Alltings början....

Alltings början

Med alltings början menar jag inte hur universum kom till och sådant. Avser här kort och gott ungefär hur människan kom att kliva ur björnfällen och grottan och in i ett par Levi's och in i ett kedjehus.

Vad är och vad ligger i utgångspunkten för denna mänsklighetens vandring och utveckling?

Vad är alltings början?

Var börjar människans liv? Vad är den gemensamma utgångspunkten för var och en av oss?

Sanningen är enklare än man tror. Det är jag - jag är mitt livs början och utgångspunkt. Vi är alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Du är utgångspunkten och inom dig finns verktygen för klivet vidare. Inom dig finns dina förmågor. Där är med ditt intellekt och ditt förnuft som ditt liv tar sin början och det är med detsamma som tagit dig dit där du är. Din vandring genom livet bärs av allt det här och hur du begagnar det - genom ditt fria val - avgör också konsekvenserna. Du väljer konsekvenser.

Omständigheterna då?

Omständigheterna är vad de är. Detta måste du acceptera vare sig din situation är att betrakta som rättvis eller ej. Livet är nämligen inte rättvist. Livet är dessutom farligt. Det måste man acceptera.

Är omstänigheterna oföränderliga?

Nej.

Vad vill jag ha sagt?

Omständigheterna är vad de är - de väljer du inte. Du väljer inte dina föräldrar, du väljer inte ditt kön, du väljer inte vilket land du föds, på landsbygd eller stad. Det är fakta att acceptera, det är oföränderliga fakta liksom att jorden snurrar runt solen.

Din inställning till omständigheterna är dock inte - har aldrig varit, är inte och kommer aldrig vara - oföränderligt. Dina förmågor, ditt intellekt och förnuft är det redskap du - och alla människor - utrustats med vilka är föränderlighetens redskap. Du är herre över ditt liv, du väljer ditt förhållande till din omgivning och till dig själv.

Med sagt påstår jag inte att det behöver vara enkelt. Vi har olika ramar. Är du uppväxt i en förmögen familj i västerlandet är dina ramar annorlunda jämfört med om du växer upp i en familj på landsbygden i ett u-land. Inom dessa ramar är dock din vilja alltid möjlig.

Tvivel - Om du väljer att tvivla på dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Då har du givit upp dina möjligheter, då har du givit upp ditt liv.

Syndabock - Om du väljer att skylla på omständigheterna ifrågasätter du även då dina egna förmågor, ditt intellekt och förnuft. Även då har du har du givit upp dina möjligheter, även då har du givit upp ditt liv.

Oavsett vilket sätt du väljer att giva upp på, eller båda, blir följden densamma. Konsekvenserna låter inte vänta på sig. Konsekvenserna blir negativa såväl materiellt som psykologiskt.

Återigen så är vi alla våra egna utgångspunkter och inom oss finns verktygen. Med start hos var och en av oss med våra förmågor, vårat intellekt och förnuft tar allas våra liv sin början. Således är det genom användandet - eller icke-användandet - av förmågorna, intellektet och förnuftet som bär oss dit vi kommer - eller inte kommer. Vad som blir, eller inte blir, kommer av hur vi begagnar de givna resurserna. Våra val ger oss konsekvenser, vi väljer således konsekvenser.

Alltings framsteg

Alltings framsteg kommer därmed också som ett direkt av att vissa människor nyttjat sina resurser framgångsrikt. Allt skapat är en direkt följd av användandet av förnuftet. Det spelar alltså ingen roll hur många s.k. "proletärer" du har inne i en fabrik eller hur många tjänstemän det sitter på ett kontor - deras arbete är avhängigt den människa av vars förnuft en idé eller vision tagit form.

Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i någon som helst sorts förtryck, slaveri eller något liknande nedlåtande och missvisande. Absolut inte. Inga som helst "proletärer", eller tjänstemän för den delen, hålls i något som helst negativ och orättvist beroendeförhållande.

Var och en av "proletärerna" och tjänstemännen var fria att ingå anställningsavtal, var och en av dem har också rätt att när som helst avsluta sin anställning. Detta är deras rätt. Deras enda rätt.

I själva verket är det tack vare vissa människors användande av förnuftet som idéer uppstår, idéer som sedan tar konkret form, konkreta former som kräver logistik för produktion, produktion som kräver arbetsinsats då, han eller hon som är grund till allting inte kan göra allting själv. Det är förnuftet som slutligen emanerar i möjligheter till sysselsättning och inkomst för andra.

Vem har vem att tacka?

Uppfanns hjulet när en samling håriga vildar satt i en ring och slog planlöst på några stycken trä? Nej, det krävdes att någon, genom att använda sin hjärna, brukade sitt intellekt och förnuft tänkte ut hjulet. Hjulet är hans skapelse. Likaså är alla andra efterkommande hjul - vare sig skaparens hand varit närvarande vid produktion eller ej - produkter av hans skapande.

Det bakvända resonemanget - den bakvända åskådningen

Allting vi människor påstår/anser/håller för sant har en filosofisk förankring - så är det vare sig vi vill det eller ej, vare sig vi är medvetna om det eller ej.

Det bakvända resonemanget - det som i stort hävdar precis tvärt emot vad som här framkommer - är också det något som har en filosofisk förankring. Den bakvända åskådningen vill jag dock jag påstå att den är direkt belamrad med en direkt felaktig och illvilligt lögnaktig filosofi vilken helt saknar verklighetsförankring. Dess grundläggande filosofiska antaganden - grundlösa påståenden snarare - som via diverse "grubblare" har kommit att sammanställas i diverse program och agendor har via illvillig propaganda kommit att tränga in i människors medvetande.

Dessa läror är förkastliga. Inte minst dess förakt för människan. De vilar inte på någon stabil objektiv grund utan på idel svårbegripligt kvasifilosofiskt orerande vilka omformuleras till rena rama känsloresonemangen för att locka med dess utvalda publik till vanvettiga och verklighetsfrämmande och -kränkande krav.

Det talas om orättvisa villkor. Världen är världen är orättvis och farlig. Orättvisa är dock inte självvald och i den bemärkelsen inte påverkbar. Den bakvända åskådningen vill - till varje pris - söka komma åt detta genom fördelning. De som anses ha störst behov skall ha rätten att avkräva dem med störst förmåga sådan de inte har förtjänat. Oförtjänsten blir rätten. Som jag i ett annat inlägg sagt kan man nu inte skapa frihet genom att inkräkta på någon annans, det är självbedrägeri.

Den bakvända åskådningen skapar dock just ett sådan samhälle som är baserat på behov och bidrag, vilket ju också därmed är slaveri och stöld. Vem har väl rätt att kräva något av någon annan? Vilken uppfattning har de "behövande" om de förstår att skapande och förtjänst är till för andra - att förtjänst blir till oförtjänst? Vilken uppfattning får de driftiga människorna när de ser att alla andra har rätt dennes förtjänst?

För att nyare och rättvisare villkor skall bli till måste människor tillåtas leva sina egna liv. Människor måste tillåtas att fritt använda sitt förnuft - det är ju ur det som utveckling emanerar till gagn för alla. Rättvisa är ju i dess grundläggande form ATT få leva sitt eget liv.

Det spelar ingen roll om vissa personer är eller blir astronomiskt rika, det är dem som skapat, det är följden av dessa skapelser som givit oss överflöd och den sanna välfärden. Det är detta som drar med sig resten av världen.

Rikedom är inget statiskt, den enes bröd är inte den andres död. Rikedom är något som skapas. Inte fanns väl allt vi ser nu, all rikedom omkring oss, redan innan vi såg den? Inte heller kan vi se rikedom som något som alla bidragit till att skapa.

De som resonerar bakvänt tänker inte så. Frågan är om de alls tänker.... De ser inte till människans förnuft utan ser allt arbete som likvärdigt, alltså att allas bidrag är lika viktigt, därför måste också - för det allmännas bästa - det skapade överflödet måste fördelas.

Vad man vill är ju, kort och gott, att försöka i) förändra det "oföränderliga" och ii) förneka det föränderliga d.v.s. föränderlighetsförmågan hos människan.

Detta går inte. Det går inte att först försöka förändra det oföränderliga och sedan förvänta sig att utvecklingen (som annars - utan inblanding av staten - sker naturligt) skall ske av sig själv per automatik. Dock, är detta vad de som driver de fördelningspolitiska ideologierna tror.

De fördelningspolitiska ideologierna åstadkommer endast det motsatta, eftersom de, i sin påstådda humanistiska nitiska rättviseiver i själva verket förnekar den skapande människan. Människan betraktas inte som självtillräcklig utan som en del av något större. Det är det "allmänna bästa" som har företräde och går före individen - detta kallas kollektivism. Sedan skall människan även, först och främst, leva för andra - alla andra. Människan skall rätta sina förmågor till att stå i behovets tjänst - detta kallas altruism.

Detta samhälle man då får - de valda konsekvenserna - är ett samhälle anpassat efter den sämste. I detta samhälle är förnuftet slav under behovet. Följden blir folk stänger av förnuftet, varför använda något som blir till en belastning och börda för dig? Storleken på din förmåga avgör storleken på de behovbördor du måste bära! Ironiskt nog är det alltså så, något som fördelningsivrarna/konfiskerarna vägrar inse det, att hela det skapade systemet står och faller med de förnuftiga och framgångsrika.

Detta samhälle bygger på en tanke om allas lycka, den stora massans lycka, och individens lycka är avhängig detta. Men, kan en grupp känna lycka? Nej, bara en individ kan känna lycka. Eftersom individen förnekas och kollektivet upphöjs, följer att - eftersom en grupp inte kan känna lycka - allt prat om lycka blir motsägelsefullt och självmotsägande, ja, helt enkelt nonsens. Konsekvens: minsta möjliga lycka till största möjliga antal.

Både altruismen och kollektivism är självförnekelse. Målet är 'de andra', alla de andra, och detta medför ofrånkomligt och oemotsagt självförnekelse - altruism. Kollektivet går före individen vilket också innebär självförnekelse - kollektivism.

Att förneka sig själv är avsäga sig sitt förnuft. Att avsäga sig sitt förnuft avsäger förmågorna. Att avsäga förmågorna stoppar utvecklingen och framåtskridandet, när motorn stannar upphör det osjälviska och omöjliga tillfredsställandet av de oförtjänta behoven. Altruismen och kollektivismen skapar inte annat än död.

Döden är en logiskt följande stagnationen och mänsklig olycka och lidande. Den automatiska utveckling - fördelningsivrarna/konfiskatorerna - tror sig bana vägen för blir till intet. Orsaken till denna verkan: De har stängt av världens motor - det mänskliga förnuftet.

"När duktiga industriidkare skapade förmögenheterna på en fri marknad (d v s utan att använda våld och utan vare sig hjälp eller annan inblanding från statsmakterna) skapade de nytt välstånd - de stal den inte från de människor som inte hade skapat den. Om man tvivlar på detta behöver man bara ta en titt på "samhällets totala produktion" - och levnadsstandard - i de länder där sådana människor inte har tillåtits existera."
Ayn Rand

Rättigheter, moral och lycka

Till ovan nämnda skall nämnas att vad gäller rättigheter har inga grupper några som helst rättigheter. Det är bara individer som kan ha rättigheter. Kollektiva rättigheter är en självmotsägelse således och individuella rättigheter blir ett överflödigt begrepp. Den grundläggande rättigheten som människan har är rätten till sitt eget liv och då blir den logiska följden att kollektivism och altruismen är omöjlig.

Det "allmännas bästa" - kollektivismen - blir till ett kriminellt antibegrepp som det inte går att leva upp till. Det kriminella är allt för uppenbart eftersom de, vilka är de enda som kan ha rättigheter, individerna, tvingas leva för andras skull. Altruismen är även den omöjlig och kriminell, som en sorts normbärare är den i själva verket ledstjärnan och idealet till och för självförnekelsen.

Utifrån rätten till sitt liv är den enda moral människan har att leva efter är att sträva efter sin egen lycka och detta gör hon genom att leva i enlighet med sina önskemål, mål och värderingar vilka är okränkbara. Detta får inte kränkas av någon, varken individ eller kollektiv, inte heller får denna sträva kränka andra.

En grupp, ett kollektiv, kan inte känna lycka. Endast en individ kan känna lycka. Att kunna känna lycka förutsätter nu - logiskt - att få leva i enlighet med sina önskningar och värderingar. Således, återigen, är kollektivismen och altruismen omöjlig. Den förnekar både den grundläggande rättigheten och därmed då den följande moralen att sträva efter sin egen lycka.

Jag anar en invändning här, att detta skulle innebära att man inte bryr sig om andra. Denna invändning faller ihop av sig självt av två anledningar:
1. Altruismen och kollektivismen är INTE detsamma som att bry sig om andra - där går andra per defenition, av tvång och moraliskt åläggande plikt, före din egen önskan om att bry sig om andra. Din önskan är en sorts andra värde - oavsett om du bryr dig om andra eller inte, måste du bry dig. I själva verket tror jag att följden blir det motsatta, du slutar bry dig och går in i dig själv på ett negativt sätt, då du förnekar andra tillsammans med dig själv.
2. Att leva i enlighet med sina önskningar och värdering är INTE detsamma som inte bry sig om andra. Du måste inte ha med andra att göra men du får bry dig om vad och vem du vill, det är ditt val att välja, inte någon annans. Att få leva sitt liv ifred öppnar för äkthet utåt - därför är äkta själviskhet, eller egoism om du vill använda det begreppet, något grundläggande gott och positivt.

"Älska din näst såsom dig själv" sammanfattar innebörden väl. Den egna lyckan är inte bara viktig utan det mest fundamentala. Om du inte själv är lycklig, hur skall du då annars kunna värdera lyckan i sig och förstå eller vilja den för något eller någon annan.

"Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."
Ayn Rand

Allting - har sin början hos individen.
Allting - startar hos det intellekt, förnuft och skaparförmåga hon har.
Allting - alla variationer av framsteg kommer ur individernas förmågor.
Allting - allting vi ser är summan av de konsekvenser som människan valt.

Välj inte andra före dig själv - det är självförnekelse.
Välj inte andra före dig själv - du avsäger dig ditt intellekt och förnuft.
Välj inte andra före dig själv - du avstår från dina rättigheter.
Välj inte andra före dig själv - du överger din moral vilken är att sträva efter din egen lycka.
Välj inte andra före dig själv - det gör dig till medskyldig till anhopandet av alla negativa konsekvenser.

Välj dig själv - låt dina framgångar vara dina, du är hjälten i ditt liv så var var stolt!
Välj dig själv - och du kommer tackla alla motgångar som eventuellt kommer.
Välj dig själv - och du är INTE medskyldig till anhopandet av negativa konsekvenser.
Välj dig själv - du är fri, så var fri och slåss för din och andras frihet.

Välj dig själv - säg 'Lämna mig ifred!'

-----------------------------------------------