tisdag 15 september 2009

2010 - oppositionsseger blir på gott och ont

Med anledning av ett kort inlägg hos Johan Norberg....:

06:53 - EN BUSH/GORE-SITUATION:

Nu tillhör jag i och för sig dem som tror att socialdemokraterna kommer att vinna valet nästa år, men innan någon drar paralleller med den rödgröna segern i Norge i går kan det vara värt att påpeka att de borgerliga fick mer röster - 49,4 respektive 47,8 procent ser det ut som, och de rödgröna vinner endast därför att norra Norge har extramandat.


....så tror jag också att chansen, risken, är stor att oppositionen vinner nästa val.

Det goda med det onda
Jag tror det blir på gott och ont i sådana fall. Det onda är att det kommer gå utför, igen, för Svea rike. Det goda är, förhoppningsvis, att folk då - äntligen - inser inblandingspolitikens tillkortakommanden.


Så, på ett sätt, om än jävligt ovilligt, kanske det kan finnas en poäng i att offra fyra år åt Röran. Varför då? Jo, det är ju ganska uppenbart att 12 år av perssonskt stagnations-vanstyres-funktionshinderspolitik inte fick upp ögonen på folk nog mycket. Därför är det, medborgares tömda plånböcker (och andra onda konsekvenser att senare få tvingas rätt till) till trots, måhända vettigt, ur ett pedagogiskt och psykologiskt syfte, att Mona Sahlin tillsammans med Gräsliga vännerna och kommunist-Ohly får köra en vänstersväng a la extreme.

Då är det ju fritt fram att
- subventionera
- reglera
- beskatta
- förstatliga

Den goda upptäckten av den dåliga erfarenheten
Kanske, man kan ju alltid hoppas, att folk då också upptäcker och förstår att den ihärdiga offentlighetsiverna INTE skapar några nya jobb. Staten skapar inte jobb så talet om, eller snarare den lögnaktiga propagandan om "jobben först" blir ju bara löjeväckande. Offentliga jobb finansieras av ju som bekant av skattemedel och eftersom det finansieras av skattemedel tas ju pengar ifrån någonting annat som på riktigt skulle kunna skapa arbete. Det är endast frågan om en oflyttning av resurser alltså inte skapande av något nytt. Tyvärr tvärtom, det får minuskonsekvenser i själva verket.


- minskad förmåga att konsumera är minskad efterfrågan och det är minskad produktion och det är minskad försäljning och minskad vinst och det är minskad förmåga att anställa.
- minskade medel och möjligheter för företagare och entreprenörer får samma resultat. Inte minst eftersom man inte har råd (törs ta risken) att expandera verksamheten, starta ny verksamhet.
- Även intäkterna för kapitalägare och så vidare innebär minskad konsumtion.

Fler infallsvinklar finns så klart. Resulaten låter dock inte vänta på sig utan är detsamma - det uteblir! När staten får råd blir matematiken fatal, 1 - 1 blir lätt minus 1. Läs.

Det finns en distinkt skiljelinje i alternativen Alliansens vs Röran. Läs.

Kluvna tungors politik
Appropå lögnaktig propaganda och populism så anklagade ju tidigare Röran för att Alliansen höjt skatten för pensionärerna. Lögn alltså. Ja, och därmed populism. Vilket Ingerö
konstaterat: "Detta är svårt ohederligt, på gränsen till lögnaktigt. Regeringen har inte infört någon pensionärsskatt. Vad som hänt är att de som alltjämt arbetar fått en större skattesänkning än pensionärerna. Ingen pensionär har fått högre skatt än under Socialdemokraternas tid." Så var det med den saken. Mer om detta pensionärslögnen här. Och idag står sedan att läsa att Alliansen nu väljer att sänka skatten för pensionärerna. Undrar vilken populism som nu Rörigt eka skall? Att den kommer är jag säker, Rörans kluvna tunga lär snart tala!

Att spendera andras pengar
Skatt är enligt min mening i stort att betrakta som stöld. Hur kan någon säga sig ha rätt till min förtjänst!? Så Mona är en tjuv då? Inte uttryckligen förstås. Nej, hon döljer det genom att säga att hon älskar att ge skatt. Oj, en sån filantrop! (Fast det ordet vill hon nog inte kännas vid, hon kan ju hamna i sällskap med lismande kapitalister) Jag tycker det är jättefint om Mona känner att hon inte vill behålla så mycket av det hon förtjänat, men det är får stå för henne själv. Att hon vill ge sina pengar legitimerar inte att ta av andra. Mona - gör vad tusan du vill med dina pengar, det är dina pengar. Men ge fan i mina! Dem har du inte rätt till!

Om svenska folket kommer sanktionera den stölden kommer jag bära det med mig och hålla er ansvarig för! För det och för vägen in den socialistiska återvändsgränden.


Att förtjäna, att bidraga, att skapa
Mona tror sig alltså, genom att ta min pengar och ge av sina, kunna skapa jobb. Suck.... Jämför gärna Mona med exempelvis Bill Gates. Bill skänker ofantliga mängder pengar. Ja, Bill är rik som ett troll - vilka han FÖRTJÄNAT! - och frågan är nu vem som skapat/skapar flest jobb och bidragit mest? Mona eller Bill? Bill skapar jobb, Bill tjänar pengar - det går ihop. Dessutom Bill skänka av sina egna pengar utan att kräva att någon annan gör det samma - Bill gör inte anspråk på pengar. Men det gör Mona och hennes Röra. Det får vi nog tyvärr bli varse om ganska snart är jag rädd.

Hoppet...
...är dock att Rörans vansinne skall bli uppenbart kontra Alliansens ansvarsfullhet och dess uppenabara betydelse för medborgarnas frihet. Så klart mycket övrigt funnits att önska vad gäller Alliansen, dock har detta varit en början på vägen ut ur ett mörker. Alternativet är ju tämligen klart - tillbaka till mörkret eller vidare mot ljuset.

Själv håller jag tummarna för Johnny Munkhammars inträde i politiken - Go Johnny!
Hem till Johnny: Blogg och Idésida. Rekommendras!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar