...med anledning av lite saker jag snappat upp under de dagar som gått sedan sist inläggade här i bloggen.
Satsa på ungdomar...
...är en sådan sak jag reagerat på som uttalats. Ungefär som att Alliansens politik 'stänger ungdomar ute från arbete' (om de inte nästan till och med kastar ut dem som redan är inne) samt att 'de inte får bostäder'. Något förenklat så. Ja, så klart finns massa annat reflektera över men för nu stannar jag härvid.
Jag måste först, återigen, säga att jag hade hoppats mer på Alliansen. Bland annat att de underlättat - genom sänkta avgifter - för företagare att anställa. Jag är inte nöjd enbart med jobbskatteavdraget även om det så klart ökar min konsumtionsförmåga och därmed får positiv effekt på arbetsmarknaden. Detta hoppas jag kommer att tagas tag i nästa mandatperiod. De personer som ivra detta, oavsett partietikett, är föremål för mitt kryss på valsedeln.
Nå, satsa på ungdomar var det.
Det är ju lite märklig retorik, om än över huvud taget icke förvånande, att man säger att det utanförskap på arbetsmarknaden och bostadsbrist som råder för ungdomar är ett resultat av regeringens politik. Jag måste vara från mina sinnes fulla bruk, uppenbarligen, som alls kunnat tro att det kan ha att göra med i) redan etablerade dumheter som LAS, ii) föregående 12 års enastående politik ; ) , iii) en väl reglerad bostadsmarknad, och inte minst iv) den där finanskrisen. Visst används finanskrisen som ett slag trä av oppositionen emellanåt. Men bara när det passar. (Det vill säga när det de facto inte passar. Men när ändamålet helgar medlen kan man, i sann marxistisk anda, göra lite hur som haver.)
Det är ju således värt en sarkastisk ironisk, och därmed tragikomisk, applåd om Alliansen lyckats med dylik bedrift. (klapp klapp klapp klapp)
Om arbetsmarknad har jag redan nämnt ovan, att underlätta för företagandet. Vad gäller bostadsmarknad skall jag, av diverse anledningar..., fatta mig kort:
- Det är bostadsbrist - utbud saknas alltså.
- Många ungdomar saknar eget boende - efterfrågan finns alltså.
- Utbud och efterfrågan är vad en marknad handlar om.
- Marknaden fungerar inte. Uppenbarligen.
- Vad kan det bero på? Varför byggs det inte, varför möts inte efterfrågan upp av utbud? Hur kommer det sig att bostadsmarknaden inte tycks fungera? Är den för reglerad eller oregelerad? Häri ligger svaret.
Satsa på. Till och från
Några ord om något grundläggande i sammanhanget. Frihet. Frihet, frihet och åter frihet. Individens frihet. Låt mig knyta an till det som kallas negativ och positiv frihet.
Frihet från - negativ frihet. Friheten från är, något förenklat, frånvaro av hinder och regleringar som hindrar individen.
Frihet till - positiv frihet. Frihet till är, något förenklat, att omfördela resurser för att ge andra möjligheter.
Om detta har jag orerat tidigare. Jag säger det dock återigen - man kan inte säga sig värna någons frihet genom att kränka någon annans. Tanken kan ju anses vara god, att man vill någon gott men man måste alltid ställa sig frågan "På vems bekostnad?". Ja, på vilken bekostnad över huvud taget?
Kränkandet och bekostnaden fungerar genom beskattning där man skyfflar runt resurser och det är just ingenting annat än att just skyffla runt resurser. Det tillför nada, noll och intet. Inget skapas på detta sätt. Den positiva friheten är INTE positiv, utan negativ.
Jag har idag svårt begripa mina tidigare ideologiska ståndpunkter. Hur kunde jag anse det vara, vare sig rättvist, jämlikt eller effektivt om man flyttar runt resurser vilka urholka för dem vilka resurserna tas ifrån och samtidigt sätta dem i beroende vilka är föremål för resurserna. Kränkningen och bekostnaden är omoralisk utöver att den är samhällsekonomisk förkastlig.
Att "satsa på" på ungdomar - eller vem det nu månde vara - på dylikt sätt är rent kontraproduktivt. Som bäst måhända statiskt. Skall man nu satsa på ungdomar skall man istället se till att avlägsna hinder, oavsett form, för att de - och alla andra människor med för den delen - själva skall få chansen att forma sitt eget liv. För vem har väl rätten till det egna livet? Jo, just individen själv.
Vem vill inte ha en situation där man har chansen att leva sitt eget liv med allt vad det innebär av möjligheter, ansvar och även risker? Vem vill leva ett liv där man inte behöver ta ansvar, där ens liv är reglerat på livets alla områden finansierat av bestulen inkomst och moms och avgifter på allt och man är satt i ett beroende väl kontrollerat av byråkrati och myndigheter?
Här går en skiljelinje.
Frihet eller planekonomi
Vill du åter fylla Rosenbad med en majoritet av planekonomer vilka styra över dina livsmöjligheter? Eller vill du fortsätta på inslagen väg mot ökad frihet där du själv får vara herre i och över ditt liv?
Är själv på intet sätt helt nöjd med Alliansen, det har gått på tok för långsamt och de Nya Moderaterna har, av någon jäkla anledning, i vissa avseenden blivit SAPistk folkhemska! Men. Men vad är alternativet? Jo, en vänstervriden Mona Sahlin ackompanjerad av civilisationskritiska gröngölingar och kommunister i en regering som vänder skutan åter mot beprövad och misslyckad politik med ökade skatter och därav, i kölvattnet, åtföljande ofrihet
