Skillnader och minskad fattigdom

Via HAX:

Enligt en rapport från Socialstyrelsen har inkomstskillnaderna i Sverige ökat.

Intressant är att antalet fattiga samtidigt minskar. Den andel av svenska folket som lever under fattigdomsstrecket har mer än halverats de senaste tio åren.

Vilket inte är speciellt konstigt, om man tänker efter.

Detta kommer dock att vara svårsmält för somliga – att fler rika ger färre fattiga. Det stämmer ju liksom inte med vänsterns problemformulering.

Den intressanta frågan är nu: Vad är viktigast för vänstern? Att minska inkomstskillnaderna? Eller att minska antalet fattiga? Dogmatisk socialism? Eller välståndsbyggande?

Detta skulle kunna vara ett frislag för borgerligheten – om den hade vett och mod att ta en tuff debatt.

Mycket talar dock för att Alliansen kommer att slarva bort denna chans – och istället fortsätta vara konflikträdd, principlös och hukande korrekt.

Konflikträdd, principlös och hukande korrekt. Ja vad gäller Fredrik är jag uppriktigt sagt förvånad. Sover han!? Det är ju för tusan val snart. Det känns som.... som om han och Alliansen inte verkar begripa det är val snart och att opinionen ser ut som den gör.

Var är visionerna?

Det undrar Hans Engnell efter att ha bevittnat "duellen" mellan Freddan och Monan. Själv hoppade jag det. Har förstått att mina förväntningar ändå besannades. Mesigt, snällt och fegt. Att Fredrik är en lugn person är väl inte så mycket att göra åt, antar jag. Men varför vara så återhållsam?! Jag begriper det inte. Nå, till Hans inlägg.

Jag följde inte gårdagens debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin minutiöst. TV:n stod på, som den nästan alltid gör, och jag lyssnade och riktade ibland även ögonen mot TV4-programmet Kvällsöppet där ledarna för Sveriges två största partier drabbade samman. Eller drabbade och drabbade... De stod och tävlade om vem som kunde se snällast ut. Och det känns som att vi har sett och hört den här debatten hur många gånger som helst nu. Det är två helt färglösa politiska ledare som saknar principer, idéer och framför allt är svårartat visionslösa. Den politiska debatten reduceras till ett evinnerligt gnäll om skatte- och bidragsnivåer. Fåniga uttryck som "stupstock", "pensionärsskatt" och "pigavdrag" flyger genom luften, som för att ytterligare illustrera dagisnivån i svensk inrikespolitik.

Det är lite anmärkningsvärt ändå att Reinfeldt inte öppet ifrågasätter Sahlins utspel om att endast höginkomsttagare som hon själv (som tjänar runt 130 000 kronor i månaden) kommer drabbas av skattehöjningar efter en rödgrön valseger. Högskattestaten fungerar inte så. Sverige har helt enkelt alldeles för få höginkomsttagare för att en höjda marginalskatter för dessa grupper ska ge staten några märkbara inkomstökningar (förutsatt att begreppet höginkomsttagare inte omdefinieras). Nej, Sahlin kommer att behöva höja skatten för metallarbetare, vårdbiträden och lägre tjänstemän för att få ihop till sina utgiftsökningar. Frågan är bara hur ärlig hon vågar vara inför valet.

Mest av allt präglas alltså den politiska debatten av visionslöshet. Vad vill Reinfeldt respektive Sahlin med Sverige? Båda vill fila på redan existerande system, snickra och putsa på högskattestaten. Det är inte visioner.

Go Johnny, go!

Glädjande besked! Munkhammars time out är nu time in!

Time In. Nästan ett halvår har gått sedan jag berättade i ett inlägg här att jag hade fått diagnosen cancer. Idag var jag på en sorts summerande besök hos läkarna, nu när behandlingen avslutades för ett antal veckor sedan. Det var mycket positivt, de anser att allt har gått som beräknat. Men naturligtvis är det tiden som får ha sista ordet om det - först efter fem symptomfria år anses man säkert frisk.

Just nu sker återhämtningen snabbt, även om strålningens effekter sitter i 3-6 veckor efter dess avslutande. Jag hoppas med andra ord kunna växla upp såväl de professionella som privata aktiviteterna framöver. Det ser jag väldigt mycket fram emot, efter en särdeles underlig tid - lagom till våren. I närtid återstår mest att kunna äta och dricka igen normalt...

Idag sparade jag också alla de hundratals fantastiska uppmuntrande hälsningar jag har fått i skrift under denna period. Det påminde mig om det som flera har uppmanat mig att göra, att skriva något längre om detta. Å ena sidan, det finns saker att säga. Å andra sidan, nu vill jag helst inte tänka på det mer. En svår avvägning!

Det gångna halvåret har varit väldigt märkligt. Stora mängder vänlighet, men också betydande utmaningar. Avancerade mediciner, men tyvärr rätt underliga bieffekter. Stopp för nästan all rolig aktivitet och därför en väldig enformighet. Det är väldigt skönt att lämna detta bakom sig. Nu gäller det att komma i god form igen, göra kul saker - lite bättre på att ta till vara tiden är man nog.

I allt högre grad kan man nog konstatera att man återinträder på banan.

HAX om den principlösa borgerligheten

Mycket tänkvärt inlägg av HAX. Även om jag nog inte kommer att lägga min röst på PP får jag nog tillstå att säga att den hårda och skarpa analys sätter fingret på något sant och viktigt.

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m

Rik(SD)ag(S)val(SD)e(S)peration(S)räd(S)lopopuli(S)m.

Mona Svamlins populismande fortskrider nu till inbjuda Fp och C att hänga på de rödgröna. Har mycket svårt att se de partierna skulle göra det, ärligt talat. Skulle exempelvis Maud vilja beblanda sig med dem som kritisterat henne så hårt för att inte förslösat skattepengar på exempelvis SAAB samt det drev som drivs mot henne för Vattenfall nu, när de rödgröna ju tävlar om hur mycket skatten skall höjas och tre SAPister blivit prickade för sin misskötsel av just Vattenfall. M och KD är ju inte välkomna och när så också C, med Maudan i spetsen, står längre till höger än dem i många frågor blir ju saken än mer orealistisk. Inte minst med tanken på att där också finns en kommunist med i sällskapet som, om han, den dårfinken, fick bestämma skulle anställa alla arbetslösa i den offentliga sektorn.

Den rödgröna samlingen är nog en sak i sig att det går dåligt för SAP och kan vara den direkta orsaken till SAPister flyr till SD. Den makt hon då eftersträvar - som är rätt komisk att föreställa sig henne ha med tanken på de förtroendesiffror hon har - kan alltså just därför slippra ur henne ur händerna. Förtroendesiffrorna är nog hemska i sig för henne men givetvis är hon rädd för att valet - Sahlin vare tack för mycket - blir ett katastrofval för SAP, något att läga till Tobleronemeriterna kan vi ju anta. Inte skojigt att gå till historien med en sådan portfolio.

Jag tycker att det vore en bra grej om Allianspartierna ställer sig upp och säger nej till denna invit. Skutan Sverige seglar ju nu åt rätt håll så är ju dumt överge den för en bunt snedseglare.

Nej, Sahlin har länge försökt dumpa SD i Alliansens knä och detta är ännu ett sådant såväl taktiskt som desperat tilltag som ett uttryck för rädlsa. Det hela innehåller alltså många element:

Dick Erixon säger Sahlin är desperat, han "ser Mona Sahlins utspel som ett tecken på desperation. Hon ser bara en möjlighet att komma till makten: slå sönder Alliansen.":

Ingen blir gladare än Mona Sahlin om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Hon och S-strategerna vill nämligen använd SD för att slå sönder det största hotet mot ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav — Alliansen. Skoningslöst utnyttjar S nu de höga siffrorna för SD

Johan Ingerö säger att det handlar om taktik där recepter lyder "Splittra alliansen, släpp fram Mona Sahlin som statsminister och Vänsterpartiet som regeringsparti.":

Mona Sahlin är fullt och fast beredd att ge detta lilla parti [SD alltså. min anm.] en huvudroll i valrörelsen. Hon har inga betänkligheter mot att hjälpa dem upp mot tio procent om det innnebär att hon får bli statsminister.

Malin Nävelsjö på Liberati säger att "Räddast av alla är Mona Sahlin":

Alla är rädda för Sverigedemokraterna – vilken njutning det måste vara för Jimmie Åkesson när han på fem minuter snabbsurf över nyhetssajterna kan se hur hans främlingsfientliga lilla parti plötsligt blivit det största hotet mot demokrati och regeringsstabilitet i Svea Rike.

Och vad gäller att stå upp och säga nej till Svamlins desperationstaktiktsrädsloinvit träffar Anders Edwardsson huvudet på spiken där:

Jag kan dock med stor säkerhet säga att dessa inte är ett dugg trakterade att lämna den nuvarande alliansen och sätta sig i samma båt som det rödgröna triumviratet. Det skulle nämligen vara det samma som partipolitiskt självmord (eftersom vi borgare inte uppskattar regerande med kommunister och gröna khmerer).

En gemensam vallista som Anders föreslår vet jag inte vad att säga om så de orden låter jag stå oemotsagt:

De borgerliga har därför nu - även om tiden börjar bli extremt knapp - en fantastisk möjlighet att bryta detta potentiella dödläge. Och det är att lägga prestigen, traditionerna och partiegoismen åt sidan och ingå en formell valallians som går till val på gemensamma listor.

Även om det så klart:

Förutom att eliminera risken att C eller KD ramlar ur skulle detta nämligen visa väljarna att man sätter nationens bästa före de egna partiernas och erbjuder ett unikt, helt solitt alternativ till vänsteröran.

Till sist - äras den som äras bör! Matthias Svensson på Neo säger "Ni vet var ni läste det först":

Denna valnattsmardröm var temat för förra årets sista Neo, nr 6 – 2008. Där skissade vi på tre koalitionsscenarier, diskuterade med forskare och politiker hur problemet skulle kunna hanteras och så tog Svend Dahl en rejäl titt på vad sverigedemokraterna är för parti i artikeln Se till höger, där går ett vänsterparti.

Fortfarande ett gott underlag för en obehaglig diskussion.

SAP och SD, the story goes on and takes a U-turn

Med anledning av redan tidigare blogg om SAP och SD (läs och läs) är det intressant att se att Sahlin nu tycks backa ifrån sitt "aldrig någonsin, aldrig någonstans" gällande samarbete med SD.

Läser hos Dick Erixon att Sahlin "I ekots lördagsintervju" nu "backade Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin från hennes tidigare uttalande" till "löftet om att aldrig någonsin bli “beroende” borta. Nu talar Sahlin om att inte “räkna in” SD." Det för SAP politiska, SAP och SD, debaclet i Trelleborg är inget som Sahlin kan, även om hon vill och försöker undvika det, komma ifrån. Det är ett samarbete - vad hon säger om det eftersom "Enda anledningen till att man gått till domstol för att få frågan om lunchavgift prövad i fullmäktige är att Socialdemokraterna där har majoritet med Sverigedemokraterna, något man inte hade i utbildningsnämnden."

SD, läs Jimmy Åkesson, säger själva att de kan samarbeta med SAP, ja inte att de "aktivt kommer att medverka till att Mona Sahlin blir Sveriges statsminister" men att det inte skall avfärdas som att SAP kan ses "som möjlig samarbetspartner efter valet. Det" menar Jimmy "är en felaktig tolkning" och "vill vara tydlig med det, att det enda intressanta för" Sverigedemokraterna är att få igenom sin politik.

I denna artikel kommer så Jimmy också in på det faktum att svensk media - läs Expressen - gör sitt för att låta Oppositionen samverka med SD gentemot Alliansen. Jimmy säger ju själv att han "varnar för att Hägglund försöker ta Sd:s position" och nämnda blaska är inte sena att hänga på som Mattias Svensson påpekar. Mattias säger att redan under EMU-valet spelade Expressen rasistkortet genom att "Via sin ledarstyrda debattsida" kontakta "sverigedemokraternas partisekreterare och" be denne "skriva berömmande om centerns Maud Olofsson" då hon var ett av den borgerliga nej-kampanjens mest framträdande ansikten" med syfte att det skulle "kletas i brunt av de socialliberala Brysselkramarna." Nu var det alltså dags igen:

Nu kör tidningen samma grepp igen. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har bjudits in att skriva positivt om Göran Hägglund och kristdemokraternas retorik, som om det skulle ligga något förgripligt och främlingsfientligt i att tala om verkligheten.

Nå. Nog om denna mediautvikning och försöket till brunkletning av Allianspartierna. Vad gäller brunklet så behöver nu inte Oppositionen SD heller för sin del då de redan samarbetar med kommunister. Dock, om samarbete redan finns med ett parti som har sin ideologi rotad i totalitarismsmörjan så passar det väl dock gott att de låter SD hänga på sitt tåg.

Oppositionen får ta ansvar för sina uttalanden och sina förslag. Sahlin med, ja, kanske i synnerhet hon. Förtroende för henne - inte enkom för ovan nämnda stolligheter, utan även annat - skall inte ligga någon annan till last än henne själv.

Det är precis som Ingerö säger att det är "Inte de borgerligas fel att folk inte litar på Sahlin". Nej, det har hon själv att ta på sig, hon sina närmaste politruker och hantlangare. Citerar följande därur:

Man måste vara både okunnig och naiv om man tror att Mona Sahlins usla förtroendesiffror är ett resultat av försåtlig moderatpropaganda. Om Per Schlingmann haft den sortens makt över folkopinionen så hade han gissningsvis använt den till att trolla fram bättre siffror för alliansregeringen istället.

och

Att Mona Sahlin saknar väljarnas förtroende är hennes problem, liksom det är alliansens problem att den inte förmår lyfta i mätningarna. Den som skyller sådana ting på yttre faktorer har redan förlorat.

Mig är det ännu obegripligt att Oppositionen ligger så högt som de gör i opinionssiffrorna. Jag begriper det inte. Nå, det är tid kvar till valet så mycket hinner hända. Antingen vänder - vilket jag hoppas genom att folk till slut börjar begripa. Om det inte vänder kan det också vara gott. Jag är säker på att Sahlin o Co. kommer inte enbart kommer att köra skuta på grund utan också att sänka den. Tyvärr kanske detta är vad som behövs för att se skatthöjar- och lägga-sig-i-människors-privata-liv-politiken för vad den är.

Några ord från Johan Hedin om det:

Kostnaden för att ge en anställd en viss lön är lönen plus skatterna. När skatterna blir högre blir alltså kostnaderna för att ha anställda högre. (Alternativt lönerna lägre.) Tror du att högre kostnader för arbetskraften leder till att fler eller färre anställs?

(Bara den direkta effekten av skattehöjningarna leder till att 30 000 människor kommer att förlora sina jobb.)

När skatterna blir högre blir människors köpkraft mindre. Vi kommer att renovera färre badrum, köpa färre saltgurkor, gymkort och saabar. (Och det rör sig om ganska rejäla sänkningar av människors disponibla inkomster. En sjuksköterska kommer enligt Vänsterpartiet förslag få mer än tusen spänn i högre skatt.)

Dessa effekter uppkommer på något längre sikt och kommer att leda till att ca 140 000 människor förlorar sina jobb.

Jobben först? Någon?

Några fler inlägg om SAP och SD:
Stefan Karlsson - "Kommer S att samarbeta med SD om A-kassan?"
Hans Engnell - "Samarbeta med Sverigdemokraterna?"

SAP och SD eller inte? Mitt råd är - skit i dem bägge!

De rödgröna har IBS

Va, Irritable bowel syndrome? (IBS)

Nej, jag avser ett mycket värre syndrom nämligen Idiotic Budget Syndrome!

Lika orolig som magen kan vara av IBS lika icke-roligt blir det om röran vinner valet och skall genomföra sin konfiskering.

Jobbskatteavdraget - som de facto ger mer i plånboken - kommer att ryka all världens väg och istället ersättas av Jobbskattepådraget! Det vi fått mer i plånboken stjälas åter och med det ännu mera.

Det steg framåt som tagits - i rätt riktning - följs av två steg bakåt. Minst. En taktlös dans.

De olika budgetarna som trojkans företrädare nu kastat ur sig på sedan vara hur takt-isk den vill. Frågan är bara hur mycket de tar och hur lite vi får ha kvar.

Jo, men det är nog bra att höja skatten. Särskilt för de rika, det är ju dem som tjänar mest på det däringa avdraget. Eller...? Kolla gärna Johan Erikssons inlägg där han på via jobbskatteavdrag.se gjort en liten beräkning:

Två personer födda 1970 men med olika inkomst. i) LÅG: 16.500:- ii) HÖG: 55.000:-
i) LÅG

	2006	2009	2010
Skatt (kr/mån)	4635	3560	3399
Pengar över sedan 2006 (kr/mån)	-	1075	1236

ii) HÖG

	2006	2009	2010
Skatt (kr/mån)	23678	20777	20452
Pengar över sedan 2006 (kr/mån)	-	2901	3226

Vem gynnas mest? Det beror förstås på hur man räknar. Det är uppenbart att höginkomsttagaren får ett större tillskott till plånboken. Det är (nästan) lika uppenbart att skattesänkningen är procentuellt större för låginkomsttagaren.

Viktiga kommentarer av Johan:

"Båda dessa sätt att räknar missar målet något. En person som tjänar 16 500 kr/mån lever antagligen med relativt små marginaler. En oförutsedd utgift kan ställa till rejäla besvär, och den vetskapen kan vara rätt påfrestande. Med det utgångsläget är ett tillskott på 1236 kronor varje månad rätt betydelsefullt. Att bli av med dem skulle sänka välmåendet ganska mycket.

För någon som tjänar 55 000 kronor i månaden är en förlust på 3226 kronor fortfarande kännbar, men inte alls på samma sätt. Pengar har, liksom nästan allt annat här i livet, avtagande marginalnytta. Det perspektivet tappas ofta bort. Det är inte det enda som ska tas hänsyn till när skatterna förändras, men det är värt att hålla minnet."

Sen håller jag med Johan om att sänkta arbetsgivaravgifter hade varit önskvärt. Då kan utrymme för anställning skapas, fler får inkomst och fler kan konsumera och få fart på ekonomin.

Oppositionens befängda idé att ta av människors konsumtionsförmåga för att satsa på offentlig sektor - Ohly kan ju tänka sig att anställa alla arbetslösa där! - säger ju sig självt att inget nytt skapas. Det är ju en omfördelkning av resurser endast. Dock kommer detta att på sikt vara kontraproudktivt. Skall detta vara så svårt att se?! Det är, som Munkhammar, kort och korrekt säger sänkt skatt som är vägen:

Tax Cuts Lead to Higher Growth Rates. Yes, I have said this before. Many times. But this is a new study confirming the effect. A one per cent cut in marginal taxe rates will raise annual growth by 0,6 per cent the following year. This is highly relevant for countries such as my own, with very high marginal taxes.

Är det önskvärd politik att ta tillbaka de 1.102 kronor ett vårdbiträde fått extra på sin lön på 19.000, eller en metallarbetare som får 1.362 kronor extra på sin lön på 24.000:-? (Läs)

Är detta önskvärt?:

Här är de föreslagna skattehöjningarna utslagna per person i landet:

Parti	Höjning (Mkr)	Din nota
mp	17 000	1 889 kr
s	20 000	2 222 kr
v	55 000	6 111 kr
Snitt	30 667	3 407 kr

Jag tror, och hoppas, att folk börjar inse vad jobbskatteavdraget handlar om som Dick Erixon säger. Jag tror, och hoppas, att folk börjar inse vad ett högt skattetryck innebär som Munkhammar säger.

"Låg- och medelinkomsttagare uppfattade inte direkt varför de fick mer att röra sig med. Men nu har de förstått. Rödgröna väljare säger nu att de gynnas av Alliansens politik."

"De (rödgröningarna, min anm.) lovar att skattebetalarna ska få stå för högre bidrag till såväl kommuner som personer som inte arbetar. De är hyfsat ärliga i att beskriva att skattebetalarna ska stå för notan. De statliga skatterna ska chockhöjas för stora grupper, och de kommunala skatterna ska höjas för alla. Slående är också att detta direkt ger 30 000 färre sysselsatta än regeringens politik. Socialdemokraterna, vars budgetunderskott är betydande, vill således låna till arbetslöshet och ökade bidrag."

Alarmism är här av godo. Till skillnad mot de 3 miljarder som kommer att förslösas på "Nöffviruset" torde man istället finna någon antidot som skyddar mot de rödgrönas IBS. I sanning är det frågan om Idiotic Budget Syndrome.

Skatt

Testa! Se här vad jobbskatteavdraget innebär för dig - Mer i plånboken.

Här finner du siffror för vad det innebär för exempelvis vårdbiträden och metallarbetare - Mer i plånboken.

Till sist - här finner du baksmällan om oppositionen vinner nästa val. Alltså, hur mkt åt skogen det går med din ekonomi - mycket mindre i plånboken.

En kort kommentar av Johnny Munkhammar angående skattesänkning:

Tax Cuts Lead to Higher Growth Rates. Yes, I have said this before. Many times. But this is a new study confirming the effect. A one per cent cut in marginal taxe rates will raise annual growth by 0,6 per cent the following year. This is highly relevant for countries such as my own, with very high marginal taxes.

Samt:

Skatt, skatt, skatt - och bidrag, bidrag, bidrag. Socialdemokraterna gör en tydlig vänstersväng redan innan de har börjat kompromissa med Vänsterpartiet. (För de har inte kompromissat alls, de är ännu inte överens om någonting.) De lovar att skattebetalarna ska få stå för högre bidrag till såväl kommuner som personer som inte arbetar. De är hyfsat ärliga i att beskriva att skattebetalarna ska stå för notan. De statliga skatterna ska chockhöjas för stora grupper, och de kommunala skatterna ska höjas för alla. Slående är också att detta direkt ger 30 000 färre sysselsatta än regeringens politik. Socialdemokraterna, vars budgetunderskott är betydande, vill således låna till arbetslöshet och ökade bidrag.

Dylika fakta begripa dock inte oppositionen. Jobben först... Jodå så att, men visst.

(S)karp vänstergir

Per Schlingman säger att S nu "med sin skuggbudget tydligt svängt till vänster. Resultatet kommer att bli en arbetslöshet som biter sig fast och en ny LO-skatt för låg- och normalinkomsttagare" och att oppositionens "saknar en trovärdig jobbpolitik." Måhända det blir så nödvändighet med denna oheliga treonighet där det är "Ohlys inflytande" som fått "Sahlin och Socialdemokraterna" att kraftigt, mot slagsida, gira "vänster med krav på skattehöjningar och kraftigt höjda bidrag." Schliman har rätt i att alternativen är tydliga och att "Socialdemokraternas skuggbudget befäster bilden av en oseriös överbudspolitik utan konkreta lösningar för nya jobb" för som det är, med Anders Borgs ord, så kommer S att låna till arbetslöshet.

Enligt Borg så visar Finansdepartementets översiktliga studie av SAPs förslag att dess åtägärder "inklusive flera skattehöjningar, skulle ta bort 30.000 jobb och försvaga de offentliga finanserna med 10-15 miljarder kronor på kort sikt." Så mycket för att skapa jobba alltså (Läs). De långsiktiga effekterna blir än värre "med cirka 100.000 förlorade jobb och en försvagning av de offentliga finanserna med cirka 30 miljarder kronor. Viktiga faktorer bakom den bedömningen är de förslagna höjningarna i a-kassan och sjukförsäkringen liksom förändrade arbetsgivaravgifter." Precis som Schlingman säger så "innebär att det istället för att bli mer lönsamt att arbeta kommer att löna sig mindre att gå till jobbet. De höjda bidragen kommer att behöva finansieras med högre skatter för låg- och medelinkomsttagare, en LO-skatt."

Tänk vad det är lätt att lova saker när man hanterar andras pengar. Tänk ett företag som drevs av Sahlin, Ohly och Eriksson. Det går inte att tänka sig det va? Eller hur? Ekonomi är ju att hushålla med begränsade resurser men för politiker är det tydligen att slösa med "ändlösa" resurser - lova bort - de är ju dina och mina. (Läs, Läs, Läs)

Mitt nya utrymme i min ekonomi blir med Sahlin i högsätet ett minne blott får man ju anta. Jobbskatteavdraget - good bye!

Den faktiska skattehöjningen då? Ja, den mörkar man om än så länge. Kan inte annat än hålla med om Dick Erixons kommentar om det:

"En sak är oppositionen överens om: skatterna ska höjas. Idag skriver man i debattartikel: “vi har större skatteintäkter än regeringen“. Hur mycket vet vi inte, det kommer man att mörka. Och S-V-MP vet det knappast själva. Om de rödgröna skulle vinna valet vill varje parti få igenom sina statliga utgiftsökningar, vilket kommer att driva upp skattetrycket enormt."

Min sambo då som är sjuksköterska och tillhör det offentliga, vad har hon att se fram emot? Jo, detta med att driva upp skattetrycket är ju oppositionen naturligt, det tjuvaktiga beteendet tycks vara genetiskt betingat till sin karaktär "man till vänster älskar att höja skatterna, och avskyr att människor får mer i plånboken. Det jobbskatteavdrag" således då "som givit sjuksköterskor", alltså min sambo, "och lärare 1.500 kr mer i handen varje månad" vad hända med det? Ja, det kommer INTE låta vänta på sig utan "Resultatet kommer, med all sannolikhet, att bli långt högre skattehöjningar än vad man vill medge. Vänsterpartiet vill ta tillbaka jobbskatteavdraget. Det betyder en kraftigt sänkt levnadsstandard för alla som arbetar. Allt medan de som lever på bidrag ska få sin standard rejält höjd."

Förtjänst skall bestraffas till förmån för oförtjäns när "Det ska åter bli olönsamt att arbeta." Detta är "den rödgröna oppositionens mantra" och är alltså vad 'åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga' handlar om. I de rödgrönas samhälle är alla offer och förlorare - Face the facts!

Och allt detta tjat om att ta från de rika vet herr Östros om att det inte kommer i närheten till att fylla de rödgrönas skuggbudgetar. Det är låg och medelinkomsttagarna som kommer att få ta den stora smällen. Här vill jag citera ett helt inlägg från Dick Erixon:

En läsare skriver med anledning av oppositionspartiernas budgetar:

Man kan undra hur det går ihop: Östros säger att han accepterar de första tre stegen i jobbskatteavdraget för att man måste vara väldigt försiktig med att försämra vanliga människors ekonomi (Ekot 6/10). Samtidigt är ju hans och Socialdemokraternas vanliga mantra att alliansen bara sänker skatten för de rika och välbeställda.

Ja, herr Östros avslöjar sig själv. Jobbskatteavdraget går till låg- och medelinkomsttagare. Allt annat är propaganda.

Alliansen bör naturligtvis under hela valrörelsen pressa Östros på varför han inte tar bort jobbskatteavdraget, så som Vänsterpartiet. Då får alla klart för sig vilka det är som faktiskt fått skatten sänkt.

Några avslutande kommentarer från Svenskt Näringsliv (Läs, Läs) som är starkt kritiskt mot SAPs skuggbudget. Urban Bäckström säger:

"Om Sverige ska komma snabbt ur krisen behövs kraftfulla åtgärder som underlättar för företagen att växa och anställa. Tyvärr saknas sådana förslag i Socialdemokraternas budgetalternativ. Beskedet från S är klart: man vill beskatta företagande och arbete än hårdare för att öka utgifterna i offentlig sektor. Det kommer inte att ta Sverige ur krisen, tvärtom motverkar det återhämtningen.""

samt:

"Flera av de åtgärder som presenteras; höjda skatter, höjd a-kassa samt ytterligare regelkrångel som ökar kostnaderna för företagen, skulle vara direkt skadliga för näringslivet och svensk ekonomi om de genomfördes. De tyder på en bristande förståelse för företagandets villkor och vad som krävs för att få fart på jobben igen."

Avslutningsvis innan läggdags, inlägg av Stefan Karlsson - "Så lite värt var budgetbalansomsorgen":

Thomas Östros och andra socialdemokratiska företrädare har länge fördömt regeringen för att sänka skatterna "med lånade pengar".

Föga förvånande så visar det sig återigen att invändningen aldrig gällt det där med att låna utan om att sänka skatterna. För idag så presenterar man då en skuggbudget med omfattande utgiftsökningar på alla möjliga områden samt deras egna "skattesänkning för lånade pengar", för pensionärerna.

Visserligen återupprepar man förslagen om skattehöjningar för "de rika", men även om man bortser från de indirekta negativa effekterna på samhällsekonomin så täcker dessa skattehöjningar bara en mindre del av deras utgiftsförslag.

Det är ungefär samma story för vänsterpartiet och miljöpartiet, bortsett från att miljöpartiet vill genomföra mer radikala åtgärder (på både skatte- och utgiftssidan) för att begränsa koldioxidutsläppem och att vänsterpartiets vill att både skatte- och utgiftshöjningarna blir större än för S och Mp.

Alliansbudgeten

Tänkte det kunde vara på sin plats att samla ihop något smått och gott om budgeten också förutom att referera till demagogen Östros lögner enbart. Ja, ni vet han SAPs ekonomiske talesman som trots att det nu torde vara historia forfar med sina lögner "att regeringen ska ha infört en pensionärskatt eller "straffbeskattning av pensionärer"" vilket ju är en ren och helvetesskär lögn eftersom "Regeringen har sänkt skatten kraftigt för alla som arbetar. Punkt. De som inte arbetar har fått mindre skattesänkningar. De har också fått lägre skatt, men mindre. Men det är ju för att göra arbete mer lönsamt." Under SAPs regim höjdes dock skatten för nämnda grupp. Hyckleri!

Dick Klein på Folkkapitalism.nu funderar kring huruvida man kan låna till skattesänkningar. Dick menar att hela denna kritik har att göra med en fundamental felsyn "i synen på vem som har den första rätten till inkomsterna i Sverige; medborgarna eller staten. Regeringsformen är glasklar på den punkten. Den inleds med att: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Riksdagens och kommunernas makt att ta ut skatt bygger på folkets medgivande." Summa summarum är således att "Medborgarna har alltså första tjing på pengarna." Därför:

Om stat och kommun sänker skatterna är det följaktligen inte en fråga om att ge medborgarna pengar, utan att ta lite mindre av deras pengar. Det innebär också att man inte kan sänka skatten med lånade pengar. Man kan låna för att inkomsterna inte räckt till utgifterna, men man kan inte låna till lägre inkomster. Det är bara om man tror att staten äger alla inkomster som det går att tala om att staten tvingas låna för att den delar ut för mycket pengar till medborgarna.

Samt:

Den relevanta frågan är i stället om staten ska ha högre utgifter än inkomster och därför tvingas låna. Det kan man ha olika uppfattningar om, men den svenska debatten präglas av en närmast principiell motvilja mot statlig upplåning. Att den skenande statsskulden under 90-talskrisen vaccinerade Sverige mot lättsinnighet med statens affärer ska vi kanske vara tacksamma för. Men att låna är inte alltid oansvarigt – ibland är det till och med dumt att låta bli.

Dick Erixon fyller på med att säga att det är "Rätt att låna till skattesänkningar" och knyter an till den röda demagoismen:

Socialdemokratins mantra har de senaste dagarna, inte minst i gårdagens budgetdebatt i riksdagen, har varit att det är fel att staten lånar till skattesänkningar. Men oppositionen är ju inte direkt motståndare till att pumpa ut skattemedel för att “stimulera” ekonomin. Skillnaden är att de vill satsa på bidrag, inte på att tillåta medborgarna att behålla mer egna lönen för att själva stimulera den.

Det är med andra ord hyckleri när de rödgröna säger sig vara emot att låna mer.

Så vad innebär det då att istället höja skatterna? Federly säger som här:

Det kan vara bra att dra sig till minnes vad oppositionens politik skulle innebära om den var den gällande. Dels finns ingen gemensam ekonmoiska politik att möta finanskris och utbredd massarbetslöshet. Det finns ingen sammanhållen politik för att återställa full sysselsättning.

Tar vi sedan och räknar på exempelvis vänsterpartiets förslahg så skulle det innebära

att ett vårdbiträde blir av med ca 800 kr/mån,
en grundskollärare blir av med ca 1 200 kr/mån,
att en barnmorska eller akutsjuksköterska blir av med ca 1 650 kr/mån och 75 procents marginalskatt,
att en deltidsarbetande veterinär eller apotekare blir av med ca 1 700 kr/mån och 75 procents marginalskatt.

Kanske dags att lyfta dessa siffror lite extra. Frågan är om oppositionen verkligene tror att det skapas fler jobb genom att vi fråntar människor deras pengar?

Aha!

Danne Nordling konstaterar att:

I budgetpropositionen visas hur andelen fattiga har minskat sedan 1996 - från 11 till 4 procent. Sveriges inkomster är dessutom 40 procent jämnare än USA:s. Jobbskatteavdraget ger de flesta 7 procents större inkomst men litet mindre för de rika.

Bra eller? Nej just jag, det var ju otäckt med så mycket pengar kvar i pluskan efter skatt! Jösses.

Danne Nordling inlägg MÅSTE läsas. Slänger in några teasers dock! (Fet stil min anm.)

Före mötet bytte jag några ord med Borg angående den fördelningspolitiska redogörelsen som ingår som bilaga 4 i budgetpropositionen (pdf). Den är enligt min mening ganska allmänt hållen och har ingen explicit redogörelse för jobbskatteavdragets fördelningseffekter. Orsaken till detta var enligt Borg att det inte är lönt att göra en redovisning eftersom media inte bryr sig om att beskriva hur det verkligen förhåller sig. Det finns dock vissa intressanta analyser i den fördelningspolitiska redogörelsen.

Problemet med detta mått är att det är relativt. Hur rikt samhället än blir kan andelen "fattiga" vara konstant eller rentav öka. En ökande andel fattiga blir t ex resultatet om en kraftig ökning av inkomsterna i samhället är kopplad till att inkomsterna strax över medianen ökar mera än för genomsnittet. Statistiskt får vi då se att tillväxten gör fler fattiga. En aningslös betraktare kan då få för sig att "de rika blir rikare och de fattiaga fattigare". Och då brukar man ropa att klyftorna ökar och samhället faller isär.

Några fler inlägg av mig som knyter an till inlägget.

"Att återta sktterna"
"Mer pengar till mig är 'slöseri' och andra motsägelser"
"1-1=-1. Statlig matematik."

Till sist rekommenderar jag detta inlägg - "Angående sänkta löner och skatter" - där jag citerar Karl Malmqvist (blogg). Tummen upp för honom.

2010 - oppositionsseger blir på gott och ont

Med anledning av ett kort inlägg hos Johan Norberg....:

06:53 - EN BUSH/GORE-SITUATION:

Nu tillhör jag i och för sig dem som tror att socialdemokraterna kommer att vinna valet nästa år, men innan någon drar paralleller med den rödgröna segern i Norge i går kan det vara värt att påpeka att de borgerliga fick mer röster - 49,4 respektive 47,8 procent ser det ut som, och de rödgröna vinner endast därför att norra Norge har extramandat.

....så tror jag också att chansen, risken, är stor att oppositionen vinner nästa val.

Det goda med det onda
Jag tror det blir på gott och ont i sådana fall. Det onda är att det kommer gå utför, igen, för Svea rike. Det goda är, förhoppningsvis, att folk då - äntligen - inser inblandingspolitikens tillkortakommanden.

Så, på ett sätt, om än jävligt ovilligt, kanske det kan finnas en poäng i att offra fyra år åt Röran. Varför då? Jo, det är ju ganska uppenbart att 12 år av perssonskt stagnations-vanstyres-funktionshinderspolitik inte fick upp ögonen på folk nog mycket. Därför är det, medborgares tömda plånböcker (och andra onda konsekvenser att senare få tvingas rätt till) till trots, måhända vettigt, ur ett pedagogiskt och psykologiskt syfte, att Mona Sahlin tillsammans med Gräsliga vännerna och kommunist-Ohly får köra en vänstersväng a la extreme.

Då är det ju fritt fram att
- subventionera
- reglera
- beskatta
- förstatliga

Den goda upptäckten av den dåliga erfarenheten
Kanske, man kan ju alltid hoppas, att folk då också upptäcker och förstår att den ihärdiga offentlighetsiverna INTE skapar några nya jobb. Staten skapar inte jobb så talet om, eller snarare den lögnaktiga propagandan om "jobben först" blir ju bara löjeväckande. Offentliga jobb finansieras av ju som bekant av skattemedel och eftersom det finansieras av skattemedel tas ju pengar ifrån någonting annat som på riktigt skulle kunna skapa arbete. Det är endast frågan om en oflyttning av resurser alltså inte skapande av något nytt. Tyvärr tvärtom, det får minuskonsekvenser i själva verket.

- minskad förmåga att konsumera är minskad efterfrågan och det är minskad produktion och det är minskad försäljning och minskad vinst och det är minskad förmåga att anställa.
- minskade medel och möjligheter för företagare och entreprenörer får samma resultat. Inte minst eftersom man inte har råd (törs ta risken) att expandera verksamheten, starta ny verksamhet.
- Även intäkterna för kapitalägare och så vidare innebär minskad konsumtion.

Fler infallsvinklar finns så klart. Resulaten låter dock inte vänta på sig utan är detsamma - det uteblir! När staten får råd blir matematiken fatal, 1 - 1 blir lätt minus 1. Läs.

Det finns en distinkt skiljelinje i alternativen Alliansens vs Röran. Läs.

Kluvna tungors politik
Appropå lögnaktig propaganda och populism så anklagade ju tidigare Röran för att Alliansen höjt skatten för pensionärerna. Lögn alltså. Ja, och därmed populism. Vilket Ingerö konstaterat: "Detta är svårt ohederligt, på gränsen till lögnaktigt. Regeringen har inte infört någon pensionärsskatt. Vad som hänt är att de som alltjämt arbetar fått en större skattesänkning än pensionärerna. Ingen pensionär har fått högre skatt än under Socialdemokraternas tid." Så var det med den saken. Mer om detta pensionärslögnen här. Och idag står sedan att läsa att Alliansen nu väljer att sänka skatten för pensionärerna. Undrar vilken populism som nu Rörigt eka skall? Att den kommer är jag säker, Rörans kluvna tunga lär snart tala!

Att spendera andras pengar
Skatt är enligt min mening i stort att betrakta som stöld. Hur kan någon säga sig ha rätt till min förtjänst!? Så Mona är en tjuv då? Inte uttryckligen förstås. Nej, hon döljer det genom att säga att hon älskar att ge skatt. Oj, en sån filantrop! (Fast det ordet vill hon nog inte kännas vid, hon kan ju hamna i sällskap med lismande kapitalister) Jag tycker det är jättefint om Mona känner att hon inte vill behålla så mycket av det hon förtjänat, men det är får stå för henne själv. Att hon vill ge sina pengar legitimerar inte att ta av andra. Mona - gör vad tusan du vill med dina pengar, det är dina pengar. Men ge fan i mina! Dem har du inte rätt till!

Om svenska folket kommer sanktionera den stölden kommer jag bära det med mig och hålla er ansvarig för! För det och för vägen in den socialistiska återvändsgränden.

Att förtjäna, att bidraga, att skapa
Mona tror sig alltså, genom att ta min pengar och ge av sina, kunna skapa jobb. Suck.... Jämför gärna Mona med exempelvis Bill Gates. Bill skänker ofantliga mängder pengar. Ja, Bill är rik som ett troll - vilka han FÖRTJÄNAT! - och frågan är nu vem som skapat/skapar flest jobb och bidragit mest? Mona eller Bill? Bill skapar jobb, Bill tjänar pengar - det går ihop. Dessutom Bill skänka av sina egna pengar utan att kräva att någon annan gör det samma - Bill gör inte anspråk på pengar. Men det gör Mona och hennes Röra. Det får vi nog tyvärr bli varse om ganska snart är jag rädd.

Hoppet...
...är dock att Rörans vansinne skall bli uppenbart kontra Alliansens ansvarsfullhet och dess uppenabara betydelse för medborgarnas frihet. Så klart mycket övrigt funnits att önska vad gäller Alliansen, dock har detta varit en början på vägen ut ur ett mörker. Alternativet är ju tämligen klart - tillbaka till mörkret eller vidare mot ljuset.

Själv håller jag tummarna för Johnny Munkhammars inträde i politiken - Go Johnny!
Hem till Johnny: Blogg och Idésida. Rekommendras!

Spel mot ett mål i politiken

Hämtat från Ledarredationens blogg på SvD.

"De rödgröna finns i stort sett bara som ett koncept som ska matcha Alliansens politik. Därför blir det lite av spel mot ett mål när det gäller regeringsalternativen. Det finns bara ett. Spel på två mål fordrar ett rödgrönt innehåll.

”Oppositionen måste ge företagen konkreta besked om färdriktningen”, krävde svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström vid ett företagarmöte i Malmö i dag.

”Ingen vet idag vilken politik oppositionen vill föra, det enda vi vet är att de överväger ett stort antal beslut som skulle skada svenska företag. Jag tänker bland annat på hoten om lagstadgad rätt till heltid, vinstförbud i delar av tjänstesektorn, höjda inkomstskatter, återinförd förmögenhetsskatt och statlig kvotering till bolagsstyrelser.”

Men Bäckström kan kräva så mycket han vill. Något besked lär inte lämnas från de rödgröna förrän tidigast i vår.

Vad den osäkerheten innebär för den ekonomiska återhämtningen är det lätt att föreställa sig, men å andra sidan så kanske det skulle bli ännu värre om de rödgröna verkligen talade om vad som väntar företagar-Sverige vid ett regeringsskifte."

Några motpolska kängor mot Moderaterna

Hans Engnell tar upp några riktigt skarpt kritiska inlägg emot Moderaterna som han ser som det parti som verkar vilja ta över SAP gamla statsbärande roll och där Reinfeldt är den nye landsfadern. Är själv mycket undrande över den myckna "folkhemsivern" hos de Nya Moderaterna (Socialmoderaterna?). Några steg åt rätt håll har landet dock klivit men jag hade då sannerligen önskat mer.

Huruvida min röst faller på Moderaterna nästa år skall jag låta vara osagt, lite tid finns det kvar innan det är val igen. Jag kommer att lägga min röst på det som är mest liberalt. Så är det. Som de är nu så är det Centern som går i bräschen för den friheteliga politiken och jag måste säga jag är imponerad av Maudans rakryggade stil - gott!

Nå, Hans Engnell var det. Tre inlägg av honom. Väl värda att läsas.

"Ett skott inifrån" - "Moderaterna inget för unga" - "Värderingsskiftet som aldrig kommer?"