Anarki, stat och fria individer

Med anledning av en liten "diskussion" jag haft på Facebook angående politiker, ja, politikers vara eller inte vara skulle man väl kunna sammanfatta det som så känner jag mig lite nödgad att lite snabbt göra en sammanfattning av det hela. Får ej plats på loggrutorna där så länkar hit.

Kommentaren jag fick var denna:
"Politiker kan du väl inte motsätta dig ändå? Du är väl inte anarkist?
Min åsikt är den att så länge politiker och deras partier hjälper folk till ett välmående samhälle mer än motverkar så bör väl systemet få finnas kvar..+ att man måste ta fram ett hållbart alternativ."

* Jo, jag både kan och anser mig ha rätt att motsätta mig politiker.
* Jo, jag är anarkist, det följer på något sätt logiskt av att jag betecknar mig som libertarian.
* Ett system bör inte finnas kvar bara för att man anser att politiker och partier anstränger sig för att skapa ett välmående samhälle.
*Alternativ finns. Bevisbördan faller på det nuvarande systemet som ju, uppenbarligen är bevis på sin egen dysfunktionalitet, eller är alla välmående?


Jag tar alltså inte för givet att det är politiker och partier som skapar eller motverkar ett välmående samhälle. Förvisso är politiker individer och det är individer som besitter skaparkraft, men politiken idag är produkt som hindrar detta skapande genom att reglera och styra. Vilka är förresten de politiker och vilka är partierna som säger sig motverka ett välmående samhälle? Hur går det till att medvetet göra det? Det faller på sin orimlighet. Avses dem som vill minska statens och politikens roll? Faller ju också på sin egen orimlighet då det ju handlar om att frigöra människan.

Så, vad gäller detta med att politiker skall hjälpa till, anarki och ett hållbart alternativ blir min kommentar som följer.

Jag utgår ifrån ett citat av Ayn Rand som väl sammanfattar min syn på individuella rättigheter:

"Individuella rättigheter är inte tillgängliga för demokratiska val; en majoritet har ingen rätt att rösta bort rättigheter från en minoritet; Den politiska funktionen av rättigheter är att skydda minoriteter från övergrepp av majoriteten (och den minsta minoriteten på jorden är individen.)"

En stor stat där livets alla frågor blir till föremål för valsedeln hindrar fria individer således. Därav kommer min syn på staten och mängden politiker. Varför skall någon, och med vilken rätt, styra mitt liv?

För var dag som går blir jag mer och mer anarkistisk i mitt synsätt på staten. Är det illa som om jag skulle vara för totatlt kaos eller laglöshet? Nej. Tvärtom.

Min anarkism hänger samman på min syn på staten som en minimal stat, en form av nattväktarstat. På Wikipedia står att läsa att nattväktarstaten:

"En nattväktarstat, eller minimalstat, är inom politisk filosofi ett statsskick där statens uppgift är begränsad till att upprätthålla inre och yttre säkerhet."

Vidare står, vilket ger två delar, att staten skall

"ansvara för rättsväsende och försvar"

och det som jag menar är vad som i sanning myndigförklarar människan att

"övrig verksamhet i landet – utbildning, räddningstjänst, socialtjänst, sjukvård, infrastruktur och så vidare – ombesörjs av medborgarna själva i privat regi."

Personligen kan jag tänka mig att delar av infrastruktur kan skötas av staten.

Kontentan då. Varför jag motsätter mig politiker kommer av sig självt av frågan:

"Är individer mogna att ta eget ansvar över sina liv?"

Är svaret JA behövs inte politiker.
Blir svaret NEJ undrar jag följande:

"Hur kan då samma individer anses vara mogna att ansvara för andras liv - och med vilken rätt?"

Alltså, det mest grundläggande är interaktion människor emellan. Varför måste då någon tredjepart lägga sig - så länge ingen kommer till skada? Är man inte nöjd med interaktionen vänder man ju sig någon annanstans eller hur?

För att sticka ut hakan vill jag påstå att det som kallas svartarbete är den renaste formen av arbete. Där byts rakt av, ingen stat är med och konfiskerar pengar och om båda parter är nöjda ja, då är är allt gott!