Israeliska soldaters uppförande

Skriver detta inlägg med anledning av inlägg hos Israelnyheter.

Israels armé är nu föremål för en undersökning efter påstådda oegentligheter under intåget i Gza. Det är uppgifter från soldater i armén som kommit fram, att jämföra med den israeliska arméns officiella linje. Såsom jag förstår att det framkommer i artiklarna, finns det en diskrepans mellan arméns officiella rapport och de soldaters redogörelser som framkommit.

Haaretz.com: Läs. Läs.
Jerusalem Post: Läs. Läs.
DN: Läs.
SR: Läs.

"According to the testimony of a number of soldiers who took part in what appears to have been a group therapy session getting the war experiences off their chest, three soldiers told of cases in which civilians were killed by sniper fire, and of the wanton destruction of property." Även om detta fall har olyckliga omständigheter, är det av vikt att se över det hela. "One mother and her kids didn't understand and they turned left... [The commander] forgot to tell the sniper on the roof that [the family] was released and that he should hold fire, so he... you can say he did what he should have, according to instructions... The sniper sees a woman and children coming at him and crossing no-entry limits, so straight away, he fired at them."

Det är beklagligt och oacceptabelt om detta skett - oavsett omständigheter - inte minst med tanke på den israeliska arméns uttalade höga moral.

Att krig kan locka fram det värsta hos människor är en förklaring som kan ligga nära till hands. Jag tror dessutom - utan att ursäkta något - att den press som finns i regionen nog kan förklara att misstag alltså kan ske. Men - lika mycket som jag tror det är sant att människor kan lockas eller pressas till illdåd, lika lite vara en ursäkt. Fel är fel även om begått i stridens hetta.

Det goda i det onda är dock att man tar tag i det och går till botten med detta. Detta bör man nu i och för sig förvänta sig av en demokrati där öppenhet och grund i humanism och mänskliga rättigheter torde vara en självklarhet.

Kravet på moral syns i media, ex: "The country fights not because it wants to, but because it has to. And since it has to, it is crucial that Israelis believe in the morality of their cause. The idea of a moral army is not important because of how we are perceived abroad, but rather for how we perceive ourselves."

Misstag eller medvetna överträdelser spelar alltså ingen roll. Det är lika illa. Gott är dock att man är öppen med det, tar tag i det och visar att man gör just det.

En motvillig men nödvändig jämförelse
Det finns en jämförelse som visar på att skillnaden knappast kan bli större. Jag kan inte låta bli att göra den.

Israel anklagas ständigt av sina omgivande grannar, ivrigt supportade av divers grupper i väst. I detta fallet, och andra liknande fall, skulle sådan kritik vara berättigad. Kritiken luktar dock illa och kommer med fadd smak. Hur det? Vad skulle vi uppleva och känna om vi vände kritiken och de kritiska glasögonen mot dem vilka vilja utplåna Israel från kartan (bara en sån sak....). Jo, vi skulle förfasas. Det är nog just därför media i väst tycks vara så restriktiv, man kan inte tro att saker och ting som sker kan vara sanna.

Vad ser vi då? Jo, de radikala islamisterna, vilka ständigt och med manisk lögn anklagar Israel för diverse brott, hyllar sina egna som hjältar när dessa bevisligen gjort saker som är flerfalt värre.

Låt mig ta ett exempel, vilken jag nämnt i tidigare inlägg. Där tog jag upp den modige hjälten Samir Kuntar som bröt sig in i en israelisk familjs hus, vilka nog inte kunde försvara sig. En räd som avslutades med att den modige Samir Kuntar sköt pappan i familjen "från nära håll, i ryggen och dränkte honom därefter, inför dotterns ögon. Fyraåriga Einat Harans skalle krossade han sedan mellan gevärskolven och klipporna."

Lyckligtvis togs denne sjuke onde man till fånga.

Olyckligvis försattes han och fyra andra på fri fot när Israel bytte mot "kvarlevorna av de två soldater som Hizbollah tillfångatog på israelisk mark (startskottet för kriget sommaren 2006 mellan Israel och Hizbollah), och kunde slutligen förbereda sig för den sorgestund som begravningar alltid innebär."

Den enes börda den andres krona
I Israel ser man allvarligt på sådana här saker, uppenbarligen. Inte minst ser fri media till det. Det är ju tjusningen med demokrati att man inte kan dölja något utan att man strävar efter att leva upp till humanismens ideal och mänskliga fri- och rättigheter.

I Libanon ser man inte allvarligt på sådana här saker. "I Libanon utlystes nationell helgdag. På flygplatsen bereddes plats för höga politiker att hälsa de släppta fångarna. I Samir Kuntars hemby hängdes banderoller upp som välkomnade ”hjälten” åter. I den lilla kuststaden Naqoura dekorerade Hizbollah den scen där en mässingsorkester inväntade fångarna med ett foto på en tårögd judinna och parollerna ”Israel gråter av smärta” och ”Libanon gråter av glädje”."

I Gaza ser man inte heller allvarligt på sådana här saker. "Även i de pale-stinska territorierna firade man. I en hyllningsmarsch i Gaza bar man affischer på Samir Kuntar och delade ut godis. Palestiniernas premiärminister från Hamas, Ismail Haniyeh, kallade Kuntar ”den arabiska nationens hjälte”."

När skall de utreda sina brott?

Det som med rätta är ett brott i och en börda för en demokrati föräras som hjältedåd bland de totalitära där terrorister krönas till hjältar.