Lögnens renässans. Och dess kontinuum?

”Vår tid har bevittnat lögnens renässans. Man ljuger inte längre generat och i detalj, utan oblygt och en gros. De totalitära partierna har återupplivat den totala lögnen. Dess förutsättning är att valet mellan sanning och lögn träffas uteslutande med hänsyn till den politiska ändamålsenligheten. Om lögnen ter sig tjänligare, begagnar man den, om sanningen duger för det syfte som eftersträvas, får den träda till. Men då lögnen har en smidighet, mångsidighet och variation som sanningen saknar, är det givet att den senare måste få en jämförelsevis begränsad användning. Ljugandet blir icke blott en godtagen utan en normal metod för politiskt arbete.”
(Ur Tingsten. Tyranneriet begär förtroende.)


Tingsten skrev detta i DN 1946 angående de totalitära riktningarna, användande av lögnen är typiskt när ändamålet helgar medlen.


Lögnen har vi alltså sett och den tycks fortgå som en levande verklighet i de totalitäras strävan mot fullkomlig makt. Hur förhåller vi i demokratierna då oss till dessa lögnens företrädare då demokratin torde vara dessa ideologiers antidot?


Att lögnen fortsätter är uppenbar. Att det orimliga förhållningssättet också finns kvar är tyvärr också det allt för uppenbart. Lika mycket som det är uppenbart, är det ohållbart.


Inget, kalla det god vilja, neutralitet, pacifism eller vad som – same shit, different name - kan ursäkta handlingar, tankar och åsikter om de på något sätt – medvetet eller omedvetet – stöder det totalitära. Det är ohållbart. ”Den goda viljan – i själva ordet ligger att den bör vara drivkraften för vårt handlande. Men att tro att alla bestäms av den eller att exemplet är nog att mana fram den, är att kapitulera för ondskan.”
(Tingsten a.a.)


Det torde således inte finnas någon medelväg att förhålla sig till lögnens fanbärare.


Kommunism, socialism, nazism, fascism – same shit, different name. Kommunism är inget annat än en röd nazism. Intressant då se den röda socialistiska plattformen Antifa, vilka ju talar om revolution, som ju begagnar sig av arbetssätt som är allt annat än hemmahörande i en demokrati.



Resten.....? När nassarna är borta. Vilka kommer sen? Och sen.....? Och sen......?


Något drömsamhälle a la Antifa och liknande drömmare kommer dock inte att bli annat än en mardröm, de metoder man begagnar kommer att vara kvar som en levande verklighet. ”Det handlingssätt som ursprungligen uppfattas som tillfällig taktik bli vana och karaktär. Människor formas efter den. Ledstjärnorna slocknar; kvar står den absoluta makten hos ett fåtal, med dess förmåga att förstöra både styrande och styrda. Så har kommunismen blivit en fallen ängel bland de politiska riktningarna; åskådningen bär ännu spår av det himmelska ursprunget, men handlingen och sinnelaget präglas av mörker och reaktion.”
(Tingsten a.a.)


På tal om himmelskt ursprung och lögner. Vad då säga om islam, islam som ett politiskt system? Islam förkastar ju som bekant tanken på en åtskillnad mellan en andlig och världslig sfär. Islam kan betraktas som en totalitär ideologi. Så vad om lögn inom islam då? Inom islam är lögnen OK i vissa fall - al-Taqiyya. Det vill säga i tre fall där krig är en av omständigheterna. Kritiker kan säga att man uppmuntras att ljuga, medan försvarare kan säga att detta är att förvrida profetens (Muhammeds) ord. Googla och bedöm själva, finns där en skillnad mellan att säga och göra?


Om man nu för ljuga när krig råder och man inom radikal islamism talar om heligt krig - jihad - mot de otrogna - i synnerhet mot USA och Israel – då torde väl också lögnen ha sin givna plats? Borde vi då inte också vara mer vaksamma på vad som sägs och se om det verkligen stämmer överens med verkligheten?