Det fria valet, ansvaret och bränder

Är det någon jag är övertygad om är det det egna valets och ansvarets betydelse - alltså att vi alla livets situation gör val och de konsekvenserna som följer är våra val och våra ansvar. Det finns inget - nada, noll och intet - argument som får mig att överge denna övertygelse.

Uppväxt och dylikt är ingen ursäkt, det kan möjligtvis godkännas som en förklaring. Möjligtvis ja. Hur? Jo, de sammanhag man växer upp i eller för närvarande befinner sig utgör ramarna för handlingsutrymmet - dock inom ramarna har du alltid de fria valet och det är du, och endast du, som har ansvaret för ditt val. Det är du som själv måste ta konsekvenserna av detta ditt val.

Allt tal om orättvisa i detta sammanhanget menar jag inte hör hit. Livet är i detta anseende orättvist - det är bara att acceptera. Att förändra dessa livsvillkor för framtiden är också något som inte hör hit, det är inte nu. Det är nu du lever, det är nu du gör dina val och det är alltid du, och endast du, som är ansvarig!

Psykiskt sjuka då? Ja, vad med dem? De är ju inte ansvariga - de gör ju inte egna val utifrån det förnuft och rationalitet en vanligt individ faktiskt har. Således, att skylla på något annat, uppväxten eller samhället är således att förneka detta som är det unikt mänskliga. Och om du de facto gör det - varför lyssna till dig?!

Alla som växer upp under mindre lyckade omständigheter hamnar inte i en situation där de stoppar in kanylen i armen. Det kan även vara så att den som växer upp med silversked i hand de facto är den som injecerar det förädiska preparatet. Vägen till elände eller lycka avgörs alltid av de val vi gör. Så klart dock inte att de "goda" valen per automatik leder till det man önskar, där finns andra som väljer att sträva efter detsamma. Dock, om du inte gjorde de "goda" valen skulle du aldrig hamna i den situation att du ens konkurrerade med någon om vad det nu än månde vara. Hur som - valen avgör dit livs riktning. End of story.

Varför detta inlägg?

Ja, frågan i sig ligger mig varmt om hjärtat - även om jag inte bloggat om detta i sig. Ännu.... Dock torde det stå klart att jag som libertarian både anser att individen både kan och bör ta ansvar över och leva sitt liv som han, eller hon, själv önskar utan att något eller någon annan har rätt att lägga sig i det. Så klart inte utan restriktioner - principen att inte skada är grundläggande.

Jag vill påstå att det, just därför, går en klar skiljelinje mellan olika ideologier i synen på det egna ansvaret. Jag vill påstå att denna skiljelinjer också går mellan de mer kollektivistiskt orienterade och de individualistiskt orienterade samt även mellan dem som håller altruismen som grundläggande princip och dem som, liksom jag, ser egoismen - den rationella egoismen eller som jag, det rationella egenintresset - som grundläggande.

Inlägget kommer nu av inlägg av Dick Erixon - "Bilbränder beror på attityd och inte sociala problem". Så klart har ett otal andra bloggat om detta vansinne om bränder i både Rosengård och annorstädes. Jag citerar hela inlägget:

I socialistiska Sverige hävdas alltid och genast att kriminalitet och våld beror på socical utsatthet och att alla är offer.

Bloggaren Haore Sulaiman, som själv bott i Gottsunda där många privatpersoners bilar satts i brand, bestämde sig att med block och penna åka tillbaka till förorten för att snacka med ungdomarna och höra om mediernas bild stämmer. Han ger sin rapport hos Second Opinion i ”Journalister är lättlurade idioter” (och blogg):

Jag frågar vad de känner till om bränderna och dess bakomliggande orsaker. […]

– Mycket av vad som händer beror på polisen men vissa bränner bara för att de tycker att det är spännande med uppmärksamhet och att folk här ska snacka om dem, förstårru, säger kompisen.

”Snacka om dem”?

– Ja, du vet. Det handlar om att visa att man kan göra grejer, förstårru, säger den tunnaste i gänget.

Medierna som har rapporterat om bränder och bråk här i Gottsunda har beskrivit orsakerna som sociala- och strukturella problem. Känner ni er utanför samhället?
(alla skrattar ironiskt åt frågan)

– Nej, nej, nej mannen. Det är skitsnack! Vi känner oss inte utanför samhället, säger en av grabbarna och skakar på huvudet. Han fortsätter:

– Det är inte så att vi som bor i de här områdena är typ fattiga eller något.

Med tidningarna skriver att…

– Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack.

Det man skrattar åt är artiklar som “Vi ser ingen annan utväg” i Upsala Nya Tidning. Sulaiman resonerar om varför han får andra svar än etablissemangets journalister:

Kanske hyser de större tilltro till mig. Men det kan också vara att de vet att jag kan syna dem bättre än en välvillig svensk reporter och att jag inte är lika ”lättlurad”. Något tydligt svar har jag inte.

Vad jag däremot är bekymrad över är att min undersökning visar att medier på jakt efter rafflande rubriker löper risk att utnyttjas av intervjuobjekt som verka veta vilka knappar man bör trycka på för ”komma med i tidningen”.

Ja, att utmåla alla som begår brottsliga handlingar som offer innebär att man varken förstår vad som händer, varför det händer och framför allt inte kan komma fram till vad som behöver ske för att få ett slut på utvecklingen.

För mig är det uppenbart vad problemet är: vuxenvärlden har inte satt några som helst gränser för dessa förortens unga. Inga lärare vågar säga ifrån. Någon kontakt med andra vuxna har de förmodligen inte. Föräldrarna kan ha kontroll, kanske stenhård kontroll, hemma i lägenheten, men inte alls utanför ytterdörren.

De första vuxna som visar någon som helst auktoritet är brandmän och polis. Därför söker man upp dem. Man vill bli sedd. Man vill kunna spegla sig i några som har respekt med sig.

Varför får dessa unga inte det på andra sätt än genom att kasta sten och bränna grannarnas bilar?

Det är den springande punkten.

De behöver disciplin i skolan. Då kan testandet av gränser ske i betydligt tidigare och i mindre, kontrollerad skala. Då skulle man möta vuxna med auktoritet och respekt, utan att behöva uppmärksamma brandmän och polis.

Skolan är nyckeln. Det är en genomfeminiserad institution som är så mjuk och eftergiven att den inte har något alls att ge grabbar som behöver testa gränser. Feminismen vägrar erkänna unga män som män. Det är som de ska omstöpas till flickor. En både omöjlig och sjuk sak.

Det är min, föga politiskt korrekta förklaring. Få vågar resonera i dessa termer, men det är här vi har förklaringarna att söka. Det är jag övertygad om."

Några tidigare inlägg på temat individualism, kollektivism, altruism och egoism. Läs. Läs. Läs. Läs. Läs.

Alltings början....

Alltings början

Med alltings början menar jag inte hur universum kom till och sådant. Avser här kort och gott ungefär hur människan kom att kliva ur björnfällen och grottan och in i ett par Levi's och in i ett kedjehus.

Vad är och vad ligger i utgångspunkten för denna mänsklighetens vandring och utveckling?

Vad är alltings början?

Var börjar människans liv? Vad är den gemensamma utgångspunkten för var och en av oss?

Sanningen är enklare än man tror. Det är jag - jag är mitt livs början och utgångspunkt. Vi är alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Du är utgångspunkten och inom dig finns verktygen för klivet vidare. Inom dig finns dina förmågor. Där är med ditt intellekt och ditt förnuft som ditt liv tar sin början och det är med detsamma som tagit dig dit där du är. Din vandring genom livet bärs av allt det här och hur du begagnar det - genom ditt fria val - avgör också konsekvenserna. Du väljer konsekvenser.

Omständigheterna då?

Omständigheterna är vad de är. Detta måste du acceptera vare sig din situation är att betrakta som rättvis eller ej. Livet är nämligen inte rättvist. Livet är dessutom farligt. Det måste man acceptera.

Är omstänigheterna oföränderliga?

Nej.

Vad vill jag ha sagt?

Omständigheterna är vad de är - de väljer du inte. Du väljer inte dina föräldrar, du väljer inte ditt kön, du väljer inte vilket land du föds, på landsbygd eller stad. Det är fakta att acceptera, det är oföränderliga fakta liksom att jorden snurrar runt solen.

Din inställning till omständigheterna är dock inte - har aldrig varit, är inte och kommer aldrig vara - oföränderligt. Dina förmågor, ditt intellekt och förnuft är det redskap du - och alla människor - utrustats med vilka är föränderlighetens redskap. Du är herre över ditt liv, du väljer ditt förhållande till din omgivning och till dig själv.

Med sagt påstår jag inte att det behöver vara enkelt. Vi har olika ramar. Är du uppväxt i en förmögen familj i västerlandet är dina ramar annorlunda jämfört med om du växer upp i en familj på landsbygden i ett u-land. Inom dessa ramar är dock din vilja alltid möjlig.

Tvivel - Om du väljer att tvivla på dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Då har du givit upp dina möjligheter, då har du givit upp ditt liv.

Syndabock - Om du väljer att skylla på omständigheterna ifrågasätter du även då dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Även då har du har du givit upp dina möjligheter, även då har du givit upp ditt liv.

Oavsett vilket sätt du väljer att giva upp på, eller båda, blir följden densamma. Konsekvenserna låter inte vänta på sig. Konsekvenserna blir negativa såväl materiellt som psykologiskt.

Återigen så är vi alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Med start hos var och en av oss med våra förmågor, vårat intellekt och förnuft tar allas våra liv sin början. Således är det genom användandet - eller icke-användandet - av förmågorna, intellektet och förnuftet som bär oss dit vi kommer - eller inte kommer. Vad som blir, eller inte blir, kommer av hur vi begagnar de givna resurserna. Våra val ger oss konsekvenser, vi väljer således konsekvenser.

Alltings framsteg

Alltings framsteg kommer därmed också som ett direkt av att vissa människor nyttjat sina resurser framgångsrikt. Allt skapat är en direkt följd av användandet av förnuftet. Det spelar alltså ingen roll hur många s.k. "proletärer" du har inne i en fabrik eller hur många tjänstemän det sitter på ett kontor - deras arbete är avhängigt den människa av vars förnuft en idé eller vision tagit form.

Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i någon som helst sorts förtryck, slaveri eller något liknande nedlåtande och missvisande. Absolut inte. Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i något som helst negativ och orättvist beroendeförhållande.

Var och en av "proletärerna" och tjänstemännen var fria att ingå anställningsavtal, var och en av dem har också rätt att när som helst avsluta sin anställning. Detta är deras rätt. Deras enda rätt.

I själva verket är det tack vare vissa människors användande av förnuftet som idéer uppstår, idéer som sedan tar konkret form, konkreta former som kräver logistik för produktion, produktion som kräver arbetsinsats då, han eller hon som är grund till allting inte kan göra allting själv. Det är förnuftet som slutligen emanerar i möjligheter till sysselsättning och inkomst för andra.

Vem har vem att tacka?

Uppfanns hjulet när en samling håriga vildar satt i en ring och slog planlöst på några stycken trä? Nej, det krävdes att någon, genom att använda sin hjärna, brukade sitt intellekt och förnuft tänkte ut hjulet. Hjulet är hans skapelse. Likaså är alla andra efterkommande hjul - vare sig skaparens hand varit närvarande vid produktion eller ej - produkter av hans skapande.

Det bakvända resonemanget - den bakvända åskådningen

Allting vi människor påstår/anser/håller för sant har en filosofisk förankring - så är det vare sig vi vill det eller ej, vare sig vi är medvetna om det eller ej.

Det bakvända resonemanget - det som i stort hävdar precis tvärt emot vad som här framkommer - är också det något som har en filosofisk förankring. Den bakvända åskådningen vill jag dock jag påstå att den är direkt belamrad med en direkt felaktig och illvilligt lögnaktig filosofi vilken helt saknar verklighetsförankring. Dess grundläggande filosofiska antaganden - grundlösa påståenden snarare - som via diverse "grubblare" har kommit att sammanställas i diverse program och agendor har via illvillig propaganda kommit att tränga in i människors medvetande.

Dessa läror är förkastliga. Inte minst dess förakt för människan. De vilar inte på någon stabil objektiv grund utan på idel svårbegripligt kvasifilosofiskt orerande vilka omformuleras till rena rama känsloresonemangen för att locka med dess utvalda publik till vanvettiga och verklighetsfrämmande och -kränkande krav.

Det talas om orättvisa villkor. Världen är världen är orättvis och farlig. Orättvisa är dock inte självvald och i den bemärkelsen inte påverkbar. Den bakvända åskådningen vill - till varje pris - söka komma åt detta genom fördelning. De som anses ha störst behov skall ha rätten att avkräva dem med störst förmåga sådan de inte har förtjänat. Oförtjänsten blir rätten. Som jag i ett annat inlägg sagt kan man nu inte skapa frihet genom att inkräkta på någon annans, det är självbedrägeri.

Den bakvända åskådningen skapar dock just ett sådan samhälle som är baserat på behov och bidrag, vilket ju också därmed är slaveri och stöld. Vem har väl rätt att kräva något av någon annan? Vilken uppfattning har de "behövande" om de förstår att skapande och förtjänst är till för andra - att förtjänst blir till oförtjänst? Vilken uppfattning får de driftiga människorna när de ser att alla andra har rätt dennes förtjänst?

För att nyare och rättvisare villkor skall bli till måste människor tillåtas leva sina egna liv. Människor måste tillåtas att fritt använda sitt förnuft - det är ju ur det som utveckling emanerar till gagn för alla. Rättvisa är ju i dess grundläggande form ATT få leva sitt eget liv.

Det spelar ingen roll om vissa personer är eller blir astronomiskt rika, det är dem som skapat, det är följden av dessa skapelser som givit oss överflöd och den sanna välfärden. Det är detta som drar med sig resten av världen.

Rikedom är inget statiskt, den enes bröd är inte den andres död. Rikedom är något som skapas. Inte fanns väl allt vi ser nu, all rikedom omkring oss, redan innan vi såg den? Inte heller kan vi se rikedom som något som alla bidragit till att skapa.

De som resonerar bakvänt tänker inte så. Frågan är om de alls tänker.... De ser inte till människans förnuft utan ser allt arbete som likvärdigt, alltså att allas bidrag är lika viktigt, därför måste också - för det allmännas bästa - det skapade överflödet måste fördelas.

Vad man vill är ju, kort och gott, att försöka i) förändra det "oföränderliga" och ii) förneka det föränderliga d.v.s. föränderlighetsförmågan hos människan.

Detta går inte. Det går inte att först försöka förändra det oföränderliga och sedan förvänta sig att utvecklingen (som annars - utan inblanding av staten - sker naturligt) skall ske av sig själv per automatik. Dock, är detta vad de som driver de fördelningspolitiska ideologierna tror.

De fördelningspolitiska ideologierna åstadkommer endast det motsatta, eftersom de, i sin påstådda humanistiska nitiska rättviseiver i själva verket förnekar den skapande människan. Människan betraktas inte som självtillräcklig utan som en del av något större. Det är det "allmänna bästa" som har företräde och går före individen - detta kallas kollektivism. Sedan skall människan även, först och främst, leva för andra - alla andra. Människan skall rätta sina förmågor till att stå i behovets tjänst - detta kallas altruism.

Detta samhälle man då får - de valda konsekvenserna - är ett samhälle anpassat efter den sämste. I detta samhälle är förnuftet slav under behovet. Följden blir folk stänger av förnuftet, varför använda något som blir till en belastning och börda för dig? Storleken på din förmåga avgör storleken på de behovbördor du måste bära! Ironiskt nog är det alltså så, något som fördelningsivrarna/konfiskerarna vägrar inse det, att hela det skapade systemet står och faller med de förnuftiga och framgångsrika.

Detta samhälle bygger på en tanke om allas lycka, den stora massans lycka, och individens lycka är avhängig detta. Men, kan en grupp känna lycka? Nej, bara en individ kan känna lycka. Eftersom individen förnekas och kollektivet upphöjs, följer att - eftersom en grupp inte kan känna lycka - allt prat om lycka blir motsägelsefullt och självmotsägande, ja, helt enkelt nonsens. Konsekvens: minsta möjliga lycka till största möjliga antal.

Både altruismen och kollektivism är självförnekelse. Målet är 'de andra', alla de andra, och detta medför ofrånkomligt och oemotsagt självförnekelse - altruism. Kollektivet går före individen vilket också innebär självförnekelse - kollektivism.

Att förneka sig själv är avsäga sig sitt förnuft. Att avsäga sig sitt förnuft avsäger förmågorna. Att avsäga förmågorna stoppar utvecklingen och framåtskridandet, när motorn stannar upphör det osjälviska och omöjliga tillfredsställandet av de oförtjänta behoven. Altruismen och kollektivismen skapar inte annat än död.

Döden är en logiskt följande stagnationen och mänsklig olycka och lidande. Den automatiska utveckling - fördelningsivrarna/konfiskatorerna - tror sig bana vägen för blir till intet. Orsaken till denna verkan: De har stängt av världens motor - det mänskliga förnuftet.

"När duktiga industriidkare skapade förmögenheterna på en fri marknad (d v s utan att använda våld och utan vare sig hjälp eller annan inblanding från statsmakterna) skapade de nytt välstånd - de stal den inte från de människor som inte hade skapat den. Om man tvivlar på detta behöver man bara ta en titt på "samhällets totala produktion" - och levnadsstandard - i de länder där sådana människor inte har tillåtits existera."
Ayn Rand

Rättigheter, moral och lycka

Till ovan nämnda skall nämnas att vad gäller rättigheter har inga grupper några som helst rättigheter. Det är bara individer som kan ha rättigheter. Kollektiva rättigheter är en självmotsägelse således och individuella rättigheter blir ett överflödigt begrepp. Den grundläggande rättigheten som människan har är rätten till sitt eget liv och då blir den logiska följden att kollektivism och altruismen är omöjlig.

Det "allmännas bästa" - kollektivismen - blir till ett kriminellt antibegrepp som det inte går att leva upp till. Det kriminella är allt för uppenbart eftersom de, vilka är de enda som kan ha rättigheter, individerna, tvingas leva för andras skull. Altruismen är även den omöjlig och kriminell, som en sorts normbärare är den i själva verket ledstjärnan och idealet till och för självförnekelsen.

Utifrån rätten till sitt liv är den enda moral människan har att leva efter är att sträva efter sin egen lycka och detta gör hon genom att leva i enlighet med sina önskemål, mål och värderingar vilka är okränkbara. Detta får inte kränkas av någon, varken individ eller kollektiv, inte heller får denna sträva kränka andra.

En grupp, ett kollektiv, kan inte känna lycka. Endast en individ kan känna lycka. Att kunna känna lycka förutsätter nu - logiskt - att få leva i enlighet med sina önskningar och värderingar. Således, återigen, är kollektivismen och altruismen omöjlig. Den förnekar både den grundläggande rättigheten och därmed då den följande moralen att sträva efter sin egen lycka.

Jag anar en invändning här, att detta skulle innebära att man inte bryr sig om andra. Denna invändning faller ihop av sig självt av två anledningar:
1. Altruismen och kollektivismen är INTE detsamma som att bry sig om andra - där går andra per defenition, av tvång och moraliskt åläggande plikt, före din egen önskan om att bry sig om andra. Din önskan är en sorts andra värde - oavsett om du bryr dig om andra eller inte, måste du bry dig. I själva verket tror jag att följden blir det motsatta, du slutar bry dig och går in i dig själv på ett negativt sätt, då du förnekar andra tillsammans med dig själv.
2. Att leva i enlighet med sina önskningar och värdering är INTE detsamma som inte bry sig om andra. Du måste inte ha med andra att göra men du får bry dig om vad och vem du vill, det är ditt val att välja, inte någon annans. Att få leva sitt liv ifred öppnar för äkthet utåt - därför är äkta själviskhet, eller egoism om du vill använda det begreppet, något grundläggande gott och positivt.

"Älska din näst såsom dig själv" sammanfattar innebörden väl. Den egna lyckan är inte bara viktig utan det mest fundamentala. Om du inte själv är lycklig, hur skall du då annars kunna värdera lyckan i sig och förstå eller vilja den för något eller någon annan.

"Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."
Ayn Rand

Allting - har sin början hos individen.
Allting - startar hos det intellekt, förnuft och skaparförmåga hon har.
Allting - alla variationer av framsteg kommer ur individernas förmågor.
Allting - allting vi ser är summan av de konsekvenser som människan valt.

Välj inte andra före dig själv - det är självförnekelse.
Välj inte andra före dig själv - du avsäger dig ditt intellekt och förnuft.
Välj inte andra före dig själv - du avstår från dina rättigheter.
Välj inte andra före dig själv - du överger din moral vilken är att sträva efter din egen lycka.
Välj inte andra före dig själv - det gör dig till medskyldig till anhopandet av alla negativa konsekvenser.

Välj dig själv - låt dina framgångar vara dina, du är hjälten i ditt liv så var var stolt!
Välj dig själv - och du kommer tackla alla motgångar som eventuellt kommer.
Välj dig själv - och du är INTE medskyldig till anhopandet av negativa konsekvenser.
Välj dig själv - du är fri, så var fri och slåss för din och andras frihet.

Välj dig själv - säg 'Lämna mig ifred!'

-----------------------------------------------

Svammelsurium

Uppdaterad 09-07-22 kl:22:30. Längst ned.

Sammelsurium av dumheter. Allt sammans trögt svammel. Svammelsurium.

"I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter."

"Av vilja oberoende...." Kan man tolka citatet ovan annat än som att det skapade inte är beroende av skapande människor, entreprenörer, således. Allt är på förhand givet. Gruvan, skogen, maskinen, människan - de är samma sak.

"Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande."

Kollektivet över den enskilda människan, människan är bara en del i en större organism. Vi är en utbytbar del - utan eget värde. Vårat värde bestäms av vår tillhörighet i helheten vilket är det enda sanna värdet. En marxistisk (strukturalist) herre vid namn Althusser sade ungefär att det inte finns några subjekt (!) utan endast objekt i en struktur, men att de sanna objekten inte är människorna utan de positioner vilka människorna besätter. Det ni! Att vara individ torde ju därför i den - omöjliga - marxistiska världsbilden närmast vara att betrakta som en cancerböld.

Du vet med dig du inte tycker så här,
du vill vara din egen,
vara mån om din eget värde,
högakta din integritet.

Ändå köper du det,
ändå tar du åt dig av dess kollektivistiska och alturistiska vanföreställningarna!

Dags tänka om.
Ja, dags att börja tänka.
Själv.

Ditt medvetande bestäms inte av något eller någon annan än dig själv!
Du är inte någon opersonlig produktivkraft!

Du har ett förnuft, ett intellekt.
Du har en förmåga att skapa.
Använd det!

Samhällets framgång och välmående kommer av - vilket kollektivistismens och altruistismens förespråkare inte se, förneka samt motarbeta - förmogorna hos förnuftiga människor.

Behöver jag nämna att mannen som svamlat är Karl Marx? Han är död mina vänner. Död. På alla sätt och vis, liksom hans idéer alltid varit, är och kommer att förbli döda.

Känner mig tvungen att även här citera Ayn Rand. Samma citat som i ett annat inlägg - passar dock så bra!

"Medan altruismen vill frånta de skarpsinniga lönen för mödan genom att hävda att det är den kompetentes moraliska plikt att tjäna den som inte äger kompetens och att offra sig för vem som helst som har behov av det - tar oss stamtillhörighetsantagandet (dvs "det allmännas bästa", min anm.) ett steg längre: dess anhängare förnekar att intelligensen existerar och den roll den spelar i välståndsproduktionen.

Det är moraliskt sett ren oanständigt at betrakta välstånd som en anonym produkt av stamgemenskapen och sedan bara diskutera hur man ska "omfördela" den. Åsikten att välstånd är resultatet av en obestämd, kollektiv process, att alla på något sätt har bidragit, att det är omöjligt att säga vem som gjort vad, och att något slags utjämnande "fördelning" därför är nödvändig - skulle kanske ha varit rimlig bland en samling primitiva vildar i djungeln där man ägnade sig åt att flytta stenblock utan hjälp av redskap (men även där måste någon organisera och starta flyttandet). Att hysa den uppfattningen i ett industrisamhälle - där individuella framgångar finns offentligt dokumenterade - är en så grov undanflykt att det är en skymt att över huvud taget överväga den."

Stackare och strån

Med anledning av tidigare - nyssligen - skrivna inlägg slog det mig måste orera något om ett allt för vanligt uttryck, som tyvärr också är allt för - okritiskt - accepterat, nämligen

"Alla måste dra sitt strå till stacken"

Vad betyder det? Vad innebär det?

• Vem har bestämt att det måste finnas en stack, eller varur kommer tanken att det finns någon stack?
• Vem bestämmer att man måste dra sitt strå till denna stack?
  
  
• Varför tror folk, har folk okritiskt accepterat, att det finns en stack och att vi till denna stack måste dra våra strån?

Tanken här är att vårat samhälle - med dess starka stat - är en sorts organism. Det innebär att dess delar är beroende av helheten, alltså är inte delar i sig av något värde, dess värde ligger i att finnas till för organismens överlevnad.

Krass översatt - du är i en stack ingen unik individ med egenvärde. Ditt värde ligger i att upprätthålla organismen. Du lever inte för din egen skull, utan för andras skull.

Alltså, är du en myra är allt gott och väl. En myra lever på sitt förprogrammerade liv utan tanke.

Men, en människa är ingen myra. Hon är en tänkande och skapande varelse, en varelse med intellekt och förnuft. Allt det av människan skapade är en följd av detta.

Myran behöver stacken för sin överlevnad - myran är stacken.

Människan behöver sitt förnuft för sin överlevnad - människan är sig själv nog.

Att tvinga människan leva i en stack förnekar hennes natur. Detta visas inte minst i de totalitära staternas vansinnighet. Där människan måste inordnas, där hon inte är fri hindras hennes natur - hennes överlevnad beror på hennes förnuft.

Att tvinga människan leva i en stack är att förneka henne frukterna av hennes egen framgång, att avtvinga dem för andras skull vilka inte förtjänat dem.

För en myra är dragandet av strån helt förnuftsfritt och således är det varken gott eller ont.

För en människan är dock dragande av strån till en stack förnuftsvidrigt och därmed också omoraliskt och således ont.

För en myra är en stack varken frihet eller slaveri.

För en människan är en stack slaveri. Detta eftersom förnuftet blir slaven då förmågan blir slaven under det oförtjänta behovet. Devisen 'Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov' är vad som kännetecknar och väl sammanfattar detta vannsinne.

Människan är en individ. Ingen har någon som helst rätt att kränka henne - ingen annan individ, ingen grupp, ingen stat - ingen stack.

Hat, älskande, frihet och USA.

Vad är det många älskar att hata?

Tänker på ett särskilt land.

USA. Det är landet som så många i väst älskar att hata.

Dock - there´s more to it. Jag tror nämligen att USA i själva verket är landet vi 'hatar att älska' men att det tar sig uttalat uttryck i 'älska att hata'.

(Citaten här av Ayn Rand och hämtade ur "Och världen skälvde" och "Förnuft, egosim, kapitalism och en romantiska livskänsla: texter i urval".)

USA - en utopi som i stort sett ÄR till
För som det är, så är USA en framgångssaga. Nej, inte i någon påhittad en Astrid Lingrensk eller HC Andersensk fantasivariant utan en verklig saga. Så nära en förverkligad utopi man kan komma. Ja, USA är sannerligen ett särskilt land, sär-skilt. Skiljer sig från andra.

Det största 'älskhatet', och som jag tror ligger till grund för allt det andra 'älskohatet' är deras författning. USAs författning bekräftar individens primat - de individuella rättigheterna.

USA - de inviduella rättigheternas land
"Rättigheter" är ett moralisk begrepp och endast individer kan ha rättigheter, inget kollektiv. Alltså, utgångspunkten är: människan har rätt till sitt eget liv. Begreppet "individuella rättigheter" är överflödigt således och kollektiva rättigheter är en självmotsägelse. Ett kollektiv består nämligen av individer vilka rättigheterna avser. Det innebär då också att nationer i sig INTE kan ha några rättigheter. En stat måste således utgå ifrån individerna. Vad blir då summan av kardemumman? Jo - för att ett land, samhälle, skall lyda under moralens lagar krävs individuella rättigheter. USA var den nation som kom att att inordna själva samhället under moralens lagar. Individ först när principen i USA författning de facto begränsar statens makt. Makten ställs under rätten och individen skyddas mot kollektivet.

"Källan till människans rättigheter är varken gudomlig lag eller parlamentarisk lag utan identitetslagen, A är A - och Människa är Människa. Rättigheter är existensvillkor som krävs av människans natur för hennes överlevnad. Om människan ska leva på jorden är det hennes rättighet att använda sitt intellekt, det är rätt att handla efter sitt eget fria omdöme, det är rätt att leva som en rationell varelse; hennes natur förbjuder henne det irrationella."

"Att kränka en annan människas rättigheter innebär att tvinga på henne att handla mot sin egen bedömning, eller att lägga beslag på hennes värden. I grunden finns bara ett sätt att göra det på: genom att använda fysiskt våld. Människans rättigheter kan kränkas av två potentiella aktörer: de kriminella och staten. Förenta Staternas mest betydande insats var att dra upp en skiljelinje mellan dessa två - den senare förbjöds att på laglig väg utföra sådana handlingar som utförs av de förstnämnda."

USA och utlandet
Tyvärr har USA haft perioder där dess utrikespolitik kommit att stödja regimer där dessa rättigheter INTE respekterats. Att det nu, som förklaring och/eller ursäkt, har haft med det kalla kriget och liknande realpolitiska hänsyn att göra kan det inte - principiellt - försvaras. Till USAs försvar måste ändå påpekas att USA aldrig ägnat sig åt något erövringskrig. USAs olyckliga stöd har bl.a. varit för att motverka spridning av kommunism.

USA i utrikespolitiken är verkligen en sådan sak som många älskar att hata dem för. Tack för det säger de säkert när de kommit till vår undsättning - två gånger! Ni minns kanske världskrigen? När europas folk inom ett relativt kort tidsspann fick hjärnsläpp.

USA och världskrigen
Av någon förunderlig, och tillika bisarr anledning brukar en del hylla Sovjet som orsaken till europas befrielse från fascismen/nazismen. För mig är det befängt att tänka sig en idiot kan rädda någon från en annan idiot. Östblocket var ju det som i östra Europa kom att ersätta Hitlers tänkta lebensraum.

Hitler och Stalin hatade varandra. Och? Det är vad dylika idioter gör. Irak under Saddam kastade sig i krig med Irans Khomeini. Detta är en typisk följd mellan konkurrerande totalitära läror.

Sovjet är således inte att tacka får någonting den där andra gången, 2VK, när europa kastade sig in ett vansinne som vida översteg det där första vansinnet, 1VK. Det var ett nödvändigt ont att alliera sig med Stalin, ett realpolitisk nödvändigt ont. Detta är dock ingen som fallit som en skugga över USA, dock, bara när gällt andra diktaturer - icke-vänstervarianter. Sjukt.

Avslutningsvis om totalitarism, har bloggat om det tidigare, låt oss för sjutton vara ärliga - det fanns INGEN skillnad mellan Stalin och Hitler - eller nåt annat liknande diktatorisk rötägg heller för den delen. Lägg ner det sättet att tänka, nu! De uppenbara likheterna överväger eventuella skitsaker som skiljer nazism och kommunism åt eller nån annan vansinnig totaltär idé. Totalitarism är totalitarism, båda förnekar människan, människans grundläggande natur och rättigheter. Båda förnekar människans intellekt, förnuft och skaparförmåga till förmån för någon sorts överhet. Båda har sin gemensamma fiende i demokratierna. Demokratier har aldrig gått i krig med varandra, det har aldrig förekommit massmord eller svältkatastrofer i en demokrati. Till sist så är det demokratierna som friheten finns för människan och här står USA som den klaraste lysande stjärnan.

Avslutningsvis om Sovjet. Fråga dig själv också: vad hade väl Stalin - eller övriga allierade - kunnat göra om det inte hade varit för USAs 'Lend and Lease'? Tur i oturen, vilket nog förkortade kriget, anföll Japanerna Peal Harbor den där morgonen den 7 decdembe -41, varmed USA tvingades in i kriget. Framgången i Lend and Lease och omställningen av civil till militär produktion skall inte heller förbises här - förnuftiga hjärnor låg bakom det också.

USA och Europas senaste vansinne
Senast när europas folk kastade sig in i vansinne - massmord - var i Balkan. Vilka var det då, som på eget bevåg, ryckte in för att rädda folk från utrotning? Jo, USA. Fick de nån cred denna gången då? Gissa? No. Här stod Europa - och EU - med byxorna nere och blottade sin impotens igen. Europa ägnade sig åt inbördes handlingsförlamat tjafs medan grannarna bestialiskt ägnade sig åt att döda varandra. Hur kunde detta ske? Skamligt är vad det är! Men håller man inte individuella rättigheter högre än vad de är så blir detta följden.

USA och Irak
Irak är ett annat intressant exempel - det finns flera. I Irak pågår ett försök att upprätta en demokrati - till skillnad från Saddams godtyckliga ondskefulla järnstyre. Någon cred för det? No. Dels så hackar man på USA för grunden i sig för invasionen, påstådda vapen vilka aldrig hittades. Det kan ju visserligen diskuteras och i sig ifrågasättas. Men genom att också hänvisa till Folkrätten gör ju att det hela faller på sin egen orimlighet väl?! Det är bara individer som har rättigheter - vill nån påstå att INDIVIDER har haft någon som helst rättighet under Saddam? Nej just.

Ärligt talat, hur kan man ens - vilket många gjort och gör, vänsterpacisfisterna i främsta ledet - försvara en diktatur?! Hänvisningen till folkrätten får denna bisarra följd. De vansinniga och godtyckliga tolkningar som kan göras - och görs - av denna folkrätt får den logiska följden att: ett land har rätt att förtrycka människor, att de har rätt att förneka människors rättigheter - rätten att leva. Det finns alltså folk som har som sin enda rättighet att finna sig vara kränkta och förnekade! Har inte Iraks folk rätt till individuella rättigheter?

Idag finns bara en demokrati i den regionen - och det är ett annat land som också älskas att hata. Israel. Värre för Israels folk är dock att de är judar. Det är ju det värsta folkslaget av dem alla. Deras demokratiska stat kallas ju för en nazistisk stat till och med. Samtidigt som deras totalitära grannar - och övriga totalitära stater - är något man gullar med. Man vill förstå dem, tala med dem och även försvara dem. Folkrätten ni minns.

Är det inte vansinnigt?! Alla människor har uppenbarligen inte rätt till frihet garanterad av en demokrati! Detta är rasism mina vänner då man gör åtskillnad mellan människor. Den enda demokratin i regionen hatas för sin existens och den mest framgångsrika demokratin, med de individuella rättigheterna i sin konstitution är det land som vi mest hatar!

En liten notis: USA har aldrig varit involverat i något erövrningskrig.

Invasion. En rättighet och skyldighet?
Kan det vara rätt att invadera ett annat land då? Ja, det kan nog även vara en förpliktelse. Dock är det endast en rättighet - skyldighet - för länder som har "individuella rättigheter" som ledstjärna som har rätt att opponera sig emot dem som kränker dessa rättigheter. Låter det magstarkt, att ha rätt, eller till och med skyldighet, angripa ett annat land?

Men, alternativet då. Att inte göra det? Innebär det inte att man är med och kränker de förtryckta genom att inte göra något, genom att fegt acceptera förtrycket bakom någon pacifistisk omoral och med stöd i bisarra tolkningar av folkrätt? Har man inte därmed också diskvalificerat sin egen ledstjärna och spottat sina egna fria medborgare i ansiktet genom att säga till dem att "Det är godtyckligt vad som gäller, ni har era "rättigheter" nu, men det behöver inte vara så, det är inte några rättigheter värda försvara". Anything goes alltså. Det är ju den logiska följden av detta icke-objektiva synsättet. För vad annars kan det kallas?

"En nation som gör våld på sina egna medborgares rättigheter har inga som helst rättigheter./-/En nation som styrs med brutalt maktspråk är inte en nation utan en hord - vare sig den leds av Attila, Djingis khan, Hitler, Chrusjtjov eller Castro. Vilka rättigheter skulle Attila kunna göra anspråk på och på vilka grunder?"

Vill klart nu säga att detta är den yttersta utvägen. För som de är så är handel den bästa hjälp man kan erbjuda alla förtryckta. Länder kan liberaliseras och demokratiseras i takt med att man idkar handel. Detta har globaliseringen av kapitalismen klart visat. Detta kommer jag att knyta an till nedan.

De altruistiskt-kollektiviska rättighetskraven
Nu tänkte jag hänga upp mig lite på sådant som så många här i vårat avlånga land - Sverige - ser som en sorts rättighet. Inte alltid direkt uttalad men den finns där ändå, nån sorts självklar och oemotsäglig rättighet - nonsenspåståendet - 'rätt till arbete'.

'Rätt till arbete'. De som ivrar detta påstående är inte de som tillhandahåller alla arbetstillfällen - företagarna. De som ivrar detta påstående är politiker, främst till vänster. Således har de försökt och vill fortsätta tro att de - politikerna - kan skapa jobb genom diverse skattefinanserade åtgärder, ex trAMS-åtgärder, och utlokalisering av diverse myndigheter och verk. Vad bidrar de offentliga jobben med förresten?

Men låt oss vara ärliga - hur skapas jobbtillfällen? Riktiga jobb alltså. Av politiker? Många vill ju tro det men låt dig inte luras av att de kan det bara för att de menar sig måna nån sorts 'rätt till arbete'.

Företag startas av driftiga människor. De driftiga människornas företag genererar arbetstillfällen. Så, politiker är inte driftiga människor, är det det jag säger? Nej, det är inte det jag säger. Jag tror i allra högsta grad att de flesta politiker är driftiga och engagerade och goda människor. Jag tror dock att många inte begriper de mest grundläggande nationalekonomiska fakta, vilka är enkla. Men, som en följd av att den förkastliga kollektivismens grundprinciper kom att accepteras som axiom under 1900-talet så förpassades människan ut ur bilden.

Kollektivismens grundprinciper har innburit att psykologin började studera mänskligt beteende - utan att ta hänsyn till människans förnuft, att hon är en tänkande varelse! Vidare har det inneburit att nationalekonomin började studera social system - utan hänvisning till det mest grundläggande, människan!

I nationalekonomin kom människan att ses som en produktionsfaktor - inte som den skapande varelse hon är - och allt kom att relateras till sådan som "det allmännas bästa" eller "samhällets bästa". Människan var inte längre en tänkande individ, hon var jämställd med en gruva eller ett stycke skog. Vackert va?!

Med mina i sig ringa kunskaper i ekonomi är det ändå ganska enkelt att se grundläggande fakta som:
* att människan är en varelse med intellekt, förnuft och skaparförmåga - detta är vår sanna natur. Det är den förnuftiga skapande människan som fick mänskligheten att utvecklas, det var hon som skapade ett vapen för jakt, hon som började odla grödor, hon som uppfann hjulet, hon som uppfann maskinerna.
* att framången i det människan skapar sedan avgörs av om det finns efterfrågan på det. Utbud och efterfrågan är vad som avgör om det kan skapas jobbtillfällen eller ej. Utbud och efterfrågan tillsamman med frihet för skapande människor. Vad är det som politiker, utöver detta kan skapa?

Påståendet 'Rätt till arbete' kräver svar på frågor. Som, av vem? Samt, på vilka grunder?

En kollektivistisk-alturistisk rättighetskatalog kan se ut som följer, ALLA:
- har rätt till ett tjänligt arbete;
- har rätt till en god inkomst för att täcka mat, kläder och fritid;
- har rätt till en rimlig boendestandar för varje familj;
- har rätt till ekonomiskt skydd vid pension, sjukdom, olyckor och arbetslöshet;
- har rätt till god utbildning;
etc

Till varje nämnd rättighet, lägg till frågan: På vems bekostnad?
Arbete, mat, fritid, boende, sjukvård, utbildning, pension är det något som växer på träd?
Nej, det är värden som skapats av människor - någon har producerat det. Vem är det då som skall tillhanda hålla allt det här?

"Ingen människa kan ha rätt att ålägga andra skyldigheter de inte valt, plikter utan belöning eller slitsamt arbete som de inte åtagit sig. Det kan inte finnas något sådant som "rätten att förslava andra""

Det är skillnad på 'rätt att sträva efter lycka' jämfört med 'rätten till lycka'!

Av vem? På vilka grunder? Ja, kan den kollektivistiska-altruistiska nonsensidén svara på det? Nej, det kan de inte. De tar nämligen världen för given och förväntar sig att någon sorts ödmjukhet skall fördela de redan givna värdena för att uppfylla folks önskningar, folks "rätt". De tar världen för given och flyr verkligheten, verkligheten vilken är de att det finns dem som skapat alla dessa värden. Folket som köper detta synsättet ser inte, vill inte se, denna verklighet. De tror att saker och ting av sig självt skall ordna sig, att deras önskningar skall tillgodoses på något vis men att det inte är deras bekymmer hur, det är andras bekymmer. Detta bisarra synsätt skapar en förkastlig mentalitet hos folk, en

"mentalitet som alla "sociala reformer", alla "välfärdsstater", alla "ädla experiment" och all världens förstörelse härrör ur."

Folk önskar bli rika men tar sig aldrig för vilka villkoren är, vilka metoder som krävs, vilka handlingar som måste till för att uppnå rikedom. Folk tänker att "det är inte dom som skapat världen", att "ingen givit dem chansen".

"Att en människa inte ges vad som aldrig tillhört henne kan knappast beskrivas som att "hennes intressen offrats""

Den psykolgiska resultatet av altruismens omöjlighet har jag citerat på ett annat inlägg, här citerar jag följande därav:

"Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv."

Låt oss gå vidare med den person som tar reda på villkoren, metoderna och handlingarna som krävs för att skapa - den skapande människan.

Den skapande människan
Person A har en idé. Han uppfinner något. Han gör det inte bara för han vill det, för han är nyfiken och driftig utan också för att tjäna pengar - han vill tjäna sitt uppehälle, sitt eget, hans. Nu är ju dock person A beroende av om det finns någon marknad (efterfrågan), han måste också kunna tillmötesgå efterfrågan genom produktion utbud). Person A måste alltså investera pengar. Han kan ta lån på banken och måste sätta sin egen ekonomi som säkerhet. Han kan också få hjälp av investerare.

Både investerarna och Person A tar en risk. Person A har alltså lagt ner en mängd med tid, möda, kraft och pengar för att förverkliga SIN idé. Investerarna lägger också ner tid och pengar. Risken, vilka de är de enda som tar, är att allt går åt skogen. Vem får betala? Jo, de som investerat all denna tid.

Person B vill ha ett arbete och eftersom Person A inte själv kan sköta allt på företaget, han behöver arbetskraft, så anställer han Person B. A och B ingår ett avtal. Person B hade ej rätt till arbetet, han fick ingå ett avtal. Anställning kan alltså aldrig förekomma den position anställningen avser. Person Bs ända risk är att, om företaget ej lyckas, blir arbetslös. Han kan också löpa risken bli uppsagd om han inte följer sitt avtal. (Så, borde det vara i alla fall men verkligheten är nog annorlunda....)

Person A har skapat allt. Person B har, enligt avtal, gått med på att utföra sysslor som är skapade av person A.

Person A har skapat allt och har allt rätt till det skapade.
Person B har inte skapat något och kan inte ha någon rätt till det skapade.

Personer A skapar jobb för Personer B. Inte politiker.

En rörlig arbetsmarknad och arbetstillfällen kräver en fri marknad och frihet för Personer A att skapa och ensamrätt till det skapade. Alltså för att Personer A - till gagn för Personer B - skall kunna förverkliga sina visioner och drömmar - skapa - krävs friheten och möjligheter för att göra det. Tyvärr är det så i de så kallade välfärdsstaterna, där "allmänhetens bästa" är parollen, att de företag som går bra (kan ju vara orättvis konkurrens (!) gentemot de sämre) beskattar man, går de fortfarande bra så reglerar man. Sen, vilket hela vansinniga SAAB-tjafset visar, så om företag går dåligt, ja, då subventionerar man!

Mer finns att orda om detta - så klart men avslutar med lite siffror och fakta vilka får tala för sig själv.
* 80% av förmögenheten i USA är skapad av människor. 20% är ärvd förmögenhet. I Sverige är siffrorna omvända.
* Man brukar orera om USA´s arbetslöshet. De arbetslösa i USA är inte permanent arbetslösa, de kan vara så i några år, men går sedan till jobb och återkommer sedan sällan till arbetslöshet, om de gör det är de snart i arbete igen. (Mig veteligen talar man aldrig om full sysselsättning i USA). I vårat land VET VI det finns permanent arbetslösa vilka aldrig fått/får chansen. Detta är ICKE näringslivets fel. (Mig veteligen finns det dem som orerar om full sysselsättning - arbete är ju trots allt en rättighet här!)
* Man brukar ju tala om klyftor mellan fattiga och rika också. Men ärligt talat, vad gör det väl dig eller mig, om några individer blir astronomiskt rika?! Det viktiga är väl ändå att de som har minst medel tillåts få större chanser öka sina möjligheter. Möjligheterna är frihet, fritt utbyte av varor, pengar, människor, idéer..... Fri handel, frihandel.
* Delstaten North Carolina, i USA, har samma BNP som Sverige.
* Enskild egendom fanns inte som begrepp förrän kapitalismen införde det.
* Världens välfärd - verkan - har sin grund i kapitalismen - orsak. Kapitalism är det enda som bekräftar människan och släpper loss människans intellekt, förnuft och skaparförmåga som skapar välfärd.
* Kaptitalism - globaliseringen av kapitalismen - är orsaken till att världen blir rikare, de fattiga länderna blir färre, fattigdomen i sig minskar och rikedomen ökar - för alla!, sjukdomar minskar och utrotas, analfabetismen minskar, barnbetet minskar, livslängden ökar etc etc. att.......

Individuella rättigheter och kapitalism
Kapitalismen är det enda system som ser människan som fri. Av individuella rättigheter följer kapitalism, av kapitalism följer individuella rättigheter. Om nu USAs konstitution inbegriper detta - hur kan vi då hata USA? Om vi hatar USA hatar vi de individuella rättigheterna och förnekar därmed vår egen mänsklighet.

Men, just detta är precis vad som följer av kollektivismen som tanke vari altruismens människoförnekande lära ligger som ett tungt ankare över våra nackar. Kollektivismen ser ju samhället som en sorts organism och då har ju inte individuella rättigheter någon plats - organismen är ju MER ÄN sina delar enligt detta tankesättet. Tanken blir då - med detta synsättet - självklar att det är "samhällets bästa" eller "allmänhetens bästa" som har företräde.

Följden låter inte vänta på sig - man får ett samhälle som berövar individerna frukterna av sina prestationer. Personer B har "rätt" på bekostnad av Personer A. Sedan är både Personer A och B, är skyldiga betala för Personer Cs uppehälle, ja, även för D, E, F, G..... Ingen har rätt till sitt eget liv - alla är till för ala andra. Ingen förtjänst. Endast oförtjänst. Alla är offer.

Boktips: "När människan skapade världen" och "Till världskapitalismens försvar"

En sann demokrati måste låta sina medborgare vara sant fria. De måste ges möjligheten leva sina egna liv - rätten till liv är det grundläggande - genom att ges möjligheten ta ansvar för sin egna liv - utan att någon tredje part lägger sig i deras förehavanden.

Staten skall vara till för att garantera denna frihet, staten skall i sig skydda individerna från staten. Polis för ett inre skydd, militär för ett yttre skydd vilandes på objektiva principer i lagstiftning. Behöver vi mer?

"I ett fritt samhälle är folk inte tvingade att ha med varandra att göra. De interagerar bara genom frivilliga överenskommelser och, när det sker över tid, genom avtal."

Ärligt talat - är inte du förnuftig och mogen nog sköta ditt liv själv? Jag vet att jag är det. Jag vill och kommer leva mitt liv för min egen skull - inte för någon annans skull. Jag vill heller inte att du skall leva ditt liv för min skull. Så länge ingen inkräktar på någon annan - skyddat av lag - varför skulle vi då behöva en tredje part som tänker åt oss? Alla vinner på detta. Denna friheten ÄR möjligheten för vårat förnuft och skaparförmåga.

Det ÄR detta som fört människans utveckling framåt. Den enes framgång ÄR andras möljligheter och framgång. Alla vinner på att vi tillåts vara vinnare för vår egen skull. Det var Person As förtjänst genom att satsa på att vara sin egen lyckas smed som också Person B kunde dra fördel av. Den verklige vinnaren var i själva verket Person B, han har inte lagt ner någon tid eller möda utan kunde, genom avtal, träda in i den av Person A skapade verksamheten. Detta är en vinn-vinn-situtaion.

"Handelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänsliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.

En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten - utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar. En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina tillkortakommanden, men slavar heller inte under oket av andras misslyckanden.

I själsliga frågor - (med "själsliga menar jag: "det som rör människans medvetande") - är principen densamma, men valutan för bytesmedlet är annorlunda. Kärlek, vänskap, respekt, beundran är det emotionella gensvaret på andras dygder, de är den andliga betalningen som ges i utbyte mot den personliga, själviska njutning som en människa får från de dygder som formar en annan människas karaktär. Bara en vilde eller altruist skulle kunna påstå att ens uppskattning av en annan människas dygder handlar om osjälviskhet, att de i termer av egenintresse och njutning skulle vara likgiltigt om man har att göra med ett geni eller en dumbom, om man möter en hjälte eller en skurk, om man gifter sig med sin idealkvinna eller med ett våp. I själsliga frågor är handlaren en människa som inte strävar efter att bli älskad för sina fel och brister, bara för sina dygders skull, och som inte ger av sin kärlek i utbyte mot andras fel och brister, utan mot deras dygder.

Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."

Egoism är inte något ont. Egoism är naturligt mänskligt. Egoism är gott.

Så, om då USAs konstitution har individernas rättigheter som utgångspunkt. Varför då älska att hata USA? Jag tror nog att det är just därför vi hatar att älska USA också - vi avundas dem helt enkelt. För visst vill du också vara fri, fri att leva ditt liv som du behagar? Missunna då inte andra deras friheter, kräv din egen och andras.

Kravet på frihet är enkelt och sammanfattas med följande ord -
"Lämna mig ifred!"

Altruismen en katastrof och psykologisk omöjlighet

Citerar från Ayn Rand. Bok.

"Det psykologiska resultatet av altruismen kan observeras i det faktum att när många människor börjar diskutera etik, är det genom frågor som: "Ska man riskera sitt liv för att hjälpa människor som: a)drunknar, b) sitter fast i en eldsvåda, c) går rakt ut framför en lastbil eller d) hänger i ett stup och klamrar sig fast med fingertopparna?"

Fundera över vad det innebär att resonera kring etik i sådana termer. I samma utsträckning som en person accepterar altruismens etik, kommer de att drabbas av följande konsekvenser.

1. Brist på självkänsla - eftersom hennes första hänsyn i fråga om värden inte är hur ska leva sitt liv, utan hur hon skall offra det.
2. Brist på respekt för andra - eftersom hon betraktar människor som en hopplös samling tiggare som ropar efter hjälp ifrån andra.
3. En mardrömslik syn på tillvaron - eftersom hon tror att människor är fångade i ett "illasinnat universum", och lever ett liv där katastrofer är ett konstant och primärt bekymmer.
4. Och hon kommer, faktiskt, även att känna en håglös likgiltighet inför etiken, att bli uppgivet cyniskt amoralisk - eftersom de frågor hon ställer handlar om situationer hon aldrig kommer att befinna sig i och som är irrelevanta för de problem hon möter i sitt liv. Hon står därför utan etiska principer att leva efter.

Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv. Altruismen utesluter att den kärlek, respekt och beundran en människa kan känna för andra är och kan vara en källa till glädje för henne själv, sådana känslor blir därmed ett hot mot personens existens, en in-blanco check av uppoffringar utställd på dem hon älskar."

Människans förnuft

Dags för ett inlägg igen, ett inlägg jag skriver med anledning av – påverkan och inspiration – av John Galts tal till folket i Ayn Rands bok ”Och världen skälvde”. Det jag inspirerats till att skriva har jag även hämtat fördjupat stoff ifrån hennes bok ”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla”. Den första är en filosofisk thriller. Den andra är en filosofisk bok.

”Och världen skälvde” utkom 1957 och det är ju ganska klart att hon för fram sin tankar, filosofi (– objektivismen –) ekonomi (– laissez faire kapitalism –) i polemik mot den socialistiska irrläran i sig. Dock även generellt i polemik emot alla de ”kollektivistiska kantiantansk-hegelianska” irrläror som är så etablerade. Irrläror vilka förneka människans förnuft.

”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla” utkom 2005 och är en samling – texter i urval - av Ayn Rand. Hon säger häri om förnuft, ”att förnuftet är hennes (människans min anm.) överlevnadsredskap, att hon överlever tack vare det människan skapar, att källan för det människan skapar är människans intelligens. Intelligens är förmågan att kunna begripa verklighetens fakta, och att kunna handskas med dem långsiktigt (d v s begreppsmässigt).”

Det jag kallar irrläror utgår inte från existensen som primat. Jag hoppas senare återkomma till detta om existensens primat i ett senare inlägg. Något lite kort dock den skillnad som finns mellan vad som anses vara det primära – i) existensen, som Ayn Rand och objektivismen säger, eller ii) medvetandet.
i) Existensen som det primära innebär att verkligheten existerar – oberoende av om vi är medveten om den eller ej. Denna verklighet kan människan med sitt medvetande uppfatta. Allting har en sann natur, en identitet. Således är det detta som leder till erkännandet av människans identitet och rättigheter.
ii) Medvetandet som det primära innebär att universum inte har en oberoende existens utan är en produkt av människans medvetande. Alltså måste människan vända blicken inåt då verkligheten inte existerar utan vårat medvetande. Här blandas verkligheten och medvetandet ihop som om, om naturen är oförutsägbar är människan det också – allt blir gångbart när människan saknar identitet och hon blir något flexibelt föremål att formas, nyttjas och förbrukas.

Skillnaden blir klar med Rands ord: "På två avgörande sätt ger människans förmåga till fri vilja upphov till en särställning: 1) i motsats till det metfysiskt givna bör det människan skapat, vare sig det är materiellt eller intellektuellt, inte accepteras okritiskt. 2) genom sin metafysiskt givna natur är människans fria vilja utom räckhåll för andra människors makt. Vad de oföränderliga grundläggande beståndsdelarna är för naturen, är innehavet av ett viljestyrt medvetande för entiteten ”människa”. Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran, sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, man kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

Var således på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck, de nedvärderar dig som människa, de fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt, de nekar din identitet och de nekar dina rättigheter. Uttryck som: ”Ingen kan vara säker på någonting.”; ”Ingen är perfekt i denna värld.”; ”Ingen kan rå för vad hon gör.”; ”Logik har ingenting med verkligheten att göra.”; ”Jag kan inte bevisa det, men jag känner att det är sant.”; ”Det kanske är sant för dig, med det är inte sant för mig.”; ”Det kan vara bra i teorin, med det fungerar inte i verkligheten.” och ”Det kanske var sant igår, men det är det inte idag.”

Nå, till figuren John Galt i ”Och världen skälvde”. När John Galt talar om dessa verklighetsförnekare som mystiker avser han de läror/lärare som förnekar människans förnuft och intellekt samt en objektiv verklighet. Mystiker är ett väldigt bra begrepp, för oavsett om det rör sig om rent andliga läror eller ej handlar det om att förneka verkligheten, för dessa existerar inte existensen, den är ju beroende av vårt medvetande för att existera. Dessa mystiker vilka ihärdigt förespråkar behovets prejudikat och har även altruismens omöjliga och människoförlamande och därmed förkastliga lära som grund.

Vad är väl altruismen för ideal?! ”Att du måste offra allt – allt du älskar, söker, äger, eller längtar efter, även ditt eget liv – till nytta för varje främling, vem som helst” är detta något som eftersträvansvärt?! Bort det!

Galt talar om ett hat och förnekande av förnuft, intellekt och den objektiva verkligheten vilket försätter mystikerna i en förkastlig och beklämmande situation. Detta eftersom det som de förnekar - människans intellekt och förnuft, dvs hennes förmåga och därmed skaparkraft – ju samtidigt är vad de är beroende av för att tillfredsställande de så kallade behoven.

Mystikernas läror och lärare motarbetar således en värld där människors förnuft och intellekt får vara vad det är - grunden för mänsklig bekräftelse och utveckling. Önskan är istället att förnuft och intellekt, människor med förmåga och skaparkraft, blir förslavat då det godtyckligt formas, nyttjas och förbrukas i behovets namn i något sorts pragmatiskt ideal. Vad som väntar är stagnation, dels stagnation av människans förmågor – varför eller hur använda förnuftet när det förnekas, förslavas och utnyttjas? – dels, som den logiska följden, stagnation av hela samhället som sådant. Inte är det väl någon som vill påstå att kommunistiska samhällen var/är/någonsin kan bli fulla av aktiva och skaparglada människor och att de så kallade behoven var/är/någonsin kan tillfredsställda? Någon? Stalin, Mao, Pol Pot, Castro och lägg även till Hugo Chavez till listan! Där har du också dina altruister!

Förtjänst blir till intet. Oförtjänst primeras.

Alla är offer i en värld där förnuftet, intellektet, skaparförmågan och hela samhällen offras på altruismens behovsaltare. Galt ord i boken, han säger att om man ”påstår att varje människa är född med rätten att existera utan arbete och, trots att verklighetens lagar bekräftar motsatsen, berättigad att motta sitt ’existensminimum’ – föda, kläder, bostad – utan egen ansträngning, som fodran och födslorätt.” Så, för att konkretisera det hela då. Vem skall man motta detta av? Vem är det som skapat detta? Vem är det som skall leverera detta? Vem skall göra allt detta möjligt? Vem? Ställ dig dessa frågor och begrunda.

Svaret är givet. Ingen kan. För i en värld där förnuft, intellekt och skaparförmågara och dess bärare offrats finns bara kontroll, tvång och verklig orättvisa. De skarpaste av hjärnor vilka kunnat gå i bräschen är undanröjda, har inte deras skaparlusta i sig dödats så har denna lusta kvävts av hinder i form av allehanda byråkratisk ondskefull förlamande kontroll. Vi skall inte heller låta oss luras att positionerna inom denna byråkrati innehas av någon som helst sorts förnuft och intellekt. ”Medelmåttor hafsar ihop trycksaker med planer för hur mänsklighetens produktion ska kontrolleras – och vem som än instämmer eller inte instämmer i deras statistiska beräkningar är det ingen som ifrågasätter deras rätt att tvinga igenom sina planer med hjälp av gevär. Tvinga -vem?” Ingens förmåga lever och inga behov tillfredsställs. Döden är namnet på skylten slutstationen.

Något om detta i citatet om att ’tvinga med hjälp av gevär’. Vad? Ja, det kan ses som en ytterlighet förstås men de samhällena har funnits och finns och är ingen symbolik. Dock för att tala symboliskt så kan vapnet ta sig uttryck som följer. Att de styrande efter år av manipulation – om än sanktionerad av folk genom fria demokratiska val – gott och väl med hjälp av omfattande lagstiftning och byråkrati styra och kontrollera (tvinga) människor att slita oförtjänt. Genom beskattningar och regleringar suger man ut och parasiterar företag så de ej har råd anställda och utvecklas. Arbetsmarknaden blir sedan inte mindre rörlig när sådant som LAS finns. Lönerna hålls nere med fackens goda medverkan. Vad som blivit kvar i plånboken efter alla avgifter, matmoms etc, räcker inte till att skapa en ekonomisk buffert varmed man tvingas ta lån för diverse inköp. Som tur är finns det då, för dem som står utanför, bidrag. Bidrag som skapats av människors förmågor. Bidrag för att täcka behov. Detta är också stagnation. Bara offer. Inga vinnare. Där emellan sitter det folk som lever av att fördela värdena skapade av människors förmågor, byråkrater. Lika begåvat som att ha en tolk mellan sig när man pratar fastän man redan talar samma språk. Byråkrat är det enda överflödet. Dessutom får politiker, vilka är med och bestämmer allt vansinne som pågår, evig pension efter sutten mandatperiod. Fyra års oförtjänt ”förmåga” i riksdagskammaren följt av att resterade års oförtjänta inkomst-behov tillgodosett också det av våra skattepengar. Etc etc etc etc etc etc.

I stort behöver det inte vara frågan om en gevärspipa som är tryckt mot din panna således. Du kan även stånga dig blodig mot en byråkrati uppburen av det Rand kallar för medelmåttor.

Frihet för människans hjärna, alltså hennes förnuft, intellekt och skaparförmåga är alltså det mest grundläggande mänskliga. Sann frihet är således att fritt få utlopp för detta – att låta var och en leva i enlighet med sina förmågor och önskningar, utan hinder, utan begränsningar. Detta är sann själviskhet, detta är sann egoism och är således inte något som är av ondo utan enkom av godo. Av godo för den enskilde individen såväl av godo för mänskligheten som sådan. Total frihet är inte av ondo då det ju innebär att det då står fritt för all att leva sina fria liv och fritt utbyta alla de värden de skapar med varandra utan inblandning av någon tredje part.

Således kan jag inte, längre, acceptera någonting som på något sätt är emot mänskligt förnuft, mänskligt intellekt och mänsklig skaparförmåga - detta oavsett var på en tänkt skala synsättet/ideologin/tanken befinner sig. Total kontroll eller någon mindre sorts byråkratisk kontroll spelar ingen roll. Hinder är hinder. Hinder kan inte samtidigt vara icke-hinder. Det som är är.

Att förneka och förhindra detta sanna mänskliga är att förpassa henne åter till vildens tillvaro:

”En vilde är en varelse som inte har förstått att A är A, att verkligheten är verklig. Han har hållit sitt intellekt kvar på spädbarnsnivå, på den nivå där ett medvetande förvärvar sina sinnesintryck och inte har lärt sig att skilja mellan föremål. För ett spädbarn tycks världen vara ett töcken av rörelse utan någonting som rör sig – och dess intellektuella födelse sker den dag barnet förstår att de strimmor som rör sig framför är hans mor och att det som fladdrar bakom henne är en gardin, att båda är fasta identiteter varav inget kan förvandlas till det andra, att de är vad de är, att de existerar. Den dag han fattar att materia inte har någon vilja är den dag han inser att han själv har en vilja – och detta är hans födelse som mänsklig varelse. Den dag han förstår att den bild han ser i spegeln inte är en synvilla, att den är verklig men att den inte är han själv, att den hägring han ser i öknen inte är en synvilla, att luften och ljusets strålar som orsakar den är verkliga men att det inte är en stad utan spegelbilden av en stad – den dag han förstår att han inte är en passiv mottagare av sinnesintryck i varje givet ögonblick, att hans sinnen inte förser honom med automatisk kunskap i korta glimtar oberoende av begrepp utan bara med kunskapens material som hans intellekt måste lära sig att integrera – den dag han förstår att hans sinnen inte kan bedra honom, att fysiska objekt inte kan handla utan orsak, att hans sinnesorgan är fysiska och inte har någon vilja, ingen kraft att uppfinna eller förvränga, att de bevis de ger honom är ett absolut men att hans intellekt måste lära sig förstå det, att hans intellekt måste lära sig upptäcka orsakerna till och innebörden i hans sinnens material, måste identifiera de ting han förnimmer – det är hans födelse som tänkare och forskare.”

Att tänka och att forska ligger till grund för att skapa. Skapande är att uppfinna och utveckla. Låt människor fritt få företa sig detta, det är den fria företagsamheten som sedan också skapar arbetstillfällen. Låt dig inte heller luras att tro att någonting annat än utbud och efterfrågan är vad som får en ekonomi att fungera. Låt dig alltså inte luras att det behövs någon tredje part, stat eller myndighet, för att styra ’utbud och efterfrågan’ – att styra det är en omöjlig självmotsägelse - ej heller att fördela och kontrollera de värden som den fria människan skapar.

Jag uppmanade dig ovan att vara på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck eftersom de nedvärderar dig som människa, fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt samt förnekar din identitet och dina rättigheter.

Därmed är det också ett måste för mig att till sist varna dig för dig för den mest förkastliga devis som uttalats, en devis som sammanfattar allt ovan nämnda. Detta är den vidriga altruistiska devisen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Denna förkastliga idé om produktion och konsumtion sammanfattar exakt det som sätter det sant mänskliga ur spel.

Förmågan dödas och inga som helst behov tillfredsställs.

Man dödar den hjärna man förklarat vara död och dödar därmed allt reellt mänskligt liv.

John Galt talar vidare:

"Det är en konspiration utan ledare eller rättesnöra, och de små dagsländeligister som livnär sig på dödsryckningarna i det ena landet efter det andra, är bara skum på vågtopparna i flodvågen från de raserade fördämningarna framför århundradenas kloaker, från reservoarerna av hat mot förnuft, mot logik, mot förmåga, mot framsteg, mot glädje, som fyllts på av varje gnällande antimänniska som någonsin predikat 'hjärtats' överlägsenhet över hjärnan.

Det är en konspiration av alla dem som försöker, inte att leva utan att lura till sig livet, de som försöker skära bort ett litet hörn av verkligheten och av sina känslor dras till andra som skär av andra hörn - en konspiration utan som med undanflykter som band förenar alla dem som söker det nollställda som ett värde; de professorer som är oförmögna att tänka och njuter av att stympa sina elevers intellekt, de affärsmän som för att sitta trygga i sin egen stagnation njuter av att krossa människor med självaktning, de inkompetenta som njuter av att omintetgöra bedrifter, de medelmåttiga som som njuter av att rasera storhet, eunuckerna som som njuter av att kastrera all njutning - och alla dessa intellektuella ammunitionstillverkare, alla som predikar att förintelse av dygden kommer att förvandla laster till dygder. Döden är grundpremissen för deras teorier - döden är målet för deras handlingar - och du är deras sista offer.

Vi som var den levande bufferten (Galt och andra framgångsrika näringsidkare, uppfinnare, skådespelare, musiker etc vilka s.a.s. lade ner och "försvann". Min kommentar.) mellan er och innebörden av er lära finns inte längre hos er för att rädda er undan effekterna av de övertygelser ni har valt. Vi är inte längre villiga att betala med våra liv för de skulder ni ådragit er i era liv eler det moraliska underskott som hopat sig under alla generationer dessförinnan. Ni har levt på lånad tid - och jag är den som sagt upp lånet.

Jag är den vars existens er bortsuddade kunskap var avsedd att tillåta er ignorera. Jag är den som ni inte ville låta vare sig leva eller dö. Ni ville inte att jag skulle leva därför att ni var rädda att veta att jag bar det ansvar ni skakade av er, och att era liv var beroende av mig; ni ville inte jag skulle dö därför att ni visste det. (Hatet mot förnuftet och skaparförmågan vilka de samtidigt vilja nyttja och förbruka. Min kommentar.)

För tolv år sedan, när jag arbetade i er värld, var jag uppfinnare; jag tillhörde det yrke som inträdde sist i människans historia och som blir det första som försvinner på vägen tillbaka till en bestialisk existens. En uppfinnare är en människa som frågar universum 'varför' och inte låter någonting komma emellan svaret och sitt intellekt.

På samma sätt som den som upptäckte ångkraften och den människa som upptäckte hur olja kunde brukas, upptäckte jag en energikälla som har varit tillgänglig sedan jordens födelse men som människor inte hade förstått att använda annat än som föremål för dyrkan, för skräck och för legenderna om en åskans gud. Jag framställde en försöksmodell av en motor som kunde ha inbringat mig och min arbetsgivare en förmögenhet, en motor som kunde ha ökat effekten av varje anläggning som använder elkraft och skänkt högre produktivitet åt varje timme ni använder till att förtjäna ert uppehälle.

Sedan, en kväll vid ett fabriksmöte, hörde jag mig dömd till döden på grund av min bedrift. Jag hörde tre parasiter försäkra att min hjärna och mitt liv var deras egendom, att min rätt att leva var villkorad och berodde på tillfredställandet av deras önskningar. Syftet med min förmåga, sade de, var att tjäna deras behov som hade mindre förmåga. Jag hade ingen rätt att leva, sade de, på grund av min förmåga att leva; deras rätt att leva var ovillkorlig på grund av deras oförmåga. (”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är vad det kallas. Vad som skedde på denna fabrik och detta fabriksmöte, där detta förmåga-behovs-nonsens kommer fram finner du i ett utdrag på denna länk.)

Då förstod jag vad som var fel med världen. Jag såg vad som fördärvade människor och nationer och var striden för livet måste utkämpas. Jag förstod att fienden var en inverterad moral - och att mitt medgivande var dess enda styrka. Jag förstod att ondskan var impotent - att ondskan var det irrationella, det blinda, det overkliga - och att det enda vapen den vann sin segrar med var de godas vilja att tjäna den. Så som parasiterna omkring mig förklarade sig vara beroende av mitt intellekt och väntade sig att jag frivilligt skulle acceptera ett slaveri de inte hade någon makt att påtvinga mig, so som de räknade med att självförintelse skulle förse dem med medel att genomföra sina planer - så är det över hela världen och genom hela mänsklighetens historia, i varje skala och form, från sysslolösa släktingars snyltande till skändligheterna i kollektiviserade länder, de goda, de kunniga människorna, förnuftets människor, som har uppträtt som sin egna förgörare, överfört sina dygders blod till de onda och låtit de onda ta överföra förintelsens gift till dem och på så sätt gett ondskan kraft att överleva och sina egna värden dödens vanmakt. Jag förstod att det i besegrandet av varje människas dygd kommer ett ögonblick när hennes medgivande är nödvändigt om ondskans skall segra - och att ingen oförrätt som begås mot henne kan lyckas om hon väljer att inte ge sitt medgivande. Jag förstod att jag kunde göra slut på dessa bestialiteter genom att uttala ett enda ord. Jag uttalade det. Ordet var: 'Nej'."