Kapitalismen står stark

"Därför dog inte kapitalismen" är titeln på inlägg av Mattias Svensson på NEO. Den s.k. krisen är bara en pyspunka menar han.

Torde också vara en rejäl en långnäsa för vänsterorienterade, Sahlinster, kommunistohlyaner och tillhörande patrask vilka nog väntat sig att Marx nog kanske hade rätt, denna gången.... Men icke. Marx är fortfarande död och hans döda idéer döda med honom.

Liberalismen och kapitalismen är det mest vitala. Det var med dess inträde som människan de facto klev ut ur fattigdom och förtryck och medförde välstånd och inlemmande och välkomnande frihet. Det är "öppenheten för direkt fientlig kritik och alternativa ordningar som ger liberalismen och kapitalismen dess styrka som enande kitt, friheten är verkligen för alla. Även för vänstern, den dag de är beredda att släppa etatismen." Statsregimer kunna bara bjuda på dess raka motsats således.

Det är en styrka både hos liberalismen som intellektuell strömning och frihetliga institutioner som äganderätt och handel att de i så hög grad förmår inkorporera kritiska influenser, ofta så att valmöjligheter och mångfald i praktiken ökar. Det liberala samhällets erbjudande till antikapitalistiska intellektuella är att de kan bli bästsäljande författare, erkända akademiker eller pr-konsulter, det är bra mycket smakligare än de nackskott som väntar liberaler när revolutionen kommer.

Och hör sen!

"Trots att liberaler har betraktats som ett borgerligt klassintresse var det de som började strida för att arbetarklassen skulle få uttrycka sig fritt, organisera sig fackligt och få lika demokratiska rättigheter. Den tidiga arbetarrörelsen var liberal. Praktiskt taget varje annan epok och varje annan kultur har präglats av rasism och främlingsrädsla. Men liberalerna förklarade att alla har samma rättigheter och bekämpade kolonialism och imperialism.


Under 1800-talet lyckades de åstadkomma att slaveriet, som dessförinnan funnits nästan överallt, utplånades nästan överallt. Och under 1900-talet för också kolonialväldena och andelen av världens länder som är demokratier med allmän och lika rösträtt ökade från noll till mer än 60%.


Intellektuella kritiker av västvärlden skjuter in sig på vår skamliga historia av slaveri, kolonialism, rasism och kvinnoförtryck. Det är bra att de kritiserar sådant. Vår landsmän i tidigare epoker har horribla dåd på sitt samvete, som vi bör minnas för att det inte skall upprepas. Men när vi gör det får vi inte glömma att det historiskt unika med västvärlden inte är att den har ägnat sig slaveri, rasism och kvinnoförtryck - det har alla civilisationer gjort. Det unika är att det i denna del av världen uppstod idéer som fördömde slaveri, rasism och kvinnoförtryck, och som började bekämpa dem som omoraliska kränkningar."


"Anledningen till att vår förfäders Sverige tog sig ur misären var att också vi inspirerades av denna utveckling och började nedmontera de kontroller so hindrade människans skaparkraft. Vissa politiker vill gärna ta åt sig äran för att Sverige lämnade fattigdomen bakom sig. De menar att utvecklingen från svältens 1870 till dagens överflöd är resultatet av välfärdsstatens fördelning av resurser. Men politik kan inte skapa något nytt, bara ge oss individer möjlighet att skapa, eller att förstöra dessa möjligheter. Staten kan inte trolla fram välstånd, den kan bara fördela välstånd. Det förutsätter att någon redan har skapat det. Om vi hade fördelat alla inkomster och egendomar som fanns i Sverige 1870 så hade det inte gett oss ett liv i välstånd, utan vi hade levt på Mocambiques nivå."

Tack Johan Norberg för dessa ord.

Politiker skapar inget - det är den enskilde individen som gör förutsatt han får ha friheten att göra det. Politiker skapar ingenting och rikedom är inget konstant. Amerikanerna har ett bra uttryck för detta, att skapa rikedom - "make money". Ja, rikedom går att skapa - rikedom är inget konstant. Ekonomi är inget nollsummespel, den enes bröd är inte den andres död.

(Så detta med klass också. Igen. Klass är ett nonsensbegrepp. (Inte minst frågor som "Var går gränsen och varför etc etc?" visar på det). Nonsens för det finns ingen borgarklass som suger ut någon arbetarklass. De som kallas för borgarklass står ju för den fria individens rättigheter, en fri individ tillhör inte någon klass. Nonsens för att grupper inte har rättigheter, endast individer har rättigheter.)

Frihet är en rikedom i sig men friheten skapar också rikedom för fria individer att njuta av - friheten att njuta frukten av sin skapelse.

The Philosophy of Liberty

I all sin enkelhet....



Så är det med den saken.

Agenda 2010 - värderingsskiftande reformer

I inlägg hos Munkhammar står om, samt finns i pdf, "den nya rapporten "Agenda 2010 - om möjliga värderingsskiftande reformer" (Munkhammar Advisory) skriver Niclas Holmberg om vilka reformer som bör prioriteras av Alliansen inför nästa mandatperiod.

Rapporten erbjuder en lista med konkreta åtgärder värda att beakta för dem som önskar liberaliseringar och medborgarnas stöd för dessa."

Har just laddat när och börjat läsa - gör detsamma du med!

Inledningen torde locka till läsning:

"Människors normer, värderingar och beteenden påverkas av en rad faktorer. En av dessa är samhällets olika institutioner, lagar och system. Inte minst har ekonomipristagaren Douglass North bidragit till teori om både de formella och de informella institutionernas roll. I samhällen med hög skatt på arbete är den svarta sektorn och det obetalda hemarbetet större. I kommuner med många som lever på bidrag är det fler som röstar på partier som vill fortsätta betala ut omfattade bidrag. Företagare har generellt en syn på staten som börda snarare än hjälp, varför företagare bär på mer liberala värderingar.

Socialdemokraterna hade makten i Sverige oavbrutet 1932-1976. Självklart har deras maktinnehav påverkat det svenska samhället, dess institutioner och dess medborgare. Gunnar Sträng yttrade till och med en gång att ”Steg för steg ska detta samhälle socialiseras, men man ska inte basunera ut det på gator och torg där det så lätt kan missförstås”. Politik för att alla ska gå i samma kommunala skola har motiverats med att det skapar större jämlikhet. Likaså en politik för att alla ska ingå i samma pensionssystem. Tanken var att permanenta maktinnehavet just genom att långsiktigt skapa en lagstiftning som gynnade den egna maktproduktionen.

Men det Sverige som humoristiskt porträtteras i ”Fyra nötcrème och en moviebox” finns inte längre. De senaste 25 åren har Sverige förändrats från det som successivt infördes från 1932 och framåt. Sverige har liberaliserat – av både röda och blåa regeringar. Svenskarnas värderingar och beteenden har också ändrats som en följd. Många var dem som opponerade mot reformer då, men som i efterhand accepterat dessa. Säg den som vill ha Televerket åter idag?

Ekonomisk-politiska reformer bör ha ekonomisk-politiska resultat som huvudmål. Men det ska inte ignoreras att det i reformerna också finns långsiktiga effekter. Lagar kommunicerar och skapar referensramar och påverkar på så vis det svenska samhället i bredast tänkbara mening. En politik för socialisering gjorde svenskarna mer benägna att alltid lita till staten och politiken. Men en politik för liberalisering har skapat större mångfald och globalisering. Den har skapat stöd för valfrihet och andra liberala idéer. På det viset kan reformer leda till en opinion som underlättar vidare reformer.

Denna rapport handlar om vilka områden som är viktiga att fokusera på, för en fortsatt frihetlig framtidsagenda från just detta perspektiv. Reformerna är tänkta att kunna genomföras efter en valvinst 2010."


Måste uppdatera direkt - detta är synnerligen intressant och viktigt:


“Beskattningens konst är att plocka gåsen på så mycket fjäder som möjligt med minsta möjliga kackel.” Det var den franske finansministern Jean-Baptiste Colbert som avslöjade hemligheten. Under 1600-talet lyckades han öka Ludvig XIV:s skatteintäkter från 25 till 80 procent. Likheterna med Sverige är slående. Det har rimligen funnits ett systematiskt intresse hos ledande socialdemokrater att dölja skatternas storlek. Det finns ett påtagligt incitament för den som gillar höga skatter att se till så det inte framgår hur höga skatterna egentligen är.

Alliansregeringens jobbskatteavdrag är en minst sagt omfattande reform. En sjuksköterska i Surahammar med en månadsinkomst på 20 000 kronor har fått 1 200 kronor mer i månaden att ha kul för. Inkomstskatteuttaget har minskat med närmare 75 miljarder. Bortsett från jobbeffekten vill säga. Om vi räknar in jobbeffekten har skatteuttaget ökat. Det kan jämföras med andra väldiskuterade reformer som avdraget för hushållsnära tjänster, omkring tre miljarder, och avskaffandet av förmögenhetsskatten, omkring fem. Problemet är bara att folk inte vet om att de fått något jobbskatteavdrag. Enligt en opinionsmätning från Sifo har två av tre inte märkt av att de fått någon inkomstskattesänkning. Man kan till och med läsalönespecifikationer upp och ner, utan att hitta något jobbskatteavdrag. Det är först på den förtryckta deklarationsblanketten det slutligen går att utläsa kryptiska och väl undangömda “skattereduktion för arbetsinkomster”. De sänkta bidragen och avdragen har däremot blivit mer synliga. De är mer specifika. Kanske är det därför som hela 45 procent av väljarna upplever att de missgynnas av regeringens politik, enligt en undersökning som Synovate gjort åt tidningen Fokus sommaren 2008. Bara 33 procent upplever att de gynnas."

(S) är överskattade och....

....risken är att vi också bliva det om de röd-gröna vinna nästa val. Hoppas nu att Alliansen redan innan nästa valår kan underskatta oss istället. ; )

Dick Erixon tar i inlägg upp artikel i GP. I GP står:

"Att människor nu fått rätt till en större del av sina egna inarbetade pengar ökar deras frihet. Men också tryggheten. En trygghet som socialdemokraterna nu vill riva ned.
Arbetarrörelsens tankesmedja har i sin skatteutredning kommit fram till att det är en bra idé att vid en vinst i valet 2010 återigen höja skatten på arbete. I en intervju i GP i går sade riksdagsledamoten Lars Johansson (S) att "ett högre skatteuttag är nödvändigt". Varför, kan man fråga sig? Kanske är det provocerande för Johansson att Danmark i nu toppar OECD:s lista över länder med högst skattetryck medan Sverige "bara" ligger tvåa."

Munkhammar tar i inlägg upp en krönika hos Svensk Näringsliv "Gör som Danmark, sänk marginalskatten". I uppmaningen står:

"Hög marginalskatt, hög inkomstskatt på den sista intjänade hundralappen, främjar hemarbete och skattefusk. Utbildning och arbete motverkas och det blir svårare att locka kvalificerad arbetskraft till landet.

En rapport från Svenskt Näringsliv? Nej, den offentliga danska skattekommissionen, ledd av den förre socialdemokratiske skatteministern Carsten Koch. De föreslår en sänkning av den högsta marginalskatten från 63 till 55 procent. Regeringen avser genomföra förslaget."

Såja, nu pratar vi!
Låt oss prata lite mera:

"Länder som tydligt har sänkt marginalskatterna har kunnat notera tydligt positiva effekter. Till dem hör både USA och Ryssland. De ökade skatteintäkterna har ofta kompenserat intäktsbortfallet. Den svenska regeringen har sänkt inkomstskatterna för alla, med fokus på lägre och medelstora inkomster. Det har varit viktigt för att öka många människors möjligheter att leva på sin lön och öka drivkrafterna att arbeta."

Jag ser nu fram emot att Alliansen också tar tag i detta. När de ändå är på gång kan de ju också se till att skrota LAS. Kanske vi kan få lite rörelse i det här landet, en riktig folkrörelse! ; )

Appropå ekomins kris....

.....läs inlägg av Dick Erixon som skriver Amartya Sen. Amartya tillbakavisar "att krisen skulle visa att vi behöver en “ny kapitalism”. Vi behöver istället gå tillbaka till Adam Smith och andra tänkare för att göra en djupare och sannare uttolkning av deras slutsatser."

Ingen risk att Obama och andra protektionsismivrare, Sahlin kanske....? tittar in här men om det sker får man väl då hänvisa till boken Capitalism beyond the Crisis som Dick nämner.

Angående tillhörighet

Svensk. Nordbo. Europe. Vad är jag? Har ju finskt blod också, för att tala i sådana termer.

Men vad jag verkligen är, är jag. En människa med rätt till mitt eget liv. Jag anser att ALLA har denna grundläggande rättighet. Jag tillhör inte svenskarna, nordborna, européerna eller finnarna. Min tillhörighet är mänskligheten. Undantaget från denna regel är min familj och närmast anhöriga.

Klart är att jag som svensk medborgare känner samhörighet med Sverige och svenskarna, liksom jag - då jag varit där så ofta - känner en samhörighet med Finland och finnarna. Håller till mångas förtret på de finska Lejonen i ishockey! ; ) Klart är också att jag även känner samhörighet med européerna. Det som samlar oss är väl en känsla av gemenskap utifrån kultur, språk, historia och gemensamma värden. Jag tänker på våra de fri- och rättigheter som vi som lever i Europas demokratier tar för givna. I skiftande grad måhända, men ändå.

Dock är det så att jag mer och mer känner jag tappar/släpper greppet om det här med tillhörighet. Det är inte viktigt. Det kan till och med vara ett hinder. Det är inte viktigt för mig om jag är svensk eller finne. Det viktiga för mig är att få vara den jag är. Således är det viktigt för mig att alla andra också skall få vara dem de är. Detta förutsätter de friheter och rättigheter som vi har i de fria liberala demokratierna. Samhörigheten består dock.

Med anledning av det som händer Europa just nu, tänker inte minst på händelserna i Malmö. Jag tänker på hat och hot från extrema rörelserna både till höger- och vänster (samma sak egentligen) och den radikala islamismen. Med anledning av detta måste jag stå upp för Sverige. DOCK inte i någon nationalistisk andemening eller dylikt - bort det. Nej, jag står upp för Sverige i frihetens anda. Det totalitära rörelserna är ju de facto emot vår frihet, vår fri- och rättigheter, vår demokrati. Därmed är de emot Sverige, de är även emot Finland och alla andra fria liberala demokratier.

Såsom jag står upp för Sverige, står jag alltså upp för Europa därmed för alla världens folk.

OM vi anser att vår frihet är värd att stå upp för MÅSTE vi också anse att alla andra är värda den friheten. Om inte är det en form av rasism, att andra inte är värda det vi anser vara det högsta värdet. Det är det jag tror det ytterst handlar om. Här finns inga gråsoner. Här är svart och vitt.

Antingen är du för vår fri- och rättigheter, våra liberala demokratier eller så är du emot.

Därför är det med intresse jag hamnade på följande artikel "Problem i Londonistan" hos danielpipes.org. Intresset gäller vad man har sina grundläggande sympatier. Har boende i Sverige dem här eller i ett annat land? Vad tar det sig uttryck i, vad är man beredd till?

Artikeln är från 11 juli 2006. Här är vad som framkom i Storbritannien:

Muslim eller britt

"Opinionsundersökningar visar att en stor majoritet av muslimerna känner att det finns en motsättning mellan deras brittiska och muslimska identiteter. Två undersökningar visar att endast en liten del anser sig vara britter först (7 % och 12 %), men när det gäller hur många som först och främst identifierar sig med sin religion skiljer sig svaren i undersökningarna åt väsentligt (81 % och 46 %)."

Londonbombningen

Sympati
* "Ungefär en av 20 brittiska muslimer har uttryckt öppen sympati för bombningarna".
* "Fristående opinionsundersökningar visar att mellan 2 % och 6 % anser att attackerna var berättigade, 4 % vägrar att fördöma dem, 5 % anser att Koranen rättfärdigar dem och 6 % anser att självmordsbombarnas agerande står i överensstämmelse med Islams principer."

Förståelse
* "Tretton procent säger att självmordsbombarna från den 7 juli borde betraktas som "martyrer", 16 % säger att attackerna var felaktiga men att anledningen var riktig, medan 20 % känner sympati för förövarnas "känslor och motiv".
* "Hela 56 % kan "förstå varför vissa människor uppför sig på detta sätt"."

Hjälpa polisen

"Ett oroande stort antal muslimer skulle inte hjälpa polisen om de misstänkte att en muslim planerade en terroristattack. Antalet muslimer som inte skulle vara villiga att hjälpa varierar i olika undersökningar från 5 % till 14 % till 18 %."

Våld acceptabelt?

* "Före 7/7 2005 ansåg 11 % att "för religiösa eller politiska grupper var det acceptabelt att använda våld för att uppnå politiska syften" men efter attackerna sjönk den siffran till 4 %."
* "Två av varandra oberoende undersökningar av hur många muslimer som stöder självmordsattacker på civilbefolkningen i Storbritannien gjordes, och svaren var identiska 7 %. (Bland 18-24 åringarna, vilket är den åldersgrupp som är mest benägen att utföra en sådan attack, ökar siffran till 12 %.) "

"Men hur ställer man sig till självmordsbombningar mot militären i Storbritannien?"
* "Här varierade de positiva svaren från 16 % till 21 % (18-24 åringarna 28 %).

"Är de som svarat på enkäten själva villiga att omfamna våldet för att göra slut på den dekadenta och omoraliska" västvärlden?"
* "En procent, vilket motsvarar ca 16 000 människor, svarade jakande på den frågan"

Införande av Sharia

"Muslimerna sticker inte under stol med att de anser att sharialagarna borde gälla i Storbritannien."
* "Fyrtio procent vill att Sharialagar skall gälla i muslimskdominerade områden"
* "61 % vill att shariadomstolar skall få avgöra civilrättsliga mål bland muslimer."
* "Så många som 58 % anser att de som kritiserar eller förolämpar islam skall ställas inför rätta och åtalas."
* "Ungefär 55 % anser att skolor bör förhindras att förbjuda kvinnliga elever att bära hijab"
* "88 % kräver att skolor och arbetsplatser skall inrättas för att underlätta muslimska bönestunder."

Integrering

* "65 % anser att muslimerna måste göra mer för att integreras in i den brittiska kulturen"
* "36 % säger att moderna brittiska värderingar hotar den islamiska livsstilen."
* "Tjugosju procent känner sig kluvna i sin lojalitet gentemot andra muslimer och Storbritannien."
* "Av dem som föraktar den västerländska civilisationen och anser att muslimer "bör försöka förgöra den" är det 32 % som vill uppnå detta genom icke-våld medan 7 % vill använda sig av våld."

Inställning till judar

"Opinionsundersökningar bekräftar att den utbredda antisemitismen i den muslimska världen också visar sitt fula tryne i Storbritannien."
* "Ungefär hälften av de muslimer som tillfrågats anser att judar har för stort inflytande över Storbritanniens utrikespolitik och att de är i komplott med Frimurarna för att kontrollera pressen och politiken."
* "Uppemot 37 % anser judarna i Storbritannien vara "legitima mål som del av den pågående kampen för rättvisa i Mellanöstern""
* "16 % hävdar att självmordsbombningar kan rättfärdigas i Israel. (Bland 18-24 åringarna ökar den siffran till 21 %.)"

"I korthet kan man konstatera att hälften av de brittiska muslimerna vill införa islamisk lag och 5 % anser att våld är berättigat för att uppnå detta. Dessa resultat visar att Storbritanniens potentiella terrorister lever in en fruktsam miljö."

Vad månne dessa frågor få för resultat i Sverige? Skulle även vara intressant se vad en liknande undersökning skulle ge för resultat vid utfrågning av extremvänstern och -högern. Om än olika svar, i sig, skulle klart framkomma, vilket jag vill ha sagt, att de inte är för de fria liberala demokratiernas fri- och rättigheter.

Nej, de vill att vi skall ha tillhörigheter. Vilka dessa nu än må vara, en nation, ett folk, en ras, en gemensam kultur eller religion så är det ett otyg. Ett otyg som innebär ofrihet.

Det finns alltså dem som är beredda att ge upp friheten och införa ofriheten, med eller utan våld. Det finns även dem som fjäska, som försöker förstå eller som löpa med dessa ofrihetens olika yttringar.

Dessa ondskans ivrare och lakejer måste vi stå upp mot och detta gör vi genom att stå upp för vår frihet.

Kapitalismen rular

"Historien är helt klar; man har hittills inte upptäckt något alternativt sätt att förbättra livet för mängder av människor, som är bättre än den produktiva verksamhet som utlöstes av fri företagsamhet." Milton Friedman

Citatet översatt hos Berit i Every Kinda People. Där finns även ett clip med den intervju som citatet ovan är hämtat ifrån. Check it out!

Ansvar, trygghet och diskriminering

Har redan nämnt boken "I trygghetsnarkomanernas land. Sverige och det nationella paniksyndromet" av David Eberhard. Tillsammans med denna bok rekommenderar jag, varmt, även Ann Heberleins "Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar" och "Folkhemmets balkanisering. Diskrimineringskulturens baksida" av Håkan Eriksson och Jacob Rennefelt.

Titlarna är väldigt talande.

* Inte mitt fel - någon annan är ansvarig
Heberlein säger om boken: "OM DU TROR ATT DU behöver höra att du duger som du är skall du inte läsa den här boken. Jag kommer inte att försäkra dig om att det inte är ditt fel att att ditt liv är en katastrof. Inte heller kommer jag att leverera budskap om dina obegränsade möjligheter. Faktum är att jag tror att de här tre myterna om människan, hennes ansvar och hennes möjligheter är direkt skadliga. Jag tror nämligen att de alla, på olika sätt, bidrar till att passivisera människor, göra människor frustrerade och beröva människor känslan av att ha makt över det egna livet." Vidare säger hon att "Den här boken handlar om den ansvariga människan, om kränkningar, om klander, ursäkter och förlåtelse och om att respektera varandra och varandras värde som människor. Den här boken handlar inte om hopplöshet, om förtryckande strukturer och diskriminering. Den här boken handlar om att alla människor har makt, över sitt eget liv, sina egna val och handlingar. Därför han hon också ansvar."

Därför har hon också ansvar.... Sug på den. Vi är ansvariga för våra val och därmed de konsekvenser som valen för med sig. Därför är det så upprörande att vi samtidigt har ett samhälle som vill gripa in våra liv - ja, alla livets områden och angelägenheter. Den myckna kontrollen och styrningen - vare sig vi ser den eller ej, vare sig vi "upplever" den eller ej - gör att det egna ansvaret urholkas. Lägg så till alla former av ursäktande för vår handlingar. "Visst är det synd om Lisa när Kalle mobbar henne men Kalle har haft en sådan svår uppväxt." Kalles felaktiga handling hjälps inte av att se honom som ett offer och sannerligen hjäler det inte Lisa. All blir offer när ansvaret lyfts bort med hänvisningar till allehanda socialiseringsproceser.

Kom och tänka på en kommentar i filmen Plutonen. Ungefär "Excuses are like assholes, we all got them and they both stink."

* Diskrimineringens baksida
Författarna till "Folkhemmets balkanisering" säger i inledningskapitlet: "Intentionerna måste säga ha varit god när Sverige införde lagar mot diskriminering och skapade särskilda myndigheter med uppgift att driva oponionsbildning mot diskriminering. Tanken var att inte skulle behandlas sämre på grund av kön, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Alla medborgare skulle garanteras lika behandling." Författarna menar nu att Sverige tog fel väg. "En princip om lika behandling är nödvändigtvis samma sak som bekämpning av diskriminering. Paradoxalt nog, kan bekämpning av diskriminering leda till att man bryter mot principen om likabehandling.""Istället för att ena och skapa tolerans, genererar diskrimineringskulturen splittring och intolerans. Det vi kallar balkanisering." De menar att vi "fått ett system, där allas lika rättigheter har ersatts av gruppers särskilda rättigheter. Och där varje grupp hävdar sin särställning på alltmer besynnerliga sätt."

Intressant är glappet mellan retorik och statistik/fakta - alltså vad som sägs och vad som stöder det man säger. Låt oss ta skillnader i lön mellan män och kvinnor, det talas om skillnader mellan 10 till 20 procent såsom exempelvis JämO nämnt. Men, om om man nu tar bort "skillnader såsom hel- och deltidsarbete" och tar hänsyn till sådant som "ålder, utbildning, tid i arbetet, position, företag och arbetets art" kan man visa en skillnad på 1 procent!

* Den farliga trygghetsnarkomanin
"Barnens trygghet är själva grunden för vår överlevnad. Det är därför inte konstigt att vi söker den med sådan frenesi. Vad vi emellertid glömmer är att trygghet inte är detsamma som undvikande av faror" säger David Eberhard. Om sina egna barn säger han att försöker lära dem "hur man värderar risker", han säger till "dem att man måste leva också och inte bara undvika allt som är farligt." Anledningen är självklar i all sin enkelhet: "När vi uppfostrar vår barn är det i syftet att de skall bli självständiga, fungerande vuxna." Detta är då just vad som inte sker enligt David. Han har istället "tänkt att vi faktiskt kommit till en punkt då vi alla börjar undvika normalfarliga situationer i en så hög utsträckning att det genomsyrar hela vår tillvaro, blir parallellen med hur en av mina patienter med paniksyndrom undviker en tunnelbanestation ofrånkomlig."

Det finns så mycket folk inte vågar eller ens försöker. Vi har exemplet där folk inte vågar sig ut på kvällarna på grund av rädsla för överfall och dylikt. Dock, vore fler ute i rörelse skulle det minska antal brott - för många vittnen! Istället blir de som vågar sig ut lättare offer för rånare eller perversa våldtäktsmän. De äldre då, som ibland inte ens vågar sig ut dagtid? Jo, de råkar ut för fler olyckor. Den minskade motionen gör dem svagare och känsligare för benbrott. De flesta olyckor bland äldre sker i hemmet! Vi isolerar oss och blir ensammare och olyckliga. Sen har vi det faktum att folk inte vågar starta eget, eller inte ens ser meningen med det. Det är osäkert. Bättre ta ett vanligt kneg, går det åt skogen finns ju tryggheten i form av a-kassa. Etc, m.m., m.fl. samt o.s.v.

Ansvarslösa, diskriminerade trygghetsnarkomaner.....

Är livet så farligt att vi måste dra oss undan till ensamhet och fysisk och mental olycka?
Är vi alla så oskyldiga att allting kan skyllas på någon annan eller något annat?
Måste det vara frågan diskriminering då det inte blir som man tänkt eller hoppats?

Nej. Givetvis inte.

Dock är det dags att återupprätta människan:
- inse att människor måste få vara fria och ta sitt eget ansvar, varför
- samhället behöver släppa på sitt inflytande över oss
- inse och acceptera att livet är farligt varför
- vi måste lära oss att hantera livet och inte skydda oss mot det
- inse att det är genom att hantera livet lär vi oss ta ansvar och inte skylla ifrån oss
- inse att det är som fria individer våra lika rättigheter kan jämföras

Kön eller individ?

Hans Engnell säger i sin blogg Motpol avseende jämställdhet att Alliansen skall "satsa på sunt förnuft och låta människor leva sina liv efter eget huvud i större grad." och "röra sig bort från genusvetenskap och feministiska maktanalyser".

Detta innebär inte att man accepterar orättvisor, inte alls. Orättvisa utifrån kön är ett jäkla diskriminerande otyg. Dock - varför bunta ihop folk i grupper? Vi är ju trots allt individer. Jag är man - men tillhör inte männen. Jag är född i Sverige men tillhör inte svenskarna. Jag har finskt påbrå men tillhör inte det finsk folket. Jag tillhör inte europeerna. Jag är jag. Den enda tillhörighet jag har som är av betydelse är min familj, mina nära och kära - men däri är vi alla lika - trots olikheter.

Kollektivism är en risk. Risken är att indelningar inte bara riskerar krockar med andra grupper utan att det framför allt krockar med individuella egenskaper och förmågor vilka vi ju var och en vill och bör bedömas efter. Om jag söker ett jobb vill jag ha det utifrån detta - inte för att jag har en snopp.

Hans säger: "Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt."

Detta är något vi måste utmana, "Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva."

Som det är - varför skall någon annan tycka och tänka åt mig?
Som det är - varför skall någon annan bestämma åt eller över mig?

Vem vet bäst vad jag vill och önskar? Jo, det gör jag själv.

Invändningarna finns där. Förutsättningar. Pratet om negativ eller positiv frihet. Låt oss vara ärliga, vad har väl den positiva friheten givit oss? Ett stagnerat samhälle utan rörlighet - är det inte dags att avreglera. Det är vår - släpp fångarna loss!

Protektionism och subventionering

I dagar av stimulanspaket och stödpaket bör man ju ta sig en funderare över vad dylikt kan leda till och leder till.

Tydligt är dock att de som nu fått, får eller kräver få desamma, uppenbarligen inte lyckats klara den så kallade krisen. En "kris" vilken det för övrigt har varnats om. Kanske man heller inte förberett sig för dylikt, kanske man på förahand förväntar sig dessa statliga interventioner? Om så är fallet är det ju käpprätt och H....te.

Intressant är nu, som i fallet med SAAB, att det finns en stor förklaring i SAABs nedgång (misslyckande) - hur bra SAABs bilar än är, för de är de - att människor valt att köpa andra märken. Huruvida detta beror på pris eller smak eller både och eller annat är ointressant - det är till sist våra preferenser som avgör, dina och mina, våra val som avgör efterfrågan och de som möter upp denna efterfrågan är då dem som lyckas. SAAB har ju då således inte bemött våra preferenser. Det paket, det stöd, som då ivrigt påhejas av Sahlin med anhängare är ju ett slag i ansikte på oss för våra "felaktiga val". Paketet, stödet, är en ren bestraffning för svenska skattebetalar - vi får ju helt enkelt betala för SAABs, fortfarande mycket bra bilar, fastän vi sagt vi inte är/var intresserade av dem.

Därmed sättas konkurrens och frihandel ur spel. De som bemöta vår efterfrågan missgynnas. Så taga vänstern hand om arbetarklassen! ; )

Är det inte märkligt? Är det inte bisarrt? Tingens ordning verkar följa den logik, eller brist på, som Ronald Reagan uttryckte, att de företag som fungerar de beskattar vi, om de ännu fungerar så reglerar vi, sen när de går dåligt - då subventionerar vi dem!

För att ta upp ett tydligt exempel på subventioneringes vansinne torde ju jordbrukspolitiken inom OECD vara det tydligaste. Jag citerar ur Johan Norbergs bok "Till världskapitalismens försvar":
"Det finns inget lättare sätt att gödsla med andras pengar än genom en avancerad jordbrukspolitik. Med protektionism, subventionering och exportbidrag öser rika länder pengar över bönderna. Det totala kostnaderna som jordbrukspolitiken i OECD-länderna årligen på skattebetalarna och konsumenter uppgår till mer än ofattbara 300 miljarder dollar. För de pengarna skulle man varje år kunna skicka alla 60 miljoner kor i dessa länder ett varv runt jorden med business class på flyget, och de skulle dessutom kunna få mer än 2 000 dollar var i fickpengar för att handla tax free vi mellanlandningarna i USA, EU och Asien."

Den entrecote från Brasilien och den fransyska från Argentina som jag ätit smakar lika bra som den från svenska gårdar. Entrecoten från Brasilien jag köpte var vid tillfället något billigare än den svenska - därför köpte jag den!

Tänk om du och jag kunde få använda VÅRA pengar själva - istället för detta ko-lossala fias-ko-mässikga användande. Tänk om tullar inte fanns eller åtminstone var betydligt mycket lägre. Vi skulle inte bara kunna få köpa billigare mat som skulle ge mer pengar kvar i plånboken, ovan nämnda pengar skulle också kunna användas till att efterfråga sådant som skulle stimulera företagande och skapa nya arbetstillfällen. Det är så det fungerar. Måhända vi får mycket färre bönder och färre bilindustriarbetare men om summan av kardemumman är fler arbetstillfällen är väl det rätt - varför skall flertalet sponsra ett fåtals ickebärande verksamhet?

Protektionism är fel och djupt orättvist då det "är ett sätt att bestraffa arbetsinsatser och utveckling".

UPPDATERING 12:20
Läser i inlägg av Dick Erixon hur den så av svenskar ivrigt påhejade och önskade Obama just gör detta, förespråkar en politik som bestraffar företagande och som, i.o.m. USA position som ledande ekonomisk nation, kan få mycket negativa effekter på världsekonomin.

Johan Norberg har ordet

Med anledning av Gunnar Hökmars korståg mot protektionism, läs NeoBlog, som han dragit igång på Facebook vill jag taga tillfället i akt att här nedan lägga in några citat av Johan Norberg. Titta för all del in på hans hemsida/blog.

Ha nu gärna SAAB-debatten i åtanke.

"Men om frihandeln hela tiden effektiviserar produktionen, borde det inte leda till att arbetstillfällen försvinner? När asiater tillverkar våra bilar och sydamerikaner producerar vårt kött får bilarbetare och bönder sparken i Sverige, och arbetslösheten ökar - så går resonemanget."

"Denna föreställning började bli populär i mitten av 70-talet, och sedan dess har produktionen effektivitserats och internationaliserats mer än någonsin. Ändå har det skapats betydlig fler ny jobb än som har försvunnit över hela världen."

"Det är inte så att det bara finns en viss mängd jobb, och när de kan utföras av färre blir fler arbetslösa." Vid exempelvis jordbrukseffektivisering sker att "pengar som tidigare gick till att betala för arbetskraften i jordbruket" istället används till att efterfråga andra varor varmed "de som blivit överflödiga i jordbruket" kan "gå över till andra branscher i stället." Detta är exakt vad som hände i Sverige "från början av 1800-talet och framåt. Dessförinnan arbetade runt 80 procent av svenskarna i jordbruket, i dag är det färre än 3 procent. Men innebär det att 77 procent av svenskarna är arbetslösa i dag? Nej, för människor kunde i stället efterfråga varor och tjänster, och arbetskraften gick till fabriksproduktion och tjänstesektor för att tillfredsställa denna efterfrågan."

"Det är naturligvis smärtsamt för dem som har investerat i de gamla lösningarna, och som avskedas från mindre effektiva branscher. Hästdroskförare förlorade på bilarnas framfart och producenterna av fotogenlampor förlorade på elektricitetens intåg. I modernare tid fick skrivmaskinstillverkarna lägga ner när datorerna introducerades, och grammofonskivorna ersattes med CD-skivor."

Alltså, "Den typen av smärtsamma omställningar sker hela tiden med nya uppfinningar och produktionsmetoder" och "Tveklöst kan dessa omställningar ställa till med väldiga problem och trauman för den som drabbas, särskilt om det är svårt att hitta ett nytt jobb. Blotta oron över riskerna med detta gör att vissa utpräglat konsvervativa ideologier avvisar hela det kapitalistiska systemet." Dock kan detta "inte jämföras med forna tiders stress över att kanske inte kunna skaffa mat för dagen, att torka eller översvämning skulle radera livsmöjligheterna fullständigt."

"Framför allt är det dumt att bemöta problemen vid omställningar med att förhindra dem, då vi sammantaget skulle förlora på det och få lägre levnadsstandard. Själva poängen med handel och utveckling är ju att föra resurserna dit där de utnyttjas effektivast. 'När förändringes vind blåser bygger en del vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar', lyder ett kinesiskt ordspråk. Att förhindra förändringarna är lika dumt som det hade varit att hindra jordbrukets utveckling för att skydda de 80 procent av befolkningen som arbetade där för två sekler sedan. Det är också svårt, i och med att den vanligaste orsaken till omstrukturering i branscherna faktiskt är att konsumenterna byter smak. Bättre att utnyttja vinsterna i ekonomin till att mildra effekterna för dem som drabbas."

Avslutningsvis:
"En av den moderna historiens mes drastiska handelsliberaliseringar har genomförts av vårt grannland Estland. Strax efter självständigheten från Sovjetunionen 1992, beslöt den estniska regeringen att helt sonika avskaffa alla tullar. Den genomsnittliga tullnivån blev 0,0 procent. Åtgärden blev en ren framgångshistoria. Den estniska ekonomin har i konkurrensen snabbt omstrukturerats. Västeuropa, som bara stod för 1 procent av det estniska handelsutbytet 1990, står nu för två tredjedelar av det. Landet drar till sig stora direktinvesteringar, och kan inhösta en tillväxt kring 5 procent om året. Medellivslängden har stigit och spädbarnsdödligheten sjunkit, till skillnad från de före detta kommuniststater som har reformerats långsamt. Det liberala systemskiftet gjorde att Estland blev ett av de mest självklara kandidatländerna vid den senaste utvidgningen. Tyvärr innebar medlemskapet att Estland tvingades anpassa sig till EU-protektionismen. Landet tvingades gå från inga tullar alls till 10 794 olika tullnivåer. Dessutom fick Estland återreglera hela det avreglerade jordbruket, med kvoter, kontroller och bidrag. Resultatet har blivit kraftigt höjda matpriser. Det är ironiskt, att Estlands frihandel gör landet så framgångsrikt att det får gå med i EU, vilket leder till att det måste återinföra tullarna."

Så är det med protektionism och så är det med frihandel.

Ska vi då "bygga vindskydd/rädda SAAB" eller skall vi "bygga väderkvarnar/låta handeln och utvecklingen föra resurserna dit där de utnyttjas effektivast"?

Svaret torde vara ganska självklart.

(Citat hämtat ur Till världskapitalismens försvar)

Alla korsttåg är inte av ondo

På NeoBlog står om att "Gunnar Hökmark leder korståg mot regeringen och Fredrik Reinfeldt". Då korståget är mot protektionismen är det därmed ett korståg av godo.

Kolla länken och klicka vidare på länkarna däri!

Deltag i korståget på Facebook.

Norberg, SAAB, staten och en svensk tiger

Läste nu under kvällen i Johan Norbergs bok ”Till världskapitalismens försvar” och vid kapitlet ”Det ostasiatiska miraklet” kom jag osökt att tänka på debatten kring staten och SAAB. Frågan som debatteras är alltså om staten skall ingripa. Ingreppsanhängarna menar att detta är ett ansvar som staten måste ta. Jag och andra ställer oss emot det och ser det som ett ansvar att INTE ingripa. Exemplet med de ostasiatiska mirakelekonomierna tycker jag har sin beskärda del att tillföra i debatten.

De fantastiska ostasiatiska mirakelekonomierna! Eller är de så fantastiska egentligen när de ju visar på vad en marknadsekonomi kan förmå? Låt oss komma till de invändningar som riktats mot dessa mirakelekonomier, att det inte skulle vara frågan om någon fri kapitalistisk marknad - utan att framgången har att göra med att de i början hade ”stora inslag av statlig styrning”. Norberg håller med om att statlig styrning var stor, att staten i vissa av länderna ”styrde investeringar, reglerade bankerna, satsade på och skyddade utvalda industrier, och hade ett batteri av möjliga interventioner i arsenalen” något som dock kännetecknade alla ”u-länder på alla kontinenter – i högre grad.” Korrekt så.

Dock, ”Det som skilde de ostasiatiska länderna från andra var att de satsade på att upprätta och skydda äganderätten, de skapade ett regelverk till skydd för företagande och konkurrens, penningpolitiken var stabil och inflationen låg. De satsade på utbildning åt alla, vilket gav en kunnig befolkning som kunde utveckla landet. Eftersom de satsade på den lägre utbildningen, och överlät den högre utbildningen åt den privatfinansierade marknaden, fick politiken en jämlikhetsprofil och garanterade att högskolorna var inriktade på ekonomins behov.”

Vidare genomfördes jordreformer vilket medgav hela befolkningen möjligheter att deltaga i ekonomin. En effekt av detta var att arbetskraft till industrin frigjordes. Således har mirakelekonomierna ”varit mer intresserade av att skapa arbetstillfällen än av minimilöner och arbetsmarknadsregleringar.”

Jag hoppar nu till följande stycke i kapitlet som väl knyter an till de många människor och politiker som kräver ingripande i SAAB. ”Många av dem i Sverige som kräver att staten ska ingripa och styra investeringarna tycker att den ska sakta ner tempot, bibehålla gamla lösningar och skydda företagen. Det är raka motsatsen till de asiatiska regeringar som menade att möjligheten att klara den internationella konkurrensen var avgörande för företagen. Den japanska regeringen drev storföretag i konkurs för att de inte hade tillräcklig vinstpotential, och Sydkorea lade utan sentimentalitet ned företag som inte kunde producera för en öppen marknad. Osentimentaliteten har också tillämpats på staten själv. Varje gång subventioner och utgifter har sett ut att hota den ekonomiska stabiliteten har staten snabbt dragit ner på sina åtaganden, vilket har räddat dem från budgetkriser och inflation.”


De framgångsrika mirakelekonomierna i Asien brukar kallas för de asiatiska tigrarna. Tänk om uttrycket en svensk tiger kund få en sådan innebörd. Så kan det nu bli när vi väl vässar vår ekonomis klor.

Terror och liberalism - del 8

Dags att knyta ihop trådarna
Det har nu hunnit bli några inlägg under den korta tid jag bloggat. Känner nu jag skulle vilja försöka knyta ihop lite av trådarna för att se hur de hänger samman.

Inledningsvis vill jag säga att om vi låter det så blir det bättre och bättre dag för dag.

Totalitarism och liberal demokrati
Tidigare inlägg har berört likheter mellan de totalitära idéerna vilka har det gemensamt att de riktar sin kamp mot den fria liberala demokratin. Således är de totalitära idéerna, fascism, nazism, kommunism och radikal islamism emot den frihet som bara en liberal demokrati kan bära.

Därför är det viktigt för de fria liberala demokratierna att stå, tillsammans, mot dessa totalitära idéer. Detta görs genom att arbeta för spridningen av den liberala demokratin och för ökad och bevarad frihet inom och mellan de liberala demokratierna, då kommer motståndet till sist att rämna – det följer automatiskt av ökad frihet.

Ekonomisk och personlighet frihet
Det är nu inte så enkelt som att bara sprida konceptet demokrati – hej, kolla, gör så här. Nej, intressant nog så går spridningen av demokrati – vare sig vi nu vill eller tycker om det eller inte – i stort hand i hand med ökad personlig och ekonomisk frihet. Spridningen av kapitalismen är faktiskt det som möjliggjort personlig och ekonomisk frihet och därmed demokratisering. Penningen är ett synnerligen intressant förlösningsmedel!

Det är just därför jag säger att jag är liberal och demokrat. Därför menar jag att vi måste värna och arbeta för globaliseringen.

Globalisering av personlig och ekonomisk frihet
Ökad frihet är att ingen tillåts kränka någon annan samt att stater inte skall stänga människor ute eller inne med tullar och gränser - fri handel och fria marknader således. Det är detta vad kapitalism handlar om, det är detta vad globaliseringen handlar om och det är inte något som är av ondo. Verkligheten talar för sig själv oavsett vad globaliseringens motståndare säger.

För som det är så är - utvecklingen vi ser i världen är ”inte resultatet av någon socialistisk revolution” utan en följd av att världens ”länder de senaste decennierna långsamt har börjat vandra en väg mot ökad frihet för medborgarna. Valmöjligheterna och det internationella utbytet har ökat, investeringar och bistånd har överfört idéer och resurser. Det betyder att man har kunnat dra nytta av andra länders kunskaper, välstånd och uppfinningar. Import av mediciner och nya hälsovårdssystem har förbättrat levnadsvillkoren. Modern teknik och produktionsmetoder har utvecklat produktionen och förbättrat tillgången på mat. De enskilda medborgarna har fått allt större frihet att välja yrke och sälja sina produkter. Det vi märker i statistiken är hur detta ökar länders välstånd och minskar medborgarnas fattigdom. Men viktigast är friheten i sig, den självständighet som egenmakt ger människor som levt i förtryck.”(1)

Globaliseringsmotståndare och antikapitalister må påstå att ”rika blir rikare och fattiga fattigare”. Påståendet är endast sant till hälften. De rika blir rikare, visst - men de fattiga blir också rikare, INTE fattigare. Huruvida klyftan mellan världens rikaste och de fattiga – som också blir rikare – ökar är inte viktig, världen blir rikare och det finns ingen inneboende mekanism såsom den enes bröd den andres död, det är en myt.

Så kan vi då se i världen hur fattigdom, hunger, spädbarnsdödlighet, analfabetism, korruption och global ojämlikhet minskar. Vi ser samtidigt hur medellivslängd, inkomst, levnadsstandard och jämlikhet ökar. I och med välståndsökningen ser vi hur sådant som kvinnoförtryck minskar då de ges möjlighet att försörja sig själva. Vi ser även hur den så kallade befolkningsboomen man befarat blir till intet när man inte längre behöver ha stora familjer. Detta är globaliseringen av kapitalismens förtjänst.(2)

Stå upp för demokrati och därmed personlig och ekonomisk frihet
Den för mig viktiga demokratin sprids också genom detta. Kritiker mot globalisering har således fel när de säger att den är ett hot mot demokratin. ”Demokrati, allmän rösträtt och fri opinionsbildning har aldrig någonsin i historien varit så utbredd som den är idag”, siffrorna från Freedom House, 2000, talar sitt tydliga språk.

i) Andelen länder som är demokratier (%)
ii) Andelen människor som lever i demokratier (%)

År 1900 – i) noll ii) noll
År 1950 – i) 14,3% ii) 31%
År 2000 – i) 62,5% ii) 58,2% (3)


Med facit i hand måste vi därför också stå upp för dessa ideal – dess överlägsenhet talar ju sitt tydliga språk. Till ovan nämnda utveckling måste också tilläggas det faktum att två demokratier aldrig gått i krig med varandra. Aldrig heller har det i en demokrati förekommit massmord eller svält.

Den andra sidan då – det totalitära? Att vi måste stå upp mot det är ju klart inte minst då, för att knyta an till Albert Camus (4), vi förstår att totalitarismen och terrorismen har samma rot, finner du det ena, finner du det andra. När Bush förklarade krig mot terrorismen förklarade han samtidigt krig mot totalitarismen. Mycket finns att säga om Bush, helt klart, men det är intressant att se utvecklingen i Irak idag. Utan irakkriget hade vi haft kvar Bagdads tyrann som godtyckligt, urskiljnings- och skoningslöst dödade sitt folk. Idag ser vi faktiskt demokratin slå rot i Irak.

Våld behöver nu inte användas – om det inte är absolut nödvändigt förstås. Världens fria länder borde ju snarare enas om att riva ner alla hinder för ekonomin istället. Vad ökad ekonomisk frihet gör för världens utveckling står ju klart – kör på då!

Men här går så en skiljelinje också. Att släppa ekonomin mer fri innebär ju mindre kontroll av byråkrati och politiker och det är ju inte alla som tror – vill tro – att det skulle fungera.

Höger och vänster
Skiljelinje alltså. Vill vi ha mer eller mindre av kontroll? Skall staten vara engagerad i ekonomin som ägare? Skall staten stödja inhemsk industri med skattepengar – subventionering – om det innebär att vi sätter marknadskrafter ur spel så det drabbar länder som just håller på att utvecklas? Det sätter även den "inhemska" ekomin ur balans. Skall exempelvis politiker, myndigheter, byråkrater tala om för oss hur vi skall leva våra liv – vad att konsumera och så vidare – vet de bäst vad vi vill?

Vad kostar inte denna omflyttning och omfördelning av pengar i vårat land – mina och dina pengar? Många miljarder i skatt betalar vi - kolla gärna in filmen 1200 miljarder för att se vad en del av pengarna går till – allt medan folks ambitioner och lust att starta och driva något eget förtas.(1200 miljarder hemsida) Om startar något eget, hur har råd utveckla och anställa? Etc etc etc. Låt utbud och efterfrågan få leva. Vill jag ha något och någon kan producera det – perfekt. Svårare än så behöver det inte vara.

Samhället – staten – har med sitt finger i hela vårat liv, allt ifrån vaggan till graven. Vad gäller den biten hur den myckna kontrollen påverkat oss människor vill jag rekommendera att läsa ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” av David Eberhard. En rejäl ögonöppnare och tankeställare garanteras.

Europa och USA
I Europa reagerar vi allt som oftast mot allt som USA gör – landet vi älskar att hata förutom när de kommer och räddar oss från två världskrig och slakten nere på balkan samtidigt som EU och FN visar på sin inkompetens och sitt tillkortakommande – och accepterar i all hast den pacifism som, främst ifrån vänstern, är så förhärskande idag. Om man pratar om att stå upp emot terrorismen och är liberal så kallas man dock snart för bombhöger. Vad kan man då säga om de pacifister till vänster som utan att blinka deltar i demonstrationståg under Hizbollah och Hamasflagg? Dessa rörelser är INTE demokratiska men de förhärligar väl våldet och gör med sin radikala islamism anspråk på total makt och även världsherravälde för islam.

Skillnaden är då klar, det handlar om att vara FÖR våra demokratiska värderingar eller inte och att ge uttryck för dem. Kalla mig gärna bombhöger men att inte propagera för våra värderingar det är sannerligen att vara bombad!

Under kalla krigets dagar lierade sig och stödde USA olika högerdiktaturer i världen. Detta är för mig lika illa som all annan sorts stöd för totalitarism. En sann liberal tar avstånd från all form av förtryck – inga undantag! Kalla kriget är nu över, kommunismen är inte det hot det var. Kina förvandlas och utvecklas dagligen, en utveckling som inte går att hejda om man inte kontrollerar folket totalt som exempelvis i Nordkorea. På Kuba får man nu också, sedan diktatorns bror tagit över, äga mobiltelefoner så det får också ses som ett steg på vägen mot ökad frihet.

Europa, USA och övriga fria länder – kom samman!
Fören eder kändes lite fel i munnen, så säger kom samman! ; ) Vi behöver nu alltså inte nödvändigtvis kasta oss in krig med totalitära stater - krigshets får de stå för själva. Underlätta istället handel med dem så kommer människor sakta men säkert med ökad personlig och ekonomisk frihet att på sikt förändra samhället inifrån. För att nå dit måste vi dock lägga ner den här helt onödiga och befängda antagonismen mellan Europa och USA – vi har ju mer gemensamt än vad hetsiga motståndare vill låta påskina. Låt Europa och USA närma sig varandra och tillsammans med övriga fria demokratier arbeta för de friheter och rättigheter vi står för och låt oss arbeta för personlig och ekonomisk frihet.

I takt med att vi arbetar för fri ekonomi i världen behöver vi även öka den personliga och ekonomiska friheten inom våra länder. Ge människor verklig chans till sysselsättning och inkomst och minska beroende av bidrag. Det mår vi bra av här och det kommer att underlätta handel med de länder som håller på att utvecklas.

Demokratins yttre och inre och fiende
I tidigare inlägg talade jag om hotet mot demokratin, om demokratins svagheter. En yttre fiende vill ta över. Den inre fienden är den kraft som lierar sig med den yttre, denna ”inre fiende har det lätt, för den exploaterar den rätt till oenighet som ligger i själva demokratibegreppet” och kan därför dölja ”sin avsikt att undergräva demokratin och sin målmedvetna strävan efter absolut makt och styrkemonopol”.(5)

Det behöver nu nödvändigtvis inte vara något garde eller revolutionär plattform – beväpnad eller ännu ej - som sitter och väntar på att starta en revolution eller dylikt. Det kan också ta sig uttryck i form av personliga hot och trakasserier, ja, tom mord eller hot om mord i form av exempelvis utfärdade fatwas. Oavsett form är det ett hot mot våra fri- och rättigheter har hotet blivit verklighet. Media och vår folkvalda politiker har också del i detta, vad de väljer att lyfta fram och stödja. Men det kan också ta sig uttryck i vurmande och ursäktande för demokratins raka motsatser och dess totalitära anhängare.

Friheten att demonstrera är här intressant. Jag tänker inte enbart på under vilkas flaggor våra folkvalda politiker väljer att demonstrera under. Jag tänker på de fredliga demonstrationer som fått avbrytas p.g.a. rena attacker från krafter - krafter vilka ibland utger sig för värna om demokrati – som är allt annat än demokratiska. Demonstrera gärna emot men visa då på er verbala begåvning istället för att kasta stenar, flaskor och bomber – det hör inte hemma här. Att där, bland dessa motdemonstranter, skanderas rasistiska och antidemokratiska slagord bevisar nu inte bara den ickedemokratiska ståndpunkten utan samtidigt också begåvningen. Uttrycket att när inte hjärnan räcker till använder man händerna ligger ju nära till hands.

Samtidigt som sådana här yttringar skulle försvinna i takt med ökad personlig och ekonomisk frihet – det är min övertygelse – måste vi till dess stå upp säga klart och tydligt NEJ. Det här ställer vi inte upp på.

Idag behövs det helt klart självrannsakan – inte minst hos media och politiker. Vad är det som sker? Ursäktandets och medlöperiets dagar är tydligen inte räknade – såret verkar fortfarande vara öppet för att knyta an till Ahlmark.

Mera frihet!
Jag tror att ju större individuell och ekonomisk frihet människan får desto mindre får vi se av konflikter i världen. Globaliseringen visar ju just på det. När människor fritt får utbyta tankar, idéer och varor med varandra UTAN inblandning av vare sig politiska (eller religiösa) makthavare så kommer man att se att grannen faktiskt är en människa han också med vilken man kan ha ett utbyte.

Där är vi dock ännu inte varför de liberala demokratierna inte bara måste därför stå upp för sina värderingar – mänskliga fri- och rättigheter – utan också arbeta för dess spridning. Då kan vi inte – på något sätt – stödja det motsatta eller driva split mellan oss själva.

Att tjafsa liberala demokratier emellan och på något sätt stödja totalitära regimer, grupper eller idéer – hur det än tar sig uttryck - är inte bara sorgligt, det hindrar också utvecklingen mot en fria värld av fria människor.

Vi kan inte längre blunda åt sanningen och tiga. Ser vi inte skillnaden?! Klart vi gör. Men varför beter vi oss som vi gör? Varför inte inse sanningen istället för att tiga om den?

”Att tiga: det är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte allt för stunget samvete. I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam.” (Herbert Tingsten, Tyranniet begär förtroende)

Not 1-3 Norberg, Johan; Till världskapitalismens försvar
Not 4 Berman, Paul; Terror och liberalism
Not 5 Jean-Francois Revel; De sårbara demokratierna

Det angår dig inte

Hur härligt sammanfattar inte Sändh och Finnholm det?! Sant liberalt! Tack Nontelly för påminner om denna låt med dess härligt sanna text!

Förståelse för det totalitära - är det möjligt?!

Förståelse för det totalitära - är det möjligt?!

Uppenbarligen är det så. Det borde dock vara omöjligt rationellt sett. Eller?

För mig är det intressant, om än chockerande, att se de försök, som funnits och finns, att rationellt försöka förklara sådant som förståelse för, acceptans av, kryperi inför och rent medlöperi för det totalitära.

Rationalitet – ett gissel?
Jag låter Paul Berman säga något om det jag tänker som ett gissel avseende liberalism och rationalitet. Inte ett gissel gällande liberalismens självklara delar ”liberalism som främjare av frihet, rationalitet, framsteg och acceptans av osäkerheten”. Gisslet har istället att göra med ”liberalismen som tro på en förutbestämd framtid, liberalismen som en fantasi om en fullständigt rationell värld, liberalismen som förnekelse.”

Tingsten säger att en lockelse står att finna i det faktum att demokratin är utan det totalitäras och religiösas föreställningar om historiens riktning och mål. Vi vill ju gärna tro att historien går i någon sorts gynnsam utveckling men demokratin saknar den trygghet och segervisshet som religionen och totalitarismen häri erbjuder. Lockelsen är dock något som vi måste skygga för vilken ju leder till ”den i och för sig rimliga tanken att ändamålet helgar medlen”. Lockelsen leder till att ”Vi blir osäkra, försiktiga, rädda för att begå det onda för att vinna det god, inställda på det kortfristiga som passar våra tvivel och vår medvetna oförmåga att överblicka och förutse.” (Tingsten)

Alltså har det funnits och finns en sorts naivitet kring ”en orubblig tro på den universella rationaliteten. Denna tro var 1800-talets gammaldags liberala naivitet, den godtrogna optimism som hade sprängts i luften under första världskriget men som ändå, orubbligt, hade dröjt sig kvar i 1900-talets föreställningsvärld.”

Utifrån en sådan grund kan då det mesta, i rationalitetens namn och anda köpas, dels i) regimers och idéers uppkomst och dels dessa ii) regimers och idéers uttryck.

i) Själva uppkomsten av totalitära ideologier och regimer skulle ju exempelvis kunna förklaras med hänvisning till usla sociala förhållanden och villkor, reaktion mot förtryckande imperialism och exploatering eller förödmjukelse.

ii) Ofattbara ideologiers och regimers uttryck kan också bortförklaras, kanske inte minst just p.g.a. dess ofattbarhet kan man ju anta. Alltså kan man påstå att det nog måste röra sig om överdrifter eller osanningar – detta går ju bara inte att tro på. Det kan också bortförklaras med hänvisning till att det handlar om oförtjänt dåligt rykte – så illa kan det nog inte vara. Således också att det ligger i någons intresse att smutskasta. Dessutom kan man tycka att det är bra, bra att den liberala världen får sig ett stick i sidan.

Kommunismens hemskheter i form av slaveri, svält och död i alla former har ju bortförklaras med, blanda annat, som illvillig smutskastande borgerlig propaganda. Vad annars? Svält, död och slaveri kan man ju inte köpa - det rimmar ju illa med marxismens ideal och mål.

Liberala anhängare, både till höger och vänster, har alltså på detta sätt givit efter för totalitarismens krafter och lät sig således övertygas av Stalins, Mussolinis och Hitlers påstådda avsikter.

För att klargöra, om någon undrar över begreppet liberal. Häri betraktas även socialdemokrati som en liberal rörelse. Jag pratar om liberal demokrati.

Pacifism – antikrigsvänstern naivitet
Berman tar upp de franska socialisterna under 1930-talet som ett exempel på hur märkligt saker och ting kan utvecklas. De franska socialisterna ”berömde sig av gamla och oklanderliga demokratiska meriter” och de var ”sansade och ansvarsfulla, relativt sett.” Där fanns i partiet två falanger och skillnaden dem emellan vad gäller uppfattningen av och inställningen till Hitler kunde inte bli större.

Den ena falangen ”såg med fasa på Hitler och nazisterna och ansåg att Frankrike borde göra hårt motstånd och bereda sig för krig.” Den andra hade i sig inte mycket till övers för desamma men då de mindes ”första världskriget och darrade av fruktan för ytterligare en sådan katastrof” så ”blev de betänksamma”. En betänksamhet som bland annat utmynnade i att de drog ”slutsatsen att Hitler och nazisterna ibland framförde legitima skäl när de rasade mot stormakterna och Versaillesfördraget” och de ”vill veta: Varför kunde inte den franska regeringen visa lite flexibilitet inför Hitlers krav?”

Den sistnämnda falangen kritiserade således den första och menade att ”Den riktiga faran kom från krigshetsare och vapentillverkare i Frankrike och de andra stormakterna. De som skulle vinna materiellt på ett nytt krig.”

Detta var nu ett uttryck för filosofisk övertygelse, nämligen ”att i en modern värld kan inte ens förnuftets fiender vara förnuftets fiender. Till och med den oförnuftige måste på något vis vara förnuftig.”

Denna filosofi är allt för tydlig även idag. Hur kan man annars förklara det när politiker väljer att delta i demonstrationer där Hizbollahs och Hamas fanor viftas? Av någon anledning, återigen, är det företrädare för vänstern på den politiska skalan, som är de som syns och hörs i sammanhanget.

Vänstern och tyranniet
Vänstern och tyranniet är en bra rubrik. Det är även titeln på en av Ahlmarks böcker på temat som allt för väl klargör dessa obegripliga rationaliseringar av totalitarism och terrorism. Ahlmark fortsatte på så vis Tingstens idoga arbete att varna för, upplysa om och klart argumentera emot detta till förmån för demokratin. ”Det är demokratin, dumbom!” är ett väl sammanfattande uttryck och tillika titel på en annan av Ahlmarks böcker.

Både Tingstens och Ahlmarks argumentation blottar medlöperiets och förräderiets ohållbarhet. Den analytiska skärpa och stilistiska enkelhet genom vilka dessa båda river ner demokratins antagonister är något jag rekommenderar att ta del av.

Därmed kan jag inte annat än återge dessa herrars, och andras också förstås, lärdom. Dessa herrar kan sägas utgöra demokratins apologeter.

Noam Chomsky – en av den pacifistiska antikrigsvänsterns naiva apologeter
En av den motsatta sidans apologeter, vill jag påstå med stöd av både Ahlmark och Berman, är Chomsky. Denne herre kan lugnt, i sin trygga vrå i det demokratiska USA, både försvara totalitarismens allehanda galenskaper, man även förklara detta vara något som fria liberala demokratier äger skuld till (läs USA och Israel). Chomskys bok ”Skurkstater” är ett delikat exempel på detta. Nordkorea är ingen skurkstat, Pol Pots regim var det inte heller. Skurkstater finns det två av, nämligen, förstås, USA och dess hantlangare Israel.

Mer om honom vid annat tillfälle.

Tingsten om förräderi
Jag läser Tingsten och ser två typer av förräderi, ett tekniskt och ett moraliskt.

Tingsten diskuterar en bok ”The meaning of treason” av Rebecca West och frågar sig ”Har då icke förrädarna varit idealister, har deras handlingar inte varit konsekvensen av en åskådning, och är det inte i så måtto att likställa med de många tyskar och italienare som stridit och propagerat mot sitt eget land och på denna grund långtifrån att bli föremål för avsky vunnit världens beundran?” Tingsten sammanfattar West svar som är nej. Hon menar att ”Förrädarna var onda människor innan de blev förrädare, de var misslyckade helt oberoende av att deras förräderi misslyckades. Några var ordentliga, sparsamma och asketiska, andra vinglade sin väg till förräderiet genom bankrutter och utsvävningar, men hos dem alla fanns något gemensamt: oförmåga att finna ett nödvändigt minimum av framgång och harmoni – vare sig socialt eller privat – och ett ur denna oförmåga härflytande hat mot människorna omkring dem, mot samhället, mot själva livet.” Detta är det tekniska förräderiet, en strävan att med alla medel ”föra en nazistisk, facistisk eller kommunistisk – och därmed sig själva – till makten.”

Det moraliska förräderiet är ”att svika sin egen tro, sin egen övertygelse, sin egen känsla”. Till skillnad från det tekniska blir detta ”förräderiet ett brott av format, ett brott som endast människor av en viss kvalitet, människor som har en hållning, som känner lojalitet, kan begå.”

Då tron på demokratin är utan totalitära och religiösa föreställningar om historiens riktning och mål kan vi se en viss möjlig lockelse. Vi vill ju gärna tro att historien går i någon sorts gynnsam utveckling men saknar den trygghet och segervisshet som religionen och totalitarismen erbjuder. Lockelsen är dock något som vi måste skygga för vilken ju leder till ”den i och för sig rimliga tanken att ändamålet helgar medlen”. Lockelsen leder till att ”Vi blir osäkra, försiktiga, rädda för att begå det onda för att vinna det god, inställda på det kortfristiga som passar våra tvivel och vår medvetna oförmåga att överblicka och förutse.”

Detta moraliska förräderi är en hållning som är den ”mest farliga vägen till svek, till vad man kan kalla ett godsinnat, halvhjärtat och genom sina rötter i vackra tankar och förhoppning ganska oskyldigt svek.”

Men låt oss inte lockas till detta svek. Om detta är ”åskådningens svaghet” är det också ”åskådningens ära”. Vi har inom demokratin en sorts avtal och sådana är till för att hållas. ”Det gäller kärlek och vänskap men också samverkan i arbete och strävanden; en viss beständighet, trofasthet, trohet är värden, utan vilka intimitet, tillgivenhet, förtroende inte kan tänkas. Lojaliteten mot en klass, en regim eller en åskådning kan i den meningen aldrig ersätta bindningen mellan enskilda människor.”

Gunnar Hökmark i debatt: Idéer kräver handtag och handlag

Hökmark säger att:

"De totalitära idéerna lever än och måste ha en liberal och frihetlig motkraft som globalt bevisar idealens realism."

Terror och liberalism - del 5

(Citat hämtat ur Tingsten ”Tyranniet begär förtroende”)

Myten som historisk vital faktor, den sanna folkviljan och antiintellektualism
Det finns många inslag de totalitära delar trots sina olikheter. Jag har redan nämnt synen på folkvilja samt mytens betydelse men tänker ändå här ta upp lite mer om det samt diskvalificerar av det mänskliga förnuftet varmed också antiintellektualism kan läggas det som binder totalitarismen ”Säkert är att antiintellktualism, vitalism och tro på myternas värde som en betydande beståndsdel ingick i den totalitära propagandan.”

Tingsten citerar Leibniz: ”Jag hyser den högsta beundran för svenskarnas storartade arbete på utforskandet av sin forntid, och jag medger, att också falska eller osäkra meningar stundom kan elda människor till lysande gärningar” och knyter sedan an till Johan Nordström som 1934 skrev om myten som en historisk faktor. Myten, som trots sin orimlighet är en starkt verkande kraft och som sådan därmed antingen nödvändig eller värdefull ”för ett folk i handling eller kraftutveckling.”

Våra demokratier med sin allmänna rösträtt och politiska frihet fick således bevittna hur den ”sanna folkviljan” tog sig uttryck i kommunism, fascism och nazism.

Den sanna folkviljan
Denna nya form ”av feltänkande eller förljugenhet” har sin början i den franska revolutionen. Bonapartes cispadanska republik fick se sina goda demokratiska föresatser grusade då folkviljan inte visade motsvara förhoppningarna. Folket, denna okunniga massa, var således inte pålitlig varför den lagstiftande viljan, på anrådan av direktoratet, skulle uttryckas av herr Bonaparte allena. Således blev det ”möjligt att undertrycka den i val uttryckta folkviljan under hänvisning till den ’verkliga’ folkviljan”.

Skillnaden mellan liberal demokrati – politisk frihet och allmän rösträtt - och totalitär demokrati – ”folkviljan är en och en odelbar enhet och denna vilja skall härska” - kan således inte bli mer klar än så.

Till den diktatoriska och despotiska folkviljans försvar hänvisades till sådant som att denna var uttryck för ”att den stod i överensstämmelse med det mänskliga förnuftet”; ”den naturliga ordningen eller motsvara mänsklighetens intressen”; en ”allmängiltig moral”. Därmed hade man också förskanskat sig rätten att agera som man gjorde, och som det totalitära sedan dess också fortsatt att göra, eftersom att handla ”i enlighet med denna allmänna vilja var frihet.”

Denna tidens terrorns teoretiker, Robespierre och Saint-Just, talade för diverse metoder att förverkliga mänsklighetens förnuft och intressen - naturens ordning – eftersom ”folkviljan måste äga samma beskaffenhet som deras egen vilja”. Den sanna folkviljan uppnås när ”trygghet och välstånd vunnits, en viss allmänbildning säkrats genom obligatorisk skolgång, och, framförallt, onda inflytelser – det vill säga all opposition – undanröjts.” Alltså behöver man under en tid ha en elit eller bättre vetande som s.a.s. håller i trådarna.

Intressant är att se hur annorlunda den amerikanska revolutionen tog sig uttryck, demokratin uppfattades där ”genomgående i de grundläggande skrifterna som en överideologi, en ram, inom vilka skilda intressen och åsikter skulle kunna i fred och frihet få tävla om styret.”

Myten – det ideala blir det reella och praktiska
Detta med sann folkvilja, mänsklighetens sanna förnuft och intressen, naturens sanna ordning – vad är det för något? Hur kan man finna det? Ja, om man inte har svaren kan man ju alltid hitta på dem, för ”om kraftgivande föreställningar om det förflutna och om världens och mänsklighetens natur inte finns tillgängliga, inte anses vara rationellt grundade, är det nödvändigt att uppfinna och propagera illusioner.” Det ideala blir det reella och praktiska.

Mytens betydelse att egga är dock inget nytt, inget 30-talsfenomen, utan har funnits hos människan ända sedan våra mer primitiva dagar.

Av intresse är det dock hur det kunde få sådan framgång under tiden före det andra världskriget såväl i den intellektuella som politiska och litterära debatten. Efter kriget har detta inte varit fallet. Myten lever dock kvar hos dem som ännu vurmar för eller är anhängare av dessa ideologier samt inom den radikala islamismen.

Myten som jag tidigare nämnt (del 2 och 3) är som hämtad ur Johannes uppenbarelse, ett slags politiserat Messiasrike. Karl Marx är nog den som stiligast utformat en sådan politisk teori men där finns fler såsom exempelvis Fichte. Gemensamt för dylika teoretiker var att lyfta fram sitt eget folk eller land som en sorts bärare – ett gudsfolk om man så vill, de som ”var starkt nationellt engagerade utpekades vissa folk eller stater som framstegets bärare, och dessa folk tillades egenskapen att vara mer universalistiska.” Utgångspunkten är dock alltid ”att ’den sanna folkviljan’ skulle sanktionera det nya samhället, eller, rättare sagt, att detta samhälle, om också dunkelt och omedvetet, åtråddes av den allmänna viljan”. Så praktiskt och därmed också nödvändigt att realisera!

Den uttryckta folkviljan – vad man faktiskt uttrycker, säger och önskar – är således inte verkligt utan ett uttryck för falskt medvetande. Därmed behöver man både banka ur ovett som banka in vett i folks medvetande, en sorts politisk exrocism om man så vill – ”folken behöver frälsas mot sin egen tillfälliga och falska vilja.”

Antiintellektualism
Eftersom tron på myten som därmed tron på den sanna folkviljan diskvalificerar förnuftet är också antiintellktualism en grundbult hos totalitarismen.

Myten kunde vara ”både riktig eller oriktig, och det väsentliga för begreppet var att myten ägde praktisk betydelse som eggelse och drivkraft”. Detta var nu något som inte kunde kommas åt genom förnuftig rationalistisk kritik. Intellektet som sådant kan således få en mer sekundär betydelse.

Filosofins intellektuella kom att sätta likhetstecken mellan sådant som ”nihilism och handlingsvilja” (Nietzsche), ”det sanna och det livsbefrämjande” (William James) och ”villfarelserna och fiktionerna” som ”portar för insikten” (Vahinger).

Politiska och sociologiska tänkare löpte vidare på denna romantik genom att istället för framstegstro ”med dess rationalism även i feltänkandet” istället anbefalla ”fantasierna, illusionerna, myterna som medicin för en trött mänsklighet.” Tingsten säger då att ”Det idealtypiska utvecklingsschemat” som härav följer innebär att ”En kritisk analys av gängse åskådningar leder till en allmän relativism eller nihilism” som endast lämnar kvar ”tron på livet” omsatt i ”känsla för handling, kraft, nationell och personlig självhävdelse”.

Människan blir därmed ”beredd att, med all reservation, godtaga även de mest primitiva föreställningar som ger livet värde och innehåll”. Dessa ”Alla slags galenskaper” frigjorde således ”handlingsbegäret utan att enervera förnuftet. Den förenade tvivel och tro, nihilism och heroism, hopplöshet och hänförelse.”

Utifrån detta blev då myten ”ett vapen i händerna för den totalitära nationalismen” varmed ”Demokratins rationalism, debatt och kompromisser” kunde angripas ”såsom medel att upplösa trosföreställningarna och undergräva den élan som betraktas som det enda absoluta värdet. Tron av andra graden blir främst en rasideologi eller en nationalism som genom relativismen eller nihilismen skyddas mot kritik och som skall ge massorna en tro att leva och dö för. Kriget mot andra grupper blir ett högsta mål eller om man så vill en högsta myt.”

Till sist
Efter andra världskriget slut kan sägas att kriget mot mytismen var vunnen. Den enda kvarvarande mytismen, fram till murens fall vill säga, i stort sett, var kommunismen personifierad av Sovjet. Denna kamp, det kalla kriget, var dock ”mytlös”. ”De fria staternas konflikt och konkurrens med de kommunistiska regimerna har saknat förmåga att stimulera mytismen. Här har det gällt att tävla i militär beredskap och sammanhållning samt i sådana social och ekonomiska reformer som kunnat bryta udden av den kommunistiska agitationen.”

Sociala och ekonomiska reformer talar idag sitt tydliga framgångsspråk när länder i takt med att de liberaliseras får uppleva frihet i form av demokrati och ekonomisk tillväxt där fattigdom och annat säkert avlägsnas. Det är en naturlig följd. Aldrig någonsin har det i en demokrati skett vare sig massmord eller svält, icke heller har två demokratier gått i krig med varandra.

Därför är det fortfarande viktigt för demokratierna att fortsätta hålla samman och även vara militärt beredda. Tingsten gick bort 1973. Det kalla kriget pågick således fortfarande och kampen mot Sovjetimperiet var hans stora drivkraft. Hade han levt idag hade han säkert fortfarande haft ett och annat att säga om den radikala islamismen som bevisligen kvalificerar sig som totalitarism.