Norberg, SAAB, staten och en svensk tiger

Läste nu under kvällen i Johan Norbergs bok ”Till världskapitalismens försvar” och vid kapitlet ”Det ostasiatiska miraklet” kom jag osökt att tänka på debatten kring staten och SAAB. Frågan som debatteras är alltså om staten skall ingripa. Ingreppsanhängarna menar att detta är ett ansvar som staten måste ta. Jag och andra ställer oss emot det och ser det som ett ansvar att INTE ingripa. Exemplet med de ostasiatiska mirakelekonomierna tycker jag har sin beskärda del att tillföra i debatten.

De fantastiska ostasiatiska mirakelekonomierna! Eller är de så fantastiska egentligen när de ju visar på vad en marknadsekonomi kan förmå? Låt oss komma till de invändningar som riktats mot dessa mirakelekonomier, att det inte skulle vara frågan om någon fri kapitalistisk marknad - utan att framgången har att göra med att de i början hade ”stora inslag av statlig styrning”. Norberg håller med om att statlig styrning var stor, att staten i vissa av länderna ”styrde investeringar, reglerade bankerna, satsade på och skyddade utvalda industrier, och hade ett batteri av möjliga interventioner i arsenalen” något som dock kännetecknade alla ”u-länder på alla kontinenter – i högre grad.” Korrekt så.

Dock, ”Det som skilde de ostasiatiska länderna från andra var att de satsade på att upprätta och skydda äganderätten, de skapade ett regelverk till skydd för företagande och konkurrens, penningpolitiken var stabil och inflationen låg. De satsade på utbildning åt alla, vilket gav en kunnig befolkning som kunde utveckla landet. Eftersom de satsade på den lägre utbildningen, och överlät den högre utbildningen åt den privatfinansierade marknaden, fick politiken en jämlikhetsprofil och garanterade att högskolorna var inriktade på ekonomins behov.”

Vidare genomfördes jordreformer vilket medgav hela befolkningen möjligheter att deltaga i ekonomin. En effekt av detta var att arbetskraft till industrin frigjordes. Således har mirakelekonomierna ”varit mer intresserade av att skapa arbetstillfällen än av minimilöner och arbetsmarknadsregleringar.”

Jag hoppar nu till följande stycke i kapitlet som väl knyter an till de många människor och politiker som kräver ingripande i SAAB. ”Många av dem i Sverige som kräver att staten ska ingripa och styra investeringarna tycker att den ska sakta ner tempot, bibehålla gamla lösningar och skydda företagen. Det är raka motsatsen till de asiatiska regeringar som menade att möjligheten att klara den internationella konkurrensen var avgörande för företagen. Den japanska regeringen drev storföretag i konkurs för att de inte hade tillräcklig vinstpotential, och Sydkorea lade utan sentimentalitet ned företag som inte kunde producera för en öppen marknad. Osentimentaliteten har också tillämpats på staten själv. Varje gång subventioner och utgifter har sett ut att hota den ekonomiska stabiliteten har staten snabbt dragit ner på sina åtaganden, vilket har räddat dem från budgetkriser och inflation.”


De framgångsrika mirakelekonomierna i Asien brukar kallas för de asiatiska tigrarna. Tänk om uttrycket en svensk tiger kund få en sådan innebörd. Så kan det nu bli när vi väl vässar vår ekonomis klor.