Ett citat om kultur

Fann följande citat som kommentar hos en vän på Facebook:

"Kultur är bara det som ingen vill betala för själv. Här ser vi nästa definition: debatt är det bara om någon får betalt för det."

Vännen på FB hade länkat artikel i Aftonbladet, "Ni tystar debatten". Däri sägs att "Nu vill staten inskränka debatten." Dock handlar det inte om att lägga munkavel på debatten - sådant hör ju hemma i socialistiska stater - utan om att ser över "stödet till landets kulturtidskrifter."

Artikelns lovord som ges stannar vid "Det inleds lovande med att detaljregleringen ska minskas." Dock så "Men avslutas med en ny smalare definition av vad kulturtidskrifter ska syssla med. Inriktningen ska nu vara ”kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas område”. Kort sagt: Bort med samhällsdebatten, bredden och kritiken."

Jag personligen följer samhällsdebatten på nätet. Media där - vari det finns utrymme för kommersialisering (reklamintäkter) - samt bloggvärlden vari det verkligt fria ordet finns. Jag köper eller prenumererar inte på några tidsskrifter.

Nå kärnan i det hela, i artikeln, är nu att "Det innebär att kanske hälften av landets kulturtidskrifter riskerar att förlora sina bidrag och i många fall sannolikt tvingas lägga ner." Således skall alltså staten ta av mina pengar och betala för något jag inte vill betala för - det är tydligen helt OK.

Alltså, hur kan man tycka det är OK att staten inskränker min ekonomi genom att ta mina pengar?

Visst, det är säkert tråkigt att vissa tidsskrifter måste läggas ner - för dem. Men varför skall det stora flertalet betala för något för ett fåtal? Det finns några tidsskrifter jag skulle vilja prenumerera på men som jag känner att jag "inte har råd till". Jag är säker på att sänkt skatt skulle öka efterfrågan på dylika tidsskrifter och jag är helt bestämd på den punkten att subventioner är av ondo - klarar man inte marknaden skall man inte finnas. Tuff och hårt, jo visst, det kan tyckas. Men tufft och hårt är det också för många att få det att gå runt när inkomster försvinner till skatter och avgifter på 'fan och hans moster och allt' och man måste be om att få leva på bidrag. TIGGA tillbaka pengar..... alltså, hur sjukt är inte det?!

"Kultur är bara det som ingen vill betala för själv. Här ser vi nästa definition: debatt är det bara om någon får betalt för det."

Arbetslinje och konstnärer

Följande inlägg är bloggat av Ingerö:

Mandatperiodens slutsträcka: arbetslinjen hann ikapp konstnärerna

Jag och andra har under den här mandatperioden efterlyst de där små men symboliskt viktiga reformerna som på ett eller annat vis signalerar borgerlig regering. Att, som regeringen nu gör, avskaffa det särskilda socialbidrag som försörjt mången kulturkofta/politisk aktivist under de gångna trettio åren är en sådan reform.

Denna ordning stadgade att vissa enligt staten särskilt viktiga kulturarbetare kunde hävda sin rätt till andra människors pengar i kraft av sig själva. Deras ID-kort fungerade även som kreditkort, garanterade av oss andra. Bland de som kunnat försörja sig på detta vis, parallellt med att de utövat sin "samhällskritik" mot den gräsliga kapitalismen, märks extremister som diktatur- och folkmordsapologeten Jan Myrdal och antisemiten Lars Hillersberg. Inte heller kommunisten Maj Wechelsmann har hållit sig för god för att leva på arbetande människor pengar.

Möjligen rymmer just detta bidrag en del av förklaringen till det von oben-förakt som ofta märks från kulturvänstern. Det är ju svårt att respektera företagande och lönearbete om man själv inte behöver ägna sig åt det.

Men snart är det alltså slut med kulturparasiterandet. Adelns privilegier avskaffades från den första juli 2003. Kulturfeodalismen överlevde ända till första januari 2010.