Totalitarism i den muslimska världen
Finns då motsvarigheter av de europeiska totalitära massrörelserna i den muslimska världen? Frågan kommer av att det finns dem som ser dessa rörelser som någon västerländskt och även strikt kristet syndrom vilka inte ”rimligtvis kan spridas till den muslimska världen”. Men idéer kan spridas och få fotfäste och utvecklas och finna sin form även där, Berman säger att ”Under sina 500 år av världsherravälde hade Europa faktiskt lyckats exportera ett otal sedvänjor och idéer till världens all hörn/-/varför skulle man inte kunna exportera sin självförstörelseanda också?” och att några av idéerna faktiskt också ”började frodas i den arabiska och muslimska världen.”
Jag vill nu påpeka att jag inte lider av islamofobi. Jag återger här inte något som har med islam som religion att göra i form av personligt vald tro. Människors tro är för mig i sig självt ointressant – det är var och ens eget val. Vill man tillbe Allah, Jahve, de treenige kristne guden; är man teist, polyteist eller panteist; studera man stjärnorna eller teblad; omger man sig av kristaller eller bär amuletter - do as you wish, it´s fine by me. Skrivandet är politiskt och rör totalitära idéologier.
Panarabism
Panarabism, i sig, är nu inget som kan jämställas med totalitarism då den, i sig, inte är knuten till någon politisk ideologi. Varianter ur denna kan dock sägas vara just politiskt ideologiskt totalitär. Sedan såväl kommunistiska influenser som högerextrema sådana har spritts till den muslimska världen har uppstått två varianter med inslag av totalitära höger- och vänsterinfluenser. Dessa två Baathsocialismen och den radikala islamismen. Rörelserna influerades samtidigt men den radikala islamismen uppnådde sin ställning senare.
Baathsocialismen
Kommunismens influenser var de som först nådde framgång och blev alltså mest påtaglig i Irak och Saddams Baathsocialism men fick även fäste i Indonesien, Afganistan och Sydjemen. Även om den kommunistiska tillhörigheten i sig inte är jämförbar med europeisk marxism, så är ”poängen med att gå med i ett kommunistparti, var som helst i världen, var att ta till sig den universella kommunistiska doktrinen, som fick kommunister i alla länder att lovsjunga samma tyska filosofers kul, vörda samma grundare med sitt patriarkala skägg, eftersträva samma partimål och ingå i samma nätverk av internationella organsationer.”
Kommunismen vill visa på sin likhet - världen över. Det intressanta är då att fascismen i sig är tvärtom, dess rörelser vill visa på sin olikhet (BSS, Bevara Sverige Svenskt är väl ett typiskt sådant uttryck) hur kan då detta kombineras?
Baathsocialismens grundare, al-Husri, studerade även tänkare som Fichte varmed ”samma filosofiska grunder” som hos den europeiska högerextremismen fick sitt inflytande. Dessutom ”Under 1930- och 1940-talet ställde sig panaraberna på de fascistiska axelmakternas sida”.
Sammantaget kom då Baathsocialismen att bli ett radikalt utskott av panarabismen, Baathsocialismens panarabiska ”version var revolutionär, dynamisk och hade starka föresatser. Inspirationen för denna rörelse var öppet rasistisk.” Berman citerar en tidig ledare, Sami al-Jundi som sade ”’Vi var rasister, vi beundrade nazismen, vi läste nazisternas böcker och tankkällor, särskilt Nietzsche…. Fichte och H.S. Chamberlains Die Grundlagen des neunzehnten Jahrhunderts, som handlar om rasfråga.’”
Baathsocialismen grunde var således vänster men kom att bli en blandning av såväl ”en rasistisk världssyn lätt påverkad av nazismen” och ”några stänk av ultravänster” en intressant mix, just denna ”egenartade blandningen av extremhöger och extremvänster var just det recept som skapade nationalsocialismen och Mussolinis fascism.”
Khomeinis rörelse
Vi skall inte glömma Khomeini som även han, likt baathsocialismen, slog in på en totalitär väg genom att lägga ”sig till med det som Mussolini varit först med långt tidigare: den revolutionära blandningen av extremvänster och extremhöger". Även denna gång blomstrande blandningen och kännetecknen var allt för tydliga, "De revolutionära uniformerna - turbanerna och kapporna." I och med att en ny totalitär regim dykt upp i regionen inleddes det sedvanliga kriget, som alltid totalitära grannar emellan. Förra gången var det Hitler vs Stalin, du var det Saddam vs Kohmeini.
Mer om Khomeini kommer senare och hans regims betydelse för den fortsatta utvecklingen av den radikala islamismen.
Den radikala islamismen
Den radikala islamismen uppkom ”i områden som senare blev Pakistan och Egypten”. Den pakistanska, sydasiatiska islamistiska rörelsen hade till en början en fredlig reformistisk politisk plattform. Den egyptiska å sin sida bildade dock ”ett strikt religiöst samfund, kallat Muslimska brödraskapet” som inte framställde sig ”som någon politisk organisation över huvud taget” dock, ”på den tiden var sympatier för den europeiska extremhögern ganska vanliga, till och med för nazisterna”. När al-Qaida senare uppstår kommer sambandet mellan Pakistan och Egypten bli klarare.
Likheten med Baathsocialismen ”vilka ville återupprätta det forntida arabiska imperiet från Muhammeds och de första kalifernas dagar” så ville även ”Muslimska brödraskapet återupprätta kalifatet för att återupprätta den islamska världen”. Berman säger då att ”På så sätt kunde de muslimska brödernas religionsuppfattning tippa över i en drömvärld som gränsade till politiken” och man hade också ”gått hela vägen till revolutionärt omstörtande verksamhet.”
I likhet med en del marxister finns här också ”Tanken att sanning endast kan uppnås genom något slags aktiv kamp.” Sayyid Qutb den mest inflytelserika författaren i den islamska traditionen säger om dylik aktiv kamp ”att Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även revolutionär handling för islams sak.”
Skillnader och likheter
Till skillnad från Baathsocialismens rasism var tonvikten hos muslimska brödraskapet andligt. Båda hade dock slående likheter med sina europeiska ditos.
Myten och symbolerna
Både Baathsocialismen och islamismen var ett uttryck för ”den muslimska totalitarismen, den muslimska varianten av en europeisk idé. Deras drömmar bar den muslimska världens prägel, med de var inte exotiska. Hela fenomenet med folk som bar enfärgade skjortor, organiserar falanger och kräver att antika imperier återupprättas var definitivt en trend i tiden.”
Liksom de europeiska varianterna hade sin mytbildning (del 2) förmedlade även Baathsocialismen sin myt. Den arabiska nationen var det Gudsfolket som ”hade korrumperats och besudlats av inre och utomstående krafter” vilka var ”utländska krafter som hade invaderat det arabiska sinnet” och ”de som korrumperade, var judar” och ”Frimurarna.” Lösning fanns i ”att vörda den revolutionära ledaren som förkroppsligade den ’arabiska andan’” som en gång hade ”personifierats av självaste profeten Muhammed.”
I denna mytbildning ingår således också ”ett absolut moraliskt imperativ”, alltså ”masslydnad utan några som helst gränser” varmed Baatrörelsen hade sitt totalitära ”inslag, och totalitarismen visade sig vara nihilistisk.”
När Saddam kom till makten dröjde det inte innan ”affischerna och statyerna började dyka upp” där denne simple mördare framställdes ”som övermänniska, folkets man, krigare” etc.
Dödskulten
Ovan nämnt att för ”att Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även revolutionär handling för islams sak” följer ”Och handlingen utkräver oundvikligen sitt pris/-/att martyrskapet och sanningen är sammanlänkande.”
I samband med den iranska revolutionen vilken kom att bli ”omfattande, djupgående och insprirerande” blev också ”den islamistiska rörelsen ett ännu större fenomen”. Som en nyuppkommen massrörelse skördades också framgångar. Berman beskriver denna massrörelses utseende som att ”Fromheten bredde ut sig. Den religiösa hängivenheten fördjupades. Kvinnor dolde sig bakom slöjor.” Men också att samtidigt som ”fromheten, hängivenheten och patriarkatet frodades blommade en ny slags politik upp i varje land, nämligen blodbadets politik – blodbadet för den heliga hängivenhetens skull, blodbadet som utförs i en stämning av andlig upphöjdhet, blodbadet som inte kan särskiljas från barmhärtighet, blodbadet som leder till självmord, blodbadet för blodbadets skull. Det var en ondskas blomma.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar