Otäck boll i rullning

Reaktioner är ju givetvis att vänta från Israel med Reepalus skickliga "utrikespolitiska PR-arbete" som varit på tapeten en tid. Tennismatchen ni vet. Alla typer av reaktioner är att vänta. Bra som dåliga, hur man nu vill definiera det.

Anledningen till detta inlägg kommer av inlägg av Manodemokrati.

Liksom det finns människor här i vårt avlånga land vilka kunna överdriva finnas det också - så klart - sådana i den smålandsstora staten Israel. Det finns ju dem här som velat utmålat Israel som ett modernt nazityskland eller åtminstone dra paralleller staterna emellan eller åtminstone använd nazitysklandvokabulär, bland andra vokabulär som har negativ innebörd, i sin beskrivning av Israel och dess beteende.

Så har nu alltså skett igen. Dock, nu är det Sverige som är föremålet för detta när "två representanter för Simon Wiesenthalcentret" uttalat sig i Jerusalem Post.

Jag kan förstå man återgår till den under andra världskriget så förhärskande vänd-kappan-efter-vinden-mentaliteten som här rådde även om här också fanns ljusglimtar i det mökret: "Neutral Sweden's mixed World War II legacy is still debated by historians. On the one hand it supplied Nazi Germany with iron ore and ball bearings and allowed the Wehrmacht to use the Swedish railway system to transport soldiers. On the other hand, spurred on by the Danes, it accepted Danish Jews marked for mass murder by the Nazis. Ultimately, the good name of Sweden was redeemed by the unparalleled heroics of one of its own - Raoul Wallenberg, who, using the cover of a Swedish diplomat, helped save tens of thousands of Hungarian Jews destined for Auschwitz, only to disappear into the Soviet Gulag. For decades, no Swedish government had the courage to demand his return from the jaws of the neighboring Russian bear."

Jag kan hålla med om mycket annat också, inte bara det faktum att tennismatchen fick spelas utan publik - inga andra länder drabbas av detta, säkerheten som anledning var nonsens, israeler har tillåts spela tennis i arabvärlden - (glöm ej heller de israeliska kampsportarna) utan också att Ahmed Rami tilläts hålla på så länge han gjorde. "FOR DECADES, Sweden has allowed demagogues like Ahmed Rami , whose Radio Islam is a 22-language flagship of Holocaust denial, Jew-hatred and demonization of the State of Israel, to poison the well among the nation's Muslim minority. "

Sen far det iväg. "Det är helt uppenbart att författarna, likt många andra, försöker blanda bort korten. I deras ögon är all kritik mot Israel kritik mot judenheten som helhet, vilket i förlängningen gör den likställd med den ack så onda antisemitismen. De bägge hänvisar även till ospecificerade undersökningar" och kallar sedan "Slutligen kallar även författarna Sverige för en apartheidstat". Manodemokrati säger att det i "det stora hela rör det sig om ett klumpigt försök att blanda ihop helt legitima företeelser, som kritik av stater och uttalanden av vissa åsikter, med förkastliga och antisemitiska angrepp, som attackerna mot judiska kyrkogårdar och synagogor."

Osaklighet är osaklighet. Fakta är fakta. Svart är svart. Vitt är vitt.

Intressant är det dock. Intressant att vara i skottlinjen för dylika anklagelser. Får en att fundera. Just sådana här anklagelser är ju vad staten Israel och judar i allmänhet många gånger får höra. Många som nu tar avstånd från antisemtism ligger ändå nära åsikter om Israel som en apartheidregim, en militärdiktatur, en stat som utnyttjar förintelsen i egoistiskt syfte. Det finns dem som också direkt uttrycker dylika åsikter och som ändå tar avstånd från antisemtism.

Så har då författarna kastat bollen. Vad gör vi, hur hanterar vi den?

Match- och turneringsbollen i Davies Cup vanns av Israel.

Det finns dock flera bollar att hantera. Nu måste vi visa för omvärlden att vi kan hantera flera bollar samtidigt. Vi måste slå vakt om vår demokrati och våra friheter. Vi måste agera mot de antidemokratiska extremistiska krafterna vilka är emot just vår demokrati och frihet. Vi måste också vara vaksamma och ärliga mot oss själva, vad vi säger och vad vi gör? Hur tar sig våra uttalade ståndpunkter uttryck? Värnar vi om och står vi upp för vår demokrati och våra friheter eller underblåser vi och/eller stöder vi omedvetet extremism och även antisemitism? Känslan jag har är att mycket idag är mycket vagt och tveksamt.... Tyvärr.....

Osaklighet är osaklighet. Fakta är fakta. Svart är svart. Vitt är vitt. Gråzoner är våra skapelser. Vi väljer alltid. Det är min åsikt.