Johan Norberg har ordet

Med anledning av Gunnar Hökmars korståg mot protektionism, läs NeoBlog, som han dragit igång på Facebook vill jag taga tillfället i akt att här nedan lägga in några citat av Johan Norberg. Titta för all del in på hans hemsida/blog.

Ha nu gärna SAAB-debatten i åtanke.

"Men om frihandeln hela tiden effektiviserar produktionen, borde det inte leda till att arbetstillfällen försvinner? När asiater tillverkar våra bilar och sydamerikaner producerar vårt kött får bilarbetare och bönder sparken i Sverige, och arbetslösheten ökar - så går resonemanget."

"Denna föreställning började bli populär i mitten av 70-talet, och sedan dess har produktionen effektivitserats och internationaliserats mer än någonsin. Ändå har det skapats betydlig fler ny jobb än som har försvunnit över hela världen."

"Det är inte så att det bara finns en viss mängd jobb, och när de kan utföras av färre blir fler arbetslösa." Vid exempelvis jordbrukseffektivisering sker att "pengar som tidigare gick till att betala för arbetskraften i jordbruket" istället används till att efterfråga andra varor varmed "de som blivit överflödiga i jordbruket" kan "gå över till andra branscher i stället." Detta är exakt vad som hände i Sverige "från början av 1800-talet och framåt. Dessförinnan arbetade runt 80 procent av svenskarna i jordbruket, i dag är det färre än 3 procent. Men innebär det att 77 procent av svenskarna är arbetslösa i dag? Nej, för människor kunde i stället efterfråga varor och tjänster, och arbetskraften gick till fabriksproduktion och tjänstesektor för att tillfredsställa denna efterfrågan."

"Det är naturligvis smärtsamt för dem som har investerat i de gamla lösningarna, och som avskedas från mindre effektiva branscher. Hästdroskförare förlorade på bilarnas framfart och producenterna av fotogenlampor förlorade på elektricitetens intåg. I modernare tid fick skrivmaskinstillverkarna lägga ner när datorerna introducerades, och grammofonskivorna ersattes med CD-skivor."

Alltså, "Den typen av smärtsamma omställningar sker hela tiden med nya uppfinningar och produktionsmetoder" och "Tveklöst kan dessa omställningar ställa till med väldiga problem och trauman för den som drabbas, särskilt om det är svårt att hitta ett nytt jobb. Blotta oron över riskerna med detta gör att vissa utpräglat konsvervativa ideologier avvisar hela det kapitalistiska systemet." Dock kan detta "inte jämföras med forna tiders stress över att kanske inte kunna skaffa mat för dagen, att torka eller översvämning skulle radera livsmöjligheterna fullständigt."

"Framför allt är det dumt att bemöta problemen vid omställningar med att förhindra dem, då vi sammantaget skulle förlora på det och få lägre levnadsstandard. Själva poängen med handel och utveckling är ju att föra resurserna dit där de utnyttjas effektivast. 'När förändringes vind blåser bygger en del vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar', lyder ett kinesiskt ordspråk. Att förhindra förändringarna är lika dumt som det hade varit att hindra jordbrukets utveckling för att skydda de 80 procent av befolkningen som arbetade där för två sekler sedan. Det är också svårt, i och med att den vanligaste orsaken till omstrukturering i branscherna faktiskt är att konsumenterna byter smak. Bättre att utnyttja vinsterna i ekonomin till att mildra effekterna för dem som drabbas."

Avslutningsvis:
"En av den moderna historiens mes drastiska handelsliberaliseringar har genomförts av vårt grannland Estland. Strax efter självständigheten från Sovjetunionen 1992, beslöt den estniska regeringen att helt sonika avskaffa alla tullar. Den genomsnittliga tullnivån blev 0,0 procent. Åtgärden blev en ren framgångshistoria. Den estniska ekonomin har i konkurrensen snabbt omstrukturerats. Västeuropa, som bara stod för 1 procent av det estniska handelsutbytet 1990, står nu för två tredjedelar av det. Landet drar till sig stora direktinvesteringar, och kan inhösta en tillväxt kring 5 procent om året. Medellivslängden har stigit och spädbarnsdödligheten sjunkit, till skillnad från de före detta kommuniststater som har reformerats långsamt. Det liberala systemskiftet gjorde att Estland blev ett av de mest självklara kandidatländerna vid den senaste utvidgningen. Tyvärr innebar medlemskapet att Estland tvingades anpassa sig till EU-protektionismen. Landet tvingades gå från inga tullar alls till 10 794 olika tullnivåer. Dessutom fick Estland återreglera hela det avreglerade jordbruket, med kvoter, kontroller och bidrag. Resultatet har blivit kraftigt höjda matpriser. Det är ironiskt, att Estlands frihandel gör landet så framgångsrikt att det får gå med i EU, vilket leder till att det måste återinföra tullarna."

Så är det med protektionism och så är det med frihandel.

Ska vi då "bygga vindskydd/rädda SAAB" eller skall vi "bygga väderkvarnar/låta handeln och utvecklingen föra resurserna dit där de utnyttjas effektivast"?

Svaret torde vara ganska självklart.

(Citat hämtat ur Till världskapitalismens försvar)