Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m.

Mona Svamlins populismande fortskrider nu till inbjuda Fp och C att hänga på de rödgröna. Har mycket svårt att se de partierna skulle göra det, ärligt talat. Skulle exempelvis Maud vilja beblanda sig med dem som kritisterat henne så hårt för att inte förslösat skattepengar på exempelvis SAAB samt det drev som drivs mot henne för Vattenfall nu, när de rödgröna ju tävlar om hur mycket skatten skall höjas och tre SAPister blivit prickade för sin misskötsel av just Vattenfall. M och KD är ju inte välkomna och när så också C, med Maudan i spetsen, står längre till höger än dem i många frågor blir ju saken än mer orealistisk. Inte minst med tanken på att där också finns en kommunist med i sällskapet som, om han, den dårfinken, fick bestämma skulle anställa alla arbetslösa i den offentliga sektorn.

Den rödgröna samlingen är nog en sak i sig att det går dåligt för SAP och kan vara den direkta orsaken till SAPister flyr till SD. Den makt hon då eftersträvar - som är rätt komisk att föreställa sig henne ha med tanken på de förtroendesiffror hon har - kan alltså just därför slippra ur henne ur händerna. Förtroendesiffrorna är nog hemska i sig för henne men givetvis är hon rädd för att valet - Sahlin vare tack för mycket - blir ett katastrofval för SAP, något att läga till Tobleronemeriterna kan vi ju anta. Inte skojigt att gå till historien med en sådan portfolio.

Jag tycker att det vore en bra grej om Allianspartierna ställer sig upp och säger nej till denna invit. Skutan Sverige seglar ju nu åt rätt håll så är ju dumt överge den för en bunt snedseglare.

Nej, Sahlin har länge försökt dumpa SD i Alliansens knä och detta är ännu ett sådant såväl taktiskt som desperat tilltag som ett uttryck för rädlsa. Det hela innehåller alltså många element:

Dick Erixon säger Sahlin är desperat, han "ser Mona Sahlins utspel som ett tecken på desperation. Hon ser bara en möjlighet att komma till makten: slå sönder Alliansen.":

Ingen blir gladare än Mona Sahlin om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Hon och S-strategerna vill nämligen använd SD för att slå sönder det största hotet mot ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav — Alliansen. Skoningslöst utnyttjar S nu de höga siffrorna för SD

Johan Ingerö säger att det handlar om taktik där recepter lyder "Splittra alliansen, släpp fram Mona Sahlin som statsminister och Vänsterpartiet som regeringsparti.":

Mona Sahlin är fullt och fast beredd att ge detta lilla parti [SD alltså. min anm.] en huvudroll i valrörelsen. Hon har inga betänkligheter mot att hjälpa dem upp mot tio procent om det innnebär att hon får bli statsminister.

Malin Nävelsjö på Liberati säger att "Räddast av alla är Mona Sahlin":

Alla är rädda för Sverigedemokraterna – vilken njutning det måste vara för Jimmie Åkesson när han på fem minuter snabbsurf över nyhetssajterna kan se hur hans främlingsfientliga lilla parti plötsligt blivit det största hotet mot demokrati och regeringsstabilitet i Svea Rike.

Och vad gäller att stå upp och säga nej till Svamlins desperationstaktiktsrädsloinvit träffar Anders Edwardsson huvudet på spiken där:

Jag kan dock med stor säkerhet säga att dessa inte är ett dugg trakterade att lämna den nuvarande alliansen och sätta sig i samma båt som det rödgröna triumviratet. Det skulle nämligen vara det samma som partipolitiskt självmord (eftersom vi borgare inte uppskattar regerande med kommunister och gröna khmerer).

En gemensam vallista som Anders föreslår vet jag inte vad att säga om så de orden låter jag stå oemotsagt:

De borgerliga har därför nu - även om tiden börjar bli extremt knapp - en fantastisk möjlighet att bryta detta potentiella dödläge. Och det är att lägga prestigen, traditionerna och partiegoismen åt sidan och ingå en formell valallians som går till val på gemensamma listor.

Även om det så klart:

Förutom att eliminera risken att C eller KD ramlar ur skulle detta nämligen visa väljarna att man sätter nationens bästa före de egna partiernas och erbjuder ett unikt, helt solitt alternativ till vänsteröran.

Till sist - äras den som äras bör! Matthias Svensson på Neo säger "Ni vet var ni läste det först":

Denna valnattsmardröm var temat för förra årets sista Neo, nr 6 – 2008. Där skissade vi på tre koalitionsscenarier, diskuterade med forskare och politiker hur problemet skulle kunna hanteras och så tog Svend Dahl en rejäl titt på vad sverigedemokraterna är för parti i artikeln Se till höger, där går ett vänsterparti.

Fortfarande ett gott underlag för en obehaglig diskussion.