Jag återkommer med frågan igen i slutet av detta inlägg.
Först vill jag säga att vi, vare sig vi vill tro det eller ej, acceptera det eller ej så lever vi svenskar under kapitalismen, om än i en inte fullt utvecklad/tillåtet utvecklad form. Så är det. Det är tack vare den som människor förmår skapa det som det politiska systemet sedan kan konfiskera för sin fördelning.
Jag vill därför påstå att detta begreppet "blandekonomi" därför är ett ganska tvivelaktigt om inte rent felaktigt begrepp. Jag ser det snarare som att de s.k. sociala rättvise-insatserna egentligen är en sorts grus i maskineriet. Den motsatta ytterligheten - planekonomi - är att totalhaverera motorn - det vill väl ingen protestera mot väl? De s.k. "blandekonomierna" ser jag som en sorts dödslek där man slänger i sådan mängd grus att motorn fortfarande fungerar. Motorn går inte för fullt - produktionen är inte optimal - men går nog fort för att något som helsta skall kunna komma ut vilket grusinkastaren skall kunna lägga beslag på delar för fördelning.
Inte nog med att man inte har ett hum om mekanik, man har dessutom mage att roffa åt sig av det av motorn framhostade!
Det är därför intressant att se skillnanden inom den rikaste gruppen kapitalistiska länder.
Följande är hämtat ur Johan Norberg "När människan skapade världen". Skillnaden gäller förhållandet till det att 'det är fria människor som skapar tillväxt'.
Vi har den mer 'liberala' gruppen, den anglosaxiska såsom ex USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Australien. Låt oss kalla den Grupp 1.
Vi har sedan den me 'sociala' gruppen, såsom Tyskland, Frankrike, Italien. Grupp 2.
Per-capita tillväxt sedan 1990:
Grupp A - 3%
Grupp B - ca 1,5%
Arbetslöshetsnivåer:
Grupp B - upp till 10%
Grupp A - ca 5%
Andelen långtidsarbetslösa är hos Grupp B tre gånger större än hos Grupp A.
Det finns alltså ett klart generellt samband - "Ju friare människor är, desto snabbare utvecklar de sitt land."
Förhållandet är också klart mellan liberalisering och tillväxt - de länder som liberaliseras blir snabbt rikare. Det omvända gäller således också - de länder som blivit rika och som börjat med fördelning har tappat sin utveckling detta är alltså länder som "underskattar det positiva resultatet av ekonomisk frihet."
En vanlig invändning är att när länder blir rika så är det endast de rika som blir rikare. Detta är också en vanlig vanföreställning eller myt. Johan får själv peta hål på det påståendet:
"Andra kritiker skulle kunna hävda att det är miljonärer och miljardärer som drar upp detta genomsnitt, och att välståndet i de fria länderna bara gynnar de rikaste. De har fel. Den fattigaste tiondelen i de 25 fria länderna är ungefär fem gånger så rika som den fattigaste tiondelen i de andra länderna. Dessutom kan välståndet direkt översättas till levnadsstandard. I den friaste femtedelen lever människor i genomsnitt 25 år längre än i den minst fria femtedelen, och 13 år längre än i den mellersta. Det finns inga miljardärer som snedvrider det genomsnittet genom att bli 500 år."
Kritiken mot att kapitalism skapar ojämlikhet är dock sant. Med modifikation, stor sådan. Det var kapitalismen som införde den ekonomiska ojämlikheten. Men! Ett jäkla stort men:
"För 200 år sedan var de flesta länder ungefär lika rika, d v s lika utfattiga. Med sedan började vissa att expandera friheten för skapandet, och därför tog de sig ur den fattigdom som tidigare varit människans lott. Om de inte gjort det hade vi alla fortfarande varit jämlika - jämlikt utfattiga."
Så, om nu fria länder - genom kapitalism och fria marknader - blir allt rikare samtidigt som andra länder med kommunism - eller vad för totalitär stöldstyre du vill - blir allt fattigare är ju frågan var du skall lägga din kritik.
Vem är skyldig? Systemen som skapar, eller behåller, fattigdom eller de som skapar rikedom?
Åter till frågan i inledningen:
Vilket system väljer du?
Eller vilket system tror du på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar