tisdag 30 mars 2010

Policyära åtgärder

Wikipedia om policy:
En policy är en avsiktsförklaring och riktlinjer för att styra beslut och uppnå önskade mål. Termen används främst inom privata och offentliga organisationer och företag. [...] Policyer skiljer sig mot lagtexter då en lagtext kan förbjuda och förhindra ett visst beteende eller en viss handling [...] medan en policy endast vägleder mot de handlingar som troligast ger önskat resultat.

Policyer kan även syfta på processen att fatta viktiga beslut i en organisation, exempelvis utarbetande av olika program, inriktningsmål, ekonomiska prioriteringar och beslut fattade beroende på vad de för för konsekvens för organisationen. Policyer kan ses som politiska, organisatoriska, ekonomiska och administrativa mekanismer som skapats för att nå ett eller flera mål.

Min erfarenhet är nu också den att policys även kan användas godtyckligt så till den grad att innehållet i policyn i sig också därmed görs om intet. Nu har jag även förstått hänvisningar till policy också kan användas som ett uttryck för densamma godtyckligheten, alltså att tala om en policy som de facto inte finns.

I båda dessa fallen faller policy som begrepp. Kvar står endast ett uttryck för makt och därmed framstår det hela som något polisiärt och samtidigt förkastligt då det saknar all grund.

Vad är anledningen till detta inlägg då?

Anledning var "en fågel som kvittrade i mitt öra" om en förfarande gentemot en anställd med anklagelsen om ett brott mot rådande policy. Som jag förstått har personen ifråga uttryckt missnöje och leda gentemot rådande förhållanden på arbetsplatsen. Dock har det inte varit frågan om ryktesspridning eller förtal eller dylikt mot arbetsgivaren som sådan. Det verkar nu vara så att det i det här fallet INTE finns någon sådan policy. Ingripandet, som renderade en varning, är således utom all rimlighet och proportion, inte bara för att det inte finns någon policy utan för att det just inte avser arbetsgivaren som sådan. 

Hänvisningen till en policy, som nu alltså inte finns, kanske kan förklaras med vissa ståndpunkter i arbetsgivarens stadgar. Mig veterligen framgår inget i stadgarna att man inte får ha och/eller uttrycka sin åsikt om sina omständigheter. Mig veterligen står där endast om lojalitet mot arbetsgivaren och de arbetsuppgifter man har. Om lojalitet inbegriper tystnad om oegentligheter eller mildare ting som tillfällig dålig stämning eller liknande anser jag att arbetsgivaren ifråga torde se över sin verksamhet eller förflytta den till ett land där gränslösa maktbefogenheter och godtycklighet har sin givna plats och medarbetarskap och yttrandefrihet inte!

Vid ett tidigare tillfälle på samma ställe varnades en person för att missbrukat internet på sin arbetsplats. Då hade den policy som gällde internet inte någon som helst betydelse. Policyn uttrycker ungefär att "man får surfa på arbetstid så länge det inte går ut över arbetsuppgifterna". Personen ifråga som gott och väl gör minst två personers arbete på dagarna omfattades dock, uppenbarligen, inte av policyn. (Mer om denna händelse här.)

I det senare fallet är det inte utan att man anar att idén "åt var och en efter behov, för var och en efter förmåga" är en stor värdegrund hos arbetsgivaren ifråga. Vad jag tycker om denna marxistiska devis har jag orerat om ett otal gånger i denna blogg. Lästips om devisen är ur ett utdrag ur Och världen skälvde. Det är "En tidigare arbetare berättar om en fabrik som drivits enligt principen"av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".

En fråga man kan ställa sig här är också vad som gäller som anställd. Är man anställd med innebörden att man har ett avtal att uppfylla vad gäller arbetsuppgifter eller är man som anställd att betrakta som inlemmad som en del i organisationen/företaget ifråga? Klart är att en viss forma av sund lojalitet medföljer en anställning, man har inte rätt att förtala eller sprida rykten om arbetsgivaren som sådan. Gör man det bör man sluta eller om det fortgår även få sparken. Men att det därmed skulle råda ett förbud över att över huvud diskutera, ventilera eller även kritisera omständigheter som s.a.s. ligger utöver arbetsgivaren som sådan måste gå helt bort. Att vara missnöjd med vissa förhållanden och omständigheter i "det lilla" har på inte sätt och vis att göra med företagets idé eller verksamhet som sådan.

Om det är så att arbetsgivaren, om än outtalat har denna syn eller beter sig därefter bör arbetsgivaren som jag redan sagt se över sin verksamhet. Då har verksamheten övergivit sin roll som arbetsgivare till att bli till någon sorts totalitär partiapparat.

Så, det får räcka. Har inte nämnt personerna eller organisationen/företaget vid namn. Kan ju vara så att personerna ifråga blir föremål för fler policyära åtgärder.

måndag 29 mars 2010

Skillnader och minskad fattigdom

Via HAX:

Enligt en rapport från Socialstyrelsen har inkomstskillnaderna i Sverige ökat.

Intressant är att antalet fattiga samtidigt minskar. Den andel av svenska folket som lever under fattigdomsstrecket har mer än halverats de senaste tio åren.

Vilket inte är speciellt konstigt, om man tänker efter.

Detta kommer dock att vara svårsmält för somliga – att fler rika ger färre fattiga. Det stämmer ju liksom inte med vänsterns problemformulering.

Den intressanta frågan är nu: Vad är viktigast för vänstern? Att minska inkomstskillnaderna? Eller att minska antalet fattiga? Dogmatisk socialism? Eller välståndsbyggande?

Detta skulle kunna vara ett frislag för borgerligheten – om den hade vett och mod att ta en tuff debatt.

Mycket talar dock för att Alliansen kommer att slarva bort denna chans – och istället fortsätta vara konflikträdd, principlös och hukande korrekt.

Konflikträdd, principlös och hukande korrekt. Ja vad gäller Fredrik är jag uppriktigt sagt förvånad. Sover han!? Det är ju för tusan val snart. Det känns som.... som om han och Alliansen inte verkar begripa det är val snart och att opinionen ser ut som den gör.

S allt mer åt vänster

Via inlägg hos Dick Erixon. Månne SAP varit på kurs hos Chavez på sistone? Inte utan att man undrar när man yppar saker som att förstatliga all IT-infrastruktur.

Omval i höst kan innebära antingen ett steg vidare i rätt riktning eller jättekliv tillbaka.

Kuba hyllar Obamas sjuka reform

Titeln 'Cuban leader applauds US health-care reform bill' får väl anses tala för sig själv.

Läs.

Klockrent av Munkhammar om Wetterstrand

Munkhammar säger följande:

Maria Wetterstrand i Neo.

"Jag har över huvud taget inte läst någon gammal politisk filosofisk litteratur, för jag tycker inte att det är särskilt relevant för många av de frågeställningar som finns idag."

Så uttalar sig Maria Wetterstrand i det utmärkta senaste numret av magasinet Neo. Till exempel, menar hon, får hon inga svar av klassikerna rörande "resurshushållningen på planeten i ett långsiktigt perspektiv".

Man kan förvisso säga att om man inte har läst någon av dem vet man ju inte vad de kan ge vägledning om och inte.

Men framför allt bör understrykas att hon har helt fel. Många alster inom politisk teori genom århundraden ägnar sig åt hur vi bäst hanterar knappa resurser.

Är det genom ägande och fritt utbyte eller genom kontroll och ransonering? Klassiska frågor - vattendelare Wetterstrand alltså inte känner till.

Häpnadsväckande. 

Ja. Sannerligen häpnadsväckande.

Var är visionerna?

Det undrar Hans Engnell efter att ha bevittnat "duellen" mellan Freddan och Monan. Själv hoppade jag det. Har förstått att mina förväntningar ändå besannades. Mesigt, snällt och fegt. Att Fredrik är en lugn person är väl inte så mycket att göra åt, antar jag. Men varför vara så återhållsam?! Jag begriper det inte. Nå, till Hans inlägg.

Jag följde inte gårdagens debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin minutiöst. TV:n stod på, som den nästan alltid gör, och jag lyssnade och riktade ibland även ögonen mot TV4-programmet Kvällsöppet där ledarna för Sveriges två största partier drabbade samman. Eller drabbade och drabbade... De stod och tävlade om vem som kunde se snällast ut. Och det känns som att vi har sett och hört den här debatten hur många gånger som helst nu. Det är två helt färglösa politiska ledare som saknar principer, idéer och framför allt är svårartat visionslösa. Den politiska debatten reduceras till ett evinnerligt gnäll om skatte- och bidragsnivåer. Fåniga uttryck som "stupstock", "pensionärsskatt" och "pigavdrag" flyger genom luften, som för att ytterligare illustrera dagisnivån i svensk inrikespolitik.

Det är lite anmärkningsvärt ändå att Reinfeldt inte öppet ifrågasätter Sahlins utspel om att endast höginkomsttagare som hon själv (som tjänar runt 130 000 kronor i månaden) kommer drabbas av skattehöjningar efter en rödgrön valseger. Högskattestaten fungerar inte så. Sverige har helt enkelt alldeles för få höginkomsttagare för att en höjda marginalskatter för dessa grupper ska ge staten några märkbara inkomstökningar (förutsatt att begreppet höginkomsttagare inte omdefinieras). Nej, Sahlin kommer att behöva höja skatten för metallarbetare, vårdbiträden och lägre tjänstemän för att få ihop till sina utgiftsökningar. Frågan är bara hur ärlig hon vågar vara inför valet.

Mest av allt präglas alltså den politiska debatten av visionslöshet. Vad vill Reinfeldt respektive Sahlin med Sverige? Båda vill fila på redan existerande system, snickra och putsa på högskattestaten. Det är inte visioner.

Östros. Den ohederlige.

Följande av Stefan Karlsson:

Thomas Östros går till angrepp mot regeringens skattepolitik och anklagar regeringen för att vilja genomföra omfattande skattesänkningar.

Jag anser i likhet med många andra att det vore bra med fler skattesänkningar-iallafall om de är tillväxtfrämjande och sker i den grad utgifterna för utanförskapet minskar. Många av de skattesänkningar som sägs vilja göras är också klart tillväxtfrämjande, som sänkt bolagsskatt, sänkt statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

Nu lär det dock knappast bli så stora skattesänkningar eftersom det Östros räknat samman är alla förslag från alla partier-trots att Östros mycket väl vet att det råder oenighet om många förslag och att många därför inte kommer genomföras. Skulle man på motsvarande sätt räkna samman alla utgiftsförslag från alla tre rödgröna partier skulle man få en mycket hög summa i utgiftsökningar.

Kort sagt-Östros är ohederlig, men det är knappast någon nyhet.

Intressant nog håller Östros också tyst om en skattesänkning som det länge flaggats för (och som av en slump(?) faktiskt presenterades idag formellt), trots att detta är en av få skattesänkningar som inte har en positiv effekt på tillväxten eller sysselsättningen (Det är dock naturligtvis möjligt att förespråka det på icke-ekonomiska grunder). Anledningen till tystnaden är förmodligen att Östros själv förespråkar det och inte vill erkänna att regeringen i någon fråga gör något han anser är rätt.

Munkhammar konstaterar också att:
Sammantaget har skatten då sänkts med cirka 5000 kronor på en årsinkomst för en person med garantipension. Minns att socialdemokraterna under tolv år i regering aldrig sänkte skatten för pensionärer. 

Nej, herr Östros har jag inte mycket till övers för....

Tredje skattesänkningen för pensionärer

Med anledning av föregående inlägg. Detta från av Mark Klamberg:

Alliansens fyra partiledare har i dag presenterat en överenskommelse om en tredje skattesänkning för Sveriges alla pensionärer. Det handlar om en skattesänkning om totalt 5 miljarder kronor som, tillsammans med de tidigare sänkningarna som regeringen genomfört, kommer att bidra till en betydande förbättring av pensionärernas ekonomiska situation. Det innebär att alliansen vill ha långt lägre skatt för pensionärer än vad de rödgröna vill - trots krokodiltårarna om pensionärsskatt.

Läs mera
Mikael Wendt tycker det är rättvist att pensionärerna nu får mer pengar i plånboken.
Kent Persson, Catrine Norrgård och Niklas Frykman konstaterar att det är den tredje skattesänkningen för pensionärerna
Per Altenberg undrar om de rödgröna kommer att sänka skatten för pensionärer ytterligare eller höja skatten för löntagare
Hans Åberg anser att alliansens driver en offensiv politik medan de rödgröna saknar egna förslag Christer Sörliden saknar också svar från de rödgröna. Han anser att regeringenlämnar bra besked.
Ann-Cathrin Larsson skriver att regeringen verkställer politik på område efter område.
Fredrik Antonsson skriver att det blir mer russin till russinen
Linnéa Darell räknar upp en rad reformer som alliansregeringen genomfört och som kommer pensionärernsa till del. Helen Törnqvist hoppas att mormor, farmor och deras väninnor också uppskattar löftet om större frihet och egenmakt.
Mathias Sundin konstaterar att Thomas Östros (s) löfte om höjd skatt
Fredrik Sneijberg tycker det är bra att vi ger tillbaka till den äldre generationen

Johnny Munkhammar säger följande:
Sänkt skatt för pensionärer. Jag tycker att man kan försvara att inkomstskatten sänktes först för personer i arbetsför ålder. Ett huvudsyfte var ju att öka drivkrafterna att arbeta. De som är pensionärer arbetar som bekant oftast inte.

Nu har det blivit en principfråga, och jag är sällan emot sänkt skatt. Dessutom finns det många som har väldigt låg pension, som behöver lägre skatt. Därför är regeringens tredje skattesänkning för pensionärer välkommen.

Sammantaget har skatten då sänkts med cirka 5000 kronor på en årsinkomst för en person med garantipension. Minns att socialdemokraterna under tolv år i regering aldrig sänkte skatten för pensionärer.

Thomas Östros lovar fortfarande exakt samma beskattning för löntagare som för pensionärer. Det han inte säger är att det ska ske främst genom höjd skatt för löntagarna, inte sänkt skatt för pensionärerna. Värdefull information!

Försäkra dig mot högre skatt.

Hämtat från Fredrik Westerlund:

Tack vare att spelbolag som Unibet erbjuder spel på rödgrön valseger, just nu till 1,58 gånger pengarna, är det möjligt att neutralisera den ekonomiska effekten av kommande skattehöjningar. Om man satsar på att skattehöjarna vinner valet kan man med en välavvägd insats se till att man vinner lika mycket som man senare får betala i höjd skatt om skattehöjarna faktiskt skulle vinna valet. Skulle de förlora valet förlorar man förstås sin insats, men det är att se som en ren försäkringspremie.
För enkelhetens skull antar vi att vänsteralliansen vill återställa skattetrycket till den nivå som gällde när högeralliansen kom till makten. Det är förvisso en högre skatt än Miljöpartiet vill se, men Vänsterpartiet vill å andra sidan höja skatten mycket mer, så jag räknar med en ren återställare.
Då kan man beräkna den insatsen som behövs som
xy = z+y
där x är oddset, y är insatsen och z är summan kronor mer per månad man får behålla nu än vid valet 2006 (kan beräknas på Jobbskatteavdrag).
Vid en inkomst på 20.000 kr/mån är z=1.450 vilket ger att insatsen y vid oddset x=1,58 ska vara
1,58y = 1450 + y
0,58y = 1450
    y = 2500
eftersom en insats på 2.500 ska ge bruttovinsten 3.950, vilket är detsamma som de höjda skatterna på en månad (1.450) plus insatsen (2.500). Den som vill säkra ett helt år multiplicerar insatsen 2.500 med 12 och satsar 30.000, den som vill säkra hela mandatperioden multiplicerar med ytterligare 4 och satsar 120.000. Allt detta alltså vid en månadslön à 20.000 kronor.

Ett (av många möjliga) problem med ovanstående resonemang är att de som inte har råd med den högre skatten inte har möjlighet att betala 120.000 kr för att försäkra sig mot densamma. Sådan är skatten: Ett mindre problem för den som har gott om pengar, men en rejäl hämsko för den med låg inkomst.

(Den som tjänar 30.000 kr/mån måste satsa drygt 200.000 kr för att säkra hela mandatperioden. Motsvarande siffra för inkomsten 50.000 kr/mån är smått fantastiska 265.000 kr.)

Pensionärer och skatt. Ska det vara så (s)vårfattat!

Följande från Dick Erixon:

Lite mer om just skatter. Dalarnas Tidning skriver i ledare, Feltänk om pensionerna:
Socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros är som väntat inte särskilt imponerad av regeringens satsning. Det enda raka, enligt Östros, är att “inte beskatta pensionärerna hårdare än löntagare”. Därmed hakar Östros medvetet på det tankefel som ett flertal pensionärsförbund gör: Att pensionärerna får betala mer i skatt. Men regeringen har inte höjt skatten för pensionärer, tvärtom.
Just så. Skatten för pensionärer har sänkts. Men inte lika mycket som för dem med arbetsinkomst.

Det är verkligen jantelag att fokusera på vad andra fått, snarare än att se att man själv faktiskt fått sänkning. Inte höjd skatt.

Pensionärer lever kvar med Socialdemokraternas skattetryck. Det är Socialdemokraterna pensionärerna har att tacka för sina skatter. 

Självklart borde också pensionärerna bli av med Socialdemokraternas skattetryck, men det måste ske i en sådan ordning att inte statsfinanserna urholkas. Och att förvärvsarbetande fått snabbare sänkning är helt rimligt, eftersom det är dessa som svarar för tillväxt och produktion — det pensionernas nivåer avgörs av.

Alliansen har alltså tagit beslut i helt rätt ordning. 

Det är bara det att Jante kommit emellan. Det borde en och annan aktör fundera på, om det verkligen är rätt sorts tänkande att styra svensk skattepolitik.

Vissa poletter faller inte ner.

Venezuela sjunker allt djupare i totalitarismens dy

Följande inlägg hämtar från Dackefejden:

Venezuela fortsätter marschen in i helvetet

Enligt mall 1A för att skapa en socialistisk diktatur så är Chavez i Venezuela i det stadiet där man ska börjar jaga journalister och dess chefer för att dom "vågar" ifrågasätta den store ledaren. Fri press är en grundbult för ett demokratiskt samhälle och vi ser med spänning fram emot kommentarer från våra Svenska Chavez kramare som Svensson och Svensson och nej dessa 2 herrar är inget skämt även om man skulle önska det. Vi i Sverige har inte gjort upp med kommunismens illdåd genom historien och låter fortfarande en slags romanstisk aura runt socialism finnas kvar framförallt inom media.

söndag 28 mars 2010

Rätt till heltidsarbete

Rätt till....

Befängda rättighetskrav som inte är ens rätt att ställa. Krav på heltidsarbete!? Fan så dumt.

Man är fri att ingå avtal, det är den enda rätt man har. Ja, rätten att låta bli att ingå avtal också. Men vem har väl rätt att tvinga sig på dem som ju trots allt tillhandahåller jobben?! Det är så enfaldigt dumt och frihetsvidrigt att jag inte finner ord.

Dessutom. Ja, dessutom kommer dylikt krav, om det genomförs, att få direkt kontraproduktiva effekter.

Alltså, ärligt talat. Är man så jäkla blind att man tror att krav på heltid leder till att alla deltidare kommer att få ha sina jobb kvar? Man har rätt att avskeda folk pga arbetsbrist. Sån jävla tur då att Svea rike är bidragens paradis! Korkat... Såååå korkat. Jäkla korkat. 

Följande Kalle Strokirkbild via Dick Erixon:



lördag 27 mars 2010

Frihetens filosofi

Så har det då kommit en svensk översättning på clipet The Philosphy of Liberty.


Besök gärna min andra blogg, Dagens ofrivilliga avgift, som på ett mycket påtagligt sätt visar vad frihet handlar om. Rätten till ditt liv inbegriper rätten till din inkomst.

fredag 26 mars 2010

Rymden luktar hallon!

Kolla denna länk!



Projektet 'Dagens ofrivilliga avgift' är igång!

Min blogg Dagens ofrivilliga avgift tog sitt första riktiga avstamp igår. Under löneperioden 25 mars till 25 april kommer jag alltså att följa upp alla avgifter och dylikt skit som vi tvingas betala efter att nettot dimpt in på kontot.

Intressant att se hur mycket, i sig, man betalar i skatt och avgifter varje dag. Tror nämligen inte att många reflekterar över det utan det är som för givet taget, accepterat, som ett sakernas naturliga tillstånd.

Sammanställer sedan alla avgifter och skatter, från arbetsgivaravgifter till köp av en bärkasse på ICA, och dess förhållande till lön. Inte nettolön, inte bruttolön utan lön före alla avgifter.

Just nu - efter dag 1 - är avgifterna upp i 41% av lön.

torsdag 25 mars 2010

Lugnande besked från Mona Sahlin

Ur Sahlins trut under gårdagens partiledardebatt:

"Vi kommer inte att höja alla skatter"

Pust, nu känns allt betydligt bättre.

onsdag 24 mars 2010

Vänsterns dubbelmoral i Israel-Palestinakonflikten

Inlägg av Stefan Karlsson:

Många motståndare till Israel brukar hävda att Israel "kollektivt bestraffar" Gaza för att en stor majoritet där röstade fram den våldsinriktade islamisk fundamentalistiska rörelsen Hamas till makten. Det har vidare hävdats att det är fel att försöka låta bli att ha med Hamas att göra, eftersom Hamas valdes på ett demokratiskt vis.

Nu handlar dock för det första inte blockaden i sig om att bestraffa Gazaborna för deras idiotiska röstande, utan snarare om att förhindra att Hamas och liknande grupperingar ska kunna smuggla in vapen.

Dessutom kan det noteras att helt plötsligt verkar vänsteranhängare se det som OK med kollektiv bestraffning. Helle Klein förespråkar idag att frihandeln mellan Israel och EU ska stoppas eftersom hon inte gillar den nuvarande israeliska högerregeringen och dess beslut.

Om denna uppmaning skulle följas skulle det dock drabba alla israeler inklusive medlemmar av den arabiska minoriteten och andra motståndare till Netanyahu (och det skulle för övrigt även drabba oss, eftersom frihandel gynnar vår ekonomi) och således utgöra ett fall av "kollektiv bestraffning". Dessutom innebär det att man motarbetar en demokratiskt vald regering, något som tydligen är OK om det gäller Likud men inte om det gäller Hamas.

tisdag 23 mars 2010

Ny blogg - Dagens ofrivilliga avgift

För var dag som går reagerar jag mer och mer på alla avgifter som finns på allt och fan och hans moster. Är det bara jag som reagerar? Reagera!

Varför skall jag betala avgift på allt så fort jag gör något? Om jag parkerar bilen en kort stund för 8:-, måste då tredje part ha 2:-? Om jag köper ditt för 75:- eller datt för 750:-, måste då tredje part ha 275:-?

Jag undrar, i all enkelhet - när alla skatter och avgifter är betalda och din nettolön dimper in på kontot, hur mycket skatter och avgifter betalar du sen då?

I all enkelhet tar jag upp vardagens ofrivilliga avgifter och gör det på bloggen:

torsdag 18 mars 2010

Liberalism - A 6-Minute History Lesson

Sverige, de kränktas högborg

Följande bloggat av Ingerö.

Ministeriet för löjliga diskrimineringsmål har fått ett nytt fall på halsen. Hallands Nyheter skriver om en personaltröja på Burger King som, tydligen, väckt anstöt. Åtminstone hos en (1) medarbetare. Skälet är att tröjan hade texten TASTE IS KING och WHOPPER IS GOD tryckt på fram- respektive baksidan.

En kvinna, Darin Trabelsi, som uppenbarligen tar det där med monoteism på blodigt allvar, ansåg att det senare påståendet var hädiskt, och vägrade bära tröjan. När hennes arbetsledare antydde att hon möjligen hade en något för rigid syn på religion blev han hastigt och lustigt anmäld till DO.

Trabelsi går nu arbetslös. DO utreder den påstådda diskrimineringen. Sverige är fantastiskt.

tisdag 16 mars 2010

Det var en gång...

....en kille som arbetade på ett väldigt konstigt ställe.

En dag kom han överens med sin närmaste överordnande om att arbeta fyra kvällar i veckan istället de avtalade två kvällarna i veckan. Detta skulle passa honom bra beroende på vissa omständigheter i hans liv just nu.

En positiv konsekvens, förutom att det skulle underlätta ovan nämnda omständigheter, skulle vara att resultatet i arbetet skulle bli bättre.

Killen jobbade med utåtriktad telefoni varför kvällstid så klart innebar fler kontakter (avser kontakter med privatpersoner, inte företag) och därmed också bättre resultat. Resultatet skulle även, så klart, vara avhängigt ovan nämnda omständigheter.

Killen skulle sedan registrera denna förändring – OB – i systemet för löneredovisning. Något sådant alternativ fanns inte. Personalchefen bekräftade detta. Enda chansen skulle vara att ändra schemat/avtalet till fortlöpande fyra kvällar per vecka. Detta var dock inte killens avsikt, detta var något temporärt. Personalchefen sade att nuvarande avtal inte innehöll möjlighet för att justera detta timme för timme. Personalchefen sade även att detta inte heller var beordrat utan ett eget initiativ varför det inte heller, enligt avtal, kunde utgå någon ersättning.

Så var det med den saken.

Nästa vecka kommer killen att arbeta dagtid hela veckan för att kompensera de två arbetade kvällarna.

Vad det får för konsekvenser rörande de ovan nämnda omständigheter återstår att se. Troligtvis inget positivt, då hade ju killen inte tagit detta ”egna initiativ”.

Killen säger att kontentan är att egna initiativ inte är välkomna. Vare sig i sig självt eller för sig självt. Avtalen – kollektivavtalen – tillåter inte det. ”Egna initiativ”, säger killen, tycks vara välkomna såtillvida att det gagnar arbetet och därmed arbetsgivaren – det accepterades ju. Dock, eftersom det inte är något som belönas  så försvinner ju uppmuntransincitamentet.

Huruvida någon förändring kommer att ske så att det framöver kommer vara möjligt för killen, och hans kollegor med samma avtal, att få ersättning och cred för ”eget initiativ” återstår att se. Killen säger dock att han troligtvis skiter i det. Killen säger att när sådana här självklarheter för med sig massa dumheter då får det konsekvenser, sen om andra kallar det naivt bryr han sig inte om. Dessutom kanske omständigheterna då är annorlunda och något dylikt inte längre är aktuellt.

Detta är bara en konstig sak som killen har berättat om. Mycket annat, och även än mer, konstigt finns att berätta säger killen. Men av respekt för sin uppmuntrande arbetsgivare vill killen inte berätta det.

måndag 15 mars 2010

LOneökningskaru(S)ellen

Citerar Johan Hedin:

Ju högre löneökningarna blir, desto färre får jobb. Enkel matematik.

Någon borde fråga LO-pamparna om de har räknat med effekterna av jobbskatteavdraget? Det förhåller sig nämligen så att jobbskatteavdraget i löntagarnas plånböcker motsvarar en löneökning på 8-9%!

Frågan kan formuleras ungefär såhär: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering (och dessa inte infört några jobbskatteavdrag), hade era lönekrav då legat runt 10-13%?

(S)edvanligt antiskattesänktänk. De vill inte vill se vad som faktiskt sker i plånböckerna och vill inte se vilka positiva effekter det får för företagandet.
Att nu dessutom kräva ökningar, och hot om strejk, med facit i hand - +8-9%, är ju ganska, nej väldigt oansvarigt. Precis som Urban Bäckström säger:

– Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris, krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på det här viset

och

– Tillverkningsindustrin har ju tappat 25 procent av sin produktion och befinner sig i en mycket besvärlig situation. Arbetslösheten är nu på väg upp mot tio procent och jag frågar mig hur hög den ska behöva bli för att fackföreningsrörelsen ska sansa sig.

Enligt Svenskt näringsliv ligger det europeiska snittet för löneökningar mellan 0,3 och 0,5 procent.

Bakgrunden är lömsk, eller LOm(S)k, De onaturliga banden till ett politiskt parti (vilket man gudskelov inte blir tvångsanslutet till längre. Hur befängt var inte det!?) gör sig gällande. Johan säger:

"Det är naturligtvis så att LO (i vanlig ordning) sätter lojaliteten till Socialdemokratiska Partiet högre än den till medlemmarna. Om de ställer till med tillräcklig oreda på arbetsmarknaden kommer regeringen framstå som sämre på jobbpolitik, varvid de räknar med att vänsterpartierna gynnas.

Kosta vad det kosta vill."

Ett näringsliv skjutet i sank är inte ett för dyrbart pris när man vill ha makten. Det är ändamålen som helgar medlen när Marx efterföljare skall hjälpa Hegels världsande att förverkliga sig själv.

SlösO

En applåd till Johan Ingerö (NEO), Maria Rankka (Timbro) och Robert Gidehag (Skattebetalarna) för SlösO.


Karl Malmqvists kommentar om det hela:

Johan Ingerö, aka SlösO, kommer gå loss på populistiska politiker, slösaktiga skrytprojekt och glädjekalkylerande särintressen. Lika bra att luta sig tillbaka, öppna en pava vin och njuta av slakten.

Me like!

Go Johnny, go!

Glädjande besked! Munkhammars time out är nu time in!

Time In. Nästan ett halvår har gått sedan jag berättade i ett inlägg här att jag hade fått diagnosen cancer. Idag var jag på en sorts summerande besök hos läkarna, nu när behandlingen avslutades för ett antal veckor sedan. Det var mycket positivt, de anser att allt har gått som beräknat. Men naturligtvis är det tiden som får ha sista ordet om det - först efter fem symptomfria år anses man säkert frisk.

Just nu sker återhämtningen snabbt, även om strålningens effekter sitter i 3-6 veckor efter dess avslutande. Jag hoppas med andra ord kunna växla upp såväl de professionella som privata aktiviteterna framöver. Det ser jag väldigt mycket fram emot, efter en särdeles underlig tid - lagom till våren. I närtid återstår mest att kunna äta och dricka igen normalt...

Idag sparade jag också alla de hundratals fantastiska uppmuntrande hälsningar jag har fått i skrift under denna period. Det påminde mig om det som flera har uppmanat mig att göra, att skriva något längre om detta. Å ena sidan, det finns saker att säga. Å andra sidan, nu vill jag helst inte tänka på det mer. En svår avvägning!

Det gångna halvåret har varit väldigt märkligt. Stora mängder vänlighet, men också betydande utmaningar. Avancerade mediciner, men tyvärr rätt underliga bieffekter. Stopp för nästan all rolig aktivitet och därför en väldig enformighet. Det är väldigt skönt att lämna detta bakom sig. Nu gäller det att komma i god form igen, göra kul saker - lite bättre på att ta till vara tiden är man nog.

I allt högre grad kan man nog konstatera att man återinträder på banan.

söndag 14 mars 2010

Hans Engnell om historia och yttrandefrihet

Bra sagt av Hans Engnell med anledningen av folkomröstningen om folkmordet.

Politiker ska inte ägna sig åt att påtvinga folket en särskild godkänd historieskrivning. Forskningen ska vara fri, likaså yttrandefriheten. Även om det är dumheter att hävda att gaskamrarna aldrig var en del av nazisternas slutgiltiga lösning för att utrota det judiska folket, bör det inte vara förbjudet att framföra denna ståndpunkt. Här har EU-länder valt samma väg som Turkiet genom att lagstifta mot en "felaktig" historiesyn. I längden kan synen på vad som är rätt och fel historiskt, vad som har hänt och inte hänt, komma att ändras med politiska val och växlande majoriteter. Forskningen måste stå över sådant.

HAX om den principlösa borgerligheten

Mycket tänkvärt inlägg av HAX. Även om jag nog inte kommer att lägga min röst på PP får jag nog tillstå att säga att den hårda och skarpa analys sätter fingret på något sant och viktigt.



fredag 12 mars 2010

Egyptologist, Antisionist and Antisemite?

Egyptologist, Antisionist and Antisemite? All the three. 

Dr. Zahi Hawass the famous and respected Egyptologist can now add Antisionist and Antisemite to his CV.

This intervju pretty much speaks for itself. (Seen at MEMRI)

Transcript:

Zahi Hawass: Jews Control the Entire World – Egyptian TV, February 11, 2009

Interviewer: "So [the Jews] were dispersed in 133 C.E.?" 

 Zahi Hawass: "That's right."

Interviewer: "And they didn't reunite until 1900?"

Zahi Hawass: "Exactly." 
Interviewer: "So they were dispersed for 18 centuries?" 

Zahi Hawass: "For 18 centuries, they were dispersed throughout the world. They went to America and took control of its economy. They have a plan. Although they are few in number, they control the entire world." 

Interviewer: "Dr. Hawass, you are a great historian and archaeologist. I would like to figure out the mystery of how 15 million people, 5 or 6 million of whom do not share this vile Jewish logic... With regard to Israel and Zionism – we are talking about 7 or 8 million. How is it possible that these 7 or 8 million have taken control of the entire world, and have convinced the world of their cause, while we, over one billion Muslims, cannot convince the world of our cause? How would you explain this from a historical perspective?"

Zahi Hawass: "The reason is that they are always united over a single view. They always move together, even if in the wrong direction. We, on the other hand, are divided. If even two Arab countries could be in agreement, our voice would be stronger. Look at the control they have over America and the media." 

Interviewer: "So in your opinion, the secret lies in unity?" 

Zahi Hawass: "Yes. It was unity that gave them this power..." 

Interviewer: "You mean from a historical perspective?" 

Zahi Hawass: "Of course." 


Zahi Hawwas: No Jewish Museum in Egypt Before Israeli-Palestinian Peace – February 21, 2010, Egyptian Channel 1 

Interviewer: "Do you continue to maintain the position you declared in the past – that you will not open a museum for Jewish antiquities in Egypt?" 

Zahi Hawwas: "I am adamant about this. I carry out restoration of Jewish antiquities because they are Egyptian, but I will not open a Jewish museum. I will open such a museum only when the Palestinians get their rights, and Israel... The Jewish rabbi responsible for this issue came to me, and I said to him, in front of everybody..." 

Interviewer: "The chief rabbi of Egypt?" 

Zahi Hawwas: "No, the rabbi in Washington came to see me, and I said to him: Under no circumstances will I open a Jewish museum. This is impossible. Politically, I cannot do this, because all the people would hold me accountable. I am Egyptian, and I would like to see the Palestinian issue resolved. Until that happens, I will not open such a museum. I will build the museum only when there is peace."


Poor Zahi fell down the Pyramide and hit his head while reading 'The Protocols of the (Learned) Elders of Zion'.

- What was wrong with the little egyptian boy?
- His daddy was a mummy.

 


onsdag 10 mars 2010

Obsession

Med anledning av föregående inläggen "Självmords"hjältarna"" (länk) och "Martyren. Vägen till livet går genom döden" (länk) har jag nu tagit mig lite tid för att se dokumentären Obsession. Clip finns att beskåda på You Tube.


Clip 1
Clip 2
Clip 3 
Clip 4
Clip 5
Clip 6
Clip 7
Clip 8
Clip 9
Clip 10



Om Obsession finner du på www.obsessionthemovie.com


tisdag 9 mars 2010

ANIS

ANIS = ANti-ISrael Fixation Syndrome. Läs här.

Här väljer jag att citera ett inlägg av Aqurette:

Racists Celebrate Annual Israel-Bashing Week

The most ironic political event is before us. Next week, the annual “Israeli Apartheid Week” begins. The organizers—who hold the exact same racist ideas that they project on the Zionist movement—are in effect demanding the abolishment of the Jewish state. They camouflage their hatred behind three official demands that, if enforced, would be the end of the Jewish population in the Middle East. Let us take a closer look at the demands:
  1. Ending Israel’s occupation and colonization of all Arab lands and dismantling the Wall
  2. Recognizing the fundamental rights of the Arab-Palestinian citizens of Israel
  3. Respecting and promoting the rights of Palestinian refugees to return to their homes and properties
If one knows nothing about the history of Israel and the Jewish people, one could get the impression that Jews somehow stole the land from the Arabs. The truth is that Jews have always lived in Israel and that the United Nations granted the Jewish people a modern homeland consisting of the parts of the British Mandate of Palestine where Jews were in a majority when the mandate ended in 1948. The Arab countries—including the much larger Arab-controlled part of Palestine restyled as the Kingdom of Jordan—refused to accept Jewish self-governance and attacked the new country militarily. The attacking armies promised Palestine’s Arab population a short and victorious war, and told them that they would be able to return to their homes once the war had been won. But against all odds, the Israelis managed to defeat the much larger Arab armies, and the Palestinians who left their homes to join the aggressors lost their property. This is what normally happens to people who side with enemy armies in war.

The irony of the Israeli Apartheid Week is that it sides with the racist Arabs that cannot tolerate the presence of any other ethnic group. The Zionists only longed for a Jewish homeland in Palestine.

The organizers of Israeli Apartheid Week want the Jews to leave “Arab lands” and give back to the Palestinian refugees what they left behind when they joined the assault on Israel’s Jewish population. This is nonsense meaning that Israeli Jews should accept to be forced into exile and that the Jewish people should forget all claims on the Jewish homeland. The people behind Israeli Apartheid Week say they demand equal rights for non-Jewish citizens of Israel, which is a demand already fulfilled. All citizens of Israel have the right to vote and are equally protected by the law.

I have a much better idea. Firstly, we should demand that the Arab countries nationalize the Palestinian refugees. Demolish the refugee camps and allow the second, third, and fourth generation of Palestinian refugees to become citizens of Jordan, Libya, Lebanon, and Syria. Secondly, demand an end to the assaults on Israel. The “wall” is an answer to repeated suicide attacks against civilians inside Israel. This separation fence can be taken down once Hamas and other militant groups stop their terror attacks. Thirdly, Jordan should take its responsibility and make it possible for all Palestinians to settle and acquire citizenship. The larger, Arab part of the British Mandate should make a Law of Return of its own.

Martyren. Vägen till livet går genom döden.

"We have to believe that all the blood that is being shed in the name of martyrdom for the sake of the great victory is the gateway to the true life – the gateway to a life of glory, nobility, and honor.

For example... I don't want to get into a theological discussion, but our Lord Jesus, in his human aspect – we believe that he has two natures... In his human aspect, it was he who formed the passage from life in this world to life in the world to come, through the passageway of death. The road to life passes through death. When we talk about the homeland and about honor and glory, the way to achieve them is through martyrdom."

Se clipet på MEMRI

Madness at it best!


måndag 8 mars 2010

Självmords"hjältarna"

Att ta sitt eget liv kräver mod men av allt modigt man kan göra är det sannolikt det minst modiga man kan göra. Om man sedan väljer att ta med sig andra in i döden så har man nått botten av såväl feghet som mänskligt förfall.

Läser inlägg hos Israelnyheter att en sådan hjälte nu skall firas och föräras:
Torsdag 11 mars är det 32 år sedan den palestinska kvinnan Dalal Mughrabi ledde en terrorattack mot Israel som ledde till att 37 civila israeler dödades.
De palestinska myndigheterna kommer att fira dagen med att inviga ett torg till Dalal Mughrabis ära.

Bloggade tidigare om en annan hjälte, barnskallskrossaren Samir Kuntar, som föranledde staten Libanon att utlysa en allmän helgdag för firandet. Läs gärna Per Gudmundssons artikel i SvD om vansinnet. 

Vad säger det förresten om människor som hyllar fegisar?

Självägandet - rätten till sitt eget liv

Mycket intressant artikel hos Ludvig von Mises Institute, "Self-Ownership. Väl värt att läsa.

Följande däri slår huvudet på spiken.

Government officials frequently view the taxpayers as a kind of productive herd to be milked and controlled, just as the ancient slave-master presumed to control the person of his slave. The relationship between government and taxpayers is probably closest to the ancient idea of slavery. The relationship is hardly contractual, however one stretches the imagination.

söndag 7 mars 2010

Grund trygghet. Grundlurad.

Skatteparadiset Svea rike, de tryggas land. Pärlan på Tellus yta. Eller....?

Tveksamt va?

Efter att ha läst David Eberhardts böcker visar det sig att svensken inte alls känner sig trygg. Klinikerna besöks av människor vilka söka hjälp som folk förr skulle ha skakat på huvudet åt förr, och åter andra, kanske samma, känner sig kränkta för minsta lilla skitsak varför vi har ombudsmän inte bara för ditt, utan även för datt.

Nå, nu var det inte psykoinlägg jag hade i åtanke även om det mycket väl är en följd av vår trygghetsiver.

Syftet med alla våra skatter och avgifter är ju att fördela välfärden och skapa trygghet. Om vi då betalar 3 av 5 kronor i skatt borde vi ju vara förbannat trygga.

Men om vi överlämnar våra liv i händerna på det offentliga och utan egen kraft få skapa trygghet, är det tryggt? För som det är innebär ju de höga skatterna att chanserna till att spara och skapa en buffert begränsad och ditt beroende av det offentliga är fullbordat.

Jag menar att trygg det är man när man har makt över sitt eget liv. Då man också är den enda som har rätten till sitt eget liv är det enda som är rätt det som åsyftar till att ge makt över sitt eget liv. Ett beroende är inte det. 

Nu menar ju skatteanhängarna att tanken är att ge möjligheter till en dylik makt men det är ju nonsens, ja en lögn. Samtidigt som man kränker rätten till sitt eget liv - för alla - skapar man också ett beroende av det offentlig, staten om du så vill - för alla. De enda som det i sig inte drabbar, mer än att det kränker, är dem som är rika nog att det inte påverkar dem. Således har man skapat ett samhälle där merparten är satta i beroende och en rik minoritet som är "lika" rika som innan.

Folk sätts alltså i allehanda beroende till staten, en stat som dessutom via det offentliga har monopol verksamheter och som via myndigheter och lagar kan styra och kontrollera privata initiativ och etableringar. Beroendet och konfiskeringen av våra inkomster blockerar sedan vår förmåga att spara och konsumera varför vi även förhindras att nyttja privata alternativ om de funnits, och när även konsumtionen förhindras påverkar det marknaden negativ - utbud och efterfrågan - och därmed arbetsmarknaden.

Hotet om, eller löftet från de rödgröna, om ökade skatter är alltså en väg rätt in i en återvändsgränd. För som det är, så har beskattningen visat på sitt misslyckande, eller som Fredrik Bergström och Robert Jidehag säger så

har de offentliga försäkringssystemen mer och mer gått mot ett grundtrygghetssystem, utan att skatterna som betalats har justerats nedåt i motsvarande mån.

Det offentliga - staten - är sedan också över huvud taget inte att lita. Den offentliga makten - staten - är godtycklig:

Kommer politikerna på att pengarna behövs på något annat område så behöver de bara ändra villkoren med en enkel majoritet och ett beslut i riksdagen. Ingen vet exakt vilken ersättning de kan komma att få när det verkligen behövs. Det styrs av tillfälliga riksdagsmajoriteter och statens ekonomi,  som i sin tur beror av hur politiker väljer att prioritera på andra områden.

Visst är det härligt att ens liv i stort är satta i händer på politikers, myndigheters och byråkraters godtycklighet!?

Tryggheten är har kört på grund och de som inte ser det har sannerligen låtit sig lurats att tro annat.


fredag 5 mars 2010

Grundmurad. Grundlurad.

Uppdaterad 20:00, i röd färg längre ned.
Har förstått det är, eller kanske redan har varit...?, någon sorts protest mot den Israeliska muren. I sammanhanget kallas Israel, pga av murens uppförande, ja annars också, för en Apartheidstat. Muren har också jämförts med Berlinmuren.

Mycket förvirrat vill jag säga.

Förvirring verkar också råda över det här med folkrätt, mark och ockupation och sådant.

Apartheid
Apartheid förknippas ju med det gamla Sydafrika. Där rådde apartheid med en vit minoritet som överhet med en färgad majoritet under sig. Sydafrika var således ingen demokrati.

Israel är en demokrati och mig veteligen görs ingen åskillnad mellan invånarna. Israel är således ingen apartheidstat.

Ytterligare som, på sätt och vis, talar emot apartheid är väl det som nog kan nämnas Sudan-debacle. I Darfur dödades 300.000 människor - utan att ögonbrynen syntes höjas av ledare i andra muslimska länder eller organisationer. Gazas ledare Hamas, Iran och Syrien ärar Sudans ledare med besök av delegation. Ej heller uppmärksammade man de 2,7 miljoner flyktingarna. Israel tog dock emot 1.000-tals av dessa flyende svarta muslimer.

Uppdatering: I en kommentar på Facebook blev jag påmind om svenska organisationers blindhet. Jag citerar: "Bara i muslimska? Sverige då? Har kyrkan, Diakonia, Rädda barnen, Röda korset, Palmecentret och tiotals andra, privata och för det mesta skattefinasierade organisationer uppmanat till manifestationer, bojkotter, beslut i UN, skrivit tiotusentals artiklar, kallat de för mördare, jämfört med Hitler och nazister? Inte?


Kan det vara därför att i Darfur finns inga judar inblandade i massmord och massvåldtäckter? Inte ens judisk lobby finns där, så varför skall man göra något överhuvudtaget?"

Bra uppmärksammat och tack för påminnelsen Wlodek!


Die mauer
Muren då? Ja, vad med den? Ja, varför bygger man en mur? Jo, för att skydda sig. Så är fallet med den barriär som Israel byggt upp. Muren restes när antalet attacker stack i höjden.

Berlinmuren däremot byggdes inte som ett skydd mot inkräktare. Sedan må förvirrade kommunister kalla den för en skyddsvall mot fascismen om de vill. Säger ju ganska mycket om de virrpannorna om de kallar demokratierna utanför muren för fasciststater. Om det nu var fasciststater utanför, varför i hela fridens namn då fly från det ena totalitära till det andra? Dumhet och nonsens således.

Berlinmuren byggdes för att hindra folk att fly till något bättre. Att jämföra detta med israels skyddsbarriär faller på sin egen orimlighet. 

Följande får visa på orsakerna till barriärs byggande (källa):


Hur tolkar du det, som Apartheid eller skydd?!

Då man också talar om ockupation och att barriären är byggd på palestinsk mark tänkte jag kasta mig över nästa förvirringsområde. Innan jag går in på det vill jag säga att jag är för en tvåstatslösning, säger det då det som följer säkert kan väcka viss irritation.



Folkrätt, land och ockupation
Något uttömmande blir det inte här. Vid ett tillfälle mejlade Dick Erixon och frågade om folkrätten och en av raderna i svaret var "Ja, folkrätten är ett tänjbart begrepp, mer politik än juridik. Detta eftersom internationell politik är anarki. Vissa vill låtsas annorlunda och hänvisar till FN. En populär tolkning är att det som inte godkänts av FN:s säkerhetsråd inte är i enlighet med folkrätten." Mer politik än juridik. Anarki. Ja att FN inte är mycket att hänga i julgranen har vi ju all anledning att skriva under på inte minst med tanke på Durbankonferensen.

Är palestinsk mark ockuperad efter väpnad konflikt?

Haagkonventionen säger om ockupation följt av väpnad konflikt:

Artikel 42:
”Ett område anses ockuperat när det är de facto ställt under myndigheten av en fientlig armé. Ockupationen är enbart tillämplig på området där sådan myndighet har upprättats och kan upprätthållas.”

Vad då om det ockuperade området och dess parter?

Artikel 43:
”Styret av den legitima makten har de facto övergått till ockupanten, varför den senare ska vidta alla åtgärder som står i dennes makt för att återupprätta och försäkra, så långt det är möjligt, allmän ordning och säkerhet, och samtidigt respektera, såvida det inte är absolut ogenomförbart, gällande lagar i det landet.”

Men vem hade den legitima makten i området innan då? Det måste ju fastställas om det skall anses vara en väpnad konflikt mellan två parter och för att en ockupation skall anses ha ägt rum. Vad visar tidigare erövrningar?
Första fakta är att Britterna hade det folkrättsliga mandatet. Då var nämligen en annan form av ockupation lagligt - ockupation av terra nullis. Vid 1VK var krig inte förbjudet eller ockupation av territorium. Det brittiska mandatet, avseende Palestina, skulle sedan övergå till en judisk stat. (Mer om det brittiska mandatets uppdelning nedan.)

Efter detta brittiska mandat, vilket folkrättsligt mandat gäller sedan?

Klart är ju att ingen palestinskt arabisk kontroll rådde över områdena Västbanken och Gaza när Israel så att säga tog dem 1967. Ja, ingen arabisk stat vid namnet Palestina har någonsin existerat så rent logiskt och folkrättsligt är det ju då tveksamt om det finns något att lämna tillbaka eller kräva tillbaka. 

Utgjorde då Egypten och  Jordanien nån sorts "legitim" makt över VB och Gaza när de ockuperade dem 47/48 fram till 67? Nej.

Eftersom britterna lämnade det kvarvarande mandatet (efter att ha skänkt bort 3/4 av det som blev Transjordanien) var det de lämnade bakom sig just terra nullis. När så Israel deklarerade sig självständigt blev Israel en stat med territoriell integritet och politiskt oberoende. 

Vid denna tid hade aggressionskrig förbjudits och bara självförsvarskrig var tillåtet. Således var den Jordanisk-Egyptiska aggressionen och erövringen ogiltig.

Rent krasst kan man således säga att det aldrig varit och egentligen aldrig kan bli en ockupation av något arabiskt palestinskt territorium. Snarare tvärtom.

Någon barriär har således inte heller rests på ockuperad mark och frågan om apartheid blir ju en mer förvirrad att komma med.

Blir lite lat här nu och slänger in ett citat från Israel i Sverige som jag tycker passar bra in:

Kanske jag ska döda två vanföreställningar: “folkrätt” betyder alls inte “vad folk tycker” och 99% av FN:s resolutioner är enligt Kapitel 6, d.v.s. endast rekommendationer, har inget alls med lag och rätt att göra. §242 omvandlades till Kapitel 7, d.v.s. “bindande” och den säger klart att Israel ska lämna land, EJ ALLT LAND som de ockuperade helt lagligt, när de blev attackerade 1967, och detta ska Israel göra när de har fått säkra och försvarbara gränser – vilket Gröna Linjen ingalunda är.

Av det land Israel ockuperade och som §242 avser har Israel lämnat tillbaka 90% mot fred – Sinai. Den resolutionen kräver inte mer, och Israel har fortfarande inte fått fred och säkra gränser. Freden med Jordanien var fred mot fred, inga mutor behövdes. Israel hade heller inget jordanskt land att ge.
Tänk efter vad säkra gränser innebär efter att ha tittat på kartan. Vid Natanya är Israel ca 15 km brett – använd din fantasi för att se till att gränserna där blir säkra.

Det är också välkänt att Judéen/Samarien/Gaza inte är ockuperat från någon annan. Det har odefinierad statlig ägare fram till ett fredsavtal – inte att blanda ihop med privat äganderätt som att Baron Rotschild köpte nästan hela Golan en bra bit in i Syrien på 1880-talet och därefter skänkte landet till Israel.

'Fred mot fred' är också intressant att knyta an till Gazakonflikten senast. Israel lämnade Gaza och kvarlämnade intakt infrastruktur. Som tack för uttåget och det de byggt upp i området sände palestinerna under 8 år över mer än 10.000 raketer som tackpresenter. När Israel sedan av otacksamhet inte ville ha fler presenter ingrep de således under 40 dagar till världen stora fasa. De åtta åren med 2922 sömnlös nätter var icke värt att ta notis om.

Raskt var den propagandistiska radikalislamistiska lögnapparaten igång och västvärldens pascifister, antisionister och antisemiter var förstås idel öron för att ta åt sig av sanningen. Man hävdade att 1.338 palestinier dött och att 2/3 av dessa var civila. Det visade sig dock att det rörde sig om (vilket förstås är illa nog) om 1.200 döda varav "högst" 1/3 var civila. Då skall betänkas att merparten av dessa civila döda användes som mänskliga sköldar av de modiga palestinska soldaterna samt för att de modiga soldaternas raketramper - vilka bl a var föremålet för intåget - var placerade i bostadsområden. Av de 10.000 raketerna dödades i Israel 1.177 människor, samtliga civila (vilket uppenbarligen inte var illa alls då siffran knappast uppmärksammats).

Civila sköldar ÄR brott mot krigets lagar.
Beskjutning från bostadsområden strider mot Genèvekonventionen (4:e konven., art. 28) då militära mål inte upphör att vara legitima bara för att de placeras i civila områden. Det är de som placerat de militära installationerna där som bär ansvaret för de civila.

Vad gäller det eldupphör som sedan kom till stånd förrärades även det med raketer. Inte så många, bara ett 40-tal om dagen i en vecka. Sånt man får leva med i Israel....

Det ottomanska imperiets sönderfall och det Palestinska mandatets uppdelning
Väljer nu också av lathet att citera. Israel i Sverige igen:

“Ockuperad palestinsk mark” är ett icke-existerande uttryck som Palestinagrupperna gårna slänger ur sej. Där har aldrig funnits ett land, Palestina, som någon kunde ockupera. När Ottomanska Riket sönderföll efter 1:a världskriget och blev Turkiet, gick 99.5% av återstoden till araberna, hela Arabvälden av idag, den halva procenten blev det Palestinska Mandatet som i San Remo 1920 deklarerades som det judiska hemlandet (utan att förskjuta andra som redan bodde där) och detta beslut är fortfarande giltigt!


England skulle förvalta mandatet tills judarna kunde ta över. De började snyggt med att ge bort 80% till en kompis och det blev Jordanien där ingen jude fick bo. Så var där bara 0.1% kvar till judarna.

1938 anmärkte både Roosevelt och Churchill hur fler araber än judar tycktes emigrera till det judiska området, eftersom det var där det fanns jobb, sjukvård, skolor, och England hindrade dem inte – de hindrade bara judar, trots mandatreglerna. De fortsatt hindra dom under Förintelsen.

1948 åkte engländarna hem, Israel deklarerades, och den samlade arabvärlden attackerade för att ta dessa 0.1% eftersom deras framgångar irriterade dem oerhört. Araberna misslyckades.

Sen tyckte diverse individer, som Reepalu att domdär sionisterna enbart skulle ha 0,05%…….


Tvåstatslösning
Denna förbannade konflikt. Trots att jag ser det som att Israel har rätten på sin sida ser jag att en tvåstatslösning är enda lösningen. Bollen i denna förbannade konflikt ligger dock hos palestinierna. Land mot fred är inte möjligt förrän just fred råder och kan garanteras. Idag ser det mörkt ut. Tyvärr. Vare sig Hamas eller Fatah accepterar Israels existens och därmed lär de fortsätta med sina illdåd med följande umbäranden för sin befolkning. Att de önskar se Israel utplånat från kartan är inget att hymla med. Så är det.

Apartheid- och mursnacket är rent fnys. Även Israel försörjer dessa sina "fiender" med bistånd, ofta under regelrätt beskjutning.


Grundmurad. Grundlurad.
Felaktiga och rent av medvetet lögnaktiga åsikter om Israels ondska är tyvärr hos vissa alldeles grundmurad, och de som köper dessa åsikter och lögner vill jag säga är alldeles grundlurade.

Nå, finns mycket att säga om allt det här. Men något lite har jag nog redogjort för här så "I rest my case."