Goda råd från Lincoln

Inlägg från Berit hos Every Kinda People.



"Man kan inte skapa välstånd genom att motverka sparsamhet. Man kan inte stärka de svaga genom att försvaga de starka.Man kan inte förbättra för inkomsttagarna genom att försämra för de som betalar lönerna. Man kan inte främja broderskap genom att uppmuntra till klasshat. Man kan inte hjälpa de fattiga genom att krossa de rika. Man kan inte undvika problem genom att spendera mer än man tjänar. Man kan inte skapa karaktär och mod genom att hindra människans uppfinningsrikedom och oberoende. Man kan inte hjälpa människor för alltid genom att ta över sådant som de kan och ska göra själva."

Islamismen är ingen helig ko

I artikel i Expressen ger Lisbeth Lindeborg, doktor i statsvetenskap och samhällsdebattör, Anders Malm svar på tal. Läs hela!

"Om Andreas Malms debattartikel "Hata muslimer nya folksporten" speglar innehållet i hans nya bok är den en propagandaövning av värsta populistiska slag.
Malm vistas uppenbarligen i ett annat Europa än de flesta av oss. Hans kontinent är omsvept av en "islamofobisk orkan". Den är bebodd av invånare som ägnar sig åt "allmän hets" mot muslimer. Dessutom lever "liberala intellektuella, sittande regeringar och de mest etablerade medierna" i "växelverkan" med "högerpartier".
Jag är en av dem som pekas ut."

Ha detta i åtanke nu när man inom FNs Människorättsråd beslutat att man inte får kritisera Islam. Läs FNs pressrelease.

Bloggen Israelnyheter sammanfattar: "De europeiska staterna röstade emot förslaget men det är de islamska staterna som bestämmer i rådet.

För röstade: Angola, Azerbaijan, Bahrain, Bangladesh, Bolivia, Cameroon, China, Cuba, Djibouti, Egypt, Gabon, Indonesia, Jordan, Malaysia, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Philippines, Qatar, Russian Federation, Saudi Arabia, Senegal, and South Africa.

Mot förslaget röstade: Canada, Chile, France, Germany, Italy, Netherlands, Slovakia, Slovenia, Switzerland, Ukraine, and United Kingdom.

Följande stater lade ner sina röster:Argentina, Bosnia and Herzegovina, Brazil, Burkina Faso, Ghana, India, Japan, Madagascar, Mauritius, Mexico, Republic of Korea, Uruguay, and Zambia."

Sapre Audé lyfter fram: "Märkvärdigt nog är det endast religionen islam som nämns vid namn.

Det var många som röstade emot dock:

Opponents of the resolution included Canada, all European Union countries, [Sverige deltar inte i UNHRC just nu] Switzerland, Ukraine and Chile.

“It is individuals who have rights and not religions,” Canadian diplomat Terry Cormier said.

Och så är det ju. Denna resolution kommer att användas i Durban II-konferensen i Genève nu i April dessutom. Undrar om någon religion kommer att förtalas där? Under Durban I var judendomen illa ute, som du såg i min blogglänk ovan. Spåren förskräcka …"

Yttrandefrihet var ordet. En av alla våra fri- och rättigheter. Tänk att man inom FN kan ha forum där sådant ifrågasätts och ställs på ända.

Jaha, så blev det ett litet inlägg trots allt.

Bloggstopp

Hej hopp - här blir det bloggstopp!

Nå, skall väl försöka få in något/några inlägg om och när tillfälle ges. Dock kommer jag under en tid framöver, under min lediga tid, vara upptagen av husrenovering.

Trevlig vår och glad påsk och andra sådana där artigheter och trevligheter!

Etiketter

Har nu skapat en massa etiketter för att ha lite ordning i blåggeriet. Vett och etikett....?

SJs Monopol borta 2010

Ett monopol mindre - hurra för det!

Kanske vi snart också kan bli av med spelmonopolet?

Vad gäller spelmonopol är spelet Monopol det enda som är värt att ha kvar. ; )

Antisionism, Lenin och Pippi

Inlägg hos Sapre Audé:

"Antisionism, Lenin och Pippi Långstrump

I dagarna når oss nyheterna dels att Mattias Gardell fått Leninpriset, dels att den palestinska organisationen Tamerinstitutet fått Almapriset till Astrid Lindgrens minne.

Det är kommunisten Jan Myrdal som delat ut vad han kallar Leninpriset till terroristkramaren Gardell, vilken ju hyser den häpnadsväckande uppfattningen, att den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, vars enda mål är att utplåna Israel genom angreppskrig, är “folkhemsislamister”. Kanske har Myrdal förhoppningen att Gardell skall skall bidra till en omvandling av Israel i enlighet med Pol Pots och Hamas’ principer.

Tamerinstitutet är enligt Svenska Dagbladet en läsfrämjande organisation. Låt oss bara hoppas att det inte främjar läsning av sådana böcker som anges här, dvs. skolböcker med direkt antisemitiskt innehåll. Men säker kan man kanske inte vara. För i prisjuryn finner vi en Ulla Lundqvist. Här återges följande välavvägda uttalande av henne rörande Israel:

Palestina är det land som sedan över 40 år är ockuperat och grymt plågat av förtryckarstaten Israel i ohelig allians med USA vars mäktiga judiska lobby hindrar att det blir slut på denna våldtäkt. ATT RESTEN AV VÄRLDEN NÄRA NOG STILLATIGANDE SER PÅ ÄR EN SKAMFLÄCK FÖR VÅR TID SOM KOMMANDE GENERATIONER - OM MÄNSKLIGHETEN BLIR MER MÄNSKLIG - skall se på med samma rysning som vi nu ser på nazisternas förbrytelser mot 11 miljoner människor. Att staten Israel upprättades var ett av historiens största misstag, men nu finns staten där och hela området är en varböld som ständigt spricker.
Att israelerna - en liten minoritet av dem - har förfäder som brutalt utrotades legitimerar inte deras handlingssätt mot det oskyldiga folk som exproprierades 1948 och som lider sedan dess.Jag har arbetat i Palestina i fem år och sett sådant som folk inte tror på när det berättas. Men vidarebefordra gärna dessa ord till andra som inte vet vad Palestina är.
Ulla Lundqvist
FD, förf. och kritiker

Detta uttalande måste nog också anses närapå antisemitiskt och i vart fall uppenbart antisionistiskt. Gardell tillhör samma antisionistiska gäng.

Vem skall få nästa pris, och vem ska ingå i den juryn. Att det antingen skall gå till en antisionist eller innehålla antisionister i juryn tycks vara regel snarare än undantag.

Som Pippi skulle ha kommenterat: “Ingen ordning på allting.”"

På Sveriges Terrorvision ikväll

Gudmundson tipsar om programmet Existens på Sveriges Television, som det ju egentligen heter, ikväll 20:30. Kan själv inte se det, får bli reprisen lördag eller söndag.

Gudmunsson:

"Tv-tips: Existens radikaliserat

Ikväll är det säsongspremiär för SVTs livsåskådningsprogram Existens. Det första avsnittet för i år gästas av Mohamed Omar, som allt mer börjar anta karaktären av svensk islams motsvarighet till Jonas De Geer. Även De Geer var uppburen en gång, för att sedan vandra rakt ner i det brunaste av träsk. En del upptäckte i tid vartåt det barkade, andra som försvarade honom skäms idag för att de givit honom utrymme och därmed hjälpt till att lansera en svensk extremiströrelses intellektuella alibi.

Omar och De Geer är vänner. Det borde vara en varningsklocka. Men det, eller att Omar öppet stödjer en antisemitisk terroristorganisation som Hamas, och dessutom gör det med en direkt demokratifientlig argumentation, hindrar inte Existensredaktionen. Ideologin har ju religiös täckmantel.

Kanske kan man rent av hävda att radikaliseringen är Israels fel? Det gör i alla fall Omar. Ur Existens programpresentation:

Kriget i Gaza påverkar inte bara israeler och palestinier i Mellanöstern, utan även de som bor på andra håll i världen. I Sverige har Mohamed Omar tidigare representerat en mer moderat form av islam men sympatiserar i dag helt med Hamas.

I bakhuvudet, när man ser programmet, bör man ha Existens mejlformuleringar när de letade judar som genomgått liknande radikaliseringsprocess som Omar:

Our focus will be Islam, but we intend to discuss growing radicalism and
intolerance among the Jewish population as well. Here in Sweden, we see
moderate movements in this direction.

Törs man gissa att ingen hittades?"

Magnus Norell om Israel och Gaza

Magnus Norell har uttalat sig om FN och Gaza. Gott tycker jag. Magnus ord torde väga en del i sammanhanget. Hittade till Magnus inlägg hos Utrikesbloggen (vilken jag nu kommer att adda i Readern) via inlägg hos FiM.

Vad sägs då? Jo, att "FN saknar stöd för påståenden om brott i Gaza". Magnus säger att "FN skjuter skarpt och snett".

FiM: "FN:s oavlönade rapportör för de palestinska områdena, Richard Falk, presenterade häromdagen sin rapport om kriget mot Hamas. Richard Falk - en entusiatisk beundrare av Ayatollah Khomeini - skapade rubriker så sent som i mars 2008 efter att ha antytt att 11-septemberattackerna mot USA kunde ha varit ett insiderjobb.

Han skriver i sin rapport att hela Operation Gjutet Bly mot Hamas var olaglig och att Israel begått krigsförbrytelser. Falk har aldrig satt sin fot i Gaza sedan kriget upphörde.

Forskaren Magnus Norell vid Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) har gått igenom hans rapport och konstaterar att anklagelserna gjorts “utan några handfasta bevis”

Dick Erixon kommenterar: "Det är glädjande att en svensk säkerhetspolitisk expert som Magnus Norell har granskat rapporten om Gazakriget beställd av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter". Inte minst med tanke på att "Av de 47 medlemmar som sitter i FN:s MR-råd är endast 17 demokratier i någon mening. Det är alltså en lekstuga för diktaturer, vilket visas av att 19 av 20 sessioner de senaste åren handlat om ensidig kritik av Israel, och ingen kritik mot Kina, Kuba, Saudiarabien, Iran, Zimbabwe, Ryssland eller andra länder."

Magnus Norell:
Anklagelserna berör fyra områden:
1. "Hela operationen ”Gjutet Bly” var olaglig."
2. "Israel är skyldig till en rad brott mot de mänskliga rättigheterna därför att landet fortfarande ockuperar de palestinska områdena, inklusive Gaza."
3. "Det israeliska användandet av våld och de vapen och den taktik man använde sig av under operationen utgjorde brott mot internationell rätt."
4. "Israel tillät inte civilbefolkningen att fly undan striderna."

Punkt 1: Magnus är noga med att påpeka, vilket jag tycker är viktigt, att hans genomgång inte säger någonting om huruvida brott begåtts av israeliska styrkor eller ej, "Så kan mycket väl ha varit fallet, men det får vi inte veta med hjälp av denna rapport." Magnus visar på att rapporten i sig då omöjliggör att bevisa detta då "rapporten börjar med att slå fast att hela operationen Gjutet Bly var olaglig. Denna slutsats dras med hänvisning till att i ett läge där det är omöjligt att skilja mellan legitima militära mål och en omgivande civil befolkning får inte en militär operation äga rum. Faran för att skada eller döda icke-kombattanter är för stor. Eftersom Falk drar slutsatsen att så var fallet är hela operationen olaglig. Det är ett briljant argument eftersom det redan från början sätter Israel på de anklagades bänk. Det gör också att det egentligen inte behövs några speciella bevis för enskilda brott, eftersom hela operationen – och därmed också allt det som skedde under operationen – var olagligt."

Magnus menar att "Det går självklart att göra, i krigstid normala, distinktioner mellan militära och civila mål och så skedde också under operation Gjutet Bly. Syftet för professor Falk är dock inte att gå in på detaljer. Tvärtom gäller det för rapportören att från början slå fast att hela operationen var olaglig och brottslig.

Därmed försvinner ju också behov av att leda i bevis verkliga brott som kan ha begåtts. Vad som också inträder är att det i praktiken blir omöjligt för Israel att försvara sig militärt mot attacker från Gaza. För gör man det bryter man ju mot krigslagarna, i alla fall enligt professor Falk"

Punkt 2: Magnus konstaterar. "Israel evakuerade alla sina bosättningar och militära installationer i Gaza under några dagar i augusti 2005. Efter detta hävdar Israel att de inte längre ockuperar Gaza och därmed inte heller har ansvar för vad som sker där. Ett rimligt argument kan tyckas eftersom varken israeliska trupper eller någon civilbefolkning finns kvar.

Så hur kan då Israel fortfarande betraktas som ockupant?" Magnus konstaterar att inga källor för denna ofta uttalde ockupation finns. Den blockad som det talas om "har varit i kraft sedan Hamas tog över kontrollen av Gaza i ett kort men blodigt krig i juni 2007" men är dock "internationellt svar på Hamas övertagande och inte en enskild israelisk åtgärd. Det var också en markering mot Hamas som ju av både FN och EU klassas som en terroristorganisation."

Punkt 3: Alltså "anklagelsen om att Israels användande av militärt våld, liksom den taktik och de vapen man använde, utgjorde brott mot internationell rätt. Argumentet baseras på att hela operationen var olaglig och att därmed i princip allt som skedde under operationen också bröt mot internationell rätt och krigslagarna." Magnus säger dock att "Detta förhållningssätt blir problematiskt eftersom det inte alls tar hänsyn till skälen för den israeliska operationen" varmed också den allmänt accepeterade utgångspunkten blir allt för tydlig, nämligen "att allt israeliskt agerande är olagligt redan från början" varmed det således inte betyder så mycket "vad som låg bakom." Magnus säger sedan att "Vän av ordning kanske invänder att Hamas raketattacker mycket väl kan vara skäl för självförsvarsprincipen, i synnerhet som dessa beskjutningar tog fart först efter det att Israel lämnat Gaza och det således inte fanns något skäl för Hamas att fortsätta sitt motstånd mot ockupationen." Detta är dock en fråga herr Falk undviker, naturligvis. Läs mer i Magnus artikel om de cirkelresonemang Falk ger sig in i på.

Punkt 4: Avser då "Anklagelsen om att Israel medvetet hindrade den palestinska civilbefolkningen från att kunna fly undan striderna. Denna punkt har visst fog för sig. Gaza är trångbott och var satt under blockad vid tiden för stridernas utbrott. Den del av Gaza som främst blev utsatt, den norra tredjedelen, skars mer eller mindre av från resten av Gazaremsan mot slutet av operationen. Professor Falk anklagar här Israel för att medvetet hindrat flyktingar från att fly undan striderna." Magnus konstaterar dock även här att Falk utelämnat en mängd nyanserade fakta.

"För det första varnade den israeliska militären civilbefolkningen via radio, telefon, flygblad och högtalare. För det andra tillät man visst civila att fly undan striderna söderut. Inget av detta är ämnat att på något sätt förringa de påfrestningar och våld som befolkningen utan tvekan utsattes för under striderna. Inte heller undantar det Israel från ansvar för eventuella brott och övergrepp under operationen. Tvärtom, under mars månad, ungefär samtidigt som professor Falks rapport blev offentliggjord, kom det fram uppgifter i Israel om att soldater visst begått övergrepp och att det fanns exempel som tydde på att brott mot krigslagarna och internationell rätt begåtts. Flera av dessa fall har blivit föremål för utredningar och det återstår att se huruvida dessa kommer att leda vidare till åtal" Om dessa brott vilka utreds har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Summa summarum kan konstateras att Magnus anser rapporten vara såväl bristfällig som felaktig. Magnus säger att "rapporten fylld med antaganden och uttryck av typen ”troligen”, ”det får anses klart att”, ”utan tvekan”, allt utan några handfasta bevis" vilket då, tragiskt nog, missfrämjar "detta viktiga och så misskötta ämne". Detta är något som FN själv "bidrar till genom den nuvarande inriktningen i Rådet."

Följden blir att man får "svårt att frigöra sig från misstanken om att alla antaganden och slutsatser som kommer fram i rapporten redan fanns där". Sedan riskerar rapporten att bli "ännu ett vapen för det redan så anti-israeliska FN och i synnerhet dess Råd för Mänskliga Rättigheter att använda för att isolera Israel ännu mer." Dessutom kommer det "utan tvekan att göra vettiga undersökningar ännu svårare".

Magnus konstaterar också att "med sådana vänner behöver palestinierna egentligen inga fiender. "

Israel och propaganda

Några rader ur inlägg av Ilya Meyer:

"En erkänd anti-israelisk brittisk tidning, The Guardian, publicerar obekräftade rapporter som senare visar sig vara ogrundade, om att israeliska soldater systematiskt begick krigsbrott. Tidningen grundar sig på två incidenter som ingen tycks ha bevittnat men där alla tillfrågade hänvisar till ytterligare källor som inte var närvarande i Gazaremsan.

Men strunt samma – effekten har uppnåtts: ingen talar idag om något annat än just dessa händelser vilka aldrig ägde rum. Att de inte ägde rum är mindre väsentligt. Lika framgångsrika propagandainsatser har gjorts flera gånger tidigare under arabiska attacker mot världens enda judiska stat. Propagandainsatserna sker inte med benäget bistånd av internationella medier utan organiseras och genomförs av internationella medier.

Vem minns inte raden av döda kroppa i den libanesiska staden Qana efter en ”israelisk flygattack” – när plötsligt flera av ”de döda” började röra på sig för de tyckte att de hörde regissören säga ”bryt”.

Eller de palestinska ambulanser där israeliska raketer hade slitit hål i taken men där hålens perfekt runda form (med symmetriskt placerade små skruvhål runt om) talade om att här i fordonens tak satt en taklucka och att dessa ambulanser helt enkelt var skrotade och hade hämtats från skroten för att strategiskt placeras för att fotograferas av Reuters, The Guardian, BBC, CNN, TT och alla de övriga stridande parterna i kriget mot Israel.

Se bilderna här för att förstå hur mediernas propaganda utelämnar både text och bilder för att understryka en förutbestämd politisk åsikt.

Eller ”Massakern i Jenin” där 5000 arabiska civila uppgavs har massakrerats av Israel. Det revideras senare till 500, senare till ett par hundra. Men facit är 54 döda araber, fler än 40 med vapen i händerna. De civila som dog i samma aktion dödades av de försåtsminor som Fatah lade ut i vanliga bostadshus utan att tala om detta för de som bodde i husen.

Terroristernas vapendragare i mediernas högborgar runt om i världen gör sina anfall på ett metodiskt, välplanerat sätt. Om det är något de har lärt sig under åren så är det att när skadan väl är skedd, är den nästan omöjlig att bota, vilket också är meningen. Genom historien har judarna ofta anklagats för hemskheter som ett sätt att piska upp stämningen mot dem. Nu har samma andas människor upptäckt att man kan göra likadant fast på en mycket större skala mot judarnas land och nation och etnicitet och religion genom att attackera staten Israel."

21 dagar av etiska dilemman

Läser i inlägg hos MXp. Inlägget "Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen. Militär-strategisk informaition från ISRAEL DEFENSE FORCES (IDF). - The Strategic Division. - The Military-Strategic Information Section".

Hela inlägget består av 17 punkter. Jag väljer här att ta med dem som berör påstående om massakern av palestinska civila.

"(6) Under de senaste två åren har Hamas medvetet utvecklat sin terrorinfrastruktur som en naturlig del av dess civila infrastruktur (till exempel: över 1/3 av de 122 husen i närheten av al-Attra var försåtsminerade). Under striden fördes invånarna i Gaza ut till gatorna och Hamas gömde sig bland dem, bar civila kläder och gjorde effektivt invånarna till mänskliga sköldar. Alan Dershowitz definierar detta beteende som "Hamas' dead baby strategy".

(13) Förberedelser inför möjliga etiska dilemman började redan på planeringsstadiet av Operationen. Under Operationens gång har ett flertal mått och steg vidtagits för att minimera skadandet av de boende i Gaza: Över 1.250.000 flygblad delades ut, telefonvarningar gjordes till över 165.000 invånare i Gaza och ”Roof Knocking"-tekniken användes i stor utsträckning.

(14) Trots förekomsten av strid i tätbefolkade områden och användningen av de lokala invånarna som mänskliga sköldar visar IDF:s bedömningar att den största delen av offren var beväpnad milis (709 beväpnad milis, 295 civila och 162 vars tillhörighet fortfarande är under utredning).

(17) Det verkar som om terrorist- och gerillaorganisationernas användning av civila sköldar enbart kommer att öka som ett resultat av följande: Ökad urbanisering, operativa fördelar från en sådan miljö och internationellt fördömande av anti-terroraktivitet i befolkade områden. Blotta mängden av dessa problem kommer bara att öka, vilket påverkar inte bara Israel och Mellanöstern utan också det internationella samfundet som helhet. Som en följd är global medvetenhet och uppmärksamhet inför denna fråga avgörande."

Hur tänker du när du läst detta......?

Vilken moralisk måttstock på Israel?

"Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel?" är titeln på inlägg hos FiM (finns även hos Svensk Israel-information), artikeln är en översättning från inlägg "The double standard" hos Elders of Ziyon.

"Ingen ärlig betraktare kan förneka att omvärlden – både västvärlden och även Israels fiender – granskar Israel enligt en mycket högre moralisk måttstock än dess grannar. Frågan är om det är rättvist.

Israels kritiker rättfärdigar denna dubbelmoral med att Israel självt framhåller sig som ett moraliskt föredöme. En kommentator uttryckte det så här: Att beklaga er över att folk faktiskt utvärderar er efter den högre moraliska nivå som ni gör anspråk på vore hyckleri. Det sägs ofta att Israel är den enda riktiga demokratin i Mellanöstern – ett ljus i en region av mörker. Israel har en fri press och gör anspråk på att vara ett rättssamhälle. Detta borde ge Israel ett moraliskt övertag över sina fiender, inklusive Hamas. Och det gör det. Men myntet har två sidor. Om ni gör anspråk på att respektera högre normer än andra måste ni acceptera att andra kommer att granska er enligt de normerna. Om ert moraliska övertag är en del av ert rykte (och enligt vissa även grunden för er rätt att existera) så borde ni vidta varje åtgärd för att upprätthålla det.

Det ligger ett intressant slutledningsfel i en del av argumentet som fetmarkerats ovan. Israel gör definitivt anspråk på att respektera högre moraliska normer än sina grannar och fiender (de “andra” ovan). Men Israel ställs till svars av andra västländer (“andra”). Kommentatorn ovan sammanblandar dessa två skilda “andra” i sitt resonemang, vilket gör att hans argument faller ihop när man inser det. [Israel gör anspråk på att vara bättre än de “andra” spelarna i Mellanöstern, dvs sina terroristfiender. Inte nödvändigtvis bättre än “andra” västländer, som inte är konfronterade med tillnärmelsevis samma sorts hot /FiM:s anm.].

Även om alla anklagelser mot Israels uppförande i Gaza på något sätt skulle vara sanna, så innebär det inte på långa vägar att Israel och Hamas skulle hamna på samma moraliska nivå. Israel kan fortfarande med rätta hävda ett moraliskt övertag i förhållande till Gaza-terroristerna.

Även bortsett från den felaktiga användningen av ordet “andra”, så brukar de som förespråkar användningen av skilda måttstockar framhålla att Israel, som en frihetsälskande demokrati, måste grankas mer kritiskt, på samma sätt som Moder Teresa förväntas uppföra sig bättre än Saddam Hussein.

Det finns tre problem med det argumentet.

Det första är att när ett folk sätter upp högre krav på sig själva så är det upp till dem att döma och genomdriva dem. Inte en tredje part, som observatörer. Det är rimligt att objektiva observatörer, som tredje part, granskar Israel enligt Genèvekonventionerna eller andra normer som teoretiskt gäller lika för alla. Däremot är det direkt oskäligt att döma Israel efter normer bortom det. Man kan sträcka sig till att konstatera att Israel då och då inte når upp till de moraliska kriterier som Israel belagt sig själv med. Men det är direkt hyckleri att baserat på detta, döma Israel. Endast Israel självt har rätt – och till och med skyldighet – att döma sitt eget folk utefter en högre moralisk nivå [än den som appliceras på andra]. När andra gör det så är det inte grundat i moral, utan snarare i avundsjuka.

När man börjar döma Israel enligt en godtycklig “måttstock” bortom det som förväntas av andra, utvecklas det snabbt till en övning i demonisering. Särskilt om normen sätts godtyckligt högt, och till och med ännu högre än Israels självpåtagna måttstock. Alltför ofta bedöms Israel gentemot det fulländade (perfektion), medan andra bara bedöms gentemot det gängse beteendet, eller i förhållande till tidigare uppförande.

För det andra brukar de som dömer Israel definiera moral enbart på hur Israel behandlar fienden. På simplaste vis hävdar de att allt dödande är av ondo, och att fiendens död i krig därför måste begränsas till ett minimum. De tenderar att bortse från det högre moraliska kravet på självbevarelse. Enligt deras perspektiv har allt människoliv samma värde, vilket innebär att Israel inte har rätt att värdera sitt eget folks liv högre än sina fienders. De applicerar denna extremt simplistiska princip på Israels handlande, och drar sedan slutsatsen att Israel är omoralisk som värderar sina egna liv högre. De påtvingar, med andra ord, sin egna upp-och-nedvända moral på andra, som har en annan och mer realistisk moralisk känsla, och därmed per definition inte uppfyller deras krav.

Från detta “moraliska” perspektiv säger de sedan att “Israel har rätt att försvara sina medborgare”, men kan egentligen inte finna ett giltigt sätt för Israel att göra det på. Dessa personer tror oftast inte på idén om nationalstater överhuvudtaget, och de avvisar tanken att det finns rättfärdiga krig. Enligt dem måste en hårt ansatt “moralisk” nation vända andra kinden till och låta sin befolkning terroriseras, eftersom de anser att alternativet är alltför osmakligt. Detta synsätt är egentligen omoraliskt, men marknadsförs som supermoral.

För dessa människor är terroristernas agerande irrelevant. Visst, de är omoraliska, men enligt dessa ger det inte terroristernas offer rätten att falla till samma nivå. Man får, enligt dem, aldrig gå till offensiv mot terror.

Detta leder oss till det tredje problemet. Idén om en “rättvis fajt”. Enligt Israels kritiker måste en moralisk aktör som är involverad i en strid med en omoralisk aktör, medvetet ge den omoraliska aktören den taktiska fördelen att inte vara bunden till accepterade normer för krigföring. Israels kritiker tvekar aldrig att påminna omvärlden om Israels enorma militära övertag, men funderar aldrig på hur stor andel av Israels försvarsbudget som går åt till dyr utrustning enbart avsedd för att reducera antalet döda, både hos fienden och bland den egna israeliska befolkningen. En palestinsk Kassamraket är billig, medan en [raketskyddad] lekplats är dyr. En granat avsedd att döda så många judar som möjligt är mycket billigare än en smart missil som kan styras bort från sitt mål i sista stund, om en civilperson dyker upp [ex. här].

Problemet är inte bara att Israels döms efter en omöjligt hög måttstock, utan att Israels fiender inte döms efter någon skala alls. Varje dödad civilperson på endera sidan är en seger för Hamas, och det hörs inga protester eller kritik mot detta uppenbara faktum.

Israel får inte lov att vinna, för en seger betraktas som omoralisk. Men det är egentligen denna konstgjorda förlängning av konflikten, gullandet med terrorister och sympati för dem som vill se ett bokstavligt folkmord på Mellanösterns judar som, i själva verket, är omoraliskt. Problemet är inte bara själva dubbelmoralen, utan användningen av ett i grunden omoraliskt synsätt som om det tvärtom utgjorde ett ideal.

Israel tvingas ständigt balansera mellan den moraliska nödvändigheten att skydda sin befolkning och den moraliska nödvändigheten att begränsa skadorna för oskyldiga på den andra sidan. Israels kritiker är inte tillnärmelsevis lika intresserade av den ena av ekvationens båda sidor. Och det är det som är problemet i ett nötskal."

Ord och inga visor om Wanja

Ja, läs vad Danne Norling har att säga:

"Vad är det egentligen som kvalificerade Wanja Lundby Wedin att bli LO:s ordförande år 2000 vid 48 års ålder? Hon började sin karriär som undersköterska vid Danderyds sjukhus, blev ombudsman för Kommunal 1981 och anställdes vid LO 1994. Några utpräglade prestationer är hon inte känd för. Inom näringslivet skulle knappast en så slätstruken person kunnat utses till koncernchef. Ändå kan det där hända att fel person blir högt uppsatt.

Det verkar vara egenskapen att vara oförarglig som varit Lundby Wedins främsta merit. Hennes drive och simultankapacitet har varit medelmåttig. Hon är helt klart ingen högpresterande tävlingsmänniska. Men som alla som blivit högt uppsatta ville hon ha mer pengar och prestige. Hon kapade åt sig 24 styrelseposter inom rörelsen. Det gav också arvoden utöver den synliga lönen som av tradition varit medioker inom arbetarrörelsen.

Att ha en person med bristande formell kompetens och begränsad kapacitet i olika styrelser är en risk. En sådan person har inte vare sig förmågan till överblick eller talangen att göra snabba och relevanta analyser från allt informationsmaterial som produceras inför alla dessa sammanträden. En del av dessa analyser bygger på underhandskontakter som kräver gott psykologiskt handlag och ett bra minne. Man kan inte surfa omkring på en räkmacka bara för att man är trevlig. Då är man inte värd sin lön och andra ersättningar."

Go Wanja! Go Wanja!

Nya avslöjanden står det om i artikel Expressen upplyser Johan Hedin om.

Hedin sammanfattar:

"Som om det inte vore nog med elände avslöjas ytterligare en av bland andra Wanja Lundby-Wedin beviljad och svagt berättigad mångmiljonpension.


Den tidigare Folksamchefen Tore Andersson var tydligen extra jämlik till den milda graden av 50 miljoner.


Man kan förstå att det tar på krafterna att bevilja sådana summor, så det är ju för väl att styrelseledamöterna får kraftigt höjda arvoden.


Wanja Lundby-Wedin höjer själv nu från och med april från blygsamma 102 000:- till välförtjänta 130 000:- för sin medverkan på Folksams styrelsemöten (sovande eller vaken)."

Dick Erixon har nu även uppmärksammat att sossarna vaknat till liv, se hans inlägg, "S-Pressen slaktar Wanja Lundby-Wedin", där han sammanfattar det.

Dags nu skrota LAS?

Läser inlägg av Dick Erixon som följt riksdagens utfrågning. Dick säger då att statsministern medger att "LAS gynnar äldre på yngres bekostnad".

Jag anmäler mig som frivillig att blåsa upp ballonger
till skrotkaLASet! ; )

Uppföljning 2: Hata muslimer nya folksporten

Så har även Gudmundson uttalat sig om Anders Malm. Inlägget är så bra att jag citerar det i sin helhet:

"Viktiga frågor får inga svar utan debatt

I dag anmäler jag Andreas Malms tjocka bok Hatet mot muslimer på SvD:s ledarsida, och konstaterar att den undviker de svåra frågorna om hur islam påverkar samhället, i ivern att islamofob-stämpla all debatt. Synd på annars angelägna frågeställningar.

Mer än en fjärdedel av Danmarks muslimska invandrare vill förbjuda homosexuella att utöva sin sexualitet. Det påstods förra veckan i en opinionsundersökning utförd av Danmarks statistik och tankesmedjan Cepos. Av de svarande med härstamning från muslimska länder var det 28 procent, att jämföra med 3 procent i den danska gruppen, som ville lagstifta mot homosexualitet. Vidare svarade 50 procent av den muslimska gruppen att lagen bör förbjuda böcker som ”angriper religion”.

Ger opinionsmätningen viktig kunskap? Hjälper den medborgare och politiker att fatta informerade beslut? Eller underblåser den bara en påstådd konflikt mellan ”muslimer” och ”danskar”?

Andreas Malms nya bok Hatet mot muslimer (Atlas) diskuterar huruvida det offentliga samtalet idag är genomsyrat av islamofobi. Den dryga 700 sidor tjocka debattskriften har tre avdelningar. I den första avhandlas föreställningen om Eurabia . Det vill säga konspirationsteorin om att Europa medvetet koloniseras av muslimer. I den andra delen beskrivs hur invandringsfientliga partier exploaterar konceptet Eurabia. Och det med framgång då stora delar av den övriga offentligheten redan diskuterar muslimer i termer av problem. Det tredje avsnittet jämför islamofobin med den antisemitism som ledde till Förintelsen, och varnar för att förutsättningarna nu finns för nya folkmord – på muslimer.

Ärendet är angeläget; det är viktigt att hålla rent från rasism. Tyvärr är boken ingen vidare vettig utgångspunkt för debatt om saken. Det angelägna skyms av en rad problem med såväl argumentation som avsändare.

Cepos opinionsundersökningar är naturligtvis mer nyanserade än jag beskrev dem på det korta utrymmet. Läs hela: Muslimske indvandrere og efterkommeres holdning til frihedsrettigheder, och Indvandrere og efterkommere fra muslimske lande er glade for Danmark. Karl Rydå har förresten beskrivit Andreas Malms tankefel träffande:

Malms medvetna tankefel (man anar en vilja att svärta ner politiska motståndare som ibland är viktigare än motståndet mot islamofobi) är att behandla antisemitism och islamofobi som ett nollsummespel: ger man det ena fenomenet mycket uppmärksamhet skulle det betyda att man automatiskt ser mellan fingrarna på det andra."

Citerar vidare ur Gudmundsons artikel i SvD:

"Direkt anstötliga är parallellerna mellan Europas historia av judeförföljelser och dagens islamistdebatt. Att Malm själv uttryckt stöd för islamistiska och antisemitiska rörelser som Hizbollah och Hamas förstärker det unkna intrycket."

Tackar Gudmundson och Rydå för detta.

Så var det med den oron över Netanyahu

Läser i inlägg hos Svensk Israel-Information att det nu

"uppges att Netanjahu för första gången otvetydigt lovat att respektera alla avtal som Israel ingått med PLO tidigare, han är med andra ord med på att framtida förhandlingar med palestinierna kommer att gälla en tvåstatslösning."

Så var det med oron över att högermannen Netanjahu skulle äventyra framtiden i Mellanöstern. En eventuell boll kastad till honom studsar raskt tillbaka till varifrån den nu kommit. Måtte han nu också få arbetsro utan tryck vare sig inifrån eller utifrån.

Vad gäller bollar då, några som bollen länge har legat hos - och bör ligga hos! - är hos Hamas och Fatah. Om de nu vill ha fred i regionen bör de anstränga sig för att göra sitt för en tvåstatslösning. Alltså att upphöra med sina uttalanden och önskan om staten Israels utplånande, bege sig till förhandlingsbordet och sedan respektera den överenskommelse som uppnås. Låt intifador, med raketattacker och självmordsbombningar höra historien till.

När ni ändå håller på - släpp Gilat fri, det är vår!

Earth Hour......

....på lördag 25 mars kommer jag att förära genom att tända varenda lampa, ha igång både stationär dator och laptop, värma något i mikron och laga mat på spisens alla plattor samt spela stereo! He he. Nå, en överdrift är detta men jag kommer sannierligen inte kommer bry mig det minsta om denna timme.

Jag anser att denna timme vara nonsens i ett nonsenssammanhang.

Vad gör en timme?

• Intet. Intet i sammanhanget i stort - om man nu tror på sammanhanget, vilket jag inte gör. Hur mycket C2O sparar man i det stora hela och vad tror man att effekten blir? En droppe kiss färgar inte ett hav.

• Intet. Intet mer än att försöka hjälpa till att lindra dåliga samveten, samveten vilka äro dåliga helt i onödan som en följd ett evigt klimathysteritjatande.

Vid närmare eftertanke förresten så lindrar nog timmen inget alls. Jag tror snarare att den spär på hysterin. Nå, vi får väl se.

Skulle inte heller förvåna mig om flera dylika nonsensaktiviteter dyka upp efter denna. Suck....

Läs gärna Per Welanders blogg Moderna Myter. Per länkar även vidare till andra klimatister ute i fiberoptiken och cyberspejs.

Ett HAX-plock: What goes around...

En klockren bild hittar jag i inlägg hos HAX. Ni håller väl med? : )



Och jag som skulle låta bli detta med LO och bonusar... Är nåt som går, krock mellan att säga och göra... He he.

Lite citat då!

Inlägg av Johan Eriksson:
Johan citerar Wanjas nollkollsammanfattning: "Jag känner mig grundlurad. Jag har inte varit med och fattat några sådana beslut." Struts?

"Det är mycket om bonusar just nu, och jag måste säga att jag börjar tröttna. Det finns trots allt viktigare saker att diskutera. Några punkter kan jag väl ändå orka med:

• När det gäller strikt privata bolag finns det knappast några starka skäl att ha synpunkter på bonusar från utsidan. Visst, det är inte så slugt att öppna sig för mediastormar. Och visst, bonussystemet kan vara korkat utformat och inte alls ge incitament som får vd:ar och andra att göra ett bättre jobb. Men det är trots allt aktieägarnas problem. Avundsjuka stridsrubriker känns inte särskilt inspirerande.
• När det gäller statliga bolag är det förvisso en politisk fråga. Det som är intressant är dock om bonussystemen ger önskat utfall. Om inte är det värt att kritisera.
• Wanja Lundby-Wedins uppenbara förakt för ärlighet är beklämmande, liksom hennes hycklande. Å andra sidan är det knappast något nytt med politiker (att vara LO-boss är att ha en politisk position) som säger en sak och gör en annan. Inte heller är det något nytt med politiker som blåljuger utan att blinka.

Svenska media klarar oftast bara av att ägna sig åt en story i taget. Det känns inte som att bonushysterin är viktig nog för att fortsätta att utgöra den storyn."

Federley får också vara med på ett hörn, säger följande:

"Efte ratt under många år har sett katastrofhanteringar hos regeirngar, företag, organisationer och partier börjar mönstret bli bekant. I det första skedet sluter sig lendingen kring ledaen i ett försök att rädda situationen.

I nsta steg blir det en melankolisk tystnad som vare sig säger bu eller bä men som inte låser nästa ledarskikt vid en eventuelt skadekjuten högste ledare.

Därefter kommer situationen där antingen ledare väljer att gå om den inte lyckats lägga skulden på någon annan som fått gå. Alternativet är att kraven på avgång kommer och att tvingas till avgång vilket aldrig är en höjdare. Avgång genom krav i stället för egen avgång leder inte till glorior i de historiska annalerna.

I steg två är vi nu vad gäller Wanja Lundby Wedin och hennes bonusframröstande. Några av de fackliga ledarna har redan börjat tystna. Det är väl vad jag förstår av Svd:s ledarsida i dag kommunals Ylva Thörn som hårdnackat försvarar LO-basen så att Ylva Thörn blir Sveriges svar på Bagdad Bob. - Nej vaddå? Allt är som vanligt och det går lysande!

Med det tryck som är både fårnomvärlden och från gräsrötterna kommer det nog att gå ganska snabbt fram till den punkt där Wanja Lundby Wedin får bestämma sig för sin framtid. Annars gör nog rörelsen det åt henne.

Det hon gör spiller så klart över på sossarna som redan har det tungt. Gropen de står i blir allt djupare och den som gärver snabbast nu är Wanja Lundby Wedin. Inte mig emot men valrörelsen skulle bli mer spännande om de hade någon troväridghet kvar. Att vinna valrörelsen mot någon som sitter nere i en grop med tvångströja och munkavle känns nästan kymigt. "

Så, då får vi se om blir några mer bLOnus-inlägg. ; )

Djur och svensk fackföreningesrörelse

Ett helt underbart inlägg, "Vem lurar vem?" kom in i readern och jag bara måste hänvisa till den. Tanja Bergqvist är ju hur briljant, skarp och rolig som helst - läs!

En aptitretare:

"Det mänskliga psyket är komplext, logiken saknas ofta. Hur kan vi förstå och tolka det hyckleri som vissa skamlöst ger uttryck för, och hur ska vi då agera? De teorier som finns för samarbete inom djurriket, exempelvis reciprok altruism som bygger på en balansgång mellan ärlighet/samarbete och fusk/svek, går också att applicera på samarbete människor (eller grupper av människor) emellan. För att den reciproka altruismen ska fungera krävs en sund skepsis mot andra, vilket är naturens självreglerande mekansism för att hålla antalet fuskare nere. Detta borde vara tillämpbart inom flera olika sfärer även om det ger en förenklad bild av hyckleriet i landet."

Hur mycket är en jude värd?

Det var ju en anmärkningsvärd fråga kan man tycka. Ja, det är en fråga som är värd att uppmärksamma.

Hamas kallar ju judar för söner av apor och svin. Jag tolkar det som att judar då är utan mänskligt värde. Då är de ju intressant att se att man värderar en jude - i detta fallet Gilad Shalit - mer än 1.000 palestinska fångar varav då 450 verkar vara heliga jihadkrigare. Eller hur skall man tolka följande?

Läser om Gilad Shalit i inlägg hos MXp:

"Denna soldat har varit fånge i mer än 1000 dagar. Den nuvarande regeringen ville föra tillbaka honom. Men Hamas kräver 1000 fångar i utbyte, och på deras lista finns 450 terrorister med blod på händerna. Man vet av erfarenhet att om dessa mördare befrias, kommer mer israeliskt blod att flyta. Media pressar på för att föra hem honom oavsett priset. Detta skulle vara fel och oansvarigt för nationens bästa, eftersom många mördare bara kommer att återvända till terrorism och döda ännu fler människor."

Vad gäller djurliknelsen kan jag bara säga jag tycker det hela är synnerligen svinaktigt.

Uppföljning: Hata muslimer nya folksporten

I mitt tidigare inlägg - genmäle mot Anders Malms artikel - där jag väntade på andras reaktioner mot herr Malm vill jag nu så återge Johan Norbergs reaktion:

"11:08 - CHARLATANEN ANDREAS MALM:

Charlatanen Andreas Malm är i farten igen. Nu med en 747 sidor lång, ilsken, förvirrad och osaklig bok om islamofobi. Han inleder med att förklara varför han havererar så här:

"I tre artiklar på Dagens Nyheters kultursidor i februari 2008 försökte jag förklara varför [islamofobin är farlig]. Ingenting jag någonsin skrivit har väckt sådan storm. Bara i DN publicerades 17 inlägg, bloggosfären stod under vattten, svallvågor slog in i radio, teve och landsortspress och med flera hedervärda undantag löd den vanligaste reaktionen: islamofobin existerar inte. Hatet mot muslimer är ett icke-fenomen. Den kritik muslimerna utsätts för är fullt legitim.

Det avgjorde saken.

Jag ville inte skriva den här boken. Jag var tvungen."

Och den beskrivningen är en regelrätt lögn. Anledningen till att Malms artiklar väckte en sådan storm var inte att han skrev om islamofobi, utan att han ljög om vilka som företrädde den och vad de hade sagt (bl a jag), därför att han inte framför allt hatar islamofobi - han hatar liberaler och gör allt för att kleta ned oss med associationer som inte har med oss att göra.

Bloggare och gammelmedia, journalister och läsare från vänster till höger beslog Malm med lögn efter lögn - inte missförstånd, inte ens illvilliga tolkningar, utan nakna, medvetna lögner. Det är klart att han vill glömma det. Han fick stöd från en enda person, DN Kulturs chef Maria Schottenius vars försvar var att det förmodligen inte finns kategorier som "sant" och "falskt".

Det är detta som gör Malms försök till comeback så patetisk. Även om han skulle råka hitta någon liten poäng på de 747 sidorna är han en så genomusel företrädare för anti-rasism, därför att han inte har någon som helst trovärdighet, hans debatteknik är att larma och göra sig till, ljuga och hitta på. En sådan bok är en glad överraskning för de som hatar muslimer."

Ja, det var det. Tack Johan.

Till sist en fundering....

Kanske Anders Malm sedan också kan få Jan "jävla papegoja" Myrdals Leninpris? Ett pris som "tilldelas"olydiga samhällsdebattörer" som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition". Ja, det måste ju vara ett synnerligen eftertraktat, eftersträvansvärt och värdefullt pris skapat av herr Papegojas egen förmåga till olydighet och tillika dumhet om man betänker herr Papegojas försvar diverse totatlitära regimer samt förnekande av diverse folkmord där även ett, om än inte en direkt förnekelse så åtminstone ifrågasättande av förintelsen - världens mest väldokumenterade mord.

Detta pris har ju nu alltså nu redan förärats Mattias Gardell för att han "på ett ovanligt och modigt sätt tagit brett intellektuellt ansvar långt utanför de akademiska sammanhang där han har sin utkomst". Han har skrivit böcker som "Bin Ladin i våra hjärtan" och "Tortyrens återkomst", men även engagerat sig i solidaritetsmanifestationer som Ships to Gaza." Herr Malm torde ju ligga bra till för nominering åtminstone. (Citat hämtat från Bohuslänningen.)

Kanske även Lotta Gröning är med som prisutdelare? Läs Ingerö. Läs Svansbo. Svansbo: "Läs mer om vad Lenin gjorde med uppstudsiga författare här."

Dawit och fördelen med demokratier

Inte utan att man är glad man lever i demokrati och det är inte i en demokrati som Dawit Isaak är på besök i. Dawit är fängslad i en diktatur. Eritrea heter landet. Dawit, svensk medborgare som han är, har nu varit inburad i åtta år. Åtta!

Trots omvärldens påtryckningar händer föga. Frågan blir ju då hur påtryckningar på förtryckande regimer fungerar? Ja, det har ju sällan fungerat innan och inte nu heller. Dialog och förhandling är ju inget typiskt kännetecken för totalitära regimer och ideologier. Läs exempelvi artikeln "Ambassadören - Ta ert bistånd och stick" i Expressen.

"Påtryckningar hjälper inte En klar majoritet av Sveriges riksdagsledamöter kräver av Eritreas president att Dawit Isaak friges omedelbart. Men ambassadören säger att internationella påtryckningar inte kommer att hjälpa. Om att EU nu diskuterar att strypa biståndet till Eritrea om inte politiska fångar friges säger Yonas Manna:
- Det är oerhört vulgärt att hota på det sättet.

För GP berättar Yonas Manna att han själv lärde känna Dawit Isaak och hans familj i Sverige under 1990-talet. Ambassadören kallar Dawit Isaak för ”en trevlig kille”. GP:s Gabriel Byström pressar ambassadören med frågor kring om han gjort något för Dawit Isaak. Ambassadören svarar nej.
- Att tycka något och att agera är två skilda saker. Om jag som statsanställd skulle åka till Eritrea och säga att vi borde frige Dawit Isaak - nej, det skulle bli löjligt.

Varför?
- Expressen frågar en massa personer just nu vad har du gjort för Dawit Isaak? Nu frågar du mig samma sak. Allvarligt talat... Om du är medlem i administrationen så finns det en massa saker som du bör göra och andra du inte bör göra. Det finns saker jag tror på, det här är inte en av dem, säger Yonas Manna till GP.

GP frågar vad Yonas Manna har att säga till Dawit Isaaks tre barn hemma i Göteborg.
- Jag önskar dem lycka till."

Som sagt, inte utan att man är glad man lever i demokrati där får fina killa leva i frihet, det är just detta som gör demokratin så fängslande.

Kan inte låta bli om LO

Sade jag inte skulle inlägga mer om LO och bonusar men kan inte låta bli.

I inlägg av Ingerö tar han upp det något komiska faktumet att det snart är dags för bonus-debatt i riksdagen. Hur så komiskt? Jo, SAP hade ju med sina oppositionskollegor begärt denna möjlighet till rosenbadskt skitkastande innan detta Wanja-debaclet aka LO-bonus! Långnäsa? Yes!

Ingerö konstaterar:

"På torsdag vankas det riksdagsdebatt om jättebonusar. Detta på begäran av oppositionspartierna med socialdemokraterna i spetsen. Jag kanske inte behöver nämna att debatten begärdes innan LO-bonusarna kom till allmänhetens kännedom. Så kan det gå när man vill använda riksdagens regelverk för att kasta skit på politiska motståndare. Ska bli intressant att se om Thomas "moralpaniken" Östros tar debatten själv eller om han i sista stund "får förhinder" och kallar in en ersättare... Debatten startar 12.00 och direktsänds i SVT2 och SVT24. Fram med chips och dippsås!" Det är så man funderar på att ta ledigt för att bevittna spektaklet!"

Vad gäller de egna leden inom LO - toppen - så sluts de. Läser hos Ingerö:

"Aftonbladet har ringt runt till LO:s olika förbundsordförande och funnit att Wanja Lundby-Wedin har deras förtroende. Även notoriskt stökiga förbund som Transport och Elektrikerna tycks vara med på båten, vilket säger något om hur allvarligt den fackliga familjen ser på läget.

Den gemensamma nämnaren är att de alla säger sig uppfatta hennes okunskap om det egna styrelsearbetet som trovärdig, vilket naturligtvis är intressant med tanke på att just detta är det minst trovärdiga i hela historien. Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Hans-Olof Nilsson står för dagens bästa Badgad-Bob:

"Det jag kan konstatera är att Wanja har varit väldigt öppen med sina tankar kring det här."

Detta efter att hon gjorde sig oanträffbar i nästan två dygn, påstod sig vara okunnig om chefslönerna i ett företag vars styrelse hon suttit i sedan 1994, och sade sig inte känna till tydligt tryckta formuleringar med hennes namnteckning under. Dessutom har hon hittills bara kommenterat avtalen inom AMF Pension. Någon kommentar om AFA-historien har vi fortfarande inte hört.

"Öppen med sina tankar", sa han..."

Flera inlägg:

Johan Norberg säger så här:

"I ljuset av hur LO och Svenskt Näringsliv (inte) har skött sin gemensamma baby AMF börjar man nästan känna att ödets ironi är lite väl elakt mot de röster som svarade på krisen och finansvärldens excesser med att nostalgiskt efterfråga svensk industrikapitalism, samförståndslösningar och klassisk korporativism."

Federly undrar:

"Är det någon som verklgientror att Wanja inte visste vad hon beslutade? Att hon inte fått nos om dessa bonusar hon besluta tom under 15 år? I så fall skulle det nog vara skäl för att låta madame snarast gå vidare mot nya uppdrag."

Dick Erixon har liknande funderingar:

"Hur kan man vara så tappad bakom vagnen att man inte vet vilka beslut man röstat för?! Hur kan Socialdemokratin göra anspråk på att styra landet om deras högsta representanter har noll koll på vilka beslut de fattar?

Borde inte socialdemokraterna gå i någon sorts grundkurs om hur styrelsearbete fungerar innan man vill överta regeringsmakten?"

Johan Hedin säger följande:

"Att privata företags ägare genom styrelsen vill rekrytera branschens allra bästa är inget konstigt. Inte heller att man är beredd att fatta ett beslut som innebär stora kostnader för företaget för att få rätt person. Det är en balansakt som ligger helt i händerna på de som bär de fulla ansvaret - ägarna och ägarnas representanter.

Att dessa kostnader disponeras så att den rekryterade personen får mer om han eller hon lyckas bra i sitt jobb (att göra företaget i fråga mer värt) och mindre om det inte går lika bra, tycker jag personligen är en attraktiv modell som minskar risken för företagets ägare och som placerar personen i samma incitamentsbåt.

En helt annan sak är det när det är fråga om skatte- eller medlemsfinansierade verksamheter.

Särskilt pikant blir detta när styrelseledamöter och sådana som ska företräda medlemmars intressen slår på stora moraltrumman kring andra (och privata) verksamheters bonusar och sagolöner.

Vi som har hållit på ett tag minns säkert en av LO's mer färgstarka ledare. Stig Malm. Han fick faktiskt lämna sitt jobb tack vare sin medverkan i att beviljat miljonfallskärmar till en chef för ett av LO delägt bolag, BPA."

Och att Wanja o Co nu:

"försökt göra något slags klasskampsnummer av bonusar och resultatlöner. Samtidigt som hon och en hel rad del andra namnkunniga LO-toppar sitter och beslutar om att sätta sprätt på 100 miljoner av deras medlemmars/pensionsspararnas pengar i en i mitt tycke oförklarligt hög ersättning."

Nu får det räcka om bonus och LO. =bLOnus?

En tyst verklighet

"Ett möte i framåtanda". "Den tysta verkligheten". Så inleder Ilya Meyer ett inlägg vilken jag tar mig friheten att nu infoga härunder:

"Hårt arbete, gemensamma infrastruktursatsningar, forskning och utveckling inom områden som gagnar lokalbefolkningen och som ger möjligheter till exportinkomster.

Måndag 23 mars kom Israels Ambassadör Benny Dagan på besök till Göteborg tillsammans med Yossi Akerman, Ambassadråd och Handelsattaché. Under dagen besökte de företrädare för olika tongivande regionalpolitiska och industriella/kommersiella institut och på kvällen var ambassadören gästtalare vid Samfundet Sverige-Israels årsmöte.

Benny Dagans tal och de fördjupningar som Yossi Akerman gav de församlade gästerna andades framåtvision och en stark tro på hårt arbete som ett sätt att bygga starka broar för allas gemensamma bästa.

Ambassadören sade att han visserligen kunde ha stått och gett en lång presentation om allt det negativa som drabbar ett Israel som är älsklingshatobjektet för en allt mer marginaliserad och socialt fjärran vänsterrörelse. Men han påpekade att han hellre belyste de många möjligheter som allt mer kännetecknar relationen mellan Israel och Sverige. Han poängterade att ju mer extremkrafterna propagerar för bojkott av Israel och ju svårare de försöker göra livet för israeler både hemma och utomlands, desto mer tvingas israeler arbeta och desto mer uppfinningsrika tvingas de bli för att överleva. Alltså har bojkottivern exakt motsatt effekt – israelerna blir istället allt mer kreativa, de tänker i helt nya banor och resultaten syns i ständigt ökade exportsiffror år från år.

15-0 till Israel, med andra ord, innan matchen ens har börjat.

Men vi ska kanske inte prata tennis i dessa tider av svenskt Davis Cup-nederlag mot Israel i ett Malmö som kännetecknades av extremvänsterns och islamismens härjningar och en primitivitet som inte hör den moderna världen till.

På besök hos Landshövding Lars Bäckström, Västra Götalands län, pratade Benny Dagan och Yossi Ackerman om flera projekt av gemensamt intresse, inte minst inom livsviktiga områden som vattenteknologi och mer ekologiskt hållbar huskonstruktion.

Så medan Iranstödda Hizbollah in norr, som har kapat Libanon, fortsätter att arbeta med Iranstödda Syrien om olika sätt att förhindra Israel från att få färskvatten via Jordanfloden; och medan Iranstödda Hamas i söder, som har kapat Gazaremsan, fortsätter att minera bostadshus och skjuta raketer mot israeliska bostadshus från skyddet av palestinska bostadshus, diskuterar Israel och Sverige hur man kan förbättrar utvecklingsländernas tillgång till rent vatten och hur man kan bygga hus av återvunnet material för en ekologiskt hållbar miljö.

Vi lever sålunda i en kontrastens samhälle. ”Khaiber Khaiber” skanderas av hundratals rasistiska muslimska våldsdyrkare i Malmö när en handfull israeler kommer till Sverige för att spela tennis, samtidigt som just israelisk teknologi tillsammans med svensk expertis och gemensam framåtanda ger den saudiska oasen Khaiber rent dricksvatten till gagn för oasens muslimska befolkning.

Samfundet Sverige-Israels värd för den israeliska delegationen i Göteborg var riksdagsledamoten Annelie Enochson. Hon nämnde att de följande dag skulle träffa företrädare för rederierna på västkusten för att bland annat diskutera möjligheterna till samarbete när det är dags att börja transportera Israels nyupptäckta gasfyndigheter utanför Haifas kust.

Framåtanda och gemensamma intressen, till gagn för alla. Sådant som får de röda i Sverige att se ännu rödare.

Vid ett tillfälle vid Samfundets möte nämndes det israeliska företaget ”Better Place”, en miljardsatsning på inte bara elbilar – som egentligen är den minsta och enklaste delen av satsningen – utan en hel infrastruktur för ett paradigmskift bort från fossila bränslen för personbilstransporter till el som bränsle i bilar. Det innebär förutom bilarna även ”tankningsställen” där man snabbt och enkelt byter ut bilens hela batteripack mot en fullt laddat ersättare på samma tid som det tar att fylla på en tank med arabisk terrorsponsrad olja. Förutom Israel har Danmark, Beneluxländerna, Australien och några stora städer som New York och London visat intresse för systemet. Arabvärlden ser med stigande oro på denna utveckling eftersom det innebär slutet för den oljefinansierade vägrarfronten som under flera decennier effektivt lyckats använda olja som vapen för att förhindra försoning och fredlig utveckling mellan Israel och dess grannar.

Tänk om det som politiska storheter som Menachem Begin, Anwar Sadat och Bill Clinton inte riktigt lyckades med vid politiska förhandlingsbordet – fred i Mellanöstern – istället åstadkoms vid styrelsebordet hos ett israeliskt storföretag. Och att alla vinner på det lugn som sedan resulterar.

Och om vi ändå andas framtidsoptimism, hårt arbete och brobyggande genom gemensamma ansträngningar, tänk följande scenario – och kom ihåg att ni läste det först här:

Det israeliska företaget ”Better Place” köper upp det krisdrabbade Saab och gör det som dess amerikanska ägare aldrig lyckades göra – uppmärksamma de anställdas enorma drivkraft, tekniska kunnande och framåttänkande forskningspotential.

Och sedan utnyttjade dessa svenska värden i utvecklingen av ”Better Place” och leverans av transportsystemet ifrån lilla Sverige till en ivrigt väntande – och renare – värld.

Svenska jobb som räddas, svenskt kunnande som stannar inom landet, en ny generation unga svenska gymnasieingenjörer med jobb att se fram emot när de lämnar skolan.

Saker som får Lars Ohly, Ilmar Reepalu och Andreas Malm att se rött."

Ja, det vore ju ett intressant scenario. Dock skulle väl SAABs anläggningar då förmodligen bliva föremål för Global Intifadas och AFAs aktioner kan man tro......

Gaza och HBT-frågor

Lite skoj så här en tisdagförmiddag kanske kunde vara på sin plats, eller? Jo, så klart!



Var det någon som tänkte diskriminering? ; )

Lögn Organisation

Är detta vad som döljer sig bakom LO? Nej, så klart inte. I sig. Men man undrar ju om de vindar vilka vina kring Wanja just nu.

Ingerö citerar sitt favorituttalande av Wanja: "Det här stämmer inte med de beslut som jag upplever att vi har fattat." OK.....?

Ingerö säger om DN att blaskan ifråga tillåter Wanja "snyfta som vore hon en politisk lättviktare och inte en av landets mäktigaste personer." Ingerö undrar "hur stor trodde Lundby-Wedin att pensionsavräkningen var, och vad stödde hon denna tro på? Efter femton år i styrelsen, varav nio som den ena ägarens främsta representant, borde hon rimligen ha en uppfattning om löneläget för de allra högsta cheferna."

Intressant följa utvecklingen av detta. Kommer dock inte lägga ner mer tid på detta i min blogg, överlämnar det till andra såsom exempelvis Ingerö och Dick Erixon som gör det så bra.

Flathet mot politiskt våld

Om det skriver Dick Erixon i inlägg idag. Läs inlägget där Dick avslutar med:

"Någon gång måste rättsstaten säga ifrån att det här inte är acceptabelt. Alternativet är att våldsverkarna tar över makten och alla som vill påverka måste skaffa sig vapen och använda dem."

Agenda 2010 - värderingsskiftande reformer

I inlägg hos Munkhammar står om, samt finns i pdf, "den nya rapporten "Agenda 2010 - om möjliga värderingsskiftande reformer" (Munkhammar Advisory) skriver Niclas Holmberg om vilka reformer som bör prioriteras av Alliansen inför nästa mandatperiod.

Rapporten erbjuder en lista med konkreta åtgärder värda att beakta för dem som önskar liberaliseringar och medborgarnas stöd för dessa."

Har just laddat när och börjat läsa - gör detsamma du med!

Inledningen torde locka till läsning:

"Människors normer, värderingar och beteenden påverkas av en rad faktorer. En av dessa är samhällets olika institutioner, lagar och system. Inte minst har ekonomipristagaren Douglass North bidragit till teori om både de formella och de informella institutionernas roll. I samhällen med hög skatt på arbete är den svarta sektorn och det obetalda hemarbetet större. I kommuner med många som lever på bidrag är det fler som röstar på partier som vill fortsätta betala ut omfattade bidrag. Företagare har generellt en syn på staten som börda snarare än hjälp, varför företagare bär på mer liberala värderingar.

Socialdemokraterna hade makten i Sverige oavbrutet 1932-1976. Självklart har deras maktinnehav påverkat det svenska samhället, dess institutioner och dess medborgare. Gunnar Sträng yttrade till och med en gång att ”Steg för steg ska detta samhälle socialiseras, men man ska inte basunera ut det på gator och torg där det så lätt kan missförstås”. Politik för att alla ska gå i samma kommunala skola har motiverats med att det skapar större jämlikhet. Likaså en politik för att alla ska ingå i samma pensionssystem. Tanken var att permanenta maktinnehavet just genom att långsiktigt skapa en lagstiftning som gynnade den egna maktproduktionen.

Men det Sverige som humoristiskt porträtteras i ”Fyra nötcrème och en moviebox” finns inte längre. De senaste 25 åren har Sverige förändrats från det som successivt infördes från 1932 och framåt. Sverige har liberaliserat – av både röda och blåa regeringar. Svenskarnas värderingar och beteenden har också ändrats som en följd. Många var dem som opponerade mot reformer då, men som i efterhand accepterat dessa. Säg den som vill ha Televerket åter idag?

Ekonomisk-politiska reformer bör ha ekonomisk-politiska resultat som huvudmål. Men det ska inte ignoreras att det i reformerna också finns långsiktiga effekter. Lagar kommunicerar och skapar referensramar och påverkar på så vis det svenska samhället i bredast tänkbara mening. En politik för socialisering gjorde svenskarna mer benägna att alltid lita till staten och politiken. Men en politik för liberalisering har skapat större mångfald och globalisering. Den har skapat stöd för valfrihet och andra liberala idéer. På det viset kan reformer leda till en opinion som underlättar vidare reformer.

Denna rapport handlar om vilka områden som är viktiga att fokusera på, för en fortsatt frihetlig framtidsagenda från just detta perspektiv. Reformerna är tänkta att kunna genomföras efter en valvinst 2010."


Måste uppdatera direkt - detta är synnerligen intressant och viktigt:


“Beskattningens konst är att plocka gåsen på så mycket fjäder som möjligt med minsta möjliga kackel.” Det var den franske finansministern Jean-Baptiste Colbert som avslöjade hemligheten. Under 1600-talet lyckades han öka Ludvig XIV:s skatteintäkter från 25 till 80 procent. Likheterna med Sverige är slående. Det har rimligen funnits ett systematiskt intresse hos ledande socialdemokrater att dölja skatternas storlek. Det finns ett påtagligt incitament för den som gillar höga skatter att se till så det inte framgår hur höga skatterna egentligen är.

Alliansregeringens jobbskatteavdrag är en minst sagt omfattande reform. En sjuksköterska i Surahammar med en månadsinkomst på 20 000 kronor har fått 1 200 kronor mer i månaden att ha kul för. Inkomstskatteuttaget har minskat med närmare 75 miljarder. Bortsett från jobbeffekten vill säga. Om vi räknar in jobbeffekten har skatteuttaget ökat. Det kan jämföras med andra väldiskuterade reformer som avdraget för hushållsnära tjänster, omkring tre miljarder, och avskaffandet av förmögenhetsskatten, omkring fem. Problemet är bara att folk inte vet om att de fått något jobbskatteavdrag. Enligt en opinionsmätning från Sifo har två av tre inte märkt av att de fått någon inkomstskattesänkning. Man kan till och med läsalönespecifikationer upp och ner, utan att hitta något jobbskatteavdrag. Det är först på den förtryckta deklarationsblanketten det slutligen går att utläsa kryptiska och väl undangömda “skattereduktion för arbetsinkomster”. De sänkta bidragen och avdragen har däremot blivit mer synliga. De är mer specifika. Kanske är det därför som hela 45 procent av väljarna upplever att de missgynnas av regeringens politik, enligt en undersökning som Synovate gjort åt tidningen Fokus sommaren 2008. Bara 33 procent upplever att de gynnas."