Hata muslimer nya folksporten

Ja, så heter debattinlägget i Expressen av Andreas Malm.

För det första håller jag med om att hat mot muslimer är av ondo. Hat mot människor oavsett vad de tror på är av ondo. Efter att ha läst artikeln är det mig dock uppenbart att Andreas blandar ihop saker och ting.

Den "oro" jag känner avser inte islam eller muslimer i stort utan den radikala islamismen. Det kanske har gått Anders förbi vad den står för? Den tolkning/förvanskning av islam som den radikala islamismen gör innebär att rörelsen i sig är totalitär. Om vi nu fördömer andra totalitära ideologier såsom kommunism, fascism och nazism måste vi också göra detta med den radikala islamismen. Om detta är islamofobi måste även en averision mot de andra vara en fobi. Det blir den logiska följden. Totalifobi?

Att det är islam som fallit i händer på totalitarismen är mig egentligen likgiltigt. Min aversion skulle vara lika stark om det så vore frågan om radikal kristendom, judendom eller vad som. Det intressant är vad de totalitära är emot och för.

Det är nu det han nämner som islamofobi är just vad den radikala islamismen står för och vill: "ta över", "införa sharialagar", "förvandla" inte bara "Europa till en islamisk stat, ett kalifat" utan hela världen. För den radikala islamismen är Kalifatet gudsriket såsom exempelvis det tredje riket var det för nazismen. Lägg även till dödskulten och reaktionen mot detta visar sig vara normalt sund. Jag har i tidigare inlägg tagit upp en jämförelse mellan de totalitära ideologierna (inläggen Liberalism och terrorism).

Uppenbart är att Anders riktar udden mot liberala företrädare. Han nämner bland annat att Fremskrittspartiet "på senare år framträtt som dominerande borgerligt parti" och att detta är hur det ser "ut över hela Europa. Högerpartier - ofta direkt fascistiska - tar sig in i församlingar, vinner val, utövar politisk makt med ett programmatiskt hat mot muslimer. Men de agerar inte i ett isolerat vakuum. De lever i växelverkan med den allmänna hets som utgår från liberala intellektuella, sittande regeringar, de mest etablerade av medier. De fantiserar om ett muslimskt maktövertagande - lika deliriskt som en gång serbnationalisterna - men deras associationsbanor matas dagligen från samhällets mittfåra."

Sedan kommer Anders till Sverige: "Ännu ligger Sverige i lä. Den islamofobiska orkan som sveper över Europa har haft aningen svårare att fälla jämlikhetsidealen här än i exempelvis våra grannländer. Men Sverigedemokraterna gör vad de kan för att segla in i riksdagen på de kontinentala vindar som de så gärna, så gärna vill se också i Sverige.
De har under 2000-talet rensat ut antisemitismen från sin partipropaganda och ersatt den med en utstuderad, öppen, närmast besatt islamofobi. Det tycks fungera betydligt bättre. Som jag dokumenterar i min bok "Hatet mot muslimer" får också Sverigedemokraterna skjuts av borgerliga aktörer som gång på gång riktar sina slag mot svenskmuslimer.

I dessa dagar skriker Sveriges liberaler högt om den antisemitism som griper omkring sig i vårt land. Sanningen är att antisemitismen är ett ytterligt marginellt fenomen i svensk politik, uppburet av enstaka förvirrade vänsterskribenter och nationalsocialistiska våldssekter.

Hatet mot muslimer, däremot, kan nästa år ha en stolt företrädare i Sveriges riksdag. Islamofobin blir ständigt allt mer rumsren, normal, ljudlöst accepterad över hela Europa och - om tendenserna vinner ytterligare kraft - även i Sverige.
Inte på drygt 60 år har fascismen haft en så ljus framtid i Europa."

Att vara liberal är vara emot all form av totalitarism, därmed är man emot allt som är emot de liberala demokratiernas fri- och rättigheter. Således är man inte emot muslimer och averision emot radikal islamism kan således inte vara islamofobi, det faller på sin egen orimlighet. En aversion mot radikal islamism är dock, på grund av dess totalitära natur, en jäkla nödvändighet!

Vad gäller antisemtismen som Anders nämner håller jag absolut inte med om att den är ett ytterligt marginellt fenomen. Den är för att använda Anders ord om islamofobi just precis rumsren, normal och ljudlöst accepterad. Jag kan dock garantera att islamofobin är för liberalismen lika förkastlig som antisemtismen är.

Att lägga detta i famnen på liberaler som tillhörde det dem är nämligen omöjlighet. Vatten och olja går inte ihop. Därmed tror jag att fler kommer att reagera på artikeln.

Att lägga ordet hat i min mun - vilket artikeln de facot gör - fungerar inte. Att hata är något man väljer - såsom precis allt annat. Jag kan inte välja att hata då jag redan valt att respektera alla människor. Om det finns något inom mig som kan betecknas som hat så är det i sådana fall emot sådant som vill ta ifrån mig eller begränsa min frihet - jag talar om totalitära idéer.

Således känner jag mig trygg i min aversion emot radikal islamism och mitt icke-hat emot muslimer.