Angående statsmakten

Två bra inlägg idag väl värda att hänvisa vidare till.

För det första HAX inlägg "Konsten att kuva ett folk". Citerar följande därur:

"Gör si! Gör inte så! Gör som vi säger, inte som vi gör! Händerna på täcket! Och lyder du inte, då kan vi tvinga dig...

Redan från barnsben får vi veta att vi är dåliga människor som inte vet vårt eget bästa. Som vuxna förväntas vi falla undan för allsköns moraltanter, politiker, elitistiska tyckare, byråkrater och Prussiluskor som har ögonen på oss."

Redan från barnsben ja.... Hemskt. Men så är det. Redan från barnsben har vi fått inse detta samt köpa en historieförfalskning som är bisarr. Rekommenderad läsning - Anders Edwardssons "En annorlunda historia" (bok). Rekommenderar även Anders blogg.

Kommentar om boken:

"Den svenska historien lever! Anders Edwardsson visar i sin bok hur berättelserna om det förflutna formas av dagsaktuella politiska program. Mot den socialdemokratiska framgångssagan ställer han sin egen berättelse om frihetsinskränkningar i framstegets namn. Edwardssons alternativa tolkning av den svenska historien som en berättelse om missade chanser och förkvävda initiativ, är ett tankeväckande inlägg i debatten om orsakerna till den svenska modellens kris idag."
Kristian Gerner
Professor i historia vid Historiska institutionen, Lunds universitet.

Sen stundar det ju val också och där SAP (historieförfalsningspartiet) vars vridning åt vänster bekräftas av att lyfta in en kommunist som minister. Om detta, läs Dick Erixons inlägg där han tar upp artikel i SvD av Göran Skytte.

Skyttes avslutning är talande. En ögonöppnare bör det vara!

"Men, säger han gång på gång, de rödgröna har bättre förslag. Här slås man av att praktiskt taget allt handlar om att återgå till de traditionella socialistiska idealen: mer makt till facken, stoppa privatiseringsplaner, öka det som med en förskönande omskrivning kallas ”gemensamt ägande”, etc, etc, i det eviga.

Det ”gemensamma ägandet” är lösningen på det mesta. Med viss häpnad läser man – 20 år efter kommunismens och ”det gemensamma ägandets” internationella sammanbrott – att ”ökat gemensamt ägande är ett sätt att minska risken för framtida kriser”.

Och så ska det vara mer politiker överallt, förstås. Det gäller också i de förorter som satts i brand av huliganer. Vad bör göras? Kanske något med föräldrar? Normer, värderingar? Familjens betydelse? Nä nä, glöm det. ENDAST politiker duger här: ”Bara lokalt förtroendevalda … kan släcka de bränderna.”

Denne man får en plats i regeringen om Mona Sahlin vinner. Man blir mörkrädd"

Ja, Ohly är en kommunist och kommunistiskt kan ju partiet också sägas vara. Igen. Det som partiet sade sig vilja överge är nu återigen verklighet. Dick säger följande:

"Ja, Vänsterpartiet inledde ju en reformering när man ändrade namn från Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, men uppgörelsen med det förflutna stannade av. Partiet är åter dogmatiskt."

Och vad sådan dogmatik kan ha för följder vet vi alla för väl - det är de följder som de nu åter blundar för "uppgörelsen med det förflutna stannade av":

"Och den mentaliteten anser jag vara farligare än själva åsikterna. Om dogmatiker kommer till makten kommer de att köra igenom sina åsikter och strunta i demokratins invändningar. Dogmatiker passar inte i ett demokratiskt system. De vill bestämma till 1000 procent. För bara de har rätt. Bara de har sett ljuset. Alla andra är förtappade, okunniga, obegåvade idioter. De är inte värda någon som helst respekt. De är bara ivägen. De är skadedjur. De kan fängslas, de kan dödas.

Det är så dogmatismens evolutionslära ser ut. Såväl kommunister som nationalsocialister dödade sina motståndare, inte bara därför att de hade en annan mening, utan därför att de genom att framföra en annan mening satte käppar i hjulet för dogmen. De sågs som sabotörer, inte motdebattörer.

När personer med dogmatisk mentalitet får makten, visar historien att de blir sju resor värre. De blir despoter."

Dick undrar sedan hur detta skall komma att se ut:

"Hur det blir med Vänsterpartiet i regeringsställning vet vi inte. Det har aldrig hänt. Och Per Albin Hansson, Tage Erlander och även Olof Palme skulle nog vända sig i sina gravar om de fick veta att det parti de gjorde allt för att hålla kort, nu ska lyftas in i regeringsmakten med socialdemokratisk hjälp."

Men Mona verkar det inte bekomma alls. Om Ohlys individförnekande och förkastliga socialism inte bekommer henner och att hon även vill ha med honom i en regering - vad då tänka om SAP?

U be the judge!