Just skummat igenom Google Readern och såg det nu var ett och annat inlägg här och var om yttrande- och religionsfrihet med anledning av Schweiz folkomröstning om minariteter.
Det finns två tendenser i Europa; krympt yttrandefrihet till förmån för religioner, och krympt religionsfrihet för muslimer "om européerna själva får bestämma.
I Dick Erixons inlägg"Minareter i väst, men inga kyrkor i Saudi-Arabien" står att läsa om en intervju med en Imam:
Imamen, verksam i väst, kräver minareter här, men försvarar inte rätten att bygga kyrkor i Saudiarabien. Samtidigt hotar imamen med att al-Qaida kan intressera sig för Schweiz om landet röstar emot minareter.
Hos Every Kinda People finns två inlägg. Ett om'minareterna i Schweiz' och ett om'yttrandefrihet i England'.
I det första står bland annat följande starka ord: Så snart arabiska oljepengar är inblandade finns det anledning att misstänka att det blir en wahabisk indoktrineringsanstalt för kvinnoförtryck och helig terror.
I det andra står att: "Ett kristet par i England riskerar att förlora sin affärsverksamhet efter att ha åtalats för att debattera islam med en muslimsk gäst" varefter "en muslimsk kvinna klagade på att hon blivit kränkt. Diskussionen på hotellet handlade om huruvida Jesus var Guds son, eller bara en liten profet i islam." Paret blev arresterade.
Jacob Lundberg skriver att "Schweiz visar att majoritetstyret måste begränsas":
Bara för att 57 procent har röstat för att inskränka den privata äganderätten betyder det inte att det är rätt. Förhoppningsvis kan den här folkomröstningen leda till en förnyad demokratidebatt i Sverige som gör att vi får en författningsdomstol som kan garantera individens rättigheter mot övergrepp från majoriteten.
Ett litet tankeexperiment som slog mig idag på morgonen.
Tänk dig du lever i ett ganska stort bostadsområde. Du känner vissa väl, andra mindre väl men alla känner till varandra. Du har vetskap om vissa och mindre vetskap om andra. Dock, som alla andra människor, så har du en uppfattning om alla.
Ni har en rätt bra gemenskap. Inte så att ni gör allt tillsammans eller så utan mer så att allt flyter på, alla respekterar varandra på ett förnuftigt sätt. Var och en lever sitt liv som den vill och ingen lägger sig i andras förehavanden vilka de än månde vara, såtillvida det sker inom rimlighetens och lagens ramar så klart - ingen skall ju få störa, skada, kränka eller inkräkta på någon annan. Annars är allt frid och fröjd.
Sedan under ett möte, låt oss kalla det samfällighetsmöte, kläcker någon idén om att föra den goda gemenskapen vidare. Att man, eftersom man har så bra gemenskap och man bryr sig så mycket om varandra, om än på ett respektgivande avstånd, borde kunna ta hand om varandra mer konkret.
En gemensam kassa blir resultatet - efter ett majoritetsbeslut. Således lägger alla 25% av sin inkomst i denna kassa varur man sedan fördelar den efter det behov som finns på gatan.
Många tyckte det lät som en sund idé.
Du själv ligger inte högst i inkomst, inte heller lägst. Men du betalar dina 25% utan att egentligen får någonting tillbaks.
Andersson och Petterson dock har fått en mycket drägligare tillvaro.
Det som gnager dig nu är att du vet ju att Andersson tackat nej till diverse heltidsjobb, han väljer att jobba halvtid, ta bidraget ur den gemensamma kassan och vara hemma och snickra på huset. Nu kan han ju dessutom göra klart sitt projekt, han kan vara hemma och han får pengar.
Pettersson har aldrig brytt sig om någonting. Nu har han dessutom fått anledning att inte fortsättningsvis bry sig om något heller....
Olsson och Karlsson plus många andra familjer som aldrig innan klagat, de har fått allt gå runt ändå. De är lite konfunderade över situationen. De pengar de betalt till den gemensamma kassan får de ju liksom tillbaka. Nå, det får väl vara så. Fast, undrar de ibland, om det är samma pengar,varför betala? De tänker också att innan kunde de ju göra vad de ville med pengarna, nu är det styrt...
Du och familjer med högre inkomst ser hur pengar flyr iväg ur familjeekonomin. Ni klarar er gott och väl så det är ju inget problem. Dock börjar du undra vad det är du betalar till, vart allt slit av dina mödor går till. Du börjar inse att din förmåga finns till för att tillfredsställa behov hos andra, du lever ett liv för andras skull.
Dina pengar går åt till att tillfredsställa Anderssons och Petterssons "behov". Olsson och Karlssons liv är i stort sett de samma, de bryr sig inte. Du ser också att för att hålla iordning på denna gemensamma kassa och fördela pengarna måste det till några som jobbar på heltid.
Du inser att detta är ju vansinnigt. Varför skall dina mödor - din förmåga - gå till att tillfredsställa andra - andras behov. Du inser att din, innan den gemensamma kassans införande, fungerande samfällighet kommit att bli en samfällighet anpassade efter den sämste.
Skulle du ställa upp på en sån här sak i ditt område? Skulle inte tro det.
Dock är detta just vad vi alla ställer upp på dagligen, detta är innebörden av "att dra sitt strå till stacken". Det är inte så genomtänkt och gott som folk vill föreställa sig.
Du skulle inte ställa upp på det i ditt område, det skulle förmodligen bli för känsligt då du känner alla inblandade. En psykologisk bisarr situation.
Att betala till hela landet, "det gemensamma bästa" som det kallas är lättare. Det blir mindre personligt. Dock desto bisarrare. Du vet ju att du egentligen betalar för vilka främlingar som helst. Där finns många Andersson och Petterson vars "behov" tillfredsställs bara för att den stora massan Olsson och Karlsson bara låter saker och ting tuffa på - "det är ju säkert till något gott".
De som vill leva ut sina förmågor kommer till sist resignera, varför slita? Kanske man börjar dribbla med skatter och dylikt? Kanske man bestämmer sig för att flytta företagandet utomlands för att kunna driva det på ett vettigt sätt - ha råd att anställa. Företagare kan inte anställa folk pga av höga avgifter (har du en lön på 20.000/mån är den egentlig kring 40.000/mån!!!). Allt blir statiskt, Anderssonare och Petterssonare blir kvar tillsammans med flera bidragsbärare. Allt medan skatteverket på uppgift av de folkvalda politikerna - Olssons och Karlssons vare tack! - gör allt för att ta ut avgifter på livets alla områden och söka nya sätt inbringa skatt för Anderssons och Petterssons upphälle. Så klart går en mängd pengar åt till att hålla igång denna byråkrati också.
Så här lätt är det att skapa "rättigheter", rätt till jobb, rätt till bostad, rätt till ditt, rätt till datt - som växte allt detta på träd. Dock, det växer inte på träd. Allt detta är skapade värden, skapade av någon - av någon annan människa! Alla dessa rättigheter du tar för givet sker ALLTID på någons bekostnad, inte på statens bekostnad - glöm att staten har några egna pengar eller medel, det är också dina medel de nyttjar - utan på människors bekostnad och främst dem som lever ut sin fulla förmåga och skaparkraft.
De som bär samhällets utveckling framåt - vilka INTE är politikerna - är alltid desamma. Skillnaden är här att de får bära allas bördor. Är det då konstigt att företagare vill fly landet eller etablera sig utomlands från början när vi avkräver dem frukten av deras framgångar?
Jag har dock fått nog av denna bisarra samhällsidé som vilar enbart på stöld och oförtjänst.
Snart är det val igen. Det är upp till dig - och ditt ansvar finna ut vad du egentligen tycker och tänker och värderar - att välja det samhälle som vi medborgare förtjänar. Just det förtjänar, förtjänar vi ett samhälle vilandes på förtjänst eller oförtjänst?
Jag lade min röst på Alliansen sist. Är absolut inte nöjd med allt de företagit sig med. Dock är det ett steg i rätt riktning och det enda alternativet. En rödgrön opposition är för dig som värderar dig själv och ditt fria liv inget alternativ.
Den allrådande staten och "det gemensamma bästa" - ärligt talat, ger det dig inte egentligen en rätt fadd, bitter och unken eftersmak i munnen?
Kan inte låta bli att irritera mig över de befängda rättighetskrav som finns.
Rätt. På vems bekostnad?
Rätt till arbete. På vems bekostnad?
En liten liknelse då. Betänk att liknelser alltid haltar. Dock måste inte kontentan göra det!
Om arbeten växte på trän skulle man ju kunna i någon sorts allemansrättstanke kunna säga att "Varsågod, ta era jobb". Dock blir det problematiskt då denna allemansrättstanke kräver ett vilt äppelträd. Detta träd är det ingen som ansvarar för, ingen som sköter om. Torde ju också innebära att skörden blir relativt mager. Dessutom torde även endast ett fåtal njuta frukten då vetskapen om trädets existens borde vara ringa. Inget underhåll, ingen skörd.
För att ett icke vilt träd skall ge gott om frukt måste det skötas. Det skall planteras, drivas fram, klippas, gallras och hållas rent från ohyra - sen kan man skörda frukten av sitt arbete.
Säg att du för ett antal år sedan köpt en liten äppelträdsplanta och du låter trädet växa upp i din trädgård. För att det skall bli ett stort och friskt och fruktgivande träd kräver det din tid och din omsorg. Även när det är stort och fruktgivande kommer det att fortsätta att kräva din tid och din omsorg. Det här är ditt äppelträd, fruktskörden är ett resultat av ditt arbete. Skulle du anse det vara rätt att dina grannar eller andra utomsocknes främlingar skulle komma och kräva 'sin del' av skörden? Jag skulle inte tro det!
Ändå är det just detta som sker vad gäller företagandet. Likt äppelodlaren ovan har företagaren som lagt ner sin tid och sina mödor på att få sitt företag att fungera. Lika lite som det alltså är fel att komma och kräva frukt lika fel är det att ha rätt till arbete hos hos företagaren.
Det är endast odlaren som har rätt till sin frukt. Det är endast företagaren som har rätt till sitt företag.
Rätt. På vems bekostnad?
Några rättigheter att kliva in på din tomt och ta frukten av ditt arbete finns inte - det är stöld. Några rättigheter att kliva in på ditt företag och kräva rätt till anställning finns inte heller. Det är inte din rätt att kräva något du inte skapat och gjort dig förtjänt av.
Det är dina äppelträd, det är din frukt. Du kan göra vad du vill med den, det är din ensak. Det är ditt företag, produkterna är resultatet av dina mödor.
Det är din frukt, att äta, att sälja, att kasta bort. Det är ditt företag, att äga, att driva, det är upp till dig om och vem att anställa.
Kräver du rätten till någons frukt sker det på dennes bekostnad. Kräver du rätten till någons skapelse sker det på dennes bekostnad.
Kräv inte din rätt oförtjänt. Det som är oförtjänt är omoraliskt - det är inte ditt att kräva.
Lämna odlaren ifred - men handla gärna med honom. Lämna företagaren ifred - men handla gärna med honom eller slut avtal med honom.
USA. Det är landet som så många i väst älskar att hata.
Dock - there´s more to it. Jag tror nämligen att USA i själva verket är landet vi 'hatar att älska' men att det tar sig uttalat uttryck i 'älska att hata'.
USA - en utopi som i stort sett ÄRtill För som det är, så är USA en framgångssaga. Nej, inte i någon påhittad en Astrid Lingrensk eller HC Andersensk fantasivariant utan en verklig saga. Så nära en förverkligad utopi man kan komma.Ja, USA är sannerligen ett särskilt land, sär-skilt. Skiljer sig från andra.
Det största 'älskhatet', och som jag tror ligger till grund för allt det andra 'älskohatet' är deras författning. USAs författning bekräftar individens primat - de individuella rättigheterna.
USA - de inviduella rättigheternas land "Rättigheter" är ett moralisk begrepp och endast individer kan ha rättigheter, inget kollektiv. Alltså, utgångspunkten är: människan har rätt till sitt eget liv. Begreppet "individuella rättigheter" är överflödigt således och kollektiva rättigheter är en självmotsägelse. Ett kollektiv består nämligen av individer vilka rättigheterna avser. Det innebär då också att nationer i sig INTE kan ha några rättigheter. En stat måste således utgå ifrån individerna. Vad blir då summan av kardemumman? Jo - för att ett land, samhälle, skall lyda under moralens lagar krävs individuella rättigheter. USA var den nation som kom att att inordna själva samhället under moralens lagar. Individ först när principen i USA författning de facto begränsar statens makt. Makten ställs under rätten och individen skyddas mot kollektivet.
"Källan till människans rättigheter är varken gudomlig lag eller parlamentarisk lag utan identitetslagen, A är A - och Människa är Människa. Rättigheter är existensvillkor som krävs av människans natur för hennes överlevnad. Om människan ska leva på jorden är det hennes rättighet att använda sitt intellekt, det är rätt att handla efter sitt eget fria omdöme, det är rätt att leva som en rationell varelse; hennes natur förbjuder henne det irrationella."
"Att kränka en annan människas rättigheter innebär att tvinga på henne att handla mot sin egen bedömning, eller att lägga beslag på hennes värden. I grunden finns bara ett sätt att göra det på: genom att använda fysiskt våld. Människans rättigheter kan kränkas av två potentiella aktörer: de kriminella och staten. Förenta Staternas mest betydande insats var att dra upp en skiljelinje mellan dessa två - den senare förbjöds att på laglig väg utföra sådana handlingar som utförs av de förstnämnda."
USA och utlandet Tyvärr har USA haft perioder där dess utrikespolitik kommit att stödja regimer där dessa rättigheter INTE respekterats. Att det nu, som förklaring och/eller ursäkt, har haft med det kalla kriget och liknande realpolitiska hänsyn att göra kan det inte - principiellt - försvaras. Till USAs försvar måste ändå påpekas att USA aldrig ägnat sig åt något erövringskrig. USAs olyckliga stöd har bl.a. varit för att motverka spridning av kommunism.
USA i utrikespolitiken är verkligen en sådan sak som många älskar att hata dem för. Tack för det säger de säkert när de kommit till vår undsättning - två gånger! Ni minns kanske världskrigen? När europas folk inom ett relativt kort tidsspann fick hjärnsläpp.
USA och världskrigen Av någon förunderlig, och tillika bisarr anledning brukar en del hylla Sovjet som orsaken till europas befrielse från fascismen/nazismen. För mig är det befängt att tänka sig en idiot kan rädda någon från en annan idiot. Östblocket var ju det som i östra Europa kom att ersätta Hitlers tänkta lebensraum.
Hitler och Stalin hatade varandra. Och? Det är vad dylika idioter gör. Irak under Saddam kastade sig i krig med Irans Khomeini. Detta är en typisk följd mellan konkurrerande totalitära läror.
Sovjet är således inte att tacka får någonting den där andra gången, 2VK, när europa kastade sig in ett vansinne som vida översteg det där första vansinnet, 1VK. Det var ett nödvändigt ont att alliera sig med Stalin, ett realpolitisk nödvändigt ont. Detta är dock ingen som fallit som en skugga över USA, dock, bara när gällt andra diktaturer - icke-vänstervarianter. Sjukt.
Avslutningsvis om totalitarism, har bloggat om det tidigare, låt oss för sjutton vara ärliga - det fanns INGEN skillnad mellan Stalin och Hitler - eller nåt annat liknande diktatorisk rötägg heller för den delen. Lägg ner det sättet att tänka, nu! De uppenbara likheterna överväger eventuella skitsaker som skiljer nazism och kommunism åt eller nån annan vansinnig totaltär idé. Totalitarism är totalitarism, båda förnekar människan, människans grundläggande natur och rättigheter. Båda förnekar människans intellekt, förnuft och skaparförmåga till förmån för någon sorts överhet. Båda har sin gemensamma fiende i demokratierna. Demokratier har aldrig gått i krig med varandra, det har aldrig förekommit massmord eller svältkatastrofer i en demokrati. Till sist så är det demokratierna som friheten finns för människan och här står USA som den klaraste lysande stjärnan.
Avslutningsvis om Sovjet. Fråga dig själv också: vad hade väl Stalin - eller övriga allierade - kunnat göra om det inte hade varit för USAs 'Lend and Lease'? Tur i oturen, vilket nog förkortade kriget, anföll Japanerna Peal Harbor den där morgonen den 7 decdembe -41, varmed USA tvingades in i kriget. Framgången i Lend and Lease och omställningen av civil till militär produktion skall inte heller förbises här - förnuftiga hjärnor låg bakom det också.
USA och Europas senaste vansinne Senast när europas folk kastade sig in i vansinne - massmord - var i Balkan. Vilka var det då, som på eget bevåg, ryckte in för att rädda folk från utrotning? Jo, USA. Fick de nån cred denna gången då? Gissa? No. Här stod Europa - och EU - med byxorna nere och blottade sin impotens igen. Europa ägnade sig åt inbördes handlingsförlamat tjafs medan grannarna bestialiskt ägnade sig åt att döda varandra. Hur kunde detta ske? Skamligt är vad det är! Men håller man inte individuella rättigheter högre än vad de är så blir detta följden.
USA och Irak Irak är ett annat intressant exempel - det finns flera. I Irak pågår ett försök att upprätta en demokrati - till skillnad från Saddams godtyckliga ondskefulla järnstyre. Någon cred för det? No. Dels så hackar man på USA för grunden i sig för invasionen, påstådda vapen vilka aldrig hittades. Det kan ju visserligen diskuteras och i sig ifrågasättas. Men genom att också hänvisa till Folkrätten gör ju att det hela faller på sin egen orimlighet väl?! Det är bara individer som har rättigheter - vill nån påstå att INDIVIDER har haft någon som helst rättighet under Saddam? Nej just.
Ärligt talat, hur kan man ens - vilket många gjort och gör, vänsterpacisfisterna i främsta ledet - försvara en diktatur?! Hänvisningen till folkrätten får denna bisarra följd. De vansinniga och godtyckliga tolkningar som kan göras - och görs - av denna folkrätt får den logiska följden att: ett land har rätt att förtrycka människor, att de har rätt att förneka människors rättigheter - rätten att leva. Det finns alltså folk som har som sin enda rättighet att finna sig vara kränkta och förnekade!Har inte Iraks folk rätt till individuella rättigheter?
Idag finns bara en demokrati i den regionen - och det är ett annat land som också älskas att hata. Israel. Värre för Israels folk är dock att de är judar. Det är ju det värsta folkslaget av dem alla. Deras demokratiska stat kallas ju för en nazistisk stat till och med. Samtidigt som deras totalitära grannar - och övriga totalitära stater - är något man gullar med. Man vill förstå dem, tala med dem och även försvara dem. Folkrätten ni minns.
Är det inte vansinnigt?! Alla människor har uppenbarligen inte rätt till frihet garanterad av en demokrati! Detta är rasism mina vänner då man gör åtskillnad mellan människor. Den enda demokratin i regionen hatas för sin existens och den mest framgångsrika demokratin, med de individuella rättigheterna i sin konstitution är det land som vi mest hatar!
En liten notis: USA har aldrig varit involverat i något erövrningskrig.
Invasion. En rättighet och skyldighet? Kan det vara rätt att invadera ett annat land då? Ja, det kan nog även vara en förpliktelse. Dock är det endast en rättighet - skyldighet - för länder som har "individuella rättigheter" som ledstjärna som har rätt att opponera sig emot dem som kränker dessa rättigheter. Låter det magstarkt, att ha rätt, eller till och med skyldighet, angripa ett annat land?
Men, alternativet då. Att inte göra det? Innebär det inte att man är med och kränker de förtryckta genom att inte göra något, genom att fegt acceptera förtrycket bakom någon pacifistisk omoral och med stöd i bisarra tolkningar av folkrätt? Har man inte därmed också diskvalificerat sin egen ledstjärna och spottat sina egna fria medborgare i ansiktet genom att säga till dem att "Det är godtyckligt vad som gäller, ni har era "rättigheter" nu, men det behöver inte vara så, det är inte några rättigheter värda försvara". Anything goes alltså. Det är ju den logiska följden av detta icke-objektiva synsättet. För vad annars kan det kallas?
"En nation som gör våld på sina egna medborgares rättigheter har inga som helst rättigheter./-/En nation som styrs med brutalt maktspråk är inte en nation utan en hord - vare sig den leds av Attila, Djingis khan, Hitler, Chrusjtjov eller Castro. Vilka rättigheter skulle Attila kunna göra anspråk på och på vilka grunder?"
Vill klart nu säga att detta är den yttersta utvägen. För som de är så är handel den bästa hjälp man kan erbjuda alla förtryckta. Länder kan liberaliseras och demokratiseras i takt med att man idkar handel. Detta har globaliseringen av kapitalismen klart visat. Detta kommer jag att knyta an till nedan.
De altruistiskt-kollektiviska rättighetskraven Nu tänkte jag hänga upp mig lite på sådant som så många här i vårat avlånga land - Sverige - ser som en sorts rättighet. Inte alltid direkt uttalad men den finns där ändå, nån sorts självklar och oemotsäglig rättighet - nonsenspåståendet - 'rätt till arbete'.
'Rätt till arbete'. De som ivrar detta påstående är inte de som tillhandahåller alla arbetstillfällen - företagarna. De som ivrar detta påstående är politiker, främst till vänster. Således har de försökt och vill fortsätta tro att de - politikerna - kan skapa jobb genom diverse skattefinanserade åtgärder, ex trAMS-åtgärder, och utlokalisering av diverse myndigheter och verk. Vad bidrar de offentliga jobben med förresten?
Men låt oss vara ärliga - hur skapas jobbtillfällen? Riktiga jobb alltså. Av politiker? Många vill ju tro det men låt dig inte luras av att de kan det bara för att de menar sig måna nån sorts 'rätt till arbete'.
Företag startas av driftiga människor. De driftiga människornas företag genererar arbetstillfällen. Så, politiker är inte driftiga människor, är det det jag säger? Nej, det är inte det jag säger. Jag tror i allra högsta grad att de flesta politiker är driftiga och engagerade och goda människor. Jag tror dock att många inte begriper de mest grundläggande nationalekonomiska fakta, vilka är enkla. Men, som en följd av att den förkastliga kollektivismens grundprinciper kom att accepteras som axiom under 1900-talet så förpassades människan ut ur bilden.
Kollektivismens grundprinciper har innburit att psykologin började studera mänskligt beteende - utan att ta hänsyn till människans förnuft, att hon är en tänkande varelse! Vidare har det inneburit att nationalekonomin började studera social system - utan hänvisning till det mest grundläggande, människan!
I nationalekonomin kom människan att ses som en produktionsfaktor - inte som den skapande varelse hon är - och allt kom att relateras till sådan som "det allmännas bästa" eller "samhällets bästa". Människan var inte längre en tänkande individ, hon var jämställd med en gruva eller ett stycke skog. Vackert va?!
Med mina i sig ringa kunskaper i ekonomi är det ändå ganska enkelt att se grundläggande fakta som: * att människan är en varelse med intellekt, förnuft och skaparförmåga - detta är vår sanna natur. Det är den förnuftiga skapande människan som fick mänskligheten att utvecklas, det var hon som skapade ett vapen för jakt, hon som började odla grödor, hon som uppfann hjulet, hon som uppfann maskinerna. * att framången i det människan skapar sedan avgörs av om det finns efterfrågan på det.Utbud och efterfrågan är vad som avgör om det kan skapas jobbtillfällen eller ej. Utbud och efterfrågan tillsamman med frihet för skapande människor. Vad är det som politiker, utöver detta kan skapa?
Påståendet 'Rätt till arbete' kräver svar på frågor. Som, av vem? Samt, på vilka grunder?
En kollektivistisk-alturistisk rättighetskatalog kan se ut som följer, ALLA: - har rätt till ett tjänligt arbete; - har rätt till en god inkomst för att täcka mat, kläder och fritid; - har rätt till en rimlig boendestandar för varje familj; - har rätt till ekonomiskt skydd vid pension, sjukdom, olyckor och arbetslöshet; - har rätt till god utbildning; etc
Till varje nämnd rättighet, lägg till frågan: På vems bekostnad? Arbete, mat, fritid, boende, sjukvård, utbildning, pension är det något som växer på träd? Nej, det är värden som skapats av människor - någon har producerat det. Vem är det då som skall tillhanda hålla allt det här?
"Ingen människa kan ha rätt att ålägga andra skyldigheter de inte valt, plikter utan belöning eller slitsamt arbete som de inte åtagit sig. Det kan inte finnas något sådant som "rätten att förslava andra""
Det är skillnad på 'rätt att sträva efter lycka' jämfört med 'rätten till lycka'!
Av vem? På vilka grunder? Ja, kan den kollektivistiska-altruistiska nonsensidén svara på det? Nej, det kan de inte. De tar nämligen världen för given och förväntar sig att någon sorts ödmjukhet skall fördela de redan givna värdena för att uppfylla folks önskningar, folks "rätt". De tar världen för given och flyr verkligheten, verkligheten vilken är de att det finns dem som skapat alla dessa värden. Folket som köper detta synsättet ser inte, vill inte se, denna verklighet. De tror att saker och ting av sig självt skall ordna sig, att deras önskningar skall tillgodoses på något vis men att det inte är deras bekymmer hur, det är andras bekymmer. Detta bisarra synsätt skapar en förkastlig mentalitet hos folk, en
"mentalitet som alla "sociala reformer", alla "välfärdsstater", alla "ädla experiment" och all världens förstörelse härrör ur."
Folk önskar bli rika men tar sig aldrig för vilka villkoren är, vilka metoder som krävs, vilka handlingar som måste till för att uppnå rikedom. Folk tänker att "det är inte dom som skapat världen", att "ingen givit dem chansen".
"Att en människa inte ges vad som aldrig tillhört henne kan knappast beskrivas som att "hennes intressen offrats""
Den psykolgiska resultatet av altruismens omöjlighet har jag citerat på ett annat inlägg, här citerar jag följande därav:
"Genom att upphöja frågan om att hjälpa andra till etikens centrala och primära fråga, har altruismen saboterat förståelsen för äkta välvilja och generositet människor emellan. Människor har fåtts att tro att det skulle vara en osjälvisk handling att värdesätta en annan människa. Därur följer implicit att en människa inte kan ha något intresse av andra - att värdesätta någon annan ges innebörden att offra sig själv."
Låt oss gå vidare med den person som tar reda på villkoren, metoderna och handlingarna som krävs för att skapa - den skapande människan.
Den skapande människan Person A har en idé. Han uppfinner något. Han gör det inte bara för han vill det, för han är nyfiken och driftig utan också för att tjäna pengar - han vill tjäna sitt uppehälle, sitt eget, hans. Nu är ju dock person A beroende av om det finns någon marknad (efterfrågan), han måste också kunna tillmötesgå efterfrågan genom produktion utbud). Person A måste alltså investera pengar. Han kan ta lån på banken och måste sätta sin egen ekonomi som säkerhet. Han kan också få hjälp av investerare.
Både investerarna och Person A tar en risk.Person A har alltså lagt ner en mängd med tid, möda, kraft och pengar för att förverkliga SIN idé. Investerarna lägger också ner tid och pengar. Risken, vilka de är de enda som tar, är att allt går åt skogen. Vem får betala? Jo, de som investerat all denna tid.
Person B vill ha ett arbete och eftersom Person A inte själv kan sköta allt på företaget, han behöver arbetskraft, så anställer han Person B. A och B ingår ett avtal. Person B hade ej rätt till arbetet, han fick ingå ett avtal. Anställning kan alltså aldrig förekomma den position anställningen avser.Person Bs ända risk är att, om företaget ej lyckas, blir arbetslös. Han kan också löpa risken bli uppsagd om han inte följer sitt avtal. (Så, borde det vara i alla fall men verkligheten är nog annorlunda....)
Person A har skapat allt. Person B har, enligt avtal, gått med på att utföra sysslor som är skapade av person A.
Person A har skapat allt och har allt rätt till det skapade. Person B har inte skapat något och kan inte ha någon rätt till det skapade.
Personer A skapar jobb för Personer B. Inte politiker.
En rörlig arbetsmarknad och arbetstillfällen kräver en fri marknad och frihet för Personer A att skapa och ensamrätt till det skapade. Alltså för att Personer A - till gagn för Personer B - skall kunna förverkliga sina visioner och drömmar - skapa - krävs friheten och möjligheter för att göra det.Tyvärr är det så i de så kallade välfärdsstaterna, där "allmänhetens bästa" är parollen, att de företag som går bra (kan ju vara orättvis konkurrens (!) gentemot de sämre) beskattar man, går de fortfarande bra så reglerar man. Sen, vilket hela vansinniga SAAB-tjafset visar, så om företag går dåligt, ja, då subventionerar man!
Mer finns att orda om detta - så klart men avslutar med lite siffror och fakta vilka får tala för sig själv. * 80% av förmögenheten i USA är skapad av människor. 20% är ärvd förmögenhet. I Sverige är siffrorna omvända. * Man brukar orera om USA´s arbetslöshet. De arbetslösa i USA är inte permanent arbetslösa, de kan vara så i några år, men går sedan till jobb och återkommer sedan sällan till arbetslöshet, om de gör det är de snart i arbete igen. (Mig veteligen talar man aldrig om full sysselsättning i USA). I vårat land VET VI det finns permanent arbetslösa vilka aldrig fått/får chansen. Detta är ICKE näringslivets fel. (Mig veteligen finns det dem som orerar om full sysselsättning - arbete är ju trots allt en rättighet här!) * Man brukar ju tala om klyftor mellan fattiga och rika också. Men ärligt talat, vad gör det väl dig eller mig, om några individer blir astronomiskt rika?! Det viktiga är väl ändå att de som har minst medel tillåts få större chanser öka sina möjligheter. Möjligheterna är frihet, fritt utbyte av varor, pengar, människor, idéer..... Fri handel, frihandel. * Delstaten North Carolina, i USA, har samma BNP som Sverige. * Enskild egendom fanns inte som begrepp förrän kapitalismen införde det. * Världens välfärd - verkan - har sin grund i kapitalismen - orsak. Kapitalism är det enda som bekräftar människan och släpper loss människans intellekt, förnuft och skaparförmåga som skapar välfärd. * Kaptitalism - globaliseringen av kapitalismen - är orsaken till att världen blir rikare, de fattiga länderna blir färre, fattigdomen i sig minskar och rikedomen ökar - för alla!, sjukdomar minskar och utrotas, analfabetismen minskar, barnbetet minskar, livslängden ökar etc etc. att.......
Individuella rättigheter och kapitalism Kapitalismen är det enda system som ser människan som fri. Av individuella rättigheter följer kapitalism, av kapitalism följer individuella rättigheter. Om nu USAs konstitution inbegriper detta - hur kan vi då hata USA? Om vi hatar USA hatar vi de individuella rättigheterna och förnekar därmed vår egen mänsklighet.
Men, just detta är precis vad som följer av kollektivismen som tanke vari altruismens människoförnekande lära ligger som ett tungt ankare över våra nackar. Kollektivismen ser ju samhället som en sorts organism och då har ju inte individuella rättigheter någon plats - organismen är ju MER ÄN sina delar enligt detta tankesättet. Tanken blir då - med detta synsättet - självklar att det är "samhällets bästa" eller "allmänhetens bästa" som har företräde.
Följden låter inte vänta på sig - man får ett samhälle som berövar individerna frukterna av sina prestationer. Personer B har "rätt" på bekostnad av Personer A. Sedan är både Personer A och B, är skyldiga betala för Personer Cs uppehälle, ja, även för D, E, F, G..... Ingen har rätt till sitt eget liv - alla är till för ala andra. Ingen förtjänst. Endast oförtjänst. Alla är offer.
En sann demokrati måste låta sina medborgare vara sant fria. De måste ges möjligheten leva sina egna liv - rätten till liv är det grundläggande - genom att ges möjligheten ta ansvar för sin egna liv - utan att någon tredje part lägger sig i deras förehavanden.
Staten skall vara till för att garantera denna frihet, staten skall i sig skydda individerna från staten. Polis för ett inre skydd, militär för ett yttre skydd vilandes på objektiva principer i lagstiftning. Behöver vi mer?
"I ett fritt samhälle är folk inte tvingade att ha med varandra att göra. De interagerar bara genom frivilliga överenskommelser och, när det sker över tid, genom avtal."
Ärligt talat - är inte du förnuftig och mogen nog sköta ditt liv själv? Jag vet att jag är det. Jag vill och kommer leva mitt liv för min egen skull - inte för någon annans skull. Jag vill heller inte att du skall leva ditt liv för min skull. Så länge ingen inkräktar på någon annan - skyddat av lag - varför skulle vi då behöva en tredje part som tänker åt oss? Alla vinner på detta. Denna friheten ÄR möjligheten för vårat förnuft och skaparförmåga.
Det ÄR detta som fört människans utveckling framåt. Den enes framgång ÄR andras möljligheter och framgång. Alla vinner på att vi tillåts vara vinnare för vår egen skull. Det var Person As förtjänst genom att satsa på att vara sin egen lyckas smed som också Person B kunde dra fördel av. Den verklige vinnaren var i själva verket Person B, han har inte lagt ner någon tid eller möda utan kunde, genom avtal, träda in i den av Person A skapade verksamheten. Detta är en vinn-vinn-situtaion.
"Handelsprincipen är den enda rationella etiska principen för alla mänsliga relationer, personliga och sociala, privata och offentliga, andliga och materiella. Det är rättvisans princip.
En handlare är en människa som förtjänar vad hon får, och som varken ger eller tar det oförtjänta. Hon behandlar inte människor som härskare eller slavar, utan som självständiga jämlikar. Hon handlar med människor i fria, frivilliga, otvungna utbyten - utbyten som gynnar båda parter enligt vars och ens självständiga bedömningar. En handlare förväntar sig inte att få betalt för sina tillkortakommanden, bara för sina prestationer. Hon försöker inte belasta andra med sina tillkortakommanden, men slavar heller inte under oket av andras misslyckanden.
I själsliga frågor - (med "själsliga menar jag: "det som rör människans medvetande") - är principen densamma, men valutan för bytesmedlet är annorlunda. Kärlek, vänskap, respekt, beundran är det emotionella gensvaret på andras dygder, de är den andliga betalningen som ges i utbyte mot den personliga, själviska njutning som en människa får från de dygder som formar en annan människas karaktär. Bara en vilde eller altruist skulle kunna påstå att ens uppskattning av en annan människas dygder handlar om osjälviskhet, att de i termer av egenintresse och njutning skulle vara likgiltigt om man har att göra med ett geni eller en dumbom, om man möter en hjälte eller en skurk, om man gifter sig med sin idealkvinna eller med ett våp. I själsliga frågor är handlaren en människa som inte strävar efter att bli älskad för sina fel och brister, bara för sina dygders skull, och som inte ger av sin kärlek i utbyte mot andras fel och brister, utan mot deras dygder.
Att älska är att värdera. Bara en rationellt självisk människa, en människa med självkänsla, är kapabel att älska - därför att hon är de enda människan som kan ha fasta, konsistenta, kompromisslösa, lojala värden. Den människa som inte sätter värde på sig själv kan inte värdera något annat eller någon annan."
Egoism är inte något ont. Egoism är naturligt mänskligt. Egoism är gott.
Så, om då USAs konstitution har individernas rättigheter som utgångspunkt. Varför då älska att hata USA? Jag tror nog att det är just därför vi hatar att älska USA också - vi avundas dem helt enkelt. För visst vill du också vara fri, fri att leva ditt liv som du behagar? Missunna då inte andra deras friheter, kräv din egen och andras.
Kravet på frihet är enkelt och sammanfattas med följande ord - "Lämna mig ifred!"
"Eftersom bara en individ kan äga rättigheter, är uttrycket "individuella rättigheter" överflödigt (men man måste använda det för att reda ut begreppen i dagens kaos). Men uttrycket kollektiva rättigheter är en självmotsägelse.
Varje stor eller liten grupp eller "kollektiv" består helt enkelt av ett antal individer. En grupp kan inte ha andra rättigheter än de individer som ingår i den. I ett fritt samhälle kan varje grupps "rättigheter" härledas från dess medlemmars rättigheter genom deras frivilliga, individuella val och med hjälp av i kontrakt gjorda överenskommelser, och de består endast i att dessa individuella rättigheter tillämpas på ett specifikt åtagande. Varje legitimt åtagande från en grupp baseras på deltagarnas fri rätt att sluta avtal och rätt att handla med varandra. (Med "legitim" avser jag en grupp av icke-kriminell art som bygger på frivilligt avtal, d v s där ingen tvingats till medlemskap.)
Ett enskilt företags rätt att driva affärer bygger till exempel på ägarnas rätt att investera och riskera sina pengar i ett affärsprojekt - på deras rätt att anställa folk - på de anställdas rätt att sälja sina tjänster - på rätten att producera och sälja produkterna och sälja produkterna, vilket alla som är inblandade i projektet har - på kundernas rätt att köpa (eller inte köpa) dessa produkter. Varje länk i denna komplicerade kedja av ingångna avtal bygger på individuella rättigheter, individuella val och individuella överenskommelser. Varje avtal begränsas och specifieras och är avhängigt särskilda villkor, d v s är beroende av viljan att köpa och sälja till ömsesidig belåtenhet.
Det här gäller alla legitima grupper och sammanslutningar i ett fritt samhälle: kompanjonskap, industrikoncerner, professionella sammanslutningar, fackföreningar (frivilliga sådana), politiska partier etc. Det gäller även samtliga agentavtal, d v s en människas rätt att bli ombud för eller representera en eller flera andra personer härrör från de rättigheter som ägs av den eller de han är ombud för och överlåts frivilligt av dem till honom för ett specifikt, begränsat syfte - som t ex en advokat, en tjänsteman, eller en facklig företrädare o s v.
En grupp äger inga rättigheter i sig. En människa kan varken skaffa sig nya rättigheter eller förlora rättigheter hon redan äger genom att ansluta sig till en grupp. Principen om individuella rättigheter är den enda moraliska grunden för alla grupper och sammanslutningar.
Den grupp som inte erkänner denna princip är ingen sammanslutning utan en liga eller en mobb."
