Ålder. Frihet. Fascism.

Relativ frihet råder i landet. Ja, tills du blivit någorlunda gammal vill säga. Då är din frihet väl inskränkt. Så för att bevara sin frihet får man fly landet verkar det som. Handlar alltså här om en man som uppnått åldern då det är bestämt att han skall pensioneras - nu har du gjort ditt gubbtjyv! Flera kommentar om detta sjuka.

I SvD står följande - "Du gamla, du ofria":

"Jan-Åke Gustafsson har tilldelats ett Sveriges och Europas största medicinska pris, Fernströms Stora Nordiska Pris. Det ger ära och en miljon pix i plånboken.

Kul med svenska forskningsinsatser i toppklass! Synd bara att den svenska arbetsrätten inte håller samma nivå.

Gustafsson har lämnat Sverige för att i stället jobba i Houston i Texas. Skälet är att i Sverige räknas 67-åringen (nästa år) ut som fullvärdig arbetskraft och – om han hade stannat på Karolinska institutet i Stockholm – skulle han ha tvingats att trappa ned.

Samtidigt ger vi skatterabatt för att locka forskare till Sverige. Hur knäppt får systemet vara?"

Ordet för jävligt någon?

Hos Hayek-Institutet Sverige står följande att läsa om herr Gustafsson som:

"åldersdiskrimineras av den skattebetalda, politikerstyrda svenska sjukvårdsbyråkratin - och, ytterst, den rigida svenska arbetsmarknadslagstiftningen."

Där konstateras vidare:

"Om han tyckte att han hade fått varit tillräckligt kreativ och fick arbeta fritt i enlighet med sin kompetens och sina visioner i Stockholm, varför då flytta till Texas mitt i alltihop?"

Ja, det är i sanning en bra fråga.

Inlägg hos Dick Erixon om svensk åldersfascism:

Det är sjukt hur åldersfixerad det offentliga Sverige är. Nu läser jag i Svenska Dagbladet om hur en framgångsrik forskare vid Karolinska Institutet flyttar till Houston i Texas, Toppforskare går till USA – för gammal för Sverige:

– Jag fick ett så frestande erbjudande som jag inte kunde motstå, säger [professor Jan-Åke Gustafsson].

En starkt bidragande orsak är samtidigt åldern. Nästa sommar han fyller 67 och då måste även de som inte vill något annat än arbeta vidare trappa ned, enligt de svenska reglerna:

– Jag kan inte tänka mig det, säger han. Jag vill fortsätta forska och ta fram nya kunskaper som kan komma till nytta. Det känns som jag fortfarande har mycket mer att ge.

I USA är åldersattityderna totalt annorlunda:

– Under hela beslutsprocessen i Houston har ingen enda till exempel frågat hur gammal jag är, säger han. Där är det irrelevant. Det enda som räknas är kompetensen.

Jag har aldrig förstått varför vi i Sverige är så fixerade vid den officiella åldern. Ålder är ju väldigt individuellt. Den som är 70 år kan vara vital som en 40-åring, och tvärtom. I Amerika är flera av de mäktigaste personerna i senaten och högsta domstolen över 80 år.

Men i vårt land anses alla över 60 förbrukade och färdiga för långvården. Tidningarna skriver om risker med att äldra fattar viktiga beslut, som om de vore mindre värda. Ute i världen värdesätter man tvärtom den långa erfarenhet som äldre kan ha med sig.

Alla generationer har sin charm. Kompetenta unga ska kunna göra kometkarriär, likaväl som äldre ska kunna fortsätta med uppdrag de kan och brinner för.

Jag tycker attityden i Sverige är så totalitär att man kan kalla det för åldersfascism. Vi borde göra upp med den! För att istället se människan.

Ha ha, där satt den. Roland och Anka

Med anledning av inlägg hos Dick Erixon ser man nu att det blev lite långnäsa för kulturvänsterna och deras kritik mot den patriarkale Roland Poirier Martinsson som så hemskt då skulle ha en hemmafru. Det egna valet är ju som bekannt inte, aldrig, accepterat av tidigare nämnda förståsigpåare. Ja, såtillvida det egna valet inte är att välja det som de menar är det sanna och korrekta. Förbannade lymlar!

När Anna Anka och Roland Poirier Martinsson med kraft och satir talat för barnfamiljers rätt att stanna hemma med barnen, har det väckt stor vrede i kulturvänstern (som finns långt in i borgerligheten, exempelvis i sk liberala tidningar).

Nu avslöjar Roland att det varit han som stannat hemma i sju år — inte hans fru.

Dick säger vidare:

Om det är pappa eller mamma som stannar hemma är oväsentligt! Det är familjens rätt att avgöra, inte politiken och inte vänsterns åsiktspolis i mederna.

För mig är det allt mer uppenbart att de som anklagar andra för att ha fördomar, är de som själva bär på de flesta och värsta.

Vänstern och socialliberalismen präglas av en förmyndarmentalitet som går ut på att döma och fördöma människor som inte gör det politiskt korrekta. Det är farliga tendenser.

Det är dags för denna vänster och dessa socialliberaler att göra upp med sina egna och djupt sittande fördomar mot andra människor: Lär er respektera era medmänniskor! Lär er att ERT personliga val inte måste vara det alla andra väljer! Lär er att NI inte alltid gör rätt, utan att det finns andra sätt som kanske till och med är bättre! Lär er att öppna ögonen! Kasta skygglapparna! Se världen!

Artikeln i Newsweek där Roland ordnar långnäsa finner du här.

Medicin. Frihet. Monopol.

Frihet rådde en gång och det var bra och fungerade. Sen togs friheten bort och service och tillgänglighet med den. Nu är en mer relativ frihet på gång. Ja, om inte oppositionen kommer tillbaka och återupprättar monopol och ofriheten vill säga. Inlägg av Knute hos Every KindaPeople:

Apoteken innan förstatligandet var trevliga inrättningar. En släkting till mig jobbade på ett apotek och kunde jämföra före och efter år 1971. Liksom i många apotek i Europa togs kunderna hand om på ett personligt sätt och behandlades som patienter som skulle botas. Det låg i apotekarens intresse.

Apoteksmonopolets införande avspeglade den socialistiska tidsandan som år 1971 hade nått sin allra mest hysteriska fas. Men blev förstås inte lika ödesdigert som införandet av den allmänna tjänstepensionen tolv år tidigare, då ansvaret togs ifrån individen som skulle inbillas att det ordnar sig alltid, jag behöver inte spara, staten tar hand om mig när jag blir gammal.

Det är lovvärt att den borgerliga regeringen försöker göra något åt apoteken. Monopolet har bland annat gjort att det finns alldeles för få och att de har snåla öppettider. Ofta semesterstängt. Många varor som man kan hitta på apotek utomlands saknas. Men det kommer att bli svårt att få tillbaka den personliga stämningen och småskaligheten.

Demagogen Östros

Ja, det är vad, med rätta, Munkhammar kallar honom i inlägg så här efter budgetdebatten. Fortfarande for han med osanning. Osmakligt.

Demagogen Östros. Igår debatterades statsbudgeten i riksdagen, vilket jag genom protokollet tog del av först idag. Det var en klargörande debatt. I hög grad samma sak som tidigare; jobb mot bidrag. Men också en gemensam Alliansbudget mot tre olika förslag från vänstern.

Thomas Östros är en ohederlig demagog. Ett test som visar detta är hans tal om att regeringen ska ha infört en pensionärskatt eller "straffbeskattning av pensionärer". Det är lögn. Regeringen har sänkt skatten kraftigt för alla som arbetar. Punkt. De som inte arbetar har fått mindre skattesänkningar. De har också fått lägre skatt, men mindre. Men det är ju för att göra arbete mer lönsamt.

Med Alliansen har sjuksköterskan fått 1717 kronor mer kvar efter skatt per månad. En hel månadslön till per år. Det är en stor frihetsreform, som självklart också gör arbete mer lönsamt. Nu talar Östros om att detta var fel. Ändå vågar de inte lova att höja tillbaka allt detta. De talar om höjda skatter på "de rika". Men vi vet ju hur det blir. Alla kommer att få betala mer i skatt, den ökade friheten och lönsamheten för arbete rullas tillbaka.

Östros tror att han och Sahlin vet bättre än människor själva hur deras pengar ska användas. De vill styra våra liv med våra pengar. Och de vill inbilla oss att ekonomin dessutom fungerar bättre då. Sahlin och Östros är så överintelligenta att de lägger pengarna på bättre saker än alla vi andra. Att göra det dyrare att anställa och driva företag skapar fler jobb. Jojo.

Östros kritiserar regeringen för att sänka skatten "med lånade pengar". I regeringens två första budgetar tog man in nära 200 miljarder kronor mer i skatt än vad som behövdes för offentliga utgifter. 400 miljarder in i ladorna. Nu är underkottet - efter den globala finanskrisen - 100 miljarder. Man tar bara av ett överskott för att lindra krisen. Mer av Dick Kling här.

Dagens bild!

En bild kan säga mer än tusen ord sägs det. Sanna dessa ord.




Minen på Irans president är ju bara för bra! He he.

Är det konstigt man önskar färre politiker - 5

Så kom då nummer 5 i serien. 1 - 2 - 3 - 4

Nummer 5 kommer av följande två DDR-vibbarinlägg av Hax:

Det första inlägget - "Mer DDR-vibbar" är lokalpolitiskt:

I Hudiksvall betalar den (s)-styrda kommunen miljoner av skattebetalarnas pengar till Folkets Hus och dess restaurang – vilket går ut över de privata företag i närheten som måste stå på egna ben. Kommunen har dessutom givit Folkets Hus-restaurangen ett konkursskydd ifall den, trots allt skattestöd, inte skulle få verksamheten att gå ihop.

Det andra inlägget - "Cigaretten Cigarett" rör EU:

Kommer du ihåg Konsums varumärkeslösa varor med DDR-vibbar? Tandkrämen Tandkräm. Kaffet Kaffe. En liknande idé håller på att dammas av igen, av EU.

Den här gången handlar det om tobak. (Rådsrekommendationen om rökfria miljöer.) Frankrike driver en linje som går ut på att alla cigaretter skall säljas i neutrala, bruna askar. Dessa askar skall ha stora varningstexter. Och i ett litet, diskret, neutralt och för alla gemensamt typsnitt skall märket anges. Alla cigaretter, av alla märken, kommer alltså att få nästan identiska och fula förpackningar.

Och fransmännen är inte ensamma om idén. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) driver frågan och vill att ministerrådet klubbar förslaget redan nu, under det svenska EU-ordförandeskapet.

Till att börja med är detta naturligtvis förnedrande paternalism och förmynderi. Politikerna behandlar oss medborgare som om vi vore femåringar.

För konsumenterna kommer det bara att bli förvirrande. Och man kan fråga sig om EU verkligen har rätt att förbjuda företag att exponera sina egna varumärken på sina egna produkter. Det ligger dessutom något djupt obehagligt i att politiker vill förbjuda information.

För alla cigarettsmugglare och tillverkare av förfalskade cigaretter (och det är redan en stor verksamhet) blir det naturligtvis rena julafton. Intet ont anande konsumenter kommer att luras att handla dåliga och kanske extra farliga produkter.

Möjligheten för fräcka tobaksbolag att skaffa sig ojusta marknadsfördelar framför andra skall inte heller underkattas. Det blir liksom en naturlig effekt när man inför ett system som gör det svårare för konsumenterna att veta vad de köper.

Och de dynamiska effekterna av ett sådant här tilltag är naturligtvis omöjliga att sia om. Men man kan vara säker på att vi kommer att få se oförutsedda och oavsiktliga konsekvenser som är helt andra än de politikerna har föreställt sig. (När små cigarettpaket förbjöds gick jag själv, över en natt, från ett 10-pack till ett 20-pack per dygn.)

Plus att vi kommer att få ett lite mer DDR-likt, gråare samhälle.

Arbetslinje och konstnärer

Följande inlägg är bloggat av Ingerö:

Mandatperiodens slutsträcka: arbetslinjen hann ikapp konstnärerna

Jag och andra har under den här mandatperioden efterlyst de där små men symboliskt viktiga reformerna som på ett eller annat vis signalerar borgerlig regering. Att, som regeringen nu gör, avskaffa det särskilda socialbidrag som försörjt mången kulturkofta/politisk aktivist under de gångna trettio åren är en sådan reform.

Denna ordning stadgade att vissa enligt staten särskilt viktiga kulturarbetare kunde hävda sin rätt till andra människors pengar i kraft av sig själva. Deras ID-kort fungerade även som kreditkort, garanterade av oss andra. Bland de som kunnat försörja sig på detta vis, parallellt med att de utövat sin "samhällskritik" mot den gräsliga kapitalismen, märks extremister som diktatur- och folkmordsapologeten Jan Myrdal och antisemiten Lars Hillersberg. Inte heller kommunisten Maj Wechelsmann har hållit sig för god för att leva på arbetande människor pengar.

Möjligen rymmer just detta bidrag en del av förklaringen till det von oben-förakt som ofta märks från kulturvänstern. Det är ju svårt att respektera företagande och lönearbete om man själv inte behöver ägna sig åt det.

Men snart är det alltså slut med kulturparasiterandet. Adelns privilegier avskaffades från den första juli 2003. Kulturfeodalismen överlevde ända till första januari 2010.

Alkhol. Spontanitet. Frihet. Förmynderi.

Igår var det lördag. Jag, min sambo, vår lilla dotter och farmor och farfar var och handlade på det stora köpcentrat i närheten där vi bor. På eftermiddagen kände jag och min sambo att det skulle vara trevligt och gott med en flaska vin till kvällen. Bolaget hade dock stängt sedan två timmar tillbaka.

Bolaget. Stängt.... Det borde stängas för gott. Det borde inte finnas enbart ett försäljningsställe och det borde överhuvud taget vara min ensak att få köpa en flaska vin när jag så behagar.

Det finns inga argument - what so ever - som jag köper som försvarar Systembolagets fortsatta existens.

Sortiment? Glöm det - har sett bättre och större utbud utomlands?

Service och kunskap? Nix. Har vid tillfällen frågat men vill inte påstå jag blivit överväldigad.

Tillgängliget och fylleri? Nix. Förr kringgick man de höga priserna med hembränt om det nu var en fylla man ville åt, sen ersatte Tysklandsresorna det hembrända.

Omtanke? Ja, att man tänker på dem som inte klarar av sitt drickande. Så, vi har inga alkisar alltså? Återigen, hembrän, smuggel etc. Är man alkis så fixar man sitt, och detta gäller även tonåringar och deras fyllor - talar av egen erfarenhet.

Att anpassa ett samhälle efter den sämstes förmåga leder ofrånkomligt till att inskränka friheten för alla. Och vad alkisarna och tonårsfyllorna beträffar hjälper inga sådana här regleringar. Om kontroll vore vägen - hur kommer det sig att man inte super ihjäl sig i andra länder?

Trams!

ICA hos oss är öppet till 22 alla dagar - det är frihet. Att kunna plocka med sig en flaska rött i matkorgen hade varit en ännu större frihet och därmed också livskvalité.

En liten saga om frihet

Följande är hämtat hos Every Kinda People:

Den gamla versionen:

Myran arbetar hårt i värmen hela sommaren lång, ser om sitt hus och lägger upp lager inför vintern.
Gräshoppan tycker att myran inte är riktigt klok och skrattar och dansar och leker hela sommaren.
När vintern kommer har myran det varmt och mycket mat. Gräshoppan har varken mat eller tak över huvudet, så han dör därute i kylan.

Poängen: Ta ansvar för dig själv!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Den progressiva versionen:

Myran arbetar hårt i värmen hela sommaren lång, ser om sitt hus och lägger upp lager inför vintern.
Gräshoppan tycker att myran inte är riktigt klok och skrattar och dansar och leker hela sommaren.
När vintern kommer, fryser gräshoppan och kallar till presskonferens och kräver att få veta varför man tillåter att myran har det varmt och har bra mat medan andra fryser och svälter.

CBS, NBC, PBS, CNN och ABC visar bilder av en frysande gräshoppa samtidigt som man visar en video av myran i sitt bekväma hem med ett bord fyllt med mat.
Amerika är bedövad av den skarpa kontrasten.

Hur kan detta hända i ett land med en sådan rikedom, hur kan man låta denna fattiga gräshoppa lida så?

Kermit the Frog inbjuds till Oprah tillsammans med en gräshoppa, och alla gråter när de sjunger, "It's Not Easy Being Green."

Jesse Jackson organiserar en demonstration framför myrans hus där TV-bolagen filmar när gruppen sjunger "We shall overcome".
Jesse låter sedan gruppen falla på knä för att be till Gud för gräshoppans skull.

Nancy Pelosi och Harry Reid hävdar i en intervju med Larry King att myran har blivit rik på bekostnad av gräshoppan, och båda begär en omedelbar skattehöjning för myran för att tvinga honom att betala sin beskärda del.

Slutligen utarbetar EEOC Ekonomiska Equity & Anti-Grasshopper lagen att det ska gälla retroaktivt från början av sommaren.

Myran får betala böter för att ha underlåtit att anställa ett proportionellt antal gröna insekter och har ingenting kvar att betala sin retroaktiva skatt med så hans hem konfiskeras av regeringen.

Berättelsen slutar med att vi ser hur gräshoppan plockar upp de sista smulorna av myrans mat i det hus han bor i nu, men som tidigare tillhörde myran. Huset faller sönder omkring honom eftersom han inte underhåller det.

Myran har försvunnit i snön.

Gräshoppan hittas död i en narkotikarelaterad olycka och hans numera övergivna hus tas över av ett gäng spindlar som terroriserar det en gång så fredliga bostadsområdet.

Poängen: Var noga med hur du röstar i 2010.

SD, D och V - analys av Dick Erixon

Följande inlägg hos Dick är intressant - "S använder SD för att slippa V":

Jag är med i en och annan mejlinglista där det diskuteras vad som händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen efter valet nästa höst.

Allt beror på om Socialdemokraterna tänker ge SD makten, är mitt svar.

Det bästa för ett vågmästarparti är, i enligthet med Regeringsformen, att först tvinga den sittande regeringen att avgå efter misstroendeförklaring och sedan rösta emot oppositionens försök att bilda regering. Då visar vågmästarpartiet att man är mäktigt.

Men det är enkelt att förhindra att ett nytt vågmästarparti får denna makt. Det krävs nämligen 10 procent av antalet riksdagsledamöter för att ett sådant förslag ska tas upp av talmannen. Om vågmästarpartiet får mindre än 10 procent kan man alltså inte på egen hand spela ut regeringen mot oppositionen.

För det krävs att S-V-MP hjälper till.

Fortfarande har vi inte hört Mona Sahlin tala om utifall hon tänker rikta misstroendeförklaring mot Fredrik Reinfeldt om en vågmästarsituation uppstår — och göra sig beroende av vågmästarpartiet för att lyckas.

I SVD-Brännpunkt gör idag förre S-ministern Lena Hjelm-Wallén en fullkomlig saltomortal — hon som var emot att grundlagen ska kräva att en sittande statsminister efter ett val automatiskt utsätts för en förtroendeomröstning, anklagar nu Moderaterna för att inte vilja göra just detta efter nästa val — även om grundlagen inte kräver det. Snacka om dubbelmoral.

Förklaringen är naturligtvis att hon vet att S behöver SD för att få en sådan till stånd. Därmed skulle S göra sig beroende av SD, något Mona Sahlin lovat att inte göra.

Men det är dags för Socialdemokrater att upphöra med sitt översitteri. Lagarna gäller lika för Socialdemokrater och andra!

Borgerliga regeringar har inga andra krav på sig än vad Socialdemokratiska har.

Om Sverigedemokraterna blir vågmästare finns inga vägar runt: såväl Socialdemokraterna som andra kan ofrivilligt få det nya partiets stöd i riksdagen. Socialdemokraterna behöver SD:s aktiva stöd för att fälla regeringen. Bara om SD röstar nej tillsammans med S-V-MP faller Alliansregeringen. Om SD väljer att lägga ner sina röster, att avstå, betyder det att SD ger sitt passiva stöd till Alliansen.

Vilket är “värst”: aktivt eller passivt stöd? Du som läsare kan säkert själv svara.

Men jag tycker Vänsterpartiet borde fundera på varför Socialdemokraterna driver den här frågan så starkt. Svaret är nämligen att S och MP använder hotet om SD för att slippa inflytande från V.

Både Socialdemokrater och Miljöpartister är ivriga om att tala om “blocköverskridande” regeringssamarbete, förment för att komma bort från beroende av SD, men reellt för att själva komma bort från beroende av V.

Tjatet om Sverigedemokraterna är alltså en förtäckt strategi för att själv slippa en av sina egna samarbetspartner.

Vad säger det om trovärdigheten i det rödgröna regeringsalternativet? Om de inte vill regera tillsammans, är det nog bäst att väljarna befriar dem från det betungande ansvaret genom att inte rösta på dem.

Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser

Med anledning av tidigare inlägg hos mig "Att återta skatterna" där jag säger att Sahlinisterna inte ser mina pengar som mina utan som statens egendom är det intressant att läsa följande hos Dick Erixon:

"Förra helgen sa en socialdemokratisk redaktör om skattesänkningar att det är “läskigt att man får så mycket mer kvar i plånboken”. De tre oppositionspartiernas ledare instämmer nu.

När medborgare får behålla mer av sin lön är det att ’slarva bort’ skattemedel. På DN-Debatt skriver de:

Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.

Alltså: hellre än att LO-medlemmar på exempelvis Scania, som gått ner till fyradagarsvecka och lägre lön för att behålla jobben, ska få behålla mer av lönen vill S-V-MP att de ska betala så hög skatt att de tvingas söka bidrag.

Mona Sahlin & Co vill göra svenska folket mer bidragsberoende. Alla pengar ska gå via staten, så att politikerna får ökad makt. Man vill använda krisen för att flytta makten över medborgarnas liv från dem själva till politiken.

Trots detta grova maktbegär presenterar de rödgröna ingen konkret politik, vilket de själva erkänner:

Till våren kommer vi att presentera en samlad gemensam ekonomisk motion.

Hittills finns inga förslag som kan diskuteras i samhällsdebatten. Vill de rödgröna höja skatten med 1500 kr per månad för sjuksköterskor och byggarbetare?

För mig framstår det som ett utslag av feghet: S-V-MP vågar inte lägga fram konkreta förslag. En annan förklaring kan vara att de inte är överens.

I vilket fall är det knappast seriöst att angripa regeringen samtidigt som man inte har några egna konkreta förslag."

Vansinnet har nått höga hos oppositionen.

Mer vansinne finner jag hos Stefan Karlsson, som konstaterar följande Östrosism:

"Media återupprepar vad vi fått höra tidigare, nämligen att det kommer ett fjärde steg i jobbskatteavdraget. Då det som sagt redan meddelats är det väl kanske inte så intressant att kommentera igen

Mer intressant var då Östros kommentarer. De var som vanligt missvisande, men på ett nytt sätt.

Först säger han:

"Vi dras med stora underskott i statsfinanserna nästa år, närmare 100 miljarder. Att i det läget låna till skattesänkningar är oklokt."

Denna påstådda omsorg om statsbudgetens saldo hade haft en viss trovärdighet om inte socialdemokraterna samtidigt föreslog att man skulle låna pengar till utgiftsökningar, till exempelvis "utbildningsinsatser" och höjd a-kassa. För att då inte tala om att Östros senare i samma intervju föreslår just....att låna pengar till skattesänkningar, fast då för pensionärerna:

"-De straffbeskattas idag. Det här upprör givetvis pensionärerna kolossalt och där vill vi sänka skatten"

Han vill alltså sänka skatter i ett läge med stora underskott, något han tidigare beskrev som att "låna pengar till skattesänkningar". I en och samma intervju påstår Östros alltså att det är fel att låna pengar till skattesänkningar och att det är rätt att låna pengar till skattesänkningar.....

Att han kallar dagens beskattning för straffbeskattning framstår också för övrigt som underligt eftersom den är lägre än den socialdemokraterna genomförde, och relaterat till det så framstår inte pensionärernas ilska som särskilt kolossal då det är alliansens starkaste väljargrupp.

Östros hävdar vidare att ingen seriös ekonom kan hävda att den samlade effekten av jobbskatteavdragets fyra steg ger 75000 nya jobb. Hur han då förklarar att det samlade utanförskapet är nära 100000 lägre än när regeringen tillträdde efter ett år av den djupaste internationella lågkonjunkturen sedan 1930-talet är oklart. Som kontrast steg det samlade utanförskapet med 400000 under den något mildare 1990-tals krisen.

Medialänkar i ämnet: SVD, DN1, DN2 , DN3"

När man sedan läser mätningar och ser att oppositionen har sådant stöd de faktiskt har undrar jag följande, har folk ögon att läsa med, har folk öron att höra med och finns det där någonting mellan öron som förmår begripa något?

Nå, i frånvaron av kokreta förslag kan man ju nu förlåta detta. Jag tror och hoppas dock att när de rödgröna presenterat sin skattehöjarpolitik till våren så kommer helt andra siffror att visas.

Munkhammar till riksdagen

Ja, det håller jag tummarna för att det går vägen. Det behövs bra folk i politiken och Johnny är bra.

Här är Johnnys, för ändamålet, webbplats.

Bra där Hägglund!

KD har fattat frihetsgaloppen! Hägglund säger:

"Trots att vi som kristdemokrater i grunden är frihetslängtande har vi haft allt för nära till att hitta på nya regleringar, nya lagar, nya förbud och nya bidrag. Vi har ibland anklagats för att vara ett förbudsparti. Och tyvärr måste jag erkänna att man ofta har haft rätt. Vårt uppsåt har varit gott. Vi vill naturligtvis väl.

Men vi måste våga vara självprövande i det här avseendet. Nya lagar och förordningar är inte alltid lösningen på problem. Ofta är det bekväma lösningar designade av politiker. Men det är inte sådana lösningar som vanligt folk uppskattar. Jag tror att vi har missat en del av vår egen samhällsanalys i det här avseendet...

Min övertygelse är att vi kristdemokrater måste backa tillbaka politiken så att den blir mindre styrande och mer stödjande. Min uppmaning är; förbjud förbuden!"

Vanliga folk-Mona vs Lyx-Mona

Mona, "En vanlig tjej som snackar så folk förstår" som Ingerö ironiskt kallar henne har nu ånyo, enligt Expressen, farit för att parta med Bindefeldt på dennes födelsedag. Då festen ägde rum utomlands var hon ju tvungen chartra en privatjet.

En vanlig tjej som snackar så att folk förstår for iväg dagarna innan det så "lika viktiga" kyrkovalet.

Ja, jag ödar inga fler ord. Ni hajar.

Ilya summerar - samma sak varje år för judarna

Gör som i föregående inlägg, citerar hela Ilya Meyers inlägg.

"Det judiska nyåret stundar och det kan vara på sin plats att begrunda hur det gamla året avslutas.

Vi kan lämna Aftonbladet och dess kontroversiella svartmålning av Israel och judarna utanför – tillräckligt mycket har skrivits om tidningens dunkla politiska syften.

För världens enda judiska land, Israel, avslutas det judiska året 5769 med en FN-rapport. Goldstonerapportens syfte var att granska huruvida brott begicks under Israels månadslånga långa militära aktion i Gaza i januari i år. Men inte att granska de åtta år av palestinsk missilbeskjutning mot israeliska civila – 10 000 missiler – som föregick Israels svar.

Undersökningskommissionen vägrade låta fakta störa dess förutbestämda slutsats: att åtta år av Hamas missilattacker mot civila i Israel inte var tillräcklig anledning för Israel att inleda en 30 dagar lång operation för att tysta missilerna.

Utan att fördjupa sig för mycket i historia, kan hela situationen sammanfattas på några korta rader: i 2000 år var judarna – som alltid levt i Israel – förföljda av såväl kristna som muslimska härskare. För några decennier sedan gavs tillstånd – bara det en arrogans utan like – för judarna att åter bygga en stat i sitt historiska hemland, ett hemland som alltid genom millennierna beboddes av judar. Innan planen hann realiseras steg dock Hitler in på arenan och iscensatte en fabriksmässig utrotning av Europas judar. 6 miljoner judar gick bokstavligen upp i rök.

Enligt majoritetsopinionen i arabvärlden ägde dock Förintelsen aldrig rum; det är bara ett billigt propagandatrick av judarna för att tillskansa sig såväl ekonomiska fördelar som arabernas land. Ett land som araberna invandrade till i stora skaror först efter att judarna byggde upp det, sökande efter jobb som judarna skapade via sina investeringar i det som tidigare var ömsom öken, ömsom träskmark.

FN godkände etablerandet av staten Israel samt ytterligare en palestinsk-arabisk stat vid sidan om den redan skapade palestinsk-arabiska staten Transjordanien. Men det räckte inte för arabvärlden, som svarade med att skicka fem arméer plus lokala palestinsk-arabiska terrorister för att driva judarna i havet. Mot alla odds lyckades judarna stå emot och staten Israel stod kvar. Då omvandlades detta panarabiska nederlag till ”Naqba” – katastrofen – och omvärlden bestämde sig för att förbise det enkla faktum att katastrofen helt och hållet orsakades av arabvärlden.

Istället betalade omvärlden enorma summor pengar för att hålla katastrofen vid liv. Fast det är inte riktigt sant. Den arabiska världen betalade ingenting, det var resten av världen som axlade det finansiella ansvaret medan de oljerika arabstaterna blev allt rikare och de palestinska araberna sänktes i en dvala av totalt beroende.

Krig följde på krig. Ibland träffades fred – först mellan Israel och Egypten och sedan mellan Israel och Jordanien – och ibland när det inte fanns någon motpart drog Israel helt enkelt tillbaka från markområden som användes för krigföring mot Israel, det vill säga södra Libanon och Gazaremsan. Dessa två tillbakadraganden resulterade dock i två fruktansvärda krig då arabiska härskare tolkade Israels agerande som svaghet och utlyste massiva terroroperationer mot Israel. Medlet var missiler mot israeliska civila.

Nu kommer en rapport som bekostats av FN där Israel redan på förhand är dömd. Goldstonerapporten har lyckats med konsten att kritisera Israels månadslånga självförsvar, utan att nämna de åtta års missilattacker från Gaza som föranledde svarsaktionen. Rapporten kritiserar Israel då det bland arabiska offer även fanns civila (80 procent av de döda är dock Hamasterrorister) samtidigt som den ignorerar det faktum att Hamas endast sköt mot israeliska civila, och använde egna arabiska civila som mänskliga sköldar.

Rapporten är därför ytterligare ett bidrag till demonisering av världens enda judiska stat, samtidigt som omänskligt grova krigsbrott begångna i arabvärlden förbises. Man stödjer på detta sätt fortsatt arabisk intransigens och kompromissovilja. Man befäster extremism och dömer regionen till fortsatt misär.

Under den muslimska högtiden Ramadan hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling. Under det stundande judiska nyåret hade det varit välgörande med utsikter för en fredlig utveckling.

Men politiskt spel i ett FN kapat av arabvärlden gör att allt fortsätter i samma gamla spår.

Araber och israeler fortsätter att betala priset med sina liv.

Och vi i Sverige betalar notan med våra skattepengar via våra aldrig sinande FN-bidrag.

Till ingen nytta.

Same procedure as last year.

‘Shana tova’ – gott nytt år 5770."