Egoism och kärlekshandel

Under en kort promenad idag fick jag följande saker att falla på plats avseende detta med kärlek. Här är en kortare redogörelse av tankarna.

Den syn jag har på kärleken är, till skillnad mot tidigare verklighetsfrånvänd uppfattning jag haft, att den inte är något osjälviskt. Min syn är att kärleken är - och måste vara - själviskt. Den osjälviska synen är förödande, den gör kärleken opersonlig (det ligger ju redan där i begreppet 'osjälvisk') och urholkar, som en naturlig följd, dess innehåll och innebörd.

Jag tror att för att kärleken skall bli sann - få sitt fulla innehåll och innebörd, leva upp till att vara det värde vi håller det för - så måste vi med nödvändighet först älska oss själva. Vi måste tillåta den egenkärleken och hålla den som det högsta av värden!

Den osjälviska kärleken
Jag har alltså tidigare sett på kärleken som något osjälviskt och något uppoffrande. Min syn på kärlek har varit att alla bär omkring på en ryggsäck varur man öser kärlek, att alla öser och ger varandra och bekräftar varandra. Häri ser vi altruismen.

Men hur kan man få bekräftelse och det samtidigt går ut på att - i första hand - ge andra bekräftelse? När är man mottagare? Vad är det du tar emot - och ger - om du gör det av 'plikt' snarare än av fri vilja?

Frågan är berättigad. Vi känner ju alla till vem som är en av de stora ledarna i landet - herr Jante! Herr Jante säger ju till dig att DU ska inte tro att du är något.

Herr Jante och altruismen är det ondaste av kärlekspar och deras avkomma, kollektivismen, är idel oäktingar och bastarder.

Vad ser vi? Ser vi inte människor som öser ur sina ryggsäckar utan att ta emot något? Eller är det ens så att man tar emot, vem är DU att ta emot och vad har väl DU att ge - DU skall ju inte tro att DU är något! Oavsett om folk nu tömmer sina ryggsäckar till höger och vänster eller inte tömmer alls - det spelar ingen roll - så vill jag komma till det att det ting som må ligga och skrota i människors ryggsäckar, eller utanför, är något som är helt värdelöst.

Om ingen har gett det ett värde finns inget värde, det är värdelöst.

DU är inget, DU är inte ens den enskilde individ som du är. VAD kan väl DU ha att ERBuJDA? Det du erbjuder, VAD kan väl det ha för VÄRDE?!

Nå, jag tror nu att du ger av det du har. Det är ju din plikt - mot de andra, alla andra. Tyvärr är det du ger dock helt värdelöst. Att det värdelöst erkänns och bevisas inte minst av att du ger bort det, inte byter, du skänker det - DET är GRATIS! Om du ger bort något du inte värderar, då är det också VÄRDELÖST!

Där inte individen är det högsta är kollektivet det högsta. Ingen skall leva för sin egen skull, utan för andra - alla andra - för 'allmänhetens bästa'.

Hur kan kärleken bestå under sådana här omständigheter, om den består vad är då dess innehåll och innebörd?

Den själviska kärleken
Det som nu kommer har redan - i stort - framkommit i tidigare inlägg denna månad.

"Älska din nästa såsom dig själv" säger det så klart. Om du inte älskar dig själv, kan du då älska andra?

Ayn Rand säger så här:

"Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."

Summerar det jag varit inne på ovan. Kärleken är ett värde, för att värdera kärleken måste du vara självisk. De referensramar du sätter upp är ju dem du har för att bedöma din omvärld. Egenkärlekens ramar bestämmer din kärlek av andra.

Låt säga du har en ryggsäck. Låt oss då bestämma att
i) det är DIN ryggsäck,
ii) det är DITT innehåll.

Det är kärleken till dig själv som ger kärleken (innehållet i din ryggsäck) dess VÄRDE. Eftersom det är VÄRDEFULLT sprider du det inte vind för våg - du ger väl inte bort det du värderar högt till vem eller vill vad som helst? Nej, du handlar med det - som med vilket värde som helst. Du bjuder på din kärlek i den mån du får ett värde tillbaka - är du riktigt rik, ja då kan du vara mer frikostig.

DU är någon - tro det och var stolt. Därför - älska dig själv!
DU är först och främst din egen - aldrig någon annans slav. Därför - lev aldrig ditt liv för någon annans skull, och låt aldrig någon annan leva sitt liv för din skull.

Att älska sig själv är att värdera kärleken. Därmed är egenkärleken den enda förutsättningen för att kunna älska någon annat eller något annat. Egoism är således inte något ont -tvärtom! Bejaka dig själv och dina värden, du är din egen och dina värden är dina att hushålla med bäst du själv önskar.

När du nu bett herr Jante fara åt helvete och vänt ryggen åt altruismen kommer du att få se kollektivets overkliga och tillika diaboliska murar falla. Du kommer då att upptäcka den gömt indivder, dessa indiver kommer du då att se att förvandlas från att vara bastarder och oäktingar till att bli dina fria medmänniskor med vilka du kan handla med dina värdefulla värden.

Tänkvärt kampanjerat av LUF

Några intressant rader om Jante, den jäveln, på krossajante.blogg.se

“Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt” - Wikipedia

Jag hade en gång en amerikansk professor. Denne var så fascinerad över hur snälla vi svenskar var som annonserade ut i tidningarna vilka som tjänade mycket pengar i just vårt område. Han var helt hänförd över vår storsinthet att vi i klassiskt Aftonbladet-manér med rubriker som ”Här är de 100 som tjänar mest i din kommun – vi har listan”, faktiskt redovisade inkomster offentligt för de drivna människor som kommit upp sig… Som den skarpsinnige redan räknat ut, försöker inte Aftonbladet, Expressen eller vilken blaska det nu må vara, vara snälla. Tvärtom är det implicita budskapet att vi skall offentligt hänga ut folk som tjänar pengar för att när vi går och hämtar posten på morgonen, kan titta på grannen som var med på listan och muttra något åt denne för dennes rikedom.

Inte nog med att jantelagen visar sig i skepnader som sidan ratsit.se där i princip vem som helst kan kolla upp grannens taxerade årsinkomst. Den ovannämnda lagen får också bisarra följder på andra samhällsområden som t ex i skolan. I Sverige uppfattas det som fult att det inrättas ”elitklasser” med elever med begåvning i mattematik och naturkunskap. Icke desto mindre har vi under sossarnas styre beskådat en politik som syftar till att svaga elever inte kan få hjälp av speciallärare med att läsa, skriva och räkna – att hjälpa de här eleverna vore att peka ut de som svaga – och därmed ett kliv från jantelagen.

I förläningen skulle man också kunna påstå att det svenska skattesystemet med dess progressivitet är en konsekvens av jantelagen: För inte är det okej att folk som jobbar mycket tjänar betydligt mer pengar. Se bara på värnskattens utformning och du har ett klockrent exempel på hur jantelagen inverkat även på skattesystemet.

Alternativ vård och fristående skola är också exempel på hur jantelagen bereder ut sig. Att folk tillåts tjäna pengar på människors behov av vård och skola är för många främmande. Ofta spelar det ingen roll huruvida vården eller skolan utvecklas och blir bättre. Det centrala är att alla skall få vård och utbildning på exakt samma sätt. Alla oavsett ålder och personliga preferenser skall tvingas gå genom den offentliga servicen.

• Folk tillåts inte tjäna pengar efter utbildning eller egna företag utan att folk kollar snett.
• Skickliga elever får inga nya utmaningar och svaga elever tillåts inte få den hjälp de egentligen skulle behöva.
• Skattesystemet sätter stopp för att entreprenörer och högt utbildade skall få den utdelning de rätteligen förtjänar. Värnskatten och den tidigare förmögenhetsskatten är två bra exempel.
• Många, oftast kvinnor har tidigare inte tillåtits starta egna sjukhus och vårdkliniker.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och om du ser Jante någon gång, slå honom gärna på käften från oss och alla andra som ogillar det han sysslar med och står för.