Vänsterns dubbelmoral i Israel-Palestinakonflikten

Inlägg av Stefan Karlsson:

Många motståndare till Israel brukar hävda att Israel "kollektivt bestraffar" Gaza för att en stor majoritet där röstade fram den våldsinriktade islamisk fundamentalistiska rörelsen Hamas till makten. Det har vidare hävdats att det är fel att försöka låta bli att ha med Hamas att göra, eftersom Hamas valdes på ett demokratiskt vis.

Nu handlar dock för det första inte blockaden i sig om att bestraffa Gazaborna för deras idiotiska röstande, utan snarare om att förhindra att Hamas och liknande grupperingar ska kunna smuggla in vapen.

Dessutom kan det noteras att helt plötsligt verkar vänsteranhängare se det som OK med kollektiv bestraffning. Helle Klein förespråkar idag att frihandeln mellan Israel och EU ska stoppas eftersom hon inte gillar den nuvarande israeliska högerregeringen och dess beslut.

Om denna uppmaning skulle följas skulle det dock drabba alla israeler inklusive medlemmar av den arabiska minoriteten och andra motståndare till Netanyahu (och det skulle för övrigt även drabba oss, eftersom frihandel gynnar vår ekonomi) och således utgöra ett fall av "kollektiv bestraffning". Dessutom innebär det att man motarbetar en demokratiskt vald regering, något som tydligen är OK om det gäller Likud men inte om det gäller Hamas.

Solidaritet och vänstern

Dick Erixon konstaterar korrekt följande:

"Under rubriken “Bloggat i Världen idag” skriver jag kolumn om solidaraitet:

Vänstersinnade snackar högt och brett om solidaritet, men det är nästan alltid någon annan som ska göra uppoffringarna.

Jag tycker liberaler, borgerliga och kristna måste ta tillbaka de goda orden från socialister och kommunister. Deras förmåga att förvränga ord och ge dem en falsk innebörd har varit stor under etthundra år. Nu är tid att ta dem tillbaka!"

Vänstern har bevisbördan

Några dagars frånvaro. Tillbaka med lite fuskinlägg=citerar andra rakt av.

Följande hämtat hos inlägg av Hans Engnell.

"Att vänstern förhärligar terrorregimer är inget nytt. I SVT:s Debatt diskuterades vänstermänniskors syn på Pol Pot-regimen. I studion sitter Stefan Lindgren, själv försvarare av Pol Pot-regimen och högst delaktig i romantiseringen av den (argument: allt var USA:s fel). Sådana här människor har i sin argumentation väldigt mycket gemensamt med extremister som förnekar Förintelsen och med konspirationsteoretiker (vilka ofta är samma personer) som fokuserar på vissa detaljer eller delar av en historia för att snedvrida hela skeendet.

Vissa har lärt sig av det som hände i Kambodja, men många har det inte. Fixeringen vid och antipatin mot USA styr vänsterns världsbild. USA är socialisters och kommunisters svar på nazisternas "Juden", det som överskuggar allt, styr allt, ligger bakom allt. Att detta konspiratoriska tänkande lever kvar gör att människor med hjärtat långt till vänster gör om samma blunder om och om igen. De hamnar på samma sida som Ahmadinejad, Chávez och Castro. Det ges inget utrymme för ett sakligt resonemang - när USA är inblandat (och det är de ju enligt vänstern jämt och ständigt) är det full gas framåt som gäller.

Kajsa Ekis Ekman kallar det för "en typisk debatt" att vänstern förväntas ta avstånd från brott som begåtts i socialismens namn. Hon undrar varför inte högern får stå tills vars för Israels "folkmord" i Gaza (var god skilj på militärt övervåld och folkmord, Kajsa...), kort sagt allt som USA och Israel gör. Men det handlar inte om enskilda händelser eller brott, det handlar om historiska tendenser. Socialismen har aldrig kunnat förverkligas utan förtryck. Det är därför vänstern som har bevisbördan. Liberaler och konservativa kan peka på i dag existerande demokratiska samhällen och säga "våra idéer fungerar". Inget samhälle är eller har varit helt liberalt eller helt i enlighet med konservativas tankegångar, men såväl USA som Kanada, Nya Zeeland, Australien och hela Europa är bevis för att det går att skapa hyggliga demokratiska samhällen utifrån liberala och/eller konservativa tankegods. Socialister har inte den förmånen.

Den som har begått brott och fått en villkorlig frigivning har bördan att bevisa att han eller hon kan leva hederligt ute i samhället. Socialismen får, tyvärr, villkorlig frigivning gång på gång. Trots alla oerhörda katastrofer som den legat till grund för återuppväcks den, ompaketeras och kastas ut på den politiska försäljningshyllan igen. Det vore på sin plats för alla aktivt troende socialister och kommunister där ute, att vara något ödmjuka i sin framtoning när deras ideologiska arv faktiskt är historiens värsta brott mot mänskligheten. En aning generad skulle i alla fall jag känna mig..."

Myrdals Leninpris får konkurrens

Mattias Gardell fick ju som bekant Leninpriset av Myrdal. Nu har historikern Peter Englund förärat honom med ett Pol-Polpris också! He he.

Englunds egna ord:

"Nådd av nyheten att religionsvetaren Mattias Gardell fått Jan Myrdals nyinstiftade Leninpris vill inte jag vara sämre.

Det pris som jag nu instiftat heter Pol Pot-priset. Juryn består av undertecknad samt mina två katter. Även Pol Pot-priset tilldelas Mattias Gardell!

Priset består av en miljard mark (i 1923 års penningvärde) samt Anne Applebaums “Gulag - De sovjetiska lägrens historia” - en bok han garanterat inte har läst.

Även nästa år kommer Pol Pot-priset att tillfalla Mattias Gardell, förutsatt att det inte dyker upp någon akademiker som är än mer naiv och historielös, men det förefaller osannolikt."

Måste också citera Engnell i sammanhanget, han säger:

"Gardell själv ser inget konstigt i ett Leninpris. "Jag är frihetlig och misstänksam mot all form av auktoritär socialism. Men jag har tagit emot en medalj av kungen utan att vara rojalist, så då kan jag väl ta emot det här priset utan att vara leninist." Hade han sugit av Adolf Hitler om han bara fått pris?"