Självständiga skolor och ekonomisk frihet

Två bra inlägg av Jacob Lundberg, som vanligt. Inläggstitlarna talar för sig själv.

Det första inlägget/titeln "Självständiga skolor når bättre resultat" ges för handen av "En gedigen undersökning" som visar att "de skolor som fick större självständighet uppnådde bättre undervisningsresultat. Fler lärare anställdes, rörligheten i lärarkåren ökade och elevfrånvaron minskade. Andelen elever som fick godkänt ökade med tio procent. Högst hälften av förbättringen tros bero på att duktigare elever sökte sig till de omvandlade skolorna. Vinsten i ökad framtida lön uppskattades till över en miljon dollar för en årskull på en genomsnittlig skola."

I det andra inlägget "Kapitalism ger välstånd" sammanfattar Jacob i inledningen att "Både en enkel jämförelse av världens länder och i princip all forskning bekräftar det som få har förnekat sedan murens fall: Mer kapitalism gör länder rikare och minskar fattigdomen."

PR för Jacob Lundberg
Vill passa på att säga att ni som ännu inte uppmärksammat Jacobs blogg - gör det! Jag är säker på att vi kommer att få se mycket av honom vilket skall bli spännande att följa. Inte nog med att han har huvudet på skaft och uppvisar ett skarpt intellekt och kunskaper, han förmår också att på ett enkelt sätt förmedla det. Han är som Johan Norberg på det sättet och det är inte en dålig jämförelse. Jacob tvekar inte, vad jag förstått, att kasta sig in och över vad som. Han gör det bra. Kritiken mot honom för hans unga ålder faller dock platt, detta blev tydligen angreppet när han gav sig in i en debatt mellan Johan Norberg och Daniel Ankarloo avseende Marknadsmyter. Johan Norbergs kommentar säger en del:

Daniel angriper mig för bristande källkritik eftersom jag hänvisar till en så ung person som Jacob. Jag råder alla att läsa både Daniel och Jacob så får var och en själv bedöma vem som behärskar materian bäst och behandlar den mest moget.

Tummen upp för dig Jacob!

Flum vs Disciplin

Bra bloggat av Dick Erixon om svenska skolans förfall - "Ingmar Bergmans grepp om skolan måste upphöra".

Ingmar Bergman styr svensk skolpolitik. Han skrev manus till filmen “Hets” (1944), och sedan dess har det stegvis blivit fullständigt tabu att kräva ordning och reda i skolan.

Idag är det inte lärarna som sätter skräck i eleverna, utan tvärtom. Det är lärarna som springer och gömmer sig medan eleverna skapar skräckvälde i klassrum, korridorer och uppehållsrum. Rollerna är ombytta.

Och så undrar politikerna varför eleverna inte lär sig något i skolan….

Eller som skolverkets generaldirektör Peter Thullberg sa i radion igår: ”Det är nästan tragiskt att en så rik skola som den svenska genomgår den här utvecklingen.”

Han citeras i Sydsvenska Dagbladets ledarartikel, Bakläxa för skolan:

Sedan mitten av förra decenniet har grundskolan gått mot ständigt försämrade kunskaper och alltmer segregation. Likvärdigheten minskar och elevers sociala bakgrund får allt större betydelse för deras skolresultat.

Men att dividera om huvudmannaskapet för skolan, som artikeln gör, är meningslöst. Det handlar om ett enda ord: disciplin.

Om elever ska lära sig något vettigt alls, måste det råda en studiemiljö där kunskap sätts i fokus. Så har det inte varit på årtionden. Skolorna är dagis, där anarki råder. Ingen respekt för något. Allra minst för kunskap.

Det är dags att lärarna får tillbaka makten. Och att de har ryggrad nog att hävda sin plats. Det kräver uppbackning av regelverk och skolledare. Något som, vad jag hör, bara finns på pappret. Ingen försvarar en lärare som hamnar i konflikt med bråkiga elever. Eleverna har rätt. Läraren anklagas för att vara en “Caligula”, som latinlektorn i Bergmans film (utmärkt spelad av Stig Järrel).

I en tid då den globala konkurrensen blir mördande hård, och kunskaper är en förutsättning för att hänga med, då väljer Sverige att avveckla allt vad utbildning heter. Man förvandlar skolorna till lekstugor och gör kunskap till något tråkigt, med låg status.

Man kan tycka skattetrycket är åt skogen, att reglerna för företagen snärjer deras växtkraft. Men ingenting är mer allvarligt än att de uppväxande generationerna får lära sig att kunskap är skit och att man inte behöver förkovra sig för att klara sig i livet.

Flumskolan är Sveriges undergång.

Är det undra på att man vill sätta sina barn i privatskola? Och månne det är därför motståndet är så stort mot just privatskolor, att det är att erkänna den svenska skolans tillbakagång? Dock, även om svensk skola vore bättre - varför skall inte jag få välja var att sätta mina barn? Vem angår väl det förutom mig och min familj? Nej, precis - ingen!

Nu är det dock inte bara skolan som är ett stort flum enligt min mening. Alla medborgare är över huvud taget betraktade som en sorts varelser som icke är kapabla till att ta ansvar för sitt eget liv. Således rota överheten i alla delar av våra liv. Där finns ju sedan dem som tycks önska att staten inte enbart skall rota utan ta över och förvalta oss helt och hållet. Alliansen har varit allt för fega att lyfta fram individen och individens frihet, integritet och eget ansvar - hoppas att de förändringar som tycks äga rum hos Centern och KD är positiva tecken på förändring. Alternativet är dock uteslutet, där är där överheten personifierad finns - de vilka önska konfiskera våra pengar för att sedan fördela såsom de känner vara rätt.


När skall så människan äntligen få myndigförklaras?!


När skall jag få lämnas ifred!?

Appropå skolan

Följande intressanta rader är hämtat från Every Kinda People. Berit skriver:

"Båda mina amerikanska barnbarn går i privat skola och så länge deras föräldrar har jobb och vi i den äldre generationen hjälper till, har vi råd, trots att det är dyrt.

Det har emellertid inte alltid varit så. Under kolonial-tiden och innan revolutionen, var privat utbildning det vanliga. Utbildningen följde i stort den "fria marknadens" regler. Det fanns ett
brett utbud av specialiserade skolor, religiösa institutioner, förberedande college för akademier, skolor som drevs genom välgörenhet och guvernanter. Under perioden efter den amerikanska revolutionen fram till 1830-talet, var akademier standardformen för utbildning i USA. Dessa finansierades oftast genom privata gåvor.

Men under tidigt 1800-tal började man snegla på vissa länder i Europa, särskilt Preussen, där regeringens kontroll av utbildning var i ropet. 1817 yrkade en grupp i Boston på ett system med statliga skolor och ett gradvis avskaffande av de privata. Man påstod att det var nödvändigt för att säkerställa utbildningen av de barn som av olika anledningar inte fick undervisning.
96% av alla barn i Boston var inskrivna i en privat skola av något slag, men de återstående 4% var skäl nog för att motivera ett övertagande av hela undervisningssystemet.

Det ursprungliga kravet om full statlig kontroll av utbildningen misslyckades, så dess förespråkare bytte taktik. I stället för ett totalt övertagande av privata skolor talade man sig varm för gradvisa förändringar. Genom att fokusera på de fyra procent av barnen som inte gick i skolan, och strunta i de nittiosex procenten, kunde man öka antalet skattefinansierade skolor. Med dagens ordval kan vi säga att de krävde ett "offentlig alternativ" i utbildningen för att "konkurrera" med den privata sektorn.

Efter inbördeskriget blev skatte-finansierade skolor det vanliga. Detta var verkligen en mycket stor förändring från laissez-faire strategin man haft tidigare, men det var den tidens "Hopp och Förändring". "Om barn hör hemma i republiken, är det givetvis en skyldighet för staten att se till att de är välutbildade."

De privata skolorna, som varit standard under så lång tid, trängdes naturligtvis ut ur bilden.
De privata institutioner som finns kvar i dag är till största delen "Ivy league" universiteten. Detta är inte förvånande, eftersom de flesta människor inom låg-och-medelklassen inte har råd att betala för samma tjänst två gånger - en gång genom skatterna, och igen i form av avgift till privat undervisning. De privata skolorna kan naturligtvis inte konkurrera med de statliga subventionerade alternativet.

Faktum är att privat utbildning har så grundligt trängs ut, att mycket få människor i dag kan föreställa sig att den fria marknaden skulle kunna erbjuda prisvärd alternativ undervisning till alla socio-ekonomiska nivåer. Oavsett hur många historiska exempel man ger, oavsett hur många exempel på privat undervisning i tredje världen som man visar på, oavsett hur många ideella utbildningsinstitutioner man räknar upp, kan de flesta människor inte acceptera tanken att utbildning kan skiljas från regeringen."

"Minnet är kort" heter inlägget.

Statsintervention är bedrägligt är min kommentar.