Människans förnuft

Dags för ett inlägg igen, ett inlägg jag skriver med anledning av – påverkan och inspiration – av John Galts tal till folket i Ayn Rands bok ”Och världen skälvde”. Det jag inspirerats till att skriva har jag även hämtat fördjupat stoff ifrån hennes bok ”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla”. Den första är en filosofisk thriller. Den andra är en filosofisk bok.

”Och världen skälvde” utkom 1957 och det är ju ganska klart att hon för fram sin tankar, filosofi (– objektivismen –) ekonomi (– laissez faire kapitalism –) i polemik mot den socialistiska irrläran i sig. Dock även generellt i polemik emot alla de ”kollektivistiska kantiantansk-hegelianska” irrläror som är så etablerade. Irrläror vilka förneka människans förnuft.

”Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla” utkom 2005 och är en samling – texter i urval - av Ayn Rand. Hon säger häri om förnuft, ”att förnuftet är hennes (människans min anm.) överlevnadsredskap, att hon överlever tack vare det människan skapar, att källan för det människan skapar är människans intelligens. Intelligens är förmågan att kunna begripa verklighetens fakta, och att kunna handskas med dem långsiktigt (d v s begreppsmässigt).”

Det jag kallar irrläror utgår inte från existensen som primat. Jag hoppas senare återkomma till detta om existensens primat i ett senare inlägg. Något lite kort dock den skillnad som finns mellan vad som anses vara det primära – i) existensen, som Ayn Rand och objektivismen säger, eller ii) medvetandet.
i) Existensen som det primära innebär att verkligheten existerar – oberoende av om vi är medveten om den eller ej. Denna verklighet kan människan med sitt medvetande uppfatta. Allting har en sann natur, en identitet. Således är det detta som leder till erkännandet av människans identitet och rättigheter.
ii) Medvetandet som det primära innebär att universum inte har en oberoende existens utan är en produkt av människans medvetande. Alltså måste människan vända blicken inåt då verkligheten inte existerar utan vårat medvetande. Här blandas verkligheten och medvetandet ihop som om, om naturen är oförutsägbar är människan det också – allt blir gångbart när människan saknar identitet och hon blir något flexibelt föremål att formas, nyttjas och förbrukas.

Skillnaden blir klar med Rands ord: "På två avgörande sätt ger människans förmåga till fri vilja upphov till en särställning: 1) i motsats till det metfysiskt givna bör det människan skapat, vare sig det är materiellt eller intellektuellt, inte accepteras okritiskt. 2) genom sin metafysiskt givna natur är människans fria vilja utom räckhåll för andra människors makt. Vad de oföränderliga grundläggande beståndsdelarna är för naturen, är innehavet av ett viljestyrt medvetande för entiteten ”människa”. Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran, sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, man kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

Var således på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck, de nedvärderar dig som människa, de fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt, de nekar din identitet och de nekar dina rättigheter. Uttryck som: ”Ingen kan vara säker på någonting.”; ”Ingen är perfekt i denna värld.”; ”Ingen kan rå för vad hon gör.”; ”Logik har ingenting med verkligheten att göra.”; ”Jag kan inte bevisa det, men jag känner att det är sant.”; ”Det kanske är sant för dig, med det är inte sant för mig.”; ”Det kan vara bra i teorin, med det fungerar inte i verkligheten.” och ”Det kanske var sant igår, men det är det inte idag.”

Nå, till figuren John Galt i ”Och världen skälvde”. När John Galt talar om dessa verklighetsförnekare som mystiker avser han de läror/lärare som förnekar människans förnuft och intellekt samt en objektiv verklighet. Mystiker är ett väldigt bra begrepp, för oavsett om det rör sig om rent andliga läror eller ej handlar det om att förneka verkligheten, för dessa existerar inte existensen, den är ju beroende av vårt medvetande för att existera. Dessa mystiker vilka ihärdigt förespråkar behovets prejudikat och har även altruismens omöjliga och människoförlamande och därmed förkastliga lära som grund.

Vad är väl altruismen för ideal?! ”Att du måste offra allt – allt du älskar, söker, äger, eller längtar efter, även ditt eget liv – till nytta för varje främling, vem som helst” är detta något som eftersträvansvärt?! Bort det!

Galt talar om ett hat och förnekande av förnuft, intellekt och den objektiva verkligheten vilket försätter mystikerna i en förkastlig och beklämmande situation. Detta eftersom det som de förnekar - människans intellekt och förnuft, dvs hennes förmåga och därmed skaparkraft – ju samtidigt är vad de är beroende av för att tillfredsställande de så kallade behoven.

Mystikernas läror och lärare motarbetar således en värld där människors förnuft och intellekt får vara vad det är - grunden för mänsklig bekräftelse och utveckling. Önskan är istället att förnuft och intellekt, människor med förmåga och skaparkraft, blir förslavat då det godtyckligt formas, nyttjas och förbrukas i behovets namn i något sorts pragmatiskt ideal. Vad som väntar är stagnation, dels stagnation av människans förmågor – varför eller hur använda förnuftet när det förnekas, förslavas och utnyttjas? – dels, som den logiska följden, stagnation av hela samhället som sådant. Inte är det väl någon som vill påstå att kommunistiska samhällen var/är/någonsin kan bli fulla av aktiva och skaparglada människor och att de så kallade behoven var/är/någonsin kan tillfredsställda? Någon? Stalin, Mao, Pol Pot, Castro och lägg även till Hugo Chavez till listan! Där har du också dina altruister!

Förtjänst blir till intet. Oförtjänst primeras.

Alla är offer i en värld där förnuftet, intellektet, skaparförmågan och hela samhällen offras på altruismens behovsaltare. Galt ord i boken, han säger att om man ”påstår att varje människa är född med rätten att existera utan arbete och, trots att verklighetens lagar bekräftar motsatsen, berättigad att motta sitt ’existensminimum’ – föda, kläder, bostad – utan egen ansträngning, som fodran och födslorätt.” Så, för att konkretisera det hela då. Vem skall man motta detta av? Vem är det som skapat detta? Vem är det som skall leverera detta? Vem skall göra allt detta möjligt? Vem? Ställ dig dessa frågor och begrunda.

Svaret är givet. Ingen kan. För i en värld där förnuft, intellekt och skaparförmågara och dess bärare offrats finns bara kontroll, tvång och verklig orättvisa. De skarpaste av hjärnor vilka kunnat gå i bräschen är undanröjda, har inte deras skaparlusta i sig dödats så har denna lusta kvävts av hinder i form av allehanda byråkratisk ondskefull förlamande kontroll. Vi skall inte heller låta oss luras att positionerna inom denna byråkrati innehas av någon som helst sorts förnuft och intellekt. ”Medelmåttor hafsar ihop trycksaker med planer för hur mänsklighetens produktion ska kontrolleras – och vem som än instämmer eller inte instämmer i deras statistiska beräkningar är det ingen som ifrågasätter deras rätt att tvinga igenom sina planer med hjälp av gevär. Tvinga -vem?” Ingens förmåga lever och inga behov tillfredsställs. Döden är namnet på skylten slutstationen.

Något om detta i citatet om att ’tvinga med hjälp av gevär’. Vad? Ja, det kan ses som en ytterlighet förstås men de samhällena har funnits och finns och är ingen symbolik. Dock för att tala symboliskt så kan vapnet ta sig uttryck som följer. Att de styrande efter år av manipulation – om än sanktionerad av folk genom fria demokratiska val – gott och väl med hjälp av omfattande lagstiftning och byråkrati styra och kontrollera (tvinga) människor att slita oförtjänt. Genom beskattningar och regleringar suger man ut och parasiterar företag så de ej har råd anställda och utvecklas. Arbetsmarknaden blir sedan inte mindre rörlig när sådant som LAS finns. Lönerna hålls nere med fackens goda medverkan. Vad som blivit kvar i plånboken efter alla avgifter, matmoms etc, räcker inte till att skapa en ekonomisk buffert varmed man tvingas ta lån för diverse inköp. Som tur är finns det då, för dem som står utanför, bidrag. Bidrag som skapats av människors förmågor. Bidrag för att täcka behov. Detta är också stagnation. Bara offer. Inga vinnare. Där emellan sitter det folk som lever av att fördela värdena skapade av människors förmågor, byråkrater. Lika begåvat som att ha en tolk mellan sig när man pratar fastän man redan talar samma språk. Byråkrat är det enda överflödet. Dessutom får politiker, vilka är med och bestämmer allt vansinne som pågår, evig pension efter sutten mandatperiod. Fyra års oförtjänt ”förmåga” i riksdagskammaren följt av att resterade års oförtjänta inkomst-behov tillgodosett också det av våra skattepengar. Etc etc etc etc etc etc.

I stort behöver det inte vara frågan om en gevärspipa som är tryckt mot din panna således. Du kan även stånga dig blodig mot en byråkrati uppburen av det Rand kallar för medelmåttor.

Frihet för människans hjärna, alltså hennes förnuft, intellekt och skaparförmåga är alltså det mest grundläggande mänskliga. Sann frihet är således att fritt få utlopp för detta – att låta var och en leva i enlighet med sina förmågor och önskningar, utan hinder, utan begränsningar. Detta är sann själviskhet, detta är sann egoism och är således inte något som är av ondo utan enkom av godo. Av godo för den enskilde individen såväl av godo för mänskligheten som sådan. Total frihet är inte av ondo då det ju innebär att det då står fritt för all att leva sina fria liv och fritt utbyta alla de värden de skapar med varandra utan inblandning av någon tredje part.

Således kan jag inte, längre, acceptera någonting som på något sätt är emot mänskligt förnuft, mänskligt intellekt och mänsklig skaparförmåga - detta oavsett var på en tänkt skala synsättet/ideologin/tanken befinner sig. Total kontroll eller någon mindre sorts byråkratisk kontroll spelar ingen roll. Hinder är hinder. Hinder kan inte samtidigt vara icke-hinder. Det som är är.

Att förneka och förhindra detta sanna mänskliga är att förpassa henne åter till vildens tillvaro:

”En vilde är en varelse som inte har förstått att A är A, att verkligheten är verklig. Han har hållit sitt intellekt kvar på spädbarnsnivå, på den nivå där ett medvetande förvärvar sina sinnesintryck och inte har lärt sig att skilja mellan föremål. För ett spädbarn tycks världen vara ett töcken av rörelse utan någonting som rör sig – och dess intellektuella födelse sker den dag barnet förstår att de strimmor som rör sig framför är hans mor och att det som fladdrar bakom henne är en gardin, att båda är fasta identiteter varav inget kan förvandlas till det andra, att de är vad de är, att de existerar. Den dag han fattar att materia inte har någon vilja är den dag han inser att han själv har en vilja – och detta är hans födelse som mänsklig varelse. Den dag han förstår att den bild han ser i spegeln inte är en synvilla, att den är verklig men att den inte är han själv, att den hägring han ser i öknen inte är en synvilla, att luften och ljusets strålar som orsakar den är verkliga men att det inte är en stad utan spegelbilden av en stad – den dag han förstår att han inte är en passiv mottagare av sinnesintryck i varje givet ögonblick, att hans sinnen inte förser honom med automatisk kunskap i korta glimtar oberoende av begrepp utan bara med kunskapens material som hans intellekt måste lära sig att integrera – den dag han förstår att hans sinnen inte kan bedra honom, att fysiska objekt inte kan handla utan orsak, att hans sinnesorgan är fysiska och inte har någon vilja, ingen kraft att uppfinna eller förvränga, att de bevis de ger honom är ett absolut men att hans intellekt måste lära sig förstå det, att hans intellekt måste lära sig upptäcka orsakerna till och innebörden i hans sinnens material, måste identifiera de ting han förnimmer – det är hans födelse som tänkare och forskare.”

Att tänka och att forska ligger till grund för att skapa. Skapande är att uppfinna och utveckla. Låt människor fritt få företa sig detta, det är den fria företagsamheten som sedan också skapar arbetstillfällen. Låt dig inte heller luras att tro att någonting annat än utbud och efterfrågan är vad som får en ekonomi att fungera. Låt dig alltså inte luras att det behövs någon tredje part, stat eller myndighet, för att styra ’utbud och efterfrågan’ – att styra det är en omöjlig självmotsägelse - ej heller att fördela och kontrollera de värden som den fria människan skapar.

Jag uppmanade dig ovan att vara på din makt mot diverse moderna filosofiska förkastliga uttryck eftersom de nedvärderar dig som människa, fråntar dig ditt förnuft och ditt intellekt samt förnekar din identitet och dina rättigheter.

Därmed är det också ett måste för mig att till sist varna dig för dig för den mest förkastliga devis som uttalats, en devis som sammanfattar allt ovan nämnda. Detta är den vidriga altruistiska devisen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Denna förkastliga idé om produktion och konsumtion sammanfattar exakt det som sätter det sant mänskliga ur spel.

Förmågan dödas och inga som helst behov tillfredsställs.

Man dödar den hjärna man förklarat vara död och dödar därmed allt reellt mänskligt liv.

John Galt talar vidare:

"Det är en konspiration utan ledare eller rättesnöra, och de små dagsländeligister som livnär sig på dödsryckningarna i det ena landet efter det andra, är bara skum på vågtopparna i flodvågen från de raserade fördämningarna framför århundradenas kloaker, från reservoarerna av hat mot förnuft, mot logik, mot förmåga, mot framsteg, mot glädje, som fyllts på av varje gnällande antimänniska som någonsin predikat 'hjärtats' överlägsenhet över hjärnan.

Det är en konspiration av alla dem som försöker, inte att leva utan att lura till sig livet, de som försöker skära bort ett litet hörn av verkligheten och av sina känslor dras till andra som skär av andra hörn - en konspiration utan som med undanflykter som band förenar alla dem som söker det nollställda som ett värde; de professorer som är oförmögna att tänka och njuter av att stympa sina elevers intellekt, de affärsmän som för att sitta trygga i sin egen stagnation njuter av att krossa människor med självaktning, de inkompetenta som njuter av att omintetgöra bedrifter, de medelmåttiga som som njuter av att rasera storhet, eunuckerna som som njuter av att kastrera all njutning - och alla dessa intellektuella ammunitionstillverkare, alla som predikar att förintelse av dygden kommer att förvandla laster till dygder. Döden är grundpremissen för deras teorier - döden är målet för deras handlingar - och du är deras sista offer.

Vi som var den levande bufferten (Galt och andra framgångsrika näringsidkare, uppfinnare, skådespelare, musiker etc vilka s.a.s. lade ner och "försvann". Min kommentar.) mellan er och innebörden av er lära finns inte längre hos er för att rädda er undan effekterna av de övertygelser ni har valt. Vi är inte längre villiga att betala med våra liv för de skulder ni ådragit er i era liv eler det moraliska underskott som hopat sig under alla generationer dessförinnan. Ni har levt på lånad tid - och jag är den som sagt upp lånet.

Jag är den vars existens er bortsuddade kunskap var avsedd att tillåta er ignorera. Jag är den som ni inte ville låta vare sig leva eller dö. Ni ville inte att jag skulle leva därför att ni var rädda att veta att jag bar det ansvar ni skakade av er, och att era liv var beroende av mig; ni ville inte jag skulle dö därför att ni visste det. (Hatet mot förnuftet och skaparförmågan vilka de samtidigt vilja nyttja och förbruka. Min kommentar.)

För tolv år sedan, när jag arbetade i er värld, var jag uppfinnare; jag tillhörde det yrke som inträdde sist i människans historia och som blir det första som försvinner på vägen tillbaka till en bestialisk existens. En uppfinnare är en människa som frågar universum 'varför' och inte låter någonting komma emellan svaret och sitt intellekt.

På samma sätt som den som upptäckte ångkraften och den människa som upptäckte hur olja kunde brukas, upptäckte jag en energikälla som har varit tillgänglig sedan jordens födelse men som människor inte hade förstått att använda annat än som föremål för dyrkan, för skräck och för legenderna om en åskans gud. Jag framställde en försöksmodell av en motor som kunde ha inbringat mig och min arbetsgivare en förmögenhet, en motor som kunde ha ökat effekten av varje anläggning som använder elkraft och skänkt högre produktivitet åt varje timme ni använder till att förtjäna ert uppehälle.

Sedan, en kväll vid ett fabriksmöte, hörde jag mig dömd till döden på grund av min bedrift. Jag hörde tre parasiter försäkra att min hjärna och mitt liv var deras egendom, att min rätt att leva var villkorad och berodde på tillfredställandet av deras önskningar. Syftet med min förmåga, sade de, var att tjäna deras behov som hade mindre förmåga. Jag hade ingen rätt att leva, sade de, på grund av min förmåga att leva; deras rätt att leva var ovillkorlig på grund av deras oförmåga. (”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är vad det kallas. Vad som skedde på denna fabrik och detta fabriksmöte, där detta förmåga-behovs-nonsens kommer fram finner du i ett utdrag på denna länk.)

Då förstod jag vad som var fel med världen. Jag såg vad som fördärvade människor och nationer och var striden för livet måste utkämpas. Jag förstod att fienden var en inverterad moral - och att mitt medgivande var dess enda styrka. Jag förstod att ondskan var impotent - att ondskan var det irrationella, det blinda, det overkliga - och att det enda vapen den vann sin segrar med var de godas vilja att tjäna den. Så som parasiterna omkring mig förklarade sig vara beroende av mitt intellekt och väntade sig att jag frivilligt skulle acceptera ett slaveri de inte hade någon makt att påtvinga mig, so som de räknade med att självförintelse skulle förse dem med medel att genomföra sina planer - så är det över hela världen och genom hela mänsklighetens historia, i varje skala och form, från sysslolösa släktingars snyltande till skändligheterna i kollektiviserade länder, de goda, de kunniga människorna, förnuftets människor, som har uppträtt som sin egna förgörare, överfört sina dygders blod till de onda och låtit de onda ta överföra förintelsens gift till dem och på så sätt gett ondskan kraft att överleva och sina egna värden dödens vanmakt. Jag förstod att det i besegrandet av varje människas dygd kommer ett ögonblick när hennes medgivande är nödvändigt om ondskans skall segra - och att ingen oförrätt som begås mot henne kan lyckas om hon väljer att inte ge sitt medgivande. Jag förstod att jag kunde göra slut på dessa bestialiteter genom att uttala ett enda ord. Jag uttalade det. Ordet var: 'Nej'."