Terror och liberalism - del 1

(Hämtat ur Paul Bermans "Terror och liberalism")

”Terror och liberalism” är en bok jag varmt rekommenderar. Författaren Paul Berman tvekar inte sticka ut hakan och säga saker som provocerar han får en att instinktivt tänka.

Under 1900-talet stod en kamp mellan liberalerna och dess fiender, fienderna var fascismen, kommunismen och nazismen – en kamp mellan totalitarism och frihet. Dessa tre ondskans ideologier har slående likheter.

Flera av 1900-talets politiska författare var motståndare till fascismen men de lade också märke till att, trots bittert motstånd kommunism och fascism emellan, så var likheten påtagligt slående. ”Vänster- och högerrörelserna av det 'nya slaget ' avskydde varandra, och deras ömsesidiga avsky gav näring åt de flesta politiska och till och med militära strider i hela Europa.” Alltså inte bara sinsemellan utan även mot de fria demokratierna. Observera nu att två demokratier ALDRIG gått i krig med varandra!

Berman säger att Albert Camus ”intuitivt insåg en avgörande realitet. Han insåg, på en djupare nivå, att totalitarism och terrorism är samma sak. Han insåg att om vi bara kunde upptäcka totalitarismens rötter skulle vi också upptäcka terrorns rötter, och tvärtom.” Roten,”en specifikt mänsklig drivkraft, som är uråldrig och aktningsvärd, nämligen drivkraften att revoltera” en ursprunglig källa och kärlek till ”frihet och framsteg” som dock ”fått ett nytt och i viss mån motstridande inslag” genom att ha ”blivit egendomligt oskiljaktig från en sjuklig besatthet av mord och självmord” med avstamp i ”den franska revolutionen.”

Den franska revolutionen kom alltså att romantiseras som en hyllning till just mord och självmord som mynnade ut i nihilism. Europas nya drivkraft är således ”upproret som börjar med frihet och slutar i brott. Upproret som inte går att skilja från mord och självmord; upproret som verkar vettigt från början men som snabbt sprider död på ett fullkomligt obegripligt sätt.”

Låt mig åter citera Tingsten från tidigare inlägg, ”Det handlingssätt som ursprungligen uppfattas som tillfällig taktik bli vana och karaktär. Människor formas efter den. Ledstjärnorna slocknar; kvar står den absoluta makten hos ett fåtal, med dess förmåga att förstöra både styrande och styrda. Så har kommunismen blivit en fallen ängel bland de politiska riktningarna; åskådningen bär ännu spår av det himmelska ursprunget, men handlingen och sinnelaget präglas av mörker och reaktion.” Fallen ängel. Himmelskt ursprung. Ja, Berman beskriver också de tre ideologierna som Harmageddon i moderna versioner. Jag återkommer till det i del 2.

Under 1800-talet kom flera olika teorier att florera där ”Liberala idéer knöts ihop med principer som bara kunde ta en antiliberal riktning. Motsägelserna visade sig så småningom bli ett allvarligt problem för alla som försökte omsätta teorierna i praktiken” Se upp! kaos på väg på grund av ”de vänstersinnade vettvillingarnas små nihilistgrupper med sina drömmar om den poetiska döden” och ”extremhögerns mörka filosofi i Tyskland och andra länder med deras våldsamma vämjelse för framsteg och liberalism.”

Vad lyckades då våra herrar diktatorer med då?

Lenin blandade samman ”socialdemokratin i Europa och de ryska socialistrevolutionärernas militariserade terror”. Mussolins fascister ”drömde om att frigöra endast en del av mänskligheten på alla andras bekostnad” genom ”anspråk på att vara irrationalismens försvarare.” Hitler och hans nazism ”var den mest extrema” som trots att de ”aktivt rasade mot kristendomen” sågs upp till av beundrande fascister. Värsta av allt dock, ”I frågan om döden var nazisterna de allra renaste, de mest estetiska, de djärvaste och de största bödlarna men samtidigt dödens största och mest sublima offer.”