Titeln 'Cuban leader applauds US health-care reform bill' får väl anses tala för sig själv.
Visar inlägg med etikett Planekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Planekonomi. Visa alla inlägg
måndag 29 mars 2010
onsdag 27 januari 2010
Några reflektioner...
...med anledning av lite saker jag snappat upp under de dagar som gått sedan sist inläggade här i bloggen.
Satsa på ungdomar...
...är en sådan sak jag reagerat på som uttalats. Ungefär som att Alliansens politik 'stänger ungdomar ute från arbete' (om de inte nästan till och med kastar ut dem som redan är inne) samt att 'de inte får bostäder'. Något förenklat så. Ja, så klart finns massa annat reflektera över men för nu stannar jag härvid.
Jag måste först, återigen, säga att jag hade hoppats mer på Alliansen. Bland annat att de underlättat - genom sänkta avgifter - för företagare att anställa. Jag är inte nöjd enbart med jobbskatteavdraget även om det så klart ökar min konsumtionsförmåga och därmed får positiv effekt på arbetsmarknaden. Detta hoppas jag kommer att tagas tag i nästa mandatperiod. De personer som ivra detta, oavsett partietikett, är föremål för mitt kryss på valsedeln.
Nå, satsa på ungdomar var det.
Det är ju lite märklig retorik, om än över huvud taget icke förvånande, att man säger att det utanförskap på arbetsmarknaden och bostadsbrist som råder för ungdomar är ett resultat av regeringens politik. Jag måste vara från mina sinnes fulla bruk, uppenbarligen, som alls kunnat tro att det kan ha att göra med i) redan etablerade dumheter som LAS, ii) föregående 12 års enastående politik ; ) , iii) en väl reglerad bostadsmarknad, och inte minst iv) den där finanskrisen. Visst används finanskrisen som ett slag trä av oppositionen emellanåt. Men bara när det passar. (Det vill säga när det de facto inte passar. Men när ändamålet helgar medlen kan man, i sann marxistisk anda, göra lite hur som haver.)
Det är ju således värt en sarkastisk ironisk, och därmed tragikomisk, applåd om Alliansen lyckats med dylik bedrift. (klapp klapp klapp klapp)
Om arbetsmarknad har jag redan nämnt ovan, att underlätta för företagandet. Vad gäller bostadsmarknad skall jag, av diverse anledningar..., fatta mig kort:
- Det är bostadsbrist - utbud saknas alltså.
- Många ungdomar saknar eget boende - efterfrågan finns alltså.
- Utbud och efterfrågan är vad en marknad handlar om.
- Marknaden fungerar inte. Uppenbarligen.
- Vad kan det bero på? Varför byggs det inte, varför möts inte efterfrågan upp av utbud? Hur kommer det sig att bostadsmarknaden inte tycks fungera? Är den för reglerad eller oregelerad? Häri ligger svaret.
Satsa på. Till och från
Några ord om något grundläggande i sammanhanget. Frihet. Frihet, frihet och åter frihet. Individens frihet. Låt mig knyta an till det som kallas negativ och positiv frihet.
Frihet från - negativ frihet. Friheten från är, något förenklat, frånvaro av hinder och regleringar som hindrar individen.
Frihet till - positiv frihet. Frihet till är, något förenklat, att omfördela resurser för att ge andra möjligheter.
Om detta har jag orerat tidigare. Jag säger det dock återigen - man kan inte säga sig värna någons frihet genom att kränka någon annans. Tanken kan ju anses vara god, att man vill någon gott men man måste alltid ställa sig frågan "På vems bekostnad?". Ja, på vilken bekostnad över huvud taget?
Kränkandet och bekostnaden fungerar genom beskattning där man skyfflar runt resurser och det är just ingenting annat än att just skyffla runt resurser. Det tillför nada, noll och intet. Inget skapas på detta sätt. Den positiva friheten är INTE positiv, utan negativ.
Jag har idag svårt begripa mina tidigare ideologiska ståndpunkter. Hur kunde jag anse det vara, vare sig rättvist, jämlikt eller effektivt om man flyttar runt resurser vilka urholka för dem vilka resurserna tas ifrån och samtidigt sätta dem i beroende vilka är föremål för resurserna. Kränkningen och bekostnaden är omoralisk utöver att den är samhällsekonomisk förkastlig.
Jag har idag svårt begripa mina tidigare ideologiska ståndpunkter. Hur kunde jag anse det vara, vare sig rättvist, jämlikt eller effektivt om man flyttar runt resurser vilka urholka för dem vilka resurserna tas ifrån och samtidigt sätta dem i beroende vilka är föremål för resurserna. Kränkningen och bekostnaden är omoralisk utöver att den är samhällsekonomisk förkastlig.
Att "satsa på" på ungdomar - eller vem det nu månde vara - på dylikt sätt är rent kontraproduktivt. Som bäst måhända statiskt. Skall man nu satsa på ungdomar skall man istället se till att avlägsna hinder, oavsett form, för att de - och alla andra människor med för den delen - själva skall få chansen att forma sitt eget liv. För vem har väl rätten till det egna livet? Jo, just individen själv.
Vem vill inte ha en situation där man har chansen att leva sitt eget liv med allt vad det innebär av möjligheter, ansvar och även risker? Vem vill leva ett liv där man inte behöver ta ansvar, där ens liv är reglerat på livets alla områden finansierat av bestulen inkomst och moms och avgifter på allt och man är satt i ett beroende väl kontrollerat av byråkrati och myndigheter?
Här går en skiljelinje.
Frihet eller planekonomi
Vill du åter fylla Rosenbad med en majoritet av planekonomer vilka styra över dina livsmöjligheter? Eller vill du fortsätta på inslagen väg mot ökad frihet där du själv får vara herre i och över ditt liv?
Är själv på intet sätt helt nöjd med Alliansen, det har gått på tok för långsamt och de Nya Moderaterna har, av någon jäkla anledning, i vissa avseenden blivit SAPistk folkhemska! Men. Men vad är alternativet? Jo, en vänstervriden Mona Sahlin ackompanjerad av civilisationskritiska gröngölingar och kommunister i en regering som vänder skutan åter mot beprövad och misslyckad politik med ökade skatter och därav, i kölvattnet, åtföljande ofrihet
Etiketter:
Arbetsmarknad,
Ekonomi,
Frihet,
Företagande,
Planekonomi
onsdag 23 september 2009
Livsmedelsförbud- och ransonering.
Vansinne på hög nivå. Döm själv. Inlägg av Johan Hedin:
På radion just nu: En galen kommunist vid namn Mattias Hagberg förklarar att vi måste förbjuda vissa livsmedel och ransonera andra. Han tycker att ransoneringskort som man hade under andra världskriget verkar vara en bra idé.
Anledningen är att coop slänger mat som har blivit dålig, eller som inom kort kommer att bli dåligt.
Det finns bara ett sätt att säkra att precis all mat i butikerna säljs och äts upp: brödköer.
Jo, nog är det bra att det finns en överhet som dikterar mitt livs val och villkor.
Etiketter:
Frihet,
Förmynderi,
Kommunism/Socialism,
Planekonomi
måndag 7 september 2009
Obama, sjukvård och förnuftet åter till fånga
Skönt höra Obama nu över sin iver att socialisera sjukvården. Räcker med en stolle på andra sidan Atlanten hänger sig åt dylika vänsternonsensmetoder. Tänker förstås på Chavez i Venezuela.
Obama tycks nu få överge vänstersvängen varmed sjukvården hålls på avstånd från vänstertassen.
Dick Erixon konstaterar in inlägg att vänstern snabbt tappar stöd i USA:
I annat inlägg av Dick konstaterar han:
samt att
Obama tycks nu få överge vänstersvängen varmed sjukvården hålls på avstånd från vänstertassen.
Dick Erixon konstaterar in inlägg att vänstern snabbt tappar stöd i USA:
"Ja, vi kan nog räkna med att president Obama tvingas till det såväl Bill Clinton och franske presidenten François Mitterrand tvingades till inom mindre än två år från deras makttillträde: överge vänstersvängen i skarp gir för att retoriskt regera från mitten och i praktiken genomföra högerns agenda."
I annat inlägg av Dick konstaterar han:
"Tecken tyder på att Obama överger de socialistiska inslagen i den omdiskuterade sjukvårdreformen"
samt att
"Vänsterns baby i sjukvårdsreformen är det som kallas “public option”. Det betyder att det offentliga ska bygga upp en egen sjukvårdsorganisation, alltså inrätta motsvarande landsting. Många ser det som ett första steg till att socialisera all sjukvård i USA.Om Obama stryker detta krav i sitt arbete att sy ihop en sjukvårdsreform, kommer vänstern inte att bli glad."
onsdag 22 juli 2009
Goda grannar - ett litet tankeexperiment
Ett litet tankeexperiment som slog mig idag på morgonen.
Tänk dig du lever i ett ganska stort bostadsområde. Du känner vissa väl, andra mindre väl men alla känner till varandra. Du har vetskap om vissa och mindre vetskap om andra. Dock, som alla andra människor, så har du en uppfattning om alla.
Ni har en rätt bra gemenskap. Inte så att ni gör allt tillsammans eller så utan mer så att allt flyter på, alla respekterar varandra på ett förnuftigt sätt. Var och en lever sitt liv som den vill och ingen lägger sig i andras förehavanden vilka de än månde vara, såtillvida det sker inom rimlighetens och lagens ramar så klart - ingen skall ju få störa, skada, kränka eller inkräkta på någon annan. Annars är allt frid och fröjd.
Sedan under ett möte, låt oss kalla det samfällighetsmöte, kläcker någon idén om att föra den goda gemenskapen vidare. Att man, eftersom man har så bra gemenskap och man bryr sig så mycket om varandra, om än på ett respektgivande avstånd, borde kunna ta hand om varandra mer konkret.
En gemensam kassa blir resultatet - efter ett majoritetsbeslut. Således lägger alla 25% av sin inkomst i denna kassa varur man sedan fördelar den efter det behov som finns på gatan.
Många tyckte det lät som en sund idé.
Du själv ligger inte högst i inkomst, inte heller lägst. Men du betalar dina 25% utan att egentligen får någonting tillbaks.
Andersson och Petterson dock har fått en mycket drägligare tillvaro.
Det som gnager dig nu är att du vet ju att Andersson tackat nej till diverse heltidsjobb, han väljer att jobba halvtid, ta bidraget ur den gemensamma kassan och vara hemma och snickra på huset. Nu kan han ju dessutom göra klart sitt projekt, han kan vara hemma och han får pengar.
Pettersson har aldrig brytt sig om någonting. Nu har han dessutom fått anledning att inte fortsättningsvis bry sig om något heller....
Olsson och Karlsson plus många andra familjer som aldrig innan klagat, de har fått allt gå runt ändå. De är lite konfunderade över situationen. De pengar de betalt till den gemensamma kassan får de ju liksom tillbaka. Nå, det får väl vara så. Fast, undrar de ibland, om det är samma pengar,varför betala? De tänker också att innan kunde de ju göra vad de ville med pengarna, nu är det styrt...
Du och familjer med högre inkomst ser hur pengar flyr iväg ur familjeekonomin. Ni klarar er gott och väl så det är ju inget problem. Dock börjar du undra vad det är du betalar till, vart allt slit av dina mödor går till. Du börjar inse att din förmåga finns till för att tillfredsställa behov hos andra, du lever ett liv för andras skull.
Dina pengar går åt till att tillfredsställa Anderssons och Petterssons "behov". Olsson och Karlssons liv är i stort sett de samma, de bryr sig inte. Du ser också att för att hålla iordning på denna gemensamma kassa och fördela pengarna måste det till några som jobbar på heltid.
Du inser att detta är ju vansinnigt. Varför skall dina mödor - din förmåga - gå till att tillfredsställa andra - andras behov. Du inser att din, innan den gemensamma kassans införande, fungerande samfällighet kommit att bli en samfällighet anpassade efter den sämste.
Skulle du ställa upp på en sån här sak i ditt område? Skulle inte tro det.
Dock är detta just vad vi alla ställer upp på dagligen, detta är innebörden av "att dra sitt strå till stacken". Det är inte så genomtänkt och gott som folk vill föreställa sig.
Du skulle inte ställa upp på det i ditt område, det skulle förmodligen bli för känsligt då du känner alla inblandade. En psykologisk bisarr situation.
Att betala till hela landet, "det gemensamma bästa" som det kallas är lättare. Det blir mindre personligt. Dock desto bisarrare. Du vet ju att du egentligen betalar för vilka främlingar som helst. Där finns många Andersson och Petterson vars "behov" tillfredsställs bara för att den stora massan Olsson och Karlsson bara låter saker och ting tuffa på - "det är ju säkert till något gott".
De som vill leva ut sina förmågor kommer till sist resignera, varför slita? Kanske man börjar dribbla med skatter och dylikt? Kanske man bestämmer sig för att flytta företagandet utomlands för att kunna driva det på ett vettigt sätt - ha råd att anställa. Företagare kan inte anställa folk pga av höga avgifter (har du en lön på 20.000/mån är den egentlig kring 40.000/mån!!!). Allt blir statiskt, Anderssonare och Petterssonare blir kvar tillsammans med flera bidragsbärare. Allt medan skatteverket på uppgift av de folkvalda politikerna - Olssons och Karlssons vare tack! - gör allt för att ta ut avgifter på livets alla områden och söka nya sätt inbringa skatt för Anderssons och Petterssons upphälle. Så klart går en mängd pengar åt till att hålla igång denna byråkrati också.
Så här lätt är det att skapa "rättigheter", rätt till jobb, rätt till bostad, rätt till ditt, rätt till datt - som växte allt detta på träd. Dock, det växer inte på träd. Allt detta är skapade värden, skapade av någon - av någon annan människa! Alla dessa rättigheter du tar för givet sker ALLTID på någons bekostnad, inte på statens bekostnad - glöm att staten har några egna pengar eller medel, det är också dina medel de nyttjar - utan på människors bekostnad och främst dem som lever ut sin fulla förmåga och skaparkraft.
De som bär samhällets utveckling framåt - vilka INTE är politikerna - är alltid desamma. Skillnaden är här att de får bära allas bördor. Är det då konstigt att företagare vill fly landet eller etablera sig utomlands från början när vi avkräver dem frukten av deras framgångar?
Jag har dock fått nog av denna bisarra samhällsidé som vilar enbart på stöld och oförtjänst.
Snart är det val igen. Det är upp till dig - och ditt ansvar finna ut vad du egentligen tycker och tänker och värderar - att välja det samhälle som vi medborgare förtjänar. Just det förtjänar, förtjänar vi ett samhälle vilandes på förtjänst eller oförtjänst?
Jag lade min röst på Alliansen sist. Är absolut inte nöjd med allt de företagit sig med. Dock är det ett steg i rätt riktning och det enda alternativet. En rödgrön opposition är för dig som värderar dig själv och ditt fria liv inget alternativ.
Den allrådande staten och "det gemensamma bästa" - ärligt talat, ger det dig inte egentligen en rätt fadd, bitter och unken eftersmak i munnen?
Tänk dig du lever i ett ganska stort bostadsområde. Du känner vissa väl, andra mindre väl men alla känner till varandra. Du har vetskap om vissa och mindre vetskap om andra. Dock, som alla andra människor, så har du en uppfattning om alla.
Ni har en rätt bra gemenskap. Inte så att ni gör allt tillsammans eller så utan mer så att allt flyter på, alla respekterar varandra på ett förnuftigt sätt. Var och en lever sitt liv som den vill och ingen lägger sig i andras förehavanden vilka de än månde vara, såtillvida det sker inom rimlighetens och lagens ramar så klart - ingen skall ju få störa, skada, kränka eller inkräkta på någon annan. Annars är allt frid och fröjd.
Sedan under ett möte, låt oss kalla det samfällighetsmöte, kläcker någon idén om att föra den goda gemenskapen vidare. Att man, eftersom man har så bra gemenskap och man bryr sig så mycket om varandra, om än på ett respektgivande avstånd, borde kunna ta hand om varandra mer konkret.
En gemensam kassa blir resultatet - efter ett majoritetsbeslut. Således lägger alla 25% av sin inkomst i denna kassa varur man sedan fördelar den efter det behov som finns på gatan.
Många tyckte det lät som en sund idé.
Du själv ligger inte högst i inkomst, inte heller lägst. Men du betalar dina 25% utan att egentligen får någonting tillbaks.
Andersson och Petterson dock har fått en mycket drägligare tillvaro.
Det som gnager dig nu är att du vet ju att Andersson tackat nej till diverse heltidsjobb, han väljer att jobba halvtid, ta bidraget ur den gemensamma kassan och vara hemma och snickra på huset. Nu kan han ju dessutom göra klart sitt projekt, han kan vara hemma och han får pengar.
Pettersson har aldrig brytt sig om någonting. Nu har han dessutom fått anledning att inte fortsättningsvis bry sig om något heller....
Olsson och Karlsson plus många andra familjer som aldrig innan klagat, de har fått allt gå runt ändå. De är lite konfunderade över situationen. De pengar de betalt till den gemensamma kassan får de ju liksom tillbaka. Nå, det får väl vara så. Fast, undrar de ibland, om det är samma pengar,varför betala? De tänker också att innan kunde de ju göra vad de ville med pengarna, nu är det styrt...
Du och familjer med högre inkomst ser hur pengar flyr iväg ur familjeekonomin. Ni klarar er gott och väl så det är ju inget problem. Dock börjar du undra vad det är du betalar till, vart allt slit av dina mödor går till. Du börjar inse att din förmåga finns till för att tillfredsställa behov hos andra, du lever ett liv för andras skull.
Dina pengar går åt till att tillfredsställa Anderssons och Petterssons "behov". Olsson och Karlssons liv är i stort sett de samma, de bryr sig inte. Du ser också att för att hålla iordning på denna gemensamma kassa och fördela pengarna måste det till några som jobbar på heltid.
Du inser att detta är ju vansinnigt. Varför skall dina mödor - din förmåga - gå till att tillfredsställa andra - andras behov. Du inser att din, innan den gemensamma kassans införande, fungerande samfällighet kommit att bli en samfällighet anpassade efter den sämste.
Skulle du ställa upp på en sån här sak i ditt område? Skulle inte tro det.
Dock är detta just vad vi alla ställer upp på dagligen, detta är innebörden av "att dra sitt strå till stacken". Det är inte så genomtänkt och gott som folk vill föreställa sig.
Du skulle inte ställa upp på det i ditt område, det skulle förmodligen bli för känsligt då du känner alla inblandade. En psykologisk bisarr situation.
Att betala till hela landet, "det gemensamma bästa" som det kallas är lättare. Det blir mindre personligt. Dock desto bisarrare. Du vet ju att du egentligen betalar för vilka främlingar som helst. Där finns många Andersson och Petterson vars "behov" tillfredsställs bara för att den stora massan Olsson och Karlsson bara låter saker och ting tuffa på - "det är ju säkert till något gott".
De som vill leva ut sina förmågor kommer till sist resignera, varför slita? Kanske man börjar dribbla med skatter och dylikt? Kanske man bestämmer sig för att flytta företagandet utomlands för att kunna driva det på ett vettigt sätt - ha råd att anställa. Företagare kan inte anställa folk pga av höga avgifter (har du en lön på 20.000/mån är den egentlig kring 40.000/mån!!!). Allt blir statiskt, Anderssonare och Petterssonare blir kvar tillsammans med flera bidragsbärare. Allt medan skatteverket på uppgift av de folkvalda politikerna - Olssons och Karlssons vare tack! - gör allt för att ta ut avgifter på livets alla områden och söka nya sätt inbringa skatt för Anderssons och Petterssons upphälle. Så klart går en mängd pengar åt till att hålla igång denna byråkrati också.
Så här lätt är det att skapa "rättigheter", rätt till jobb, rätt till bostad, rätt till ditt, rätt till datt - som växte allt detta på träd. Dock, det växer inte på träd. Allt detta är skapade värden, skapade av någon - av någon annan människa! Alla dessa rättigheter du tar för givet sker ALLTID på någons bekostnad, inte på statens bekostnad - glöm att staten har några egna pengar eller medel, det är också dina medel de nyttjar - utan på människors bekostnad och främst dem som lever ut sin fulla förmåga och skaparkraft.
De som bär samhällets utveckling framåt - vilka INTE är politikerna - är alltid desamma. Skillnaden är här att de får bära allas bördor. Är det då konstigt att företagare vill fly landet eller etablera sig utomlands från början när vi avkräver dem frukten av deras framgångar?
Jag har dock fått nog av denna bisarra samhällsidé som vilar enbart på stöld och oförtjänst.
Snart är det val igen. Det är upp till dig - och ditt ansvar finna ut vad du egentligen tycker och tänker och värderar - att välja det samhälle som vi medborgare förtjänar. Just det förtjänar, förtjänar vi ett samhälle vilandes på förtjänst eller oförtjänst?
Jag lade min röst på Alliansen sist. Är absolut inte nöjd med allt de företagit sig med. Dock är det ett steg i rätt riktning och det enda alternativet. En rödgrön opposition är för dig som värderar dig själv och ditt fria liv inget alternativ.
Den allrådande staten och "det gemensamma bästa" - ärligt talat, ger det dig inte egentligen en rätt fadd, bitter och unken eftersmak i munnen?
Etiketter:
Ekonomi,
Kollektivism,
Planekonomi,
Rättigheter
tisdag 21 juli 2009
Fruktansvärt och rätt uppåt väggarna
Kan inte låta bli att irritera mig över de befängda rättighetskrav som finns.
Rätt. På vems bekostnad?
Rätt till arbete. På vems bekostnad?
En liten liknelse då. Betänk att liknelser alltid haltar. Dock måste inte kontentan göra det!
Om arbeten växte på trän skulle man ju kunna i någon sorts allemansrättstanke kunna säga att "Varsågod, ta era jobb". Dock blir det problematiskt då denna allemansrättstanke kräver ett vilt äppelträd. Detta träd är det ingen som ansvarar för, ingen som sköter om. Torde ju också innebära att skörden blir relativt mager. Dessutom torde även endast ett fåtal njuta frukten då vetskapen om trädets existens borde vara ringa. Inget underhåll, ingen skörd.
För att ett icke vilt träd skall ge gott om frukt måste det skötas. Det skall planteras, drivas fram, klippas, gallras och hållas rent från ohyra - sen kan man skörda frukten av sitt arbete.
Säg att du för ett antal år sedan köpt en liten äppelträdsplanta och du låter trädet växa upp i din trädgård. För att det skall bli ett stort och friskt och fruktgivande träd kräver det din tid och din omsorg. Även när det är stort och fruktgivande kommer det att fortsätta att kräva din tid och din omsorg. Det här är ditt äppelträd, fruktskörden är ett resultat av ditt arbete. Skulle du anse det vara rätt att dina grannar eller andra utomsocknes främlingar skulle komma och kräva 'sin del' av skörden? Jag skulle inte tro det!
Ändå är det just detta som sker vad gäller företagandet. Likt äppelodlaren ovan har företagaren som lagt ner sin tid och sina mödor på att få sitt företag att fungera. Lika lite som det alltså är fel att komma och kräva frukt lika fel är det att ha rätt till arbete hos hos företagaren.
Det är endast odlaren som har rätt till sin frukt. Det är endast företagaren som har rätt till sitt företag.
Rätt. På vems bekostnad?
Några rättigheter att kliva in på din tomt och ta frukten av ditt arbete finns inte - det är stöld.
Några rättigheter att kliva in på ditt företag och kräva rätt till anställning finns inte heller. Det är inte din rätt att kräva något du inte skapat och gjort dig förtjänt av.
Det är dina äppelträd, det är din frukt. Du kan göra vad du vill med den, det är din ensak.
Det är ditt företag, produkterna är resultatet av dina mödor.
Det är din frukt, att äta, att sälja, att kasta bort.
Det är ditt företag, att äga, att driva, det är upp till dig om och vem att anställa.
Kräver du rätten till någons frukt sker det på dennes bekostnad.
Kräver du rätten till någons skapelse sker det på dennes bekostnad.
Kräv inte din rätt oförtjänt. Det som är oförtjänt är omoraliskt - det är inte ditt att kräva.
Lämna odlaren ifred - men handla gärna med honom.
Lämna företagaren ifred - men handla gärna med honom eller slut avtal med honom.
Ingen har rätt tvinga någon till någonting.
Man har rätt att vara ifred.
Rätt. På vems bekostnad?
Rätt till arbete. På vems bekostnad?
En liten liknelse då. Betänk att liknelser alltid haltar. Dock måste inte kontentan göra det!
Om arbeten växte på trän skulle man ju kunna i någon sorts allemansrättstanke kunna säga att "Varsågod, ta era jobb". Dock blir det problematiskt då denna allemansrättstanke kräver ett vilt äppelträd. Detta träd är det ingen som ansvarar för, ingen som sköter om. Torde ju också innebära att skörden blir relativt mager. Dessutom torde även endast ett fåtal njuta frukten då vetskapen om trädets existens borde vara ringa. Inget underhåll, ingen skörd.
För att ett icke vilt träd skall ge gott om frukt måste det skötas. Det skall planteras, drivas fram, klippas, gallras och hållas rent från ohyra - sen kan man skörda frukten av sitt arbete.
Säg att du för ett antal år sedan köpt en liten äppelträdsplanta och du låter trädet växa upp i din trädgård. För att det skall bli ett stort och friskt och fruktgivande träd kräver det din tid och din omsorg. Även när det är stort och fruktgivande kommer det att fortsätta att kräva din tid och din omsorg. Det här är ditt äppelträd, fruktskörden är ett resultat av ditt arbete. Skulle du anse det vara rätt att dina grannar eller andra utomsocknes främlingar skulle komma och kräva 'sin del' av skörden? Jag skulle inte tro det!
Ändå är det just detta som sker vad gäller företagandet. Likt äppelodlaren ovan har företagaren som lagt ner sin tid och sina mödor på att få sitt företag att fungera. Lika lite som det alltså är fel att komma och kräva frukt lika fel är det att ha rätt till arbete hos hos företagaren.
Det är endast odlaren som har rätt till sin frukt. Det är endast företagaren som har rätt till sitt företag.
Rätt. På vems bekostnad?
Några rättigheter att kliva in på din tomt och ta frukten av ditt arbete finns inte - det är stöld.
Några rättigheter att kliva in på ditt företag och kräva rätt till anställning finns inte heller. Det är inte din rätt att kräva något du inte skapat och gjort dig förtjänt av.
Det är dina äppelträd, det är din frukt. Du kan göra vad du vill med den, det är din ensak.
Det är ditt företag, produkterna är resultatet av dina mödor.
Det är din frukt, att äta, att sälja, att kasta bort.
Det är ditt företag, att äga, att driva, det är upp till dig om och vem att anställa.
Kräver du rätten till någons frukt sker det på dennes bekostnad.
Kräver du rätten till någons skapelse sker det på dennes bekostnad.
Kräv inte din rätt oförtjänt. Det som är oförtjänt är omoraliskt - det är inte ditt att kräva.
Lämna odlaren ifred - men handla gärna med honom.
Lämna företagaren ifred - men handla gärna med honom eller slut avtal med honom.
Ingen har rätt tvinga någon till någonting.
Man har rätt att vara ifred.
Etiketter:
Ekonomi,
Förmynderi,
Planekonomi,
Rättigheter
tisdag 17 mars 2009
Kompetens suger
Eller hur skall man annars tänka om LAS som ju handlar om hur länge man varit anställd?
HAX uppmärksammar att Maudan tar strid för detta.
HAX kommenterar: "Det är på tiden. Är verkligen tjänsteår en rimlig måttstock när företag måste säga upp folk? Vore inte till exempel kompetens ett bättre kriterium? Och är det rimligt att en företagare inte själv för bestämma vilka han eller hon skall ha anställda i sitt eget företag?" För dem som oroar sig. Om det blir enklare att åka ut blir det också lättare att komma in. Vi vill väl också bli uppmärksammade och uppskattade för vad vi kan - vår kompetens? Eller?
HAX uppmärksammar att Maudan tar strid för detta.
HAX kommenterar: "Det är på tiden. Är verkligen tjänsteår en rimlig måttstock när företag måste säga upp folk? Vore inte till exempel kompetens ett bättre kriterium? Och är det rimligt att en företagare inte själv för bestämma vilka han eller hon skall ha anställda i sitt eget företag?" För dem som oroar sig. Om det blir enklare att åka ut blir det också lättare att komma in. Vi vill väl också bli uppmärksammade och uppskattade för vad vi kan - vår kompetens? Eller?
söndag 15 mars 2009
Fri företagsamhet och den svenska modellen
Inlägget av Johan Hedin / Peace, love and capitalism kommer ju lämpligt efter de föregående två inläggen.
Han kommenterar den svenska modellen. Den svenska modellen. Svenskt. Allt är så förbannat bra med och i Sverige. OK, detta går säkert igenom flera länder vilka vilja måna sitt eget. Konsekvenserna är dock inte bra. Länder. EU. Inte heller EU är ju särskilt lyckat. Det man säger sig måna - handel - gäller knappt inom unionen och absolut inte utåt. EU är inte ett särskilt lyckat (fri)handelsprojekt. Den svenska modellen är ju med dagens facit i hand inte heller särskilt lyckat.
Låt de stora avtalens tid vara förbi och låt även den stora handelsprotektionismen tillhöra det förgångna.
Jag tror och hoppas att folk, i och med allt som händer, börjar få upp ögonen att vi står inför ett skifte.
Johan säger: "Regeringen gör faktiskt ett hyggligt jobb med att förklara hur man tänker kring exempelvis den så aktuella näringspolitiken. PJ Anders Linder konstaterar i dagens SvD att Mona Sahlins föreslagna miljardrullning över Saab tas emot med berättigad misstänksamhet av opinionen och att en mer långsiktig och ansvarsfull politik belönas. Med förbättrat stöd för Alliansen som följd. "
Måste säga jag uppskattar Maud mer och mer, Johan nämner "hennes mission och metoder för värderingsskifte" och det verkar ge resultat. "Små steg, visserligen, men tveklöst små steg åt rätt håll."
Den svenska modellen. Nej, låt den fria företagsamheten blir verklighet. Fri. Låt de grandiosa avtalens tid vara förbi. "Visst hade det väl kunnat vara bra med ett nytt "saltsjöbadsavtal", men den tid då 10-15 herrar med varierande slags rökverk i mungiporna kunde fatta beslut för alla arbetande människor är sedan länge förbi." Detta eftersom "Dagens arbetsmarknad, och framförallt morgondagens, är mångfacetterad och individbaserad. Kollektiva överenskommelser passade finfint 1938, där den stora tillväxten under överskådlig framtid ägde rum i stora industrier med behov av lågutbildad men talrik bemanning."
Vad är alternativet? De alternativ som uttalas är ju en återgång till svunnen tid. Annars ges inga som helst alternativ - bara tom kritik där Mona Sahlin är denna innehållslöshetens främsta företrädare.
"Mona Sahlin förtjänar kritik för kombinationen av omotiverad kritik mot regeringen när det gäller näringspolitiken och avsaknad av en rimlig och trovärdig egen sådan."
Han kommenterar den svenska modellen. Den svenska modellen. Svenskt. Allt är så förbannat bra med och i Sverige. OK, detta går säkert igenom flera länder vilka vilja måna sitt eget. Konsekvenserna är dock inte bra. Länder. EU. Inte heller EU är ju särskilt lyckat. Det man säger sig måna - handel - gäller knappt inom unionen och absolut inte utåt. EU är inte ett särskilt lyckat (fri)handelsprojekt. Den svenska modellen är ju med dagens facit i hand inte heller särskilt lyckat.
Låt de stora avtalens tid vara förbi och låt även den stora handelsprotektionismen tillhöra det förgångna.
Jag tror och hoppas att folk, i och med allt som händer, börjar få upp ögonen att vi står inför ett skifte.
Johan säger: "Regeringen gör faktiskt ett hyggligt jobb med att förklara hur man tänker kring exempelvis den så aktuella näringspolitiken. PJ Anders Linder konstaterar i dagens SvD att Mona Sahlins föreslagna miljardrullning över Saab tas emot med berättigad misstänksamhet av opinionen och att en mer långsiktig och ansvarsfull politik belönas. Med förbättrat stöd för Alliansen som följd. "
Måste säga jag uppskattar Maud mer och mer, Johan nämner "hennes mission och metoder för värderingsskifte" och det verkar ge resultat. "Små steg, visserligen, men tveklöst små steg åt rätt håll."
Den svenska modellen. Nej, låt den fria företagsamheten blir verklighet. Fri. Låt de grandiosa avtalens tid vara förbi. "Visst hade det väl kunnat vara bra med ett nytt "saltsjöbadsavtal", men den tid då 10-15 herrar med varierande slags rökverk i mungiporna kunde fatta beslut för alla arbetande människor är sedan länge förbi." Detta eftersom "Dagens arbetsmarknad, och framförallt morgondagens, är mångfacetterad och individbaserad. Kollektiva överenskommelser passade finfint 1938, där den stora tillväxten under överskådlig framtid ägde rum i stora industrier med behov av lågutbildad men talrik bemanning."
Vad är alternativet? De alternativ som uttalas är ju en återgång till svunnen tid. Annars ges inga som helst alternativ - bara tom kritik där Mona Sahlin är denna innehållslöshetens främsta företrädare.
"Mona Sahlin förtjänar kritik för kombinationen av omotiverad kritik mot regeringen när det gäller näringspolitiken och avsaknad av en rimlig och trovärdig egen sådan."
Etiketter:
Ekonomi,
Planekonomi,
Protektionism,
Sahlin,
Sosserier
45% av världens rikedom förstörd
Ja, det står att läsa i artikel i Reuters.
Obama går i täten för att fortsätta att bränna upp pengar enligt en annan artikel i Reuters, "U.S. household wealt falls $11.2 trillion in 2008". Minskad nettoförmögenhet för amerikanerna innebär minskad konsumtion.
Berit i Every Kinda People säger med tuffa ord:
Att tänka på för dem vilka vilja pumpa in pengar i diverse företag här hemma.....
Betänk även Miltons ord nedan angående fri företagsamhet. Fri. FRI! Inte protektionism, inte subventionering, inte hutlös beskattning, inte regleringar, inte tullar och inte fan och hans moster!
Obama går i täten för att fortsätta att bränna upp pengar enligt en annan artikel i Reuters, "U.S. household wealt falls $11.2 trillion in 2008". Minskad nettoförmögenhet för amerikanerna innebär minskad konsumtion.
Berit i Every Kinda People säger med tuffa ord:
"Man har tidigare pumpat in 130 miljarder dollar till bankförsäkringsbolaget AIG och det följs nu upp med ytterligare 30 miljarder som man stjäl från skattebetalare och sparare.
Finansdepartementet och Feds kommer att fortsätta stjäla från resten av oss som har tjänat och sparat så att de kan fortsätta att göra regelbundna betalningar till AIG. Om företaget kollapsar startar det en katastrofal kedjereaktion på derivatmarknaden. En mängd inflytelserika människor som skänkt pengar till politiska kampanjer kommer att gå omkull och i slutändan kommer hela ekonomin att falla samman.
Stalins ökända sarkasm om att ett dödsfall är en tragedi och en miljon dödsfall är statistik, passar in här. Om ett brott är tillräckligt stort, det blir officiell politik. Stjäl 10,000 från den lokala banken och du är en brottsling, stjäl 8 miljarder och du är en statlig politisk beslutsfattare."
Att tänka på för dem vilka vilja pumpa in pengar i diverse företag här hemma.....
Betänk även Miltons ord nedan angående fri företagsamhet. Fri. FRI! Inte protektionism, inte subventionering, inte hutlös beskattning, inte regleringar, inte tullar och inte fan och hans moster!
torsdag 12 mars 2009
Lagen om Ansvarslös Socialism
LAS - Lagen om Ansvarslös Socialism. Vad sägs om den?
Safe Sex. Kondom. Skydd mot sjukdomar och oönskade barn. Inget tillåts komma ut och inget tillåts komma in.
Analogin måhända halta men LAS är mycket likt en kondom, en tröskel som den är som hindrar en flexibel arbetsmarknad. Det är därför jag säger lite skämtsamt, om än även allvarsamt, Lagen om Ansvarslös Socialism.
Bloggar detta med anledning av inlägg av Dick Erixon samt inlägg av Johan Hedin, Peace, love and captialism. Båda länkar till inlägg i Expressen och inlägg i SvD, samt Dick även till inlägg i Oskarshamnstidningen.
Johan Hedin kastar en Bulls-eye:
Dick följer upp med en trippel-20:
Safe Sex. Kondom. Skydd mot sjukdomar och oönskade barn. Inget tillåts komma ut och inget tillåts komma in.
Analogin måhända halta men LAS är mycket likt en kondom, en tröskel som den är som hindrar en flexibel arbetsmarknad. Det är därför jag säger lite skämtsamt, om än även allvarsamt, Lagen om Ansvarslös Socialism.
Bloggar detta med anledning av inlägg av Dick Erixon samt inlägg av Johan Hedin, Peace, love and captialism. Båda länkar till inlägg i Expressen och inlägg i SvD, samt Dick även till inlägg i Oskarshamnstidningen.
Johan Hedin kastar en Bulls-eye:
"LAS är åter på tapeten, men tyvärr verkar det saknas politisk vilja och kraft att ta tag i problemet.
LAS och framförallt turordningsreglerna är en sån dinosaurie i den svenska lagstiftningen. Det är ett regelverk som i all väsentlighet saknar relevans.
För de större företagen som Volvo och SKF är undantag mer regel än undantag. När man behöver dra ner bestämmer man tillsammans med facket vilka som ska få gå och vilka som ska få stanna. Det verkar också som att de flesta fackklubbar klarar detta utan att hänfalla till korrupta bedömningar.
För mindre företag, t ex alla de tjänsteföretag som förväntas sysselsätta allt fler i framtiden, kan det vara oerhört kostsamt att bli av med en felrekrytering. Så kostsamt att hela företaget äventyras.
Detta tack vare en oerhört udda fågel på lagstiftningshimlen: En avtalsrätt där ena parten har alla rättigheter och där den andra parten har inga. (Allt sprunget ur en vansinnig klass-"analys" från det förrförra århundradet.)"
Dick följer upp med en trippel-20:
"Ja, när konjunkturen väl vänder kan ekonomin återhämta sig snabbare om företag vågar nyanställa. Det kommer bara att ske om företagen känner att den flexibilitet finns i arbetskraften som krävs för skiftningar i produktionen. Anställningar är ingen rättighet, det är ett avtal om att utföra ett visst arbete mot en viss lön. Dessa avtal måste kunna tecknas och brytas med hänsyn till företagets situation, inte efter socialistiska idéer om livslång försörjning."
Sahlin yrar vidare
Johan Hedin hos, Peace, love and capitalism, uttrycker sig om Sahlins senaste utspel kring SAAB.
Oppurtunism är ordet för dagen. Tror och hoppas dock att svenska folket ser igenom detta banala försök till röstfiske, för något annat är det inte frågan om.
Det torde ju stå var och en klart att saker och ting måste bära sig självt för att det skall vara ekonomiskt lönsamt. Eller?! Inte tusan skall väl vi (för att vi inte köpt SAABs bilar, hur bra de än är) bestraffas genom att ödsla våra skattepengar (för att vi inte köpt SAABs bilar, hur bra de än är).
Nå, nu är hon alltså ute och säger att regeringen bär skuld till varslen...... Fantastiskt. Förlåt mig för orden men så talar arslen....
På frågan "Vad anser du själv om Saabs utsikter?" svarar Mona att "Det finns få bilföretag i dag som går med annat än ganska stora förluster. Och Saab har haft problem. Det är ingen tvekan om det." Nähä. "Men om du frågar om jag tror att folk i Europa behöver köpa bilar framöver är svaret ja. Tror jag att det är bilar som är miljövänliga och effektiva som kommer att behövas, är svaret ja. Tror jag att Saab och den svenska bilindustrin har kompetens att kunna vara en aktör i detta, är svaret ja. – Då måste man ge Saab chansen, säger Mona Sahlin."
Kompetens.... Borde inte kompetensen visat sig framgångsrik redan således? Förvisso. Men vad säger det om kompetensen om folk valt andra bilar?
Reinfeldt kontrar. Begripligt nog så "förstår inte" Reinfeldt "kritiken från Socialdemokraterna och del fackliga företrädare om att regeringen äventyrar lån från Europeiska investeringsbanken till Saab. Han säger att Socialdemokraterna har varit med på att stödlånen ska vara för att utveckla bilar i grön riktning, inte lån som ska täcka löpande förluster. Det måste dessutom finnas en ägare som är villig att ta ansvar." Precis.
Oppurtunism är ordet för dagen. Tror och hoppas dock att svenska folket ser igenom detta banala försök till röstfiske, för något annat är det inte frågan om.
Det torde ju stå var och en klart att saker och ting måste bära sig självt för att det skall vara ekonomiskt lönsamt. Eller?! Inte tusan skall väl vi (för att vi inte köpt SAABs bilar, hur bra de än är) bestraffas genom att ödsla våra skattepengar (för att vi inte köpt SAABs bilar, hur bra de än är).
Nå, nu är hon alltså ute och säger att regeringen bär skuld till varslen...... Fantastiskt. Förlåt mig för orden men så talar arslen....
På frågan "Vad anser du själv om Saabs utsikter?" svarar Mona att "Det finns få bilföretag i dag som går med annat än ganska stora förluster. Och Saab har haft problem. Det är ingen tvekan om det." Nähä. "Men om du frågar om jag tror att folk i Europa behöver köpa bilar framöver är svaret ja. Tror jag att det är bilar som är miljövänliga och effektiva som kommer att behövas, är svaret ja. Tror jag att Saab och den svenska bilindustrin har kompetens att kunna vara en aktör i detta, är svaret ja. – Då måste man ge Saab chansen, säger Mona Sahlin."
Kompetens.... Borde inte kompetensen visat sig framgångsrik redan således? Förvisso. Men vad säger det om kompetensen om folk valt andra bilar?
Reinfeldt kontrar. Begripligt nog så "förstår inte" Reinfeldt "kritiken från Socialdemokraterna och del fackliga företrädare om att regeringen äventyrar lån från Europeiska investeringsbanken till Saab. Han säger att Socialdemokraterna har varit med på att stödlånen ska vara för att utveckla bilar i grön riktning, inte lån som ska täcka löpande förluster. Det måste dessutom finnas en ägare som är villig att ta ansvar." Precis.
"– Vi tar inte välfärdens pengar från lärare och sjuksyrrorna för att driva bilföretag, det är inte statens kärnuppgift. Om Mona Sahlin tycker det får hon förklara det för väljarna, säger Reinfeldt." Word up Fredrik.
Johan Hedin: "Det får väl ändå vara någon måtta på Mona Sahlins opportunism. Ibland försöker vissa dölja sin egen okunnighet i arrogans. På samma sätt verkar staben kring Mona Sahlin resonera: Anfall är bästa försvar".
Förvirrad är hon. Men låt henne inte förrvirra. På tal om Sahlinsk motsägelsefull förvirring - listen to this!
Obegriplig kvinna det där....
Etiketter:
Hjärndött,
Planekonomi,
Sahlin,
Sosserier
onsdag 25 februari 2009
V i Örebro kräver förstatliganden
Det regress-evolutionära Vänsterpartiets utpost i Örebro kräver förstatliganden "av såväl bankväsendet som bilindustrin". Se artikel nedan.

Här blickar vi framåt minsann! Kanske man skulle lyfta luren, ringa till Venezuela och se om Hugo Chavez har någon lillebror som kan kandidera för oppositionen och bli en framtida statsminister? Fast vi har ju redan Mona förstås som också tycks sträva tillbaka i tiden till redan beprövade ickefungerande politiska inteventioner så det tycks ju vara ett aningen överlödigt förslag.
Intressant notera ordet "skattejusteringar". Betyder det skattesänkning? Njae, det är väl ett ack för nyliberalt ord för en sann proletär att såväl taga i sin mun som att genomföra. Nej, det handlar väl snarare om att ta igen på gungorna det man förlorat på karusellerna. Till syvende och sist, med gungor och karuseller och allt, kan ett sådant här tivolitiskt förslag dock bara innebära mera skatter.
Här blickar vi framåt minsann! Kanske man skulle lyfta luren, ringa till Venezuela och se om Hugo Chavez har någon lillebror som kan kandidera för oppositionen och bli en framtida statsminister? Fast vi har ju redan Mona förstås som också tycks sträva tillbaka i tiden till redan beprövade ickefungerande politiska inteventioner så det tycks ju vara ett aningen överlödigt förslag.
Intressant notera ordet "skattejusteringar". Betyder det skattesänkning? Njae, det är väl ett ack för nyliberalt ord för en sann proletär att såväl taga i sin mun som att genomföra. Nej, det handlar väl snarare om att ta igen på gungorna det man förlorat på karusellerna. Till syvende och sist, med gungor och karuseller och allt, kan ett sådant här tivolitiskt förslag dock bara innebära mera skatter.
Etiketter:
Planekonomi,
Protektionism,
Vänsterpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

