Terror och liberalism - del 7

(Citat hämtat ur Paul Bermans "Terror och liberalism")

Den radikala islamismen kommer till skott

1 Den radikala islamismens analys

Världens kris är ideologisk
Tidigare nämnt (del 6) så menade Qutb att världens kris är ideologisk. Detta indikerar då på att lösningen som sådan också måste vara det och lösningen är islam, en islamisering.

Qutbs kritik riktas mot det liberala samhället och närmare bestämt ”den plats det liberala samhället tilldelat religionen. Hela syftet med liberalismen var att sätta religionen i ett hörn och staten i ett annat och att hålla isär dessa sidor.” Ja, att liberalismen ”ville dela upp hela livet i olika bitar” och han stod inte ut med att denna idé ”hade något storslaget över sig: den förmedlade en vision om frihet som inte bara omfattade en grupp människor och deras favoritlära, utan alla – ett samhälle där varje individ får tro på sin egen religion eller andliga lära, kanske i samklang med andras, kanske inte, men hur som helst i frihet.”

För hon var detta ingen frihet alls eftersom det liberala samhället begränsade ”Guds domän till himlen” varmed Guds suveränitet på jorden förnekades. Och då Qutb ville tala om för muslimerna ”att det gudomliga är allt i Islam, som annars förlorar sin gudomlighet”. Den liberala civilisationen ”har förlorat bandet till Gud. En sådan civilisation har kommit ifrån den naturliga harmonin i en gudagiven ordning” varmed ”Konflikten mellan de västerländska länderna och islams värld” är ”en konflikt om ideologi.”

Den ideologiska konflikten är dock till sin natur religiös och handlar om ”världssionismens och de kristna korsfararnas försök att tillintetgöra islam” som är en följd av att deras religiösa läror ”var lägre stående och hade gett upphov till eländiga liv”. Konflikten handlade således om att tillintetgöra islam för att överleva islams överlägsenhet.

Qutb fruktade dock inte väpnade konflikter utan snarare att ”de liberala religionslärorna skulle sprida sig från västerländska samhällen till den muslimska världen, för att slå rot där och tränga ut islam”. Detta var dock för honom otänkbart eftersom ”Den sanna religionen islam skulle bli ofullständig, men det finns ingen ofullständig islam.”

Lösningen
Lösningen var att skapa en mer praktisk teologi, och Qutbs praktiska teologi utmynnade – förstås - i ett revolutionärt program. Programmet steg är som följer:

i) Först ”att öppna människors ögon” om ”att islam attackerades utifrån, men även inifrån”. Attacken utifrån leddes av ”kristna korsfarare och världssionismen” och inifrån av ”den muslimska världen” av ”falska muslimer”.
ii) De få ståndaktiga skulle samla sig i ”ett avantgarde” vilka ”måste inleda en förnyelse av islam och hela världen” genom total renlevnad och hängivenhet.
iii) Avantgardet skulle sedan strida mot ”de falska muslimer och ››hycklare‹‹ som styr den muslimska världen” och detta ”med full kraft utan vare sig återhållsamhet eller betänkligheter.”
iv) Målet för Qutbs heliga krig var ”att upprätta en stat” och då ”ett helt land någonstans i den muslimska världen och underställa landet islams rättesnöre” i enlighet med ”Muhammeds linjer”. Denna stat skulle rädda islam.

Lösningen på problemet visar sig väl följa de mönster som övriga totalitära ideologier följt. Se om mytismen i tidigare inlägg (delar).

Hos Qutb finns då ett Gudsfolk vilka attackerades inifrån och utifrån mot vilka ett heligt krig, jihad, utkämpas och tusenårsriket träder in. Ett mål som uppnås genom dödskulten varom Qutb säger följande om sura 2: ”Denna sura lär muslimerna att liv måste offras i kampen för att upprätthålla Guds universella sanning. De som riskerar sina liv och går ut för att strida, de som är beredda att ge sin liv i Guds namn är hedervärda, renhjärtade och välsignade människor” och ”att de som dödas i kampen inte får anses eller beskrivas som döda. De fortsätter att leva, vilket Gud själv tydligt hävdar.” Döden förhärligas samtidigt som döden totalt tas bort.

Till en början uttryckte Qutb jihad mer som ett försvar. Senare kom det dock också att bli till anfall. ”Striden skulle bli världsomspännande och upphöra på domedagen”.

2 Analysen tar sig uttryck
Qutb och hans gelikars korantolkningar spreds så ut i den muslimska världen, ”En ny idéblanding” av ”de traditionella puritanska dogmerna i saudiernas wahabitiska islam” vilka ”förstärktes av den dynamiska nya korantolkningen enligt Qutb och Muslimska brödraskapet i Egypten.”

Knoppen brister – ondskans blomma visar sig
Så kom då Khomeini till makten som lyckades ”omvandla den islamska saken till en befrielseteologi” genom att sitt uttalade värn om de fötryckta lyckades med den typiskt totalitära mixen, ”den revolutionär blandningen av extremvänster och extremhöger.” Så fanns då det typiska totalitära ledarskapet där, ”ledaren och hans parti.”

Intressant, och tragiskt nog, sågs denna rörelse – vilket är ett stort misstag – som en lösning av flera av de liberala regeringarna då den så starkt ogillade marxistiska idéers inflytande i den muslimska världen. Alltså en motpart till exempelvis sovjets inflytande i Afganistan och sovjets utbildning av Arafats krigare.

De totalitära staternas obligatoriska krig – dödskultens uppvisning
Snart inleddes ett krig – något som alla totalitära röresler alltid inlett mot varandra – ett krig mellan konkurrerande totalitära doktriner. Kriget var mot Irak vari den islamistiska dödskulten blev allt för tydlig.

Här såg vi då ett krig mellan baathsocialismen och dess mix av kärlek och grymhet strida mot Khomeins mix av fromhet och martyrskap. Saddam specialiserade sig giftgasattacker och minfält medan Khomeini utförde sina angrepp där ”tusentals unga män gjorde massfrontalangrepp och gick en säker död till mötes”.

Khomeinis regim visade sig vara ”en massrörelse för självmord”.

3 Kampen riktas utåt – ondskans ombud
Galenpannornas krig sinsemellan kom till slut, efter åtta år till ett slut där ”Uppemot en miljon människor dödades eller skadades”.

Hizbollah
Khomeini fördrog nu att kriga i mindre skala ”på avstånd och genom ombud, mot sionismen och den internationella judendomen”. Hizbollah är väl ett idag ett allt för väl- och ökänt namn.

”Den nyuppkomna” Khomeinska ”massrörelsen började sprida sina framgångar” genom ”blodbadets politik” när ”Irans islamistiska revolutionärer” lyckades ”sprida sina idéer/-/även där majoriteten var sunnimuslimer och inte shiiter.” I Algeriet såg vi detta genom – väpnade islamiska gruppen, massaker i Kashmir, revolutionen i Afghanistan, inrättandet av sharia i Sudan etc.

Hamas
I Palestina bildades sedan Hamas. En logisk utveckling av terrorismen där kan tänkas. Först hade den palestinska terrorismens rent militära angrepp. Sedan följde flygplanskapningar där ”om syftet vara att skilja ut och döda de passagerare som var judar” då terroristerna inte ”ville döda blint”. Detta ”samvetsgranna bleknade bort” i.o.m. bildandet av Hamas. Den typiska ”nya handlingen bestod i att döda slumpmässigt utvalda folksamlingar” om så ”judar och palestinier tillsammans, plus vem som helst som råkar gå förbi”. Till denna handling kunde även ”se ut platser där barn vistades” och även ”välja ut palestinska barn som skulle begå självmord”.

Den islamska gruppen och Islamska Jihad
I Egypten bildades även Den islamska gruppen och Islamska Jihad vilka inte heller ville ”ha med måttlighet att göra. De mördade sekulära intellektuella” vilka ju var ett hot mot islam. De utförde även angrepp mot koptiska kristna samt mot de judar som fanns kvar.

al-Qaida
Ur allt detta elände växte så al-Qaida fram. Rörelsen ”bildades inom den internationella frivilligrörelsen för afghanska jihad” där ”islamska krigare från hela världen” välkomnades. Efter lite interna strider gick ”Usaman bin Ladin/-/över till en nyare och radikalare falang som stod under inflytande av de egyptiska islamisterna” där han, kanske för sin förmögenhet på ”300 miljoner dollar” blev ledare.

Det avantgarde som Qutb manat till fulländades i och med al-Qaida som blev ”avantgardets avantgarde”. Denna organisation sammanförde sedan ”de modigaste (från Afghanistan), de smartaste (från Egypten) och de rikaste (från Saudiarabien), för att inte nämna de talrikaste (från Indonesien och andra delar av östra Asien)”. Således är då al-Qaida heller inte någon arabisk rörelse utan ”en bred rörelse utan etnisk identitet”, endast en islamistisk rörelse.

Vad al-Qaida är vet vi allt för väl. Att denna rörelse är udden på den radikala islamismens svärd är klart. När denna udd uttrycker sin ståndpunkt - ”Inga förhandlingar, inga konferenser och ingen dialog” – ser vi kontrasten mellan den radikala islamismen och den liberala demokratin i all sin klarhet.

Det går inte att ta miste på skillnaden mellan ondskans mörker och frihetens ljus.