Dexion om den upp-och-ner-vända världen

D kommer ju ganska snart i alfabetet och det var ju tur att Dexion kom med sitt bra inlägg om den upp-och-ner-vända världen så snart. Har inte läst några blogginlägg sedan veckan före jul så finns ett och annat att ögna igenom. Ja, inte för att jag läser igenom alla - stod ju trots allt 1000+ så.... Blir till att scrolla igenom och kolla rubriker och inledning, fastnar jag inte då så scrollar jag vidare.

Nå, nu fastnade jag. Inte bara för att det var Dexions inlägg i sig utan för att det också hade att göra med demokrati och hur saker och ting förhåller sig med den. Hoppas att det snart kommer flera inlägg som sticker ut! Nå, det gör det, det vet jag.

Läs med behållning inlägget och fundera en stund över hur det kan komma sig att där finns totalitära och odemokratiska krafter och liknande som nyttjar de demokratiska rättigheterna för sina ändamål och hur vi tittar på och i det stora hela rycker på axlarna.

Ett litet citat ur inlägget:

Men vad konferensen visat på är att vi som medborgare måste vakna och dra öronen åt oss, för den demokratiska delen av världen är uppenbarligen fullt beredd, inte bara att tolerera den icke demokratiska utan att låta den som vore den rumsren sitta med i finrummen.

Demokratins brister och marknaden - 2

Så kom så Karls andra inlägg i serien "Demokratins brister". Den första delen har jag tagit upp i tidigare inlägg.

Det nya inlägget "Demokratins brister del II - att skyffla över kostnader på andra" är lika intressant att läsa som det föregående. Klicka dig dit och läs!

Demokratins brister och marknaden

Otroligt bra inlägg Karl! Inlägget "Demokratins brister del 1" av honom gör att jag ser fram emot nästa.

Demokrati är något jag i sig vurmar för. Detta i den anda såsom Churchill gav uttryck för, att det är den minst sämsta av dem vi har sett. Mitt förhållande till demokratin är lite grand som Tingstens:

"Tron på demokratien är icke en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda politiska åskådningar. Man är demokrat, men därjämte konservativ, liberal eller socialist."

När jag började blogga var jag ännu ute på min politiska resa. Starten hade sin början i Socialdemokratin, detta var det jag växte upp i och kom att - så som så många andra gjort och ännu gör i vårat avlånga land - att ta som något för givet, för givet och sant. Inte konstigt då SAP i stort under eoner varit allenarådande och lyckats mycket väl, måste man tillstå att säga, med att genomsyra hela samhället med sin ideologi. Under några svaga år var jag även med i Vänsterpartiet och de mer än vanligt civilisationskritiska Miljöpartisterna. Nå, för att göra en story kort - de senaste 12 åren av SAPiskt errorstyre kände jag jag var tvungen att granska min uppfattning kritiskt. Det jag trodde på fungerade uppenbarligen inte.

Sagt och gjort. Jag kom sedan ut som liberal. Dock ännu med en dragning åt statligt inflytande skulle man kunna säga, man skulle kunna säga jag var socialliberal. Då var det lätt att ännu vurma för demokrati som en sorts nödvändig överideologi.

Jag ser ännu demokrati som en sorts nödvändig överideologi. Dock är synen på dess omfattning kraftigt förändrad idag då jag ju etiketterar mig själv som libertarian.

Som libertarian vill jag att staten skall ha så lite som möjligt med individernas fria liv att göra - helst inte alls! Nattväktarstaten är också för mig idealet. Lag och ordning ja - inte minst för att skydda individen mot just staten. I detta avseende är den amerikanska institutionen något att känna avund för.

Jag vill påstå att individer klarar att sköta sina mellanhavanden själva, helt utan medverkan och styrning av tredje part. Detta är essensen av en fri marknad. Den som inte sköter sig på en fri marknad straffas och överlever inte - en företagare har således inte, vilket vänstern vill låta påskina, någon makt över individerna. De tvingar inte oss att handla vad som erbjuds. Snarare är det just tvärtom, utbudet tvingas anpassas till efterfrågan.

Detta är viktigt. Jag vet själv vad jag vill och vad jag önskar. Mina preferenser har ingen kännedom om förutom jag själv och dessutom har ingen med dem att göra. Ingen skall tala om för mig vad att göra, vad att äta, vem jag skall ha sex med etc. Så länge mina beslut, mitt agerande och mitt beteende inte skadar någon annan är allt väl. Lag och ordning tillhandahåller ramarna för detta.

Att mellanmänskliga förehavanden skulle vara föremål för demokratiska beslut är således helt förkastliga. Jag vill påstå att sådana beslut är omoraliska. Inte minst eftersom demokratiska processer, beslut och resultat kan vara nyckfylla. Det är detta som Karls inlägg visar.

"Olika processer, som alla kan klassas som demokratiska, ger helt olika resultat! Och om vi vet att olika demokratiska processer ger olika resultat är det ganska naturligt att ifrågasätta demokratiskt beslutsfattande som sådant; hur kan det vara legitimt att flytta makt från individen till den politiska sfären om det politiska beslutsfattandet är så pass osäkert och lättmanipulerat?"

Rätten till sitt eget liv är grundläggande. Ingen har rätt till mitt liv förutom jag själv. Beslut som berör mitt liv som jag inte har kunnat påverka är inte, enligt min mening, legala således. Beslut i den politiska sfären som rör mitt liv är således minst sagt tvivelaktiga om jag inte till de besluten givit mitt medgivande. På en fri marknad är friheten total, där är det jag som agerar och tar alla beslut tillsammans med andra fri aktörer. Jag är fri att ingå avtal och jag är fri att vägra ingå avtal. Marknaden är tvärtemot vad dess kritiker säger inte alls något som är präglat av maktförhållanden vara de producenter över konsumenter eller rika över fattiga.

Karl säger:

"Många marknadskritiker kräver politisk kontroll över människor och marknader och argumenterar för att politiken kan garantera ett resultat som folket är nöjda med. Vad exemplet ovan visar är att så inte är fallet; det finns ingen unik "folkvilja" eller särskilt "allmänintresse" som kommer till uttryck via demokratiska omröstningar. Olika politiska system kan ge helt olika resultat, och det finns ingen garanti för att de politiska utfallen är bättre än resultatet av att låta folk bestämma över sig själva och uttrycka sina preferenser på marknaden i stället."

Spännande om Marknadsmyter. Läs inlägg av Jacob Lundberg.

Reclaim your life!

HAX ord på Frihetsfronten är så bra att de MÅSTE återges.

Reclaim your life!
av Henrik Alexandersson, Frihetsfrontens ordförande.

Demokrati är bra. Demokrati är viktiga grejor. Demokrati är det enda någorlunda anständiga sättet att ratta ett land.

Visst! Men samtidigt kan det bli riktigt tokigt när den demokratiska processen skenar.

De flesta av oss är med på att välja politker som skall ta hand om ett fåtal, viktiga och gemensamma frågor. Som exempel kan nämnas att skydda oss från yttre fiender, att skydda oss mot bovar och att ta hand om saker som exploderar.

Men därifrån är det ett gigantiskt kliv till hur den politiska demokratin fungerar idag. När det gäller att skydda oss från andra har systemet i princip havererat. Däremot satsar stat, landsting och kommuner oerhörda resurser på att skydda oss från oss själva. Politikerna bestämmer hur vi skall leva våra liv; de har åsikter om vad vi äter; de lägger sig i folks sexliv; de vill bestämma vilka berusningsmedel vi skall få använda och de drar sig inte ens för att styra och ställa över vilken kultur du och jag skall konsumera. De litar helt enkelt inte på oss medborgare.

En morgon när vi vaknade hade hade allt ställts på huvudet. Principen att all makt utgår från folket hade ersatts med arbetsmetoden: All makt går ut över folket. De folkvalda är nu inte längre medborgarnas ombud och tjänare. Istället har de, utan att fråga någon om lov, upphöjt sig själva till förmyndare, förståsigpåare och män av makt.

Politikernas beslut skiljer sig på en väsentlig punkt från de beslut som fattas av vanliga människor, organisationer och företag: De upprätthålls med tvång. Den som vill leva sitt liv på annat sätt hindras, bötfälls eller kastas rent av i finkan. Detta borde mana politikerna till försiktighet och finkänslighet. Men icke. För varje dag som går blir tvånget större och den enskilda människans inflytande mindre. Ingen kommer undan politiken.

Därför krävs en motkraft. Vi måste ge medborgarna kontrollen över sina liv, sin vardag och sina livsval åter. Att låta sig styras av politiker och byråkrater är inte bara farligt - det är dessutom oerhört förnedrande.

Du skall veta att för varje val politkerna gör åt dig, så förvägras du minst ett alternativ. Och eftersom alla människor är olika, har olika intressen, förutsättningar och behov - så finns det inget som säger att det alternativ polikerna fastnade för verkligen är det som passar dig bäst. Ett sådant val finns det bara en enda person som kan göra. Det är du själv.

Därför är det dags att rulla tillbaka och att minimera politiken. Alternativet, det är inte att välja mellan att rösta på (s), (c) eller (m). Alternativet är istället att minska hela den politiska makten och att åter ge människorna kontrollen över, och ansvaret för, sina liv. Detta kommer politikerna naturligtvis aldrig frivilligt att gå med på - eftersom det är deras affärsidé att styra och ställa över folk.

Politikerna hävdar envetet att demokrati är att låta 51, 67 eller 99 procent av riksdagens ledamöter bestämma hur folk skall leva sina liv. Men jag stretar mot. Det kan aldrig vara folkvälde att en politisk majoritet bestämmer över en minoritet - och alla andra - när det gäller saker som de egentligen borde hålla fingrarna borta ifrån.

Egentligen är allt mycket enkelt. Jag sätter upp ett par principer som jag tycker är rimliga som rättesnöre för ett bra samhälle.

-1- Alla människor skall ha så mycket frihet som möjligt.

-2- Gränsen för den enes frihet går där han eller hon inkräktar på någon annans frihet.

-3- Alla människor skall ha lika rättigheter.

Det kanske inte låter så dramatiskt. Men konsekvent tillämpade är dessa principer långtgående. De leder till fri rörlighet - det vill säga öppna gränser och fri invandring. Andra exempel är fri ekonomi; stärkt äganderätt; lika rättigheter; stärkt yttrandefrihet och full kontraktsfrihet. Listan kan göras mycket längre.

Jag kan till och tänka mig att den som är myndig skall få göra dumma, obehagliga, äckliga eller rent utav farliga saker. Detta så länge konsekvenserna bara drabbar henne själv och under förutsättning att det handlar om ett frivilligt val eller ett frivilligt ingånget avtal.

Det är ditt liv. Du är kapabel att göra dina egna val, ta ansvar för ditt liv och ta konsekvenserna av ditt handlande. Om detta förvägras oss - då inskränks vårt människovärde, vår värdighet och vår livsglädje.

Reclaim your life!

Så - Reclaim your life!

En trevlig och fri helg önskas!

Freds- och demokratipris till W Bush

Ja, så är åsikten på bloggen Sapre Aude och jag kan inte säga emot vad som där står.

Vad tycker du? Klicka här och läs.

Demokrati a la Wallström = den sanna folkviljan.

Minns inlägget hos Ingerö om Wallströms minst sagt horribla syn på demokrati som lös igenom i en intervju avseende Irländarnas nej mot EU-fördraget. Det hela ekar ifrån terrorismens/totalitarismens avstamp i den franska revolutionen - den sanna folkviljan är något helt annat än den uttryckta.

Irerna röstade nej för de inte begrep bättre eller för att de, med Marx terminologi, hade ett falsk medvetande är ju då en slutsats att dra. Och Margot då, jodå "Hon omdefinierar, i direktsändning, demokratiska begrepp som vi sett som hävdvunna" i den intervjun. Jodå, så att men visst "If we are serious about democracy....." - then!

Intervjun finner du i detta clip.

Ingerö ber oss mycket riktigt att "Läs. Begrunda. Läs igen. Sprid. Upprepa."

I bästa överhetsstil drar så propagandan igång igen. Nu har Mrs Democracy, enligt vad jag läser hos HAX, anlitat en PR-firma för att (goebbelskt kan man anta) tuta i folk sanningen. Upplysning kallas det visst, mmmm, jo sure. Summa summarum - 1.600.000 euro.

1.600.000! Vem betalar? Jo, det är så klart våra skattepengar igen som far all världens väg på allehanda dumheter och i detta fallet till ett sammanhang som är vidrigt tvivelaktigt rent juridiskt sett.

Hur då tvivelaktigt? Jo, det hela kan mycket väl alltså vara olagligt. Inte för att Fröken Upplysta om det sanna kommer råka illa ut så säger nu Irlandpolitikern Patricia McKenna till Freülein von Oben att "Håll dig borta från vårat val!" och "Att använda skattemedel till valpropaganda är olagligt. Räkna med att stå till svars" eftersom

1995 slog Irlands högsta domstol fast i ett mål som jag initierade - McKenna- domen - att det är olagligt att använda offentliga pengar till att påverka en folkomröstning. Högsta domstolen skrev:
"Användningen av offentliga medel till att finansiera en kampanj som syftar till att påverka väljarna att rösta ja stör den demokratiska processen och inskränker den jämlikhet, som är avgörande betydelse för Irlands demokrati... Medborgarna har rätt till en demokratisk process, enligt konstitutionen, fri från statlig inblandning, även om intentionerna är de bästa. Inga statliga organ har rätt att använda skattebetalarnas pengar till att blanda sig i den demokratiska processen."

Således hyser hon

inga tvivel om att det som Wallström planerar är ett brott mot innebörden i högsta domstolens dom. Går hon vidare med sina planer får hon räkna med att stå till svars i Irlands domstolar.

Fler inlägg om detta: Läs. Läs.

Ser fram emot se vad detta månde mynna ut i.

Kvinnors klädval - 2

I det föregående inlägget med samma namn kommenterade jag ett inlägg på Newsmill om detta med att bära religiös klädsel. Läser nu ett inlägg i DN-debatt av Dilsa Demirbag-Sten om detta.

Hon knyter an till min tanke/fråga "Hur många av de kvinnor som bär kläder täckta från topp till tå gör det av fri vilja?" görs även här:

"Alia Khalifa vill bära sin heltäckande niqab i klassrummet. Men varför ska hon det? Den är en ortodox religiös symbol. De flesta muslimska svenskar, som blivit påklistrade den islamiska identiteten, har flytt just från religiösa krafter och regimer"

Frågan är nu om allt det här handlar enkom om kläder och rättigheter att bära dem? Det tror jag inte, jag tror tvärtom att det skall ses i ett större sammanhang. Något som också Dilsa lyfter fram i sin artikel.

Jag har i min serie om "Terror och liberalism" (1-2-3-4-5-6-7-8) nämnt det totalitäras avsky mot de liberala demokratierna och dess fri- och rättigheter. Dock, förstår de väl att använda just dessa för att för fram sina positioner. De liberala länderna tillåter olikheter, något som det totalitära inte tillåter.

Dilsa säger:

"Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend, där islamister har flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen. Det som förenar de olika islamistiska organisationerna och regimerna är föraktet för liberala värden."

Så, vad innebär då fri- och rättigheterna i detta sammanhanget då?

Dilsa säger:

"Demokrati innebär inte en rätt att aldrig känna sig kränkt, men däremot en rätt att inte bli berövad sina medborgerliga friheter. Med andra ord får vi hacka i oss att alla inte uppskattar eller stöttar våra fria val. Vi får klä oss hur vi vill, men vi kan inte ta för givet att andra måste anpassa sina regler till vårt klädval. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen."

Pretty much says it all!

Hans Engnell frågar och svarar:

"Är det kränkande att inte få bära heltäckande slöja närhelst man vill? Svaret är nej."

De framskjutna positionerna är ett faktum och det är också en önskan. Något som endast Jan Hjärpe, Andreas Malm med anhang som skulle påstå annat om.

Dilsa säger vidare att:

"islamisterna vill lagstifta bort kränkningar mot islam. Paradoxen är att i takt med att islams makt ökar i västvärlden, så blir det svårare för muslimer att använda sig av den liberala rättigheten att kritisera religioner. Västledare vänder sig till företrädare för organiserad islam för att nå den del av befolkningen som har en bakgrund i muslimska länder. Så har skett i samtliga europeiska nationer. Även i Sverige. "

De framskjutna positionerna märks också av ett direkt stöd för tvivelaktiga organisationer där ledande politiska företrädare vistas i tvivelaktiga sammanhang. Vad värre är, är frånvaro av det motsatta:

"I söndags förenades en grupp islamister och nazister i en demonstration till stöd för mullorna i Iran och terrororganisationer som Hamas och Hizbollah. Motdemonstranterna på andra sidan Sergels torg var dubbelt så många och tydliga i sitt avståndstagande från islamismen. Gruppen bestod av personer med iransk, kurdisk och irakisk bakgrund. Men var fanns representanterna för det svenska politiska etablissemanget? Borde de inte ha varit på plats för att försvara de medborgerliga fri- och rättigheterna?"

Jag låter nu dina tankar flöda fritt kring detta. Dock vill jag lämna ett litet kommande boktips som jag tror kan vara av intresse i sammanhanget - LÄS.

Jo just, appropå Guantanamosvensken och hans nya äventyr - vad det nu må vara frågan om får framtiden utvisa - läser jag hos Gudmundson idag om nya svenskkopplingar, svenskkopplingar till Marocko avseende "ett nätverk för att värva jihadister". Framskjuta positioner. Eller?

Allvarligt talat med så mycket rök måste det brinna en eld någonstans!

Dick Erixon om FN

Hatten av för detta inlägg Dick! "Cirkus FN: Khadaffi krävde demokrati för sig själv."

I eftermiddags höll överste Khadaffi, Libyens diktator, tal inför Förenta Nationernas generalförsamling, vilket rapporteras av New York Daily News i Libyan despot Moammar Gadhafi chastises United Nations.

Han krävde demokrati — för sig själv i FN, inte för medborgarna i Libyen.

Alla diktatorer är galna, men Khadaffi är inte lite fräck när han kräver större demokrati i FN-systemet — så att despotiska statschefer som han själv får större makt. I praktiken handlade hans tal om att avskaffat vetorätten för de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet.

Skälet är uppenbart: Khadaffis krav skulle innebära att ickedemokratiska länder helt kunde ta över makten i organisationen. Nu kan USA, Storbritannien och Frankrike lägga in veto. Utan detta veto skulle FN bli ett språkrör mot demokrati, mot yttrandefrihet och mot mänskliga rättigheter i världen.

Flera av FN-organen är redan ockuperade av antidemokrater, inte minst Rådet för Mänskliga rättigheter som lägger förslag om hur dessa rättigheter ska avvecklas och förbjudas.

Förenta Nationerna är en cirkus. En tragisk och farlig sådan.

Enligt min mening har stater som är ofria och inte tillämpar demokrati ingenting i världssamfundet att göra. De ska kastas ut! Om man inte ger sina egna medborgare rösträtt, ska stats- och regeringschefer inte heller ha det.

Demokrati i SAPiska folkrörelser

Just läst Ingerös mkt tänkvärda inlägg 'Folk i rörelse' om hur skev och lögnaktig synen på och uppfattningen om demokrati inom dessa SAPiska folkrörelser kan vara - snarare är det ett spel för gallerierierna. Read it!

Ändamålet helga medlen. Är demokrati något som gynnar det som önskas på toppen - OK. Om inte njaeee då är det en annan ton i pipan!

Hellre kommunist än kapitalist eller fascist?

"Hellre kommunist än kapitalist eller fascist". Ett sådant uttalande såg jag efter en sorts test på webben där man kunde får reda på vilken ideologi man var anhängare. Vet att de som kommenterade sitt resultat (du är kommunist) på detta sätt är Socialdemokrat. Vad då säga om det uttalandet?

Det är absolut väl värt att uppmärksamma och reagerar på! Det rymmer nämligen motsägelser och direkt missuppfattningar vilka kan hör till dels 1) frågan om marknadsekonomi/planekonomi/blandekonomi, dels 2) frågan om totalitarism.


1. Ekonomi
Inom socialdemokratin finns det en sorts uppfattning (bland andra mytiska uppfattningar) att Sverige är ett land där blandekonomi rått och råder. Uppfattningen skulle mycket enkelt kunna beskrivas som att man tar en näve marknad och en näve planekonomi, slänger det i burk och ut kommer blandekonomi. Detta är rent nonsens. I Sverige råder marknadsekonomi om än mycket reglerad sådan. I en planekonomi råder ingen marknad där är allt bestämt och planerat uppifrån. Dessa två olika ekonomier är INTE två ytterligheter på en skala där blandekonomi är en sorts sedvanligt svensk 'lagom' gyllene medelväg. Marknadsekonomi och planekonomi är artskilda.

Det finns socialdemokrater som säger sig vara antikapitalistiska (ex deras ungdomsförbund). Det är väl detta som får dem att säga dylikt, att de hellre är kommunister än kapitalister. Detta innebär ju då att man hellre skulle se planekonomi varmed det sedan inte skulle finnas någon välfärd kvar att fördela. Det är ju trots allt för att vi har en marknad som välstånd skapas som staten kan konfiskera för sin fördelningspolitik.

De socialistiska statsprojekten torde ju nu ha bevisat planekonomins oduglighet. Idag är det ju bara att vänd blicken mot Venezuela för att se hur herr Hugo Chavez håller på att förstöra en hel nation. De länder som lyfts sig ur fattigdom och elände har gjort det för att de liberaliserats, inför mänskliga fri- och rättigheter, demokrat OCH fri handel. Fri handel är kapitalism. Ju snabbare och ju öppnare, destom snabbare har också omvandlingen skett.

Graden av "blandekonomi" i de västerländska länderna är ju också ganska talande. Hämtar detta ur ett tidigare inlägg, "Vilket system väljer du?" (Johan Norberg vare tack för faktan):

Vi har den mer 'liberala' gruppen, den anglosaxiska såsom ex USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Australien. Låt oss kalla den Grupp 1.
Vi har sedan den me 'sociala' gruppen, såsom Tyskland, Frankrike, Italien. Grupp 2.

Per-capita tillväxt sedan 1990:
Grupp A - 3%
Grupp B - ca 1,5%

Arbetslöshetsnivåer:
Grupp B - upp till 10%
Grupp A - ca 5%

Andelen långtidsarbetslösa är hos Grupp B tre gånger större än hos Grupp A.

Det finns alltså ett klart generellt samband - "Ju friare människor är, desto snabbare utvecklar de sitt land."

Förhållandet är också klart mellan liberalisering och tillväxt - de länder som liberaliseras blir snabbt rikare. Det omvända gäller således också - de länder som blivit rika och som börjat med fördelning har tappat sin utveckling detta är alltså länder som "underskattar det positiva resultatet av ekonomisk frihet."

Intressant är att de fattiga länder vilka accepterade och omfamnade kapitalismen har haft en snabbare och effektivare utveckling än vad västländerna någonsin kommit i närheten av när de lyfte sig ur armod och fattigdom. Således faller också kritiken att rika är/blivit rika på fattiga länders bekostnad. Denna kritik härstammar nu ur tanke på ett nollsummespel, en idé som således är befängt falsk.

Globaliseringen av kaptilismen ligger också bakom följande intressanta siffor:

Andel med säker vattentillgång i u-länder
1970	30 %	2004	80 %
Andel länder som är liberala demokratier
1976	26 %	2006	47 %
BNP per capita
1970	$3 740	2006	$7 280
Medellivslängd
1970	59 år	2006	68 år
Analfabetism
1970	37 %	2005	18 %
Extremt fattiga i u-länder
1981	52 %	2005	25 %
Dödsfall i krig per miljon människor
1970–79	1 178	1990–97	367

Rekommenderar starkt se Johan Norberg dokumentär om globaliseringen. Finns uppdelat i sex clip på YouTube, länkar till clipen finner du här. Det var Johan som fick upp ögonen på folk om vad globaliseringen faktiskt innebär, hans bok "Till världskapitalismens försvar" - vilken jag varmt rekommenderar, som handlar om just detta är, enligt Wikipedia, översatt till 28 språk! Du behöver inte köpa boken heller utan kan avnuta de gratis i Pdf.

Nå, jag rundar av här. Det är lätt att vara antikapitalist när man lever i ett land där man kan avnjuta kapitlismens frukter, skapade trots regleringar vilka INTE är någon sorts blandekomoni. De som lever i fattiga länder eller som lämnat kommunismens regimer har svårt att begripa hur man kan ha denna hållning hos oss. Jag begriper det inte heller. Det är inte heller inte folk på flykt från Florida till Kuba som drunknar i havet där emellan, det är inte heller döda europeer som sköljs upp på afrikanska stränder.

Jag låter Milton Fridman konstatera följande:

"Historien är helt klar; man har hittills inte upptäckt något alternativt sätt att förbättra livet för mängder av människor, som är bättre än den produktiva verksamhet som utlöstes av fri företagsamhet."

Nej, var hellre nöjd med att du är Socialdemokrat. Trots att den idén tillhör den marxistiska idétradtionen har socialdemokratin, om än motvilligt, som ideologi betraktat, "accepterat" marknadens förmåga att skapa välstånd, det är däri och endast däri det skapas. Socialdemokrati eller socialliberalism (som inte härstammar ur den marxistiska idétraditionen) står varandra nämligen nära. Påståndet att hellre vara kommunist än kapitalist faller nämligen på sin egen orimlighet.

Nästa orimlighet är sedan nästa del i inlägget - att hellre vara kommunist än fascist. Dessa tu är nämligen desamma, de äro båda uttryck för totlitarismen. Oavsett vilken färg du har på en Volvo, kommer det ändå alltid att vara en Volvo. Så är det för totatlitarismen.

2. Totalitarism
Kommunism. Fascism. Nazism. Radikal islamism. Alla totalitära läror och ideologier. Således är det rätt att skriva kommunism=fascism=nazism=radikal islamism.

Visst finns där så klart olikheter men dessa äro enbart att betrakta som ytfinnisch på ett ondskefullt inre där likheterna är allt för slående. Om detta har jag tidigare bloggat i en serie kallad "Terrorism och liberalism" : 1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - 7 - 8

Den största, och för oss i de fria demokratierna avgörande likheten är dessa rörelsers hat emot den liberala demokratins fri- och rättigheter och allt som därav följer. För att knyta an till punkten ovan - ekonomi - är det också så att världen över så går demokratiseringen hand i hand med kapitalismen. Det är inte konstigt. Frihandel förutsätter personlig frihet och eftersom inte personlig frihet har med totalitarism att göra så.... Läs gärna inlägget "Jaha, där ser man...." för konkreta fakta om vad som händer i världen där kapitalismen drar fram.

För att ta upp några intressant, och minst sagt iögonfallande likheter kan nämnas följande:

i) Dödskult, ”underkastelsens ideal, idealet om underkastelse under en auktoritet som den liberala civilisationen långsamt hade undergrävt och som de nya rörelserna ville återupprätta på nya grunder.” Grunder vari kontroll över sin egen död som fulländar upproret finns, "Mord som uppror, självmord som heder; mord och självmord som den mänskliga frihetens gemensamma symbol."
ii) Symboliken. Idealen uttrycktes genom ”samma uppsättning riter och symboler” i form ”folksamlingarna som skanderar i massor, den monumentala arkitekturen, tron på den personliga försakelsen, betoningen av den blinda tron på befängda doktriner.” Dessutom val av ”en egen enfärgad symbol som representation för auktoritetens enhet, röd, brun, svart” med naturligt medföljande uniform förstås.
iii) Urmyten. Gemensamt för dem alla är att de har ”en teori om historien och mänskligheten” att förklara ”rörelsens mål och handlingar” som, märkligt nog kan tyckas, är som tagen ur Bibeln och Johannes Uppenbarelse. Mer om detta i seriens andra inlägg.


Ytterligare slående för dessa rörelser är att 'ändamålen helgar medlen'. Våld är alltså accepterat. Och då makten är målet tvekar man inte använda det. DOCK, det som till början var tänkt som ett tillfälligt användande blir snart vardagen. Jag låter Herbert Tingsten säga följande:

”Det handlingssätt som ursprungligen uppfattas som tillfällig taktik bli vana och karaktär. Människor formas efter den. Ledstjärnorna slocknar; kvar står den absoluta makten hos ett fåtal, med dess förmåga att förstöra både styrande och styrda. Så har kommunismen blivit en fallen ängel bland de politiska riktningarna; åskådningen bär ännu spår av det himmelska ursprunget, men handlingen och sinnelaget präglas av mörker och reaktion.”

Men som sagt, oavsett etikett är detta ett av totalitarismens väsen.

Härmed är det ju uppenbart att även lögnen hör hemma hos totalitarismen. Citerar även här Tingsten (även citerat i mitt inlägg "Lögnens renässans. Och dess kontinuum?":

”Vår tid har bevittnat lögnens renässans. Man ljuger inte längre generat och i detalj, utan oblygt och en gros. De totalitära partierna har återupplivat den totala lögnen. Dess förutsättning är att valet mellan sanning och lögn träffas uteslutande med hänsyn till den politiska ändamålsenligheten. Om lögnen ter sig tjänligare, begagnar man den, om sanningen duger för det syfte som eftersträvas, får den träda till. Men då lögnen har en smidighet, mångsidighet och variation som sanningen saknar, är det givet att den senare måste få en jämförelsevis begränsad användning. Ljugandet blir icke blott en godtagen utan en normal metod för politiskt arbete.”

Läs gärna vidare i serien om fler likheter. Idén om 'Den sanna folkviljan', sådant som folket inte är medvetna om varför de måste styras/ledas, folkets nuvarande medvetande är enbart falskt. Där finns 'Antiintellektualism'. Att 'Terrorism och totalitarism' är samma sak.

Kommunism - Fascism - Nazism - Radikal islamism. Inget kärt barn men totalitarismen har många olika namn på dess fula trynen vilka måste slås till så snart det visas upp!

Är du anhängare av något av dessa eller ser någon som helst förståelse i eller för dem torde du vara vaksam på vad du ger dig i kast med. I samma stund du accepterar något som helst från dessa ondskefulla läror har du nämligen givit upp dig själv.

Frihet - Demokrati - Kapitalism
Individens frihet. Demokrati. Kapitalism. Dessa tre hänger samman, det är bara att inse och acceptera. Må du nu vara socialliberal, socialdemokrat eller liknande och önska ta av det välstånd som endast kapitalismen förmår skapa så får det ligga på ditt samvete. Men att säga sig hellre vara kommunist än kapitalist faller på sin egen orimlighet, då säger du hej då till demokratin, hej då till dina fri- och rättigheter och accepterar i samma stund exakt detsamma som du förfasar över hos fascismen.

Det är därför som rakade nynazister och kamoflerade anonym-vänsteranhängare är så illa ute båda två. De äro syskon i samma familj.

Jag tycker följande citat av Johan Norberg ur boken "När människan skapade världen" är ett lämpligt att avsluta med här:

"Om vår förfäder kunde se hur vi lever idag skulle de förundras. De skulle förvånas över att de flesta barn inte längre dog före föräldrarna. Och de hade inte trott sina ögon om de fick se vår läkarvård, våra mediciner och våra datorer. Men framför allt skulle de nog förundras över att det bekväma liv som de med blod, svett och tårar bidrog till att ge oss mottogs med sådan nonchalans och otacksamhet av generation som får njuta av det.

När jag växte upp ägnade jag inte vår civilisation ens en minut av tacksamhet. Men det borde jag ha gjort, för inget av det detta är skapat av naturen, det fanns inte från början. Manna regnar inte från himlen och skapandeprocessen fortsätter inte automatiskt. Allt finns här för att tidigare generationer har tänkt och kämpat, arbetat och skapat. De har kommit på lösningarna, odlat upp landet, rest husen, dragit rälsen, lagt vägarna och ledningarna, förädlat träet och malmen. Och de har gjort det i kamp mot bevakare och kontrollanter, mot fiender som sagt att det är girigt, brottsligt, farligt och övermodigt, och mot vänner som har avrått: det är ingen idé.

Välstånd är något helt nytt i vår värld, därför att friheten är ny. Under de tusen åren av fundamentalism, slaveri och feodalism fram till 1820 ökade genomsnittsmänniskans inkomster med bara 50%. Under de knappt 200 åren därefter har det ökat med 900%.

På ett ögonblick i historien har världen blivit som ny. Bakgrunden är upplysningsfilosofin och vetenskapen som började bryta igenom under 1600-talet. Upplysningens filosofi gjorde gällande att tillvaron var logisk och att människan är en förnuftsvarelse med möjlighet att skaffa information och sluta sig till vad hon kan och ska göra. Liberalismens politik blev den naturliga följden: att individen också borde ha rätt till att leva efter eget huvud så länge hon inte utövade tvång mot andra. Den gav i sin tur upphov till industrialismens ekonomi, där nya värden skapades på löpande band - bokstavligen - som gav människorna mat på bordet och tak över huvudet. Detta fortsätter idag med globaliseringen som knyter ihop världen med handel och kommunikation."

"Plötsligt blev framtidstron möjlig - hoppet om att kunna lämna en bättre värld i arv åt sina barn, något som inspirerade reformer som näringsfrihet, frihandel och skydd för äganderätten. De mest fantastiska resultatet av denna kapitalistiska revolution var den mentala revolution som bestod i att man bevisade att människor inte är varandras fiender. Den traditionella föreställningen var att människans egenintresse var farligt. Människan var ett bestialiskt djur, vars drifter ständigt måste hållas i schack av kyrka, artistokrati och stat. Liberalerna hävdade tvärtemot att människornas egenintresse kunde vara en positiv kraft. Nu gav samhällsutvecklingen dem rätt. När människor fick frihet kunde de förbättra världen. Girigheten hade väl alltid funnits där, och i ett kontrollsamhälle gjorde den att man tävlade om makten att få suga ut andra, men i ett liberalare samhälle tävlade man om att erbjuda det andra ville ha. Nu fanns inte längre välstånd genom att kungar och riddare tävlade om att stjäla folkets bröd och kött, utan genom att bagare och slaktare tävlade om att ge folket bröd och kött till så god kvalitet och så bra priser som möjligt."

Appropå demokrati och folkvilja

Kommer folkviljan vara avgörande med anledning av vad jag läser i inlägg hos Anders Edwardsson?

"Följ folkviljan!
Hela 54 % av svenska folket vill ersätta befintliga kärnkraftverk och även bygga nya reaktorer (SvD 090408). Ett utmärkt tillfälle för alla politiker till både höger och vänster att visa att man är goda demokrater och beredda att därför följa folkviljan... "

FN - Diktaturstödjande organisation

Se inlägg av Hans Engnell. Har i tidigare inlägg diskuterat det man skadar aldrig läsa mer.

"En stor del av världens stater är odemokratiska. Eftersom FN är den globala mötesplatsen för världens alla länder, är det oundvikligt att även diktaturer deltar. Problem uppstår när de får diktera villkoren."

"FN:s människorättsråd har antagit en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott. Det är föga förvånande att det är diktaturer i världen som har drivit på för att få igenom detta. Eftersom religion och politik hänger intimt samman i många av världens ickedemokratiska eller semidemokratiska länder, är förbud mot kritik av religion detsamma som att ge diktautrer grönt ljus att förtrycka sina befolkningar."

Dawit och fördelen med demokratier

Inte utan att man är glad man lever i demokrati och det är inte i en demokrati som Dawit Isaak är på besök i. Dawit är fängslad i en diktatur. Eritrea heter landet. Dawit, svensk medborgare som han är, har nu varit inburad i åtta år. Åtta!

Trots omvärldens påtryckningar händer föga. Frågan blir ju då hur påtryckningar på förtryckande regimer fungerar? Ja, det har ju sällan fungerat innan och inte nu heller. Dialog och förhandling är ju inget typiskt kännetecken för totalitära regimer och ideologier. Läs exempelvi artikeln "Ambassadören - Ta ert bistånd och stick" i Expressen.

"Påtryckningar hjälper inte En klar majoritet av Sveriges riksdagsledamöter kräver av Eritreas president att Dawit Isaak friges omedelbart. Men ambassadören säger att internationella påtryckningar inte kommer att hjälpa. Om att EU nu diskuterar att strypa biståndet till Eritrea om inte politiska fångar friges säger Yonas Manna:
- Det är oerhört vulgärt att hota på det sättet.

För GP berättar Yonas Manna att han själv lärde känna Dawit Isaak och hans familj i Sverige under 1990-talet. Ambassadören kallar Dawit Isaak för ”en trevlig kille”. GP:s Gabriel Byström pressar ambassadören med frågor kring om han gjort något för Dawit Isaak. Ambassadören svarar nej.
- Att tycka något och att agera är två skilda saker. Om jag som statsanställd skulle åka till Eritrea och säga att vi borde frige Dawit Isaak - nej, det skulle bli löjligt.

Varför?
- Expressen frågar en massa personer just nu vad har du gjort för Dawit Isaak? Nu frågar du mig samma sak. Allvarligt talat... Om du är medlem i administrationen så finns det en massa saker som du bör göra och andra du inte bör göra. Det finns saker jag tror på, det här är inte en av dem, säger Yonas Manna till GP.

GP frågar vad Yonas Manna har att säga till Dawit Isaaks tre barn hemma i Göteborg.
- Jag önskar dem lycka till."

Som sagt, inte utan att man är glad man lever i demokrati där får fina killa leva i frihet, det är just detta som gör demokratin så fängslande.

Israeliska soldaters uppförande

Skriver detta inlägg med anledning av inlägg hos Israelnyheter.

Israels armé är nu föremål för en undersökning efter påstådda oegentligheter under intåget i Gza. Det är uppgifter från soldater i armén som kommit fram, att jämföra med den israeliska arméns officiella linje. Såsom jag förstår att det framkommer i artiklarna, finns det en diskrepans mellan arméns officiella rapport och de soldaters redogörelser som framkommit.

Haaretz.com: Läs. Läs.
Jerusalem Post: Läs. Läs.
DN: Läs.
SR: Läs.

"According to the testimony of a number of soldiers who took part in what appears to have been a group therapy session getting the war experiences off their chest, three soldiers told of cases in which civilians were killed by sniper fire, and of the wanton destruction of property." Även om detta fall har olyckliga omständigheter, är det av vikt att se över det hela. "One mother and her kids didn't understand and they turned left... [The commander] forgot to tell the sniper on the roof that [the family] was released and that he should hold fire, so he... you can say he did what he should have, according to instructions... The sniper sees a woman and children coming at him and crossing no-entry limits, so straight away, he fired at them."

Det är beklagligt och oacceptabelt om detta skett - oavsett omständigheter - inte minst med tanke på den israeliska arméns uttalade höga moral.

Att krig kan locka fram det värsta hos människor är en förklaring som kan ligga nära till hands. Jag tror dessutom - utan att ursäkta något - att den press som finns i regionen nog kan förklara att misstag alltså kan ske. Men - lika mycket som jag tror det är sant att människor kan lockas eller pressas till illdåd, lika lite vara en ursäkt. Fel är fel även om begått i stridens hetta.

Det goda i det onda är dock att man tar tag i det och går till botten med detta. Detta bör man nu i och för sig förvänta sig av en demokrati där öppenhet och grund i humanism och mänskliga rättigheter torde vara en självklarhet.

Kravet på moral syns i media, ex: "The country fights not because it wants to, but because it has to. And since it has to, it is crucial that Israelis believe in the morality of their cause. The idea of a moral army is not important because of how we are perceived abroad, but rather for how we perceive ourselves."

Misstag eller medvetna överträdelser spelar alltså ingen roll. Det är lika illa. Gott är dock att man är öppen med det, tar tag i det och visar att man gör just det.

En motvillig men nödvändig jämförelse
Det finns en jämförelse som visar på att skillnaden knappast kan bli större. Jag kan inte låta bli att göra den.

Israel anklagas ständigt av sina omgivande grannar, ivrigt supportade av divers grupper i väst. I detta fallet, och andra liknande fall, skulle sådan kritik vara berättigad. Kritiken luktar dock illa och kommer med fadd smak. Hur det? Vad skulle vi uppleva och känna om vi vände kritiken och de kritiska glasögonen mot dem vilka vilja utplåna Israel från kartan (bara en sån sak....). Jo, vi skulle förfasas. Det är nog just därför media i väst tycks vara så restriktiv, man kan inte tro att saker och ting som sker kan vara sanna.

Vad ser vi då? Jo, de radikala islamisterna, vilka ständigt och med manisk lögn anklagar Israel för diverse brott, hyllar sina egna som hjältar när dessa bevisligen gjort saker som är flerfalt värre.

Låt mig ta ett exempel, vilken jag nämnt i tidigare inlägg. Där tog jag upp den modige hjälten Samir Kuntar som bröt sig in i en israelisk familjs hus, vilka nog inte kunde försvara sig. En räd som avslutades med att den modige Samir Kuntar sköt pappan i familjen "från nära håll, i ryggen och dränkte honom därefter, inför dotterns ögon. Fyraåriga Einat Harans skalle krossade han sedan mellan gevärskolven och klipporna."

Lyckligtvis togs denne sjuke onde man till fånga.

Olyckligvis försattes han och fyra andra på fri fot när Israel bytte mot "kvarlevorna av de två soldater som Hizbollah tillfångatog på israelisk mark (startskottet för kriget sommaren 2006 mellan Israel och Hizbollah), och kunde slutligen förbereda sig för den sorgestund som begravningar alltid innebär."

Den enes börda den andres krona
I Israel ser man allvarligt på sådana här saker, uppenbarligen. Inte minst ser fri media till det. Det är ju tjusningen med demokrati att man inte kan dölja något utan att man strävar efter att leva upp till humanismens ideal och mänskliga fri- och rättigheter.

I Libanon ser man inte allvarligt på sådana här saker. "I Libanon utlystes nationell helgdag. På flygplatsen bereddes plats för höga politiker att hälsa de släppta fångarna. I Samir Kuntars hemby hängdes banderoller upp som välkomnade ”hjälten” åter. I den lilla kuststaden Naqoura dekorerade Hizbollah den scen där en mässingsorkester inväntade fångarna med ett foto på en tårögd judinna och parollerna ”Israel gråter av smärta” och ”Libanon gråter av glädje”."

I Gaza ser man inte heller allvarligt på sådana här saker. "Även i de pale-stinska territorierna firade man. I en hyllningsmarsch i Gaza bar man affischer på Samir Kuntar och delade ut godis. Palestiniernas premiärminister från Hamas, Ismail Haniyeh, kallade Kuntar ”den arabiska nationens hjälte”."

När skall de utreda sina brott?

Det som med rätta är ett brott i och en börda för en demokrati föräras som hjältedåd bland de totalitära där terrorister krönas till hjältar.

Usch, Bush börjar få rätt.

"Bush börjar få rätt" heter inlägget av Anders Edwardsson.

Jag citerar ur hela inlägget valda delar som följer:

"Steg ett av den vision USA:s förre president George W Bush en gång målade upp för Irak - att skapa ett demokratiskt land i den muslimska världen - är alltså på god väg att uppfyllas. Nu ser vi därför också fram emot steg två - att Irak blir ett föredöme i regionen som sporrar folken i angränsande länder att omkullkasta de ruttna regimerna där. Detta kommer garanterat inte att bli lätt och ta lång tid."

Alternativet?

Ja, nu finns "i alla fall möjligheten till en god framtid för Irak (och Mellanöstern). Hade slaskvänsterns militanta fredsivrare fått som de velat hade däremot Saddam Hussein fortfarande tronat i Bagdad, hans barbariska söner fortsatt plåga det irakiska folket och Baathpartiets terrorapparat rullat på som vanligt, med dagliga portioner mord, terror, våldtäkter, utsugning och misshandel. Priset för att bli av med Saddam & C:o blev som sagt högt. Men det vart en gång priset för att få bort Adolf Hitler från makten i Tyskland också."

Måste väl vara värt det? Eller?

Anders svarar: "Och så här efteråt - visst var det värt det!"

Angående tillhörighet, en liten uppföljning

Med anledning av mitt föregående inlägg finner jag att ett inlägg av Dick Erixon, "Är Europa en del av världen?", knyter an till det. Dick skriver inlägget med anledning av artikel i DN, "Pakistansk kris".

Dick uppmärksammar att Europa inte nämns med ett ord och att det som vanligt är USA´s ansvar när någonting händer i omvärlden. Läs inlägget och läs artikeln.

Dick: "Så snälla, snälla, snälla. Sluta isolerat “analysera” USA:s uppgift i världen, och diskutera Europas roll och ansvar!"

När det brann i våra knutar, 1 och 2VK, kom USA till vår undsättning. Inte minst under 2VK när vi européer gottade oss i allehanda totalitära galenskaper. Senast det brann i våra knutar, balkan, fick USA återigen ingripa - europas länder och EU visade sin handlingsförlamning och tilllika -oduglighet - och räddade livet på bosniska muslimer.

Hur kommer det sig att USA är ett land vi tycks älska att hata? Hur kommer det sig att vi så lätt kritiserar USA och brister i att se vårat eget ansvar?

Angående tillhörighet

Svensk. Nordbo. Europe. Vad är jag? Har ju finskt blod också, för att tala i sådana termer.

Men vad jag verkligen är, är jag. En människa med rätt till mitt eget liv. Jag anser att ALLA har denna grundläggande rättighet. Jag tillhör inte svenskarna, nordborna, européerna eller finnarna. Min tillhörighet är mänskligheten. Undantaget från denna regel är min familj och närmast anhöriga.

Klart är att jag som svensk medborgare känner samhörighet med Sverige och svenskarna, liksom jag - då jag varit där så ofta - känner en samhörighet med Finland och finnarna. Håller till mångas förtret på de finska Lejonen i ishockey! ; ) Klart är också att jag även känner samhörighet med européerna. Det som samlar oss är väl en känsla av gemenskap utifrån kultur, språk, historia och gemensamma värden. Jag tänker på våra de fri- och rättigheter som vi som lever i Europas demokratier tar för givna. I skiftande grad måhända, men ändå.

Dock är det så att jag mer och mer känner jag tappar/släpper greppet om det här med tillhörighet. Det är inte viktigt. Det kan till och med vara ett hinder. Det är inte viktigt för mig om jag är svensk eller finne. Det viktiga för mig är att få vara den jag är. Således är det viktigt för mig att alla andra också skall få vara dem de är. Detta förutsätter de friheter och rättigheter som vi har i de fria liberala demokratierna. Samhörigheten består dock.

Med anledning av det som händer Europa just nu, tänker inte minst på händelserna i Malmö. Jag tänker på hat och hot från extrema rörelserna både till höger- och vänster (samma sak egentligen) och den radikala islamismen. Med anledning av detta måste jag stå upp för Sverige. DOCK inte i någon nationalistisk andemening eller dylikt - bort det. Nej, jag står upp för Sverige i frihetens anda. Det totalitära rörelserna är ju de facto emot vår frihet, vår fri- och rättigheter, vår demokrati. Därmed är de emot Sverige, de är även emot Finland och alla andra fria liberala demokratier.

Såsom jag står upp för Sverige, står jag alltså upp för Europa därmed för alla världens folk.

OM vi anser att vår frihet är värd att stå upp för MÅSTE vi också anse att alla andra är värda den friheten. Om inte är det en form av rasism, att andra inte är värda det vi anser vara det högsta värdet. Det är det jag tror det ytterst handlar om. Här finns inga gråsoner. Här är svart och vitt.

Antingen är du för vår fri- och rättigheter, våra liberala demokratier eller så är du emot.

Därför är det med intresse jag hamnade på följande artikel "Problem i Londonistan" hos danielpipes.org. Intresset gäller vad man har sina grundläggande sympatier. Har boende i Sverige dem här eller i ett annat land? Vad tar det sig uttryck i, vad är man beredd till?

Artikeln är från 11 juli 2006. Här är vad som framkom i Storbritannien:

Muslim eller britt

"Opinionsundersökningar visar att en stor majoritet av muslimerna känner att det finns en motsättning mellan deras brittiska och muslimska identiteter. Två undersökningar visar att endast en liten del anser sig vara britter först (7 % och 12 %), men när det gäller hur många som först och främst identifierar sig med sin religion skiljer sig svaren i undersökningarna åt väsentligt (81 % och 46 %)."

Londonbombningen

Sympati
* "Ungefär en av 20 brittiska muslimer har uttryckt öppen sympati för bombningarna".
* "Fristående opinionsundersökningar visar att mellan 2 % och 6 % anser att attackerna var berättigade, 4 % vägrar att fördöma dem, 5 % anser att Koranen rättfärdigar dem och 6 % anser att självmordsbombarnas agerande står i överensstämmelse med Islams principer."

Förståelse
* "Tretton procent säger att självmordsbombarna från den 7 juli borde betraktas som "martyrer", 16 % säger att attackerna var felaktiga men att anledningen var riktig, medan 20 % känner sympati för förövarnas "känslor och motiv".
* "Hela 56 % kan "förstå varför vissa människor uppför sig på detta sätt"."

Hjälpa polisen

"Ett oroande stort antal muslimer skulle inte hjälpa polisen om de misstänkte att en muslim planerade en terroristattack. Antalet muslimer som inte skulle vara villiga att hjälpa varierar i olika undersökningar från 5 % till 14 % till 18 %."

Våld acceptabelt?

* "Före 7/7 2005 ansåg 11 % att "för religiösa eller politiska grupper var det acceptabelt att använda våld för att uppnå politiska syften" men efter attackerna sjönk den siffran till 4 %."
* "Två av varandra oberoende undersökningar av hur många muslimer som stöder självmordsattacker på civilbefolkningen i Storbritannien gjordes, och svaren var identiska 7 %. (Bland 18-24 åringarna, vilket är den åldersgrupp som är mest benägen att utföra en sådan attack, ökar siffran till 12 %.) "

"Men hur ställer man sig till självmordsbombningar mot militären i Storbritannien?"
* "Här varierade de positiva svaren från 16 % till 21 % (18-24 åringarna 28 %).

"Är de som svarat på enkäten själva villiga att omfamna våldet för att göra slut på den dekadenta och omoraliska" västvärlden?"
* "En procent, vilket motsvarar ca 16 000 människor, svarade jakande på den frågan"

Införande av Sharia

"Muslimerna sticker inte under stol med att de anser att sharialagarna borde gälla i Storbritannien."
* "Fyrtio procent vill att Sharialagar skall gälla i muslimskdominerade områden"
* "61 % vill att shariadomstolar skall få avgöra civilrättsliga mål bland muslimer."
* "Så många som 58 % anser att de som kritiserar eller förolämpar islam skall ställas inför rätta och åtalas."
* "Ungefär 55 % anser att skolor bör förhindras att förbjuda kvinnliga elever att bära hijab"
* "88 % kräver att skolor och arbetsplatser skall inrättas för att underlätta muslimska bönestunder."

Integrering

* "65 % anser att muslimerna måste göra mer för att integreras in i den brittiska kulturen"
* "36 % säger att moderna brittiska värderingar hotar den islamiska livsstilen."
* "Tjugosju procent känner sig kluvna i sin lojalitet gentemot andra muslimer och Storbritannien."
* "Av dem som föraktar den västerländska civilisationen och anser att muslimer "bör försöka förgöra den" är det 32 % som vill uppnå detta genom icke-våld medan 7 % vill använda sig av våld."

Inställning till judar

"Opinionsundersökningar bekräftar att den utbredda antisemitismen i den muslimska världen också visar sitt fula tryne i Storbritannien."
* "Ungefär hälften av de muslimer som tillfrågats anser att judar har för stort inflytande över Storbritanniens utrikespolitik och att de är i komplott med Frimurarna för att kontrollera pressen och politiken."
* "Uppemot 37 % anser judarna i Storbritannien vara "legitima mål som del av den pågående kampen för rättvisa i Mellanöstern""
* "16 % hävdar att självmordsbombningar kan rättfärdigas i Israel. (Bland 18-24 åringarna ökar den siffran till 21 %.)"

"I korthet kan man konstatera att hälften av de brittiska muslimerna vill införa islamisk lag och 5 % anser att våld är berättigat för att uppnå detta. Dessa resultat visar att Storbritanniens potentiella terrorister lever in en fruktsam miljö."

Vad månne dessa frågor få för resultat i Sverige? Skulle även vara intressant se vad en liknande undersökning skulle ge för resultat vid utfrågning av extremvänstern och -högern. Om än olika svar, i sig, skulle klart framkomma, vilket jag vill ha sagt, att de inte är för de fria liberala demokratiernas fri- och rättigheter.

Nej, de vill att vi skall ha tillhörigheter. Vilka dessa nu än må vara, en nation, ett folk, en ras, en gemensam kultur eller religion så är det ett otyg. Ett otyg som innebär ofrihet.

Det finns alltså dem som är beredda att ge upp friheten och införa ofriheten, med eller utan våld. Det finns även dem som fjäska, som försöker förstå eller som löpa med dessa ofrihetens olika yttringar.

Dessa ondskans ivrare och lakejer måste vi stå upp mot och detta gör vi genom att stå upp för vår frihet.

Terror och liberalism - del 8

Dags att knyta ihop trådarna
Det har nu hunnit bli några inlägg under den korta tid jag bloggat. Känner nu jag skulle vilja försöka knyta ihop lite av trådarna för att se hur de hänger samman.

Inledningsvis vill jag säga att om vi låter det så blir det bättre och bättre dag för dag.

Totalitarism och liberal demokrati
Tidigare inlägg har berört likheter mellan de totalitära idéerna vilka har det gemensamt att de riktar sin kamp mot den fria liberala demokratin. Således är de totalitära idéerna, fascism, nazism, kommunism och radikal islamism emot den frihet som bara en liberal demokrati kan bära.

Därför är det viktigt för de fria liberala demokratierna att stå, tillsammans, mot dessa totalitära idéer. Detta görs genom att arbeta för spridningen av den liberala demokratin och för ökad och bevarad frihet inom och mellan de liberala demokratierna, då kommer motståndet till sist att rämna – det följer automatiskt av ökad frihet.

Ekonomisk och personlighet frihet
Det är nu inte så enkelt som att bara sprida konceptet demokrati – hej, kolla, gör så här. Nej, intressant nog så går spridningen av demokrati – vare sig vi nu vill eller tycker om det eller inte – i stort hand i hand med ökad personlig och ekonomisk frihet. Spridningen av kapitalismen är faktiskt det som möjliggjort personlig och ekonomisk frihet och därmed demokratisering. Penningen är ett synnerligen intressant förlösningsmedel!

Det är just därför jag säger att jag är liberal och demokrat. Därför menar jag att vi måste värna och arbeta för globaliseringen.

Globalisering av personlig och ekonomisk frihet
Ökad frihet är att ingen tillåts kränka någon annan samt att stater inte skall stänga människor ute eller inne med tullar och gränser - fri handel och fria marknader således. Det är detta vad kapitalism handlar om, det är detta vad globaliseringen handlar om och det är inte något som är av ondo. Verkligheten talar för sig själv oavsett vad globaliseringens motståndare säger.

För som det är så är - utvecklingen vi ser i världen är ”inte resultatet av någon socialistisk revolution” utan en följd av att världens ”länder de senaste decennierna långsamt har börjat vandra en väg mot ökad frihet för medborgarna. Valmöjligheterna och det internationella utbytet har ökat, investeringar och bistånd har överfört idéer och resurser. Det betyder att man har kunnat dra nytta av andra länders kunskaper, välstånd och uppfinningar. Import av mediciner och nya hälsovårdssystem har förbättrat levnadsvillkoren. Modern teknik och produktionsmetoder har utvecklat produktionen och förbättrat tillgången på mat. De enskilda medborgarna har fått allt större frihet att välja yrke och sälja sina produkter. Det vi märker i statistiken är hur detta ökar länders välstånd och minskar medborgarnas fattigdom. Men viktigast är friheten i sig, den självständighet som egenmakt ger människor som levt i förtryck.”(1)

Globaliseringsmotståndare och antikapitalister må påstå att ”rika blir rikare och fattiga fattigare”. Påståendet är endast sant till hälften. De rika blir rikare, visst - men de fattiga blir också rikare, INTE fattigare. Huruvida klyftan mellan världens rikaste och de fattiga – som också blir rikare – ökar är inte viktig, världen blir rikare och det finns ingen inneboende mekanism såsom den enes bröd den andres död, det är en myt.

Så kan vi då se i världen hur fattigdom, hunger, spädbarnsdödlighet, analfabetism, korruption och global ojämlikhet minskar. Vi ser samtidigt hur medellivslängd, inkomst, levnadsstandard och jämlikhet ökar. I och med välståndsökningen ser vi hur sådant som kvinnoförtryck minskar då de ges möjlighet att försörja sig själva. Vi ser även hur den så kallade befolkningsboomen man befarat blir till intet när man inte längre behöver ha stora familjer. Detta är globaliseringen av kapitalismens förtjänst.(2)

Stå upp för demokrati och därmed personlig och ekonomisk frihet
Den för mig viktiga demokratin sprids också genom detta. Kritiker mot globalisering har således fel när de säger att den är ett hot mot demokratin. ”Demokrati, allmän rösträtt och fri opinionsbildning har aldrig någonsin i historien varit så utbredd som den är idag”, siffrorna från Freedom House, 2000, talar sitt tydliga språk.

i) Andelen länder som är demokratier (%)
ii) Andelen människor som lever i demokratier (%)

År 1900 – i) noll ii) noll
År 1950 – i) 14,3% ii) 31%
År 2000 – i) 62,5% ii) 58,2% (3)


Med facit i hand måste vi därför också stå upp för dessa ideal – dess överlägsenhet talar ju sitt tydliga språk. Till ovan nämnda utveckling måste också tilläggas det faktum att två demokratier aldrig gått i krig med varandra. Aldrig heller har det i en demokrati förekommit massmord eller svält.

Den andra sidan då – det totalitära? Att vi måste stå upp mot det är ju klart inte minst då, för att knyta an till Albert Camus (4), vi förstår att totalitarismen och terrorismen har samma rot, finner du det ena, finner du det andra. När Bush förklarade krig mot terrorismen förklarade han samtidigt krig mot totalitarismen. Mycket finns att säga om Bush, helt klart, men det är intressant att se utvecklingen i Irak idag. Utan irakkriget hade vi haft kvar Bagdads tyrann som godtyckligt, urskiljnings- och skoningslöst dödade sitt folk. Idag ser vi faktiskt demokratin slå rot i Irak.

Våld behöver nu inte användas – om det inte är absolut nödvändigt förstås. Världens fria länder borde ju snarare enas om att riva ner alla hinder för ekonomin istället. Vad ökad ekonomisk frihet gör för världens utveckling står ju klart – kör på då!

Men här går så en skiljelinje också. Att släppa ekonomin mer fri innebär ju mindre kontroll av byråkrati och politiker och det är ju inte alla som tror – vill tro – att det skulle fungera.

Höger och vänster
Skiljelinje alltså. Vill vi ha mer eller mindre av kontroll? Skall staten vara engagerad i ekonomin som ägare? Skall staten stödja inhemsk industri med skattepengar – subventionering – om det innebär att vi sätter marknadskrafter ur spel så det drabbar länder som just håller på att utvecklas? Det sätter även den "inhemska" ekomin ur balans. Skall exempelvis politiker, myndigheter, byråkrater tala om för oss hur vi skall leva våra liv – vad att konsumera och så vidare – vet de bäst vad vi vill?

Vad kostar inte denna omflyttning och omfördelning av pengar i vårat land – mina och dina pengar? Många miljarder i skatt betalar vi - kolla gärna in filmen 1200 miljarder för att se vad en del av pengarna går till – allt medan folks ambitioner och lust att starta och driva något eget förtas.(1200 miljarder hemsida) Om startar något eget, hur har råd utveckla och anställa? Etc etc etc. Låt utbud och efterfrågan få leva. Vill jag ha något och någon kan producera det – perfekt. Svårare än så behöver det inte vara.

Samhället – staten – har med sitt finger i hela vårat liv, allt ifrån vaggan till graven. Vad gäller den biten hur den myckna kontrollen påverkat oss människor vill jag rekommendera att läsa ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” av David Eberhard. En rejäl ögonöppnare och tankeställare garanteras.

Europa och USA
I Europa reagerar vi allt som oftast mot allt som USA gör – landet vi älskar att hata förutom när de kommer och räddar oss från två världskrig och slakten nere på balkan samtidigt som EU och FN visar på sin inkompetens och sitt tillkortakommande – och accepterar i all hast den pacifism som, främst ifrån vänstern, är så förhärskande idag. Om man pratar om att stå upp emot terrorismen och är liberal så kallas man dock snart för bombhöger. Vad kan man då säga om de pacifister till vänster som utan att blinka deltar i demonstrationståg under Hizbollah och Hamasflagg? Dessa rörelser är INTE demokratiska men de förhärligar väl våldet och gör med sin radikala islamism anspråk på total makt och även världsherravälde för islam.

Skillnaden är då klar, det handlar om att vara FÖR våra demokratiska värderingar eller inte och att ge uttryck för dem. Kalla mig gärna bombhöger men att inte propagera för våra värderingar det är sannerligen att vara bombad!

Under kalla krigets dagar lierade sig och stödde USA olika högerdiktaturer i världen. Detta är för mig lika illa som all annan sorts stöd för totalitarism. En sann liberal tar avstånd från all form av förtryck – inga undantag! Kalla kriget är nu över, kommunismen är inte det hot det var. Kina förvandlas och utvecklas dagligen, en utveckling som inte går att hejda om man inte kontrollerar folket totalt som exempelvis i Nordkorea. På Kuba får man nu också, sedan diktatorns bror tagit över, äga mobiltelefoner så det får också ses som ett steg på vägen mot ökad frihet.

Europa, USA och övriga fria länder – kom samman!
Fören eder kändes lite fel i munnen, så säger kom samman! ; ) Vi behöver nu alltså inte nödvändigtvis kasta oss in krig med totalitära stater - krigshets får de stå för själva. Underlätta istället handel med dem så kommer människor sakta men säkert med ökad personlig och ekonomisk frihet att på sikt förändra samhället inifrån. För att nå dit måste vi dock lägga ner den här helt onödiga och befängda antagonismen mellan Europa och USA – vi har ju mer gemensamt än vad hetsiga motståndare vill låta påskina. Låt Europa och USA närma sig varandra och tillsammans med övriga fria demokratier arbeta för de friheter och rättigheter vi står för och låt oss arbeta för personlig och ekonomisk frihet.

I takt med att vi arbetar för fri ekonomi i världen behöver vi även öka den personliga och ekonomiska friheten inom våra länder. Ge människor verklig chans till sysselsättning och inkomst och minska beroende av bidrag. Det mår vi bra av här och det kommer att underlätta handel med de länder som håller på att utvecklas.

Demokratins yttre och inre och fiende
I tidigare inlägg talade jag om hotet mot demokratin, om demokratins svagheter. En yttre fiende vill ta över. Den inre fienden är den kraft som lierar sig med den yttre, denna ”inre fiende har det lätt, för den exploaterar den rätt till oenighet som ligger i själva demokratibegreppet” och kan därför dölja ”sin avsikt att undergräva demokratin och sin målmedvetna strävan efter absolut makt och styrkemonopol”.(5)

Det behöver nu nödvändigtvis inte vara något garde eller revolutionär plattform – beväpnad eller ännu ej - som sitter och väntar på att starta en revolution eller dylikt. Det kan också ta sig uttryck i form av personliga hot och trakasserier, ja, tom mord eller hot om mord i form av exempelvis utfärdade fatwas. Oavsett form är det ett hot mot våra fri- och rättigheter har hotet blivit verklighet. Media och vår folkvalda politiker har också del i detta, vad de väljer att lyfta fram och stödja. Men det kan också ta sig uttryck i vurmande och ursäktande för demokratins raka motsatser och dess totalitära anhängare.

Friheten att demonstrera är här intressant. Jag tänker inte enbart på under vilkas flaggor våra folkvalda politiker väljer att demonstrera under. Jag tänker på de fredliga demonstrationer som fått avbrytas p.g.a. rena attacker från krafter - krafter vilka ibland utger sig för värna om demokrati – som är allt annat än demokratiska. Demonstrera gärna emot men visa då på er verbala begåvning istället för att kasta stenar, flaskor och bomber – det hör inte hemma här. Att där, bland dessa motdemonstranter, skanderas rasistiska och antidemokratiska slagord bevisar nu inte bara den ickedemokratiska ståndpunkten utan samtidigt också begåvningen. Uttrycket att när inte hjärnan räcker till använder man händerna ligger ju nära till hands.

Samtidigt som sådana här yttringar skulle försvinna i takt med ökad personlig och ekonomisk frihet – det är min övertygelse – måste vi till dess stå upp säga klart och tydligt NEJ. Det här ställer vi inte upp på.

Idag behövs det helt klart självrannsakan – inte minst hos media och politiker. Vad är det som sker? Ursäktandets och medlöperiets dagar är tydligen inte räknade – såret verkar fortfarande vara öppet för att knyta an till Ahlmark.

Mera frihet!
Jag tror att ju större individuell och ekonomisk frihet människan får desto mindre får vi se av konflikter i världen. Globaliseringen visar ju just på det. När människor fritt får utbyta tankar, idéer och varor med varandra UTAN inblandning av vare sig politiska (eller religiösa) makthavare så kommer man att se att grannen faktiskt är en människa han också med vilken man kan ha ett utbyte.

Där är vi dock ännu inte varför de liberala demokratierna inte bara måste därför stå upp för sina värderingar – mänskliga fri- och rättigheter – utan också arbeta för dess spridning. Då kan vi inte – på något sätt – stödja det motsatta eller driva split mellan oss själva.

Att tjafsa liberala demokratier emellan och på något sätt stödja totalitära regimer, grupper eller idéer – hur det än tar sig uttryck - är inte bara sorgligt, det hindrar också utvecklingen mot en fria värld av fria människor.

Vi kan inte längre blunda åt sanningen och tiga. Ser vi inte skillnaden?! Klart vi gör. Men varför beter vi oss som vi gör? Varför inte inse sanningen istället för att tiga om den?

”Att tiga: det är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte allt för stunget samvete. I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam.” (Herbert Tingsten, Tyranniet begär förtroende)

Not 1-3 Norberg, Johan; Till världskapitalismens försvar
Not 4 Berman, Paul; Terror och liberalism
Not 5 Jean-Francois Revel; De sårbara demokratierna