Terror och liberalism - del 8

Dags att knyta ihop trådarna
Det har nu hunnit bli några inlägg under den korta tid jag bloggat. Känner nu jag skulle vilja försöka knyta ihop lite av trådarna för att se hur de hänger samman.

Inledningsvis vill jag säga att om vi låter det så blir det bättre och bättre dag för dag.

Totalitarism och liberal demokrati
Tidigare inlägg har berört likheter mellan de totalitära idéerna vilka har det gemensamt att de riktar sin kamp mot den fria liberala demokratin. Således är de totalitära idéerna, fascism, nazism, kommunism och radikal islamism emot den frihet som bara en liberal demokrati kan bära.

Därför är det viktigt för de fria liberala demokratierna att stå, tillsammans, mot dessa totalitära idéer. Detta görs genom att arbeta för spridningen av den liberala demokratin och för ökad och bevarad frihet inom och mellan de liberala demokratierna, då kommer motståndet till sist att rämna – det följer automatiskt av ökad frihet.

Ekonomisk och personlighet frihet
Det är nu inte så enkelt som att bara sprida konceptet demokrati – hej, kolla, gör så här. Nej, intressant nog så går spridningen av demokrati – vare sig vi nu vill eller tycker om det eller inte – i stort hand i hand med ökad personlig och ekonomisk frihet. Spridningen av kapitalismen är faktiskt det som möjliggjort personlig och ekonomisk frihet och därmed demokratisering. Penningen är ett synnerligen intressant förlösningsmedel!

Det är just därför jag säger att jag är liberal och demokrat. Därför menar jag att vi måste värna och arbeta för globaliseringen.

Globalisering av personlig och ekonomisk frihet
Ökad frihet är att ingen tillåts kränka någon annan samt att stater inte skall stänga människor ute eller inne med tullar och gränser - fri handel och fria marknader således. Det är detta vad kapitalism handlar om, det är detta vad globaliseringen handlar om och det är inte något som är av ondo. Verkligheten talar för sig själv oavsett vad globaliseringens motståndare säger.

För som det är så är - utvecklingen vi ser i världen är ”inte resultatet av någon socialistisk revolution” utan en följd av att världens ”länder de senaste decennierna långsamt har börjat vandra en väg mot ökad frihet för medborgarna. Valmöjligheterna och det internationella utbytet har ökat, investeringar och bistånd har överfört idéer och resurser. Det betyder att man har kunnat dra nytta av andra länders kunskaper, välstånd och uppfinningar. Import av mediciner och nya hälsovårdssystem har förbättrat levnadsvillkoren. Modern teknik och produktionsmetoder har utvecklat produktionen och förbättrat tillgången på mat. De enskilda medborgarna har fått allt större frihet att välja yrke och sälja sina produkter. Det vi märker i statistiken är hur detta ökar länders välstånd och minskar medborgarnas fattigdom. Men viktigast är friheten i sig, den självständighet som egenmakt ger människor som levt i förtryck.”(1)

Globaliseringsmotståndare och antikapitalister må påstå att ”rika blir rikare och fattiga fattigare”. Påståendet är endast sant till hälften. De rika blir rikare, visst - men de fattiga blir också rikare, INTE fattigare. Huruvida klyftan mellan världens rikaste och de fattiga – som också blir rikare – ökar är inte viktig, världen blir rikare och det finns ingen inneboende mekanism såsom den enes bröd den andres död, det är en myt.

Så kan vi då se i världen hur fattigdom, hunger, spädbarnsdödlighet, analfabetism, korruption och global ojämlikhet minskar. Vi ser samtidigt hur medellivslängd, inkomst, levnadsstandard och jämlikhet ökar. I och med välståndsökningen ser vi hur sådant som kvinnoförtryck minskar då de ges möjlighet att försörja sig själva. Vi ser även hur den så kallade befolkningsboomen man befarat blir till intet när man inte längre behöver ha stora familjer. Detta är globaliseringen av kapitalismens förtjänst.(2)

Stå upp för demokrati och därmed personlig och ekonomisk frihet
Den för mig viktiga demokratin sprids också genom detta. Kritiker mot globalisering har således fel när de säger att den är ett hot mot demokratin. ”Demokrati, allmän rösträtt och fri opinionsbildning har aldrig någonsin i historien varit så utbredd som den är idag”, siffrorna från Freedom House, 2000, talar sitt tydliga språk.

i) Andelen länder som är demokratier (%)
ii) Andelen människor som lever i demokratier (%)

År 1900 – i) noll ii) noll
År 1950 – i) 14,3% ii) 31%
År 2000 – i) 62,5% ii) 58,2% (3)


Med facit i hand måste vi därför också stå upp för dessa ideal – dess överlägsenhet talar ju sitt tydliga språk. Till ovan nämnda utveckling måste också tilläggas det faktum att två demokratier aldrig gått i krig med varandra. Aldrig heller har det i en demokrati förekommit massmord eller svält.

Den andra sidan då – det totalitära? Att vi måste stå upp mot det är ju klart inte minst då, för att knyta an till Albert Camus (4), vi förstår att totalitarismen och terrorismen har samma rot, finner du det ena, finner du det andra. När Bush förklarade krig mot terrorismen förklarade han samtidigt krig mot totalitarismen. Mycket finns att säga om Bush, helt klart, men det är intressant att se utvecklingen i Irak idag. Utan irakkriget hade vi haft kvar Bagdads tyrann som godtyckligt, urskiljnings- och skoningslöst dödade sitt folk. Idag ser vi faktiskt demokratin slå rot i Irak.

Våld behöver nu inte användas – om det inte är absolut nödvändigt förstås. Världens fria länder borde ju snarare enas om att riva ner alla hinder för ekonomin istället. Vad ökad ekonomisk frihet gör för världens utveckling står ju klart – kör på då!

Men här går så en skiljelinje också. Att släppa ekonomin mer fri innebär ju mindre kontroll av byråkrati och politiker och det är ju inte alla som tror – vill tro – att det skulle fungera.

Höger och vänster
Skiljelinje alltså. Vill vi ha mer eller mindre av kontroll? Skall staten vara engagerad i ekonomin som ägare? Skall staten stödja inhemsk industri med skattepengar – subventionering – om det innebär att vi sätter marknadskrafter ur spel så det drabbar länder som just håller på att utvecklas? Det sätter även den "inhemska" ekomin ur balans. Skall exempelvis politiker, myndigheter, byråkrater tala om för oss hur vi skall leva våra liv – vad att konsumera och så vidare – vet de bäst vad vi vill?

Vad kostar inte denna omflyttning och omfördelning av pengar i vårat land – mina och dina pengar? Många miljarder i skatt betalar vi - kolla gärna in filmen 1200 miljarder för att se vad en del av pengarna går till – allt medan folks ambitioner och lust att starta och driva något eget förtas.(1200 miljarder hemsida) Om startar något eget, hur har råd utveckla och anställa? Etc etc etc. Låt utbud och efterfrågan få leva. Vill jag ha något och någon kan producera det – perfekt. Svårare än så behöver det inte vara.

Samhället – staten – har med sitt finger i hela vårat liv, allt ifrån vaggan till graven. Vad gäller den biten hur den myckna kontrollen påverkat oss människor vill jag rekommendera att läsa ”I trygghetsnarkomanernas land – Sverige och det nationella paniksyndromet” av David Eberhard. En rejäl ögonöppnare och tankeställare garanteras.

Europa och USA
I Europa reagerar vi allt som oftast mot allt som USA gör – landet vi älskar att hata förutom när de kommer och räddar oss från två världskrig och slakten nere på balkan samtidigt som EU och FN visar på sin inkompetens och sitt tillkortakommande – och accepterar i all hast den pacifism som, främst ifrån vänstern, är så förhärskande idag. Om man pratar om att stå upp emot terrorismen och är liberal så kallas man dock snart för bombhöger. Vad kan man då säga om de pacifister till vänster som utan att blinka deltar i demonstrationståg under Hizbollah och Hamasflagg? Dessa rörelser är INTE demokratiska men de förhärligar väl våldet och gör med sin radikala islamism anspråk på total makt och även världsherravälde för islam.

Skillnaden är då klar, det handlar om att vara FÖR våra demokratiska värderingar eller inte och att ge uttryck för dem. Kalla mig gärna bombhöger men att inte propagera för våra värderingar det är sannerligen att vara bombad!

Under kalla krigets dagar lierade sig och stödde USA olika högerdiktaturer i världen. Detta är för mig lika illa som all annan sorts stöd för totalitarism. En sann liberal tar avstånd från all form av förtryck – inga undantag! Kalla kriget är nu över, kommunismen är inte det hot det var. Kina förvandlas och utvecklas dagligen, en utveckling som inte går att hejda om man inte kontrollerar folket totalt som exempelvis i Nordkorea. På Kuba får man nu också, sedan diktatorns bror tagit över, äga mobiltelefoner så det får också ses som ett steg på vägen mot ökad frihet.

Europa, USA och övriga fria länder – kom samman!
Fören eder kändes lite fel i munnen, så säger kom samman! ; ) Vi behöver nu alltså inte nödvändigtvis kasta oss in krig med totalitära stater - krigshets får de stå för själva. Underlätta istället handel med dem så kommer människor sakta men säkert med ökad personlig och ekonomisk frihet att på sikt förändra samhället inifrån. För att nå dit måste vi dock lägga ner den här helt onödiga och befängda antagonismen mellan Europa och USA – vi har ju mer gemensamt än vad hetsiga motståndare vill låta påskina. Låt Europa och USA närma sig varandra och tillsammans med övriga fria demokratier arbeta för de friheter och rättigheter vi står för och låt oss arbeta för personlig och ekonomisk frihet.

I takt med att vi arbetar för fri ekonomi i världen behöver vi även öka den personliga och ekonomiska friheten inom våra länder. Ge människor verklig chans till sysselsättning och inkomst och minska beroende av bidrag. Det mår vi bra av här och det kommer att underlätta handel med de länder som håller på att utvecklas.

Demokratins yttre och inre och fiende
I tidigare inlägg talade jag om hotet mot demokratin, om demokratins svagheter. En yttre fiende vill ta över. Den inre fienden är den kraft som lierar sig med den yttre, denna ”inre fiende har det lätt, för den exploaterar den rätt till oenighet som ligger i själva demokratibegreppet” och kan därför dölja ”sin avsikt att undergräva demokratin och sin målmedvetna strävan efter absolut makt och styrkemonopol”.(5)

Det behöver nu nödvändigtvis inte vara något garde eller revolutionär plattform – beväpnad eller ännu ej - som sitter och väntar på att starta en revolution eller dylikt. Det kan också ta sig uttryck i form av personliga hot och trakasserier, ja, tom mord eller hot om mord i form av exempelvis utfärdade fatwas. Oavsett form är det ett hot mot våra fri- och rättigheter har hotet blivit verklighet. Media och vår folkvalda politiker har också del i detta, vad de väljer att lyfta fram och stödja. Men det kan också ta sig uttryck i vurmande och ursäktande för demokratins raka motsatser och dess totalitära anhängare.

Friheten att demonstrera är här intressant. Jag tänker inte enbart på under vilkas flaggor våra folkvalda politiker väljer att demonstrera under. Jag tänker på de fredliga demonstrationer som fått avbrytas p.g.a. rena attacker från krafter - krafter vilka ibland utger sig för värna om demokrati – som är allt annat än demokratiska. Demonstrera gärna emot men visa då på er verbala begåvning istället för att kasta stenar, flaskor och bomber – det hör inte hemma här. Att där, bland dessa motdemonstranter, skanderas rasistiska och antidemokratiska slagord bevisar nu inte bara den ickedemokratiska ståndpunkten utan samtidigt också begåvningen. Uttrycket att när inte hjärnan räcker till använder man händerna ligger ju nära till hands.

Samtidigt som sådana här yttringar skulle försvinna i takt med ökad personlig och ekonomisk frihet – det är min övertygelse – måste vi till dess stå upp säga klart och tydligt NEJ. Det här ställer vi inte upp på.

Idag behövs det helt klart självrannsakan – inte minst hos media och politiker. Vad är det som sker? Ursäktandets och medlöperiets dagar är tydligen inte räknade – såret verkar fortfarande vara öppet för att knyta an till Ahlmark.

Mera frihet!
Jag tror att ju större individuell och ekonomisk frihet människan får desto mindre får vi se av konflikter i världen. Globaliseringen visar ju just på det. När människor fritt får utbyta tankar, idéer och varor med varandra UTAN inblandning av vare sig politiska (eller religiösa) makthavare så kommer man att se att grannen faktiskt är en människa han också med vilken man kan ha ett utbyte.

Där är vi dock ännu inte varför de liberala demokratierna inte bara måste därför stå upp för sina värderingar – mänskliga fri- och rättigheter – utan också arbeta för dess spridning. Då kan vi inte – på något sätt – stödja det motsatta eller driva split mellan oss själva.

Att tjafsa liberala demokratier emellan och på något sätt stödja totalitära regimer, grupper eller idéer – hur det än tar sig uttryck - är inte bara sorgligt, det hindrar också utvecklingen mot en fria värld av fria människor.

Vi kan inte längre blunda åt sanningen och tiga. Ser vi inte skillnaden?! Klart vi gör. Men varför beter vi oss som vi gör? Varför inte inse sanningen istället för att tiga om den?

”Att tiga: det är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte allt för stunget samvete. I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam.” (Herbert Tingsten, Tyranniet begär förtroende)

Not 1-3 Norberg, Johan; Till världskapitalismens försvar
Not 4 Berman, Paul; Terror och liberalism
Not 5 Jean-Francois Revel; De sårbara demokratierna