Pågående läsning för mig just nu är bland annat "Till 40 procent fri - En medelklassfamiljs uppvaknande" (2006) av Fredrik Bergström och Robert Gidehag. Är en läsning som är intressant och hemsk. Det är den boken som föranleder detta inlägget. Kommer även att knyta an till "Stat, individ & marknad. Sex skolor i samtida samhällsfilosofi" av Johan Norberg (red.).
Med 40 procent fri avses alltså att "I Sverige tar det offentliga 3 av 5 kronor i skatt från en vanlig inkomsttagare". 2 kronor får du alltså behålla av din förtjänst. 3 kronor är att betrakta som stöld eller åtminstone de delar av de 3 som inte går till nödvändig infrastruktur av nationellt intresse, rättsväsende och militär och polis.
Stöld? Är inte det ett kraftigt ord? Om jag inte medgivit till ingreppet i min ekonomi och mitt liv så är det absolut inte ett kraftigt ord, det är just vad det. Stöld då det inkräktar på rätten till mitt liv.
De individuella rättigheterna är en klart gräns. Endast individer kan ha rättigheter. En majoritet har således inte rätt att inskränka en minoritets rättigheter och således inte en endaste individs rättigheter. "Det är inte antalet människor som står bakom, samhällsnyttan eller den goda saken som avgör huruvida en handling är moraliskt legitim eller ej."
Vad det hela handlar om är alla individers okränkbara rätt att styra sig själva. Rätten till sitt eget liv eller självägandet om man så vill. Det finns flera ingredienser.
Rättigheten är en negativ rättighet vilket betyder "att uppfyllandet av denna rättighet inte kräver någon aktiv insats av andra. Det enda som krävs är att individen har rätt att få bli lämnad ifred om hon så önskar. Hon är fri att göra vad hon vill så länge det inkräktar på någon annans verksamhet." En annan viktigt ingrediens är att dylika rättigheter utgår ifrån att kränkningar skall "förstås i termer av våld, hot om våld, eller andra direkta fysiska angrepp mot hennes person eller arbete." samtidigt som individen har "rätt att med det våld nöden kräver (men inte mer) skydda sig mot kränkningar."
Äganderätten till sin egen person består av förfoganderätten och uteslutningsrätten. Förfoganderätten är "Rätten att existera och leva som man vill så länge man inte kränker andra människors lika rättigheter" och uteslutningsrätten är "Rätten att försvara sig själv".
So far so good tycker nog många. Men konsekvenserna av detta är bland annat rätten "att röra sig fritt över nationella gränser så länge man inte begår brott eller kränker andra". Vidare bör inga hinder finnas för "att arbeta åt andra enligt en frivillig överenskommelse utan att tredje part, t ex staten, lägger sig i med regleringar och avgifter." Till sist, men absolut inte minst, har "ingen, inte ens en majoritet i riksdagen [...] rätt att stifta och implementera lagar som på något sätt inskränker den personliga friheten."
Regleringar och avgifter ja. Det är lite det jag har i skottlinjen här. Det är en jäkla skillnad mellan jobbskatteavdrag och de utlovade skattehöjningarna som de rödgröna lovar. Ofria är vi redan nu men vill vi ha mer av den varan? Det är lätt för de rödgröna att tänka skatter. De ser nämligen inte min, eller din, förtjänst som vår förtjänst. Jobbskatteavdraget är ju som bekant ett slöseri med allmänna medel!
Göran "penntrollet" Greider går längst. Han lär ha sagt att 100% skatt är det ultimata skattetrycket. Total ofrihet. De 40% som blir kvar efter stölden är således just det där allmänna medlet som vi inte borde förslösa. De 40% borde också gå via en statlig fördelning.
Att detta inte innebär lika frihet åt alla står alldeles klart. Med alla bidrag som delas ut medföljer allehanda restriktioner och styrningar.
Mamma-Pappa-Staten-Barn
Staten stjäl din inkomst och du får igen den (nåja...) via exempelvis föräldrapenningen. Vill du ha samma penning för barn nummer två måste du avla inom 2 1/2 år för att penningen skall beräknas på samma inkomst som före första barns födsel. Staten är med i sängkammaren och barnkammaren alltså. Sedan är två månader knutna till den ena parten och kvoteringsdebatt pågår - jag och min sambo får inte bestämma det själv alltså. Etc etc. Ett avslutande citat om mamma-pappa-staten-barneriet:
"När det är dags att skaffa barn, vilken omvårdnad de ska få när de är små och vilken utbildning de skall få när de blir större är frågor där det offentliga har tagit på sig en stor del av beslutanderätten. Barnen har i stor utsträckning blivit politikernas, inte föräldrarnas, ansvar. Är det rimligt?"
En målande bild av skattestölden
Detta exempel tar upp skattekilar. Tänk vad enkelt det vore om man gjorde upp med någon om att exempelvis måla huset. En ganska simpel sak. Man kommer överens om ett pris, skakar hand och det är löst. Nej just jag, tredje part skall ju förstås lägga sig i och kränka.
Säg att priset för att - med alla de avgifter som finns - för att måla ett hus är 10 000kr så måste inkomsten i hushållet vara 28 550 kr:
Villaägarens bruttolön inkl arbetsgivaravgifter 28 550
Arbetsgivaravgifter - 7 035
Inkomstskatt (marginalskatt 53,52 procent) - 11 515
Kvar av lönen att betala målaren med 10 000
Målarens bruttoersättning 10 000
Mervärdesskatt - 2 000
Egenavgifter (30,89 procent) - 1 888
Inkomstskatt (marginalskatt 53,52 procent) - 3 271
Indirekta skatter (snitt 22,7 procent) - 645
Kvar av ersättningen 2 196
De 2 196 kr utgör "8 procent av den lön villaägare var tvungen att arbeta in för att kunna betala målaren."
Ja, så är det då dyrt att anlita proffs och få det bra gjort och så är det alltså svårt för företagare att få det att gå runt. Staten 'kilar' stadigt med sina skatter. Att det finns en svart marknad är inte konstigt. Men jag vill påstå att den svarta marknaden är vit, för den fungerar fritt utan någon tredje part som lägger sina fingrar emellan något som inte angår någon!
Rätten till mitt liv är att äga det och det kan aldrig någonsin vara föremål för några som helst demokratiska beslut. De demokratiska besluten må sedan som procedurer betraktat vara hur legala de vill. Legala i moraliska mening är de inte. "Det är inte antalet människor som står bakom, samhällsnyttan eller den goda saken som avgör huruvida en handling är moraliskt legitim eller ej." Så fort ett beslut av vilket som helst skäl inkräktar på individen är det moraliskt förkastligt och då har även den legala demokratiska processen förfallit.
Eftersom "individen har rätt att få bli lämnad ifred om hon så önskar" låt henne då vara ifred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar