Ansvar, trygghet och diskriminering

Har redan nämnt boken "I trygghetsnarkomanernas land. Sverige och det nationella paniksyndromet" av David Eberhard. Tillsammans med denna bok rekommenderar jag, varmt, även Ann Heberleins "Det var inte mitt fel. Om konsten att ta ansvar" och "Folkhemmets balkanisering. Diskrimineringskulturens baksida" av Håkan Eriksson och Jacob Rennefelt.

Titlarna är väldigt talande.

* Inte mitt fel - någon annan är ansvarig
Heberlein säger om boken: "OM DU TROR ATT DU behöver höra att du duger som du är skall du inte läsa den här boken. Jag kommer inte att försäkra dig om att det inte är ditt fel att att ditt liv är en katastrof. Inte heller kommer jag att leverera budskap om dina obegränsade möjligheter. Faktum är att jag tror att de här tre myterna om människan, hennes ansvar och hennes möjligheter är direkt skadliga. Jag tror nämligen att de alla, på olika sätt, bidrar till att passivisera människor, göra människor frustrerade och beröva människor känslan av att ha makt över det egna livet." Vidare säger hon att "Den här boken handlar om den ansvariga människan, om kränkningar, om klander, ursäkter och förlåtelse och om att respektera varandra och varandras värde som människor. Den här boken handlar inte om hopplöshet, om förtryckande strukturer och diskriminering. Den här boken handlar om att alla människor har makt, över sitt eget liv, sina egna val och handlingar. Därför han hon också ansvar."

Därför har hon också ansvar.... Sug på den. Vi är ansvariga för våra val och därmed de konsekvenser som valen för med sig. Därför är det så upprörande att vi samtidigt har ett samhälle som vill gripa in våra liv - ja, alla livets områden och angelägenheter. Den myckna kontrollen och styrningen - vare sig vi ser den eller ej, vare sig vi "upplever" den eller ej - gör att det egna ansvaret urholkas. Lägg så till alla former av ursäktande för vår handlingar. "Visst är det synd om Lisa när Kalle mobbar henne men Kalle har haft en sådan svår uppväxt." Kalles felaktiga handling hjälps inte av att se honom som ett offer och sannerligen hjäler det inte Lisa. All blir offer när ansvaret lyfts bort med hänvisningar till allehanda socialiseringsproceser.

Kom och tänka på en kommentar i filmen Plutonen. Ungefär "Excuses are like assholes, we all got them and they both stink."

* Diskrimineringens baksida
Författarna till "Folkhemmets balkanisering" säger i inledningskapitlet: "Intentionerna måste säga ha varit god när Sverige införde lagar mot diskriminering och skapade särskilda myndigheter med uppgift att driva oponionsbildning mot diskriminering. Tanken var att inte skulle behandlas sämre på grund av kön, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Alla medborgare skulle garanteras lika behandling." Författarna menar nu att Sverige tog fel väg. "En princip om lika behandling är nödvändigtvis samma sak som bekämpning av diskriminering. Paradoxalt nog, kan bekämpning av diskriminering leda till att man bryter mot principen om likabehandling.""Istället för att ena och skapa tolerans, genererar diskrimineringskulturen splittring och intolerans. Det vi kallar balkanisering." De menar att vi "fått ett system, där allas lika rättigheter har ersatts av gruppers särskilda rättigheter. Och där varje grupp hävdar sin särställning på alltmer besynnerliga sätt."

Intressant är glappet mellan retorik och statistik/fakta - alltså vad som sägs och vad som stöder det man säger. Låt oss ta skillnader i lön mellan män och kvinnor, det talas om skillnader mellan 10 till 20 procent såsom exempelvis JämO nämnt. Men, om om man nu tar bort "skillnader såsom hel- och deltidsarbete" och tar hänsyn till sådant som "ålder, utbildning, tid i arbetet, position, företag och arbetets art" kan man visa en skillnad på 1 procent!

* Den farliga trygghetsnarkomanin
"Barnens trygghet är själva grunden för vår överlevnad. Det är därför inte konstigt att vi söker den med sådan frenesi. Vad vi emellertid glömmer är att trygghet inte är detsamma som undvikande av faror" säger David Eberhard. Om sina egna barn säger han att försöker lära dem "hur man värderar risker", han säger till "dem att man måste leva också och inte bara undvika allt som är farligt." Anledningen är självklar i all sin enkelhet: "När vi uppfostrar vår barn är det i syftet att de skall bli självständiga, fungerande vuxna." Detta är då just vad som inte sker enligt David. Han har istället "tänkt att vi faktiskt kommit till en punkt då vi alla börjar undvika normalfarliga situationer i en så hög utsträckning att det genomsyrar hela vår tillvaro, blir parallellen med hur en av mina patienter med paniksyndrom undviker en tunnelbanestation ofrånkomlig."

Det finns så mycket folk inte vågar eller ens försöker. Vi har exemplet där folk inte vågar sig ut på kvällarna på grund av rädsla för överfall och dylikt. Dock, vore fler ute i rörelse skulle det minska antal brott - för många vittnen! Istället blir de som vågar sig ut lättare offer för rånare eller perversa våldtäktsmän. De äldre då, som ibland inte ens vågar sig ut dagtid? Jo, de råkar ut för fler olyckor. Den minskade motionen gör dem svagare och känsligare för benbrott. De flesta olyckor bland äldre sker i hemmet! Vi isolerar oss och blir ensammare och olyckliga. Sen har vi det faktum att folk inte vågar starta eget, eller inte ens ser meningen med det. Det är osäkert. Bättre ta ett vanligt kneg, går det åt skogen finns ju tryggheten i form av a-kassa. Etc, m.m., m.fl. samt o.s.v.

Ansvarslösa, diskriminerade trygghetsnarkomaner.....

Är livet så farligt att vi måste dra oss undan till ensamhet och fysisk och mental olycka?
Är vi alla så oskyldiga att allting kan skyllas på någon annan eller något annat?
Måste det vara frågan diskriminering då det inte blir som man tänkt eller hoppats?

Nej. Givetvis inte.

Dock är det dags att återupprätta människan:
- inse att människor måste få vara fria och ta sitt eget ansvar, varför
- samhället behöver släppa på sitt inflytande över oss
- inse och acceptera att livet är farligt varför
- vi måste lära oss att hantera livet och inte skydda oss mot det
- inse att det är genom att hantera livet lär vi oss ta ansvar och inte skylla ifrån oss
- inse att det är som fria individer våra lika rättigheter kan jämföras