LO och bonusar

Har ju stått en hel del om detta men har inte orkat bry mig. Eller bryr mig gör jag ju men undvikit galenskapen. Ja, inte galenskapen med bonusar för det tycker jag inte är någon galenskap, såsom som Hayek-Institutet säger:

"Aktiebolag ar privat egendom. De ags av aktieagarna. Om aktieagarna vill betala ut enorma bonusar nar deras egen investering i foretaget ar i fara, sa ar det deras ensak. Vi har alla ratt att vara korkade. Den som later sitt foretag slosa bort pengarna pa inkompetent ledning kommer snart att se sina aktiebesparingar forsvinna."

Det är den värsta galenskapen jag undvikit. Snacket om bonusarna, dvs motståndet mot dem. Drevet drivs av Sosseriet, LO och media.

Dick Erixon säger:

"För medierna är det också tacksamt eftersom bonusar är konkreta pengar i belopp som vi vanliga kan förstå (till skillnad från tusentals miljarder) och beloppen är kopplade till enskilda personer som kan hängas ut med bild."
Samt:
"Själv tycker jag (som väl nu framgår) det är en ganska löjlig diskussion i sak. Lönesättning kommer aldrig att uppfattas som rättvis — av de som får mindre än andra. Men även i Sovjetunionen hade politbyråns medlemmar många gånger större välstånd än den ordinäre kamrat kommunist."

Med sossekortet ute knyter jag an till inlägg av Ingerö som ju uppskattar att skriva om sosseriets hyckleri: "Men hyckleri kommenterar jag mer än gärna, eftersom det i någon mening hör till sakfrågorna." Hyckleriet ifråga gäller då LO-Wanjas villighet att punga ut med 32 miljoner med ena handen när den andra som sagt så skarpt dömer näringslivet för detsamma. (Läs Aftonbladet)

För att göra inlägget kort avslutar jag med en Ingeröisk sedvanlig knock-out-avslutning: "Det är samma typ av enögd primitivism som ständigt illustreras på propagandaportalen S-info. Om "direktörerna" gör X så beror det på girighet. Om Rörelsen gör X så är det framtvingat av nöd och omständigheter. Die partei hat immer recht!"