Fördelningspolitik

Intresserad av intressanta tankar kring fördelningspolitik?

Så klart du är!

Klicka då in dig hos Karl Malmqvist!

LAS - Lagen om Sjukfrånvaro?

Eller vad skall man kalla det efter att ha läst följande inlägg av Daniel Waldenström?

"Blir LAS en valfråga?" undrar Daniel.

"Arbetsrättens är en av de stora ideologiska vattendelarna i svensk politik. Högern anser att Lagen om anställningsskydd (LAS) bl a försvårar nyanställningar, särskilt av unga, fördyrar effektiviseringar, vilket särskilt drabbar små företag, och ökar sjuksrivningstalen. Vänstern försvarar dock arbetsrätten som ett skydd mot exploatering med få bieffekter. Två nya svenska nationalekonomiska forskningsapporter ger båda sidor rätt.

Doktoranden Martin Olsson har (i en Ekonomisk Debatt-artikel från 2007) undersökt hur ett undantag från 2001 i turodningsreglerna (”sist in, först ut”) för företag med färre än tio anställda påverkade de anställdas korttidssjukskrivningar. Genom att jämföra sjukskrivningstal i de företag som påverkades av reformen med något större företag (med 12-50 anställda) som inte gjorde, finner Olsson att sjukskrivningarna minskade med 15 procent. Effekten visas i Bild 1 nedan. (Snarlika resultat på längre sjukskrivningsperioder av reformen har även Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson funnit).

Bild 1: Turordningsreglerna ökar sjukfrånvaron

En annan studie av samma undantag i turordningsreglerna presenterades i senaste numret av IFAU-forskaren Peter Skogman Thoursie. Fokus ligger dock på vilken effekt reformen haft på småföretagens vilja att nyanställa (och avskeda). Bild 2 nedan visar nyanställningsgraden för olika företagsstorlekar (mätta längsmed x-axeln utifrån antalet anställda). Linjerna före och efter reformen är i stort sett parallella, vilket antyder att reformen inte hade någon effekt. Särskilt kan detta avläsas i (den undre) post-reformlinjen där det inte finns något brott i serien mellan företag med 10 och 11 anställda, dvs just den brytpunkt där undantaget upphörde att gälla.

Bild 2: Turordningsreglerna har ingen effekt på nyanställningar

Man kan givetis diskutera huruvida dessa effekter av en partiell förändring i LAS (undantaget i turordningsregler för mycket små företag) säger någonting om hur LAS påverkar medelstora eller stora företag. Dessutom utgör turordningsreglerna, och även LAS, endast en del i ett större arbetsrättsligt sammanhang vars inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt kan göra LAS mer eller mindre bindande (vilket Ratios Nils Karlson och Henrik Linberg nyligen skrivit om på DN Debatt).

Kommer LAS bli en fråga i nästa års valrörlse? Ingen vet med säkerhet. Men om svenska politiker läser Ekonomisk Debatt kanske vi får se LAS-debatter där högerpolitiker pekar på hur turordningsregler leder till höga sjukskrivningstal medan vänsterpolitiker hänvisar till forskning som visar att turordningsregler inte påverkar småföretagens vilja att nyanställa. Den debatten ser jag fram emot."

Mirakelkvinnan Mona

Det är bra att tro på sig själv. En god självkänsla och självförtroende är viktigt. Men frågan om Mona Sahlins självkännedom torde ju få vem som helst att undra. Mona verkar uppenbarligen tro hon är Mirakelkvinnan.

Citerar Sanna Rayman ur SvD med anledning av den kommande serien Korseld som nu börjat:

"Efter en stund säger Mona Sahlin att hon och jag förmodligen inte kommer att bli överens. Det har hon rätt i. Jag har då ägnat en god stund åt att försöka få reda på poängen med att införa en besparingsskatt. Alltså en sådan som Sahlin kallar förmögenhetsskatt.

För anledningen är inte att den innebär mycket klirr i statskassan, tvärtom. När vi senast hade en besparingsskatt drog den in i runda slängar 6–7 miljarder kronor. Men den jagade ut 500 miljarder ur landet på tjugo år.

Rättvisa, säger Sahlin. Dålig rättvisa, säger jag.

Men Sahlins nya modell ska dra in 3–4 miljarder och inte jaga bort några pengar alls. Den är ett sant mirakel, som inte ens låter sig beskrivas konkret.

Mirakulöst är också hur de här miljarderna ska betala alla återställare som utlovas.

Hon går till val på mirakel, tänker jag efteråt."

Sanslöst säger jag men också att det skall bli intressant ta del av den Korselden.

Dick Erixon säger:

"Ja, Mona Sahlin vill uppenbarligen vinna valet på populism, avundsjuka och jantelag. Jag hoppas svenska folket är klokare än så."

När ändå är inne på brist på självinsikt låt oss också gå in på brist på insikt. Tog ju igår upp Dick Erixons kommentar om den galen Khadaffis krav på mer demokrati i FN. Kontenta:

"Skälet är uppenbart: Khadaffis krav skulle innebära att ickedemokratiska länder helt kunde ta över makten i organisationen. Nu kan USA, Storbritannien och Frankrike lägga in veto. Utan detta veto skulle FN bli ett språkrör mot demokrati, mot yttrandefrihet och mot mänskliga rättigheter i världen."

Alltså att "Förenta Nationerna är en cirkus. En tragisk och farlig sådan" eftersom:

"Flera av FN-organen är redan ockuperade av antidemokrater, inte minst Rådet för Mänskliga rättigheter som lägger förslag om hur dessa rättigheter ska avvecklas och förbjudas."

Så, den bristande insikten då. Läser i inlägg hos Ingerö att Oppositionen nu kräver samma sak - mer makt åt Khadaffi, detta efter trenne rödgröningars inlägg i SvD. Ingerös kommentar:

"Idag, torsdag, skriver Mona Sahlin tillsammans med vännerna Peter Eriksson och Maria Wetterstrand samt kamraten Lars Ohly om hur FN:s makt över Sverige måste öka, såväl på det ekonomiska som det säkerhetspolitiska området.

Slutsats överlåtes."

Exakt. Slutsats överlåtes.

Kvinnors klädval - 2

I det föregående inlägget med samma namn kommenterade jag ett inlägg på Newsmill om detta med att bära religiös klädsel. Läser nu ett inlägg i DN-debatt av Dilsa Demirbag-Sten om detta.

Hon knyter an till min tanke/fråga "Hur många av de kvinnor som bär kläder täckta från topp till tå gör det av fri vilja?" görs även här:

"Alia Khalifa vill bära sin heltäckande niqab i klassrummet. Men varför ska hon det? Den är en ortodox religiös symbol. De flesta muslimska svenskar, som blivit påklistrade den islamiska identiteten, har flytt just från religiösa krafter och regimer"

Frågan är nu om allt det här handlar enkom om kläder och rättigheter att bära dem? Det tror jag inte, jag tror tvärtom att det skall ses i ett större sammanhang. Något som också Dilsa lyfter fram i sin artikel.

Jag har i min serie om "Terror och liberalism" (1-2-3-4-5-6-7-8) nämnt det totalitäras avsky mot de liberala demokratierna och dess fri- och rättigheter. Dock, förstår de väl att använda just dessa för att för fram sina positioner. De liberala länderna tillåter olikheter, något som det totalitära inte tillåter.

Dilsa säger:

"Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen. Det som förenar de olika islamistiska organisationerna och regimerna är föraktet för liberala värden."

Så, vad innebär då fri- och rättigheterna i detta sammanhanget då?

Dilsa säger:

"Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen."

Pretty much says it all!

Hans Engnell frågar och svarar:

"Är det kränkande att inte få bära heltäckande slöja närhelst man vill? Svaret är nej."

De framskjutna positionerna är ett faktum och det är också en önskan. Något som endast Jan Hjärpe, Andreas Malm med anhang som skulle påstå annat om.

Dilsa säger vidare att:

"islamisterna vill lagstifta bort kränkningar mot islam. Paradoxen är att i takt med att islams makt ökar i västvärlden, så blir det svårare för muslimer att använda sig av den liberala rättigheten att kritisera religioner. Västledare vänder sig till företrädare för organiserad islam för att nå den del av befolkningen som har en bakgrund i muslimska länder. Så har skett i samtliga europeiska nationer. Även i Sverige. "

De framskjutna positionerna märks också av ett direkt stöd för tvivelaktiga organisationer där ledande politiska företrädare vistas i tvivelaktiga sammanhang. Vad värre är, är frånvaro av det motsatta:

"I söndags förenades en grupp islamister och nazister i en demonstration till stöd för mullorna i Iran och terrororganisationer som Hamas och Hizbollah. Motdemonstranterna på andra sidan Sergels torg var dubbelt så många och tydliga i sitt avståndstagande från islamismen. Gruppen bestod av personer med iransk, kurdisk och irakisk bakgrund. Men var fanns representanterna för det svenska politiska etablissemanget? Borde de inte ha varit på plats för att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna?"

Jag låter nu dina tankar flöda fritt kring detta. Dock vill jag lämna ett litet kommande boktips som jag tror kan vara av intresse i sammanhanget - LÄS.

Jo just, appropå Guantanamosvensken och hans nya äventyr - vad det nu må vara frågan om får framtiden utvisa - läser jag hos Gudmundson idag om nya svenskkopplingar, svenskkopplingar till Marocko avseende "ett nätverk för att värva jihadister". Framskjuta positioner. Eller?

Allvarligt talat med så mycket rök måste det brinna en eld någonstans!

Government spending....2. A green update

Med anledning av det clip jag lade upp om Government spending ber jag er se det igen och sedan knyta det an till vad Per Welander på bloggen Motpol säger om "gröna jobb".

Ännu ett "grönt" företag är på G att säga adjö för att, som Per säger de företagen "är i sig är helt olönsamma" eftersom de helt sonika "är helt beroende av gigantiska skattesubventioner" vilka om de dras ner så "rasar företagen ihop." Således menar Per, helt rätt, att det bara är att glömma sådant som nya gröna jobb som Centerns Andreas Carlgren talar om. Det är ett oärligt nonsensprat eftersom det aldrig nämns att "för varje grönt jobb förloras ett par riktiga jobb [länk]."

Det tål att upprepas i det oändliga - staten skapar inget. Staten kan bara fördela och i sin iver att göra just så, så skapar de just de problem som de tror sig vilja rätta till med dessa åtgärder!

Per säger precis detta:

Staten kan nämligen inte på egen hand skapa välfärd. De kan bara skyffla runt pengar. På vägen snor byråkraterna en ansenlig del. När Alliansen eller rödgröna röran säger att de vill "satsa" på ett nytt område, dvs nya skattesubventioner eller bidrag, glömmer de bort att pengarna måste tas från någon annan sektor. De andra två möjligheterna den politiska adeln har är att trycka nya pengar eller att låna pengar och låta våra barn och barnbarn betala. Fall inte för frestelsen att som gammelmedia kalla det "satsa". Det är DINA pengar som satsas eller ännu värre dina barns.

Avslutningsvis passar några citat av Milton Friedman väl in.

• "The government solution to a problem is usually as bad as the problem."
  
  
• "Many people want the government to protect the consumer. A much more urgent problem is to protect the consumer from the government."
  
  
• "Governments never learn. Only people learn."

Äh, vad tusan, jag tar några visdomsord av Reagan också på temat

• "Government does not solve problems; it subsidizes them."
  
  
• "Government always finds a need for whatever money it gets."

Åt skogen med äganderätten!

Ja, det får man nog lov att säga efter att ha läst om Harald Holmbergs öde i artikel i Expressen där kammarrätten slår fast att Harald inte får bruka sin skog som han vill. Harald vill avverka men inte kalhugga, Harald vill plockhugga sin skog så att skogen i sig bevaras. Haralds öde är nu således att skogen skall väck och där skogen skulle kunna stå blir det endast öde.

Det Harald äger är inte hans således. Förmynderiet i det här landet gränsar till idioti!

Harald har alltså:

"envist kämpat för att få avverka utan att slutavverka, hugga utan att kalhugga. Men så får han inte göra, inte i Norrlands inland.
I tisdags förra veckan meddelade kammarrätten sin dom: Harald Holmberg måste följa skogsstyrelsens diktat och hugga rent och kalt, och inte pröva något slags naturkulturmetod och försöka plockhugga i skogen utan att ödelägga skogen."

Det idiotiska förmynderiet går så klart också hand i hand med hyckleriet:

Det är en märklig dom. I en tid när vi talar allvarligt om biologisk mångfald och ekologisk varsamhet, och förfasar oss över hyggesraseriet i Brasilien eller på Borneo, och vet att skogsskövlingen föröder mångfalden och förvärrar klimatkrisen, då ska en skogsägare i Västerbotten tvingas att skövla och föröda.

Det finns mycket i vårat avlånga land att bli, som en del säger, skogstokig på! Och som vi säger i Örebro - va träligt!

Dick Erixon om FN

Hatten av för detta inlägg Dick! "Cirkus FN: Khadaffi krävde demokrati för sig själv."

I eftermiddags höll överste Khadaffi, Libyens diktator, tal inför Förenta Nationernas generalförsamling, vilket rapporteras av New York Daily News i Libyan despot Moammar Gadhafi chastises United Nations.

Han krävde demokrati — för sig själv i FN, inte för medborgarna i Libyen.

Alla diktatorer är galna, men Khadaffi är inte lite fräck när han kräver större demokrati i FN-systemet — så att despotiska statschefer som han själv får större makt. I praktiken handlade hans tal om att avskaffat vetorätten för de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet.

Skälet är uppenbart: Khadaffis krav skulle innebära att ickedemokratiska länder helt kunde ta över makten i organisationen. Nu kan USA, Storbritannien och Frankrike lägga in veto. Utan detta veto skulle FN bli ett språkrör mot demokrati, mot yttrandefrihet och mot mänskliga rättigheter i världen.

Flera av FN-organen är redan ockuperade av antidemokrater, inte minst Rådet för Mänskliga rättigheter som lägger förslag om hur dessa rättigheter ska avvecklas och förbjudas.

Förenta Nationerna är en cirkus. En tragisk och farlig sådan.

Enligt min mening har stater som är ofria och inte tillämpar demokrati ingenting i världssamfundet att göra. De ska kastas ut! Om man inte ger sina egna medborgare rösträtt, ska stats- och regeringschefer inte heller ha det.

Government spending....

....just doesn´t work!



And that´s it.

Hitler skäller ut S, V och Mp.

Johan Norberg i intervju om lycka

Intervju hos Dagens Industri. Läs.

Vilka är lyckligast?
"Entreprenörer och egenföretagare är lyckligare än nästan alla andra. För dem tycks det handla mer om att skapandet av pengar och kreativiteten ger mer lycka än att ha pengarna."

Kvinnors klädval

Läser en artikel i Newsmill med titeln "Precis som Sudan vill Danmark straffa kvinnorna för deras klädval".

Inledningen är som följer:
"I diktaturer som Sudan och i demokratier som Frankrike och kanske snart i Danmark, tycks statsmakterna vara eniga om en sak, nämligen att det ligger i statens jurisdiktion att bestämma vilka kläder människor ska bära."

Så klart skall inte staten lägga sig i någonting över mänskliga mellanhavanden - det är min åsikt. Det som slår mig i denna artikel är dock - "Hur många av de kvinnor som bär kläder täckta från topp till tå gör det av fri vilja?" Således finns där inte annat att uppröra sig mer över vad gäller inskränkningar.

Tala ur (s)kägget av f.d. riksdagsman om skattesystemet

Inlägg hos Ingerö om en f.d. socialdemokratisk riksdagsman som medger att skattesystemet är bedrägligt. I inlägget nämns:

källskatten, alltså skyldigheten för arbetsgivaren att betala in våra inkomstskatter.

Den reformen möjliggjorde sextio- och sjuttiotalets våldsamma skattehöjningar genom att pengarna inte längre mellanlandade hos löntagaren innan de gick till Skatteverket. Svensson förlorade känslan för vad han betalade i skatt, och kunde därmed fås att betala mer.

Medgivandet som framkommer är således att:

"Särskilt arbetsgivareavgifterna är höljda i dunkel för löntagaren eftersom de inte syns, vare sig på lönebesked eller deklaration. Därför borde löntagaren få ut hela sin lön och sedan själv ansvara för att betala in avgifterna till socialförsäkringarna.

Vänner av ordning och rättvisa. Hur tror ni detta skulle påverka skattebetalningsviljan?"

Ingerö konstaterar:

Detta är ett sensationellt uttalande. Tidigare har socialdemokrater (inklusive Silfverstrand) mässat om det svenska folkets solidaritet och vidhängande önskan att avstå sina pengar för det gemensammas bästa. Men nu medger alltså Silfverstrand att betalningsviljan beror på att vi inte upplever oss betala. Skattesystemet är alltså bedrägligt, närmast jämförbart med bluffakturering.

Bra att vi fick det fastslaget av en som varit med tillräckligt länge för att kunna uttala sig med stor säkerhet.

Har länkat till detta dokumentet, "Agenda 2010 - om möjliga värderingsskiftande reformer", tidigare men skadar aldrig göra det igen. Munkhammar kommer där in på ovan nämnda.

Bodström i bräschen

Följande är bloggat av Knute hos Every Kinda People - alltid lika läsvärt:

Folk har tröttnat på Mona Sahlins öppna stöd för radikala islamiska terrororganisationer som Hamas. Nyligen deltog hon i palestinska Fatahs kongress som inleddes med hyllningar till självmordsbombare.

Med tanke på islams förföljelse av homosexuella kan det verka ologiskt att hon också ivrigt deltar i Prideparader. Men i hennes ögon är både muslimer, homosexuella och kvinnor "den vite medelklassmannens" offer. För henne är det ovidkommande att de verkliga offren är de som inte får samhällets stöd att befria sig från hedersvåld och annat islaminspirerat förtryck.

Socialdemokraternas strateger har nu kommit på ett sätt att göra partiet mer aptitligt för medelklassen. Snygge Thomas Bodström - advokat, författare, före detta fotbollsspelare och justitieminister samt sosseadel som son till en före detta utrikesminister - ska bli förstanamn i Stockholm, med sikte på att ta över efter Sahlin. "Kanske har det med individualism att göra, att folk vill sticka ut och göra sina egna val. Att det är en trend i dag, särskilt i storstan," kunde man höra på TVs Rapport.

Det är bara att hoppas att individualisterna inte lockas lägga sina röster på dessa fåraktiga terroristkramare och åsiktspoliser som vill vara våra förmyndare. Om någon säger emot sätts mediadrevet igång, nu senast mot Hollywoodfrun Anna Anka.

Hemmafruar väcker förargelse, inte minst i Sveriges socialdemokratiska statstelevision. Såvida inte hemmafruarna råkar tillhöra islams offer och sitter inlåsta i sina hem. Då är det godkänt av vänstern. Vem är "främlingsfientlig" egentligen?

Livsmedelsförbud- och ransonering.

Vansinne på hög nivå. Döm själv. Inlägg av Johan Hedin:

På radion just nu: En galen kommunist vid namn Mattias Hagberg förklarar att vi måste förbjuda vissa livsmedel och ransonera andra. Han tycker att ransoneringskort som man hade under andra världskriget verkar vara en bra idé.

Anledningen är att coop slänger mat som har blivit dålig, eller som inom kort kommer att bli dåligt.

Det finns bara ett sätt att säkra att precis all mat i butikerna säljs och äts upp: brödköer.

Jo, nog är det bra att det finns en överhet som dikterar mitt livs val och villkor.

Alliansbudgeten

Tänkte det kunde vara på sin plats att samla ihop något smått och gott om budgeten också förutom att referera till demagogen Östros lögner enbart. Ja, ni vet han SAPs ekonomiske talesman som trots att det nu torde vara historia forfar med sina lögner "att regeringen ska ha infört en pensionärskatt eller "straffbeskattning av pensionärer"" vilket ju är en ren och helvetesskär lögn eftersom "Regeringen har sänkt skatten kraftigt för alla som arbetar. Punkt. De som inte arbetar har fått mindre skattesänkningar. De har också fått lägre skatt, men mindre. Men det är ju för att göra arbete mer lönsamt." Under SAPs regim höjdes dock skatten för nämnda grupp. Hyckleri!

Dick Klein på Folkkapitalism.nu funderar kring huruvida man kan låna till skattesänkningar. Dick menar att hela denna kritik har att göra med en fundamental felsyn "i synen på vem som har den första rätten till inkomsterna i Sverige; medborgarna eller staten. Regeringsformen är glasklar på den punkten. Den inleds med att: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Riksdagens och kommunernas makt att ta ut skatt bygger på folkets medgivande." Summa summarum är således att "Medborgarna har alltså första tjing på pengarna." Därför:

Om stat och kommun sänker skatterna är det följaktligen inte en fråga om att ge medborgarna pengar, utan att ta lite mindre av deras pengar. Det innebär också att man inte kan sänka skatten med lånade pengar. Man kan låna för att inkomsterna inte räckt till utgifterna, men man kan inte låna till lägre inkomster. Det är bara om man tror att staten äger alla inkomster som det går att tala om att staten tvingas låna för att den delar ut för mycket pengar till medborgarna.

Samt:

Den relevanta frågan är i stället om staten ska ha högre utgifter än inkomster och därför tvingas låna. Det kan man ha olika uppfattningar om, men den svenska debatten präglas av en närmast principiell motvilja mot statlig upplåning. Att den skenande statsskulden under 90-talskrisen vaccinerade Sverige mot lättsinnighet med statens affärer ska vi kanske vara tacksamma för. Men att låna är inte alltid oansvarigt – ibland är det till och med dumt att låta bli.

Dick Erixon fyller på med att säga att det är "Rätt att låna till skattesänkningar" och knyter an till den röda demagoismen:

Socialdemokratins mantra har de senaste dagarna, inte minst i gårdagens budgetdebatt i riksdagen, har varit att det är fel att staten lånar till skattesänkningar. Men oppositionen är ju inte direkt motståndare till att pumpa ut skattemedel för att “stimulera” ekonomin. Skillnaden är att de vill satsa på bidrag, inte på att tillåta medborgarna att behålla mer egna lönen för att själva stimulera den.

Det är med andra ord hyckleri när de rödgröna säger sig vara emot att låna mer.

Så vad innebär det då att istället höja skatterna? Federly säger som här:

Det kan vara bra att dra sig till minnes vad oppositionens politik skulle innebära om den var den gällande. Dels finns ingen gemensam ekonmoiska politik att möta finanskris och utbredd massarbetslöshet. Det finns ingen sammanhållen politik för att återställa full sysselsättning.

Tar vi sedan och räknar på exempelvis vänsterpartiets förslahg så skulle det innebära

att ett vårdbiträde blir av med ca 800 kr/mån,
en grundskollärare blir av med ca 1 200 kr/mån,
att en barnmorska eller akutsjuksköterska blir av med ca 1 650 kr/mån och 75 procents marginalskatt,
att en deltidsarbetande veterinär eller apotekare blir av med ca 1 700 kr/mån och 75 procents marginalskatt.

Kanske dags att lyfta dessa siffror lite extra. Frågan är om oppositionen verkligene tror att det skapas fler jobb genom att vi fråntar människor deras pengar?

Aha!

Danne Nordling konstaterar att:

I budgetpropositionen visas hur andelen fattiga har minskat sedan 1996 - från 11 till 4 procent. Sveriges inkomster är dessutom 40 procent jämnare än USA:s. Jobbskatteavdraget ger de flesta 7 procents större inkomst men litet mindre för de rika.

Bra eller? Nej just jag, det var ju otäckt med så mycket pengar kvar i pluskan efter skatt! Jösses.

Danne Nordling inlägg MÅSTE läsas. Slänger in några teasers dock! (Fet stil min anm.)

Före mötet bytte jag några ord med Borg angående den fördelningspolitiska redogörelsen som ingår som bilaga 4 i budgetpropositionen (pdf). Den är enligt min mening ganska allmänt hållen och har ingen explicit redogörelse för jobbskatteavdragets fördelningseffekter. Orsaken till detta var enligt Borg att det inte är lönt att göra en redovisning eftersom media inte bryr sig om att beskriva hur det verkligen förhåller sig. Det finns dock vissa intressanta analyser i den fördelningspolitiska redogörelsen.

Problemet med detta mått är att det är relativt. Hur rikt samhället än blir kan andelen "fattiga" vara konstant eller rentav öka. En ökande andel fattiga blir t ex resultatet om en kraftig ökning av inkomsterna i samhället är kopplad till att inkomsterna strax över medianen ökar mera än för genomsnittet. Statistiskt får vi då se att tillväxten gör fler fattiga. En aningslös betraktare kan då få för sig att "de rika blir rikare och de fattiaga fattigare". Och då brukar man ropa att klyftorna ökar och samhället faller isär.

Några fler inlägg av mig som knyter an till inlägget.

"Att återta sktterna"
"Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser"
"1-1=-1. Statlig matematik."

Till sist rekommenderar jag detta inlägg - "Angående sänkta löner och skatter" - där jag citerar Karl Malmqvist (blogg). Tummen upp för honom.