Välfärd

Tänk hur det är. Vad kort minnet måste varit och vad väl det har hållits borta från folks vetskap.

Uttrycket "laissez faire" som får allt från de mest rabiata socialister till socialliberaler att förfasas, tänk att vi har just den - "lämna-mig-ifred-ekonomin" - att tacka för västerlandets utveckling. Ja, inte minst i Sverige.

Tänk att Sverige har upplevt äkta laissez-faire-kapitalism! Liksom som på många andra ställen lyckades liberaler att kasta bort ok ditlagda av kyrka och adel och idel kontroll, lagar och galenskaper. Fri- och rättigheter infördes, inte minst rätten att starta företag och för dem att handla - utan tullar och regleringar! - med vem man så önskade. Tänk att detta var vad som fick Sverige att förvandlas från ett av europas fattigaste länder, till ett av de rikaste.

Sådant var det. Från mitten av 1800-talet fram till 1950-talet. Det var så den svenska välfärden skapades - ett välfärdssamhälle, inte en välfärdsstat. Politiker hade inget med detta att göra, politiken skapar som sagt inget, det gör däremot driftiga människor. Politiken kan endast skapa, eller förhindra, möjligheter till skapande. Det enda som politiken har med välfärd att göra är att fördela resurser - dessa resurser är dock skapade. Inget av det vi ser fanns innan det skapades.

Det fanns innan mitten av 1800-talet inga resurser att fördela - de var ännu inte skapade. När Sverige sedan nått fram till att vara ett världens rikaste länder, vid 1950-talet, så slog det slint, då börjades fördelningen. Skattetrycket och den offentliga sektorn var då mindre än i USA! Sedan började dock konfiskeringen... Beskattningen ökade och utbetalningar av bidrag.

Låt dig dock inte luras - det staten då började stjäla för att dela ut i form av bidrag - av att där finns någon god välfärdstat att tacka för vårat välmående. Allt det som staten - efter stölden - började att betala ut i bidrag har sina rötter hos den fria kapitalistiska ekonomin vilket var den miljö som exempelvis Magnus Ericsson (LM Ericsson), Sven Wingquist (SKF), Alfred Nobel, Gustaf Dalén (AGA) hade att agera i.

Utan laissez-faire hade det inte funnits någon för SAP att fördela. Välfärdsstaten kommer efter att ett välfärdssamhälle skapats. Just det skapats! En välfärdsstat har inget med skapande att göra - det handlar om bevakande.

Sedan har folk - och vissa politiker - mage att förfasas över att det finns dem som väljer att flytta sitt företagande utomlands. Sitt. Förfasas. Med vems rätt kan man förfasas över något man inte äger?! Skaparen har rätt till sitt eget - inte bevakaren!

Det som laissez-faire gjorde var att skapa framtidstro. Framtidstro gav utveckling. Att reglera och beskatta denna tro blir till ett hinder för framtidstro och därmed skapandet, när inget skapas minskar tillväxten, välfärdsutvecklingen avtar och välfärdsstaten - som den bluff den är - visar sitt sanna omöjliga ansikte. Dess anhängare söker rädda den med ytterligare pålagor.

Tillväxt är utveckling eftersom tillväxt är att skapa. Tillväxt handlar om flera möjligheter att tillfredsställa våra intressen - inte fler saker som folk felaktigt anmärker.

Således måste statens roll vara att förhindra hinder - inte att skapa dem - för tillväxten och vår välfärd. Precis som laissez-faire då lyfte Sverige ur armod och elände är mer frihet även nu den enda vägen att slå in på.

Verkligheten har talat och talar för sig själv - den får vara sitt eget vittne.