Karl Marx, igen

När sitter och läser Johan Norbergs bok "När människan skapade världen" slås jag av det jag skall citerar nedan, att det direkt bör länkas samman med ett tidigare inlägg, ett inlägg där jag orerade lite om Karl Marx, den stollen. Jag sade ju där att inte bara personen Marx är död utan även hans idéer. Av vad som följer finner jag ingen anledning ändra den åsikten.

(Några uttalanden av Marx jag kommenterat finner du in detta inlägg.)

Nå, till Johans ord då:

"På ett ögonblick i historien tog vi oss från fattigstuga och till välfärdssamhälle. Var kommer allt detta välstånd ifrån? Många föreställer sig att tillvaron är ett nollsummespel, att den enes vinst måste innebära någon annans förlust. Privat är det få som omhuldar den teorin, för då skulle de aldrig gå till butiken och handla - om de inte tror att butiken blir fattigare ju mer de köper från den. Men många bygger sin världsbild på den föreställningen. Om de hade rätt skulle det inte finnas någon anledning att glädjas över våra ekonomiska och sociala framsteg, för då har det gått ut över någon annan. Över vem? Menar dessa kritiker att vi i västeuropa har stulit våra bostäder, datorer och bilar från de fattiga i södra Afrika och Centralasien?

Kommunismens grundare Karl Marx noterade det välstånd som höll på att bryta fram i världen av slutet av 1800-talet. Han var imponerad över processen, men menade att den var ohållbar. Han trodde att den kapitalistiska ekonomin var ett nollsummespel. Kapitalägarna fick det bättre för att de exploaterade arbetarna allt hårdare. På sikt skulle medelklassen utarmas och proletariseras, och de skulle göra uppror och i stället bygga socialismen - en socialism som antogs avskaffa slöseriet i konkurrensekonomin och därför producera långt mer åt alla.

Sällan har en teori blivit mer grundligt motbevisad, och det redan medan Karl Marx levde. Det var inte medelklassen som proletariserades i kapitalismens västvärld. I stället kunde proletärerna börja leva som medelklass, och medelklassen som överklass. Och det var det mest liberala landet, Storbritannien, som angav riktningen. När Marx dog 1883, var en genomsnittlig engelsman tre gånger rikare än när han föddes 1818.

Motsatt process drabbade de stater som blev kommunistiska efter Marx död, och där staten fullständigt kontrollerade det ekonomiska livet. Förtrycket lyckades inte generera utveckling. Initial tillväxt ersattes snart av stagnation när förnyelse och innovationer blockerades."

"Den skillnad som politiska och ekonomiska system innebär syns tydligast om man jämför de länder som splittrades i en kapitalistisk och kommunistisk del. Det var samma folk, samma kultur och samma traditioner. Bara politiken skiljde. Men det räckte."

Jag tror att kommentar är överflödig.