Visar inlägg med etikett Rödgrönröra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rödgrönröra. Visa alla inlägg

måndag 29 mars 2010

Var är visionerna?

Det undrar Hans Engnell efter att ha bevittnat "duellen" mellan Freddan och Monan. Själv hoppade jag det. Har förstått att mina förväntningar ändå besannades. Mesigt, snällt och fegt. Att Fredrik är en lugn person är väl inte så mycket att göra åt, antar jag. Men varför vara så återhållsam?! Jag begriper det inte. Nå, till Hans inlägg.

Jag följde inte gårdagens debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin minutiöst. TV:n stod på, som den nästan alltid gör, och jag lyssnade och riktade ibland även ögonen mot TV4-programmet Kvällsöppet där ledarna för Sveriges två största partier drabbade samman. Eller drabbade och drabbade... De stod och tävlade om vem som kunde se snällast ut. Och det känns som att vi har sett och hört den här debatten hur många gånger som helst nu. Det är två helt färglösa politiska ledare som saknar principer, idéer och framför allt är svårartat visionslösa. Den politiska debatten reduceras till ett evinnerligt gnäll om skatte- och bidragsnivåer. Fåniga uttryck som "stupstock", "pensionärsskatt" och "pigavdrag" flyger genom luften, som för att ytterligare illustrera dagisnivån i svensk inrikespolitik.

Det är lite anmärkningsvärt ändå att Reinfeldt inte öppet ifrågasätter Sahlins utspel om att endast höginkomsttagare som hon själv (som tjänar runt 130 000 kronor i månaden) kommer drabbas av skattehöjningar efter en rödgrön valseger. Högskattestaten fungerar inte så. Sverige har helt enkelt alldeles för få höginkomsttagare för att en höjda marginalskatter för dessa grupper ska ge staten några märkbara inkomstökningar (förutsatt att begreppet höginkomsttagare inte omdefinieras). Nej, Sahlin kommer att behöva höja skatten för metallarbetare, vårdbiträden och lägre tjänstemän för att få ihop till sina utgiftsökningar. Frågan är bara hur ärlig hon vågar vara inför valet.

Mest av allt präglas alltså den politiska debatten av visionslöshet. Vad vill Reinfeldt respektive Sahlin med Sverige? Båda vill fila på redan existerande system, snickra och putsa på högskattestaten. Det är inte visioner.

tisdag 2 februari 2010

(S)kattetricket

Sammanfattas väl av Hans Engnell. Är som följer:

"Oppositionens budskap är att en rödgrön regering bara kommer att höja skatterna för "de som har det gott ställt". Med detta menar Mona Sahlin människor som tjänar över 30 000 kronor i månaden. Alla med lägre löner behöver inte oroa sig, lugnade hon."

Dock är allt detta

"förstås en lögn. Det är det gamla vanliga socialdemokratiska skattetricket. Dels är det en så uppenbar lögn eftersom Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet vill rulla tillbaka delar av jobbskatteavdraget. Och det omfattar alla, både med höga och låga inkomster Skatten blir således högre för alla med en rödgrön regering. Så är det bara."

 

måndag 1 februari 2010

Oppositionstrygghet

En liten betraktelse i all sin stillsamhet denna snöiga morgon den 1 februari.

Ohly är inte orolig för att han INTE VILL komma överens med SAP och Mp i vissa frågor. Vill inte komma överens!? Grundskolebetyg, militär närvaro i Aghanistan, vinstdriven sjukvård och flyktingpolitik är sånt där som man kan reda ut efter en valseger.

Sahlin, hon den där tanten som pratar om jätteviktiga frågor som skall lösas på sådant sätt som inte Alliansen löser jätteviktiga frågor på, hon fortsätter sin icke-förslags-väg. Hon är lite lik Ohly. För att lösa vissa jätteviktiga frågor skall hon ju tillsätta utredningar efter en valseger.

Jo då så att,  men visst. Tre och ett halvt år i opposition har inte varit nog med tid för att komma med konkreta förslag och samarbetslösningar.

Är det detta gäng som skall utgöra en regering efter valet?

Det känns tryggt.

(Det där sista var förstås ironi.)

fredag 27 november 2009

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m.

Mona Svamlins populismande fortskrider nu till inbjuda Fp och C att hänga på de rödgröna. Har mycket svårt att se de partierna skulle göra det, ärligt talat. Skulle exempelvis Maud vilja beblanda sig med dem som kritisterat henne så hårt för att inte förslösat skattepengar på exempelvis SAAB samt det drev som drivs mot henne för Vattenfall nu, när de rödgröna ju tävlar om hur mycket skatten skall höjas och tre SAPister blivit prickade för sin misskötsel av just Vattenfall. M och KD är ju inte välkomna och när så också C, med Maudan i spetsen, står längre till höger än dem i många frågor blir ju saken än mer orealistisk. Inte minst med tanken på att där också finns en kommunist med i sällskapet som, om han, den dårfinken, fick bestämma skulle anställa alla arbetslösa i den offentliga sektorn.

Den rödgröna samlingen är nog en sak i sig att det går dåligt för SAP och kan vara den direkta orsaken till SAPister flyr till SD. Den makt hon då eftersträvar - som är rätt komisk att föreställa sig henne ha med tanken på de förtroendesiffror hon har - kan alltså just därför slippra ur henne ur händerna. Förtroendesiffrorna är nog hemska i sig för henne men givetvis är hon rädd för att valet - Sahlin vare tack för mycket - blir ett katastrofval för SAP, något att läga till Tobleronemeriterna kan vi ju anta. Inte skojigt att gå till historien med en sådan portfolio.


Jag tycker att det vore en bra grej om Allianspartierna ställer sig upp och säger nej till denna invit. Skutan Sverige seglar ju nu åt rätt håll så är ju dumt överge den för en bunt snedseglare.

Nej, Sahlin har länge försökt dumpa SD i Alliansens knä och detta är ännu ett sådant såväl taktiskt som desperat tilltag som ett uttryck för rädlsa. Det hela innehåller alltså många element:

Dick Erixon säger Sahlin är desperat, han "ser Mona Sahlins utspel som ett tecken på desperation. Hon ser bara en möjlighet att komma till makten: slå sönder Alliansen.":
Ingen blir gladare än Mona Sahlin om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Hon och S-strategerna vill nämligen använd SD för att slå sönder det största hotet mot ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav — Alliansen. Skoningslöst utnyttjar S nu de höga siffrorna för SD

Johan Ingerö säger att det handlar om taktik där recepter lyder "Splittra alliansen, släpp fram Mona Sahlin som statsminister och Vänsterpartiet som regeringsparti.":
Mona Sahlin är fullt och fast beredd att ge detta lilla parti [SD alltså. min anm.] en huvudroll i valrörelsen. Hon har inga betänkligheter mot att hjälpa dem upp mot tio procent om det innnebär att hon får bli statsminister.

Malin Nävelsjö på Liberati säger att "Räddast av alla är Mona Sahlin":
Alla är rädda för Sverigedemokraterna – vilken njutning det måste vara för Jimmie Åkesson när han på fem minuter snabbsurf över nyhetssajterna kan se hur hans främlingsfientliga lilla parti plötsligt blivit det största hotet mot demokrati och regeringsstabilitet i Svea Rike.

Och vad gäller att stå upp och säga nej till Svamlins desperationstaktiktsrädsloinvit träffar Anders Edwardsson huvudet på spiken där:
Jag kan dock med stor säkerhet säga att dessa inte är ett dugg trakterade att lämna den nuvarande alliansen och sätta sig i samma båt som det rödgröna triumviratet. Det skulle nämligen vara det samma som partipolitiskt självmord (eftersom vi borgare inte uppskattar regerande med kommunister och gröna khmerer).

En gemensam vallista som Anders föreslår vet jag inte vad att säga om så de orden låter jag stå oemotsagt:
De borgerliga har därför nu - även om tiden börjar bli extremt knapp - en fantastisk möjlighet att bryta detta potentiella dödläge. Och det är att lägga prestigen, traditionerna och partiegoismen åt sidan och ingå en formell valallians som går till val på gemensamma listor.

Även om det så klart:
Förutom att eliminera risken att C eller KD ramlar ur skulle detta nämligen visa väljarna att man sätter nationens bästa före de egna partiernas och erbjuder ett unikt, helt solitt alternativ till vänsteröran.

Till sist - äras den som äras bör! Matthias Svensson på Neo säger "Ni vet var ni läste det först":
Denna valnattsmardröm var temat för förra årets sista Neo, nr 6 – 2008. Där skissade vi på tre koalitionsscenarier, diskuterade med forskare och politiker hur problemet skulle kunna hanteras och så tog Svend Dahl en rejäl titt på vad sverigedemokraterna är för parti i artikeln Se till höger, där går ett vänsterparti.

Fortfarande ett gott underlag för en obehaglig diskussion.

onsdag 25 november 2009

Vad småföretagarna själva har att säga om saken

Vilka vet bäst hur företagandet bäst fungerar - företagaren/entreprenören eller politikern?

Med tanke på att det rejält vänstervridna SAP nu börjat orera om småföretagarna är det intressant att se vad företagarna själva tycker.

Enligt e24 framkommer följande:

Irritationstoppen

1. Arbetsmarknadsregler
2. Moms
3. Arbetsgivareavgifter
4. Skatteregler
5. Sjukförsäkring och sjuklöneansvar
6. Redovisning och bokslut
7. Revisionsfrågor
8. Uppgiftslämnande till myndigheter
9. ROT-regelverket
10. Miljöregler


Ja, när småföretagarna själva får föra sin talan framkommer att "Lagen om anställningsskydd, kollektivavtalsfrågor och semesterregler" uppenbart "är det mest irriterande inslaget i företagandet."

Så, månne då - för att värna småföretagandet - SAP då önska riva upp LAS, kollektivavtalsfrågor och semsterregler? Nej, skulle inte tror det. Skulle heller inte tro att SAP tror på detta, som det storebror-pappa-staten-parti som man nog ännu anser sig vara så vet de nog trots allt bäst. Skulle jag tro....

Småföretagarna själva tror dock intet. De vet.

Dick Erixon har följande att säga:

Alla storföretag har börjat som små. Det är ur ett livskraftigt näringsliv med många små bolag som framtidens stora företag kan växa fram. Så, vad är de största hindren för dessa företag, som numera också socialdemokrater och miljöpartister säger sig vilja värna?

Ja, som sagt det småföretagen vet tror inte de rödgröna.

Hela rapporten - "Småföretagens regelbörda och Irritationstoppen 2009" - finner du här.

lördag 17 oktober 2009

SAP och SD, the story goes on and takes a U-turn

Med anledning av redan tidigare blogg om SAP och SD (läs och läs) är det intressant att se att Sahlin nu tycks backa ifrån sitt "aldrig någonsin, aldrig någonstans" gällande samarbete med SD.

Läser hos Dick Erixon att Sahlin "I ekots lördagsintervju" nu "backade Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin från hennes tidigare uttalande" till "löftet om att aldrig någonsin bli “beroende” borta. Nu talar Sahlin om att inte “räkna in” SD." Det för SAP politiska, SAP och SD, debaclet i Trelleborg är inget som Sahlin kan, även om hon vill och försöker undvika det, komma ifrån. Det är ett samarbete - vad hon säger om det eftersom "Enda anledningen till att man gått till domstol för att få frågan om lunchavgift prövad i fullmäktige är att Socialdemokraterna där har majoritet med Sverigedemokraterna, något man inte hade i utbildningsnämnden."

SD, läs Jimmy Åkesson, säger själva att de kan samarbeta med SAP, ja inte att de "aktivt kommer att medverka till att Mona Sahlin blir Sveriges statsminister" men att det inte skall avfärdas som att SAP kan ses "som möjlig samarbetspartner efter valet. Det" menar Jimmy "är en felaktig tolkning" och "vill vara tydlig med det, att det enda intressanta för" Sverigedemokraterna är att få igenom sin politik.

I denna artikel kommer så Jimmy också in på det faktum att svensk media - läs Expressen - gör sitt för att låta Oppositionen samverka med SD gentemot Alliansen. Jimmy säger ju själv att han "varnar för att Hägglund försöker ta Sd:s position" och nämnda blaska är inte sena att hänga på som Mattias Svensson påpekar. Mattias säger att redan under EMU-valet spelade Expressen rasistkortet genom att "Via sin ledarstyrda debattsida" kontakta "sverigedemokraternas partisekreterare och" be denne "skriva berömmande om centerns Maud Olofsson" då hon var ett av den borgerliga nej-kampanjens mest framträdande ansikten" med syfte att det skulle "kletas i brunt av de socialliberala Brysselkramarna." Nu var det alltså dags igen:

Nu kör tidningen samma grepp igen. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har bjudits in att skriva positivt om Göran Hägglund och kristdemokraternas retorik, som om det skulle ligga något förgripligt och främlingsfientligt i att tala om verkligheten.


Nå. Nog om denna mediautvikning och försöket till brunkletning av Allianspartierna. Vad gäller brunklet så behöver nu inte Oppositionen SD heller för sin del då de redan samarbetar med kommunister. Dock, om samarbete redan finns med ett parti som har sin ideologi rotad i totalitarismsmörjan så passar det väl dock gott att de låter SD hänga på sitt tåg.

Oppositionen får ta ansvar för sina uttalanden och sina förslag. Sahlin med, ja, kanske i synnerhet hon. Förtroende för henne - inte enkom för ovan nämnda stolligheter, utan även annat - skall inte ligga någon annan till last än henne själv.

Det är precis som Ingerö säger att det är "Inte de borgerligas fel att folk inte litar på Sahlin". Nej, det har hon själv att ta på sig, hon sina närmaste politruker och hantlangare. Citerar följande därur:

Man måste vara både okunnig och naiv om man tror att Mona Sahlins usla förtroendesiffror är ett resultat av försåtlig moderatpropaganda. Om Per Schlingmann haft den sortens makt över folkopinionen så hade han gissningsvis använt den till att trolla fram bättre siffror för alliansregeringen istället.


och

Att Mona Sahlin saknar väljarnas förtroende är hennes problem, liksom det är alliansens problem att den inte förmår lyfta i mätningarna. Den som skyller sådana ting på yttre faktorer har redan förlorat.


Mig är det ännu obegripligt att Oppositionen ligger så högt som de gör i opinionssiffrorna. Jag begriper det inte. Nå, det är tid kvar till valet så mycket hinner hända. Antingen vänder - vilket jag hoppas genom att folk till slut börjar begripa. Om det inte vänder kan det också vara gott. Jag är säker på att Sahlin o Co. kommer inte enbart kommer att köra skuta på grund utan också att sänka den. Tyvärr kanske detta är vad som behövs för att se skatthöjar- och lägga-sig-i-människors-privata-liv-politiken för vad den är.

Några ord från Johan Hedin om det:

Kostnaden för att ge en anställd en viss lön är lönen plus skatterna. När skatterna blir högre blir alltså kostnaderna för att ha anställda högre. (Alternativt lönerna lägre.) Tror du att högre kostnader för arbetskraften leder till att fler eller färre anställs?

(Bara den direkta effekten av skattehöjningarna leder till att 30 000 människor kommer att förlora sina jobb.)

När skatterna blir högre blir människors köpkraft mindre. Vi kommer att renovera färre badrum, köpa färre saltgurkor, gymkort och saabar. (Och det rör sig om ganska rejäla sänkningar av människors disponibla inkomster. En sjuksköterska kommer enligt Vänsterpartiet förslag få mer än tusen spänn i högre skatt.)

Dessa effekter uppkommer på något längre sikt och kommer att leda till att ca 140 000 människor förlorar sina jobb.


Jobben först? Någon?

Några fler inlägg om SAP och SD:
Stefan Karlsson - "Kommer S att samarbeta med SD om A-kassan?"
Hans Engnell - "Samarbeta med Sverigdemokraterna?"

SAP och SD eller inte? Mitt råd är - skit i dem bägge!

torsdag 8 oktober 2009

De rödgröna har IBS

Va, Irritable bowel syndrome? (IBS)

Nej, jag avser ett mycket värre syndrom nämligen Idiotic Budget Syndrome!

Lika orolig som magen kan vara av IBS lika icke-roligt blir det om röran vinner valet och skall genomföra sin konfiskering.

Jobbskatteavdraget - som de facto ger mer i plånboken - kommer att ryka all världens väg och istället ersättas av Jobbskattepådraget! Det vi fått mer i plånboken stjälas åter och med det ännu mera.

Det steg framåt som tagits - i rätt riktning - följs av två steg bakåt. Minst. En taktlös dans.

De olika budgetarna som trojkans företrädare nu kastat ur sig på sedan vara hur takt-isk den vill. Frågan är bara hur mycket de tar och hur lite vi får ha kvar.

Jo, men det är nog bra att höja skatten. Särskilt för de rika, det är ju dem som tjänar mest på det däringa avdraget. Eller...? Kolla gärna Johan Erikssons inlägg där han på via jobbskatteavdrag.se gjort en liten beräkning:

Två personer födda 1970 men med olika inkomst. i) LÅG: 16.500:- ii) HÖG: 55.000:-
i) LÅG

2006 2009 2010
Skatt (kr/mån) 4635 3560 3399
Pengar över sedan 2006 (kr/mån) - 1075 1236


ii) HÖG

2006 2009 2010
Skatt (kr/mån) 23678 20777 20452
Pengar över sedan 2006 (kr/mån) - 2901 3226

Vem gynnas mest? Det beror förstås på hur man räknar. Det är uppenbart att höginkomsttagaren får ett större tillskott till plånboken. Det är (nästan) lika uppenbart att skattesänkningen är procentuellt större för låginkomsttagaren.


Viktiga kommentarer av Johan:

"Båda dessa sätt att räknar missar målet något. En person som tjänar 16 500 kr/mån lever antagligen med relativt små marginaler. En oförutsedd utgift kan ställa till rejäla besvär, och den vetskapen kan vara rätt påfrestande. Med det utgångsläget är ett tillskott på 1236 kronor varje månad rätt betydelsefullt. Att bli av med dem skulle sänka välmåendet ganska mycket.


För någon som tjänar 55 000 kronor i månaden är en förlust på 3226 kronor fortfarande kännbar, men inte alls på samma sätt. Pengar har, liksom nästan allt annat här i livet, avtagande marginalnytta. Det perspektivet tappas ofta bort. Det är inte det enda som ska tas hänsyn till när skatterna förändras, men det är värt att hålla minnet."


Sen håller jag med Johan om att sänkta arbetsgivaravgifter hade varit önskvärt. Då kan utrymme för anställning skapas, fler får inkomst och fler kan konsumera och få fart på ekonomin.


Oppositionens befängda idé att ta av människors konsumtionsförmåga för att satsa på offentlig sektor - Ohly kan ju tänka sig att anställa alla arbetslösa där! - säger ju sig självt att inget nytt skapas. Det är ju en omfördelkning av resurser endast. Dock kommer detta att på sikt vara kontraproudktivt. Skall detta vara så svårt att se?! Det är, som Munkhammar, kort och korrekt säger sänkt skatt som är vägen:


Tax Cuts Lead to Higher Growth Rates. Yes, I have said this before. Many times. But this is a new study confirming the effect. A one per cent cut in marginal taxe rates will raise annual growth by 0,6 per cent the following year. This is highly relevant for countries such as my own, with very high marginal taxes.

Är det önskvärd politik att ta tillbaka de 1.102 kronor ett vårdbiträde fått extra på sin lön på 19.000, eller en metallarbetare som får 1.362 kronor extra på sin lön på 24.000:-? (Läs)


Är detta önskvärt?:


Här är de föreslagna skattehöjningarna utslagna per person i landet:

Parti Höjning (Mkr) Din nota
mp 17 000 1 889 kr
s 20 000 2 222 kr
v 55 000 6 111 kr
Snitt 30 667 3 407 kr


Jag tror, och hoppas, att folk börjar inse vad jobbskatteavdraget handlar om som Dick Erixon säger. Jag tror, och hoppas, att folk börjar inse vad ett högt skattetryck innebär som Munkhammar säger.


"Låg- och medelinkomsttagare uppfattade inte direkt varför de fick mer att röra sig med. Men nu har de förstått. Rödgröna väljare säger nu att de gynnas av Alliansens politik."


"De (rödgröningarna, min anm.) lovar att skattebetalarna ska få stå för högre bidrag till såväl kommuner som personer som inte arbetar. De är hyfsat ärliga i att beskriva att skattebetalarna ska stå för notan. De statliga skatterna ska chockhöjas för stora grupper, och de kommunala skatterna ska höjas för alla. Slående är också att detta direkt ger 30 000 färre sysselsatta än regeringens politik. Socialdemokraterna, vars budgetunderskott är betydande, vill således låna till arbetslöshet och ökade bidrag."


Alarmism är här av godo. Till skillnad mot de 3 miljarder som kommer att förslösas på "Nöffviruset" torde man istället finna någon antidot som skyddar mot de rödgrönas IBS. I sanning är det frågan om Idiotic Budget Syndrome.

Skatt

Testa! Se här vad jobbskatteavdraget innebär för dig - Mer i plånboken.

Här finner du siffror för vad det innebär för exempelvis vårdbiträden och metallarbetare - Mer i plånboken.

Till sist - r finner du baksmällan om oppositionen vinner nästa val. Alltså, hur mkt åt skogen det går med din ekonomi - mycket mindre i plånboken.

En kort kommentar av Johnny Munkhammar angående skattesänkning:
Tax Cuts Lead to Higher Growth Rates. Yes, I have said this before. Many times. But this is a new study confirming the effect. A one per cent cut in marginal taxe rates will raise annual growth by 0,6 per cent the following year. This is highly relevant for countries such as my own, with very high marginal taxes.

Samt:

Skatt, skatt, skatt - och bidrag, bidrag, bidrag. Socialdemokraterna gör en tydlig vänstersväng redan innan de har börjat kompromissa med Vänsterpartiet. (För de har inte kompromissat alls, de är ännu inte överens om någonting.) De lovar att skattebetalarna ska få stå för högre bidrag till såväl kommuner som personer som inte arbetar. De är hyfsat ärliga i att beskriva att skattebetalarna ska stå för notan. De statliga skatterna ska chockhöjas för stora grupper, och de kommunala skatterna ska höjas för alla. Slående är också att detta direkt ger 30 000 färre sysselsatta än regeringens politik. Socialdemokraterna, vars budgetunderskott är betydande, vill således låna till arbetslöshet och ökade bidrag.

Dylika fakta begripa dock inte oppositionen. Jobben först... Jodå så att, men visst.

tisdag 6 oktober 2009

(S)karp vänstergir

Per Schlingman säger att S nu "med sin skuggbudget tydligt svängt till vänster. Resultatet kommer att bli en arbetslöshet som biter sig fast och en ny LO-skatt för låg- och normalinkomsttagare" och att oppositionens "saknar en trovärdig jobbpolitik." Måhända det blir så nödvändighet med denna oheliga treonighet där det är "Ohlys inflytande" som fått "Sahlin och Socialdemokraterna" att kraftigt, mot slagsida, gira "vänster med krav på skattehöjningar och kraftigt höjda bidrag." Schliman har rätt i att alternativen är tydliga och att "Socialdemokraternas skuggbudget befäster bilden av en oseriös överbudspolitik utan konkreta lösningar för nya jobb" för som det är, med Anders Borgs ord, så kommer S att låna till arbetslöshet.

Enligt Borg så visar Finansdepartementets översiktliga studie av SAPs förslag att dess åtägärder "inklusive flera skattehöjningar, skulle ta bort 30.000 jobb och försvaga de offentliga finanserna med 10-15 miljarder kronor på kort sikt." Så mycket för att skapa jobba alltså (Läs). De långsiktiga effekterna blir än värre "med cirka 100.000 förlorade jobb och en försvagning av de offentliga finanserna med cirka 30 miljarder kronor. Viktiga faktorer bakom den bedömningen är de förslagna höjningarna i a-kassan och sjukförsäkringen liksom förändrade arbetsgivaravgifter." Precis som Schlingman säger så "innebär att det istället för att bli mer lönsamt att arbeta kommer att löna sig mindre att gå till jobbet. De höjda bidragen kommer att behöva finansieras med högre skatter för låg- och medelinkomsttagare, en LO-skatt."

Tänk vad det är lätt att lova saker när man hanterar andras pengar. Tänk ett företag som drevs av Sahlin, Ohly och Eriksson. Det går inte att tänka sig det va? Eller hur? Ekonomi är ju att hushålla med begränsade resurser men för politiker är det tydligen att slösa med "ändlösa" resurser - lova bort - de är ju dina och mina. (Läs, Läs, Läs)

Mitt nya utrymme i min ekonomi blir med Sahlin i högsätet ett minne blott får man ju anta. Jobbskatteavdraget - good bye!

Den faktiska skattehöjningen då? Ja, den mörkar man om än så länge. Kan inte annat än hålla med om Dick Erixons kommentar om det:

"En sak är oppositionen överens om: skatterna ska höjas. Idag skriver man i debattartikel: “vi har större skatteintäkter än regeringen“. Hur mycket vet vi inte, det kommer man att mörka. Och S-V-MP vet det knappast själva. Om de rödgröna skulle vinna valet vill varje parti få igenom sina statliga utgiftsökningar, vilket kommer att driva upp skattetrycket enormt."


Min sambo då som är sjuksköterska och tillhör det offentliga, vad har hon att se fram emot? Jo, detta med att driva upp skattetrycket är ju oppositionen naturligt, det tjuvaktiga beteendet tycks vara genetiskt betingat till sin karaktär "man till vänster älskar att höja skatterna, och avskyr att människor får mer i plånboken. Det jobbskatteavdrag" således då "som givit sjuksköterskor", alltså min sambo, "och lärare 1.500 kr mer i handen varje månad" vad hända med det? Ja, det kommer INTE låta vänta på sig utan "Resultatet kommer, med all sannolikhet, att bli långt högre skattehöjningar än vad man vill medge. Vänsterpartiet vill ta tillbaka jobbskatteavdraget. Det betyder en kraftigt sänkt levnadsstandard för alla som arbetar. Allt medan de som lever på bidrag ska få sin standard rejält höjd."

Förtjänst skall bestraffas till förmån för oförtjäns när "Det ska åter bli olönsamt att arbeta." Detta är "den rödgröna oppositionens mantra" och är alltså vad 'åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga' handlar om. I de rödgrönas samhälle är alla offer och förlorare - Face the facts!


Och allt detta tjat om att ta från de rika vet herr Östros om att det inte kommer i närheten till att fylla de rödgrönas skuggbudgetar. Det är låg och medelinkomsttagarna som kommer att få ta den stora smällen. Här vill jag citera ett helt inlägg från Dick Erixon:


En läsare skriver med anledning av oppositionspartiernas budgetar:


Man kan undra hur det går ihop: Östros säger att han accepterar de första tre stegen i jobbskatteavdraget för att man måste vara väldigt försiktig med att försämra vanliga människors ekonomi (Ekot 6/10). Samtidigt är ju hans och Socialdemokraternas vanliga mantra att alliansen bara sänker skatten för de rika och välbeställda.


Ja, herr Östros avslöjar sig själv. Jobbskatteavdraget går till låg- och medelinkomsttagare. Allt annat är propaganda.


Alliansen bör naturligtvis under hela valrörelsen pressa Östros på varför han inte tar bort jobbskatteavdraget, så som Vänsterpartiet. Då får alla klart för sig vilka det är som faktiskt fått skatten sänkt.


Några avslutande kommentarer från Svenskt Näringsliv (Läs, Läs) som är starkt kritiskt mot SAPs skuggbudget. Urban Bäckström säger:

"Om Sverige ska komma snabbt ur krisen behövs kraftfulla åtgärder som underlättar för företagen att växa och anställa. Tyvärr saknas sådana förslag i Socialdemokraternas budgetalternativ. Beskedet från S är klart: man vill beskatta företagande och arbete än hårdare för att öka utgifterna i offentlig sektor. Det kommer inte att ta Sverige ur krisen, tvärtom motverkar det återhämtningen.""

samt:

"Flera av de åtgärder som presenteras; höjda skatter, höjd a-kassa samt ytterligare regelkrångel som ökar kostnaderna för företagen, skulle vara direkt skadliga för näringslivet och svensk ekonomi om de genomfördes. De tyder på en bristande förståelse för företagandets villkor och vad som krävs för att få fart på jobben igen."

Avslutningsvis innan läggdags, inlägg av Stefan Karlsson - "Så lite värt var budgetbalansomsorgen":


Thomas Östros och andra socialdemokratiska företrädare har länge fördömt regeringen för att sänka skatterna "med lånade pengar".


Föga förvånande så visar det sig återigen att invändningen aldrig gällt det där med att låna utan om att sänka skatterna. För idag så presenterar man då en skuggbudget med omfattande utgiftsökningar på alla möjliga områden samt deras egna "skattesänkning för lånade pengar", för pensionärerna.


Visserligen återupprepar man förslagen om skattehöjningar för "de rika", men även om man bortser från de indirekta negativa effekterna på samhällsekonomin så täcker dessa skattehöjningar bara en mindre del av deras utgiftsförslag.


Det är ungefär samma story för vänsterpartiet och miljöpartiet, bortsett från att miljöpartiet vill genomföra mer radikala åtgärder (på både skatte- och utgiftssidan) för att begränsa koldioxidutsläppem och att vänsterpartiets vill att både skatte- och utgiftshöjningarna blir större än för S och Mp.

söndag 4 oktober 2009

Mera S och SD

Bloggat av Svansbo:

SvD Ledarbloggen skriver om en intressant text i Sydsvenskan.


DN Debatt skrev Mona Sahlin exempelvis tillsammans med Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att:
”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att inte på något sätt samarbeta eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter nästa val.”
Kanske är det tänkt att läsas bokstavligt – att det är först efter nästa val som samarbete inte får ske.
På lokal nivå tycks man inte ha samma vattentäta skott som Sahlin et
consortes vill ge sken av. I Sydsvenska Dagbladet berättas i dag om en demonstration mot kommunstyrets politik med avgiftsbelagd skolmat. Och det ser ut som att SD och S gör gemensam sak.
Sydsvenskan berättar:
”Ett hundratal gymnasieelever tågade genom Trelleborg på onsdagen för att demonstrera sitt missnöje med avgiften på 1 000 kronor för skolmaten. Med i tågen gick även politiker från både S och SD”

Intressant att (s) Trelleborg går emot Mona Sahlin. Vad säger Sahlin om detta?
Värt att notera är att i ett läge där SD blir vågmästare i nästa val så måste oppositionen fälla den sittande regeringen. S måste alltså göra upp med SD – kommer de att göra detta? Se Dick Erixon: S är beroende av SD för att fälla regeringen.

söndag 27 september 2009

Angående statsmakten

Två bra inlägg idag väl värda att hänvisa vidare till.

För det första HAX inlägg "Konsten att kuva ett folk". Citerar följande därur:

"Gör si! Gör inte så! Gör som vi säger, inte som vi gör! Händerna på täcket! Och lyder du inte, då kan vi tvinga dig...

Redan från barnsben får vi veta att vi är dåliga människor som inte vet vårt eget bästa. Som vuxna förväntas vi falla undan för allsköns moraltanter, politiker, elitistiska tyckare, byråkrater och Prussiluskor som har ögonen på oss."


Redan från barnsben ja.... Hemskt. Men så är det. Redan från barnsben har vi fått inse detta samt köpa en historieförfalskning som är bisarr. Rekommenderad läsning - Anders Edwardssons "En annorlunda historia" (bok). Rekommenderar även Anders blogg.

Kommentar om boken:
"Den svenska historien lever! Anders Edwardsson visar i sin bok hur berättelserna om det förflutna formas av dagsaktuella politiska program. Mot den socialdemokratiska framgångssagan ställer han sin egen berättelse om frihetsinskränkningar i framstegets namn. Edwardssons alternativa tolkning av den svenska historien som en berättelse om missade chanser och förkvävda initiativ, är ett tankeväckande inlägg i debatten om orsakerna till den svenska modellens kris idag."
Kristian Gerner
Professor i historia vid Historiska institutionen, Lunds universitet.

Sen stundar det ju val också och där SAP (historieförfalsningspartiet) vars vridning åt vänster bekräftas av att lyfta in en kommunist som minister. Om detta, läs Dick Erixons inlägg där han tar upp artikel i SvD av Göran Skytte.

Skyttes avslutning är talande. En ögonöppnare bör det vara!

"Men, säger han gång på gång, de rödgröna har bättre förslag. Här slås man av att praktiskt taget allt handlar om att återgå till de traditionella socialistiska idealen: mer makt till facken, stoppa privatiseringsplaner, öka det som med en förskönande omskrivning kallas ”gemensamt ägande”, etc, etc, i det eviga.


Det ”gemensamma ägandet” är lösningen på det mesta. Med viss häpnad läser man – 20 år efter kommunismens och ”det gemensamma ägandets” internationella sammanbrott – att ”ökat gemensamt ägande är ett sätt att minska risken för framtida kriser”.


Och så ska det vara mer politiker överallt, förstås. Det gäller också i de förorter som satts i brand av huliganer. Vad bör göras? Kanske något med föräldrar? Normer, värderingar? Familjens betydelse? Nä nä, glöm det. ENDAST politiker duger här: ”Bara lokalt förtroendevalda … kan släcka de bränderna.”


Denne man får en plats i regeringen om Mona Sahlin vinner. Man blir mörkrädd"

Ja, Ohly är en kommunist och kommunistiskt kan ju partiet också sägas vara. Igen. Det som partiet sade sig vilja överge är nu återigen verklighet. Dick säger följande:


"Ja, Vänsterpartiet inledde ju en reformering när man ändrade namn från Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, men uppgörelsen med det förflutna stannade av. Partiet är åter dogmatiskt."

Och vad sådan dogmatik kan ha för följder vet vi alla för väl - det är de följder som de nu åter blundar för "uppgörelsen med det förflutna stannade av":


"Och den mentaliteten anser jag vara farligare än själva åsikterna. Om dogmatiker kommer till makten kommer de att köra igenom sina åsikter och strunta i demokratins invändningar. Dogmatiker passar inte i ett demokratiskt system. De vill bestämma till 1000 procent. För bara de har rätt. Bara de har sett ljuset. Alla andra är förtappade, okunniga, obegåvade idioter. De är inte värda någon som helst respekt. De är bara ivägen. De är skadedjur. De kan fängslas, de kan dödas.


Det är så dogmatismens evolutionslära ser ut. Såväl kommunister som nationalsocialister dödade sina motståndare, inte bara därför att de hade en annan mening, utan därför att de genom att framföra en annan mening satte käppar i hjulet för dogmen. De sågs som sabotörer, inte motdebattörer.


När personer med dogmatisk mentalitet får makten, visar historien att de blir sju resor värre. De blir despoter."


Dick undrar sedan hur detta skall komma att se ut:


"Hur det blir med Vänsterpartiet i regeringsställning vet vi inte. Det har aldrig hänt. Och Per Albin Hansson, Tage Erlander och även Olof Palme skulle nog vända sig i sina gravar om de fick veta att det parti de gjorde allt för att hålla kort, nu ska lyftas in i regeringsmakten med socialdemokratisk hjälp."

Men Mona verkar det inte bekomma alls. Om Ohlys individförnekande och förkastliga socialism inte bekommer henner och att hon även vill ha med honom i en regering - vad då tänka om SAP?


U be the judge!

lördag 26 september 2009

Ang demokratisering av FN

Libyens galne man till ledare eftersökte ju demokratisering av FN. För sig själv. Själv håller jag nog med Svansbo som säger att demokratierna borde lämna FN.

Efter att ha läst inlägg hos Aqurette idag där han säger följande

"The new president of the United Nations General Assembly says homosexuality is unacceptable. At a press conference on Friday, Ali Abdussalam Treki got a question about the UN resolution that calls for the universal decriminalisation of homosexuality. In his reply, he said he opposed the resolution. He went on to say that homosexuality is unacceptable in most of the world and that some countries allow it only because they think of it is as “a kind of democracy”. He is wrong. It is a matter of civil liberties and human rights, not democracy per se."

är det lätt att konstatera att summa summarum av en demokratisering av FN kommer att innebära en demonisering av nämnda dysfunktionella organisation.

Lämna skiten. Låt ledarna för de olika diktatoriska regimerna ha stället som sin egen lilla sandlåda. Vad gäller sandlådor och lek är det ju uppenbart att dessa galningar stannat i utvecklingen.

Vad då tänka om det som framkommer i Ingerös inlägg "Oppositionen kräver mer makt åt Qadaffi!"? Tanken är nog inte oäven i de leden, här är en som (s)äger att "Även en blind höna kan hitta rätt ibland". Jaha, även om den blinda hönan hittar rätt - "Hmmmm... demokrati är ju bra." så måste man ju någonstans inse och begripa att nämnd höna är en galen despot som inte är ute efter demokratin för demokratins egen skull. Nej, här är det - som brukligt är för det totalitära - ändamålet som helgar medlen, "Hmmmm.... demokrati är ju bra. För mig och mina despotvänner att få mer makt." Ingerös kommentar om detta är att "Folkrörelsens folkbildning håller stilen, får man väl säga."

Ja vad tänka? Tänk. Tänk själv. Ingerö säger "Slutsats överlåtes." Det torde inte vara allt för svårt att dra en logisk slutsats.

torsdag 24 september 2009

Mirakelkvinnan Mona

Det är bra att tro på sig själv. En god självkänsla och självförtroende är viktigt. Men frågan om Mona Sahlins självkännedom torde ju få vem som helst att undra. Mona verkar uppenbarligen tro hon är Mirakelkvinnan.

Citerar Sanna Rayman ur SvD med anledning av den kommande serien Korseld som nu börjat:

"Efter en stund säger Mona Sahlin att hon och jag förmodligen inte kommer att bli överens. Det har hon rätt i. Jag har då ägnat en god stund åt att försöka få reda på poängen med att införa en besparingsskatt. Alltså en sådan som Sahlin kallar förmögenhetsskatt.


För anledningen är inte att den innebär mycket klirr i statskassan, tvärtom. När vi senast hade en besparingsskatt drog den in i runda slängar 6–7 miljarder kronor. Men den jagade ut 500 miljarder ur landet på tjugo år.


Rättvisa, säger Sahlin. Dålig rättvisa, säger jag.


Men Sahlins nya modell ska dra in 3–4 miljarder och inte jaga bort några pengar alls. Den är ett sant mirakel, som inte ens låter sig beskrivas konkret.


Mirakulöst är också hur de här miljarderna ska betala alla återställare som utlovas.


Hon går till val på mirakel, tänker jag efteråt."


Sanslöst säger jag men också att det skall bli intressant ta del av den Korselden.


Dick Erixon säger:


"Ja, Mona Sahlin vill uppenbarligen vinna valet på populism, avundsjuka och jantelag. Jag hoppas svenska folket är klokare än så."

När ändå är inne på brist på självinsikt låt oss också gå in på brist på insikt. Tog ju igår upp Dick Erixons kommentar om den galen Khadaffis krav på mer demokrati i FN. Kontenta:


"Skälet är uppenbart: Khadaffis krav skulle innebära att ickedemokratiska länder helt kunde ta över makten i organisationen. Nu kan USA, Storbritannien och Frankrike lägga in veto. Utan detta veto skulle FN bli ett språkrör mot demokrati, mot yttrandefrihet och mot mänskliga rättigheter i världen."

Alltså att "Förenta Nationerna är en cirkus. En tragisk och farlig sådan" eftersom:


"Flera av FN-organen är redan ockuperade av antidemokrater, inte minst Rådet för Mänskliga rättigheter som lägger förslag om hur dessa rättigheter ska avvecklas och förbjudas."

Så, den bristande insikten då. Läser i inlägg hos Ingerö att Oppositionen nu kräver samma sak - mer makt åt Khadaffi, detta efter trenne rödgröningars inlägg i SvD. Ingerös kommentar:


"Idag, torsdag, skriver Mona Sahlin tillsammans med vännerna Peter Eriksson och Maria Wetterstrand samt kamraten Lars Ohly om hur FN:s makt över Sverige måste öka, såväl på det ekonomiska som det säkerhetspolitiska området.

Slutsats överlåtes."

Exakt. Slutsats överlåtes.

tisdag 22 september 2009

Alliansbudgeten

Tänkte det kunde vara på sin plats att samla ihop något smått och gott om budgeten också förutom att referera till demagogen Östros lögner enbart. Ja, ni vet han SAPs ekonomiske talesman som trots att det nu torde vara historia forfar med sina lögner "att regeringen ska ha infört en pensionärskatt eller "straffbeskattning av pensionärer"" vilket ju är en ren och helvetesskär lögn eftersom "Regeringen har sänkt skatten kraftigt för alla som arbetar. Punkt. De som inte arbetar har fått mindre skattesänkningar. De har också fått lägre skatt, men mindre. Men det är ju för att göra arbete mer lönsamt." Under SAPs regim höjdes dock skatten för nämnda grupp. Hyckleri!

Dick Klein på Folkkapitalism.nu funderar kring huruvida man kan låna till skattesänkningar. Dick menar att hela denna kritik har att göra med en fundamental felsyn "
i synen på vem som har den första rätten till inkomsterna i Sverige; medborgarna eller staten. Regeringsformen är glasklar på den punkten. Den inleds med att: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Riksdagens och kommunernas makt att ta ut skatt bygger på folkets medgivande." Summa summarum är således att "Medborgarna har alltså första tjing på pengarna." Därför:

Om stat och kommun sänker skatterna är det följaktligen inte en fråga om att ge medborgarna pengar, utan att ta lite mindre av deras pengar. Det innebär också att man inte kan sänka skatten med lånade pengar. Man kan låna för att inkomsterna inte räckt till utgifterna, men man kan inte låna till lägre inkomster. Det är bara om man tror att staten äger alla inkomster som det går att tala om att staten tvingas låna för att den delar ut för mycket pengar till medborgarna.

Samt:
Den relevanta frågan är i stället om staten ska ha högre utgifter än inkomster och därför tvingas låna. Det kan man ha olika uppfattningar om, men den svenska debatten präglas av en närmast principiell motvilja mot statlig upplåning. Att den skenande statsskulden under 90-talskrisen vaccinerade Sverige mot lättsinnighet med statens affärer ska vi kanske vara tacksamma för. Men att låna är inte alltid oansvarigt – ibland är det till och med dumt att låta bli.

Dick Erixon fyller på med att säga att det är "Rätt att låna till skattesänkningar" och knyter an till den röda demagoismen:

Socialdemokratins mantra har de senaste dagarna, inte minst i gårdagens budgetdebatt i riksdagen, har varit att det är fel att staten lånar till skattesänkningar. Men oppositionen är ju inte direkt motståndare till att pumpa ut skattemedel för att “stimulera” ekonomin. Skillnaden är att de vill satsa på bidrag, inte på att tillåta medborgarna att behålla mer egna lönen för att själva stimulera den.

Det är med andra ord hyckleri när de rödgröna säger sig vara emot att låna mer.

Så vad innebär det då att istället höja skatterna? Federly säger som här:

Det kan vara bra att dra sig till minnes vad oppositionens politik skulle innebära om den var den gällande. Dels finns ingen gemensam ekonmoiska politik att möta finanskris och utbredd massarbetslöshet. Det finns ingen sammanhållen politik för att återställa full sysselsättning.

Tar vi sedan och räknar på exempelvis vänsterpartiets förslahg så skulle det innebära

att ett vårdbiträde blir av med ca 800 kr/mån,
en grundskollärare blir av med ca 1 200 kr/mån,
att en barnmorska eller akutsjuksköterska blir av med ca 1 650 kr/mån och 75 procents marginalskatt,
att en deltidsarbetande veterinär eller apotekare blir av med ca 1 700 kr/mån och 75 procents marginalskatt.

Kanske dags att lyfta dessa siffror lite extra. Frågan är om oppositionen verkligene tror att det skapas fler jobb genom att vi fråntar människor deras pengar?

Aha!


Danne Nordling konstaterar att:


I budgetpropositionen visas hur andelen fattiga har minskat sedan 1996 - från 11 till 4 procent. Sveriges inkomster är dessutom 40 procent jämnare än USA:s. Jobbskatteavdraget ger de flesta 7 procents större inkomst men litet mindre för de rika.

Bra eller? Nej just jag, det var ju otäckt med så mycket pengar kvar i pluskan efter skatt! Jösses.


Danne Nordling inlägg MÅSTE läsas. Slänger in några teasers dock! (Fet stil min anm.)


Före mötet bytte jag några ord med Borg angående den fördelningspolitiska redogörelsen som ingår som bilaga 4 i budgetpropositionen (pdf). Den är enligt min mening ganska allmänt hållen och har ingen explicit redogörelse för jobbskatteavdragets fördelningseffekter. Orsaken till detta var enligt Borg att det inte är lönt att göra en redovisning eftersom media inte bryr sig om att beskriva hur det verkligen förhåller sig. Det finns dock vissa intressanta analyser i den fördelningspolitiska redogörelsen.

Problemet med detta mått är att det är relativt. Hur rikt samhället än blir kan andelen "fattiga" vara konstant eller rentav öka. En ökande andel fattiga blir t ex resultatet om en kraftig ökning av inkomsterna i samhället är kopplad till att inkomsterna strax över medianen ökar mera än för genomsnittet. Statistiskt får vi då se att tillväxten gör fler fattiga. En aningslös betraktare kan då få för sig att "de rika blir rikare och de fattiaga fattigare". Och då brukar man ropa att klyftorna ökar och samhället faller isär.

Några fler inlägg av mig som knyter an till inlägget.


"Att återta sktterna"
"Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser"
"1-1=-1. Statlig matematik."


Till sist rekommenderar jag detta inlägg - "Angående sänkta löner och skatter" - där jag citerar Karl Malmqvist (blogg). Tummen upp för honom.





söndag 20 september 2009

SD, D och V - analys av Dick Erixon

Följande inlägg hos Dick är intressant - "S använder SD för att slippa V":

Jag är med i en och annan mejlinglista där det diskuteras vad som händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen efter valet nästa höst.


Allt beror på om Socialdemokraterna tänker ge SD makten, är mitt svar.


Det bästa för ett vågmästarparti är, i enligthet med Regeringsformen, att först tvinga den sittande regeringen att avgå efter misstroendeförklaring och sedan rösta emot oppositionens försök att bilda regering. Då visar vågmästarpartiet att man är mäktigt.


Men det är enkelt att förhindra att ett nytt vågmästarparti får denna makt. Det krävs nämligen 10 procent av antalet riksdagsledamöter för att ett sådant förslag ska tas upp av talmannen. Om vågmästarpartiet får mindre än 10 procent kan man alltså inte på egen hand spela ut regeringen mot oppositionen.


För det krävs att S-V-MP hjälper till.


Fortfarande har vi inte hört Mona Sahlin tala om utifall hon tänker rikta misstroendeförklaring mot Fredrik Reinfeldt om en vågmästarsituation uppstår — och göra sig beroende av vågmästarpartiet för att lyckas.


I SVD-Brännpunkt gör idag förre S-ministern Lena Hjelm-Wallén en fullkomlig saltomortal — hon som var emot att grundlagen ska kräva att en sittande statsminister efter ett val automatiskt utsätts för en förtroendeomröstning, anklagar nu Moderaterna för att inte vilja göra just detta efter nästa val — även om grundlagen inte kräver det. Snacka om dubbelmoral.


Förklaringen är naturligtvis att hon vet att S behöver SD för att få en sådan till stånd. Därmed skulle S göra sig beroende av SD, något Mona Sahlin lovat att inte göra.


Men det är dags för Socialdemokrater att upphöra med sitt översitteri. Lagarna gäller lika för Socialdemokrater och andra!


Borgerliga regeringar har inga andra krav på sig än vad Socialdemokratiska har.


Om Sverigedemokraterna blir vågmästare finns inga vägar runt: såväl Socialdemokraterna som andra kan ofrivilligt få det nya partiets stöd i riksdagen. Socialdemokraterna behöver SD:s aktiva stöd för att fälla regeringen. Bara om SD röstar nej tillsammans med S-V-MP faller Alliansregeringen. Om SD väljer att lägga ner sina röster, att avstå, betyder det att SD ger sitt passiva stöd till Alliansen.


Vilket är “värst”: aktivt eller passivt stöd? Du som läsare kan säkert själv svara.


Men jag tycker Vänsterpartiet borde fundera på varför Socialdemokraterna driver den här frågan så starkt. Svaret är nämligen att S och MP använder hotet om SD för att slippa inflytande från V.


Både Socialdemokrater och Miljöpartister är ivriga om att tala om “blocköverskridande” regeringssamarbete, förment för att komma bort från beroende av SD, men reellt för att själva komma bort från beroende av V.


Tjatet om Sverigedemokraterna är alltså en förtäckt strategi för att själv slippa en av sina egna samarbetspartner.


Vad säger det om trovärdigheten i det rödgröna regeringsalternativet? Om de inte vill regera tillsammans, är det nog bäst att väljarna befriar dem från det betungande ansvaret genom att inte rösta på dem.


Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser

Med anledning av tidigare inlägg hos mig "Att återta skatterna" där jag säger att Sahlinisterna inte ser mina pengar som mina utan som statens egendom är det intressant att läsa följande hos Dick Erixon:

"Förra helgen sa en socialdemokratisk redaktör om skattesänkningar att det är “läskigt att man får så mycket mer kvar i plånboken”. De tre oppositionspartiernas ledare instämmer nu.


När medborgare får behålla mer av sin lön är det att ’slarva bort’ skattemedel. På DN-Debatt skriver de:


Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.


Alltså: hellre än att LO-medlemmar på exempelvis Scania, som gått ner till fyradagarsvecka och lägre lön för att behålla jobben, ska få behålla mer av lönen vill S-V-MP att de ska betala så hög skatt att de tvingas söka bidrag.


Mona Sahlin & Co vill göra svenska folket mer bidragsberoende. Alla pengar ska gå via staten, så att politikerna får ökad makt. Man vill använda krisen för att flytta makten över medborgarnas liv från dem själva till politiken.


Trots detta grova maktbegär presenterar de rödgröna ingen konkret politik, vilket de själva erkänner:


Till våren kommer vi att presentera en samlad gemensam ekonomisk motion.


Hittills finns inga förslag som kan diskuteras i samhällsdebatten. Vill de rödgröna höja skatten med 1500 kr per månad för sjuksköterskor och byggarbetare?


För mig framstår det som ett utslag av feghet: S-V-MP vågar inte lägga fram konkreta förslag. En annan förklaring kan vara att de inte är överens.


I vilket fall är det knappast seriöst att angripa regeringen samtidigt som man inte har några egna konkreta förslag."


Vansinnet har nått höga hos oppositionen.

Mer vansinne finner jag hos Stefan Karlsson, som konstaterar följande Östrosism:


"Media återupprepar vad vi fått höra tidigare, nämligen att det kommer ett fjärde steg i jobbskatteavdraget. Då det som sagt redan meddelats är det väl kanske inte så intressant att kommentera igen


Mer intressant var då Östros kommentarer. De var som vanligt missvisande, men på ett nytt sätt.


Först säger han:


"Vi dras med stora underskott i statsfinanserna nästa år, närmare 100 miljarder. Att i det läget låna till skattesänkningar är oklokt."


Denna påstådda omsorg om statsbudgetens saldo hade haft en viss trovärdighet om inte socialdemokraterna samtidigt föreslog att man skulle låna pengar till utgiftsökningar, till exempelvis "utbildningsinsatser" och höjd a-kassa. För att då inte tala om att Östros senare i samma intervju föreslår just....att låna pengar till skattesänkningar, fast då för pensionärerna:


"-De straffbeskattas idag. Det här upprör givetvis pensionärerna kolossalt och där vill vi sänka skatten"


Han vill alltså sänka skatter i ett läge med stora underskott, något han tidigare beskrev som att "låna pengar till skattesänkningar". I en och samma intervju påstår Östros alltså att det är fel att låna pengar till skattesänkningar och att det är rätt att låna pengar till skattesänkningar.....


Att han kallar dagens beskattning för straffbeskattning framstår också för övrigt som underligt eftersom den är lägre än den socialdemokraterna genomförde, och relaterat till det så framstår inte pensionärernas ilska som särskilt kolossal då det är alliansens starkaste väljargrupp.


Östros hävdar vidare att ingen seriös ekonom kan hävda att den samlade effekten av jobbskatteavdragets fyra steg ger 75000 nya jobb. Hur han då förklarar att det samlade utanförskapet är nära 100000 lägre än när regeringen tillträdde efter ett år av den djupaste internationella lågkonjunkturen sedan 1930-talet är oklart. Som kontrast steg det samlade utanförskapet med 400000 under den något mildare 1990-tals krisen.


Medialänkar i ämnet: SVD, DN1, DN2 , DN3"


När man sedan läser mätningar och ser att oppositionen har sådant stöd de faktiskt har undrar jag följande, har folk ögon att läsa med, har folk öron att höra med och finns det där någonting mellan öron som förmår begripa något?


Nå, i frånvaron av kokreta förslag kan man ju nu förlåta detta. Jag tror och hoppas dock att när de rödgröna presenterat sin skattehöjarpolitik till våren så kommer helt andra siffror att visas.

tisdag 15 september 2009

Välfärdskris? Ja om maktskifte.

Med anledning av föregående inlägg hänvisar jag nu till Johnny Munkhammars artikel "Vinstkritikerna hotar välfärden".

Inledningen lyder:
Sverige kan skapa ett bättre välfärdssamhälle än den välfärdsstat vi har idag. Idag plågas vi av problem med kvaliteten i äldreomsorgen, tillgängligheten i vården, byråkratin hos Försäkringskassan och bristen på flexibilitet i barnomsorgen.

System och offentliga monopol eller dominans

Mycket är bra, men det kan bli så mycket bättre. Vi efterfrågar bättre välfärdstjänster och är beredda att betala, ändå består problemen. Då finns det systemfel, som inte minst stavas offentliga monopol eller offentlig dominans.


Verklighetens fakta - vinstdrift ÄR bättre!

Idag utförs cirka tio procent av välfärdstjänsterna i privat regi, med närmast uteslutande offentlig finansiering. Av de privata utförarna av skola, sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg finns många företag som strävar efter vinst.

Studier, enkäter och opinionsmätningar har bedömt skillnader mellan de offentliga och de privata enheterna. Friskolorna når bättre resultat, privat äldreomsorg har bättre kvalitet, privat sjukvård ger mer vård per krona. Och såväl personal som brukare är nöjdare.


Artikeln förtjänar att läsas i sin helhet.

Johnny avslutar:


Utgångspunkten idag är att välfärdstjänsterna är skattefinansierade. Det betyder att politikerna fortfarande håller i pengarna och alltid riskerar vilja gynna egna, offentliga, enheter. Det finns flera fall där privata enheter har fått långt mindre resurser än offentliga.

Med vinstbegränsningar skulle ännu en tvångströja sättas på de privata enheterna, som skulle skapa än mer orättvisa villkor ? för den del av välfärden som fungerar bäst. Är det så vi utvecklar ett bättre välfärdssamhälle?


Fakta är dock inte talande nog för ideologiskt trångsynta och tillika ekonomiskt oförstående.

Nej, höj skatten bara. Ja va tusan, när vi ändå håller på - ta alla mina pengar, avskaffa all privategendom och förstatliga allt - det torde ju i logikens namn vara det enda rätta.

2010 - oppositionsseger blir på gott och ont

Med anledning av ett kort inlägg hos Johan Norberg....:

06:53 - EN BUSH/GORE-SITUATION:

Nu tillhör jag i och för sig dem som tror att socialdemokraterna kommer att vinna valet nästa år, men innan någon drar paralleller med den rödgröna segern i Norge i går kan det vara värt att påpeka att de borgerliga fick mer röster - 49,4 respektive 47,8 procent ser det ut som, och de rödgröna vinner endast därför att norra Norge har extramandat.


....så tror jag också att chansen, risken, är stor att oppositionen vinner nästa val.

Det goda med det onda
Jag tror det blir på gott och ont i sådana fall. Det onda är att det kommer gå utför, igen, för Svea rike. Det goda är, förhoppningsvis, att folk då - äntligen - inser inblandingspolitikens tillkortakommanden.


Så, på ett sätt, om än jävligt ovilligt, kanske det kan finnas en poäng i att offra fyra år åt Röran. Varför då? Jo, det är ju ganska uppenbart att 12 år av perssonskt stagnations-vanstyres-funktionshinderspolitik inte fick upp ögonen på folk nog mycket. Därför är det, medborgares tömda plånböcker (och andra onda konsekvenser att senare få tvingas rätt till) till trots, måhända vettigt, ur ett pedagogiskt och psykologiskt syfte, att Mona Sahlin tillsammans med Gräsliga vännerna och kommunist-Ohly får köra en vänstersväng a la extreme.

Då är det ju fritt fram att
- subventionera
- reglera
- beskatta
- förstatliga

Den goda upptäckten av den dåliga erfarenheten
Kanske, man kan ju alltid hoppas, att folk då också upptäcker och förstår att den ihärdiga offentlighetsiverna INTE skapar några nya jobb. Staten skapar inte jobb så talet om, eller snarare den lögnaktiga propagandan om "jobben först" blir ju bara löjeväckande. Offentliga jobb finansieras av ju som bekant av skattemedel och eftersom det finansieras av skattemedel tas ju pengar ifrån någonting annat som på riktigt skulle kunna skapa arbete. Det är endast frågan om en oflyttning av resurser alltså inte skapande av något nytt. Tyvärr tvärtom, det får minuskonsekvenser i själva verket.


- minskad förmåga att konsumera är minskad efterfrågan och det är minskad produktion och det är minskad försäljning och minskad vinst och det är minskad förmåga att anställa.
- minskade medel och möjligheter för företagare och entreprenörer får samma resultat. Inte minst eftersom man inte har råd (törs ta risken) att expandera verksamheten, starta ny verksamhet.
- Även intäkterna för kapitalägare och så vidare innebär minskad konsumtion.

Fler infallsvinklar finns så klart. Resulaten låter dock inte vänta på sig utan är detsamma - det uteblir! När staten får råd blir matematiken fatal, 1 - 1 blir lätt minus 1. Läs.

Det finns en distinkt skiljelinje i alternativen Alliansens vs Röran. Läs.

Kluvna tungors politik
Appropå lögnaktig propaganda och populism så anklagade ju tidigare Röran för att Alliansen höjt skatten för pensionärerna. Lögn alltså. Ja, och därmed populism. Vilket Ingerö
konstaterat: "Detta är svårt ohederligt, på gränsen till lögnaktigt. Regeringen har inte infört någon pensionärsskatt. Vad som hänt är att de som alltjämt arbetar fått en större skattesänkning än pensionärerna. Ingen pensionär har fått högre skatt än under Socialdemokraternas tid." Så var det med den saken. Mer om detta pensionärslögnen här. Och idag står sedan att läsa att Alliansen nu väljer att sänka skatten för pensionärerna. Undrar vilken populism som nu Rörigt eka skall? Att den kommer är jag säker, Rörans kluvna tunga lär snart tala!

Att spendera andras pengar
Skatt är enligt min mening i stort att betrakta som stöld. Hur kan någon säga sig ha rätt till min förtjänst!? Så Mona är en tjuv då? Inte uttryckligen förstås. Nej, hon döljer det genom att säga att hon älskar att ge skatt. Oj, en sån filantrop! (Fast det ordet vill hon nog inte kännas vid, hon kan ju hamna i sällskap med lismande kapitalister) Jag tycker det är jättefint om Mona känner att hon inte vill behålla så mycket av det hon förtjänat, men det är får stå för henne själv. Att hon vill ge sina pengar legitimerar inte att ta av andra. Mona - gör vad tusan du vill med dina pengar, det är dina pengar. Men ge fan i mina! Dem har du inte rätt till!

Om svenska folket kommer sanktionera den stölden kommer jag bära det med mig och hålla er ansvarig för! För det och för vägen in den socialistiska återvändsgränden.


Att förtjäna, att bidraga, att skapa
Mona tror sig alltså, genom att ta min pengar och ge av sina, kunna skapa jobb. Suck.... Jämför gärna Mona med exempelvis Bill Gates. Bill skänker ofantliga mängder pengar. Ja, Bill är rik som ett troll - vilka han FÖRTJÄNAT! - och frågan är nu vem som skapat/skapar flest jobb och bidragit mest? Mona eller Bill? Bill skapar jobb, Bill tjänar pengar - det går ihop. Dessutom Bill skänka av sina egna pengar utan att kräva att någon annan gör det samma - Bill gör inte anspråk på pengar. Men det gör Mona och hennes Röra. Det får vi nog tyvärr bli varse om ganska snart är jag rädd.

Hoppet...
...är dock att Rörans vansinne skall bli uppenbart kontra Alliansens ansvarsfullhet och dess uppenabara betydelse för medborgarnas frihet. Så klart mycket övrigt funnits att önska vad gäller Alliansen, dock har detta varit en början på vägen ut ur ett mörker. Alternativet är ju tämligen klart - tillbaka till mörkret eller vidare mot ljuset.

Själv håller jag tummarna för Johnny Munkhammars inträde i politiken - Go Johnny!
Hem till Johnny: Blogg och Idésida. Rekommendras!