Några intressanta blogginlägg

Några intressanta citat ur intressanta blogginlägg.

Via Ingerö om popvänster och radikal islamism.

Om 'Politiskt självskadebeteende'

På samma sätt hyser de inga varma känslor, eller känslor över huvud taget, för islamsk teologi. De stöder politisk islam, eller islamism, för att de identifierat fenomenet som antivästligt. Väst, i första hand USA men även Europa, är det prisma genom vilket dessa människor betraktar all politik. Det är därför de utan minsta förbehåll stöder Ecce Homo men avfärdar Vilks rondellhundar.

[...]

Trots den uppenbara galenskapen är det just detta tillvägagångssätt som gör vänstern så intressant. Som ekonomisk kraft är vänstern utspelad för länge sedan. Men psykologiskt lever den kvar i de intellektuella miljöerna. Men varifrån kommer extremvänsterns enorma självhat?

Via Dick Erixon om religion som spinner lite på Ingerös tema:

Om 'Att respektera religiös konservatism'

I vårt möte med islam behöver vi väcka våra egna moraliska traditioner, som finns inbäddad i kristendomen. Det är vår civilisation som genomgått upplysningen och funnit en väg att skilja på tro och politik. Och när denna separation skett, har demokrati blivit nästa steg för politiken.

Via Danne Norling Om Mp, Kapitalister och minskad fattigdom:

Om att 'Miljöpartiet vill ta ifrån alla tre månadslöner'

Att kräva förkortad arbetstid av miljöskäl är speciellt intressant eftersom det betyder en lönesänkning för att Sverige ska konsumera mindre och exportera mindre. Det är tydligen inte så att Miljöpartiet, som vänstern tidigare brukade, försöker göra gällande att en arbetstidsförkortning går att göra utan effekt på lönerna. Om man arbetar fem timmar mindre måste också lönen bli 12,5 procent mindre. Det betyder att man förlorar 1,5 månadslöner. I slutändan blir förlusten tre månadslöner (vid 30-timmarsvecka istället för 40 timmar).

Högre skatter och mindre inkomst... Och varför i h...te skall politiker bestämma hur länge jag skall arbeta eller hur mycket. Politiker. Kollektivavtal. Suck.... På tippen med skiten bara!

Om att 'Kapitalisterna lindrade krisen - behöll anställda'

Trots att industrins produktion minskade med 17 procent minskade de anställdas arbetstimmar bara med 11 procent. Var fanns de "giriga kvartalskapitalisterna" som bara tänker på vinster och bonusar?

Om att 'Världens fattiga får det bättre'

Vilka är orsakerna bakom dessa enorma framsteg jämfört med tidigare stagnation? [...] Men nära till hands som förklaring ligger sammanbrottet för socialismen för 20 år sedan. När den tvångsmentalitet, som socialismen representerade, visade sig leda till undergång kunde andra länder börja införa ekonomisk frihet och släppa fram egenintresset hos entreprenörer, företagare, kapitalister och löntagare.

Frihet minskar fattigdom.

Via Per Gudmundsson, SvD, och Stefan Karlsson om sosseorganisationen PRO:

Om att 'PRO bara är en kampgrupp för S' och 'PRO bryr sig mer om S än pensionärerna'

Teljebäck fick faktiskt frågan om han inte skulle kunna tänka sig att slopa sin socialdemokratiska ”princip” om likabeskattning om det nu vore så att Alliansens politik ledde till bättre ekonomi dels för pensionärerna och dels för Sverige. Om det alltså verkligen blev bättre för alla.

”Nej”, svarade PRO. ”Principen är såpass viktig.”

Per säger att "Därmed bekände ytterligare en part sin färg. Partilinjen framför allt. Även om det leder till sämre ekonomi bland dem man säger sig företräda."

Stefan säger att "Man kan ju verkligen fråga sig varför de kallar sig pensionärernas riksorganisation när de inte bryr sig om pensionärernas bästa. Socialdemokratiska principorganisationen vore då ett bättre namn."

Via HAX om arbetsdelning:

Om 'Arbetsdelning'

Idén om arbetsdelning är att människor ägnar sig åt sådant de kan och är bra på. På så sätt blir livet mycket enklare för oss alla. Vi får bättre varor och tjänster. Och vi spar en oerhörd massa tid och pengar. Det är inget konstigt.

Men när det gäller städning, då blir det mentalt tvärstopp i fosterlandet.

Via Every Kinda People om invandring:

Om att 'Man kan inte ha fri invandring i en välfärdsstat...'

I Europa har frikostiga hjälp-program lockat den typ av fattiga immigranter som tenderar att kraftigt utnyttja systemet och troligtvis aldrig kommer att arbeta.
Införandet av Obamacare kan göra USA till ett nytt Europa och attrahera drösvis med människor som annars inte skulle ha sökt sig till landet.
Immigration är det som byggt landet, därför att människorna kom av rätt anledning. Nu gör kollektivisterna sitt bästa för att ändra det.

Vill tillägga att jag är för fri invandring. Det skall vara fritt för för varor, tjänster, pengar och människor att flytta över gränser.

Via Anders Edwardsson om Pajas Chavez nyfunna vänner och vänstern och kärnvapen:

Om 'Äktenskap mellan skorpioner'

Venezuelas de facto diktator Hugo Chavéz har nu på en vecka skaffat sig två nya lekkamrater. Först vad det Vitrysslands traktorführer Alexander Luckashenko. Och nu Rysslands ställföreträdande tsar Valdimir Putin. Av den senare hoppas Chavez kunna få bland annat både kanoner och kärnkraft. Jag undrar hur miljövänstern skall reagera på det senare? Kanske genom att snida till en variant av VPK:s gamla argument från 1970-talet om att svensk kärnkraft var livsfarlig, men att sovjetiska kärnkraftverk som "ägdes av folket" var helt harmlösa...

(S)nick (s)nack a la Wanja

Ärligt talat, vad säger hon, egentligen....?

Följande, allt citerat, från Dick Erixon:

LO-Wanjas nyliberala retorik mot jobbskatteavdraget

Så fort jobbskatteavdraget nämns blir socialdemokrater och LO-folk nervösa. Sanningen är ju att detta avdrag givit mer i plånboken än de bud som diskuteras i löneavtalsförhandlingarna.

När Lars Adaktusson igår kväll intervjuade LO-ordförande Wanja Lundby Wedin (TV8 Play) om jobbskatteavdraget slingrade hon sig, och landade i vad man kan kalla nyliberal regorik: politiker ska inte lägga sig i genom skatter och inte dela ut pengar till folk!

Jodå, så här sa hon:

Adaktusson: Med det fjärde steget i jobbskatteavdraget så får de flesta löntagare skattesänkningar med över tusen kronor i månaden. Tycker du att det är glädjande?

Wanja Lundby Wedin: Det är naturligtvis bra att man får ett ökat utrymme för konsumtion. Men jag tror att det här med jobbskatteavdraget… det måste man se på längre sikt.
Jag blir väldigt upprörd när politiker, som inte ska lägga sig i vår avtalsrörelser, går ut och säger ‘Nu behöver ni inte be om så stora löneökningar. Titta, vi kan ge er mer än vad ni kan få med löneökningar.’

        Ungefär som om politiker ska stå och dela ut pengar till folket.

Det blir inte så lite lustigt när hon blir upprörd över att politiker “lägger sig i” genom att sänka skatterna, men inte alls upprörd när politiker höjer skatter.

Och vems pengar delar politikerna ut? Medborgarna får tillbaka sina egna löner!

Besynnerliga värderingar och argument man har på vänsterkanten.

Besynnerligt......

S allt mer åt vänster

Via inlägg hos Dick Erixon. Månne SAP varit på kurs hos Chavez på sistone? Inte utan att man undrar när man yppar saker som att förstatliga all IT-infrastruktur.

Omval i höst kan innebära antingen ett steg vidare i rätt riktning eller jättekliv tillbaka.

Lugnande besked från Mona Sahlin

Ur Sahlins trut under gårdagens partiledardebatt:

"Vi kommer inte att höja alla skatter"

Pust, nu känns allt betydligt bättre.

LOneökningskaru(S)ellen

Citerar Johan Hedin:

Ju högre löneökningarna blir, desto färre får jobb. Enkel matematik.

Någon borde fråga LO-pamparna om de har räknat med effekterna av jobbskatteavdraget? Det förhåller sig nämligen så att jobbskatteavdraget i löntagarnas plånböcker motsvarar en löneökning på 8-9%!

Frågan kan formuleras ungefär såhär: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering (och dessa inte infört några jobbskatteavdrag), hade era lönekrav då legat runt 10-13%?

(S)edvanligt antiskattesänktänk. De vill inte vill se vad som faktiskt sker i plånböckerna och vill inte se vilka positiva effekter det får för företagandet.

Att nu dessutom kräva ökningar, och hot om strejk, med facit i hand - +8-9%, är ju ganska, nej väldigt oansvarigt. Precis som Urban Bäckström säger:

– Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris, krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på det här viset

och

– Tillverkningsindustrin har ju tappat 25 procent av sin produktion och befinner sig i en mycket besvärlig situation. Arbetslösheten är nu på väg upp mot tio procent och jag frågar mig hur hög den ska behöva bli för att fackföreningsrörelsen ska sansa sig.

Enligt Svenskt näringsliv ligger det europeiska snittet för löneökningar mellan 0,3 och 0,5 procent.

Bakgrunden är lömsk, eller LOm(S)k, De onaturliga banden till ett politiskt parti (vilket man gudskelov inte blir tvångsanslutet till längre. Hur befängt var inte det!?) gör sig gällande. Johan säger:

"Det är naturligtvis så att LO (i vanlig ordning) sätter lojaliteten till Socialdemokratiska Partiet högre än den till medlemmarna. Om de ställer till med tillräcklig oreda på arbetsmarknaden kommer regeringen framstå som sämre på jobbpolitik, varvid de räknar med att vänsterpartierna gynnas.

Kosta vad det kosta vill."

Ett näringsliv skjutet i sank är inte ett för dyrbart pris när man vill ha makten. Det är ändamålen som helgar medlen när Marx efterföljare skall hjälpa Hegels världsande att förverkliga sig själv.

Indoktrineringen har varit effektiv - I

Undrar om inte folk i det här landet, landet lagom, är det mest indoktrinerade folket i världen?

Jag röstar (C), jag röstar (M), eller vad som. Sen visar det sig att folk är sossar likt förbannat. De ser det inte själva så, nej, de ser det inte men vad de säger - som de inte verkar begripa - avslöjar dem.

I mångt och mycket kan man ha nog så liberala tankegångar men när någon sedan lyfter fram verkligt liberala idéer då blir det obekvämt. Då skall man minsann - 'dra sitt strå till stacken' och det skall vara balans på ekonomin varför det behövs regleringar och man måste (plikt) ställa upp. 

Undrar hur många uttalat liberala det är som hyser dessa vänsteridéer vare sig de är socialdemokratiska eller socialliberala? Ja, socialliberalismen är bara en feg socialistabrovink.

'Dra sitt strå till stacke' - det allmännas bästa eller det samhälleliga bästa, det är inte liberalism. 
'Balans i ekonomin' - där en Keynes sitter i bakgrunden med sin skattestöldsteori är inte heller liberalism.
'Regleringar' är inte heller liberalt.

Frustrerad blir man minst sagt. Inte över dem som bär idéerna - de har de rätt till. Frustrerad över dylika idéer. Frustrerad - ser ni inte att detta är vad som inympats i er genom kontroll av hela förbannade samhällsapparaten!? SAP har sannerligen lyckats.


Kanske inte undra på att allianspolitiken inte inneburit, ännu, så mycket förändringar? Men fy för fan för alternativet.


Frustrerad.

Oppositionstrygghet

En liten betraktelse i all sin stillsamhet denna snöiga morgon den 1 februari.

Ohly är inte orolig för att han INTE VILL komma överens med SAP och Mp i vissa frågor. Vill inte komma överens!? Grundskolebetyg, militär närvaro i Aghanistan, vinstdriven sjukvård och flyktingpolitik är sånt där som man kan reda ut efter en valseger.

Sahlin, hon den där tanten som pratar om jätteviktiga frågor som skall lösas på sådant sätt som inte Alliansen löser jätteviktiga frågor på, hon fortsätter sin icke-förslags-väg. Hon är lite lik Ohly. För att lösa vissa jätteviktiga frågor skall hon ju tillsätta utredningar efter en valseger.

Jo då så att,  men visst. Tre och ett halvt år i opposition har inte varit nog med tid för att komma med konkreta förslag och samarbetslösningar.

Är det detta gäng som skall utgöra en regering efter valet?

Det känns tryggt.

(Det där sista var förstås ironi.)

O(s)anning och fakta

Hittar via Johan Hedin och Facebook en ny blogg ett intressant inlägg där bloggaren Andreas Bjerke möter upp den Sahlins och Östros populism och med rätta säger att deras "retorik" går ut på att anklaga "regeringen för nuvarande budgetunderskott och" för att "statsfinanserna har försämrats under mandatperioden." Den populistiska retoriken är bland annat det som de försökt tjata hål i huvudet på folk med att regeringen ""sänkt skatten för de rika med lånade pengar" och "att regeringen nu tömt det dukade bort man tog över 2006" med statsfinanser "som återigen måste saneras av en rödgrön regering"." Bjerke visar dock med siffror att det som detta populistradarpar "ägnar sig åt är dock fullständigt felaktig och djupt ohederlig."

O(s)anning möts alltså upp med fakta.

- Sverige har, efter Luxemburg, Europas absolut lägsta budgetunderskott på 3,5 %. Detta kan jämföras med Tyskland - 6 %, Belgien - 6 %, Frankrike - 8 %, Spanien - 11 %, Storbritannien - 12 % och Irland -12 %.

- Sverige har, efter Luxemburg och Danmark, Europas lägsta statsskuld på 43,6 % av BNP. Det kan jämföras med Österrike 74 %, Tyskland 77 %, Storbritannien 80 %, Belgien 101 % och Italien 116 %.

- Sverige spås få Europas högsta tillväxt 2010 med 3,2 %. Det kan jämföras med Tyskland 2 %, Danmark 1,7 %, Frankrike 1,5 %, Portugal 1 % och Spanien som väntas back med 0,1 %.

Läs gärna inlägget i sin helhet.

Svamlin o SAAB

En liten uppföljning till gårdagens inlägg "Svamlin, SAAB, vänster, skatt och hyckleri".

Via inlägg  hos Dick Erixon finner jag artikel hos Norrköpings Tidningar, "Mona Sahlin som cyniker". I blaskan står att läsa:

Det känns självklart att vara där, sa Mona Sahlin innan hon åkte till Saab i Trollhättan. Onsdagens presskonferens var utsatt till klockan nio på morgonen. Allt var klart och upplagt för traditionell sahlinsk upprördhet. Fast så kom GM:s bildirektörer i Detroit fram till ett annat beslut än att lägga ner Saab omgående och Sahlin snuvades på sin stund som medkännande politiker.

Ha ha, långnäsa för populisten. Ja, hon trodde att "Bollen låg på straffpunkten" för att enkelt sättas i någon sorts "öppet mål" men istället "snubblade Sahlin på sin önskan om att vara i strålkastarljuset och fick nöja sig med att i praktiken hålla med om regeringens olika satsningar för bilindustrin." He he.

Ingerö är vass och härlig att läsa. Som vanligt. I inlägget talar han om Sahlins sedvanliga "modus operandi som Sahlin hållit sig till sedan konjunkturen vek nedåt." Vilket då alltså är "Inga tydliga åsikter om vad som kan göras i kombination med en obruten övertygelse om att något måste göras." Ingerö konstaterar helt riktigt - "Inte riktigt the stuff statsministrar are made of, så att säga."

Sahlins uppmanar till nationell svamling, att föra samtal och ännu mera samtal "som om det inte är just vad Näringsdepartementet ägnat de gångna månaderna åt att göra", och hon tror att dylikt evigt samtalande i sig leder att "man förr eller senare fram till något användbart". Ingerö kommenterar är att hon "verifierar därmed ordstävet "som man känner sig själv känner man andra"." : ) Ingerö avslutar detta med orden:

Vad bilproducenterna skulle vinna på en statsminister Sahlin har jag svårt att se, men kaffeindustrin har anledning att se med tillförsikt på framtiden, givet Sahlins tilltro till fikamöten.

Svamlin, SAAB, vänster, skatt och hyckleri

Den eviga hjärndöda följetongen om SAAB och Mona Svamlin

I SvD står om Svamlins vackra luftslottstankar:

SAAB kan vara räddat. För Mona Sahlin har äntligen anlänt i Trollhättan. Och hon har naturligtvis alla svar på hur biltillverkaren ska kunna ta sig ur krisen. Det är nationell samling, hjälpas åt tillsammans, långsiktig sammanslutning, 30 dagar och utnyttja dem till varje minut och sekund, och jag tror verkligen på SAAB.

Vilket luftslott.

Sanna Rayman säger ironiskt med sahlinistiska ord:

Men nu jäklar är det nationell samling! Ett vinstår till ska vi väl kunna skrapa ihop åt dem? Kanske skulle det skynda på processen om vi alla drog till Trollhättan och satte oss i Saabs lokaler?

Johan Hedin påminner om att ta Svamlins ord med en stor nypa salt då hon ju inte vet vad hon säger alla gånger, ja, till och med ljuger. Johan säger att "För den som till äventyrs glömt bort hur Mona Sahlin resonerar kring bilkrisen rekommenderas denna gamla klassiker:

Klassiker nr 1:

Jag säger att klart vi skall satsa! Det är ju därför vi betalar skatt. Eller hur? För att hålla icke livsdugliga företag vid liv!

Fordonsanalytikern Matts Carlsson gissar att det kanske handlar om en handfull vinstår totalt sedan starten 1947. Enligt Carlssons uppgifter har enbart General Motors fått pumpa in 25 miljarder för att hålla Saab levande.

– Man kan fråga sig hur ett företag som i minst två decennier har förlorat pengar ändå överlever. Inget annat företag skulle från ägarhåll acceptera att gå med förlust så himla länge innan man lägger ner, säger Carlsson.

Så, nej till Alliansen och ja till oppositionen. Nej till jobbskatteavdrag (är ju obehagligt med extra pengar i plånboken dessutom!) och ja till mera skatt!

SvD om vänsterns hyckleri om jobbskatteavdraget:

På onsdag klubbar riksdagen det fjärde steget i jobbskatteavdraget. Och oppositionen hatar det, oaktat att det ger en vanlig knegare med 22000 kronor i månaden en årlig skattesänkning på 2712 kronor – och skapar jobb.

I höstens budgetdebatt sade exempelvis Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesman/person, att "Varje miljard som ni har delat ut till era rika kompisar är 1 miljard mindre till jobb." Hon menade att "oförsvarliga skattesänkningar för redan rika" är "ett ineffektivt sätt att skapa jobb." För dyrt, sade hon. "Enligt era egna beräkningar kostar varje jobb 1 miljon kronor. Det finns bättre och effektivare åtgärder som ger två till tre gånger bättre utfall."

Så vad kostar då ett jobb med rödgrön politik? I ett telegram i Dagens Nyheter summeras ett aktuellt förslag. De rödgröna vill ta fem miljarder kronor av Vattenfalls vinster och skapa en fond.

"Vid en presskonferens på måndagsförmiddagen uppgav oppositionens partiledare att de tror att den nya riskkapitalfonden kan hjälpa till att skapa mellan 3.000 till 5.000 nya jobb på tre års sikt."

Få se nu. Fem miljarder för tre till fem tusen jobb. Det ger en kostnad på 1-1,7 miljoner kronor per arbetstillfälle. Låter knappast som "bättre och effektivare", eller?

Och på tal om rödgrön dynga, hyckleri och klassiker. Ännu ett klassiskt clip med anledning av den rödgröne hycklaren Bodströms uttalande:

att "medierna måste sluta krypa för ministrarna". Han menar att SVT och SR bara tio månader innan valet "ensidigt gynnar det ena av två regeringsalternativ" och att det ytterst finns "ett stort demokratiskt problem med detta". Bodström har verkligen på fötterna. Public service verkade ju aldrig gynna socialdemokratin när den var i regeringsställning. Eller?

Klassiker nr 2:

Medborgarinflytande a la Sosse style

Ingerö har i inlägg uppmärksammat följande begåvade uttalande av sossepamp i Hammarö.

"Eftersom vi socialdemokrater inte vill ha någon sammanslagning känns det fel att låta Hammaröborna rösta om det."

Kommentar överflödig men läs gärna hela Ingerös inlägg.

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)r...... - 2

Några till inlägg att flika till tidigare inlägget 'Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m.'

Först ut är Munkhammar som skriver om Sahlins sällskapsspel:

Sahlins sällskapsspel. Genom sitt utspel att bjuda in Centern och Folkpartiet till samregerande bidrar Mona Sahlin ytterligare till uppmärksamhet för Sverigedemokraterna. Diskussioner om vem som ska regera med vem får alltid stort utrymme i media. Det är förvisso bekvämt för den som har mycket lite att säga i sak.

Johan Eriksson skriver att Sahlin sätter sitt hopp till SD:

Det kvackas litet i ankdammen som är svensk inrikespolitik. Oppositionsledaren Mona Sahlin förefaller nervös, trots försprånget i opinionsmätningarna, och försöker dra nytta av Sverigedemokraterna för att slå upp en spricka i alliansen. Inviten till Centerpartiet och Folkpartiet är givetvis orimlig, och har turligt nog avfärdats av både Olofsson och Björklund. Men vad är det Sahlin vill åstadkomma? Genom sitt agerande ger hon ju Sverigedemokraterna den tyngd som de aldrig klarat av att ge sig själva.

Dick Erixon säger att Sahlins flirt är för att slippa V, att helt enkelt dumpa Ohly.

Inviten igår från Mona Sahlin till de borgerliga partierna C och FP om att bilda regering om SD blir vågmästare, kan också ses som ett sätt för Sahlin att slippa regera med V.

Ingerö som har för vana att granska S-bloggarna har återigen funnit något att skratta åt.

CG Carlsson kommenterar Mona Sahlins utspel om blocköverskridande regering. Som vi har väntat! Och kom ihåg: "Det vore värdefullt att läsa kommentarer från s-väljare. Inte borgare!"

Ingerös etiketter på inlägget är då förstås 'Sosserier' och 'Humor'. He he.

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m.

Mona Svamlins populismande fortskrider nu till inbjuda Fp och C att hänga på de rödgröna. Har mycket svårt att se de partierna skulle göra det, ärligt talat. Skulle exempelvis Maud vilja beblanda sig med dem som kritisterat henne så hårt för att inte förslösat skattepengar på exempelvis SAAB samt det drev som drivs mot henne för Vattenfall nu, när de rödgröna ju tävlar om hur mycket skatten skall höjas och tre SAPister blivit prickade för sin misskötsel av just Vattenfall. M och KD är ju inte välkomna och när så också C, med Maudan i spetsen, står längre till höger än dem i många frågor blir ju saken än mer orealistisk. Inte minst med tanken på att där också finns en kommunist med i sällskapet som, om han, den dårfinken, fick bestämma skulle anställa alla arbetslösa i den offentliga sektorn.

Den rödgröna samlingen är nog en sak i sig att det går dåligt för SAP och kan vara den direkta orsaken till SAPister flyr till SD. Den makt hon då eftersträvar - som är rätt komisk att föreställa sig henne ha med tanken på de förtroendesiffror hon har - kan alltså just därför slippra ur henne ur händerna. Förtroendesiffrorna är nog hemska i sig för henne men givetvis är hon rädd för att valet - Sahlin vare tack för mycket - blir ett katastrofval för SAP, något att läga till Tobleronemeriterna kan vi ju anta. Inte skojigt att gå till historien med en sådan portfolio.

Jag tycker att det vore en bra grej om Allianspartierna ställer sig upp och säger nej till denna invit. Skutan Sverige seglar ju nu åt rätt håll så är ju dumt överge den för en bunt snedseglare.

Nej, Sahlin har länge försökt dumpa SD i Alliansens knä och detta är ännu ett sådant såväl taktiskt som desperat tilltag som ett uttryck för rädlsa. Det hela innehåller alltså många element:

Dick Erixon säger Sahlin är desperat, han "ser Mona Sahlins utspel som ett tecken på desperation. Hon ser bara en möjlighet att komma till makten: slå sönder Alliansen.":

Ingen blir gladare än Mona Sahlin om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Hon och S-strategerna vill nämligen använd SD för att slå sönder det största hotet mot ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav — Alliansen. Skoningslöst utnyttjar S nu de höga siffrorna för SD

Johan Ingerö säger att det handlar om taktik där recepter lyder "Splittra alliansen, släpp fram Mona Sahlin som statsminister och Vänsterpartiet som regeringsparti.":

Mona Sahlin är fullt och fast beredd att ge detta lilla parti [SD alltså. min anm.] en huvudroll i valrörelsen. Hon har inga betänkligheter mot att hjälpa dem upp mot tio procent om det innnebär att hon får bli statsminister.

Malin Nävelsjö på Liberati säger att "Räddast av alla är Mona Sahlin":

Alla är rädda för Sverigedemokraterna – vilken njutning det måste vara för Jimmie Åkesson när han på fem minuter snabbsurf över nyhetssajterna kan se hur hans främlingsfientliga lilla parti plötsligt blivit det största hotet mot demokrati och regeringsstabilitet i Svea Rike.

Och vad gäller att stå upp och säga nej till Svamlins desperationstaktiktsrädsloinvit träffar Anders Edwardsson huvudet på spiken där:

Jag kan dock med stor säkerhet säga att dessa inte är ett dugg trakterade att lämna den nuvarande alliansen och sätta sig i samma båt som det rödgröna triumviratet. Det skulle nämligen vara det samma som partipolitiskt självmord (eftersom vi borgare inte uppskattar regerande med kommunister och gröna khmerer).

En gemensam vallista som Anders föreslår vet jag inte vad att säga om så de orden låter jag stå oemotsagt:

De borgerliga har därför nu - även om tiden börjar bli extremt knapp - en fantastisk möjlighet att bryta detta potentiella dödläge. Och det är att lägga prestigen, traditionerna och partiegoismen åt sidan och ingå en formell valallians som går till val på gemensamma listor.

Även om det så klart:

Förutom att eliminera risken att C eller KD ramlar ur skulle detta nämligen visa väljarna att man sätter nationens bästa före de egna partiernas och erbjuder ett unikt, helt solitt alternativ till vänsteröran.

Till sist - äras den som äras bör! Matthias Svensson på Neo säger "Ni vet var ni läste det först":

Denna valnattsmardröm var temat för förra årets sista Neo, nr 6 – 2008. Där skissade vi på tre koalitionsscenarier, diskuterade med forskare och politiker hur problemet skulle kunna hanteras och så tog Svend Dahl en rejäl titt på vad sverigedemokraterna är för parti i artikeln Se till höger, där går ett vänsterparti.

Fortfarande ett gott underlag för en obehaglig diskussion.

Mera (S)aab

Johan Ingerö har två inlägg som bara måste läsas:

Först ut inlägget "Popcorneffekt på S-info" att "De senaste turerna runt SAAB har som väntat fått hela S-info att skutta värre än Bugs Bunny och skjuta vildare än Elmer Fudd."

Sedan inlägget "Nationell svamling" om Sahlins nya tafatta och innehållslösa orerande, hon har åter "gett sig in i SAAB-debatten. Det får sägas vara rätt modigt med tanke på hur det gick förra gången. För den som trodde något annat; Sahlin tillför inget nytt i sak".

Jag låter även Dick Erixon komma till tals med orden:

"Det är naturligtvis tråkigt att Saab inte kan sälja bilar, men om det är så ska staten absolut inte gå in och hålla företaget under armarna med skattebetalarnas pengar. Då är läge för att andra företag utveckas och tar tillvara det kunnande och erfarenheter inom verkstadsindustri som finns i Trollhättan."

Detta är naturligt och det enda rätta. Detta är vad som kallas kreativ förstörelse. Alltså, om ett bolag inte fungerar är det enda rätta att ta ut pengarna därifrån och investera dem någon annanstans med framtid - det är en förbättring! Kreativ förstörelse handlar i korthet om en ständigt pågående positiv förändring inifrån i den ekonomiska strukturen, det gamla förstörs för att hela tiden ge plats åt något nytt och bättre. Detta är vad hela vårat välstånd vilar på.

”Detta är kapitalismens hemlighet, det är detta som är orsaken till dess oöverträffade förmåga att skapa välstånd, och det är detta som gör den så avskydd.”
(Johan Norberg - "När människan skapade världen")

Fader förlåt dem, Sahlin och co, ty de vet inte vad det gör! ; )

Vad småföretagarna själva har att säga om saken

Vilka vet bäst hur företagandet bäst fungerar - företagaren/entreprenören eller politikern?

Med tanke på att det rejält vänstervridna SAP nu börjat orera om småföretagarna är det intressant att se vad företagarna själva tycker.

Enligt e24 framkommer följande:

Irritationstoppen

1. Arbetsmarknadsregler
2. Moms
3. Arbetsgivareavgifter
4. Skatteregler
5. Sjukförsäkring och sjuklöneansvar
6. Redovisning och bokslut
7. Revisionsfrågor
8. Uppgiftslämnande till myndigheter
9. ROT-regelverket
10. Miljöregler

Ja, när småföretagarna själva får föra sin talan framkommer att "Lagen om anställningsskydd, kollektivavtalsfrågor och semesterregler" uppenbart "är det mest irriterande inslaget i företagandet."

Så, månne då - för att värna småföretagandet - SAP då önska riva upp LAS, kollektivavtalsfrågor och semsterregler? Nej, skulle inte tror det. Skulle heller inte tro att SAP tror på detta, som det storebror-pappa-staten-parti som man nog ännu anser sig vara så vet de nog trots allt bäst. Skulle jag tro....

Småföretagarna själva tror dock intet. De vet.

Dick Erixon har följande att säga:

Alla storföretag har börjat som små. Det är ur ett livskraftigt näringsliv med många små bolag som framtidens stora företag kan växa fram. Så, vad är de största hindren för dessa företag, som numera också socialdemokrater och miljöpartister säger sig vilja värna?

Ja, som sagt det småföretagen vet tror inte de rödgröna.

Hela rapporten - "Småföretagens regelbörda och Irritationstoppen 2009" - finner du här.

Några inlägg om S och SD

Två inlägg hos Dick Erixon:

Ikväll går S och SD ihop mot Alliansen, eller?

SD och respekten för väljarna

SAP och SD, the story goes on and takes a U-turn

Med anledning av redan tidigare blogg om SAP och SD (läs och läs) är det intressant att se att Sahlin nu tycks backa ifrån sitt "aldrig någonsin, aldrig någonstans" gällande samarbete med SD.

Läser hos Dick Erixon att Sahlin "I ekots lördagsintervju" nu "backade Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin från hennes tidigare uttalande" till "löftet om att aldrig någonsin bli “beroende” borta. Nu talar Sahlin om att inte “räkna in” SD." Det för SAP politiska, SAP och SD, debaclet i Trelleborg är inget som Sahlin kan, även om hon vill och försöker undvika det, komma ifrån. Det är ett samarbete - vad hon säger om det eftersom "Enda anledningen till att man gått till domstol för att få frågan om lunchavgift prövad i fullmäktige är att Socialdemokraterna där har majoritet med Sverigedemokraterna, något man inte hade i utbildningsnämnden."

SD, läs Jimmy Åkesson, säger själva att de kan samarbeta med SAP, ja inte att de "aktivt kommer att medverka till att Mona Sahlin blir Sveriges statsminister" men att det inte skall avfärdas som att SAP kan ses "som möjlig samarbetspartner efter valet. Det" menar Jimmy "är en felaktig tolkning" och "vill vara tydlig med det, att det enda intressanta för" Sverigedemokraterna är att få igenom sin politik.

I denna artikel kommer så Jimmy också in på det faktum att svensk media - läs Expressen - gör sitt för att låta Oppositionen samverka med SD gentemot Alliansen. Jimmy säger ju själv att han "varnar för att Hägglund försöker ta Sd:s position" och nämnda blaska är inte sena att hänga på som Mattias Svensson påpekar. Mattias säger att redan under EMU-valet spelade Expressen rasistkortet genom att "Via sin ledarstyrda debattsida" kontakta "sverigedemokraternas partisekreterare och" be denne "skriva berömmande om centerns Maud Olofsson" då hon var ett av den borgerliga nej-kampanjens mest framträdande ansikten" med syfte att det skulle "kletas i brunt av de socialliberala Brysselkramarna." Nu var det alltså dags igen:

Nu kör tidningen samma grepp igen. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har bjudits in att skriva positivt om Göran Hägglund och kristdemokraternas retorik, som om det skulle ligga något förgripligt och främlingsfientligt i att tala om verkligheten.

Nå. Nog om denna mediautvikning och försöket till brunkletning av Allianspartierna. Vad gäller brunklet så behöver nu inte Oppositionen SD heller för sin del då de redan samarbetar med kommunister. Dock, om samarbete redan finns med ett parti som har sin ideologi rotad i totalitarismsmörjan så passar det väl dock gott att de låter SD hänga på sitt tåg.

Oppositionen får ta ansvar för sina uttalanden och sina förslag. Sahlin med, ja, kanske i synnerhet hon. Förtroende för henne - inte enkom för ovan nämnda stolligheter, utan även annat - skall inte ligga någon annan till last än henne själv.

Det är precis som Ingerö säger att det är "Inte de borgerligas fel att folk inte litar på Sahlin". Nej, det har hon själv att ta på sig, hon sina närmaste politruker och hantlangare. Citerar följande därur:

Man måste vara både okunnig och naiv om man tror att Mona Sahlins usla förtroendesiffror är ett resultat av försåtlig moderatpropaganda. Om Per Schlingmann haft den sortens makt över folkopinionen så hade han gissningsvis använt den till att trolla fram bättre siffror för alliansregeringen istället.

och

Att Mona Sahlin saknar väljarnas förtroende är hennes problem, liksom det är alliansens problem att den inte förmår lyfta i mätningarna. Den som skyller sådana ting på yttre faktorer har redan förlorat.

Mig är det ännu obegripligt att Oppositionen ligger så högt som de gör i opinionssiffrorna. Jag begriper det inte. Nå, det är tid kvar till valet så mycket hinner hända. Antingen vänder - vilket jag hoppas genom att folk till slut börjar begripa. Om det inte vänder kan det också vara gott. Jag är säker på att Sahlin o Co. kommer inte enbart kommer att köra skuta på grund utan också att sänka den. Tyvärr kanske detta är vad som behövs för att se skatthöjar- och lägga-sig-i-människors-privata-liv-politiken för vad den är.

Några ord från Johan Hedin om det:

Kostnaden för att ge en anställd en viss lön är lönen plus skatterna. När skatterna blir högre blir alltså kostnaderna för att ha anställda högre. (Alternativt lönerna lägre.) Tror du att högre kostnader för arbetskraften leder till att fler eller färre anställs?

(Bara den direkta effekten av skattehöjningarna leder till att 30 000 människor kommer att förlora sina jobb.)

När skatterna blir högre blir människors köpkraft mindre. Vi kommer att renovera färre badrum, köpa färre saltgurkor, gymkort och saabar. (Och det rör sig om ganska rejäla sänkningar av människors disponibla inkomster. En sjuksköterska kommer enligt Vänsterpartiet förslag få mer än tusen spänn i högre skatt.)

Dessa effekter uppkommer på något längre sikt och kommer att leda till att ca 140 000 människor förlorar sina jobb.

Jobben först? Någon?

Några fler inlägg om SAP och SD:
Stefan Karlsson - "Kommer S att samarbeta med SD om A-kassan?"
Hans Engnell - "Samarbeta med Sverigdemokraterna?"

SAP och SD eller inte? Mitt råd är - skit i dem bägge!

Bodströmsmål gör en mållös

Intressant artikel om Bodströms enorma kapacitet! En sån supermänniska han måste vara.

Nej. Det är han inte. Eller att hyckla om sin kapacitet är han super på.

Artikeln: En studie i konsten att prata Bodströmska.

S hycklar om marginalskatten

Danne Norling bloggar om marginalskatten och säger att det som för di rödgröna först skulle vara tänk att drabba "de rika" nu i själva verket kommer att drabba över medelklassen.

Norling tycker "Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna vill höja marginalskatten med 1 procentenhet vid 45 000 och med 2 procentenheter från 50 000 kr i månadsinkomst. Det är en skatt på utbildning och förkovran vid inkomster som är som är uppnåeliga för en hel del vanliga människor. Så sent som den 9 september tillkännagav Mona Sahlin och Thomas Östros att de skulle föreslå en höjning av inkomstskatten för dem med miljoninkomster - dvs ca 80 000 kr/m"

Och han undrar givetvis "Hur kan det komma sig att man på en månad har sett det som nödvändigt att slå till mot den övre medelklassen istället för mot de mera uttalat rika?"

Kanske de trots allt är medvetna om risken för penningflykt utomlands annars?

Nå, det lär nog bli många givar hit och dit skulle jag tro. Säkert är dock att det kommer bli högre skatter och att Sverige kommer bli handlingsförlamat. Det steg framåt som tagits kommer att vid valförlust för Alliansen, hastigt och olustigt, bli flera steg bakåt.

(S)karp vänstergir

Per Schlingman säger att S nu "med sin skuggbudget tydligt svängt till vänster. Resultatet kommer att bli en arbetslöshet som biter sig fast och en ny LO-skatt för låg- och normalinkomsttagare" och att oppositionens "saknar en trovärdig jobbpolitik." Måhända det blir så nödvändighet med denna oheliga treonighet där det är "Ohlys inflytande" som fått "Sahlin och Socialdemokraterna" att kraftigt, mot slagsida, gira "vänster med krav på skattehöjningar och kraftigt höjda bidrag." Schliman har rätt i att alternativen är tydliga och att "Socialdemokraternas skuggbudget befäster bilden av en oseriös överbudspolitik utan konkreta lösningar för nya jobb" för som det är, med Anders Borgs ord, så kommer S att låna till arbetslöshet.

Enligt Borg så visar Finansdepartementets översiktliga studie av SAPs förslag att dess åtägärder "inklusive flera skattehöjningar, skulle ta bort 30.000 jobb och försvaga de offentliga finanserna med 10-15 miljarder kronor på kort sikt." Så mycket för att skapa jobba alltså (Läs). De långsiktiga effekterna blir än värre "med cirka 100.000 förlorade jobb och en försvagning av de offentliga finanserna med cirka 30 miljarder kronor. Viktiga faktorer bakom den bedömningen är de förslagna höjningarna i a-kassan och sjukförsäkringen liksom förändrade arbetsgivaravgifter." Precis som Schlingman säger så "innebär att det istället för att bli mer lönsamt att arbeta kommer att löna sig mindre att gå till jobbet. De höjda bidragen kommer att behöva finansieras med högre skatter för låg- och medelinkomsttagare, en LO-skatt."

Tänk vad det är lätt att lova saker när man hanterar andras pengar. Tänk ett företag som drevs av Sahlin, Ohly och Eriksson. Det går inte att tänka sig det va? Eller hur? Ekonomi är ju att hushålla med begränsade resurser men för politiker är det tydligen att slösa med "ändlösa" resurser - lova bort - de är ju dina och mina. (Läs, Läs, Läs)

Mitt nya utrymme i min ekonomi blir med Sahlin i högsätet ett minne blott får man ju anta. Jobbskatteavdraget - good bye!

Den faktiska skattehöjningen då? Ja, den mörkar man om än så länge. Kan inte annat än hålla med om Dick Erixons kommentar om det:

"En sak är oppositionen överens om: skatterna ska höjas. Idag skriver man i debattartikel: “vi har större skatteintäkter än regeringen“. Hur mycket vet vi inte, det kommer man att mörka. Och S-V-MP vet det knappast själva. Om de rödgröna skulle vinna valet vill varje parti få igenom sina statliga utgiftsökningar, vilket kommer att driva upp skattetrycket enormt."

Min sambo då som är sjuksköterska och tillhör det offentliga, vad har hon att se fram emot? Jo, detta med att driva upp skattetrycket är ju oppositionen naturligt, det tjuvaktiga beteendet tycks vara genetiskt betingat till sin karaktär "man till vänster älskar att höja skatterna, och avskyr att människor får mer i plånboken. Det jobbskatteavdrag" således då "som givit sjuksköterskor", alltså min sambo, "och lärare 1.500 kr mer i handen varje månad" vad hända med det? Ja, det kommer INTE låta vänta på sig utan "Resultatet kommer, med all sannolikhet, att bli långt högre skattehöjningar än vad man vill medge. Vänsterpartiet vill ta tillbaka jobbskatteavdraget. Det betyder en kraftigt sänkt levnadsstandard för alla som arbetar. Allt medan de som lever på bidrag ska få sin standard rejält höjd."

Förtjänst skall bestraffas till förmån för oförtjäns när "Det ska åter bli olönsamt att arbeta." Detta är "den rödgröna oppositionens mantra" och är alltså vad 'åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga' handlar om. I de rödgrönas samhälle är alla offer och förlorare - Face the facts!

Och allt detta tjat om att ta från de rika vet herr Östros om att det inte kommer i närheten till att fylla de rödgrönas skuggbudgetar. Det är låg och medelinkomsttagarna som kommer att få ta den stora smällen. Här vill jag citera ett helt inlägg från Dick Erixon:

En läsare skriver med anledning av oppositionspartiernas budgetar:

Man kan undra hur det går ihop: Östros säger att han accepterar de första tre stegen i jobbskatteavdraget för att man måste vara väldigt försiktig med att försämra vanliga människors ekonomi (Ekot 6/10). Samtidigt är ju hans och Socialdemokraternas vanliga mantra att alliansen bara sänker skatten för de rika och välbeställda.

Ja, herr Östros avslöjar sig själv. Jobbskatteavdraget går till låg- och medelinkomsttagare. Allt annat är propaganda.

Alliansen bör naturligtvis under hela valrörelsen pressa Östros på varför han inte tar bort jobbskatteavdraget, så som Vänsterpartiet. Då får alla klart för sig vilka det är som faktiskt fått skatten sänkt.

Några avslutande kommentarer från Svenskt Näringsliv (Läs, Läs) som är starkt kritiskt mot SAPs skuggbudget. Urban Bäckström säger:

"Om Sverige ska komma snabbt ur krisen behövs kraftfulla åtgärder som underlättar för företagen att växa och anställa. Tyvärr saknas sådana förslag i Socialdemokraternas budgetalternativ. Beskedet från S är klart: man vill beskatta företagande och arbete än hårdare för att öka utgifterna i offentlig sektor. Det kommer inte att ta Sverige ur krisen, tvärtom motverkar det återhämtningen.""

samt:

"Flera av de åtgärder som presenteras; höjda skatter, höjd a-kassa samt ytterligare regelkrångel som ökar kostnaderna för företagen, skulle vara direkt skadliga för näringslivet och svensk ekonomi om de genomfördes. De tyder på en bristande förståelse för företagandets villkor och vad som krävs för att få fart på jobben igen."

Avslutningsvis innan läggdags, inlägg av Stefan Karlsson - "Så lite värt var budgetbalansomsorgen":

Thomas Östros och andra socialdemokratiska företrädare har länge fördömt regeringen för att sänka skatterna "med lånade pengar".

Föga förvånande så visar det sig återigen att invändningen aldrig gällt det där med att låna utan om att sänka skatterna. För idag så presenterar man då en skuggbudget med omfattande utgiftsökningar på alla möjliga områden samt deras egna "skattesänkning för lånade pengar", för pensionärerna.

Visserligen återupprepar man förslagen om skattehöjningar för "de rika", men även om man bortser från de indirekta negativa effekterna på samhällsekonomin så täcker dessa skattehöjningar bara en mindre del av deras utgiftsförslag.

Det är ungefär samma story för vänsterpartiet och miljöpartiet, bortsett från att miljöpartiet vill genomföra mer radikala åtgärder (på både skatte- och utgiftssidan) för att begränsa koldioxidutsläppem och att vänsterpartiets vill att både skatte- och utgiftshöjningarna blir större än för S och Mp.