Terror och Liberalism - del 6

(Citat hämtat ur Paul Berman – ”Terror och liberalism”)

Radikal islamism – demokratins nya antagonist

I del 3 och 4 tog jag upp den radikala islamismens likheter och beröringspunkter med kommunismen, nazismen och fascismen med avseende på mytismen, symbolik och dödskult diskuterat i del 2. Här vill jag fortsätta och knyta an till föregående del, del 5.


Återigen, jag bedömer inte religionen och dess bevekelsegrunder eller dömer människors val att vara muslimer. Detta handlar om den radikala islamismen som en totalitär politisk rörelse.

Islamismen gör ett totalitärt anspråk. Sanningen är på förhand given av en islamistisk tolkning av Koranen. Målet är en frälsning av världen genom omvändning till islam. Omvändelsen gäller alla, utan undantag, och livets alla områden.

Folkvilja faller därmed, det finns bara en vilja och det är Allahs såsom den framkommer i Koranen - tolkad av islamisterna. Övrig uttryckt vilja vare sig den är en egen tankeprodukt eller en, av utomislamska idéer, påverkad/förvanskad sådan är den på förhand falsk.


Det ideala blir det reella och praktiska

Den islamistiska tolkningen ger mytismen och därmed vapnet i händerna för deras totalitära kamp - ”om kraftgivande föreställningar om det förflutna och om världens och mänsklighetens natur inte finns tillgängliga, inte anses vara rationellt grundade, är det nödvändigt att uppfinna och propagera illusioner.” (Tingsten ”Tyranniet begär förtroende”) Det ideala blir det reella och praktiska.


Berman tar i sin bok upp Sayyid Qutb, ”Den enskilt mest inflytelserika författaren i den islamistiska traditionen” och ”första viktiga teoretikern för den islamistiska saken”. Qutb medger intressant nog, sig behöva kämpa ”mot sina egna liberala instinkter” vilka han kallar ”kulturella influenser som trängt in i mitt sinne, trots mina islamistiska ståndpunkter och naturliga böjelse för islam”. Motsägelsefullt men låt oss gå vidare.


Qutb tillhörde Muslimska brödraskapet vilka förbjöds 1954. Reaktionen var både att rörelsen växte och att flera flydde landet, främst till Saudiarabien. Qutbs bror undervisade där och en av hans elever var ingen mindre än Usama bin Laden. Qutb själv stannade kvar i Egypten och fängslades.


Mytismen, att uppfinna och propagera illusioner, att använda som vapen i händerna. Mytismen, en kamp där det ideala blir det reella och praktiska.


Att det handlar om en kamp för Qutb är tydligt då han säger att ”Koranen bara kan förstås rätt i en seriös strid och endast av den som deltar i ett våldsamt fälttåg för islam – inte av någon som sitter bekvämt i sin stol”. Att jämföra med marxistiska tänkares idéer att ”sanning endast kan uppnås genom något slags aktiv kamp” eller att ”Sanningen upptäcks när man kastar sig in i en militant insats och bedömer resultaten.” Qutb fortsätter med att säga att ”om Koranens sanning skall förstås på rätt sätt krävs inte bara en allvarsam erfarenhet av religiöst engagemang utan även av revolutionär handling för islams sak.” Det är ganska lätt att häri också se utrymmet för glorifierandet av döden – dödskulten – ”nämligen att martyrskapet och sanningen är sammanlänkade.”


Kampen mot världen, den moderna kulturen, kommer av att Qutb kände att ”hela världen nått ett ögonblick av outhärdlig kris. Människan kände sig överallt illa till mods och var fjärmad från sin egen natur. Det moderna livets mänskliga kvalitet /-/är på väg utför./-/Människans inspiration, intelligens och moral förfaller. Sexuella relationer har urartat ››till en nivå under djurens‹‹. Människan är olycklig, ängslig och skeptisk, hennes ››grundläggande funktioner är odugliga, försvagade och förtvinade‹‹, hon ››lider av bedrövelse, kval, nervösa och psykologiska sjukdomar, pervesion, idioti, vansinne och brott‹‹. Människan irrar ››utan mål‹‹, ››dödar monotonin och ledan med medel som förbrukar själen, kroppen och nerverna, genom att tillägna sig narkotika, alkohol och motsvarande perveterade mörka idéer, desperata och gäckande doktriner som existensialismen och dess katastrofala parallella ideologier‹‹” Det var ord och inga visor det!


Till denna beskrivning av de västerländska samhällena tillägger och Qutb ”till och med att i ››de mest välmående och materiellt utvecklade‹‹ västerländska samhällena – han nämnde USA och Sverige – lever människor ››högst eländiga liv‹‹”


Detta är dock inget unikt uttalande om de moderna länderna. ”I mitten av 1900-talet framfördes liknande kritik/-/från både höger och vänster/-/vilka förutsatte att människan hade en sann natur”. De sade ”att den moderna civilisationens och teknikens påfrestningar gjorde att människan var tvungen att anamma en ny, teknologiskt utformad personlighet som stod i strid med människans sanna natur” och ”att den moderna människan hade förfallit till ett eländet tillstånd genom att fjärma sig från sin egen natur, ett elände som slukar det mänskliga livet också under materiellt rika förhållanden.”


Marx skulle inte ha sagt det bättre själv om han levt under 1900-talet. Docka fanns andra alienationsfilosofer vilka hänvisade eländets ursprung till Socrates och det antika Grekland. Det är Socrates arroganta och förledande tro ”på det mänskliga förnuftets makt, den arroganta tro som efter många hundra år har skapat en teknikens tyranni över livet i modern tid” som ligger bakom.


Qutb instämmer men förflyttar skulden från Athen till Jerusalem. Enligt honom ”begicks mänsklighetens ödesdigra misstag av de första kristna människorna, under Jesus och de efterföljande generationernas tid.” Qutb talar här om åtskillnaden som kom mellan andligt och världsligt.


Det började med att de hårdnackade judarna inte ville lyssna till Jesus som ville rätta till stelbentheten i de judiska ritualerna. Av det ”käbbel som följde urvattnades värdet av Jesus budskap, ja till och med förvanskades” och sedan, på grund av förföljelsen av Jesus anhängare och lärjungar, kunde man inte ”redogöra lämpligt och systematiskt” hans lära. Denna ”schizofrena splittring i den kristna mentaliteten” kom sedan att cementeras i den kristna kyrkans läror, en splittring som sedan när islam etablerades åter kunde sammanfogas på ett ”korrekt och oförvanskat sätt.”

Ett olycklig moraliskt förfall i den muslimska världen som kom att sammanfalla med angrepp ”från mongoler, spanska kristna, korsfarare och sionister” ledde till att de muslimska upptäckterna överfördes till det kristna Europa. Sedan under den moderna vetenskapens uppkomst under 1500-talet var spliten fulländad, den kristna schizofrenin hade då spridits in till vetenskapens område - religionen och den fysiska världen var nu åtskilda.


En följd härav, enligt Qutb, var då att ”Europas vetenskapliga och tekniska landvinningar gjorde att européerna kunde ta ifrån islam ledarskapet för mänskligheten och dominera världen. Utan motstånd från islams försvagade krafter pådyvlade Europa all jordens folk och kulturer sin ohyggliga schizofreni.”


Vad gäller världens kris som sådan säger Qutb att ”Krisen var teologisk” och att alla tidigare försök av ”nationalistiska och chauvinistiska ideologier som uppkommit i modern tid” därför misslyckats.


En återgång till den forna arabiska storheten är målet. Denna ”storhet bottnade i det arabiska målets storhet” att ”befria världen från okunnighet”. Araberna framförde under denna storhetstid ”en mycket specifik ideologi – en syn på det andliga som stod högre än alla andras och som var det högsta andebegreppet av alla. Detta begrepp var islam”. Islam var nu ”inte en enda dag en ’arabisk civilisation’; den var en strikt ’islamistisk civlisation’. Aldrig en ’nationalitet’ utan alltid en ’trosgemenskap’”


Anspråket på ett islamistiskt världsligt ledarskap kvalificerar islamismen som en totalitär ideologi, kan det bli tydligare?


Vi ser drömmen om återgången till ett förgånget imperium. Medlen som helgar detta ändamål tar sig utryck i en förvanskad agitation mot omvärlden och en revolutionär kampanda där den blinda övertygelsen glorifierar döden. Har vi inte sett detta förut?