(Citat hämtat ur Paul Bermans "Terror och liberalism")
Vad om liberalism och demokrati då?
Uppenbart är att vi, återigen, beter oss tandlöst inför det totalitära. Precis som under Chamberlains dagar där eftergiftspolitik och undfallenhet ändå till sist avlöstes av det krig som herr Hitler redan innan hade deklarerat han skulle inleda! Precis som vi var undfallna inför Stalins, och senare även hans efterföljares, expansionism, Churchill såg det och varnade Roosevelt som dock verkade se någon gnutta godhet hos Stalin. Tänk om vi reagerat ännu snabbare…. Dock, reaktionen kom. De liberala demokratierna samlade sig och stod upp. Dessa reflexer tycks dock ha stelnat, som om de liberala demokratierna, vad gäller utrikespolitik, blivit en äldre senildement person.
Det var ingen som önskade krig då. Det är ingen som önskar krig nu. Men då liberalism inte är ”någon oskuldens filosofi” måste vi stå upp. Igen. Kampen då har inte upphört. ”Det förra århundradets strid mellan totalitarism och liberalism upphörde inte när det kalla kriget ebbade ut. I själva verket fortsatte den, fast i en delvis annan form och med nya deltagare.” Därför måste de liberala demokratierna säga ifrån, vara mer aktiva i sin utrikespolitik för att sprida demokratins värden inte minst för att förhindra folkmord.
Reflexerna är dock som sagt vaga eller borta. Massförstörelsevapen eller ej, Irak befriades från en tyrann så kriget kan helt klart ses som en humanitär intervention. Idag skyms klarseende istället ”av en stark antipati mot Amerika” (vilka vi har att tacka för att inte 2VK slutade på något annat sätt) men ”Om USA är för ett krig, då måste man vara emot det”, per defintion.
Det var då och det är idag en kamp mellan ideologier. Konfrontationen då som nu förs ”mellan liberalismen och de apokalyptiska och extatiska rörelser som har revolterat mot den liberala civilisationen ända sedan det första världskrigets katastrofer. Skillnaden nu är att de extrema idéerna nu slagit rot i muslimska samhällen.”
”Den muslimska totalitarismen är ett slags mutation av” kommunismen, fascismen och nazismen och är ”både en utopisk och apokalyptisk ideologi, som lovar en fridfull värld som styrs av Gud genom islam. I den finns ingen politik, inga nationalstater, inget utrymme för andra religioner.”
Motstånd kan således bli, eller snarare är ett nödvändigt ont för att sätta stopp för dagens totalitatisms strävan att ”göra slut på den västerländska demokratins form och livsstil.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar