Visar inlägg med etikett Dödskult. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dödskult. Visa alla inlägg

onsdag 30 september 2009

När hjärnan inte räcker till kommer våldet. 2

Uppföljning till föregående inlägg "När hjärnan....." men anledning av inlägg av Sapere Aude, "Muhammed Omar och de 4000 muslimerna".

"Islamisten Mohamed Omar, som vill utplåna Israel, har skickat ett brev till Nima Dervish, en flykting från Iran. Dervish har fotograferat Omar och andra islamister när de firade “Jerusalem-dagen” på Sergels torg i Stockholm, och då tillsammans med islamonazisten Ahmed Rami (som tycker att “judendomen är en psykisk sjukdom“) protesterade “mot den sionistiska koloniseringen av Palestina”.


Så här skriver herr Omar till Nima Dervish:


Hej!
Vi vill bara att du ska vara medveten om en sak.
Vi har skrivit ett brev på svenska och arabiska.
I brevet står det att du har lagt ut närbilder på demonstranterna på din blogg. Adressen till bloggen finns angiven.
I brevet finns också din hemadress, dvs. där du bor, och ditt telefonnr.
Brevet har stoppats i ett kuvert tillsammans med ett förstorat foto på dig.
På fredag kommer vi att dela ut 4000 ex av detta brev i moskéer i Stockholm, Märsta och Uppsala.
Vi tycker att personerna du har plåtat förtjänar att veta det och att de också ska ha möjlighet att kunna kontakta dig direkt.
Vi vill endast att du ska känna till detta.
mvh
Mohamed Omar

Källa.


Dervish uppfattade detta brev som hotfullt och har därför polisanmält saken. Detta framgår här:


- Jag flydde inte från Iran till Sverige för att behöva ge efter för hot från islamister, säger Nima Dervish


Nej, det ska naturligtvis varken Nima Dervish eller någon annan behöva göra.


Vad som förvånar mig är dock i första hand varför ett helt gäng “islamofascister”, som Dervish kallar dem (jag skulle snarare kalla i vart fall Omar och Rami för islamonazister), å ena sidan med lätthet deltar i en demonstration (mot Israel så klart), men å andra sidan inte gillar att bli fotograferade och utlagda med bild på internet.


Men om man tar ställning mot något så gör man det väl fullt ut? Varför vågar man då inte stå för det fullt ut? Varför framför Omar detta hot mot Dervish? Han borde väl i stället hyllas för att ha visat världen islamismens, “islamofascismens” sanna ansikten?


Min – visserligen begränsade men ändå – erfarenhet av demonstranter är att de ofta nog vill demonstrera utav bara den, men de vill paradoxalt nog ofta inte bli fotograferade när de gör det.


Nå, Nima får stå på sig mot herr Omars förtäckta hotelser och naturligtvis ska svenska myndigheter hjälpa honom på alla sätt. Ingen ska behöva ge efter för hot från islamister.


Ingenstans. Aldrig."


Undrar om Omar, om han skulle läsa detta, också skulle tipsa de sina om mig när jag säger han är en idiot? Omar - du är inte riktigt frisk!

tisdag 29 september 2009

När hjärnan inte räcker till kommer våldet.

Ja, kan man inte föra, eller våga föra ett vettigt samtal så ligger våldet nära till hands.

Islamister som inte tar debatt utan hotar

När Lars Vilks medverkade vid ett seminarium med ex-muslimer om fundamentalistisk islam för en tid sedan (referat) var jag tvungen att besöka toalett. På vägen dit såg jag ett gäng som låg på knä och bad till allah. När det mot slutet av seminariet blev frågestund kom gänget in i möteslokalen och en av dem höll en argsint monolog på arabiska, som innehöll indirekt dödshot mot Lars Vilks, sedan gick de ut. Detta även om seminarieledaren uppmanade dem att stanna och diskutera.


Denna ovilja att diskutera, för att istället rikta mer eller mindre förteckta dödshot, känns igen när Nima Dervish på sin blogg berättar om brevväxling med Mohamed Omar, Brev från Omar. Där talar Omar om att man delar ut flygblad med bla Nima Dervishs bostadsadress. Det hotfulla i detta kan ingen missa.


För mig säger detta sätt att agera allt. Att inte ta någon diskussion, utan istället hota, är det som definierar fundamentalister. Och då finns ingen skillnad på nazister eller islamister.


För mig är det häpnadsväckande att medierna inte klarar av att se till vad olika grupperingar står för, bara därför att de gömmer sig bakom religiösa förtecken. Detta är inte religion, det är farlig politik extremism.


Bloggat av Dick Erixon

torsdag 2 april 2009

Nyheter TT aldrig kommer ha....

* Läs artikeln "Death penalty for those who sell land to Jews" i Jerusalem Post.

Jag behöver knappast översätta. Väl.....?


* Läs artikeln "Netanyahu tells IDF: Make every effort to catch Bat Ayin murderer" i Haaretz.

Vem var då Bat Ayin? Jo, han var en ung jude som dödades med yxa.
Bat Ayin hann bli 13 år.....

Kommentar från palestinskt håll då?
Hamas kommenterar det så här i artikeln "Army searches for Bat Ayin terrorist" hos Jerusalem Post:

""This is a natural reaction," he said, "especially against the backdrop of Israeli attacks. We are a people occupied, and it is our right to defend ourselves and to act in every way and with every means at our disposal in order to defend ourselves.""

Naturlig reaktion? Självförsvar? Mot en 13 åring?!

Finner inte ord....

Elders of Ziyon kommenterar i inlägget "Brave Palestinian Arab axes Jewish boy to death" - talande titel appropå mod!:

"There is zero chance that any Palestinian Arab will publicly show disgust at this act of deliberately attacking and murdering children. There is zero chance that the Arab village will hand this murderous scum over to any authorities. There is a 100% chance that this attack will be praised or, at the least, justified by the mainstream Palestinian Arab society and media. There is a 100% chance that multiple terror groups will vie for the honor of taking credit for this attack - in fact, that has already happened, with both Fatah and Islamic Jihad claiming responsibility.

As horrible as Qassam rockets aimed at civilians are, and as disgusting and deadly as suicide bombers are, there is something even more viscerally reprehensible at the thought of a man taking an axe and deliberately attacking children with it. Given the history of the Arab world celebrating Samir Kuntar, who similarly murdered a four year old girl by bashing her head in after murdering her father, this depravity is considered heroic and worthy of emulation. If the murderer gets caught, there will be summer camps in Ramallah named after him next year.

At this time, only Palestine Today is reporting this story in Arabic, referring to the dead boy as a "settler." And the entire world considers "settlers" to be subhuman already."


Nämnde Samir Kuntar ja... han som jag redan nämnt togs emot som hjälte efter att ha krossat skallen på en fyraåring. Mod? Fegt är vad det är, fegt och avskyvärt!

torsdag 19 mars 2009

Ändå så forsätter man....

....att orera osakligheter i politisernadets anda. Faktabaserad eller juridisk grund är i denna politiserande anda urholkad och satt ur spel. Amnesty "bekräftar" nu i artikel i DN Israels krigsbrott som vi redan sett (ja, inte Per Gahrton med extremistiska vänstervänner och dess allierade förstås) knappt ens är en sanning med modifikation.

DN: "-Fördelen med att vi kom in tidigt var att vi kunde se saker innan uppröjningen kunde komma igång. Fosforgranaterna i bostäder, skolor och sjukhus brann fortfarande. Bitar av granathylsor, döda kroppar hade ännu inte förts bort, säger Dooley till TT."


Jämför med vad som står i
Jerusalem Post: "THE GAZA I saw was societally intact. There were no homeless, walking wounded, hungry or underdressed people. The streets were busy, shops were hung with embroidered dresses and gigantic cooking pots, the markets were full of fresh meat and beautiful produce - the red radishes were bigger than grapefruits. Mothers accompanied by a 13-year-old boy told me they were bored of leaving home to sit on rubble all day to tell the press how they'd survived. Women graduates I met in Shijaya spoke of education as power as old men watched over them."

Amnestys utredare "Dooley understryker att Amnesty hittat krigsbrott både i Gaza och i södra Israel som besköts med palestinska raketer." Det var ju ett intressant uttalande.

Dock så blir det så att deras "utredning visar klart att Israel begick krigsbrott. Men det viktiga är vad som händer med den kunskapen, säger Dooley." och att Israel bör sättas dit, vilket nu inte Amnesty kan göra eftersom "Ickestatliga organisationer som Amnesty har varken resurserna eller den formella kompetensen att göra den genomgripande utredning som behövs för att leda till åtal. Det är egentligen bara FN som kan göra det."


Intressant hur man här lyckas att ifrågasätta sin egen utredning och organisationens på förhanda bestämda åsikt. Man har ju bevisat en sak men man har inte kompetens eller resurser att genomför en genomgripande utredning som behövs för att leda till det åtal som man redan ser det finns bevis för vilket man egentligen inte kunde påvisa då man egentligen inte har resurser och kompetens att säga det.....


Intressant också att om krigsbrott föreligger för motparten - vad göra med det då? Intet.


Så är det med tal om krigsbrott, mänskliga rättigheter och Folkrätt. Folkrätt är ett tänjbart begrepp - mer politik än juridik har jag fattat. Alla tolkar som man vill, internationell politik är som vore det anarki. Vissa tycks tolka saker som att har det inte godkänts av FN:s säkerhetsråd är det inte i enlighet med folkrätten. Mer politik än juridik således.


Dooley fortsätter således med att säga "Att skjuta på civila är ett krigsbrott oavsett om det handlar om palestinier eller israeler" men fortsätter sedan med att lista "de punkter som särskilt utmärkte Israels krig mot Gaza:

* Det massiva våldet.
* Skyddslösheten. Inte ens skolor, sjukhus eller utländska biståndsorgans byggnader var säkra. Det fanns ingenstans att fly.
* Israels målinriktade försök att förstöra civil infrastruktur. Vägmaskiner och stridsvagnar användes för att förstöra vägar samt el- och telefonledningar.
* Vapen som inte är förbjudna i militära sammanhang användes i stor skala mot civila mål, exempelvis fosforbomber och flechettammunition."


Här är då återigen Hamas bild av verkligheten. Skolan han har i åtanke träffades aldrig. Målet var inte att slå ut infrastruktur - målet var att komma åt Hamas beskjutningar. Hamas själva har dock klarat av beskuta infrastruktur genom att beskjuta det elverk i Israel som levererar merparten av Gazas el! Det fanns ingenstans att fly? Hamas sköt/skjuter sina raketer från bostadområden och använde civila som mänskliga sköldar..... nej, det fanns sannerligen ingenstans att fly.


Civila sköldar ÄR brott mot krigets lagar.

Beskjutning från bostadsområden strider mot Genèvekonventionen (4:e konven., art. 28) då militära mål inte upphör att vara legitima bara för att de placeras i civila områden. Det är de som placerat de militära installationerna där som bär ansvaret för de civila.


Vad gäller det massiva våldet antar jag att Dooley avser talet om det oproportionella våldet.


Talet. Talen. Siffrorna får tala för sig själva.


Pal vs Isr: 2.290 dagars dagligt raketanfall. 1.177 dödade. Samtliga civila.
Isr vs Pal: 21 dagar i Gaza. 21 dagar. 1200 palestinier döda. Högst 400 civila dödade. Resten var beväpnade. Majoriteten civila dödade på grund mänsklig-sköld-taktik samt att raketramper de facto installerats i bostadområden.


Mer om sifferexcercis i föregående inlägg.


I skrivande stund ser jag ett nytt inlägg av Dick Erixon som passar väl in här att hänvisa till. Dicks inlägg "Gaza - en medvetet skapad misär av arabländer" kommer av en artikel i Wall Street Journal av "Författaren Nonie Darwish som vuxit upp i Gaza och Egypten".


Nonie säger bland annat "Det har varit mycket smärtsamt för mig att under de senaste åren se den försämrade humanitära situationen i den smala remsan där jag levde som barn på 1950-talet." Hon säger vidare att "Medierna tillskriver Gazas förfall enbart på Israels militära och ekonomiska aktioner mot Hamas. Men en så närsynt analys ignorerar problemens rötter: 60 år av arabisk politik för att cementera det palestinska folkets status som statslösa flyktingar i syfte att använda deras lidande som vapen mot Israel." (Dicks översättning)

UPPDATERING: Artikeln finns översatt i sin helhet hos Svensk-Israelinformation.


Jag låter Dicks ord få avsluta detta inlägg som blev lite längre än jag tänkt:

"Ja, svensk opinion har fallit för detta grymt hänsynslösa PR-trick från arabisk sida. I samband med Israels bildande förtrevs fler judar från olika arabländer än antalet palestinier som flydde från israelisk mark. Skillnaden är att de fördrivna judarna etablerade sig i det nya hemlandet Israel, medan palestinierna inte fått bli medborgare i länder de flytt till. Gaza var i 20 år efter 1948 inte ockuperat av Israel, men palestinierna fortsatte ändå betraktas som flyktingar.


När ska vi i svensk debatt se Mellanöstern med öppna ögon istället för genom propagandans?"

onsdag 18 mars 2009

Siffror: 82, 66, 44, 34, 29, 22, 18, 18, 9, 5

Siffror.....
"82, 66, 44, 34, 29, 22, 18, 18, 9, 5

Siffrorna
visar det antal civila judar som 10 (tio) palestinska terrorister mördade, och som Hamas insisterar måste släppas från israeliska fängelser tillsammans med flera hundra andra terrorister.

I utbyte
säger Hamas att de överväger att släppa en ung israelisk grabb, Gilad Schalit, som de kidnappade från Israel för 1000 dagar sedan. Han har sedan dess hållits inspärrad i en underjordisk håla utan tillgång till läkare, familj, Röda korset, advokat (han är inte anklagad för något annat än sin judendom). Vare sig Human Rights Watch eller Amnesty International har tagit upp hans fall, det pågår inga protester från vänstersympatisörer utanför palestinska beskickningar med krav att hans bestialiska behandling omedelbart upphör. Inga svenska politiker från det röda Kommunistpartiet, förlåt Vänsterpartiet, eller det gröna Miljöpartiet kräver ekonomiska eller akademiska eller idrottsliga sanktioner mot den palestinska Hamasregeringen, som både V och Mp bedyrar valdes demokratiskt." Hämtat från Ilya Meyer.

Siffror......

Summan av 82, 66, 44, 34, 29, 22, 18, 18, 9, 5 blir 327 människoliv.


Siffror.... och talet om proportionalitet

Jämför:
2.290 dagar av dagliga raketanfall. 1177 människor i Israel dödade. Samtliga civila.
Med: Israel reagerar. In i Gaza. 21 dagar. 1200 palestinier dör, varav högst 1/3 civila dödade. Resten var beväpnade. (De 1.200 offrens namn är redogjorda för.)

Israel anklagades alltså för att det våld de använde var opropionellt jämför med det våld de mötte. De av raketer dödade - under föregående 2.290 dagarna - "gills" alltså inte. Eller menas att om lika många civila israeler under dessa 21 dagar hade dödats så hade det alltså varit OK? Detta pratet om proportioner är således helt orimligt och tillika befängt. Det orimliga och befängda stärks dessutom av den lögn som kavlats ut.


Siffror..... lögn
och ansvar
Jämför:
Palestinerna hävdar att 1.338 dog varav en 2/3 civila.
Med: Den verkliga siffran 1.200 döda varav högst 1/3 civila.

Observera:
Det höga antalet döda civila palestinier kommer an på att de användes som civila sköldar samt att kriget, raketbeskjutningen, skedde ifrån bostadsområden.
Civila sköldar ÄR brott mot krigets lagar.
Beskjutning från bostadsområden strider mot Genèvekonventionen (4:e konven., art. 28) då militära mål inte upphör att vara legitima bara för att de placeras i civila områden.
Det är de som placerat de militära installationerna där som bär ansvaret för de civila.

FN-skolan den 6 januari.

Jämför:
Palestinier rapporterar att Israel bombat en FN-skola. 40 eller fler döda. Flera av dem civila.
Faktum:
12 palestinier döda. Nio Hamassoldater. Skolan träffades aldrig.

Jämför också med: Lördagen den 28 feb. Israelisk skola träffas av raket. Katastrof uteblev. Det var sabbat. Ingen var där.

Siffror..... "eldupphör
" upphör
Hamas respekterar eldupphöret med 160 raketer fram till den 17 mars.


Siffror.... svarta muslimer dödade och på flykt

Sudan
. Darfur. 300.000 döda. 2,7 miljoner flyktingar.
Hamas, Iran och Syrien ärar landets ledare med besök av delegation.
Israel: Tar emot 1.000-tals av dessa flyende svarta muslimer.

Siffror..... varför dessa siffror?

Inlägg hos Israelnyheter:
"De mål som Israel satte upp för operationen i Gaza var att det måste bli ett slut på rakektbekjutningen och vapensmugglingen, men båda fortsätter.

Varför verkar det vara omöjligt att påverka organisationer som Hamas och Hizzbollah?


Antagligen därför att de tänker och resonerar på ett för oss helt främmande sätt. De söker döden, inte livet. För dem är det högsta målet att dö i jihad, i krig mot Israel. Det finns ingen orsak för dem att försöka skona den egna befolkningen från död och lidande eftersom den högsta äran finns i att dö. Denna dödskult präglar starkt Hamas och den förekommer tydligt t.ex. i deras TV-program riktade till barn.


Frågan är hur man skulle kunna förändra ett samhälle som domineras av denna dödskult. Det tycks inte hjälpa med påtryckningar eller krig.


Förhandlingar och fredskonferenser tar de klart avstånd från.

Vad återstår? Det verkar ingen veta."


Inlägg hos Israelnyheter:
"Omvärlden lovar miljarder för att bygga upp Gaza, men hur stor är förstörelsen egentligen efter kriget?

Reportern Yvonne Green har besökt Gaza för att med egna ögon se hur läget är. Hennes rapport ger en något oväntad bild av situationen.


"Det Gaza jag såg var ett intakt samhälle. Där fanns inga hemlösa,inga sårade, hungriga eller dåligt klädda människor. Gatorna var livliga, butikerna fulla med broderade dräkter och jättestora kokkärl, marknadsplatserna var fulla med färskt kött och vackra produkter - de röda rädisorna var större än grapefruketerna.


En mor tillsammans med en 13 år gammal pojke berättade att de var trötta på att lämna sitt hem för att sitta på några ruiner hela dagarna för att berätta för pressen hur de hade överlevt..."
Läs artikeln

När kommer Israel erkännas av Fatah, Hamas och Hizbollah? Eller kommer Israels alls att erkännas? Inget tyder på det. Varmed eländet kommer att fortsätta. Läs. Läs. Läs. Läs.

fredag 6 mars 2009

Fatwa i Köpenhamn anno 2001

En fatwa uttalades, enligt inlägg av Knute på Every kinda people, av en imam i Nörrbro, Köpenhamn, Danmark år 2001, med anledning av "ett mellanhavande mellan Hells Angels och dess stödgrupp AK 81 på ena sidan och invandrargäng å andra sidan".

Fatwan:
"Vi är många muslimer på Nørrebro och Nørrebro ligger i huvudstaden och nära flygplatsen. Därför ska vi göra Nørrebro till en islamisk stadsdel bara för oss muslimer, där vi kan ha våra kvinnor i fred, där kvinnor ska gå med slöja som den heliga koranen bestämmer, där det är rent och befolkningen är ren, vi skall ha många islamiska skolor där pojkar och flickor kan gå var för sig; gymnastik och lägerskolor, avbildningar av människor, biologi och annat dåligt ska förbjudas.


Våra pojkar får inte bada tillsammans med andra, för muslimska pojkar är omskurna och får inte visa sig, för han är utan hud och alltid beredd att göra barn. Danskarna är själv skuld till våldtäkt av sina flickor för de beskyddar inte sina flickor och orena flickor är inte beskyddade av den heliga Koranen.

Islam är stor och ska härska i världen som den heliga koranen säger. Kom ihåg att Turkiet som idag är 99 procent muslimskt, var en gång kristet och orent. Men de kristna och danskarna har ingen kraft, tro eller faith, därför är de svaga och vi är starka.

Det har tagit oss 1400 år at komma till Danmark och vi reser aldrig hem för vi får inte svika islams mål Khalifa (kalifatet). Islam är den största og snabbaste växande religionen. Var och en som inte arbetar för Khalifa är vår fiende."

Har nämnt detta förut, anspråk på muslimsk territorim, i tidigare inlägg när citerade ur Bruce Bawers bok "While europe slept. How radical islam is destroying the West from within":
"In many places in Europe, agitation for the transfer of soverignty has alreadt begun. In France, a public official met whit an imam at the edge of Roubaix´s Muslim district out of respect for his declaration of the neighbourhood as Islamic territory to which she had no right of access. In Britain, imams have pressed the government to officially designate certain areas of Bradford a being under Muslim, not British, law. In Denmark, Muslim leaders have sought the same kind of control over parts of Copenhagen. And, in Belgium, Muslims living in the Brussels neighbourhood of Sint-Jans-Molenbaek already view it not as part of Belgium but as an area under Islamic jurisdiction in wich Belgians are not welcome."

Terrorvänstern saknar spärrar

Just läst artikeln "Terrorvänstern saknar spärrar" i Expressen av Anders Bergman som säger att "Ytterst är det demokratin som står på spel vid tennismatchen mot Israel". Han funderar kring vad som står härnäst på deras agenda.

Att ändamålet helgar medlen är ju typiskt för de totalitära rörelserna och här råder inga undantag. Återstå att se om det är Global Intifada som ligger bakom bränderna i Södertälje, mycket tyder på det. "Om nu inte Global Intifada ligger bakom brandbombsattentaten i Södertälje varför stiger då ingen representant fram från aktionsnätverket eller den autonoma vänstern och tar avstånd från attentaten?"

Det historiska arvet bör/kan ge anledning till oro. "Bland Global Intifadas influenser finns till exempel också den västtyska terroristorganisationen Röda armé-fraktionen, RAF, eller Baader-Meinhofligan." Men, "Även den marxist-leninistiska terroristorganisationen Röda Brigaderna bör räknas till Global Intifadas förebilder. Det första attentatet riktades 1971 mot bilar ägda av företagen Sit-Siemens och Pirelli. Därefter började Röda Brigaderna att kidnappa och döda högt uppsatta företrädare för den italienska staten och näringslivet. Mot bakgrund av den historiska kontexten är frågan var gränsen för den svenska autonoma vänstern går? Det går inte att blunda för risken att Global Intifada och svenska vänsteraktivister trappar upp våldet i sin kamp precis som sina ideologiska förebilder.Det är uppenbart att den svenska autonoma vänstern är väl bevandrad i den socialrevolutionära terrorismens historia. På deras hemsida motkraft.net frodas våldsromantiken."

Våldsromantik. Har tidigare (se inlägg under februari månad, 'Terror och liberalism') tagit upp romantiken kring våldet och dödskulten i de totalitära rörelserna. Vad kommer följa? Bomber, rån, kidnappning och mord?

Berman avslutar med att säga att "Vi får verkligen hoppas att tennismatchen i Malmö inte drabbas av några våldsamma och okontrollerbara aktioner - annars finns risken att vi tar ytterligare ett steg mot en spiral av terror och att vi dras in i en utveckling som kan leda till framväxten av en nattväktarstat med ökad avlyssning och begränsningar av våra demokratiska fri och rättigheter."

Denna negativa syn på nattväktarstaten delar jag nu inte. En nattväktarstat för mig är snarare ett samhälle med hög grad av fri- och rättigheter och mindre av kontroll och begränsningar - det ena ger det andra, tvärtom alltså. Dock delar jag en viss oro i det som sker om ondskans spiral spinner vidare i för demokratin och våra fri- och rättigheter icke önskad riktning.

Terrorvänstern saknar spärrar säger Bergman.

Som liberal är våra friheter de högsta av värden. Jag önskar inte hindra någon annan människa. Erkänner nu dock tanken på inspärrning som ett sätt att skapa spärrar för terrorvänstern infinner sig. Dylikt frihetsberövande måste måste dock, vilket jag ej hoppas blir verklighet, följa av ett brott. Min förhoppning nu är att en sådan yttre spärr - frihetsberövande - uteblir och att dessa människor istället sansar sig och låter spärrarna infinna sig inombords.

Terror och liberalism / Martyrideologi

I februari månad skrev jag några inlägg under rubriken 'Terror och Liberalism'. Finner nu en intressant koppling till de dessa av Eli Göndörs inlägg "Martyrideologi" hos Svensk Israel-informaition, Martyrideologi var även - vilket jag missat - publicerat i DN 14 jan 2009. Återkopplingen avser Sayyid Qutb - den radikala islamismens stora ideolog - och Hamas - en av den radikala islamismens mest hängivna fanatiker.


Stycke ur inlägget: "År 1950 skrev Sayyid Qutb in sig som medlem i Muslimska brödraskapet och blev organisationens kanske viktigaste ideolog. Innan han avrättades i Egypten den 26 augusti 1966 hann Qutb skriva flera böcker. Förutom konkreta förslag på hur den islamiska rättvisan skulle uppnås, uppmanade Qutb till en individualisering av det heliga kriget och av martyrskapet. Det vilade enligt Qutb på varje individs ansvar att offra sitt liv i kampen mot de otrogna. Andra tolkningar diskvalificerade han till förmån för sin egen, som han menade var den enda riktiga tolkningen av islam. Dessutom formulerade han febriga antisemitiska föreställningar om judars makt och konspirationer."

Kännetecknande för den radikala islamismen är martyrideologi=dödskult och antisemtism.
Där finns även drömmarna om (åter)upprättandet Kalifatet - världen över. Med andra ord en värld under islam och sharia - den radikala islamismens tolkning därav.

Detta är den ideologiska grunden hos Hamas. Ger lite perspektiv väl? Vad betyder det för tolkningen av händelserna i mellanöstern när detta MÅSTE tas hänsyn till?

onsdag 4 mars 2009

Vill du bli en hjälte? Krossa barnskallar!

Va!? Jo. Det är sant. Vill du bli en hjälte. Krossa barnskallar. OK, inte vilka barns skallar som helst förstås. Judiska barns skallar skall det vara. Läs SvD. Uppmärksammas även av Gudmundson.

"Samir Kuntar och de tre andra männen hade tagit sig in i Israel med båt. Väl inne i kuststaden Nahariya ertappades gruppen av en polisman, som de hade ihjäl. På Jabotinskys väg 61 gick männen in i ett flerfamiljshus där de delade upp sig i två grupper. Kuntar och hans medhjälpare tog sig in i familjen Harans lägenhet och tog Danny, och hans dotter Einat, som gisslan.

Mamman, Smadar Haran, lyckades hålla sig undan med den yngsta, Yael. Men hon kramade henne så intensivt för att hon skulle hålla tyst att barnet kvävdes till döds.

Pappa och storasyster fördes ner till stranden. I tumultet dödades ytterligare en polisman.

Samir Kuntar sköt Danny, från nära håll, i ryggen och dränkte honom därefter, inför dotterns ögon. Fyraåriga Einat Harans skalle krossade han sedan mellan gevärskolven och klipporna."

Denne sjuke jäkel - pardon my french - åkte nu fast. Inte utan att man funderar över detta med dödsstraff..... Nå, Israel frigav nu denne man och andra i utbyte mot döda soldater. Du läser rätt - döda.
"Igår eftermiddag frigavs Samir Kuntar. Han ingår med fyra andra i den uppgörelse som Israel gjort med den libanesiska terrorist- och gerillarörelsen Hizbollah. Israel fick åter kvarlevorna av de två soldater som Hizbollah tillfångatog på israelisk mark (startskottet för kriget sommaren 2006 mellan Israel och Hizbollah), och kunde slutligen förbereda sig för den sorgestund som begravningar alltid innebär."

Det är skillnad på islamistisk dödskult och vanlig mänsklig omsorg alltså. Dessutom är för Israel
"utväxlingen ett försök att nå en slutpunkt. Det tragiska är att den andra sidan inte ser det så. Där är bytet en uppmuntran. Hizbollahs Sheikh Nabil Kaouk sa exempelvis igår att utbytet innebar Israels ”officiella erkännande att de förlorat”. En talesman för Hamas i Gaza, Sami Abu Zuhri, menade att ”detta visar att den enda framgångsrika metoden att få fångar frigivna är att kidnappa soldater”.


Den onde jäkeln då, Samir Kuntar? Ja, tro det eller ej men
"I Libanon utlystes nationell helgdag. På flygplatsen bereddes plats för höga politiker att hälsa de släppta fångarna. I Samir Kuntars hemby hängdes banderoller upp som välkomnade ”hjälten” åter. I den lilla kuststaden Naqoura dekorerade Hizbollah den scen där en mässingsorkester inväntade fångarna med ett foto på en tårögd judinna och parollerna ”Israel gråter av smärta” och ”Libanon gråter av glädje”. Även i de pale-stinska territorierna firade man. I en hyllningsmarsch i Gaza bar man affischer på Samir Kuntar och delade ut godis. Palestiniernas premiärminister från Hamas, Ismail Haniyeh, kallade Kuntar ”den arabiska nationens hjälte”.


Barns liv är bland dessa onda radikala islamistiska grupper inte mycket värt. Att krossa skallen på ett judiskt barn är lika ärofyllt som att spänna fast sprängämnen på sina egna för att skicka dem till paradiset. Dock finns det en skillnad. Det judiska barnet är skyldigt.

måndag 2 mars 2009

Dödskult.......

Dödskult. Hur tragiskt är det? Det är enbart tragiskt, inte minst när dödskulten inkluderar barn. När dödskulten är så långt gången att barns framtidsdrömmar handlar om att bli sprängämnesexperter och/eller martyrer förstår vi att man inte behöver dö för att komma till ett helvete - det kan man skapa här och nu.

Nedanstående clip jag såg idag i ett inlägg av FiM berör detta, liksom det upprör. Oberörd kan ingen lämnas efter sett det.

I ett inlägg från igår tog jag upp vad biståndspengar tycks gå till. EU skall nu in med 560 miljoner dollar och USA med 900 dollar under år 2009. Jag citerade Ilya Meyer: "Hittills har palestinierna inte byggt ett enda jordbruk eller fabrik. Gödningsmedel till jordbruk används istället som drivmedel för raketer och de enda fabrikerna som sett dagens ljus är raketfabriker." I videoclipet nämns också att inte ens gungstolar eller lekparker finns.

Clipet är från "dokumentärfilmen Road To Jenin, av den franske filmaren Pierre Rehov om vad som hände i Jenin 2002, och om hur medierna blev lurade, intervjuas den australiensiska hjälparbetaren Dalry Jones. Hon hade kommit som idealist för att hjälpa palestinierna, och hade låtit sig luras av den palestinska offerpropagandan. När hon insåg vad palestinierna hon mötte egentligen höll på med, inklusive att få sina egna barn att dö och mörda, bryter hon ihop."



Allt medan Israel är den part som anklagas för folkrättsbrott......

onsdag 11 februari 2009

Terror och liberalism - del 7

(Citat hämtat ur Paul Bermans "Terror och liberalism")

Den radikala islamismen kommer till skott

1 Den radikala islamismens analys

Världens kris är ideologisk
Tidigare nämnt (del 6) så menade Qutb att världens kris är ideologisk. Detta indikerar då på att lösningen som sådan också måste vara det och lösningen är islam, en islamisering.

Qutbs kritik riktas mot det liberala samhället och närmare bestämt
”den plats det liberala samhället tilldelat religionen. Hela syftet med liberalismen var att sätta religionen i ett hörn och staten i ett annat och att hålla isär dessa sidor.” Ja, att liberalismen ”ville dela upp hela livet i olika bitar” och han stod inte ut med att denna idé ”hade något storslaget över sig: den förmedlade en vision om frihet som inte bara omfattade en grupp människor och deras favoritlära, utan alla – ett samhälle där varje individ får tro på sin egen religion eller andliga lära, kanske i samklang med andras, kanske inte, men hur som helst i frihet.”

För hon var detta ingen frihet alls eftersom det liberala samhället begränsade
”Guds domän till himlen” varmed Guds suveränitet på jorden förnekades. Och då Qutb ville tala om för muslimerna ”att det gudomliga är allt i Islam, som annars förlorar sin gudomlighet”. Den liberala civilisationen ”har förlorat bandet till Gud. En sådan civilisation har kommit ifrån den naturliga harmonin i en gudagiven ordning” varmed ”Konflikten mellan de västerländska länderna och islams värld” är ”en konflikt om ideologi.”

Den ideologiska konflikten är dock till sin natur religiös och handlar om
”världssionismens och de kristna korsfararnas försök att tillintetgöra islam” som är en följd av att deras religiösa läror ”var lägre stående och hade gett upphov till eländiga liv”. Konflikten handlade således om att tillintetgöra islam för att överleva islams överlägsenhet.

Qutb fruktade dock inte väpnade konflikter utan snarare att
”de liberala religionslärorna skulle sprida sig från västerländska samhällen till den muslimska världen, för att slå rot där och tränga ut islam”. Detta var dock för honom otänkbart eftersom ”Den sanna religionen islam skulle bli ofullständig, men det finns ingen ofullständig islam.”

Lösningen
Lösningen var att skapa en mer praktisk teologi, och Qutbs praktiska teologi utmynnade – förstås - i ett revolutionärt program. Programmet steg är som följer:

i) Först ”att öppna människors ögon” om ”att islam attackerades utifrån, men även inifrån”. Attacken utifrån leddes av ”kristna korsfarare och världssionismen” och inifrån av ”den muslimska världen” av ”falska muslimer”.
ii) De få ståndaktiga skulle samla sig i ”ett avantgarde” vilka ”måste inleda en förnyelse av islam och hela världen” genom total renlevnad och hängivenhet.
iii) Avantgardet skulle sedan strida mot ”de falska muslimer och ››hycklare‹‹ som styr den muslimska världen” och detta ”med full kraft utan vare sig återhållsamhet eller betänkligheter.”
iv) Målet för Qutbs heliga krig var ”att upprätta en stat” och då ”ett helt land någonstans i den muslimska världen och underställa landet islams rättesnöre” i enlighet med ”Muhammeds linjer”. Denna stat skulle rädda islam.

Lösningen på problemet visar sig väl följa de mönster som övriga totalitära ideologier följt. Se om mytismen i tidigare inlägg (delar).

Hos Qutb finns då ett Gudsfolk vilka attackerades inifrån och utifrån mot vilka ett heligt krig, jihad, utkämpas och tusenårsriket träder in. Ett mål som uppnås genom dödskulten varom Qutb säger följande om sura 2:
”Denna sura lär muslimerna att liv måste offras i kampen för att upprätthålla Guds universella sanning. De som riskerar sina liv och går ut för att strida, de som är beredda att ge sin liv i Guds namn är hedervärda, renhjärtade och välsignade människor” och ”att de som dödas i kampen inte får anses eller beskrivas som döda. De fortsätter att leva, vilket Gud själv tydligt hävdar.” Döden förhärligas samtidigt som döden totalt tas bort.

Till en början uttryckte Qutb jihad mer som ett försvar. Senare kom det dock också att bli till anfall.
”Striden skulle bli världsomspännande och upphöra på domedagen”.

2 Analysen tar sig uttryck
Qutb och hans gelikars korantolkningar spreds så ut i den muslimska världen,
”En ny idéblanding” av ”de traditionella puritanska dogmerna i saudiernas wahabitiska islam” vilka ”förstärktes av den dynamiska nya korantolkningen enligt Qutb och Muslimska brödraskapet i Egypten.”

Knoppen brister – ondskans blomma visar sig
Så kom då Khomeini till makten som lyckades
”omvandla den islamska saken till en befrielseteologi” genom att sitt uttalade värn om de fötryckta lyckades med den typiskt totalitära mixen, ”den revolutionär blandningen av extremvänster och extremhöger.” Så fanns då det typiska totalitära ledarskapet där, ”ledaren och hans parti.”

Intressant, och tragiskt nog, sågs denna rörelse – vilket är ett stort misstag – som en lösning av flera av de liberala regeringarna då den så starkt ogillade marxistiska idéers inflytande i den muslimska världen. Alltså en motpart till exempelvis sovjets inflytande i Afganistan och sovjets utbildning av Arafats krigare.

De totalitära staternas obligatoriska krig – dödskultens uppvisning
Snart inleddes ett krig – något som alla totalitära röresler alltid inlett mot varandra – ett krig mellan konkurrerande totalitära doktriner. Kriget var mot Irak vari den islamistiska dödskulten blev allt för tydlig.

Här såg vi då ett krig mellan baathsocialismen och dess mix av kärlek och grymhet strida mot Khomeins mix av fromhet och martyrskap. Saddam specialiserade sig giftgasattacker och minfält medan Khomeini utförde sina angrepp där
”tusentals unga män gjorde massfrontalangrepp och gick en säker död till mötes”.

Khomeinis regim visade sig vara
”en massrörelse för självmord”.

3 Kampen riktas utåt – ondskans ombud
Galenpannornas krig sinsemellan kom till slut, efter åtta år till ett slut där
”Uppemot en miljon människor dödades eller skadades”.

Hizbollah
Khomeini fördrog nu att kriga i mindre skala
”på avstånd och genom ombud, mot sionismen och den internationella judendomen”. Hizbollah är väl ett idag ett allt för väl- och ökänt namn.

”Den nyuppkomna” Khomeinska ”massrörelsen började sprida sina framgångar” genom ”blodbadets politik” när ”Irans islamistiska revolutionärer” lyckades ”sprida sina idéer/-/även där majoriteten var sunnimuslimer och inte shiiter.” I Algeriet såg vi detta genom – väpnade islamiska gruppen, massaker i Kashmir, revolutionen i Afghanistan, inrättandet av sharia i Sudan etc.

Hamas
I Palestina bildades sedan Hamas. En logisk utveckling av terrorismen där kan tänkas. Först hade den palestinska terrorismens rent militära angrepp. Sedan följde flygplanskapningar där
”om syftet vara att skilja ut och döda de passagerare som var judar” då terroristerna inte ”ville döda blint”. Detta ”samvetsgranna bleknade bort” i.o.m. bildandet av Hamas. Den typiska ”nya handlingen bestod i att döda slumpmässigt utvalda folksamlingar” om så ”judar och palestinier tillsammans, plus vem som helst som råkar gå förbi”. Till denna handling kunde även ”se ut platser där barn vistades” och även ”välja ut palestinska barn som skulle begå självmord”.

Den islamska gruppen och Islamska Jihad
I Egypten bildades även Den islamska gruppen och Islamska Jihad vilka inte heller ville
”ha med måttlighet att göra. De mördade sekulära intellektuella” vilka ju var ett hot mot islam. De utförde även angrepp mot koptiska kristna samt mot de judar som fanns kvar.

al-Qaida

Ur allt detta elände växte så al-Qaida fram. Rörelsen
”bildades inom den internationella frivilligrörelsen för afghanska jihad” där ”islamska krigare från hela världen” välkomnades. Efter lite interna strider gick ”Usaman bin Ladin/-/över till en nyare och radikalare falang som stod under inflytande av de egyptiska islamisterna” där han, kanske för sin förmögenhet på ”300 miljoner dollar” blev ledare.

Det avantgarde som Qutb manat till fulländades i och med al-Qaida som blev
”avantgardets avantgarde”. Denna organisation sammanförde sedan ”de modigaste (från Afghanistan), de smartaste (från Egypten) och de rikaste (från Saudiarabien), för att inte nämna de talrikaste (från Indonesien och andra delar av östra Asien)”. Således är då al-Qaida heller inte någon arabisk rörelse utan ”en bred rörelse utan etnisk identitet”, endast en islamistisk rörelse.

Vad al-Qaida är vet vi allt för väl. Att denna rörelse är udden på den radikala islamismens svärd är klart. När denna udd uttrycker sin ståndpunkt -
”Inga förhandlingar, inga konferenser och ingen dialog” – ser vi kontrasten mellan den radikala islamismen och den liberala demokratin i all sin klarhet.

Det går inte att ta miste på skillnaden mellan ondskans mörker och frihetens ljus.

tisdag 10 februari 2009

Terror och Liberalism - del 6

(Citat hämtat ur Paul Berman – ”Terror och liberalism”)

Radikal islamism – demokratins nya antagonist

I del 3 och 4 tog jag upp den radikala islamismens likheter och beröringspunkter med kommunismen, nazismen och fascismen med avseende på mytismen, symbolik och dödskult diskuterat i del 2. Här vill jag fortsätta och knyta an till föregående del, del 5.


Återigen, jag bedömer inte religionen och dess bevekelsegrunder eller dömer människors val att vara muslimer. Detta handlar om den radikala islamismen som en totalitär politisk rörelse.

Islamismen gör ett totalitärt anspråk. Sanningen är på förhand given av en islamistisk tolkning av Koranen. Målet är en frälsning av världen genom omvändning till islam. Omvändelsen gäller alla, utan undantag, och livets alla områden.

Folkvilja faller därmed, det finns bara en vilja och det är Allahs såsom den framkommer i Koranen - tolkad av islamisterna. Övrig uttryckt vilja vare sig den är en egen tankeprodukt eller en, av utomislamska idéer, påverkad/förvanskad sådan är den på förhand falsk.


Det ideala blir det reella och praktiska

Den islamistiska tolkningen ger mytismen och därmed vapnet i händerna för deras totalitära kamp -
”om kraftgivande föreställningar om det förflutna och om världens och mänsklighetens natur inte finns tillgängliga, inte anses vara rationellt grundade, är det nödvändigt att uppfinna och propagera illusioner.” (Tingsten ”Tyranniet begär förtroende”) Det ideala blir det reella och praktiska.


Berman tar i sin bok upp Sayyid Qutb,
”Den enskilt mest inflytelserika författaren i den islamistiska traditionen” och ”första viktiga teoretikern för den islamistiska saken”. Qutb medger intressant nog, sig behöva kämpa ”mot sina egna liberala instinkter” vilka han kallar ”kulturella influenser som trängt in i mitt sinne, trots mina islamistiska ståndpunkter och naturliga böjelse för islam”. Motsägelsefullt men låt oss gå vidare.


Qutb tillhörde Muslimska brödraskapet vilka förbjöds 1954. Reaktionen var både att rörelsen växte och att flera flydde landet, främst till Saudiarabien. Qutbs bror undervisade där och en av hans elever var ingen mindre än Usama bin Laden. Qutb själv stannade kvar i Egypten och fängslades.


Mytismen, att uppfinna och propagera illusioner, att använda som vapen i händerna. Mytismen, en kamp där det ideala blir det reella och praktiska.


Att det handlar om en kamp för Qutb är tydligt då han säger att
”Koranen bara kan förstås rätt i en seriös strid och endast av den som deltar i ett våldsamt fälttåg för islam – inte av någon som sitter bekvämt i sin stol”. Att jämföra med marxistiska tänkares idéer att ”sanning endast kan uppnås genom något slags aktiv kamp” eller att ”Sanningen upptäcks när man kastar sig in i en militant insats och bedömer resultaten.” Qutb fortsätter med att säga att ”om Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även av revolutionär handling för islams sak.” Det är ganska lätt att häri också se utrymmet för glorifierandet av döden – dödskulten – ”nämligen att martyrskapet och sanningen är sammanlänkade.”


Kampen mot världen, den moderna kulturen, kommer av att Qutb kände att
”hela världen nått ett ögonblick av outhärdlig kris. Människan kände sig överallt illa till mods och var fjärmad från sin egen natur. Det moderna livets mänskliga kvalitet /-/är på väg utför./-/Människans inspiration, intelligens och moral förfaller. Sexuella relationer har urartat ››till en nivå under djurens‹‹. Människan är olycklig, ängslig och skeptisk, hennes ››grundläggande funktioner är odugliga, försvagade och förtvinade‹‹, hon ››lider av bedrövelse, kval, nervösa och psykologiska sjukdomar, pervesion, idioti, vansinne och brott‹‹. Människan irrar ››utan mål‹‹, ››dödar monotonin och ledan med medel som förbrukar själen, kroppen och nerverna, genom att tillägna sig narkotika, alkohol och motsvarande perveterade mörka idéer, desperata och gäckande doktriner som existensialismen och dess katastrofala parallella ideologier‹‹” Det var ord och inga visor det!


Till denna beskrivning av de västerländska samhällena tillägger och Qutb
”till och med att i ››de mest välmående och materiellt utvecklade‹‹ västerländska samhällena – han nämnde USA och Sverige – lever människor ››högst eländiga liv‹‹”


Detta är dock inget unikt uttalande om de moderna länderna.
”I mitten av 1900-talet framfördes liknande kritik/-/från både höger och vänster/-/vilka förutsatte att människan hade en sann natur”. De sade ”att den moderna civilisationens och teknikens påfrestningar gjorde att människan var tvungen att anamma en ny, teknologiskt utformad personlighet som stod i strid med människans sanna natur” och ”att den moderna människan hade förfallit till ett eländet tillstånd genom att fjärma sig från sin egen natur, ett elände som slukar det mänskliga livet också under materiellt rika förhållanden.”


Marx skulle inte ha sagt det bättre själv om han levt under 1900-talet. Docka fanns andra alienationsfilosofer vilka hänvisade eländets ursprung till Socrates och det antika Grekland. Det är Socrates arroganta och förledande tro ”på det mänskliga förnuftets makt, den arroganta tro som efter många hundra år har skapat en teknikens tyranni över livet i modern tid” som ligger bakom.


Qutb instämmer men förflyttar skulden från Athen till Jerusalem. Enligt honom
”begicks mänsklighetens ödesdigra misstag av de första kristna människorna, under Jesus och de efterföljande generationernas tid.” Qutb talar här om åtskillnaden som kom mellan andligt och världsligt.


Det började med att de hårdnackade judarna inte ville lyssna till Jesus som ville rätta till stelbentheten i de judiska ritualerna. Av det
”käbbel som följde urvattnades värdet av Jesus budskap, ja till och med förvanskades” och sedan, på grund av förföljelsen av Jesus anhängare och lärjungar, kunde man inte ”redogöra lämpligt och systematiskt” hans lära. Denna ”schizofrena splittring i den kristna mentaliteten” kom sedan att cementeras i den kristna kyrkans läror, en splittring som sedan när islam etablerades åter kunde sammanfogas på ett ”korrekt och oförvanskat sätt.”

Ett olycklig moraliskt förfall i den muslimska världen som kom att sammanfalla med angrepp
”från mongoler, spanska kristna, korsfarare och sionister” ledde till att de muslimska upptäckterna överfördes till det kristna Europa. Sedan under den moderna vetenskapens uppkomst under 1500-talet var spliten fulländad, den kristna schizofrenin hade då spridits in till vetenskapens område - religionen och den fysiska världen var nu åtskilda.


En följd härav, enligt Qutb, var då att
”Europas vetenskapliga och tekniska landvinningar gjorde att européerna kunde ta ifrån islam ledarskapet för mänskligheten och dominera världen. Utan motstånd från islams försvagade krafter pådyvlade Europa all jordens folk och kulturer sin ohyggliga schizofreni.”


Vad gäller världens kris som sådan säger Qutb att
”Krisen var teologisk” och att alla tidigare försök av ”nationalistiska och chauvinistiska ideologier som uppkommit i modern tid” därför misslyckats.


En återgång till den forna arabiska storheten är målet. Denna
”storhet bottnade i det arabiska målets storhet” att ”befria världen från okunnighet”. Araberna framförde under denna storhetstid ”en mycket specifik ideologi – en syn på det andliga som stod högre än alla andras och som var det högsta andebegreppet av alla. Detta begrepp var islam”. Islam var nu ”inte en enda dag en ’arabisk civilisation’; den var en strikt ’islamistisk civlisation’. Aldrig en ’nationalitet’ utan alltid en ’trosgemenskap’”


Anspråket på ett islamistiskt världsligt ledarskap kvalificerar islamismen som en totalitär ideologi, kan det bli tydligare?


Vi ser drömmen om återgången till ett förgånget imperium. Medlen som helgar detta ändamål tar sig utryck i en förvanskad agitation mot omvärlden och en revolutionär kampanda där den blinda övertygelsen glorifierar döden. Har vi inte sett detta förut?

lördag 7 februari 2009

Terror och liberalism - del 3

(Hämtat ur Paul Bermans "Terror och liberalism")

Totalitarism i den muslimska världen
Finns då motsvarigheter av de europeiska totalitära massrörelserna i den muslimska världen? Frågan kommer av att det finns dem som ser dessa rörelser som någon västerländskt och även strikt kristet syndrom vilka inte
”rimligtvis kan spridas till den muslimska världen”. Men idéer kan spridas och få fotfäste och utvecklas och finna sin form även där, Berman säger att ”Under sina 500 år av världsherravälde hade Europa faktiskt lyckats exportera ett otal sedvänjor och idéer till världens all hörn/-/varför skulle man inte kunna exportera sin självförstörelseanda också?” och att några av idéerna faktiskt också ”började frodas i den arabiska och muslimska världen.”

Jag vill nu påpeka att jag inte lider av islamofobi. Jag återger här inte något som har med islam som religion att göra i form av personligt vald tro. Människors tro är för mig i sig självt ointressant – det är var och ens eget val. Vill man tillbe Allah, Jahve, de treenige kristne guden; är man teist, polyteist eller panteist; studera man stjärnorna eller teblad; omger man sig av kristaller eller bär amuletter - do as you wish, it´s fine by me. Skrivandet är politiskt och rör totalitära idéologier.

Panarabism
Panarabism, i sig, är nu inget som kan jämställas med totalitarism då den, i sig, inte är knuten till någon politisk ideologi. Varianter ur denna kan dock sägas vara just politiskt ideologiskt totalitär. Sedan såväl kommunistiska influenser som högerextrema sådana har spritts till den muslimska världen har uppstått två varianter med inslag av totalitära höger- och vänsterinfluenser. Dessa två Baathsocialismen och den radikala islamismen. Rörelserna influerades samtidigt men den radikala islamismen uppnådde sin ställning senare.

Baathsocialismen
Kommunismens influenser var de som först nådde framgång och blev alltså mest påtaglig i Irak och Saddams Baathsocialism men fick även fäste i Indonesien, Afganistan och Sydjemen. Även om den kommunistiska tillhörigheten i sig inte är jämförbar med europeisk marxism, så är
”poängen med att gå med i ett kommunistparti, var som helst i världen, var att ta till sig den universella kommunistiska doktrinen, som fick kommunister i alla länder att lovsjunga samma tyska filosofers kul, vörda samma grundare med sitt patriarkala skägg, eftersträva samma partimål och ingå i samma nätverk av internationella organsationer.”

Kommunismen vill visa på sin likhet - världen över. Det intressanta är då att fascismen i sig är tvärtom, dess rörelser vill visa på sin olikhet
(BSS, Bevara Sverige Svenskt är väl ett typiskt sådant uttryck) hur kan då detta kombineras?

Baathsocialismens grundare, al-Husri, studerade även tänkare som Fichte varmed
”samma filosofiska grunder” som hos den europeiska högerextremismen fick sitt inflytande. Dessutom ”Under 1930- och 1940-talet ställde sig panaraberna på de fascistiska axelmakternas sida”.

Sammantaget kom då Baathsocialismen att bli ett radikalt utskott av panarabismen, Baathsocialismens panarabiska
”version var revolutionär, dynamisk och hade starka föresatser. Inspirationen för denna rörelse var öppet rasistisk.” Berman citerar en tidig ledare, Sami al-Jundi som sade ”’Vi var rasister, vi beundrade nazismen, vi läste nazisternas böcker och tankkällor, särskilt Nietzsche…. Fichte och H.S. Chamberlains Die Grundlagen des neunzehnten Jahrhunderts, som handlar om rasfråga.’”

Baathsocialismen grunde var således vänster men kom att bli en blandning av såväl
”en rasistisk världssyn lätt påverkad av nazismen” och ”några stänk av ultravänster” en intressant mix, just denna ”egenartade blandningen av extremhöger och extremvänster var just det recept som skapade nationalsocialismen och Mussolinis fascism.”

Khomeinis rörelse
Vi skall inte glömma Khomeini som även han, likt baathsocialismen, slog in på en totalitär väg genom att lägga
”sig till med det som Mussolini varit först med långt tidigare: den revolutionära blandningen av extremvänster och extremhöger". Även denna gång blomstrande blandningen och kännetecknen var allt för tydliga, "De revolutionära uniformerna - turbanerna och kapporna." I och med att en ny totalitär regim dykt upp i regionen inleddes det sedvanliga kriget, som alltid totalitära grannar emellan. Förra gången var det Hitler vs Stalin, du var det Saddam vs Kohmeini.

Mer om Khomeini kommer senare och hans regims betydelse för den fortsatta utvecklingen av den radikala islamismen.

Den radikala islamismen
Den radikala islamismen uppkom
”i områden som senare blev Pakistan och Egypten”. Den pakistanska, sydasiatiska islamistiska rörelsen hade till en början en fredlig reformistisk politisk plattform. Den egyptiska å sin sida bildade dock ”ett strikt religiöst samfund, kallat Muslimska brödraskapet” som inte framställde sig ”som någon politisk organisation över huvud taget” dock, ”på den tiden var sympatier för den europeiska extremhögern ganska vanliga, till och med för nazisterna”. När al-Qaida senare uppstår kommer sambandet mellan Pakistan och Egypten bli klarare.

Likheten med Baathsocialismen
”vilka ville återupprätta det forntida arabiska imperiet från Muhammeds och de första kalifernas dagar” så ville även ”Muslimska brödraskapet återupprätta kalifatet för att återupprätta den islamska världen”. Berman säger då att ”På så sätt kunde de muslimska brödernas religionsuppfattning tippa över i en drömvärld som gränsade till politiken” och man hade också ”gått hela vägen till revolutionärt omstörtande verksamhet.”

I likhet med en del marxister finns här också
”Tanken att sanning endast kan uppnås genom något slags aktiv kamp.” Sayyid Qutb den mest inflytelserika författaren i den islamska traditionen säger om dylik aktiv kamp ”att Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även revolutionär handling för islams sak.”

Skillnader och likheter
Till skillnad från Baathsocialismens rasism var tonvikten hos muslimska brödraskapet andligt. Båda hade dock slående likheter med sina europeiska ditos.

Myten och symbolerna
Både Baathsocialismen och islamismen var ett uttryck för
”den muslimska totalitarismen, den muslimska varianten av en europeisk idé. Deras drömmar bar den muslimska världens prägel, med de var inte exotiska. Hela fenomenet med folk som bar enfärgade skjortor, organiserar falanger och kräver att antika imperier återupprättas var definitivt en trend i tiden.”

Liksom de europeiska varianterna hade sin mytbildning (del 2) förmedlade även Baathsocialismen sin myt. Den arabiska nationen var det Gudsfolket som
”hade korrumperats och besudlats av inre och utomstående krafter” vilka var ”utländska krafter som hade invaderat det arabiska sinnet” och ”de som korrumperade, var judar” och ”Frimurarna.” Lösning fanns i ”att vörda den revolutionära ledaren som förkroppsligade den ’arabiska andan’” som en gång hade ”personifierats av självaste profeten Muhammed.”

I denna mytbildning ingår således också
”ett absolut moraliskt imperativ”, alltså ”masslydnad utan några som helst gränser” varmed Baatrörelsen hade sitt totalitära ”inslag, och totalitarismen visade sig vara nihilistisk.”

När Saddam kom till makten dröjde det inte innan
”affischerna och statyerna började dyka upp” där denne simple mördare framställdes ”som övermänniska, folkets man, krigare” etc.

Dödskulten
Ovan nämnt att för
”att Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även revolutionär handling för islams sak” följer ”Och handlingen utkräver oundvikligen sitt pris/-/att martyrskapet och sanningen är sammanlänkande.”

I samband med den iranska revolutionen vilken kom att bli
”omfattande, djupgående och insprirerande” blev också ”den islamistiska rörelsen ett ännu större fenomen”. Som en nyuppkommen massrörelse skördades också framgångar. Berman beskriver denna massrörelses utseende som att ”Fromheten bredde ut sig. Den religiösa hängivenheten fördjupades. Kvinnor dolde sig bakom slöjor.” Men också att samtidigt som ”fromheten, hängivenheten och patriarkatet frodades blommade en ny slags politik upp i varje land, nämligen blodbadets politik – blodbadet för den heliga hängivenhetens skull, blodbadet som utförs i en stämning av andlig upphöjdhet, blodbadet som inte kan särskiljas från barmhärtighet, blodbadet som leder till självmord, blodbadet för blodbadets skull. Det var en ondskas blomma.”