Pengar som roten till allt ont

Följande är hämtat ur Ayn Rands "Och världen skälvde" där en person vid namn Francisco d'Anconia hör en diskussion och kommenterar någon som som säger "Du vet, pengar är roten till allt ont". Kommentaren är såväl dräpande som träffsäker, slagkrafigt uttömande och samtidigt klargörande.

Franciscos kommentar - som mer är en monlog - är något av det bästa jag någonsin läst. Ayn Rand är knivskarp, logiskt och sammanhängande. Läs, låt orden sjunka in och låt ögonen öppnas.

Lite kort om bakgrunden: Staten ingripit i näringslivet, via diverse skapade verk och myndigheter, så till den grad att företagare gått under, tvingats gå under. De framgångsrika har fått träda tillbaka för att andra företagare skall tillåtas ha framgång - rättvisa villkor är vad som nämns som orsak till ingreppet. Regleringar och lagar - näringsförbud exempelvis - som bromsar upp, förhindrar, konfiskerar och omöjliggör ett fritt företagande. De framgångsrika anklagas för vara usla egennyttiga profitörer trots att det just är deras framgång - naturlig följd av deras iver och framgångslusta, deras förnuft, drivkraft och skaparförmåga - som utvecklingen gått framåt och andra tillåtits följa med i framgången. När så detta sker går allt i lås, samhället byggs vidare på de sämst lyckade och framgånsrika på de framgångsrikas och skapandes bekostnad. Resultatet låter inte vänta på sig, allt stannar upp, utvecklingen avtar...

Så, här följer då svaret på tal på påståendet "Du vet, pengar är roten till allt ont".

"Så du tror att pengar är roten till allt ont?" sade Francisco d'Anconia. "Har du någonsin frågat dig vad som är roten till pengar? Det är ett bytesmedel som inte kan existera om det inte produceras varor och inte finns människor som är kapabla att producera dem. Pengar är det materiella uttrycket för principen att människor som vill handla med varandra måste göra det genom att byta värde mot värde. Pengar är inte tiggarens instrument när han kräver dina produkter i utbyte mot sina tårar eller plundrarens som tar ifrån dig med våld. Pengar är möjligt bara bland människor osm producerar. Är det vad du anser vara ont?

När du tar emot pengar som betalning på ditt arbete gör du det bara ör att du vet att du kommer att byta dem mot produkter av andras insatser. Det är inte tiggare eller plundrare som ger pengarna deras värde. Varken en ocean av tårar eller alla kanoner i världen kan förvandla de där pappersbitarna i din plånbok till det bröd du behöver för att överleva morgondagen. De pappersbitarna, som borde ha varit guld, är ärbarhetens signum - tecken på hederlighet - ditt anspråk på deras energi som producerar. Din plånbok är uttryckt för hoppet att det någonstans i världen finns människor som inte sviker den moraliska princip som är upphovet till pengar. Är det vad du kallar ont?

Har du någonsin undersökt vad som är upphovet till produktion? Ta en titt på en elektrisk generator och våga sedan inte säga att den skapade muskelstyrkan hos de varelser som inte tänker. Försök sedan få ett vetekorn att gro utan den kunskap du ärvt av människor som varit tvungna att förvärva den för första gången. Försök skaffa dig mat utan andra medel än kroppsrörelser och du kommer att lära dig att människans förnuft är upphovet till alla varor som produceras och all rikedom som någonsin som funnits på jorden.

Men du säger att pengar tjänas av de starka på bekostnad av de svaga. Vilken styrka talar du då om? Det är inte styrka hos kanoner eller muskler. Rikedom är produkten av någons förmåga att tänka. Tjänas då pengar av människor som uppfinner en motor på bekostnad av dem som inte uppfinner den? Tjänar de intelligenta pengar på de dummas bekostnad? De flitiga på de latas bekostnad? Pengar måste förtjänas - innan de kan stjälas eller tiggas - förtjänas genom insatser från varje hederlig människa, var och en i förhållande till sin förmåga. En hederliga människa är den som vet att han inte konsumerar mer än han producerar.

Att byta värden med pengar som bytesmedel är principen för människor av god vilja. Pengar stöder sig på axiomet att varje människa äger sitt eget intellekt och sina egna insatser. Pengar tillåter ingen annan makt att bestämma värdet av ens insatser än det fria valet hos den som är villig att byta sina insatser mot våra. Pengar låter en få den ersättning för sin egendom och arbete som de är värda för de människor som köper dem, inte mer. Pengar tillåter inga byten utom dem som enligt parternas fria bedömning är till bådas fördel. Pengar kräver att man erkänner att människor måste arbeta för sitt eget bästa, inte för sin egen skada, för sin vinning, inte för sin förlust - erkänner att de inte är dragdjur, födda att digna under bördan av andras olyckor - att man måste erbjuda dem värden, inte sår - att det som förenar människor inte är utbyte av lidande utan utbyt av arbetsresultat. Pengar kräver inte att man säljer, inte sin svaghet till människors dumhet utan sin begåvning till deras förstånd, den kräver att man köper, inte det värdelösaste som erbjuds utan det bästa ens pengar kan betala för. Och när människor lever av handel - med förnuft, inte våld, som princip - är det den bästa produkten som vinner, det bästa utförandet, de människor som erbjuder det bästa omdömet och den högsta förmågan - och graden av en människas produktivitet avgör graden av hennes belöning. Detta är den levnadsregel som pengar har till verktyg och symbol. Är det detta du kallar ont?

Men pengar är bara ett verktyg. Det hjälper en dit man vill, med den ersätter en inte som chaufför. Den ger ett medel att tillfredsställa önskningar, men den förser en inte med önskningar. Pengar tuktar människor som försöker vända på lagen om orsak och verkan - människor som försöker ersätta intellektet genom att bemäktiga sig intellektets produkter.

Pengar kan inte köpa lycka åt den som inte har någon uppfattning om vad hon vill ha, pengar ger ingen värdeskala om hon underlåter att skapa sin egen, och den förser henne inte med ett mål om hon drar sig undan möjligheten att välja vad hon vill söka; pengar köper inte intelligens åt den dumme eller beundran är den fege eller respekt åt den oduglige. Den som försöker köpa deras hjärnor som är honom överlägsna för att de skall tjäna honom kommer att bli offer för dem som är underlägsna. Människor med intelligens överger honom, men bedragarna och fuskarna flockas kring honom, dragna av den lag han inte upptäckt: att ingen människa får bli mindre än sina pengar. Är det orsaken till att du kallar pengar ett ont?

Bara den som inte behöver pengarna är värdig att ärva förmögenheter - den människa som skulle kunna skapa en förmögenhet själv, oberoende av utgångspunkt. Om en arvtagare är sina pengars like, tjänar de honom, om inte förstör det honom. Men du ser på eller påstår att pengarna korrumperade honom. Gjorde de det? Eller var det han som korrumperade sina pengar? Avundas inte en ovärdig arvtagare, hans rikedom är är inte din, och du skulle inte ha gjort någonting bättre med den. Tänk inte att den borde ha fördelats mellan er; att belasta världen med femtio parasiter istället för en skulle inte ha återuppväckt det döda värde som var rikedomen. Pengar är en levande kraft, men den dör utan sina rötter. Pengar tjänar inte det intellekt som inte står i nivå med den. Är det därför du kallar den ond?

Pengar är ditt medel att överleva. Den dom du fäller över källan till ditt uppehälle är den dom du fäller över ditt liv. Om källan är skämd har du dömt ut din egen existens. Fick du dina pengar genom bedrägeri? Genom att snylta på andra människors laster eller människors dumhet? Genom tjänstaktighet mot narrar i förhoppningen att att få mer än din förmåga motiverat? Genom att sänka dina anspråk? Genom att utföra arbete du ringaktar? Då kommer dina pengar inte att ge dig någon glädje för ett ögonblick eller till en pennys värde. Då är alla de saker du köper inte en tribut åt dig utan en vanära, inte någon bedrift utan en påminnelse om din skam. Då kommer du att skrika att pengar är av ondo. Onda därför att de inte kunde ersätta din självaktning? Onda därför att de inte gav dig någon nöje av din lastbarhet? Är det roten till ditt hat mot pengar?

Pengar kommer att förbli en verkan och vägra att ersätta dig som dess orsak. Pengar är en produkt av goda egenskaper; de ger dig inte goda egenskaper och de gottgör inte dina synder. Pengar skänker inte dig det oförtjänta, vare sig det är andligt eller materiellt. Är det roten till ditt hat mot pengar?

Eller sade du att det är kärleken till pengar som är roten till allt ont? Att älska något är att känna det och dess innebörd. Att älska pengar är att känna och älska det faktum att pengar är skapade av de bästa av krafter du har inom dig, och din nyckel när du vill byta din insats mot de bästa av insatser som görs av människor. Det är den som skulle sälja sin själ för småpengar som högljuddast proklamerar sitt hat mot pengar, och han har alla goda själ att hata dem. Den som älskar pengar är villig att arbeta för dem. Han vet att han kan förtjäna dem.

Låt mig tipsa om en ledtråd till en människas karaktär - den människa som förbannar pengar har förvärvat dem ohederligt, den som respekterar dem har förtjänat dem.

Spring för livet för varje människa som säger att pengar är något ont. Den frasen är plundrarens spetälskeklocka. Så länge människor lever tillsammans på jorden och behöver ha med varandra att göra är det enda alternativet, om de överger pengar, en gevärsmynning.

Men pengar kräver de högsta av dygderna inom dig och du vill förtjäna eller behålla dem. Människor som saknar mod, stolthet eller självkänsla, människor som inte känner sig ha moralisk rätt till sina pengar och inte är villiga att försvara dem som de försvarar livet, människor som ber om förlåtelse för att de är rika - kommer inte länge att förbli rika. De är det naturliga bytet för den plundrarsvärm som lurat i grottor i århundraden som kommer utkrypande så snart de känner lukten av en människa som tigger om förlåtelse från sin synd att äga rikedom. De skyndar sig att befria honom från skuldkänslan - och från livet, så som han förtjänar.

I deras ställe reser sig människor med dubbla värdeskalor, de som lever av våld men som ändå räknar med att de som lever av att producera ska ge värde åt deras stulna pengar - människor som är dygdens fripassagerare. I ett moraliskt samhälle är det de som är brottslingarna och lagarna är skrivna för att skydda er mot dem. Men när ett samhälle sanktionerar brott och ger lagens stöd åt plundrare - åt människor som använder våld för att plundra värnlösa offer - då kommer pengar att bli sin upphovsmans hämnare. Sådana parasiter tror att det är ofarlig att plundra försvarslösa människor som de har avväpnat genom en lag. Men bytet blir en magnet för andra plundrare som tar ifrån dem som först tog det. Så fortgår kapplöpningen, och priset går inte till de mest produktiva utan till de mest hänsynslösa brutala. När våld är moralkoden, då vinner mördaren och ficktjuven. Och då dör samhället i ett kaos av ruiner och slaktande.

Vill du veta om den dagen närmar sig? Håll ögonen på pengar. Pengar är den barometer som visar ett samhälles dygder. När du ser att handel bedrivs inte av fritt val utan av tvång - när du ser att man för att kunna producera måste ha tillstånd av människor som ingenting producerar - när du ser att pengar dras till dem som handlar inte med varor utan med förmåner - när du ser att människor blir rikare av inflytande och lobbande än av arbete och att lagarna inte skyddar dig mot dem utan dem mot dig - då är samhället dömt. Pengar är ett så ädelt medel att den inte konkurrerar med kanoner och inte sluter avtal med brutalitet. Den tillåter inte ett land att överleva när människors tillgångar bara till hälften är egendom men till lika stor del är rövarbyte.

När förgörare visar sig bland människor börjar de med att förgöra pengar, därför att pengar är människors beskyddare och grunden för moralisk tillvaro. Förgörare stjäl guld och lämnar ägarna med en bunt falska sedlar. Detta dödar alla objektiva normer och utlämnar människor till godtycklig tillämpning av godtyckliga värdeskalor. Guld är ett obejktivt värde, en motsvarighet till producerad rikedom. Papper är en inteckning i en förmögenhet som inte finns, garanterad av ett gevär riktad mot den som väntas producera den. Papper är en check dragen av legaliserade plundrare på ett konto som inte är deras; på offrens dygder. Se upp för den dag när checken avvisas med stämpeln 'kontot överskridet'.

När du förklarar medlen att överleva för onda bör du inte vänta dig att människor skall förbli goda. Vänta dig inte att de kommer att bli moraliska och gå under för att utfodra de omoraliska. Vänta dig inte att de skall producera när produktion bestraffas och rofferi belönas. Fråga inte: 'Vem är det som fördärvar världen?' Det är du.

Du står bland de mest storslagna verken av dem av den främsta produktiva cilisationen och undrar varför allt rasar samman omkring dig medan du förbannar dess livgivande blod - pengar. Du ser på pengar som vildarna gjorde före dig och undrar nu varför djungeln kommer krypande tillbaka till utkanterna av städerna. Genom människans hela historia har pengar alltid beslagtagits av plundrare av det ena eller andra slaget, med olika namn men med samma metod; de bemäktigade sig rikedom med våld och höll producenterna i bojor, avväpnade, uthungrade, berövade sin heder. Den fras om människors ondska som du rabblar med sådan rättfärdig oförvägenhet härstammar från en tid när rikedom producerades med slavars arbete - slavar som upprepade de rörelser någon skarp hjärna en gång tänkt ut och som inte förbättrades på århundraden. Så länge produktionen styrdes av våld och rikedom förvärvades med vapen, fanns det inte mycket att erövra. Ändå har människor genom alla århundraden av stagnation och svält hyllat plundrarna som svärdets aristokrati, som bördens aristokrati, som politikens aristokrati, och föraktat producenterna som slavar, som krämare, som borgarbrackor - som industriledare.

Till mänsklighetens ära fanns det, för första och enda gången i historien, ett penningens land - och jag kan inte ge Amerika någon större hyllning än den, därför att det betyder ett land av förnuft, rättvisa, frihet, produktion, framsteg. För första gången frigjordes både människans intellekt och pengarna; där fanns inga konfiskerade rikedomar, bara skapade förmögenheter, och istället för krigare och slavar framträdde den verkliga skaparen av rikedom, den största arbetaren, den förnämsta av människor - människan som var sin egen lyckas smed - den amerikanska industriledaren.

Om ni ber mig ange amerikanernas ädlaste egenskap skulle jag - därför att det inbegriper alla de andra - välja det faktum att de var det folk som myntade frasen 'to make money'. Inget annat språk eller land hade någonsin använd det uttrycket utan alltid tänkt på pengar som en statisk kvantitet - att erövras, tiggas, ärvas, stjälas eller förväras som förmån. Amerikanerna var de första som förstod att rikedom måste skapas - förtjänas. Orden 'make money' innehållar kärnan av mänsklig moral.

Ändå var det för de ordens skull amerikanerna förtalades av sönderfallande kulturer på plundrarkontinenten. Nu har plundrarnas trosbekännelse fått amerikanerna dithän att ni betraktar era stoltaste framsteg som skammens brännmärke, ert välstånd som er skuld, era största män, industriidkarna, som skojare, och era storslagna fabriker som om de tillverkades och ägdes av människorna som bara består av muskle, som vore de piskade slavars verk, som Egyptens pyramider. Det kräk som hävdar att han inte ser någon skillnad på dollars makt och piskans makt borde få känna skillnaden på sitt eget skinn - vilket jag också tror att han kommer att få.

Intill dess du upptäcker att pengar är roten till allt gott tigger du om din egen undergång. När pengar upphör att vara det medel människor använder för att byta med varandra förvandlas människor till bytesmedel för människor. Blod, piskor och kanoner - eller pengar. Där har du alternativen - det finns inget annat - och tiden börjar bli knapp."

//

"Där fanns dem som hade lyssnat men nu skyndade sig bort och andra som sade: "Det är fruktansvärt", "Det är inte sant", "Så otäckt och så själviskt" - de sade det högt och samtidigt inte för högt, som om de önskade att grannen skulle höra det men att inte Fransisco inte gjorde det.

- "Senor d'Anconia/_/jag håller inte med."
- "Om du kan motbevisa ett enda av mina påståenden ska jag gärna höra på."
- "Åh, jag kan inte argumentera, jag har inga argument, min hjärna arbetar inte på det sättet, men jag känner inte att du har rätt och därför vet jag att du har fel."
- "Hur vet du det?"
- "Jag känner det. Jag rättar mig inte efter min hjärna utan efter mitt hjärta. Du kanske är bra på logik, men du är hjärtlös."
- "Madame, när vi får se människor dö av svält omkring oss kommer ditt hjärta inte att vara till den ringaste nytta för dem. Och när du skriker 'men jag visste inte' är jag så hjärtlös att jag säger: du kommer inte bli förlåten."

Så, hur var det nu det hette på de där valaffischerna inför parlamentsvalet till EU? "Rättvisare villkor" var en. Så, vad innebär det egentligen. Rättvisa? Hur lät det på en av debatterna inför samma val? "Människa före marknad" var det. Betyder inte det människa före pengar? Jo, helt visst. Så, hur låter allt detta i dina öron nu?