Goda grannar - ett litet tankeexperiment

Ett litet tankeexperiment som slog mig idag på morgonen.

Tänk dig du lever i ett ganska stort bostadsområde. Du känner vissa väl, andra mindre väl men alla känner till varandra. Du har vetskap om vissa och mindre vetskap om andra. Dock, som alla andra människor, så har du en uppfattning om alla.

Ni har en rätt bra gemenskap. Inte så att ni gör allt tillsammans eller så utan mer så att allt flyter på, alla respekterar varandra på ett förnuftigt sätt. Var och en lever sitt liv som den vill och ingen lägger sig i andras förehavanden vilka de än månde vara, såtillvida det sker inom rimlighetens och lagens ramar så klart - ingen skall ju få störa, skada, kränka eller inkräkta på någon annan. Annars är allt frid och fröjd.

Sedan under ett möte, låt oss kalla det samfällighetsmöte, kläcker någon idén om att föra den goda gemenskapen vidare. Att man, eftersom man har så bra gemenskap och man bryr sig så mycket om varandra, om än på ett respektgivande avstånd, borde kunna ta hand om varandra mer konkret.

En gemensam kassa blir resultatet - efter ett majoritetsbeslut. Således lägger alla 25% av sin inkomst i denna kassa varur man sedan fördelar den efter det behov som finns på gatan.

Många tyckte det lät som en sund idé.

Du själv ligger inte högst i inkomst, inte heller lägst. Men du betalar dina 25% utan att egentligen får någonting tillbaks.

Andersson och Petterson dock har fått en mycket drägligare tillvaro.

Det som gnager dig nu är att du vet ju att Andersson tackat nej till diverse heltidsjobb, han väljer att jobba halvtid, ta bidraget ur den gemensamma kassan och vara hemma och snickra på huset. Nu kan han ju dessutom göra klart sitt projekt, han kan vara hemma och han får pengar.

Pettersson har aldrig brytt sig om någonting. Nu har han dessutom fått anledning att inte fortsättningsvis bry sig om något heller....

Olsson och Karlsson plus många andra familjer som aldrig innan klagat, de har fått allt gå runt ändå. De är lite konfunderade över situationen. De pengar de betalt till den gemensamma kassan får de ju liksom tillbaka. Nå, det får väl vara så. Fast, undrar de ibland, om det är samma pengar,varför betala? De tänker också att innan kunde de ju göra vad de ville med pengarna, nu är det styrt...

Du och familjer med högre inkomst ser hur pengar flyr iväg ur familjeekonomin. Ni klarar er gott och väl så det är ju inget problem. Dock börjar du undra vad det är du betalar till, vart allt slit av dina mödor går till. Du börjar inse att din förmåga finns till för att tillfredsställa behov hos andra, du lever ett liv för andras skull.

Dina pengar går åt till att tillfredsställa Anderssons och Petterssons "behov". Olsson och Karlssons liv är i stort sett de samma, de bryr sig inte. Du ser också att för att hålla iordning på denna gemensamma kassa och fördela pengarna måste det till några som jobbar på heltid.

Du inser att detta är ju vansinnigt. Varför skall dina mödor - din förmåga - gå till att tillfredsställa andra - andras behov. Du inser att din, innan den gemensamma kassans införande, fungerande samfällighet kommit att bli en samfällighet anpassade efter den sämste.

Skulle du ställa upp på en sån här sak i ditt område? Skulle inte tro det.

Dock är detta just vad vi alla ställer upp på dagligen, detta är innebörden av "att dra sitt strå till stacken". Det är inte så genomtänkt och gott som folk vill föreställa sig.

Du skulle inte ställa upp på det i ditt område, det skulle förmodligen bli för känsligt då du känner alla inblandade. En psykologisk bisarr situation.

Att betala till hela landet, "det gemensamma bästa" som det kallas är lättare. Det blir mindre personligt. Dock desto bisarrare. Du vet ju att du egentligen betalar för vilka främlingar som helst. Där finns många Andersson och Petterson vars "behov" tillfredsställs bara för att den stora massan Olsson och Karlsson bara låter saker och ting tuffa på - "det är ju säkert till något gott".

De som vill leva ut sina förmågor kommer till sist resignera, varför slita? Kanske man börjar dribbla med skatter och dylikt? Kanske man bestämmer sig för att flytta företagandet utomlands för att kunna driva det på ett vettigt sätt - ha råd att anställa. Företagare kan inte anställa folk pga av höga avgifter (har du en lön på 20.000/mån är den egentlig kring 40.000/mån!!!). Allt blir statiskt, Anderssonare och Petterssonare blir kvar tillsammans med flera bidragsbärare. Allt medan skatteverket på uppgift av de folkvalda politikerna - Olssons och Karlssons vare tack! - gör allt för att ta ut avgifter på livets alla områden och söka nya sätt inbringa skatt för Anderssons och Petterssons upphälle. Så klart går en mängd pengar åt till att hålla igång denna byråkrati också.

Så här lätt är det att skapa "rättigheter", rätt till jobb, rätt till bostad, rätt till ditt, rätt till datt - som växte allt detta på träd. Dock, det växer inte på träd. Allt detta är skapade värden, skapade av någon - av någon annan människa! Alla dessa rättigheter du tar för givet sker ALLTID på någons bekostnad, inte på statens bekostnad - glöm att staten har några egna pengar eller medel, det är också dina medel de nyttjar - utan på människors bekostnad och främst dem som lever ut sin fulla förmåga och skaparkraft.

De som bär samhällets utveckling framåt - vilka INTE är politikerna - är alltid desamma. Skillnaden är här att de får bära allas bördor. Är det då konstigt att företagare vill fly landet eller etablera sig utomlands från början när vi avkräver dem frukten av deras framgångar?

Jag har dock fått nog av denna bisarra samhällsidé som vilar enbart på stöld och oförtjänst.

Snart är det val igen. Det är upp till dig - och ditt ansvar finna ut vad du egentligen tycker och tänker och värderar - att välja det samhälle som vi medborgare förtjänar. Just det förtjänar, förtjänar vi ett samhälle vilandes på förtjänst eller oförtjänst?

Jag lade min röst på Alliansen sist. Är absolut inte nöjd med allt de företagit sig med. Dock är det ett steg i rätt riktning och det enda alternativet. En rödgrön opposition är för dig som värderar dig själv och ditt fria liv inget alternativ.

Den allrådande staten och "det gemensamma bästa" - ärligt talat, ger det dig inte egentligen en rätt fadd, bitter och unken eftersmak i munnen?