"Vi i väst vill gärna tro att folk som är missnöjda med sitt styre förr eller senare reser sig mot sin plågoande, och det enda vi behöver göra är att stötta de moderata krafterna så kan de själva göra jobbet. Ett problem i detta är att det i ett område som Gazaremsan inte finns många kvar som längre vågar yttra sig, än mindre göra något som skulle få Hamas på fall."
Marie-Hélène Boccaras första besök i Gaza var 1993. Upplevelser vid återkommande besök: "Vid varje besök till Gazaremsan noterade jag hur detta palestinska samhälle successivt islamiserades. Som kvinna fick jag trots hettan inte längre ha kortärmat eller åtsittande långbyxor när jag åkte dit in, och under Ramadan fick jag huka nedanför fönstrens insikt i taxibilen om jag ville äta eller dricka för att inte provocera islamisterna. Vad som skulle hända om jag trotsade påbuden tog jag aldrig reda på, men det stod klart att det inte skulle vara värt ett försök."
Rekommenderar läsning av hela Marie-Hélène Boccaras inlägg i bloggen "Empatisk men inte patetisk".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar