tisdag 24 mars 2009

En tyst verklighet

"Ett möte i framåtanda". "Den tysta verkligheten". Så inleder Ilya Meyer ett inlägg vilken jag tar mig friheten att nu infoga härunder:

"Hårt arbete, gemensamma infrastruktursatsningar, forskning och utveckling inom områden som gagnar lokalbefolkningen och som ger möjligheter till exportinkomster.

Måndag
23 mars kom Israels Ambassadör Benny Dagan på besök till Göteborg tillsammans med Yossi Akerman, Ambassadråd och Handelsattaché. Under dagen besökte de företrädare för olika tongivande regionalpolitiska och industriella/kommersiella institut och på kvällen var ambassadören gästtalare vid Samfundet Sverige-Israels årsmöte.

Benny Dagans tal och de fördjupningar som Yossi Akerman gav de församlade gästerna andades framåtvision och en stark tro på hårt arbete som ett sätt att bygga starka broar för allas gemensamma bästa.

Ambassadören
sade att han visserligen kunde ha stått och gett en lång presentation om allt det negativa som drabbar ett Israel som är älsklingshatobjektet för en allt mer marginaliserad och socialt fjärran vänsterrörelse. Men han påpekade att han hellre belyste de många möjligheter som allt mer kännetecknar relationen mellan Israel och Sverige. Han poängterade att ju mer extremkrafterna propagerar för bojkott av Israel och ju svårare de försöker göra livet för israeler både hemma och utomlands, desto mer tvingas israeler arbeta och desto mer uppfinningsrika tvingas de bli för att överleva. Alltså har bojkottivern exakt motsatt effekt – israelerna blir istället allt mer kreativa, de tänker i helt nya banor och resultaten syns i ständigt ökade exportsiffror år från år.

15-0 till Israel
, med andra ord, innan matchen ens har börjat.

Men vi ska
kanske inte prata tennis i dessa tider av svenskt Davis Cup-nederlag mot Israel i ett Malmö som kännetecknades av extremvänsterns och islamismens härjningar och en primitivitet som inte hör den moderna världen till.

På besök
hos Landshövding Lars Bäckström, Västra Götalands län, pratade Benny Dagan och Yossi Ackerman om flera projekt av gemensamt intresse, inte minst inom livsviktiga områden som vattenteknologi och mer ekologiskt hållbar huskonstruktion.

Så medan
Iranstödda Hizbollah in norr, som har kapat Libanon, fortsätter att arbeta med Iranstödda Syrien om olika sätt att förhindra Israel från att få färskvatten via Jordanfloden; och medan Iranstödda Hamas i söder, som har kapat Gazaremsan, fortsätter att minera bostadshus och skjuta raketer mot israeliska bostadshus från skyddet av palestinska bostadshus, diskuterar Israel och Sverige hur man kan förbättrar utvecklingsländernas tillgång till rent vatten och hur man kan bygga hus av återvunnet material för en ekologiskt hållbar miljö.

Vi lever
sålunda i en kontrastens samhälle. ”Khaiber Khaiber” skanderas av hundratals rasistiska muslimska våldsdyrkare i Malmö när en handfull israeler kommer till Sverige för att spela tennis, samtidigt som just israelisk teknologi tillsammans med svensk expertis och gemensam framåtanda ger den saudiska oasen Khaiber rent dricksvatten till gagn för oasens muslimska befolkning.

Samfundet Sverige-Israels
värd för den israeliska delegationen i Göteborg var riksdagsledamoten Annelie Enochson. Hon nämnde att de följande dag skulle träffa företrädare för rederierna på västkusten för att bland annat diskutera möjligheterna till samarbete när det är dags att börja transportera Israels nyupptäckta gasfyndigheter utanför Haifas kust.

Framåtanda
och gemensamma intressen, till gagn för alla. Sådant som får de röda i Sverige att se ännu rödare.

Vid ett tillfälle
vid Samfundets möte nämndes det israeliska företaget ”Better Place”, en miljardsatsning på inte bara elbilar – som egentligen är den minsta och enklaste delen av satsningen – utan en hel infrastruktur för ett paradigmskift bort från fossila bränslen för personbilstransporter till el som bränsle i bilar. Det innebär förutom bilarna även ”tankningsställen” där man snabbt och enkelt byter ut bilens hela batteripack mot en fullt laddat ersättare på samma tid som det tar att fylla på en tank med arabisk terrorsponsrad olja. Förutom Israel har Danmark, Beneluxländerna, Australien och några stora städer som New York och London visat intresse för systemet. Arabvärlden ser med stigande oro på denna utveckling eftersom det innebär slutet för den oljefinansierade vägrarfronten som under flera decennier effektivt lyckats använda olja som vapen för att förhindra försoning och fredlig utveckling mellan Israel och dess grannar.

Tänk om
det som politiska storheter som Menachem Begin, Anwar Sadat och Bill Clinton inte riktigt lyckades med vid politiska förhandlingsbordet – fred i Mellanöstern – istället åstadkoms vid styrelsebordet hos ett israeliskt storföretag. Och att alla vinner på det lugn som sedan resulterar.

Och om
vi ändå andas framtidsoptimism, hårt arbete och brobyggande genom gemensamma ansträngningar, tänk följande scenario – och kom ihåg att ni läste det först här:

Det israeliska
företaget ”Better Place” köper upp det krisdrabbade Saab och gör det som dess amerikanska ägare aldrig lyckades göra – uppmärksamma de anställdas enorma drivkraft, tekniska kunnande och framåttänkande forskningspotential.

Och sedan
utnyttjade dessa svenska värden i utvecklingen av ”Better Place” och leverans av transportsystemet ifrån lilla Sverige till en ivrigt väntande – och renare – värld.

Svenska jobb
som räddas, svenskt kunnande som stannar inom landet, en ny generation unga svenska gymnasieingenjörer med jobb att se fram emot när de lämnar skolan.

Saker som
får Lars Ohly, Ilmar Reepalu och Andreas Malm att se rött."



Ja, det vore ju ett intressant scenario. Dock skulle väl SAABs anläggningar då förmodligen bliva föremål för Global Intifadas och AFAs aktioner kan man tro......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar