Kön eller individ?

Hans Engnell säger i sin blogg Motpol avseende jämställdhet att Alliansen skall "satsa på sunt förnuft och låta människor leva sina liv efter eget huvud i större grad." och "röra sig bort från genusvetenskap och feministiska maktanalyser".

Detta innebär inte att man accepterar orättvisor, inte alls. Orättvisa utifrån kön är ett jäkla diskriminerande otyg. Dock - varför bunta ihop folk i grupper? Vi är ju trots allt individer. Jag är man - men tillhör inte männen. Jag är född i Sverige men tillhör inte svenskarna. Jag har finskt påbrå men tillhör inte det finsk folket. Jag tillhör inte europeerna. Jag är jag. Den enda tillhörighet jag har som är av betydelse är min familj, mina nära och kära - men däri är vi alla lika - trots olikheter.

Kollektivism är en risk. Risken är att indelningar inte bara riskerar krockar med andra grupper utan att det framför allt krockar med individuella egenskaper och förmågor vilka vi ju var och en vill och bör bedömas efter. Om jag söker ett jobb vill jag ha det utifrån detta - inte för att jag har en snopp.

Hans säger: "Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt."

Detta är något vi måste utmana, "Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva."

Som det är - varför skall någon annan tycka och tänka åt mig?
Som det är - varför skall någon annan bestämma åt eller över mig?

Vem vet bäst vad jag vill och önskar? Jo, det gör jag själv.

Invändningarna finns där. Förutsättningar. Pratet om negativ eller positiv frihet. Låt oss vara ärliga, vad har väl den positiva friheten givit oss? Ett stagnerat samhälle utan rörlighet - är det inte dags att avreglera. Det är vår - släpp fångarna loss!