Selektivism

Följande är hämtat från inlägg "Selektiv språkbruk - de senaste vapnet" av Ilya Meyer:

"Selektivt seende och selektiv hörsel – de mest förödande svagheterna i det globala samhället.

Muslimska länder med den mest vansinniga meritlista vad gäller medvetna brott mot de mänskliga rättigheterna dömer ut världens enda judiska land för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna.

Terrorsponsorer som Iran och Libyen är med som värdar i UNHRC.

Det pågår en regelrätt slakt i Darfur och den muslimska världens ledare blundar.


Debatt i FN: var är FNs fokus?

Islamistiska extremister smular sönder ett helt samhälle och ett helt land, Afghanistan, och den muslimska världen är tyst.

Men när islamistiska extremister i Gaza, understödda av Iran, bombarderar världens enda judiska land med 10 000 missiler under åtta långa år och Israel svarar med ett angrepp som varar i 21 dagar, då väcks den muslimska världens ilska.

Och omvärlden är sig lik: Tyst. Medgörlig. Skrämd till tystnad. Men inte skrämd till inaktivitet – nej, omvärldens riksbanker är oerhört aktiva. För omvärlden – förutom den arabiska/muslimska omvärlden – gräver djupt i sina skattebetalares besparingar för att leverera närmare 45 miljarder kronor för att återuppbygga det Gaza som förstördes som direkt resultat av Hamas/Irans vanstyre.

Ett bränt barn skyr elden.

Men omvärlden ser det som sin uppgift att förhindra de palestinska regimerna från att bränna sig, från att känna på konsekvenserna av sina medvetet valda aktioner.

Omvärlden visar samma spontana reaktion som hittills under 60 år har lett till förödelse och förstörda liv: betala extremisterna för att göra det möjligt för dem att fortsätta i samma gamla destruktiva spår som alltid. Inga förändringar tolereras. Vi betalar. Samtidigt som allt fler av oss blir utan arbete och inkomst. Huvudsaken att de mest extrema krafterna fortsätter att blidkas.

Under mer än 60 år har den arabiska och den bredare muslimska världen gjort allt för att permanenta palestiniernas status som flyktingar, som levande vapen i den eviga kampen mot judarna. De araber som flydde 1948 som resultat av arabvärldens gemensamma krig mot Israel har med visst undantag av Jordanien inte fått vare sig medborgarskap eller ens garanterade mänskliga rättigheter i de broderliga arabländer som först skapade deras problem och sedan tog emot dem. Deras status som evig ”flykting” är permanent. Inga andra flyktingar i världen ärver flyktingskap, endast palestinierna, och vi betalar för detta rasistiska synsätt som tillämpas av självaste FN via ”flyktingorganet” UNRWA. UNRWA har en i stort sett lika stor budget för att cementera 3 miljoner palestinska arabers flyktingskap som FNs andra flyktingorgan, UNHCR, har för att lösa flyktingskap för 30 miljoner människor i hela resten av världen.

Detta sätter institutionaliserad rasism i ett nytt perspektiv. ”Nytt”? Inte alls, det har pågått i mer än 60 år. Det som är nytt är att omvärlden nu börjar syna denna enorma bluff.

Bevis? Självaste Yasser Arafat sade upprepade gånger att de palestinska kvinnornas höga födelsetal var en del av hans strategi i kampen mot judarna; palestinierna skulle föda stora barnaskaror eftersom deras inkomst alltid var tryggad via UNRWA, och de skulle med tiden växa till en så stor befolkning att ingen skulle ha möjlighet att inte möta deras krav. Fortfarande 60 år senare har Arafat och hans arvingar på Västbanken eller i Gazaremsan inte satsat på industrier, jordbruk, turism, utan enbart på stora familjer och raketer. Två vapensystem som hela tiden utvecklas parallellt.

Arafats arvinge Mohammed Dahlan från terrororganisationen Fatah understryker att Fatah inte erkänner Israel och anser inte att Hamas bör göra det heller. Detta är år 2009.

Arabvärlden och den bredare muslimska världen med Iran i spetsen är beredd att offra hur många palestinier som helst för att uppfylla det heliga målet att omintetgöra Israel. De är inte intresserade av de palestinska araberna annat än som vapensystem. För om de ville deras bästa skulle de göra gemensam sak mot Iran och dess lydmilis Hizbollah och Hamas. De skulle förmå dem på ett eller annat sätt att sluta skjuta missiler mot civila israeler. Arabvärlden har enorma oljerikedomar. Dessa pengar har upprepade gånger använts som vapen mot länder i västvärlden, men aldrig någonsin mot något annat muslimskt land, oavsett vilka systematiska brott begås av regimerna i dessa länder.

Rasism i ytterligare ett nytt perspektiv; inget en brottsling gör får bestraffas – om han tillhör ”ummah” – den islamiska familjen. Men icke-muslimer får gärna bestraffas.

Det sägs ibland att hela Mellanösternkonflikten skulle lösas om bara palestiniernas situation löstes. På sätt och vis är det sant: det är ingen konflikt mellan palestinier och israeler, utan mellan hela den arabiska och muslimska världen och världens enda judiska land.

Så på sätt och vis stämmer det: lös palestiniernas situation genom att omvärlden tvingar arabvärlden/den muslimska världen att ta ansvar för sitt 60-åriga missbruk av palestinierna, och problemet kan lösas väldigt snabbt.

Palestinierna kan inte lösa det – de är hjälplösa brickor som används av arabvärlden.

Arabvärlden kan inte lösa det – de får hela tiden lära sig att resten av omvärlden tillämpar en regel för muslimer (av rädsla för terror, av överdriven politisk korrekthet, av en naiv inställning att mångkulturalism betyder att värdkulturen måste gå med på att självmant dö ut istället för att leva som jämlik sida vid sida) och en helt annan regel för alla andra.

Och omvärlden kan inte lösa det eftersom man hela tiden urskuldrar allt som görs i islams namn och är allt för upptagen med att gräva i plånboken för att tillmötesgå de senaste kraven på ekonomisk kompensation för ännu fler misslyckade våldssatsningar, för att lyfta blicken och planera en strategi för fred.

För israelers, palestiniers och hela arabvärldens långsiktiga bästa.