LOneökningskaru(S)ellen

Citerar Johan Hedin:

Ju högre löneökningarna blir, desto färre får jobb. Enkel matematik.

Någon borde fråga LO-pamparna om de har räknat med effekterna av jobbskatteavdraget? Det förhåller sig nämligen så att jobbskatteavdraget i löntagarnas plånböcker motsvarar en löneökning på 8-9%!

Frågan kan formuleras ungefär såhär: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering (och dessa inte infört några jobbskatteavdrag), hade era lönekrav då legat runt 10-13%?

(S)edvanligt antiskattesänktänk. De vill inte vill se vad som faktiskt sker i plånböckerna och vill inte se vilka positiva effekter det får för företagandet.

Att nu dessutom kräva ökningar, och hot om strejk, med facit i hand - +8-9%, är ju ganska, nej väldigt oansvarigt. Precis som Urban Bäckström säger:

– Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris, krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på det här viset

och

– Tillverkningsindustrin har ju tappat 25 procent av sin produktion och befinner sig i en mycket besvärlig situation. Arbetslösheten är nu på väg upp mot tio procent och jag frågar mig hur hög den ska behöva bli för att fackföreningsrörelsen ska sansa sig.

Enligt Svenskt näringsliv ligger det europeiska snittet för löneökningar mellan 0,3 och 0,5 procent.

Bakgrunden är lömsk, eller LOm(S)k, De onaturliga banden till ett politiskt parti (vilket man gudskelov inte blir tvångsanslutet till längre. Hur befängt var inte det!?) gör sig gällande. Johan säger:

"Det är naturligtvis så att LO (i vanlig ordning) sätter lojaliteten till Socialdemokratiska Partiet högre än den till medlemmarna. Om de ställer till med tillräcklig oreda på arbetsmarknaden kommer regeringen framstå som sämre på jobbpolitik, varvid de räknar med att vänsterpartierna gynnas.

Kosta vad det kosta vill."

Ett näringsliv skjutet i sank är inte ett för dyrbart pris när man vill ha makten. Det är ändamålen som helgar medlen när Marx efterföljare skall hjälpa Hegels världsande att förverkliga sig själv.

Några reflektioner...

...med anledning av lite saker jag snappat upp under de dagar som gått sedan sist inläggade här i bloggen.

Satsa på ungdomar...

...är en sådan sak jag reagerat på som uttalats. Ungefär som att Alliansens politik 'stänger ungdomar ute från arbete' (om de inte nästan till och med kastar ut dem som redan är inne) samt att 'de inte får bostäder'. Något förenklat så. Ja, så klart finns massa annat reflektera över men för nu stannar jag härvid.

Jag måste först, återigen, säga att jag hade hoppats mer på Alliansen. Bland annat att de underlättat - genom sänkta avgifter - för företagare att anställa. Jag är inte nöjd enbart med jobbskatteavdraget även om det så klart ökar min konsumtionsförmåga och därmed får positiv effekt på arbetsmarknaden. Detta hoppas jag kommer att tagas tag i nästa mandatperiod. De personer som ivra detta, oavsett partietikett, är föremål för mitt kryss på valsedeln.

Nå, satsa på ungdomar var det.

Det är ju lite märklig retorik, om än över huvud taget icke förvånande, att man säger att det utanförskap på arbetsmarknaden och bostadsbrist som råder för ungdomar är ett resultat av regeringens politik. Jag måste vara från mina sinnes fulla bruk, uppenbarligen, som alls kunnat tro att det kan ha att göra med i) redan etablerade dumheter som LAS, ii) föregående 12 års enastående politik ; ) , iii) en väl reglerad bostadsmarknad, och inte minst iv) den där finanskrisen. Visst används finanskrisen som ett slag trä av oppositionen emellanåt. Men bara när det passar. (Det vill säga när det de facto inte passar. Men när ändamålet helgar medlen kan man, i sann marxistisk anda, göra lite hur som haver.)

Det är ju således värt en sarkastisk ironisk, och därmed tragikomisk, applåd om Alliansen lyckats med dylik bedrift. (klapp klapp klapp klapp)

Om arbetsmarknad har jag redan nämnt ovan, att underlätta för företagandet. Vad gäller bostadsmarknad skall jag, av diverse anledningar..., fatta mig kort:

- Det är bostadsbrist - utbud saknas alltså.

- Många ungdomar saknar eget boende - efterfrågan finns alltså.

- Utbud och efterfrågan är vad en marknad handlar om.

- Marknaden fungerar inte. Uppenbarligen.

- Vad kan det bero på? Varför byggs det inte, varför möts inte efterfrågan upp av utbud? Hur kommer det sig att bostadsmarknaden inte tycks fungera? Är den för reglerad eller oregelerad? Häri ligger svaret.

Satsa på. Till och från

Några ord om något grundläggande i sammanhanget. Frihet. Frihet, frihet och åter frihet. Individens frihet. Låt mig knyta an till det som kallas negativ och positiv frihet.

Frihet från - negativ frihet. Friheten från är, något förenklat, frånvaro av hinder och regleringar som hindrar individen.

Frihet till - positiv frihet. Frihet till är, något förenklat, att omfördela resurser för att ge andra möjligheter.

Om detta har jag orerat tidigare. Jag säger det dock återigen - man kan inte säga sig värna någons frihet genom att kränka någon annans. Tanken kan ju anses vara god, att man vill någon gott men man måste alltid ställa sig frågan "På vems bekostnad?". Ja, på vilken bekostnad över huvud taget?

Kränkandet och bekostnaden fungerar genom beskattning där man skyfflar runt resurser och det är just ingenting annat än att just skyffla runt resurser. Det tillför nada, noll och intet. Inget skapas på detta sätt. Den positiva friheten är INTE positiv, utan negativ.

Jag har idag svårt begripa mina tidigare ideologiska ståndpunkter. Hur kunde jag anse det vara, vare sig rättvist, jämlikt eller effektivt om man flyttar runt resurser vilka urholka för dem vilka resurserna tas ifrån och samtidigt sätta dem i beroende vilka är föremål för resurserna. Kränkningen och bekostnaden är omoralisk utöver att den är samhällsekonomisk förkastlig.

Att "satsa på" på ungdomar - eller vem det nu månde vara - på dylikt sätt är rent kontraproduktivt. Som bäst måhända statiskt. Skall man nu satsa på ungdomar skall man istället se till att avlägsna hinder, oavsett form, för att de - och alla andra människor med för den delen - själva skall få chansen att forma sitt eget liv. För vem har väl rätten till det egna livet? Jo, just individen själv.

Vem vill inte ha en situation där man har chansen att leva sitt eget liv med allt vad det innebär av möjligheter, ansvar och även risker? Vem vill leva ett liv där man inte behöver ta ansvar, där ens liv är reglerat på livets alla områden finansierat av bestulen inkomst och moms och avgifter på allt och man är satt i ett beroende väl kontrollerat av byråkrati och myndigheter?

Här går en skiljelinje.

Frihet eller planekonomi

Vill du åter fylla Rosenbad med en majoritet av planekonomer vilka styra över dina livsmöjligheter? Eller vill du fortsätta på inslagen väg mot ökad frihet där du själv får vara herre i och över ditt liv?

Är själv på intet sätt helt nöjd med Alliansen, det har gått på tok för långsamt och de Nya Moderaterna har, av någon jäkla anledning, i vissa avseenden blivit SAPistk folkhemska! Men. Men vad är alternativet? Jo, en vänstervriden Mona Sahlin ackompanjerad av civilisationskritiska gröngölingar och kommunister i en regering som vänder skutan åter mot beprövad och misslyckad politik med ökade skatter och därav, i kölvattnet, åtföljande ofrihet

Ekonomisk - och arbetsmarknadsfrihet kontra (ungdoms-)arbetslöshet

Så, då är bloggen funktionell igen. Vad passar väl bättre än att länka till ett sådant strålande inlägg som 'Alltid varför' gjort? Igen.

Det verkar alltså finnas ett samband/_/ mellan såväl arbetsmarknadsfrihet som ekonomisk frihet och sysselsättningsgrad/_/ styltigt regelverk påverkar inte bara befintliga anställningar, utan minskar högst grundläggande även utbudet av arbetstillfällen.

Gå till inlägget för att ta del av de alltid väl genomarbetade diagrammen.

Vad småföretagarna själva har att säga om saken

Vilka vet bäst hur företagandet bäst fungerar - företagaren/entreprenören eller politikern?

Med tanke på att det rejält vänstervridna SAP nu börjat orera om småföretagarna är det intressant att se vad företagarna själva tycker.

Enligt e24 framkommer följande:

Irritationstoppen

1. Arbetsmarknadsregler
2. Moms
3. Arbetsgivareavgifter
4. Skatteregler
5. Sjukförsäkring och sjuklöneansvar
6. Redovisning och bokslut
7. Revisionsfrågor
8. Uppgiftslämnande till myndigheter
9. ROT-regelverket
10. Miljöregler

Ja, när småföretagarna själva får föra sin talan framkommer att "Lagen om anställningsskydd, kollektivavtalsfrågor och semesterregler" uppenbart "är det mest irriterande inslaget i företagandet."

Så, månne då - för att värna småföretagandet - SAP då önska riva upp LAS, kollektivavtalsfrågor och semsterregler? Nej, skulle inte tror det. Skulle heller inte tro att SAP tror på detta, som det storebror-pappa-staten-parti som man nog ännu anser sig vara så vet de nog trots allt bäst. Skulle jag tro....

Småföretagarna själva tror dock intet. De vet.

Dick Erixon har följande att säga:

Alla storföretag har börjat som små. Det är ur ett livskraftigt näringsliv med många små bolag som framtidens stora företag kan växa fram. Så, vad är de största hindren för dessa företag, som numera också socialdemokrater och miljöpartister säger sig vilja värna?

Ja, som sagt det småföretagen vet tror inte de rödgröna.

Hela rapporten - "Småföretagens regelbörda och Irritationstoppen 2009" - finner du här.

Vad angår det väl någon?

Vad angår väl någon vad som händer med mitt damm, mina skitiga fönster, min gräsmatta och växter i trädgården eller varför inte till och med smutsen på bil?

Vad angår det väl någon vem som torkar och suger upp mitt damm, putsar mina skitiga fönster, klipper min gräsmatta, rensar mitt ogräs och tvättar min bil?

Det angår ingen alls!

Vad angår det väl någon om någon mot betalning tar hand om detta?
Vad angår det om två självständiga människor kommer överens om ett pris för detta?

Det angår ingen alls!

Det angår bara mig och den/de jag kommer överens med.

Jag kan för mitt liv inte begripa varför mina pengar inte kan gå till dylikt.
Jag kan för mitt liv inte begripa varför någon anser att det skulle vara någon fel med det.

Där finns ju trots allt personer som städar på offentliga platser och på företag. Är det någon skillnad på dammet där och smutsen på de fönstren? Är det inte likadant gräs som växer runt omkring dessa platser och samma sorts växer där som behöver ansas?

Blir ett arbete sämre för att det sker i, eller vid, mitt hem? Om, förklara för mig varför!

Varför är det sämre att mina pengar går till detta än att mina pengar går människor som ingenting gör?

Jag har haft perioder av arbetslöshet och sökte då allehanda jobb. Arbetslöshet är deprimerande. Det är alltid bättre att få tjäna sitt eget uppehälle - att göra nytta - än att vantrivas i sysslolöshet, utanförskap och att tvingas leva på bidrag inför vilka man ändå inte känner någon egentlig tacksamhet - det är ju för tusan inte mina pengar! Den ångest och oro man känner under sådana här omständigheter kan endast avhjälpas med sysselsättning.

Därför måste också all form av sysselsättning uppmuntras.
Därför måste insatser göras för att underlätta skapandet av sysselsättningar.

Uppmuntrandets och skapandets väg sker genom att avlägsna bromsande och försvårande regleringar, skatter och avgifter. Låt dem vilka kan detta bäst också sköta det.

Pengar via staten är pengar i sjön. Det är inte staten som skapar jobb utan företagarna. Staten fördelar endast det som redan skapats - det som skapats är de innovativas och kreativas förtjänst.

Pengar till staten istället för till någon som vill städa, klippa gräs, tvätta bilar - ja, vad som! - måste vara bättre än att de hamnar hos denna någon för konstgjord andning som endast håller ångest och annat vid liv.

Desstuom - för varje krona som går till bidrag och diverse livsuppehållande åtgärder är en krona mindre till konsumtion. Den kronan har såleds inte skapat något - den har endast flyttats från något till något annat. En krona som används till konsumtion skapar dock, efterfrågan, utbud - företagande! Är detta så svårt att se?

Jag väntar ännu på mer åtgärder från Alliansen för företagandet.

Lika mycket som jag väntar på det undrar jag över SAPs helt plötsliga vurmande för småföretagarna. Vilka är de småföretagarna som avses? Vad är idén? Ja, saken är egentligen ganska enkel - vad svaret än är så gäller vurmandet för småföretagandet sådant som SAP tycker är OK.

Att utföra hushållsnära tjänster ÄR fult - oavsett vad vanligt folk tycker och tänker om det.

Att framhärda sina dagar i ångest, oro och utanförskap på skattepengar som kunde användas till något bättre, det är däremot - uppenbarligen - helt OK.

Vilket sätt är bäst att 'Hushålla med knappa resurser'?

Oavsett vem som sitter i högsätet och styr i Rosenbad - varför dra in alla dessa skattpengar? De skapar ju enkom massa kilar i samhället som smidigt sätter stopp för all rörlighet och människors egna förmågor att själva få leva sina liv som de själva behagar!

Lämna oss ifred! Lämna mig ifred!

Mera jobb i sikte!

Svd rapporterar att det är "Fler platsannonser i september".

LAS - Lagen om Sjukfrånvaro?

Eller vad skall man kalla det efter att ha läst följande inlägg av Daniel Waldenström?

"Blir LAS en valfråga?" undrar Daniel.

"Arbetsrättens är en av de stora ideologiska vattendelarna i svensk politik. Högern anser att Lagen om anställningsskydd (LAS) bl a försvårar nyanställningar, särskilt av unga, fördyrar effektiviseringar, vilket särskilt drabbar små företag, och ökar sjuksrivningstalen. Vänstern försvarar dock arbetsrätten som ett skydd mot exploatering med få bieffekter. Två nya svenska nationalekonomiska forskningsapporter ger båda sidor rätt.

Doktoranden Martin Olsson har (i en Ekonomisk Debatt-artikel från 2007) undersökt hur ett undantag från 2001 i turodningsreglerna (”sist in, först ut”) för företag med färre än tio anställda påverkade de anställdas korttidssjukskrivningar. Genom att jämföra sjukskrivningstal i de företag som påverkades av reformen med något större företag (med 12-50 anställda) som inte gjorde, finner Olsson att sjukskrivningarna minskade med 15 procent. Effekten visas i Bild 1 nedan. (Snarlika resultat på längre sjukskrivningsperioder av reformen har även Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson funnit).

Bild 1: Turordningsreglerna ökar sjukfrånvaron

En annan studie av samma undantag i turordningsreglerna presenterades i senaste numret av IFAU-forskaren Peter Skogman Thoursie. Fokus ligger dock på vilken effekt reformen haft på småföretagens vilja att nyanställa (och avskeda). Bild 2 nedan visar nyanställningsgraden för olika företagsstorlekar (mätta längsmed x-axeln utifrån antalet anställda). Linjerna före och efter reformen är i stort sett parallella, vilket antyder att reformen inte hade någon effekt. Särskilt kan detta avläsas i (den undre) post-reformlinjen där det inte finns något brott i serien mellan företag med 10 och 11 anställda, dvs just den brytpunkt där undantaget upphörde att gälla.

Bild 2: Turordningsreglerna har ingen effekt på nyanställningar

Man kan givetis diskutera huruvida dessa effekter av en partiell förändring i LAS (undantaget i turordningsregler för mycket små företag) säger någonting om hur LAS påverkar medelstora eller stora företag. Dessutom utgör turordningsreglerna, och även LAS, endast en del i ett större arbetsrättsligt sammanhang vars inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt kan göra LAS mer eller mindre bindande (vilket Ratios Nils Karlson och Henrik Linberg nyligen skrivit om på DN Debatt).

Kommer LAS bli en fråga i nästa års valrörlse? Ingen vet med säkerhet. Men om svenska politiker läser Ekonomisk Debatt kanske vi får se LAS-debatter där högerpolitiker pekar på hur turordningsregler leder till höga sjukskrivningstal medan vänsterpolitiker hänvisar till forskning som visar att turordningsregler inte påverkar småföretagens vilja att nyanställa. Den debatten ser jag fram emot."

Arbetslinje och konstnärer

Följande inlägg är bloggat av Ingerö:

Mandatperiodens slutsträcka: arbetslinjen hann ikapp konstnärerna

Jag och andra har under den här mandatperioden efterlyst de där små men symboliskt viktiga reformerna som på ett eller annat vis signalerar borgerlig regering. Att, som regeringen nu gör, avskaffa det särskilda socialbidrag som försörjt mången kulturkofta/politisk aktivist under de gångna trettio åren är en sådan reform.

Denna ordning stadgade att vissa enligt staten särskilt viktiga kulturarbetare kunde hävda sin rätt till andra människors pengar i kraft av sig själva. Deras ID-kort fungerade även som kreditkort, garanterade av oss andra. Bland de som kunnat försörja sig på detta vis, parallellt med att de utövat sin "samhällskritik" mot den gräsliga kapitalismen, märks extremister som diktatur- och folkmordsapologeten Jan Myrdal och antisemiten Lars Hillersberg. Inte heller kommunisten Maj Wechelsmann har hållit sig för god för att leva på arbetande människor pengar.

Möjligen rymmer just detta bidrag en del av förklaringen till det von oben-förakt som ofta märks från kulturvänstern. Det är ju svårt att respektera företagande och lönearbete om man själv inte behöver ägna sig åt det.

Men snart är det alltså slut med kulturparasiterandet. Adelns privilegier avskaffades från den första juli 2003. Kulturfeodalismen överlevde ända till första januari 2010.

Full sysselsättning

Läser inlägg hos Ingerö om full sysslesättning, så bra så citerar hela alltet:

"Johan Sjölander, socialdemokratisk bloggare och partitjänsteman, är förvånad:

"För några veckor sedan stod Anders Borg i riksdagens talarstol och erkände öppet att det blir fler jobb med socialdemokraternas politik än med regeringens.

Jag har ända sedan dess funderat över varför detta inte resulterade i ett ramaskri bland framförallt borgerliga debattörer och bloggare. Hur kan man acceptera att den regering som gick till val på att pressa tillbaka arbetslösheten nu passivt lägger sig på rygg i frågan?"

Well Johan, det blir begripligare om man inte slutar läsa innan man kommit till bisatsen. Så här sa Borg efter att han medgav att den socialdemokratiska politiken skulle skapa fler jobb:

"Eftersom kostnaden per jobb ligger på mellan två och fyra miljoner så är det väldigt dyrt med den typen av breda satsningar som oppositionen förordar."

Det handlar alltså om den inte särskilt komplicerade matematik som jag tidigare har redogjort för. Om staten köper ett arbetstillfälle för tio kronor och tar tillbaka tre kronor i inkomstskatt så har den inte tjänat tre kronor utan förlorat sju. Hur många gånger ska detta egentligen behöva upprepas?


Full sysselsättning kan uppnås med ett enda riksdagsbeslut. Det är bara att förbjuda jordbruksmaskiner eller anställa alla arbetslösa som hissoperatörer och ersätta arbetsgivarna med medel från statskassan. Men några sådana förslag har naturligtvis inte lagts av något parti, trots att det på ett rent statistiskt plan skulle vara en effektiv modell.


Arbetslinjen handlar inte om full sysselsättning, utan om att så många som möjligt ska försörja sig själva på ett för samhällsekonomin hållbart sätt. Är då Sjölander okunnig om skillnaden eller spelar han teater? Nej, han är ju en begåvad kille, så han begriper säkert baksidan av både sina egna och Borgs resonemang. Däremot har moderaterna själva grävt den fälla som Sjölander anser att de ramlat ner i.


Moderaterna har själva valt att tala om full sysselsättning, men har definierat om begreppet från dess socialistiska betydelse av "arbete åt alla". Så här beskriver moderaterna full sysselsättning på sin hemsida:

"Full sysselsättning är inte när alla 6 miljoner i arbetsstyrkan har jobb. Full sysselsättning är när efterfrågan på arbetskraft matchar utbudet av arbetskraft på ett sådant sätt att priset på arbetskraft (lönenivån) varken pressar upp eller ned den allmänna inflationstakten. Då råder det jämvikt på arbetsmarknaden och då råder det full sysselsättning."

När man inser vad moderaterna menar inser man också varför de inte följer vänsterns recept på jobb via bidrag. En sådan politik skulle på sikt tända inflationsbrasorna, pressa upp räntorna och därmed både förlänga och fördjupa lågkonjunkturen, inte olikt mycket av 1930-talets krispolitik.


Men i stället för att ta en verklig debatt om vad en ansvarsfull ekonomisk politik innebär - och tvåla till socialdemokraterna för deras avsaknad av precis just en sådan - så ägnar sig moderaterna åt att plagiera vänsterbegrepp och ge dem nya betydelser. Man frågar sig; till vad nytta?


Triangulering har onekligen sina sidor."

Dags nu skrota LAS?

Läser inlägg av Dick Erixon som följt riksdagens utfrågning. Dick säger då att statsministern medger att "LAS gynnar äldre på yngres bekostnad".

Jag anmäler mig som frivillig att blåsa upp ballonger
till skrotkaLASet! ; )

Debatt om flykting- och integrationspolitik

Läser i inlägg hos Gudmundson om "Lunchdebatt om alliansens flykting- och integrationspolitik".

"Bättre möjlighet till egen försörjning och snabbare etablering i det svenska samhället är viktiga mål i flykting- och integrationspolitiken. Men går vägen dit genom krav på språktester, sänkta bidrag till den som flyttar till “fel” kommun och hot om indraget medborgarskap för den som missköter sig? Kan förbättrad undervisning i svenska och samhällskunskap, skärpt lagstiftning mot diskriminering och subventionerade instegsjobb göra någon skillnad? Eller är det helt andra reformer, till exempel på arbetsrättens område, som måste till? Välkommen till ett lunchsamtal där vi synar några aktuella förslag.

Deltagare: Nyamko Sabuni, integrationsminister, Ulf Kristersson, socialborggarråd i Stockholm, Per Gudmudson, ledarskribent för Svenska Dagbladet och Bengt Westerberg, tidigare folkpartiledare och ordförande för Röda Korset.

Moderator: Ulf Öfverberg, liberal debattör och ordförande Folkpartiet Södermalm/Gamla Stan."

Jag tror att arbetsrätten behöver ses över, helt klart. Det måste bli lättare att få jobb och att anställa. Sätta folk i bidragsberoende suger!

Skall bli spännande följa upp detta.

Intressant om LAS

LAS = Lagen om ansvarslös socialism eller

LAS = LAmSlagen arbetsmarknad? He he.

Nå, mycket gott har jag att säga om LAS. Nej, skojar bara. Det har jag INTE.


Blev påmind igen om denna trebokstäverskombination med anledning av ett inlägg av Dick Erixon idag.

Regler avsedda att vilja-väl blev så fel. För det är väl ingen som vill påstå att LAS smörjer upp och ökar rörligheten på arbetsmarknaden, väl....? Intressant är därför att kritik mot dessa regler, bromsklossar, väcker så mycket känslor. Men det är väl inte vilja-väl-tanken man vänder sig mot utan just att vilja-väl-tanken inte funkar.

Tids nog kanske detta kan lyftas upp och verkligen synliggöras - utan att det (befängt nog) leder till politiskt självmord.

Intressant är det som Dick säger: "Många missar att om det blir lättare att avskeda blir det också lättare att anställa."

Löntagare är bara en roll bland flera

Tänkvärda ord i dagens Svenska Dagbladet.
"Många människor av kött och blod kommer smärtsamt att mista sin lön och ett sammanhang, och det kan vara jobbigt att finna något i dess ställe. Men vi är inte enbart ”arbetstagare”; vi är även konsumenter, väljare, skattebetalare och potentiella uppdragsgivare. Som konsumenter har de flesta valt en annan bil än Saab, som väljare har vi valt en regering som tror på marknadsekonomin och som skattebetalare är vi knappast beredda att stå för hela mångmiljardnotan.

Så varför syns sällan dessa våra roller i reportagen? Varför framstår det inte som ett rimligt alternativ att fler hittar försörjning på annat sätt än genom a-kassa eller genom att söka jobb som andra skapat?"