söndag 15 mars 2009

Angående tillhörighet

Svensk. Nordbo. Europe. Vad är jag? Har ju finskt blod också, för att tala i sådana termer.

Men vad jag verkligen är, är jag. En människa med rätt till mitt eget liv. Jag anser att ALLA har denna grundläggande rättighet. Jag tillhör inte svenskarna, nordborna, européerna eller finnarna. Min tillhörighet är mänskligheten. Undantaget från denna regel är min familj och närmast anhöriga.


Klart är att jag som svensk medborgare känner samhörighet med Sverige och svenskarna, liksom jag - då jag varit där så ofta - känner en samhörighet med Finland och finnarna. Håller till mångas förtret på de finska Lejonen i ishockey! ; ) Klart är också att jag även känner samhörighet med européerna. Det som samlar oss är väl en känsla av gemenskap utifrån kultur, språk, historia och gemensamma värden. Jag tänker på våra de fri- och rättigheter som vi som lever i Europas demokratier tar för givna. I skiftande grad måhända, men ändå.


Dock är det så att jag mer och mer känner jag tappar/släpper greppet om det här med tillhörighet. Det är inte viktigt. Det kan till och med vara ett hinder. Det är inte viktigt för mig om jag är svensk eller finne. Det viktiga för mig är att få vara den jag är. Således är det viktigt för mig att alla andra också skall få vara dem de är. Detta förutsätter de friheter och rättigheter som vi har i de fria liberala demokratierna.
Samhörigheten består dock.

Med anledning av det som händer Europa just nu, tänker inte minst på händelserna i Malmö. Jag tänker på hat och hot från extrema rörelserna både till höger- och vänster (samma sak egentligen) och den radikala islamismen. Med anledning av detta måste jag stå upp för Sverige. DOCK inte i någon nationalistisk andemening eller dylikt - bort det. Nej, jag står upp för Sverige i frihetens anda. Det totalitära rörelserna är ju de facto emot vår frihet, vår fri- och rättigheter, vår demokrati. Därmed är de emot Sverige, de är även emot Finland och alla andra fria liberala demokratier.


Såsom jag står upp för Sverige, står jag alltså upp för Europa därmed för alla världens folk.

OM vi anser att vår frihet är värd att stå upp för MÅSTE vi också anse att alla andra är värda den friheten. Om inte är det en form av rasism, att andra inte är värda det vi anser vara det högsta värdet. Det är det jag tror det ytterst handlar om. Här finns inga gråsoner. Här är svart och vitt.


Antingen är du för vår fri- och rättigheter, våra liberala demokratier eller så är du emot.


Därför är det med intresse jag hamnade på följande
artikel "Problem i Londonistan" hos danielpipes.org. Intresset gäller vad man har sina grundläggande sympatier. Har boende i Sverige dem här eller i ett annat land? Vad tar det sig uttryck i, vad är man beredd till?

Artikeln är från 11 juli 2006. Här är vad som framkom i Storbritannien:


Muslim eller britt

"Opinionsundersökningar visar att en stor majoritet av muslimerna känner att det finns en motsättning mellan deras brittiska och muslimska identiteter. Två undersökningar visar att endast en liten del anser sig vara britter först (7 % och 12 %), men när det gäller hur många som först och främst identifierar sig med sin religion skiljer sig svaren i undersökningarna åt väsentligt (81 % och 46 %)."


Londonbombningen

Sympati
* "Ungefär en av 20 brittiska muslimer har uttryckt öppen sympati för bombningarna".
* "Fristående opinionsundersökningar visar att mellan 2 % och 6 % anser att attackerna var berättigade, 4 % vägrar att fördöma dem, 5 % anser att Koranen rättfärdigar dem och 6 % anser att självmordsbombarnas agerande står i överensstämmelse med Islams principer."


Förståelse
* "Tretton procent säger att självmordsbombarna från den 7 juli borde betraktas som "martyrer", 16 % säger att attackerna var felaktiga men att anledningen var riktig, medan 20 % känner sympati för förövarnas "känslor och motiv".
* "Hela 56 % kan "förstå varför vissa människor uppför sig på detta sätt"."


Hjälpa polisen

"Ett oroande stort antal muslimer skulle inte hjälpa polisen om de misstänkte att en muslim planerade en terroristattack. Antalet muslimer som inte skulle vara villiga att hjälpa varierar i olika undersökningar från 5 % till 14 % till 18 %."


Våld acceptabelt?

* "Före 7/7 2005 ansåg 11 % att "för religiösa eller politiska grupper var det acceptabelt att använda våld för att uppnå politiska syften" men efter attackerna sjönk den siffran till 4 %."
* "Två av varandra oberoende undersökningar av hur många muslimer som stöder självmordsattacker på civilbefolkningen i Storbritannien gjordes, och svaren var identiska 7 %. (Bland 18-24 åringarna, vilket är den åldersgrupp som är mest benägen att utföra en sådan attack, ökar siffran till 12 %.) "

"Men hur ställer man sig till självmordsbombningar mot militären i Storbritannien?"

* "Här varierade de positiva svaren från 16 % till 21 % (18-24 åringarna 28 %).

"Är de som svarat på enkäten själva villiga att omfamna våldet för att göra slut på den dekadenta och omoraliska" västvärlden?"

* "En procent, vilket motsvarar ca 16 000 människor, svarade jakande på den frågan"


Införande av Sharia

"Muslimerna sticker inte under stol med att de anser att sharialagarna borde gälla i Storbritannien."
* "Fyrtio procent vill att Sharialagar skall gälla i muslimskdominerade områden"
* "61 % vill att shariadomstolar skall få avgöra civilrättsliga mål bland muslimer."
* "Så många som 58 % anser att de som kritiserar eller förolämpar islam skall ställas inför rätta och åtalas."
* "Ungefär 55 % anser att skolor bör förhindras att förbjuda kvinnliga elever att bära hijab"
* "88 % kräver att skolor och arbetsplatser skall inrättas för att underlätta muslimska bönestunder."


Integrering

* "65 % anser att muslimerna måste göra mer för att integreras in i den brittiska kulturen"
* "36 % säger att moderna brittiska värderingar hotar den islamiska livsstilen."
* "Tjugosju procent känner sig kluvna i sin lojalitet gentemot andra muslimer och Storbritannien."
* "Av dem som föraktar den västerländska civilisationen och anser att muslimer "bör försöka förgöra den" är det 32 % som vill uppnå detta genom icke-våld medan 7 % vill använda sig av våld."


Inställning till judar

"Opinionsundersökningar bekräftar att den utbredda antisemitismen i den muslimska världen också visar sitt fula tryne i Storbritannien."
* "Ungefär hälften av de muslimer som tillfrågats anser att judar har för stort inflytande över Storbritanniens utrikespolitik och att de är i komplott med Frimurarna för att kontrollera pressen och politiken."
* "Uppemot 37 % anser judarna i Storbritannien vara "legitima mål som del av den pågående kampen för rättvisa i Mellanöstern""
* "16 % hävdar att självmordsbombningar kan rättfärdigas i Israel. (Bland 18-24 åringarna ökar den siffran till 21 %.)"

"I korthet kan man konstatera att hälften av de brittiska muslimerna vill införa islamisk lag och 5 % anser att våld är berättigat för att uppnå detta. Dessa resultat visar att Storbritanniens potentiella terrorister lever in en fruktsam miljö."


Vad månne dessa frågor få för resultat i Sverige? Skulle även vara intressant se vad en liknande undersökning skulle ge för resultat vid utfrågning av extremvänstern och -högern. Om än olika svar, i sig, skulle klart framkomma, vilket jag vill ha sagt, att de inte är för de fria liberala demokratiernas fri- och rättigheter.


Nej, de vill att vi skall ha tillhörigheter. Vilka dessa nu än må vara, en nation, ett folk, en ras, en gemensam kultur eller religion så är det ett otyg. Ett otyg som innebär ofrihet.

Det finns alltså dem som är beredda att ge upp friheten och införa ofriheten, med eller utan våld. Det finns även dem som fjäska, som försöker förstå eller som löpa med dessa ofrihetens olika yttringar.

Dessa ondskans ivrare och lakejer måste vi stå upp mot och detta gör vi genom att stå upp för vår frihet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar